Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj i om åvägabringande af utredning m. m. i fråga om en ny kyrkoförfattning.

1911-02-17 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1911:8, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj i om åvägabringande af utredning m. m. i fråga om en ny kyrkoförfattning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 8.

1

Nr 8.

Ankom till Riksdagens kansli den 17 februari 1911 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj i om åvägabringande af utredning m. m. i fråga

om en ny kyrkoförfattning.

Uti en inom Första kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,

nr 1, har herr K. J. Ekman hemställt,

. att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kun<ff.

Maj:t täcktes låta verkställa utredning, om och i hvilken form ett mera

aktivt deltagande och ett förökadt inflytande på det kyrkliga området

skulle kunna beredas åt kyrkans lekmannamedlemmar, och att vid sådan

utredning särskilt _ måtte tagas i öfvervägande, huruvida icke nämnda

syfte säkrast kan vinnas genom en fullständigare tillämpning af synodaltörfattnmgens

grundsatser; J

samt att i följd häraf, om utredningen därtill föranleder, åtgärder

måtte _ vidtagas för utarbetande af en ny fullständig kyrkoförfattning att

tråda i stället för 1686 års kyrkolag.

. beträffande den af motionären till stöd för berörda hemställan afaifna

motivering får utskottet hänvisa till motionen. °

c- ™ 1885 års riksdag yrkades i en inom Andra kammaren af herr Uuhoitei,

oigtnd Wieselgren väckt motion med liknande motivering, som förekom yttran(i<’

i den af honom vid 1908 års kyrkomöte afgifna, af motionären åberopade

motionen, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det

Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag

Bihang till Riksdagens prot. 1911. 7 Samt. 1 Afd. 8 Höft. (Nr 8.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets utlåtande Nr 8.

till ny, på basis af det förenade konsistorial- och synodalsystemet hyllande

författning för svenska evangelisk-lutherska statskyrkan. .

Med anledning häraf anförde lagutskottet vid nämnda riksdag följande:

»Det synes utskottet, som motionären mera lämnat ett i störa, konturdracr,

men ock därföre i något obestämda former tecknadt utkast till en

hy, på förening af konsistorial- och synodalsystemet byggd organisation

af den svenska evangelisk-lutherska kyrkan, än ett förslag, ägnadt att

läckas till grund för en Riksdagens skrifvelse till Konungen i ämnet. .

°° En dylik skrifvelse i en så stor, omfattande och svårlöst organisationsfråga,

som en omgestaltning af hela kyrkoförfattningen ju måste

innebära, borde emellertid, enligt utskottets tanke, därest densamma

skulle för frågans lösning äga någon verklig betydelse, innefatta en framställning

af bestämda, ej för allmänt angifna hufvudgrunder, på hvilka

omorganisationen borde enligt Riksdagens mening byggas. I sådant hänseende

innebär motionärens skrifvelseförslag allenast, att den nya kyrko

författningen skulle »hvila på basis af det förenade konsistorial-och synodalsystemet».

Motionären har visserligen uti motiveringen för sin del

nå<mt närmare utfört, huru han tänkt sig den nya organisationens hutvuddrao-,

men planen torde vara alltför stor och omfattande för att Riks

dacren, &innan Kungl. Maj:t ännu till slutlig pröfning företagit de af den

för° revision af 1686 års kyrkolag i nåder förordnade kommitté under den

2 oktober 1873 afgifna förslag till kyrkolag och kyrkostadgar, lämpligen

skulle kunna inlåta sig i pröfning af samma plan. . .

De nödio-a förändringarna i den svenska kyrkans organisation hatva,

enligt hvad erfarenheten hittills gifvit vid handen, lättast låtit sig genomföras,

när man icke tagit före alltför mycket på en gång; och vid dessa

partiella, men därför dock ofta mycket genomgripande förändringar —

utskottet erinrar särskild! om den nya lagen angående tillsättning åt prästerliga

tjänster — har nämnda kommittébetänkande, om det ock icke ens

i hufvudgrunderna alltid följts, dock tjänat till en välkommen öfversikts
och

utgångspunkt. , .. ,

Det är på den sålunda redan med framgång beträdda, väg, som utskottet

för sin del finner, att arbetet å de nödiga. organisativa förändnno-arna

i den svenska kyrkoförfattningen bör fullföljas, och såsom ett bland

de främsta föremålen för detta arbete torde kunna uppställas omorganisationen

af domkapitlen, af hvilken frågas lösning åtskilliga andra för kyrkan

och dess författning viktiga frågor torde vara beroende.»

På grund häraf hemställde utskottet, att motionen icke måtte föranleda

någon Riksdagens vidare åtgärd.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 8.

3

Denna utskottets hemställan bifölls af Riksdagens båda kamrar, af den

Första utan debatt.

Såsom motionären erinrat, har sedermera 1908 års kyrkomöte — på

hemställan af bland andra likaledes herr Sigfrid Wieselgren — i skrifvelse

till Kungl. Maj:t anhållit, att utredning måtte verkställas i det af motionären

nu påyrkade afseendet, dock att i berörda hemställan ingenting

upptogs därom, att åtgärder borde vidtagas för utarbetande af ny kyrkoförfattning.

På sätt i den af motionären omnämnda, af honom vid 1909 års

riksdag väckta motionen anmärktes, utgick därvid kyrkomötet från den

förutsättningen, att för närvarande gällande bestämmelser angående rätt till

utträde ur kyrkan fortfarande tillämpades. Emellertid har, såsom äfven af

motionären framhållits, Riksdagen sedermera år 1909 i skrifvelse till Kungl.

