Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till Trollhättans kommun såsom ersättning för mistning af beskattningsf öremål på grund af statens öfvertagande af Trollhätte kanalbolags egendom och verksamhet samt en i ämnet väckt motion.

1911-04-06 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1911:43, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till Trollhättans kommun såsom ersättning för mistning af beskattningsf öremål på grund af statens öfvertagande af Trollhätte kanalbolags egendom och verksamhet samt en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 43.

1

Nr 43.

Ankom till Riksdagens kansli den 6 april 1911 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag

till Trollhättans kommun såsom ersättning för

mistning af beskattningsf öremål på grund af statens öfvertagande

af Trollhätte kanalbolags egendom och verksamhet

samt en i ämnet väckt motion. (4:e Afd.)

I en den 24 februari innevarande år till Riksdagen aflåten, till statsutskottets

förberedande behandling öfverlämnad proposition (nr 100) har

Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver finansärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen

medgifva, att till Trollhättans kommun finge, såsom ersättning för mistning af

beskattningsföremål på grund af statens öfvertagande af Trollhätte kanalbolags

egendom och verksamhet, årligen från och med år 1912 och tillsvidare,

intill dess genom allmän lagstiftning nya grunder för statens skattskyldighet

till kommun för statens egendom eller rörelse kunna varda

fastställda och vunnit tillämpning, dock icke för längre tid än fem år,

lämnas ett årligt statsbidrag af 11,000 kronor, att utgå af Trollhätte kanalverks

medel.

Till åberopade statsrådsprotokollet har i detta ärende anförts

följande:

»Till Eders Kungl. Maj:ts pröfning föreligga två särskilda underdåniga

framställningar från Trollhättans kommun om statsbidrag såsom ersättning

för minskade skatteintäkter genom kronans öfvertagande af Trollhätte kanalbolags

fastigheter och rörelse inom kommunen.

Bihang till liiksd. prof. 1911. 4 Sami. 1 Afd. 38 Höft. (Nr 43.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 43.

Trollhättans

kommuns

första framställning.

I den ena af dessa framställningar — hvilken inkom till civildepartementet

den 7 januari 1908 och därefter, sedan vederbörande ämbetsmyndigheter

blifvit hörda, den 8 mars 1910 öfverlämnats till finansdepartementets

föredragning på grund af ärendets sammanhang med frågan om

ordnandet af kommunalskatteväsendet och statens skatteplikt till kommun

— har hemställts, det täcktes Eders Kungl. Maj:t

antingen i nådig proposition föreslå Riksdagen att för de af staten

inköpta eller staten eljes tillhöriga fastigheter inom Trollhättans kommun

äfvensom för därinom af staten drifven industriell verksamhet eller rörelse,

af hvad slag som helst, skatt under år 1908 och framgent skulle till kommunen

utgöras efter samma grund och till samma belopp, som fallet skulle

vara, därest samma fastigheter och rörelse ägdes eller drefves af enskilda,

eller, därest dylikt beslut ej vid 1908 års riksdag kunde komma till

stånd, vidtaga anstalter, att kommunen måtte från och med år 1908 och

tillsvidare af statsmedel tillgodokomma ett årligt anslag till samma belopp

som för de af staten inom kommunen innehafda fastigheter eller därstädes

af staten utöfvad rörelse utgjorts under det sista år fastigheterna och rörelsen

i fråga befunnits i enskild ägo.

Tillika hemställde kommunen, huruvida icke kommunen kunde beredas

godtgörelse efter sist angifna beräkningssätt för minskade skatteintäkter

jämväl under de år, som förflutit efter år 1904, då staten förvärfvade

ifrågavarande egendom och rörelse.

Uti ansökningen har framhållits, dels å ena sidan, att genom kronans

förvärf af Trollhätte kanalverk och därmed förenad egendom kommunen

sett sina inkomster af kommunalutskylder nedsatta med omkring en sjättedel,

dels ock å andra sidan, att kommunen måste bereda sig på att för

arbeten, hvarom beslut redan fattats, eller för i princip fastslagna eller

projekterade oundgängliga anordningar, afseende samhällets omdaning till

stad, utgifva sammanlagdt mer än 2,000,000 kronor. Såsom första grund

för sitt hän vändande till Eders Kungl. Maj:t hade kommunen därför ansett

sig kunna hänvisa till sin ringa ekonomiska bärkraft och däraf föranledda

bristande förmåga att bära de ökade bördorna. För bifall till ansökningen

talade också billighetsskäl af samma art som de, hvilka gjort sig gällande

vid besluten om skyldighet för staten tillhöriga jordbruksfastigheter

och kronoparker att vara underkastade kommunal beskattning och för kronans

allmänningsskogar att bidraga till väghållningsdistriktens utgifter.

