Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj.ts proposition till Riksdagen angående pensionsunderlag för innehafvaren af de med hvarandra förenade befattningarna såsom öfverläkare vid Stockholms hospital och professor i psykiatri vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, jämte en i ämnet väckt motion.

1911-03-17 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1911:25, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj.ts proposition till Riksdagen angående pensionsunderlag för innehafvaren af de med hvarandra förenade befattningarna såsom öfverläkare vid Stockholms hospital och professor i psykiatri vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 25.

1

Nr 25.

Ankom till Riksdagens kansli den 17 mars 1911 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj.ts proposition till Riksdagen

angående pensionsunderlag för innehafvaren af de med

hvarandra förenade befattningarna såsom öfverläkare vid

Stockholms hospital och professor i psykiatri vid karolinska

mediko-kirurgiska institutet, jämte en i ämnet väckt

motion. (2:a Afd.)

I en den 16 december 1910 aflåten, till statsutskottets förberedande

behandling öfverlämnad proposition, nr 65, har Kungl. Maj:t under åberopande

af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

för samma dag föreslagit Riksdagen att besluta, det i lönestaterna för

statens hospital och asyler samt för karolinska mediko-kirurgiska institutet

skall, i den förra staten under Stockholms hospital och i den senare under

professuren i psykiatri införas en anmärkning af följande innehåll: »Så

länge den föreskrift kvarstår, att öfverläkarbefattningen vid Stockholms

hospital och professuren i psykiatri vid karolinska mediko-kirurgiska institutet

skola vara förenade med hvarandra, skall pensionsunderlaget för

de båda förenade tjänsterna utgöra 5,000 kronor eller för den innehafvare

af befattningarna, hvilken är i åtnjutande af ålderstillägg å professuren,

5,600 kronor».

Till åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen

i ärendet anfört följande:

»Bland de lärarbefattningar vid karolinska mediko-kirurgiska institutet,

hvilka berördes af den utaf Riksdagen år 1908 efter framställning från

Eders Kungl. Maj:t fastställda löneregleringen för universiteten och nämnda

institut, jämte de af Riksdagen godkända villkor och bestämmelser för åtnjutande

af de nya aflöningsförmånerna, var dittillsvarande extraordinarie

professuren i psykiatri. Förändringen i professurens ställning blef dock

ej särdeles betydande. Den inskränkte sig till att lärostolen, i sammanhang

med den allmänna förvandlingen af de extraordinarie professurerna

Bihang till Jliksct. prof. 1911. 4 Samt. 1 Afd. 22 Höft. (Nr 25) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 25.

till ordinarie professurer, blef ordinarie professur, att det ålderstillägg,

som efter viss tids tjänstgöring tillkom professurens innehafvare, höjdes

från sitt dåvarande belopp, 500 kronor, till 600 kronor, likasom vid öfriga

professurer, samt att professorn underkastades nyss omförmälda villkor och

bestämmelser. Dessa innehöllo emellertid i derå hänseenden samma föreskrifter,

som förut varit tillämpliga. I ett afseende gjordes för professorsbefattningarna

inom de medicinska fakulteterna och vid institutet undantag

från den allmänna bestämmelsen om förbud att förena de af löneregleringen

berörda ordinarie befattningar med annan tjänst å rikets, Riksdagens eller

kommuns stat, i det att dylik förening medgafs i fråga om de medicinska

professurerna, när föreningen var föreskrifven eller medgifven i vederbörande

af Kungl. Maj:t fastställda stadgar eller Ivungl. Maj:t i särskilda

fall annars funne skäl därtill gifva lof.

Särskild! för professuren i psykiatri var detta undantag af den betydelse,

att i själfva verket aflöningens storlek vid denna professur, 4,000

kronor, däraf 3,000 kronor lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar,

ej undergick någon förhöjning med hänsyn därtill, att med professuren

var förenad öfverläkartjänsten vid Stockholms hospital för sinnessjuka och

därmed förknippade aflöningsförmåner, utgörande 4,000 kronor jämte boställsvåning

med bränsle och elektrisk belysning. Den sammanlagda aflöning,

som de förenade tjänsternas innehafvare sålunda åtnjöt, ansågs,

såsom antydt, vid löneregleringen vara så stor, att den sedvanliga professorsaflöningen,

7,500 kronor, däraf 5,000 kronor lön och 2,500 kronor

tjänstgöringspenningar, ej borde ifrågakomma för professorn i psykiatri.