Maj:t anhållit, att Kungl. Maj:t ville taga i öfvervägande, under h vilka villkor

det må kunna tillåtas medlem af svenska kyrkan att, äfven utan uppgifven

afsikt att öfvergå till annat trossamfund, utträda ur kyrkan, äfvensom huru

gällande lagstiftning lämpligast må kunna ändras därhän, att främmande

trosbekännare och de, som anmält sig till utträde ur kyrkan, ej på grund

däraf uteslutas från rätt att deltaga i afgörandet af frågor, som icke

pröfvas vara af beskaffenhet att böra allenast af kyrkans medlemmar handläggas,

samt låta utarbeta och för Riksdagen framlägga de förslag, som af

denna utredning kunna föranledas.

Med fullt erkännande af vikten och betydelsen däraf, att lekmannaelementets

inflytande på det kyrkliga området ökas, finner dock utskottet det

af motionären för realiserande af detta önskningsmål framställda förslag

lida af väsentligen samma brister, som lagutskottet vid 1885 års riksdag

fann vidlåda berörda då af herr Wieselgren framställda förslag. En

ytterligare anledning att nu icke biträda motionärens förslag, hvars närmare

innebörd och verkningar icke heller utskottet kunnat öfverblicka,

finner utskottet i ofvanberörda af 1909 års Riksdag aflåtna skrifvelse med

anhållan om utredning angående villkoren för en vidgad rätt att utträda

ur kyrkan. Enligt utskottets uppfattning lär det nämligen icke utan synnerlig

svårighet låta sig göra att, innan klarhet vunnits såväl i detta afseende

som beträffande k}rrkans därmed nära sammanhängande ställning

för öfrigt till staten och kommunen samt dess organ, upptaga den af

motionären väckta frågan till ett så ingående bedömande som nu af honom

ifrågasättes.

Hvad i öfrigt angår motionärens yrkande på åtgärder för utarbetande

af en ny fullständig kyrkoförfattning att träda i stället för 1686 års

kyrkolag, finner utskottet, lika med lagutskottet vid såväl 1885 som 1908

års riksdagar, det fortfarande ändainålsenligare att härutinnan fortgå på

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 8.

de partiella reformernas väg, hvilken särskildt under de senaste åren ledt

till synnerligen betydelsefulla resultat.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, hemställer utskottet,

att förevarande motion icke måtte till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 februari 1911.

På lagutskottets vägnar:

ERNST HÅ RANSON.

Reservation:

Herrar Håkanson, Gustaf Andersson, af Ekenstam, Lorentz Petersson,

Trana, von Baumgarten och Högberg hafva anfört följande:

»Det må medgifvas, att en blifvande lagstiftning om rätt för medlem

af svenska kyrkan att äfven utan uppgifven afsikt att öfvergå till annat

trossamfund utträda ur kyrkan kommer att medföra förändringar på det

kyrkliga området, men dessa förändringar kunna icke blifva så betydande,

att man af hänsyn till dem bör låta anstå med åtgärder i motionens syfte.

Skulle jämlikt Andra kammarens vid 1909 års Riksdag uttalade önskan

utredning åvägabringas i frågan om och på hvad sätt det nuvarande sambandet

mellan kyrkan och staten lämpligen kunde blifva upplöst, synes

det dock säkert, att utredningen därutinnan icke kan leda till fullständig

skilsmässa mellan stat och kyrka. Härför är gemensamheten mellan stat

och kyrka, uppkommen under en månghundraårig utveckling, allt för omfattande.

En fullständig upplösning af förbindelsen mellan stat och kyrka

kan för öfrigt ens knappast vara afsedd, då Riksdagen sedermera, nämligen

sistlidet år, antagit prästval slagen, lagen om reglering af prästerskapets

löner in. m., hvilka lagar tydligen äro ämnade för lång tid framåt.

Den förändring, hvarom motionären hemställt, går ut på att bereda

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 8. 5

kyrkans lekmannamedlemmar ett mera aktivt deltagande och ett förökadt

inflytande på det kyrkliga området. Det är desto mera skäl att utan

dröjsmål verkställa undersökning, huruvida en dylik förändring icke är af

behofvet påkallad, som inom det borgerliga samhället självstyrelse och

själ ^verksamhet är fullständigt genomförd. Om en kommande utredning

tydhggör behöfligheten af en ökning i lekmannainflytandet, blifva också,

såsom motionären framhållit, åtgärder för utarbetning af en ny kyrkoförfattning

att träda i stället för 1686 års lag nödiga. Då frågan om

kyrkoförfattningen blott är en del af lagstiftningen på religionens område,

blir också denna reform endast partiell och således i sak endast en fortgång

på den väg, Riksdagen hittills följt inom förevarande område.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställes,

o att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t måtta låta verkställa utredning,

om och i hvilken form ett mera aktivt deltagande och

ett förökadt inflytande på det kyrkliga området skulle

kunna beredas åt kyrkans lekmannamedlemmar, samt

att i sådant syfte, om utredningen därtill föranleder,

åtgärder måtte vidtagas för utarbetande af en ny, fullständig

kyrkoförfattning att träda i stället för 1686 års

kyrkolag.»

Herrar Bergendahl, Gezdius, Pettersson från Södertälje och Jansson i

Edsbäcken hafva anhållit få antecknadt, att de icke deltagit i behandlingen

af detta ärende inom utskottet.

Bihang till Riksdagens prot. 1.911. 1 Sami. 1 Afd. 8 Raft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.