Såsom ett särskildt stöd för ansökningen har tillika åberopats, att kommunalskattekommittén

i sitt den 18 maj 1900 afgifna betänkande föreslagit

skattskyldighet för staten till kommun för ej blott jordbruksfastighet

utan ock verkstäder, stations- och boningshus, tillhöriga statens järnvägar

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 43.

3

eller andra statens kommunikationsanstalter, hvaribland uppräknas kanal,

annan farled eller farväg samt flottled.

Staten hade visserligen, framhåller kommunen vidare, påtagit sig att

med 100,000 kronor bidraga till täckande af kostnaden för den af kommunen

beslutade dränering af det planlagda området och dess förseende

med vattenledning, men detta dräneringsarbete vore af direkt nytta för

staten både för de kronan tillhöriga delar af planlagda området, som

komme att i kronans ägo behållas, och för de tomter, som komme att

försäljas. Med hänsyn härtill kunde det icke sägas, att genom omförmälda

anslag minskats giltigheten af kommunens önskan om hjälp i bärandet af

dess allmänna bördor.

Styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk har uti infordradt Styrelsen

underdånigt utlåtande vitsordat, hurusom genom statens öfvertagande från /^trte T^ånäi

och med 1905 års ingång af nya Trollhätte kanalbolags fastigheter och och vattenrörelse

samt genom statens förvärf af annan fast egendom vid Trollhättan verk''

kommunens skatteinkomster lidit en högst väsentlig minskning, och till

belysning häraf anfört, att trots det jämförelsevis afsevärda antal skattdragande,

som på sista tiden inflyttat till kommunen, fyrktalet år 1907 understeg

det, som förefanns år 1904, med 23,115, hvilket haft till följd, att utdebiteringen

för kommunalskatt, som för år 1904 utgjorde 39 öre per

fyrk, stigit för år 1907 till 63 öre per fyrk. Enligt styrelsens mening

vore det också uppenbart, att kommunalskatten under de närmaste åren

skulle komma att undergå en högst betydande stegring och ställa Trollhättan

bland landets mest betungade samhällen i detta afseende, så framt

staten fortfarande som hittills icke deltoge i de kommunala utgifterna.

Styrelsen delade den i ansökningen häfdade uppfattningen, att det genom

1906 års riksdagsbeslut kommunen tillerkända kontanta bidrag af 100,000

kronor till anläggning af vatten- och afloppsledningar endast vore att anse

såsom en tillfällig hjälp och för öfrigt kunde motiveras af den förbättring

och värdeökning, som tillskyndats statens många tomter genom tillgång

på godt vatten och hygieniskt ordnadt aflopp; och den redan af kanalbolaget

utlofvade och af staten honorerade gåfvan af mark till gator och

allmänna platser finge enligt styrelsens mening ej heller betraktas såsom

något större bidrag från statens sida till kommunens utgifter.

Oaktadt de sålunda af staten lämnade bidragen icke kunde anses

tillräckliga att bringa kommunen ur det finansiellt betänkliga läge, hvari

den åtminstone för det dåvarande befunne sig, och oaktadt staten i betraktande

af den dominerande ställning, den i afseende å Trollhättans

kommun intoge, måste hafva en alldeles särskild anledning att ställa sig

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 43.

Kammarkollegium

och statskontoret.

gynnsam mot de kommunala krafven, hade emellertid styrelsen, vid det

förhållande att frågan om statens skatteplikt till kommunerna vore af så

vidt gående natur, förmält sig icke våga tillstyrka något beslut med anledning

af den föreliggande ansökningen, hvilket skulle kunna tolkas såsom

ett prejudikat för andra liknande fall. Styrelsen förmenade därföre,

att staten — intill dess lagstiftningen tilläfventyrs blifvit förändrad i riktning

af en statens erkända skatteplikt till kommun — för Trollhättans

kommuns vidkommande icke borde ingripa i annan form än att den i särskilda

fall på därom gjord framställning lämnade bidrag till vissa för kommunen

i dess helhet nyttiga företag eller nödiga utgifter i likhet med

hvad som redan ägt rum vid beviljande af det omförmälda bidraget af

100,000 kronor till vatten- och afloppsledningar.

Kammarkollegium och statskontoret hafva uti gemensamt underdånigt

utlåtande anfört följande.

Till grund för den gjorda ansökningen hade åberopats dels en statens

plikt att i allmänhet ej undandraga kommun, hvarinom staten ägde

fastighet eller utöfvade rörelse, det ekonomiska stödet af utskylder till

kommunen för sådan egendom eller rörelse, dels ock den särskilda ställning,

staten i berörda hänseende kunde anses intaga gent emot Trollhättans

kommun. Hvad den förra af dessa grunder anginge, tilläte sig

ämbetsverken erinra, att frågan om statens kommunala skattskyldighet i

dess allmängiltighet för närvarande vore på nådig pröfning beroende såväl i

följd af det utaf kommunalskattekommittén framlagda förslag till lag

angående kommunal taxering och skattskyldighet som ock med anledning

af en af 1908 års riksdag aflåten skrifvelse hvari anhållits, det täcktes

Eders Kungl. Maj:t låta utreda, under hvilka förutsättningar och i hvad mån

kommun, inom hvilken staten förvärfvat fastighet eller industriell anläggning,

må kunna tillerkännas bidrag från staten för bestridande af vissa

kommunala utgifter, samt för riksdagen framlägga det förslag, hvartill

utredningen kunde gifva anledning.