Beträffande den nyss omförmälda tjänsteföreningen meddelades först

provisoriska bestämmelser genom nådigt bref den 18 januari 1861. Under

år 1876 inkom till Kungl. Maj:t underdånig framställning, afseende att

för framtiden betrygga sambandet mellan ifrågavarande båda tjänster, och

genom nådigt bref den 26 januari 1883 förordnade Kungl. Maj:t, att vid

inträffad ledighet af öfverläkartjänsten vid Stockholms hospital för sinnessjuka

och extraordinarie professors beställningen i psykiatri vid karolinska

institutet befattningarna skulle förenade och samtidigt anslås till ansökning

lediga, hvarjämte föreskrifter meddelades rörande förfarandet vid tjänsternas

tillsättning m. m.

För ytterligare utredning af den fråga, som jag under denna punkt

ämnar framlägga för Eders Kungl. Maj:t, nämligen frågan om storleken af

pensionsunderlaget för de förenade befattningarnas innehafvare, har jag nu

blott att omförmäla, hurusom år 1910 af Riksdagen beslutits ändring af

lönestaterna för statens hospital och asyler in. m., hvarom utfärdats nådigt

bref den 4 juli 1910. I den nya från och med år 1911 gällande löne
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlutande Nr 25.

3

staten upptagas de särskilda befattningshafvarnas aflöningsförmåner särskildt

för hvarje hospital. Såvidt angår öfverläkaren vid Stockholms hospital,

skedde år 1910 ej annan förändring i lians aflöningsförmåner än att det

bestämdes, att för honom, liksom för öfriga öfverläkare, aflöningen kunde

efter 10 år höjas med 600 kronor, dåra! 400 kronor ansåges utgöra lön

och 200 kronor tjänstgöringspenniugar — den kontanta begynnelseaflöningen

4,000 kronor är å sin sida fördelad i lön 2,666 kronor 66 öre och

tjänstgöringspenningar 1,333 kronor 34 öre.

b rågan om nyssnämnda ändring i lönestaterna för statens hospital och

asyler förelädes liders Kungl. Maj:t den 14 januari 1910 i sammanhang

med andra statsregleringsärenden. Det framgår af vederbörande departementschefs

yttrande i det vid statsverkspropositionen år 1910 fogade utdrag

af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för nyssnämnda dag, att

förutsättningen för den kontanta begynnelseaflöningens bibehållande för

öfverläkaren vid Stockholms hospital vid dess förutvarande belopp af 4,000

kronor var att nyssberörda tjänsteförening skulle fortfara att äga bestånd.

Väl har något uttryckligt förbehåll om rätten till denna tjänsteförening ej

förknippats med de vid omförmälda lönereglering af Riksdagen fästa sedvanliga

villkor om förbud för vederbörande tjänstemän att med sin tjänst

förena annan befattning å rikets, Riksdagens eller kummuns stat. Men

att ifrågavarande tjänsteförening öfverensstämmer med Riksdagens vilja, är

uppenbart på grund af de af mig omförmälda bestämmelser om tjänsteförening

i fråga om professurer vid karolinska institutet.

Jag antydde nyss, att den fråga, för hvars belysande jag ansett nödigt

att förutskicka dessa meddelanden, gäller storleken af pensionsunderlaget

för innehafvare!! af de båda förenade befattningarna. Innebörden af

denna fråga inhämtas af den framställning i ämnet, som gifvit mig anledning

att upptaga omförmälda spörsmål. Framställningen är gjord af karolinska

institutets lärarkollegium, som i skrifvelse till kanslern för rikets

universitet erinrat, att enligt bestämmelserna i lagen om civila tjänstinnehafvares

rätt till pension den 11 oktober 1907 högsta pensionsunderlag

för professorn i psykiatri vid institutet efter den nya löneregleringens

genomförande vore 3,600 kronor — sammanlagda beloppet af lönen ocli

alderstillägget. Högsta pensionsunderlaget åter för den med professuren

förenade öfverläkarbefattningen vore 3,066 kronor 66 öre,

På grund af bestämmelserna i 16 § af nyssnämnda lag, sådan denna

paragraf löde enligt lagen den 17 juni 1908, finge emellertid pension

för omförmälda båda tjänster icke utgå med högre belopp än som

motsvarade pensionsunderlaget för professuren, ökadt med eu tredjedel af

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 25.

pensionsunderlaget för öfverläkartjänsten. Högsta möjliga pension för

innehafvaren af de båda förenade tjänsterna blefve sålunda 4,622 kronor

22 öre, eller nära 1,000 kronor mindre än den pension, som i allmänhet

tillkomme professor vid karolinska institutet. För en sådan utgjorde högsta

pensionsunderlaget 5,600 kronor.

