Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anläggning af statsbana f rån Ströms vattudal till Angermanälfven samt i dithörande ämnen väckta motioner.

1911-03-31 · 27 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,4 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 25 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1911:60, Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anläggning af statsbana f rån Ströms vattudal till Angermanälfven samt i dithörande ämnen väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 60.

1

Nr 60.

Ankom till Eiksdagens kansli den 5 maj 1911 kl. 5 e. in.

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

anläggning af statsbana f rån Ströms vattudal till Angermanälfven

samt i dithörande ämnen väckta motioner.

(4:e Afd.)

I en till Riksdagen aflåten, till statsutskottets förberedande behandling

öfverlämnad proposition (nr 09) af den 10 februari 1911 har Kungl.

Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver

civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen att, under förbehåll

att de i statsrådsprotokollet förutsatta villkor om kostnadsfri upplåtelse

af mark in. m. iakttagas, dels besluta anläggning af en statsbana från

Ströms vattudal (Ulriksfors) till Ångermanälfven (Volgsjön) för en beräknad

kostnad af 9,050,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att närmare

förordna om de orter, järnvägen bör genomgå, dels ock för banans påbörjande

bevilja ett anslag för år 1912 af 900,000 kronor, med rätt

för Kungl. Maj:t att redan under år 1911 af tillgängliga medel förskottsvis

utanordna 200,000 kronor.

Beträffande hvad till stöd för denna framställning anförts tillåter

sig utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft följande

under innevarande riksdag väckta motioner nämligen inom Första

kammaren nr 36 af herr A. Pers samt nr 93 och 99 af herr E. Hägglund

och inom Andra kammaren nr 116 af herr S. L. Olsson samt nr

193 och 332 af J. Bromée m. fl.

I sina berörda motioner hafva herrar A. Pers och S. L. Olsson

sammanstämmande hemställt, att Riksdagen måtte besluta att anslå

Bihang, till Riksd. prof. 1911. 4 Sami. 1 Afd. 54 Höft. (Nr 60) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 60.

500,000 kronor till påbörjande af en statsbana norrut ifrån Sveg till

Brunflo eller annan lämplig punkt på tvärbanan genom Jämtland.

Herr E. Hägglund bär föreslagit i motionen nr 93, att Riksdagen,

med afslag på Kungl. Maj:ts proposition nr 69, måtte besluta anläggning

af en statsbana från Brunflo till Sveg för en enligt den ofvannämnda

kungl. propositionen till 11,700,000 kronor beräknad kostnad,

med rätt för Kungl. Maj:t att närmare förordna om de orter järnvägen

bör genomgå, allt med de förbehåll i tillämpliga delar, som i den

kungl. propositionen föreslås i fråga om linjen Ströms vattudal—Angermanälfven,

samt för banbyggaadens påbörjande bevilja ett anslag för

år 1912 af 900,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under

1911 af tillgängliga medel förskottsvis utanordna 200,000 kronor; samt

i motionen nr 99, att Riksdagen måtte besluta att till Kungl. Maj:t

aflåta underdånig skrifvelse af innehåll, att Kungl. Maj:t snarast möjligt

måtte inleda vederbörliga underhandlingar angående förvärfvandet för

statsverkets räkning ej blott af järnvägen Sveg—Orsa, bandelen Orsa

—Mora och järnvägen Mora—Vänern utan äfven af Göteborg—Bergslagernas

järnväg, samt att Kungl. Maj:t så snart ske kan måtte till

Riksdagen aflåta det förslag, till hvilket nämnda underhandlingar kunna

komma att gifva anledning.

Vidare hafva herr Bromée in. fl. föreslagit dels i motionen nr 193,

att Riksdagen ville besluta byggande af järnväg från Sveg till Brunflo

vid tvärbanan i enlighet med utredning och plan, som af järnvägsstyr

relsen blifvit upprättade för Inlandsbanan i denna del, samt för byggnadens

påbörjande för år 1912 anvisa ett anslag af 500,000 kronor,

samt dels i motionen nr 332, att Riksdagen ville till påbörjande af

byggnaden af järnväg dels från Sveg till Brunflo och dels från Ström

till Volgsjön för år 1912 anvisa ett anslag af 1,000,000 kronor, däraf

500.000 till hvardera bandelen, med rätt för Kungl. Maj:t att af tillgängliga

medel för innevarande år och för sagda ändamål använda

300.000 kronor.

I afseende å de af motionärerna till stöd för sina framställningar

anförda skäl tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna.

Utskottet, som begärt Konungens befallning till järnvägsstyrelsen

att afgifva yttrande öfver samtliga i förenämnda motioner gjorda framställningar,

med undantag af den, som innefattas i herr Hägglunds

motion nr 99, har med föranledande häraf mottagit nedan intagna skrifvelse!’

i ämnet jämte därvid fogade bilagor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 60.

Till Riksdagens statsutskott.