Ämbetsverken delade visserligen den af styrelsen för Trollhätte

kanal- och vattenverk omfattade mening, att nu föreliggande ansökning

icke borde föranleda till något beslut, som skulle kunna anses föregripa

den begärda utredningen om statens ställning till kommunerna i skattehänseende,

men då i anledning af denna senare frågas stora omfattning

och betydelse torde kunna förutses, att lång tid komme att förflyta, innan

densamma kunde antagas vinna slutlig lösning, hade ämbetsverken ansett

sig böra taga under särskildt öfvervägande den i ansökningen framkastade

tanken, huruvida icke den säregna ställning, staten såsom fastighets- och

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 43.

5

driftsägare intoge inom just Trollhättans kommun, borde påkalla ett interimsförfogande

beträffande statens skattebidrag till denna kommun; och

ansåge, på grund af hvad i ärendet förekommit, ämbetsverken sig icke

kunna bestrida, att i det nu ifrågavarande fallet förelåge starka billighetsskäl

för att staten icke borde undandraga sig att bereda kommunen någon

skälig ersättning för den opåräknade minskning i beskattningsföremål,

som blifvit en följd af statens öfvertagande af kanalbolagets verksamhet.

Kanal- och vattenverksstyrelsen, som syntes lifligt behjärta kommunens behof

af sådant bidrag, hade i berörda afseende föreslagit, att staten skulle

ingripa endast i vissa särskilda fall, där kommunen gjorde framställning

om statens mellankomst för befordrande af något för kommunen i dess

helhet viktigt företag. Det förefölle emellertid ämbetsverken, som om en,

låt vara mera tillfällig, anordning, hvarigenom kommunen tillförsäkrades,

åtminstone till en tid, årligt skattebidrag af staten för sina kommunala

ändamål i allmänhet, skulle innebära en större fördel för kommunen dels

därigenom att denna då kunde bättre på förhand beräkna sina inkomster

och därefter ordna sina utgifter, dels ock så till vida, att den kommunala

skattebördan därigenom skulle jämnare fördelas på olika år till båtnad för

de skattdragande.

Af de alternativa förslag som i ansökningen framställts till beredande

af ersättning åt kommunen för förlusten af berörda skattebidrag,

ansåge ämbetsverken af redan anförda skäl företräde böra gifvas åt det,

som innebure beviljande tillsvidare af ett årligt anslag. I afseende å beräkningssättet

för detta anslag kunde olika grunder tänkas; och ämbetsverken

tilläte sig i detta afseende erinra om tillvägagåendet, då fastigheter

öfverflyttats från en kommun till en annan. Härvid hade nämligen stundom

föreskrifvits, att ersättning till den kommun, från hvilken öfverflyttningen

skett, skulle under visst antal år — 5, 10, 20 — utgifvas af den

kommun, till hvilken fastigheterna öfverflyttats, samt att ersättningen skulle

motsvara antingen det belopp, som från de öfverflyttade egendomarna utgått

i kommunalutskylder året näst före förändringen, eller ock ett medeltal

af hvad som i kommunalutskylder utgjorts från egendomarna under ett

visst antal år, exempelvis 5 eller 3, närmast före öfverflyttningen. I nu

förevarande fall, som med de nyss berörda erbjöde vissa jämförelsepunkter,

torde liknande beräkningssätt kunna komma till användning och ersättningen

för mistad kommunalskatt lämpligen böra hänföras till beloppet af

den kommunalskatt, som för år 1904 erlades ej mindre för de af staten

förvärfvade egendomar inom kommunen, från Indika sedermera ingen kommunalskatt

utgått, än äfven för den nya, af Troll häf te kanalbolag inom Trollhare

kommun drifna, numera af staten utöfvade rörelse. Ämbetsverken

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 43.

Trollhättans

kommuns senare

framställning.

Vattenfalls
styrelsen.

tillstyrkte alltså, att ett sålunda begränsad! bidrag blefve Trollhätte’ kommun

beviljadt att utgå från och med år 1905 af kanal- och vattenverkets

medel.

Såsom redan anmärkts, kunde tänkas, att en allmän lagstiftning i

afseende å statens kommunala skattskyldighet komme till stånd i en framtid,

och ämbetsverken ville därför beträffande den tidsperiod, hvarunder

bidraget skulle medgifvas utgå, hemställa, att denna måtte begränsas sålunda,

att medgifvande! lämnades endast tillsvidare och intilldess genom

allmän lagstiftning annan grund för statens skattebidrag till Trollhätte

kommun för dess därinom belägna fasta egendom och drifna rörelse blifva

fastställd och vunnit tillämpning, dock i hvarje fall icke för längre tid

än tio år, räknadt från och med år 1905.