Den omständigheten att professorn i psykiatri tillika vore öfverläkare

vid Stockholms hospital och till följd häraf uppbure sin aflöning delvis

från karolinska institutet och delvis från hospitalet, syntes emellertid icke

billigtvis böra hafva till påföljd, att han efter sitt afskedstagande erhölle

lägre pension än som i allmänhet vore professor vid karolinska institutet

tillförsäkrad. Att denna angelägenhet icke ordnades i sammanhang med

den nya löneregleringen för karolinska institutet, torde hafva varit beroende

allenast därpå, att särskildt förslag i ämnet icke från institutets sida

framställts.

Då emellertid nuvarande innehafvaren af ifrågavarande båda tjänster

professorn B. Gadelius anhållit om lärarkollegiets åtgärd för beredande åt

honom af rätt till enahanda pension, som tillkomme öfriga professorer vid

institutet, ville lärarkollegiet anhålla, att kanslern måtte utverka aflåtande

af nådig proposition till 1911 års Riksdag därom, att pensionsunderlaget

för innehafvare af den med öfverläkartjänsten vid Stockholms hospital

förenade professuren i psykiatri vid karolinska institutet måtte förklaras

skola utgöra 5,000 kronor eller om han intjänat det med professuren

förenade ålderstillägget, 5,600 kronor.

Härom yttrade universitetskanslern i underdånig skrifvelse den 10

oktober 1910, att han ansåge alldeles uppenbart, att professorn i psykiatri

icke borde med afseende å pensionsrätt befinna sig i ogynnsammare ställning

än öfriga professorer vid institutet. Under åberopande af hvad lärarkollegiet

i ämnet yttrat, hemställde kanslern därför om proposition till

Riksdagen i enlighet med lärarkollegiets förslag.

Ärendet remitterades till statskontoret, som i underdånigt utlåtande

den 10 november 1910, under hänvisning till ett af 1904 års Riksdag

fattadt beslut i fråga om pensionsrätten för innnehafvarna af de med öfverläkartjänster

förenade professurerna i medicin, i kirurgi och i pediatrik

vid karolinska institutet, tillstyrkte bifall till förevarande framställning.

Med hänsyn till bestämmelsen i 3 § af lagen den 11 oktober 1907 angående

civila tjänstinnehafvares rätt till pension borde det erforderliga

stadgandet i ämnet meddelas i form af tillägg till respektive lönestater.

Statskontoret hemställde fördenskull, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 25.

5

Riksdagen besluta tillägg till lönestaterna för karolinska institutet och

Stockholms hospital af innehåll, att, så länge föreskrift kvarstode, att professuren

i psykiatri vid nämnda institut skulle vara förenad med öfvcrläkartjänsten

vid Stockholms hospital, pensionsunderlaget för de båda befattningarna

skulle tillsammans utgöra 5,000 kronor eller för den innehafvare

af befattningarna, hvilken intjänat ålderstillägget å professorslönen,

5,600 kronor.

Slutligen har äfven medicinalstyrelsen anbefallts att yttra sig i detta

ärende samt med anledning häraf i underdånig skrifvelse den 5 december

1910 utlåtit sig i frågan. Medicinalstyrelsen har därvid anfört följande.

Skyldigheten att afgå och rätten till hel pension för innehafvare af

omskrifna båda tjänster inträdde enligt lagen angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension vid olika tider för de båda tjänsterna, i det han

enligt 5 och 6 §§ i nämnda lag vore skyldig afgå från öfverläkartjånsten

vid uppnådda 62 år och från professuren vid 65 år med rätt till hel

pension efter respektive 30 och 25 tjänstår. Då emellertid de båda

tjänsterna icke ens under en kortare tidsperiod utan stora olägenheter

kunde fördelas på olika personer, syntes det styrelsen att, samtidigt med

att pensionsunderlaget bestämdes till belopp lika med det för professorsbefattning

gällande, föreskrift borde meddelas, att innehafvaren af professuren

i psykiatri vid karolinska institutet vore skyldig kvarstå vid öfverläkartjänsten

vid Stockholms hospital till dess han uppnått den för innehafvaren

af professuren fastställda lcfnadsåldern 65 år, samt att han för

erhållande af hel pension skulle hafva uppnått den för innehafvare af

professuren bestämda tjänståldern 25 år. Visserligen kunde Eders Kungl.

