Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i lagen om äktenskaps afslutande inför svensk diplomatisk eller konsulär ämbetsman i utlandet.

1911-02-14 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1911:6, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i lagen om äktenskaps afslutande inför svensk diplomatisk eller konsulär ämbetsman i utlandet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 6.

1

Nr 6.

Ankom till Riksdagens kansli den 14 februari 1911 kl. 11 f. in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i lagen om

äktenskaps afslutande inför svensk diplomatisk eller konsulär

ämbetsman i utlandet.

Uti eu inom Andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,

nr 1, har herr J. Byström hemställt, att Riksdagen måtte för sin de!

besluta sådan ändring i lag om äktenskaps afslutande inför svensk diplomatisk

eller konsulär myndighet i utlandet den 8 juli 1904, att § 1 erhåller

följande lydelse:

»Konungen äger uppdraga åt svensk diplomatisk eller konsulär ämbetsman

i främmande stat eller åt annan svensk man därstädes, som Konungen

kan finna lämplig, att i den ordning, som i denna lag stadgas, i äktenskap

förena svenska undersåtar eller svensk undersåte med undersåte i

främmande stat.»

Till stöd härför har motionären anfört följande:

»Med hänsyn till förändringar i äktenskapslagstiftningen såväl som i

fråga om reformer på eu del andra lagstiftningsområden har det i vårt

land gått ganska sakta att komma till den rätt och de rättelser, som allt

mer och mer blifvit af behofvet påkallade. I fråga om vigsel var vid

midten af förra århundradet statskyrkoprästen nära nog den ende, som

kunde lagligen förena ett par till äkta makar, och knappast några andra

än sådana, som voro döpta och konfirmerade och som i statskyrkan hade

gått till nattvarden, kunde få vigsel. Bland dem, som tidigt väckte

Bihang till Riksd. prof. 1911. 7 Samt. 1 Afd. G Haft. (Nr 6). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande Nr 6.

opposition mot dylika förhållanden, voro de frikyrklige och då icke minst

baptisterna, som äfven hade frågan före gång efter annan på sina konferenser.

Ej få äktenskap ingingos den tiden, hvilka senare kallats »samvetsäktenskap».

Så kom ändtligen dissenterlagen, som medgaf dem, som

utträdde ur statskyrkan, rätt att ingå borgerligt äktenskap. Senare, eller

år 1880, skred lagstiftningen framåt, så att äfven sådana, som ej blifvit

döpta eller inom svenska kyrkan begått Herrens nattvard, men icke tillhörde

främmande trossamfund, kunde få vigas inför borgerlig myndighet.

Genom lagen af den 6 november 1908 blef det frihet för alla medborgare

att vid giftermål välja borgerlig vigsel, om de vilja, och för det öfvervägande

antalet medborgare att taga kyrklig vigsel, om de föredraga denna.

Naturligtvis borde här ha varit full frihet för kontrahenterna att få välja

hvilken vigselform de velat.

Likaså lades befogenheten att förrätta vigsel i flere händer, än som

förut varit fallet. Visserligen fyllde ej denna lag alla berättigade önskemål,

men den medgifver nu stora fördelar jämförd med gamla förordningar.

För svenskar i utlandet, hvilka önska ingå äktenskap, finnes särskild

lag af den 8 juli 1904. Men denna lag bör något ändras eller förbättras,

och det är särskildt om önskemålet härutinnan, som jag frambär denna

motion.

I första paragrafen i »Lag om äktenskaps afsittande inför svensk

diplomatisk eller konsulär ämbetsman i utlandet den 8 juli 1904» heter det:

»Konungen äger uppdraga åt svensk diplomatisk eller konsulär ämbetsman

i främmande stat att i den ordning, som i denna lag stadgas, i

äktenskap förena svenska undersåtar eller svensk undersåte med undersåte

i främmande stat.»