Enligt styrkt uppgift utgjorde år 1904 Trollhättans kommuns hela

fyrktal 204,506. Häraf belöpte för Trollhätte kanalbolags fastigheter 1,800

och för dess rörelse 35,369 eller tillsammans 37,169 fyrkar. Efter den

inom kommunen för nämnda år fastställda debitering af 39 öre per fyrk utgjorde

kanalbolagets skattebidrag 14,495 kr. 91 öre, hvilket sistnämnda belopp

alltså, enligt ämbetsverkens tillstyrkan, borde tillerkännas kommunen

såsom statens skattebidrag att tillsvidare årligen utgå.

Uti Trollhättans kommuns senare af mig förut omnämnda framställning,

hvilken ingifvits till Vattenfallsstyrelsen den 20 juni 1910 och därefter

med dess underdåniga utlåtande inkommit till civildepartementet den

26 och öfverlämnats till finansdepartementet den 28 januari innevarande

år, har kommunen anhållit, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen

att på samma sätt och villkor och i samma förhållande till anläggningskostnaden,

som tidigare skett, bidraga med statsmedel till utförande

af dränering och vattenledning inom Trollhättans planlagda område

dels med 73,228 kronor för ifrågavarande ledningars utförande,

dels med 7,299 kronor 47 öre för redan utförda 114 stycken servisledningar,

dels ock med 6,250 kronor såsom andel i ett förslagsanslag för närmast

planerade 100 stycken liknande ledningar;

äfvensom att i samma förhållande som i fråga om vattenledningsanläggningen

lämna statsbidrag till täckande af kostnaden för gatuarbeten

inom Trollhättans planlagda område, hvilken kostnad för de närmaste åren

beräknats till 212,973 kronor.

Vattenfallsstyrelsen har uti sitt yttrande till en början erinrat, att

det af staten enligt 1906 års Riksdags beslut lämnade bidraget till belopp

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 43.

7

af 100,000 kronor för vattenledningsanläggningen i sin tid beräknats efter

en fjärdedel af den uppskattade kostnaden. Då kommunen nu begärde bidrag

till gatuarbetena i samma proportion, innefattade kommunens framställning

i denna del alltså ett belopp af 53,243 kr. 25 öre, hvadan sammanlagda

beloppet af de i nu förevarande framställning sökta statsbidragen

för olika kommunala arbeten uppginge till 140,020 kr. 72 öre. Det nyssberörda

förut lämnade statsbidraget, hvilket till största delen redan till

kommunen utbetalats, hade afsett allenast anläggningen af hufvudledningar

för vatten och aflopp, under det att den nu inkomna framställningen afsåge

icke blott fortsatta arbeten af samma slag utan äfven servisledningar

samt sådana gatuarbeten, som omfattade gatornas profilering och beläggning.

Vattenfallsstyrelsen har vidare erinrat, hurusom Trollhättans kommun

enligt det gåfvobref af den 31 december 1906, hvarigenom kronan

efter beslut af 1906 års Riksdag till kommunen med äganderätt öfverlämnat

vissa jordområden om tillhopa 19 hektar 13 ar 47 kv.-meter till gator och

allmänna platser, tillförbundits och åtagit sig, bland annat, att allteftersom

tomter af kronan komme att från det härför afsedda området försäljas eller

utarrenderas anlägga och därefter i godt stånd underhålla farbar väg med

viss bredd och maximilutning till hvarje sådan försåld eller utarrenderad

tomt, så framt ej gata till densamma redan utlagts och underhölles i farbart

skick. Genom öfverlåtandet af erforderlig mark för gator hade staten

såsom tomtägare i Trollhättan fullgjort den i lagen angående stadsplan

och tomtindelning den 31 augusti 1907 stadgade skyldighet för tomtägare

att bidraga till kostnaden för anskaffande af gatumark enligt gällande

regleringsplan utmed staten tillhöriga tomter, och detta så mycket

mera som det för ändamålet öfverlåta området omfattade så godt som

samtliga gator och allmänna platser inom kommunen äfven utanför sådana

tomter, som icke tillhörde kronan. Vid sådant förhållande borde någon

laglig skyldighet för staten att härutöfver lämna bidrag till gatuarbeten

inom kommunen icke förefinnas.

Vid den underdåniga framställningen hade icke fogats några handlingar,

såsom utdrag af kommunräkenskaperna eller uppgjorda planer och

kostnadsförslag, hvilka styrkte de i framställningen uppgifna beloppen eller

eljes visade, huru de beräknats, hvadan styrelsen saknade möjlighet att

ingå i pröfning af desamma.

Frågan om statens skattskyldighet till kommun vore för närvarande,

erinrar Vattenfallsstyrelsen vidare, föremål för utredning inom finansdepartementet.