Maj:t enligt nämnda 6 § under visst angifvet förhållande låta med afsked

från öfverläkartjånsten anstå utöfver den fastställda lefnadsåldern, men

det syntes styrelsen i allt fall, att föreskrift borde meddelas om innehafvarens

åt berörda båda tjänster skyldighet att kvarstå vid tjänsterna, till

dess han uppnått den högre pensionsåldern af 65 lefnadsår, helst som

denna lefnadsålder i de flesta fall icke torde utgöra absolut hinder för

öfverläkartjänstens behöriga skötande.

T detta sammanhang ville styrelsen i underdånighet erinra därom

att, jämlikt 1 § af Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse den 11 oktober 1907

med föreskrifter om verkställighet af lagen angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension, för uppbörd och redovisning af pensionsafgifter

ansvarades af den redogörare, som ombesörjde utbetalning af tjänstinnehafvaren

tillkommande lönemedel. Nu ifrågavarande tjänstinnehafvare

uppbure sin aflöning dels å karolinska institutets stat dels å hospitalets

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 2b.

stat. Då emellertid, därest förevarande framställning vunne Eders Kung!.

Maj:ts bifall, pensionsunderlaget skulle komma att beräknas å den aflöning,

som utginge från karolinska institutet, syntes någon särskild föreskrift

ej erforderlig därom, att af de båda redogörarna den, som utbetalade

nämnda aflöning från karolinska institutet, vore ansvarig för pensionsbeloppets

uppbörd och redovisning.

I öfrigt hade medicinalstyrelsen intet att erinra mot bifall till ifrågavarande

framställning på sätt statskontoret i sitt underdåniga utlåtande

föreslagit.

Statskontoret har i sitt utlåtande omförmält ett beslut af 1904 års

Riksdag. Beslutet innebar rätt för vissa professorer vid karolinska institutet,

Indika, på grund däraf att med deras professurer andra befattningar

voro förenade, uppburo mindre aflöning såsom professorer än deras ämbetsbröder

vid institutet, att likväl vid afskedstagandet komma i åtnjutande af

pension till samma belopp, hvartill dessa voro berättigade, under förutsättning

härvid att vederbörande professor ej åtnjöte pension för den med

professuren förenade tjänsten. Likasom statskontoret flnner jag i omförmälda

beslut ett stöd för att tillstyrka bifall till förevarande framställning,

hvilken synes mig äga fullt berättigande. Frågan bör alltså föreläggas

Riksdagen. Såsom statskontoret påpekat bör saken ordnas genom en bestämmelse,

infogad i vederbörande lönestater. Detta öfverensstämmer med

föreskrift i 3 ^ af lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension.

Denna § ger nämligen den anvisning, att, om afvikelse från de allmänna

föreskrifterna om pensionsunderlag skall äga rum, det särskilda pensionsunderlaget

skall fastställas i lönestaten. Detta torde beträffande föreliggande

fall lämpligast kunna ske genom att i staten för karolinska

institutet under professuren i psykiatri och i hospitalsstaten under Stockholms

hospital införa en anmärkning väsentligen af det innehåll, som

af statskontoret, med instämmande af medicinalstyrelsen, föreslagits för det

ifrågasatta tillägget till staterna,

Medicinalstyrelsen har framhållit önskvärdheten af att för rätt till

pension samma lefnads- och tjänstålder måtte stadgas att gälla i fråga

om båda nu omförmälda tjänster. Jag instämmer med medicinalstyrelsen

härutinnan. Härför erfordras en ändring i lagen angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension och frågan därom torde få hänskjutas till

behandling inom finansdepartementet. Jag vill nämna, att nuvarande innehafvaren

af omförmälda båda tjänster är född år 1862.

En annan sak, som likaledes lärer ankomma på finansdepartementets

förberedande handläggning, och som i motsats till den nyss omförmälda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 25.

synes böra af Eders Kungl. Maja upptagas till afgörande i saraband med

ett eventuellt beslut af Riksdagen i pensionsunderlagsfrågan, är den af

medicinalstyrelsen vidrörda fragan om hvilken redogörare som skall vara

ansvarig för uppbörd och redovisning af pensionsafgiften. Detta bör enligt

min mening uppdragas åt redogöraren vid karolinska institutet.»