Het har emellertid synts önskvärdt, att den rätt, som Konungen i

detta fall har, utvidgades något, så att han kunde, där det kan pröfvas

lämpligt, bemyndiga äfven annan person än diplomatisk eller konsulär

ämbetsman att afsluta äktenskap. Het är nämligen på en del platser i

utlandet, där svenskar vistas, ganska svårt för dem, som det önska, att få

laglig vigsel. I synnerhet har detta inträffat bland missionärer på hedniska

missionsfält. Som exempel härpå må anföras följande:

Bland baskirerna i Sibirien verkade under flera år en af Svenska

missionsförbundets missionärer vid namn Sarwe. I bergverken på ostsidan

af Ural arbetade samtidigt en svensk man. Där funnos äfven andra

svenskar, bland dem en kvinna, med hvilken den nämnde mannen ville

ingå äktenskap. Bägge voro fromma människor. Att resa till Sverige

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets utlåtande Nr 6.

för att träffa svensk präst var omöjligt för dem. På den tiden liade icke

heller svenske konsuler vigselrätt, de ha det icke heller nu utan särskilt

uppdrag af Konungen. Men om svenska konsuln t. ex. i Moskwa hade

haft ett sådant uppdrag, så hade det varit omöjligt för dem att komma

dit. Alltså ordnades saken på det sätt, att missionären vigde dem. Sedan

under årens lopp fingo de flera barn. Detta fullkomligt sedliga äktenskap

gällde emellertid inför svensk lag såsom konkubinat och barnen voro

»oäkta» barn. Hade äktenskapet kunnat afslutas i den form, som den

ryska lagen föreskrifver, så vore det äfven i Sverige gillt (enligt lag om

vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, den 8 juli 1904,

kap. 1 § 6). Men nu kunde detta icke ske, emedan kontrahenterna icke

voro af den grekisk-katolska religionsbekännelsen. De fingo en obehaglig

känning af detta, när de slutligen flyttade hem till Sverige. Ty här

måste de låta viga sig af präst, såsom om de icke förut varit äkta makar,

utan lefvat i brottsligt förhållande till hvarandra.

I Kaschgar i Ost-Turkestan ville år 1909 en vid engelska konsulatet

anställd tjänsteman ingå äktenskap med en svensk kvinna. Men att komma

till svensk diplomatisk eller konsulär ämbetsman, berättigad att förrätta

vigsel, var ej då möjligt. De bådo en af Svenska missionsförbundets där

boende missionärer viga dem. lian skref till Svenska missionsförbundets

styrelse. Styrelsens ordförande vände sig till ärkebiskopen, hvilken svarade,

att enligt svensk lag giltigt äktenskap icke kunde af dem ingås,

med mindre de komme öfver till Europa och iakttoge laga former. Detta

åter var för honom omöjligt, emedan han icke kunde få därtill nödig

ledighet från sin tjänst förrän efter två år.

I Kina hafva äfven en del missionärer, i synnerhet de som bo långt

in i landet, stora svårigheter när de skola ingå äktenskap. De måste

resa ända till Shanghai för att blifva lagligen vigda af därvarande svenske

generalkonsul, och en sådan resa kan stundom taga månaders tid samt är

mycket kostsam. Ett par af svenska baptisternas missionärer i Shantung

ha måst göra på detta sätt. I Hankow finnes visserligen i regeln en

svensk vice konsul, och att vända sig till honom kunde förkorta resan

med högst 8 dagar. Men vanligen är denne vice konsul en utländsk köpman,

som ej förstår svenska.

Svenska missionen i Kina har sökt lösa frågan så, att eu af

deras missionärer, J. T. Sandberg i Yuincheng, under ett besök i hemlandet

för att hvila, låtit sig af ärkebiskopen prästvigas, sedan vederbörliga

underhandlingar med en del myndigheter ägt rum. lian anses sålunda

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets utlåtande Nr 6.

stå i svenska kyrkans tjänst och lämnar årlig rapport till, om jag är rätt

underrättad, ärkebiskopen. Men han kan förstås viga allenast sådana, som

äro konfirmerade. De, som icke äro konfirmerade, kan han däremot icke

viga. Men äfven i »Svenska missionen i Kina» finnas frikyrkligt sinnade,

och för somliga bland dem kunna mycket stora svårigheter uppstå, då

det är fråga om att ingå äktenskap.

Denna fråga var före vid senaste kyrkomöte och därvid anförde lektor

P. Waldenström följande belysande drag: »I höst (1910) skall Svenska

missionsförbundet skicka ut till Kina en flicka, som är trolofvad med en

af våra missionärer. Hon får icke gifta sig, förrän hon varit i Kina ett

år, så att man får se, om hon tål klimatet. Då bo de kanske långt uppe

i Kina. Jag kan icke för ögonblicket säga precis, hvar de nu äro stationerade,

men jag tror, att det är i Ichang. Denna stad ligger uppe i

landet på ett afstånd af omkring 1,000 engelska mil från Schanghai vid

Yangtsekiangfloden. Det är således flera dagars resa därifrån ned till

Shanghai. Kanske får Sverige nästa år en generalkonsul i Shanghai med

rätt att viga. Då få kontrahenterna resa dit, trots att resan kostar flera

hundra kronor. Annars kunna de icke bli vigda, ty det finnes icke någon

möjlighet att åstadkomma någon vigsel. Och hvad blir då följden?