Om staten nu återigen lämnade ett större kontant bidrag till

arbeten inom kommunen, samt frågan om statens kommunala skattskyldighet

därefter i sin tid ordnades, kunde riskeras, att de af staten lämnade

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 43.

bidragen betydligt öfverstege den skatteplikt, staten enligt blifvande bestämmelser

bort vidkännas. Redan det förut lämnade bidraget af 100,000

kronor motsvarade säkerligen åtskilliga års kommunalutskylder. För att

härom vinna någon upplysning, hade Vattenfallsstyrelsen låtit genom häradsskrifvaren

i orten verkställa utredning om de skattebelopp, som bort komma

å statens egendom och rörelse vid Trollhättan, därest skattskyldighet ålegat

kronan i likhet med enskilda. Denna utredning — hvilken utgått från

två alternativa förutsättningar, den ena att kanal- och vattenverket icke

vore belastadt med gäld, och den andra att såsom ränta å rörelsekapital

skulle anses de räntebelopp, som ingått till riksgäldskontoret för därifrån

förskjuten köpeskilling vid kronans förvärf af egendomen — hade gifvit

vid handen, att kommunalutskylderna skulle hafva för åren 1905—1910 utgjort,

enligt första alternativet, sammanlagdt 96,433 kr. 57 öre och enligt

andra alternativt 56,290 kronor.

Vattenfallsstyrelsen hemställde slutligen, att framställningen icke för

närvarande, innan frågan om statens skatteplikt till kommun ordnats, måtte

föranleda till någon K. Maj:ts åtgärd.

Departe- Såsom ämbetsverken i sina utlåtanden erinrat, har staten redan i

mentsehefen. ganska afsevärd män bisträckt Trollhättans kommun. På nådig proposition

beslöt nämligen Riksdagen år 1906 dels att till kommunen såsom bidrag

till anläggning af aflopps- och vattenledningar vid Trollhättan utbetala ett

belopp af 100,000 kronor från den fond, som bildats af köpeskillingar för

af kronan försålda tomter därstädes, dels ock att till kommunen med nyttjanderätt

utan afgift och under vissa villkor upplåta två mindre områden

för vattenverket. Statsbidraget, som utgjorde ungefärligen en fjärdedel af

de i kostnadsförslaget då beräknade sammanlagda afgifterna för anläggningen,

skulle till kommunen utbetalas, i den mån arbetena med anläggningen

fortskrede och med tillämpning i öfrigt af bestämmelserna i nådiga

kungörelsen den 29 mars 1899 för utbetalande af bidrag till vägars anläggning

och förbättring m. m. I enlighet härmed har, såsom vattenfallsstyrelsen

påpekat, största delen af beloppet redan till kommunen utbetalats.

Därjämte har, på sätt vid behandlingen af förevarande ärende framhållits,

staten utan någon egentlig ersättning till kommunen med äganderätt

upplåtit 19 hektar 13 ar 47 kv.-meter mark till gator och allmänna

platser inom kommunens planlagda område. Denna gåfva torde emellertid

icke böra tillmätas någon större betydelse vid pröfning af kommunens förevarande

framställningar. Den utgör nämligen till större delen ett fullgörande

af Trollhätte kanalbolags redan förut till kommunen gjorda utfästelse,

hvilken kronan vid inköpet af egendomen åtagit sig. Härtill kommer, att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 43.

9

i den mån gåfvan omfattat mera än det, hvartill kronan vid inköpet förbundit

sig, den icke heller lärer kunna anses såsom en hjälp utöfver hvad

kanalbolaget antagligen skulle hafva lämnat, därest egendomen fortfarande

varit i dess ägo.

Det förut omförmälda statsbidraget till belopp af 100,000 kronor har

däremot varit att anse såsom en godtgörelse åt kommunen för mistade beskattningsföremål

genom kronans öfvertagande af kanalbolagets fastigheter

och rörelse. Väl är det sannt, att statens för försäljning afsedda tomtområden

stigit i värde genom utförandet af de vattenledningsarbeten, för

hvilka statsbidraget varit afsedt, men det får dock icke förbises, att ifrågavarande

egendom, därest den varit i enskild ägo, icke kunnat kännas

pliktig att i annan mån draga utgifter för vattenledningsanläggningen än

genom de å egendomen belöpande utskylder. I sådant afseende torde nog,

såsom vattenfallsstyrelsen framhållit, dessa 100,000 kronor kunna anses

uppväga åtskilliga års skatteintäkter för ifrågavarande egendom och rörelse.

Men äfven om staten genom den sålunda lämnade godtgörelsen kan

anses hafva beredt Trollhättans kommun tillräcklig ersättning för hittills

häfda olägenheter genom mistning af beskattningsföremål, måste dock i

anledning af nu föreliggande framställningar komma under öfvervägande,

huruvida och i hvad mån ytterligare understöd bör anses skäligen påkalladt.