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en inom

Andi a kammaren af herr G. Ivobb väckt motion (nr 329), hvari föreslagits, att

Riksdagen måtte besluta det i lönestaterna för statens hospital och asyler

samt för karolinska mediko-kirurgiska institutet skall, i den förra staten

undra Stockholms hospital och i den senare under professuren i psykiatri,

införas en anmärkning af följande innehåll: Så länge den föreskrift kvarstår,

att öfverläkarbefattningen vid Stockholms hospital och professuren i

psykiatri vid karolinska mediko-kirurgiska institutet skola vara förenade

med hvarandra, skall pensionsunderlaget för de båda förenade tjänsterna

utgöra enahanda pensionsund erlag, som är för öfriga ordinarie professurer

vid karolinska mediko-kirurgiska institutet fastställdt, nämligen 5,000 kronor,

ellei för den innehafvare af befattningarna, hvilken är i åtnjutande af

ålderstillägg å professuren, 5,600 kronor.

Till stöd för framställningen har motionären, med framhållande af att

Kungl. Maj:ts förslag afsåge att bereda innehafvaren af de båda ifrågavarande

tjänsterna full likställighet i pensionshänseende med öfriga ordinarie

professorer vid institutet, anfört, att då, på grund af § 4 mom. 4 i

reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa, tvekan syntes kunna

uppstå, huruvida genom den föreslagna formuleringen denna likställighet

äfven skulle . uppnås beträffande eventuell rätt till änkepension, ett förtydligande

af densamma torde vara önskvärd!

Kung! Maj:ts föreliggande proposition anser sig utskottet böra tillstyrka.

Beträffande motionärens förslag vill utskottet meddela, att omförmälda

2 4 inom. 4 af reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa den 21

december 1907 är af följande lydelse:

»Skulle delägare, med bibehållande af den tjänst, hvarpå hans delaktighet

i kassan är grundad, tillträda annan tjänst, med hvilken jämväl

följer sådan delaktighet, medför den sistnämnda tjänsten förändring i hans

delägarerätt endast i den mån därmed är förbunden förbomma- i delaktmhetsbeloppet».

° n

Vidare stadgas i samma § 4 mom. 1, att tjänstinnehafvares delaktighetsbelopp

i kassan är lika med en femtedel af det högsta pensionsundcr
-

Utskottets

yttrande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 25.

lag, som för hans tjänst är bestämdt i gällande lag angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension.

Motionären afser nu att genom det föreslagna tillägget i bestämmelsen

angående pensionsunderlaget för innehafvaren af ifrågavarande förenade

tjänster bereda samme tjänstinnehafvare trygghet för att hans delaktighet

i civilstatens änke- och pupillkassa varder beräknadt med hänsyn till berörda

pensionsunderlag. Utskottet kan för sin del icke finna annat än att

en sådan delaktighet tillkommer tjänstinnehafvaren redan med den af

Kungl. Maj:t föreslagna lydelsen af bestämmelsen i fråga, men äfven om

så ej skulle vara fallet, lärer det af motionären förordade tillägget icke

kunna leda till någon ändring i detta förhållande. Tillägget säger nämligen

intet annat än hvad som i den kungl. propositionen uttryckligen

angifves såsom skäl till förslaget, eller att pensionsunderlaget skall vara

detsamma som gäller för öfriga ordinarie professorer vid karolinska institutet.

Då utskottet alltså anser det föreslagna tillägget öfverflödigt, får

utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition och med afslag å herr Kobbs ofvanberörda

motion, i hvad den skiljer sig från Kungl.

Maj:ts proposition, må besluta, det i lönestaterna för

statens hospital och asyler samt för karolinska rnedikokirurgiska

institutet skall, i den förra staten under

Stockholms hospital och i den senare under professuren

i psykiatri, införas en anmärkning af följande innehåll:

»Så länge den föreskrift kvarstår, att öfverläkarbefattningen

vid Stockholms hospital och professuren i psykiatri

vid karolinska mediko-kirurgiska institut skola

vara förenade med hvarandra, skall pensionsunderlaget

för de båda förenade tjänsterna utgöra 5,000 kronor,

eller för den innehafvare af befattningarna, hvilken år

i åtnjutande af ålderstillägg å professuren, 5,600 kronor.»

Stockholm den 17 mars 1911.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B., 1911.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1911:60 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj ds ''proposition till Riksdagen angående pensionsunderlag för innehafvaren af de med hvarandra förenade hefä s. 1 i texten