Jag kommer helt enkelt att råda dem att låta eu missionär förrätta vigsel

och sedan i Herrens namn flytta tillsammans som man och hustru. Om

svenska staten icke godkänner det, så är det ett sant, sedligt och kristligt

äktenskap ändå. Men säg: är det rimligt, att de, när de en gång komma

hem till Sverige, skola där gälla såsom de där hafva lefvat i konkubinat,

och att deras barn skola inför svensk lag vara oäkta barn? Herrarna

må icke tro, att det är någon småsak för missionärer att resa hem till

Sverige för att få vigsel. Jag har själf gjort en resa till Kina fram och

tillbaka, och ångbåtsbiljetten kostade då för första klass 1,930 tyska mark

från Genua till Ilankow tur och retur. Missionärer resa andra klass, det

är sant. Men äfven det är mycket dyrt.»

Men nu är frågan den: Huru skall man få dessa förhållanden ändrade

till ett bättre? Detta synes mig kunna ske genom att orden: »eller

åt annan svensk man därstädes, som Konungen kan finna lämplig» inskjutas

uti den ifrågavarande lagens första paragraf. Hvarför skulle icke

en annan svensk man än en »diplomatisk eller konsulär ämbetsman», t. ex.

en missionär, kunna beklädas med myndighet att förrätta vigsel? I synnerhet

sedan man här hemma genom lagen af den 6 november 1908 så

betydligt utvidgat området för dem, som kunna viga sådana, som vilja

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 6. 5

gifta sig, bör man ock kunna göra en vidgning i fråga om vigselförrättare

för svenskar i utlandet.

J)å frågan, som nämnts, i fjol var före i kyrkomötet, blef den där

utslagen eller icke till afgörande upptagen. Det syntes mig vara två skäl,

som ledde mötet till detta beslut. Det ena var, att man ej ansåg, att

kyrkomötet hade befogenhet att till behandling upptaga ett ärende sådant

som detta. För denna mening gjorde biskop Tottie sig till särskild tolk.

Det andra var väl den konservatism, som utmärker en så stor del af de

ledande prästmännen. Det är emellertid förunderligt, att man ej skall

vilja verka för, att t. ex. eu missionär, en därtill kompetent missionär, tv

här är ju ej fråga om »annan svensk man» än sådan, som af vederbörrande

pröfvas lämplig, skall kunna i denna fråga få samma rätt som en

konsul, som kanske är en utländsk man, med alldeles annan religionsåskådning

än den protestanter hafva, om han nämligen har någon religion

alls. Man borde, synes mig, hafva uttalat sympati för saken, äfven om

man formellt ansett sig ej kunna besluta i frågan.

I Afrika förekommer på flera ställen en rätt liflig svensk missionsverksamhet.

I Kongo har t. ex. Svenska missionsförbundet många missionärer.

Eu af de missionärer, som är bosatt i Londe Matadi, har af belgiska

regeringen erhållit fullmakt att förrätta vigsel. Sommaren 1909

förrättade han på eu gång tre vigslar af svenska missionärer. Dessa vigslar

gälla inför den belgiska regeringen och måste därför enligt lagen om internationella

rättsförhållanden gälla äfven i Sverige. När dessa tre brudpar

komma hem, äro de sålunda lagligen vigda äfven enligt svensk lag.

Det är den belgiska katolska regeringen, som gjort detta medgifvande åt

eu utländsk protestantisk missionär. Sveriges regering borde ock kunna

gifva åt någon annan än eu konsulär ämbetsman samma rättighet. Hvarför

skulle den icke kunna eller berättigas att kunna, där så befinnes lämpligt,

gifva eu missionär eller annan lämplig person fullmakt att afsluta äktenskap?