I sådant hänseende finner jag anledning att något beröra frågan om statens

kommunala skattskyldighet i allmänhet, hvilken fråga redan länge stått på

dagordningen och bragts under Eders Kungl. Maj:ts pröfning särskildt genom

Riksdagens skrifvelse den 8 april 1908, däri hemställts om utredning i

ämnet.

Till en början erinrar jag då därom, att skattskyldighet alltid förefunnits

till kommunen för staten tillhöriga boställen och utarrenderade jordbruksdomäner,

men då kommunalutskylderna skola erläggas af brukaren och

icke af ägaren, har skattskyldigheten för dessa egendomar väl aldrig ansetts

såsom en statens skattskyldighet i egentlig mening. Emellertid har statens

kommunala skattskyldighet sedermera blifvit utsträckt. Med anledning af

enskilda motioner, i hvilka framhållits det afbräck i kommunernas hushållning,

som vållades genom bildande af kronoparker i vissa fall, anhöll Riksdagen

i skrifvelse den 22 april 1892 om lagstiftning i syfte att ej mindre

de hemman eller hemmansdelar, hvilka staten inköpt af enskilda personer

och förvandlat till kronoparker, än äfven de jordbruksdomäner eller

delar af sådana, af hvilka kronoparker bildats, måtte underkastas kommunal

beskattning i likhet med hvad som gällde annan staten tillhörig jordbruksfastighet.

Denna Riksdagens skrifvelse ledde till resultat vid 1898

års Riksdag, som på Kungl. Maj:ts proposition beslöt den ändring i kom
Biliang

till Riksd. prot. 1911. 4 Sami. 1 Afd. 38 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 43.

munalförfattningarna, att kronopark, som bildats antingen af mark, inköpt

af kronan efter 1874 års början, eller af staten tillhörig jordbruksdomän

eller del af sådan skulle påföras kommunalutskylder. Den statens kommunala

skattskyldighet, som härigenom infördes och som icke afsåg statens

äldre skogsdomäner eller dess vid afvittring bildade kronoparker eller

kronoöfverloppsmarker, har uppenbarligen tillkommit allenast för att skydda

kommunerna för mistning af beskattningsföremål genom statens förvärf

af egendom eller genom ändrad disposition af skattskyldig egendom. Vid

samma års Riksdag och äfven sedermera har uti enskilda motioner ifrågasatts

eu än mera omfattande kommunal skattskyldighet från statens sida,

i det att man velat i beskattningsafseende jämnställa staten med enskilda

personer och bolag, som inom kommunen äga egendom eller drifva rörelse.

Dessa motioner hafva icke vunnit godkännande af Riksdagen, som på anförda

skål alltid uttalat sig emot införande af en sådan allmän skatteplikt

för staten. Emellertid har Riksdagen i dess ofvan åberopade skrifvelse

den 8 april 1908 ifrågasatt, huruvida icke åtgärder kunna och böra vidtagas,

för att kommunerna på grund af principen om statens frihet från

kommunalskatt icke skola i särskilda afseenden oskäligen betungas. Riksdagen

har därvid såsom sin mening uttalat, att lämpliga bestämmelser

skulle kunna meddelas, hvarigenom de kommuner, inom hvilka staten ägde

annan inkomstgifvande fastighet än jordbruksfastighet eller drefve ekonomisk

verksamhet — däruti dock i regel icke inberäknadt järnväg, post och

telegraf eller annan därmed jämförlig kommunikationsinrättning — kunde

tillförsäkras efter förekommande fall lämpade bidrag för bestridande af

vissa kommunala utgifter.

Denna Riksdagens skrifvelse synes mig syfta åt en något vidsträcktare

bidragsskyldighet från statens sida än enbart utgifvande af ersättning

för genom statens åtgöranden förorsakad mistning af beskattningsföremål,

som kommun förut innehaft. Riksdagen har emellertid tillika framhållit,

att bidragen icke borde få öfverstiga, hvad som kunde anses billigt eller

nödigt, samt att, såvidt möjligt, de särskilda ekonomiska fördelar för kommun,

som i olika fall vunnes af statens verksamhet inom densamma, borde

tagas i beräkning.

Den utredning, som kräfves för att kunna för alla förekommande

fall normera en sådan bidragsskyldighet från statens sida till kommuner,

sammanhänger uppenbarligen med den utredning, som igångsatts och pågår

inom departementet för kommunalskattefrågans lösning i hela dess

vidd. Till de personer, som nu närmast fått detta arbete sig anförtrodt,

har därför Riksdagens omförmälda skrifvelse öfverlämnats, och det skulle

alltså icke vara välbetänkt att lösrycka frågan om statens skattskyldig
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 43.

11

het till kommunen från detta sitt sammanhang samt framlägga särskildt

förslag härom.