Många af missionärerna äro synnerligen väl utbildade män. De skulle

godt kunna beklädas med den myndighet, som här är i fråga. Hvad Kina

angår, skulle t. ex. J. E. Lindberg eller J. A. Kinell, Indika tillhöra

Svenska baptistmissionen i Shantung eller någon af Johan Sköld i Wachang,

B. E. Rydén i Shasi eller K. A. Temström i Schang, Indika tillhöra

Svenska missionsförbundets mission, kunna med vederbörlig tillåtelse förrätta

vigsel. Men det behöfver, såsom sagts, ej nödvändigtvis vara eu

missionär. Kungl. Maj:t kan ju utnämna hvem som helst, blott han är

kvalificerad och lämplig för uppdraget.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

C> Lagutskottets utlåtande Nr 6.

Enligt lag den 8 juli 1904 om internationella rättsförhållanden rörande

äktenskap m. m. är ett mellan svenska undersåtar utrikes ingånget äktenskap,

oberoende af hvar detsamma ingåtts, att här i riket anse såsom i

behörig form afslutadt, om det slutits i enlighet med lagen å den ort, där

giftermålet ägt rum, om det blifvit ingånget inför diplomatisk eller konsulär

ämbetsman i främmande stats tjänst i enlighet med den statens lag,

under förutsättning att den stat, inom hvars område giftermålet ägt rum,

icke förvägrat ämbetsmannen rätt att förrätta giftermål, om det ingåtts inför

svensk diplomat eller konsul, som, enligt lagen om äktenskaps afslutande

inför svensk diplomatisk eller konsulär ämbetsman i utlandet, erhållit

Kungl. Maj:ts uppdrag att förrätta giftermål, eller om giftermålet förrättats

af präst inom svenska kyrkan i enlighet med svensk lags föreskrifter.

Enligt den af Sverige biträdda, endast för äktenskap, ingångna inom

de fördragsslutande staternas områden i Europa gällande konvention af

den 12 juni 1902, som föranledt tillkomsten af berörda lag, blifva äktenskap,

som ofvan nämnts, med undantag af de sist afsedda, erkända af

samtliga de stater, som biträdt konventionen, — om de ingåtts inför diplomatisk

eller konsulär myndighet, dock endast under förutsättning, att staten,

där giftermålet förrättats, icke vägrat tillstånd till dess förrättande.

I fråga om de utom Sverige, men inom Europa bosatta svenskar

torde den sålunda gällande lagstiftningen kunna anses i regel tillräcklig

för tillgodoseende af det af motionären åsyftade behofvet af tillgång till

vigsel med fulla rättsverkningar enligt svensk lag. Så torde väl i allmänhet

äfven vara förhållandet beträffande svenskar i Nordamerikas förenta

stater, i Australien m. fl. med dem jämförliga utomeuropeiska stater.

T de mindre civiliserade eller endast föga koloniserade länder åter, där

den egna statens former för äktenskaps ingående ej alls äro tillgängliga

för främmande undersåtar eller i allt fall ej kunna af dem godtagas, samt

där äfven svensk och utländsk diplomatisk eller konsulär ämbetsmyndighet

med uppdrag att förrätta giftermål saknas eller endast på aflägset håll finnes

att tillgå, lär däremot förefintligheten af ett behof i det af motionären

åsyftade afseendet icke kunna underkännas. Är så förhållandet, synes det

äfven riktigt och billigt att, om det utan åsidosättande af andra intressen

kan ske, lagstiftningen anpassas därefter, sä att ifrågavarande långt utom

sitt fädernesland varande svenska undersåtar icke undanhållas eu förmån,

som för dem kan vara af erkännansvärd betydelse. Måhända skulle, om

för nående af detta syfte den af motionären förordade utvägen anlitades,

nämligen att Konungen bemyndigades att vid behof uppdraga åt hvilken

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets utlåtande Nr 6.

lämplig befunnen, i orten vistande svensk undersåte som helst att förrätta

giftermål, ett sålunda ingånget äktenskap ej formellt erkännas såsom sådant

af den stat, där äktenskapet ingåtts, eller af annan främmande stat. Detta

torde dock, såsom af motionärens framställning torde framgå, ur deras

synpunkt, hvilkas intressen här närmast åsyftas, vara af underordnad betydelse,

då ju under omständigheter, hvarom här kan vara fråga, äktenskapets

giltighet enligt hemlandets lag i främsta rummet lär komma i betraktande.

Såsom framgår af berörda lag om äktenskaps afstigande inför svensk

diplomatisk eller konsulär ämbetsman i utlandet, åligger det ämbetsmannen

att, på sätt där närmare stadgas, pröfva frågan, om laga hinder ej möter

mot ingående af ett ifragasatt äktenskap. Då tydligen ett godtagande af

motionärens förslag skulle förutsätta jämväl häraf påkallade ändringar eller

tillägg till nämnda lag, särskilt för så vidt angår dess 3 §, samt alltså

motionärens syfte icke vinnes ensamt genom den af honom föreslagna lagändringen,

finner sig utskottet förhindradt tillstyrka sagda förslag.

En undersökning synes därför erforderlig angående den utväg, som i

nämnda afseende kan böra anlitas för nående af det ifrågasatta ändamålet.

Därvid torde böra komma under öfvervägande, huruvida ej därför kan

vara till fyllest, att, medan nyss omförmälda pröfning förbehålles vederbörande

beskickning eller konsulat, uppdrag vid förefallande behof lämnas

åt lämplig person i eller i närheten af kontrahenternas vistelseort att förrätta

giftermålet. Därvid lär äfven tillses, att denne med afseende å uppdraget

blir underkastad vanligt ämbetsansvar enligt reglerna i 25 kap. 22 §

straff lagen.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta undersöka, i

livad mån uppdrag, som afses i 1 § af lagen om äktenskaps

afslutande inför svensk diplomatisk eller konsulär

ämbetsman i utlandet, bör kunna lämnas äfven åt

annan svensk man, samt för Riksdagen framlägga det

förslag, som däraf kan föranledas.

Stockholm den 14 februari 1911,

På lagutskottets vägnar:

ERNST HÅKANSON.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 6.

Reservation:

Herrar Håkanson, Lorentz Petersson, Gezélius och Trana hafva anfört

följande:

»Att det i ifrågavarande motion framställda förslag saknar betydelse

för utrikes, inom Europa bosatta svenskar torde vara tydligt och synes

erkännas äfven af utskottet. lika litet är förslaget ämnadt att gagna

svenska undersåtar i kultiverade utomeuropeiska stater.

Däremot afser detsamma, såsom af motionen framgår, hufvudsakligen

svenskar i vissa asiatiska och afrikanska besittningar, såsom det synes

förnämligast i Kina.

Enligt uppgift från svenska missionen i Kina utgör sammanlagda antalet

där vistande svenska missionärer för närvarande omkring 120, hvartill

komma ett mindre antal svensk-amerikaner. Härutöfver torde, enligt tillgängliga

upplysningar, i Kina vistas högst ett 40-tal svenskar, hufvudsakligen

i Schanghai. Upplyst är vidare, att i sistnämnda stad svensk

sjömanspräst finnes med befogenhet att förrätta vigsel mellan medlemmar

i svenska kyrkan, äfvensom att bland svenska missionen i Kina finnes

prästvigd missionär med liknande befogenhet. I öfriga kända aflägsna

svenska missionsorter äro, såvidt af lämnade upplysningar kunnat inhämtas,

förhållandena i förevarande afseende icke sämre än i Kina. I Japan t. ex.

lär knappast finnas någon svensk missionär.

Beträffande af motionären åsyftade svenskar, som äro medlemmar af svenska

kyrkan, är det af motionären afsedda behofvet alltså redan tillgodosedt

eller kan, om så ej är förhållandet, i allt fall enligt gällande lag fullt tillgodoses.

För öfriga fall kan, likaledes redan enligt gällande lag, i mån af tillgång

anlitas svensk eller, om så anses lämpligare, utländsk diplomat eller konsul.

Då emellertid enligt meddelande från kungl. utrikesdepartementet uppdrag

enligt l § af lagen om äktenskaps afsilande inför svensk diplomatisk

eller konsulär ämbetsmyndigkct under den öfver fem år långa tid,

lagen gällt, ännu icke lämnats åt sådan myndighet vare sig inom eller

utom Europa, synes med begärda lagstiftningsåtgärder för de åsyftade fallen

böra anstå, till dess berörda lag kommit till tillämpning samt det visat

sig, att densamma, mot hvad som kan förmodas, ej kominer att förslå för

fyllande af det behof, som nu för samma fall göres gällande.

På grund häraf hemställa vi,

att förevarande motion icke måtte till någon Biksdagens

åtgärd föranleda.»

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets utlåtande Nr 6.

Herrar Pettersson i Södertälje och Lindhagen hafva begärt få antecknadt

att de icke deltagit i behandlingen af detta ärende inom utskottet.

Bih, till Likså. prof. 1911. 7 Sami. 1 Afd. 6 Häft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.