Utan afvaktan på de bestämmelser, kommunalskattereformen kan

komma att medföra i berörda hänseende, synes mig emellertid staten

kunna och böra i särskilda fall lämna tillfälliga bidrag till kommuner,

hvilkas ekonomiska förhållanden i afsevärd mån berörts genom statens

öfvertagande af fast egendom eller industriell verksamhet. I nu föreliggande

fall delar jag dock kammarkollegii och statskontorets mening

därutinnan, att det för kommunen bör vara till större gagn att blifva

tillförsäkrad ett årligt skattebidrag af staten än att behöfva för vissa uppgiga

ändamål begära hjälp. Det blir dessutom alltid vanskligt att i

hvarje fall afväga beloppet af statsbidraget, hvadan det i alla händelser

synes mig vara för staten förmånligare att lämna årliga bidrag efter viss

bestämd grund än att gång efter annan pröfva framställningar om bidrag

för uppgifva olika ändamål.

För att den kommunala skattereformen icke skulle i fråga om statens

skattskyldighet till kommun föregripas genom det beslut, som angående

bidraget till Trollhättans kommun komme att fattas, hafva ämbetsverken

föreslagit, att statens bidrag skulle bestämmas till ett visst belopp,

14,495 kr. 91 öre, utgörande samma skattebelopp, som Trollhätte kanalbolag

under år 1904, sista året af dess verksamhet, haft att erlägga till

kommunen. Ämbetsverken hafva vid detta förslags afgifvande tillämpat

enahanda förfaringssätt, som plägat begagnas för bestämmande af ersättning

åt kommuner för mistade beskattningsföremål vid öfverflyttning af

beskattningsföremålen till annan kommun.

Detta synes mig vara en rätt lämplig synpunkt på frågan. Det är

nämligen icke nu möjligt att afväga den skattskyldighet, som staten kan

böra vidkännas till kommunen, och försiktigheten bjuder nog att icke i

förevarande fall låta statens understöd till kommunen utgå under form af

en skattskyldighet, som kanske sedermera befinnes icke öfverensstämma

med de bestämmelser, som härom kunna varda införda. Ämbetsverken

hafva emellertid vid förslagets afgifvande medräknat de 1,800 fyrkar, som

belöpt på Trollhätte kanalbolags jordbruksfastigheter. Därvid torde ämbetsverken

hafva förbisett, att kommunen allt fortfarande åtnjuter skatt för

de af kronan förvärfvade jordbruksfastigheterna V2 mtl Lilla Håjum nr 1,

1 mtl Stora Håjum nr 2, Vs mtl Olidan nr 1, Vs mtl Olidan nr 2, V* mtl

Hjulkvarn nr 1 samt V24 mtl Stafvered nr 1 med taxeringsvärden till ett

sammanlagdt belopp af 215,000 kronor, motsvarande 1,290 eller i rundt

tal 1,300 fyrkar. Dessa fastigheter äro nämligen utarrenderade, och veder
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 43.

hörande arrendator’ lära jämlikt 59 § i förordningen om kommunalstyrelse

på landet vara pliktiga att härför erlägga kommunalutskylder.

Vidare anser jag riktigare, att statsbidraget beräknas efter ett medeltal

af kanalbolagets skattebelopp under exempelvis de fem sista åren än,

såsom ämbetsverken föreslagit, efter det sista året af bolagets verksamhet.

I förevarande fall är beräkningsgrunden i berörda afseende väl icke af

någon synnerligen stor betydelse, enär kanalbolagets skattskyldighet under

de fem åren varit ganska jämn, både hvad fyrktalet och kommunens utdebitering

per fyrk beträffar, men framställningar i enahanda syfte som de

nu föreliggande hafva redan inkommit från andra kommuner och än flera

kunna förväntas, och den möjligheten är då icke utesluten, att fall kunna

inträffa, där en beräkning af allenast sista årets skattskyldighet kan på

grund af förhållandena blifva olämplig och orättvis.

Om man frånräknar de fyrkar, å hvilka kommunen, såsom jag förut

nämnt, fortfarande åtnjuter skatt, har Trollhätte kanalbolags skattskyldighet

till kommunen under de sista fem åren af dess verksamhet ställt sig

sålunda:

år 1900 .

» 1901 .

> 1902 .

» 1903 .

> 1904 .

34,127

fyrkar

a

28

öre -

- 9,555:

56

33,613

»

30

> —

- 10,083:

90

29,982

T>

2

32

» —

- 9,594:

24

31,812

>

33

1 —

- 10,497:

96

35,869

39

» —

- 13,988:

91

Medeltalet af Trollhätte kanalbolags utskylder till kommunen under

de sista fem åren af bolagets verksamhet har alltså för de beskattningsföremål,

som numera frångått kommunen, utgjort 10,744 kronor 11 öre.

Om denna medelsiffra lägges till grund vid bestämmandet af det årliga

bidrag, staten skäligen bör lämna kommunen, torde detta bidrag

lämpligen kunna sättas i jämnadt belopp till 11,000 kronor.

Det statsanslag till belopp af 100,000 kronor, som kommunen redan

erhållit, öfverstiger alltså afsevärdt hvad kommunen efter nu angifna beräkningsgrund

skäligen haft att för de gångna åren påräkna. Då emellertid

nämnda anslagsbelopp användts för ändamål, som varit ägnadt att gifva

statens för försäljning afsedda tomter högre saluvärden, anser jag öfverskottet

icke nu böra tagas i beräkning, utan må, enligt min mening, det

årliga statsbidraget af 11,000 kronor kunna utgå från och med år 1912

tills vidare och intill dess genom allmän lagstiftning statens skattskyldighet

till kommun må hafva blifvit fastställd och vunnit tillämpning. Enär

kommunalskattefrågan bör kunna förväntas hafva vunnit sin lösning inom

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 43.

13

de närmaste fem åren, synes lämpligt att tiden för statsbidragets utgående

begränsas till fem år samt att frågan alltså efter nämnda tid ånyo

göres. beroende af Riksdagens pröfning, därest emellertid statens skattskyldighet

till kommun icke därförinnan skulle vara ordnad.»

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en inom

Andra kammaren af herr G. Strömberg väckt motion (nr 339) däri hemställts,

att Riksdagen ville med ändring af Kungl. Maj:ts framställning i

ärendet besluta, att till Trollhättans kommun finge, såsom ersättning för

mistning af beskattningsföremål på grund af statens öfvertagande af Trollhätte

kanalbolags egendom och verksamhet, årligen från och med år 1912

och tills vidare, intill dess genom allmän lagstiftning nya grunder för statens

skattskyldighet till kommunen för statens egendom eller rörelse kunna varda

fastställda och vunnit tillämpning, dock icke för längre tid än fem år,

lämnas ett årligt statsbidrag af 21,000 kronor, att utgå af Trollhätte kanalverks

medel.

Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sin framställning

tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

Vid behandling under nästlidna års riksdag af en utaf herr Strömberg

väckt motion, däri motionären, under framhållande af den förlust,

som genom minskning af beskattningsföremål till följd af statens öfvertagande

af Trollhätte kanalbolag drabbat Trollhättans kommun, hemställt,

att Riksdagen måtte tillerkänna kommunen anslag å tillsammans 11,000 kronor

för skolväsendets underhåll samt för fattigvårdsbehof, afstyrkte statsutskottet

bifall till motionen och anförde därvid, att utskottet, med hänsyn bland

annat därtill, att Riksdagen i skrifvelse den 8 april 1908 hos Kungl. Maj:t

anhållit om utredning, under hvilka förutsättningar och i hvad mån kommun,

inom hvilken staten förvärfvat fastighet eller industriell anläggning,

må kunna tillerkännas bidrag från staten för bestridande af vissa kommunala

utgifter, ansåge sig, innan sådan utredning förelåge, ej böra tillstyrka

åtgärd i det af motionären afsedda syfte. T enlighet med utskottets sålunda

gjorda hemställan afslog Riksdagen motionen.

Såsom af departementschefen erinrats sammanhänger den af Riksdagen

sålunda begärda utredning med den utredning, som igångsatts för

kommunalskattefrågans lösning i hela dess vidd, hvarför ock, enligt hvad

i statsrådsprotokollet meddelats, Riksdagens berörda skrifvelse öfverlätnnats

till de personer, som fått nämnda arbete sig anförtrodt; men hafva ifrågavarande

utredningar ännu icke hunnit slutföras.

Vid sådant förhållande och då ej heller den i propositionen förebragta

utredning afser en slutgiltig lösning af föreliggande fråga, har ut
-

Utskottets

yttrande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 43.

skottet, som ej funnit sådana särskilda omständigheter förekomma, att utskott

på grund däraf skulle anse sig böra redan nu tillstyrka beviljande

af ifrågasatta bidragen till Trollhättans kommun, ej kunnat förorda bifall

till vare sig Kungl. Maj:ts framställning eller den af herr Strömberg väckta

motionen, och vill utskottet i detta afseende erinra, hurusom staten redan

i afsevärd mån sett Trollhättans kommun tillgodo, bland annat, genom det

bidrag å 100,000 kronor till anläggning af aflopps- och vattenledningar,

hvarom 1906 års Riksdag fattade beslut, ett statsbidrag hvilket, såsom ock

af departementschefen anförts, torde kunna anses uppväga åtskilliga års

skatteintäkter för den af staten från Trollhätte kanalbolag öfvertagna egendom

och verksamhet.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

a) att Kungl. Maj:ts förevarande proposition icke

må af Riksdagen bifallas samt

b) att herr Strömbergs ifrågavarande motion icke

heller må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 6 april 1911.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

Stockholm 1911. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt tc Söner.

111024

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1911:185 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. May.ts proposition angående statsbidrag till Trollhättans kommun såsom ersättning för mistning af beskattningsfö s. 1 i texten