Sedan Ni anhållit, att Kungl. Maj:t måtte anbefalla kungl. järnvägsstyrelsen

att afgifva yttrande öfver vid 1911 års riksdag väckta,

till utskottet remitterade motionerna nr 36 i Första kammaren och nr

116 i Andra kammaren om anslag till påbörjande af en statsbana norrut

från Sveg till Brunflo eller annan lämplig punkt på tvärbanan genom

Jämtland, nr 93 i Första kammaren angående anläggning af en statsbana

från Brunflo till Sveg i stället för linjen från Ströms vattudal

norrut, nr 193 i Andra kammaren om byggande af statsbana från Sveg

till Brunflo samt nr 332 i Andra kammaren i anledning af Kungl Maj:ts

proposition angående anläggning af statsbana från Ströms vattudal till

Ångermanälfven, bär Kungl. Maj: t genom beslut den 13 mars 1911 anbefallt

järnvägsstyrelsen att till Kungl. Maj:t inkomma med det sålunda

äskade yttrandet.

Uti underdånig skrifvelse den 27 mars 1911 har järnvägsstyrelsen

afgifvit yttrande i ämnet.

Vid underdånig föredragning häraf denna dag har Kungl. Maj:t

förordnat, att järnvägsstyrelsens berörda, härhos bilagda skrifvelse med

tillhörande bilagor skulle öfverlämnas till Eder.

Stockholm den 31 mars 1911.

CARL HEDERSTIERNA.

Genom nådigt beslut den 13 innevarande månad har Eders Kung].

Maj:t anbefallt järnvägsstyrelsen att till Eders Kungl. Maj:t inkomma

med af Riksdagens statsutskott begärdt yttrande öfver vid innevarande

års riksdag väckta, till utskottet remitterade motionerna nr 36 i Första

kammaren och nr 116 i Andra kammaren om anslag till påbörjande af

en stambana norrut från Sveg till Brunflo eller annan lämplig punkt

på tvärbanan genom Jämtland, nr 193 i Andra kammaren ombyggande

af statsbana från Sveg till Brunflo, nr 332 i samma kammare i anledning

af Eders Kungl. Maj:ts proposition angående anläggning af statsbana

från Ströms vattudal till Ångermanälfven samt nr 93 i Första kammaren

angående anläggning af statsbana från Brunflo till Sveg i stället

för linjen från Ströms vattudal norrut.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 60.

Till åtlydnad af den gifna befallningen får styrelsen i underdånighet

anföra följande.

Motionerna nr 36 i Första kammaren och nr 116 i Andra kammaren.

I dessa motioner, som såväl beträffande motivering som yrkande

äro lika lydande, hemställa motionärerna, att Riksdagen måtte besluta

att anslå 500,000 kronor till påbörjande af en statsbana norrut från

Sveg till Brunflo eller annan lämplig punkt på tvärbanan genom

Jämtland.

I motionerna anföres, bland annat, att det ej kan betviflas, att de

trakter, hvilkas kommunikationsbehof bansträckningen norrut från Ulriksfors

till Dalasjö skulle tillgodose, äro i stort behof af en järnväg, samt

att motionärernas afsikt alldeles icke är att bidraga till, att befolkningens

hopp om en järnväg därstädes skulle gäckas. I detta uttalande

anser sig styrelsen kunna instämma så till vida, som styrelsen finner

behofvet af en järnväg från Ulriksfors norrut till Ångermanälfven vara

synnerligen trängande, men å andra sidan synes det styrelsen vara

skäl befara, att, om byggandet af denna järnväg icke nu beslutas, densammas

anläggning kommer att uppskjutas till en oviss framtid.

Motionärerna framhålla vidare som sin åsikt, att det afbrott i inlandsbanan,

som kommer att förefinnas å sträckan mellan Sveg och Brunflo,

är synnerligen olägligt, om det skall tänkas räcka några år framåt,

sedan banan från Östersund till Ulriksfors och vidare till Dalasjö blifvit

öppnad för allmän trafik. Styrelsen anser sig härvid böra i underdånighet

erinra om, att enligt den plan för statens järnvägsbyggnader,

som styrelsen framlagt i underdånig skrifvelse den 19 sistlidne januari,

bandelen Sveg—Brunflo skulle kunna öppnas för allmän trafik år

1918 eller endast 2 år efter det att banan till Ångermanälfven (Volgsjön)

enligt samma plan blifvit fullbordad.

Motionärerna framhålla därjämte, att bland de olägenheter, som enligt

hvad nyss nämnts efter deras förmenande skulle uppstå, om banan

mellan Sveg och Brunflo blefve fullbordad först några år efter det inlandsbanan

blifvit framdragen till Dalasjö, särskildt vore att märka, att

en del trävaror från Jämtland vid export skulle söka sig väg till Trondhjem

i stället för, såsom motionärerna anse önskligt och möjligt, till

hamn vid Sveriges västkust. Med anledning häraf tillåter sig styrelsen

hänvisa till såsom bil. A här bifogade, af doktor E. Stridsberg vid statens

järnvägars statistiska kontor den 18 dennes lämnade utredning

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 60.

5

jämte tablå öfver fraktkostnad för vissa angifna varor från Sveg,

Östersund och kloting till Hommelvik i Norge eller svensk västkusthamn.

Af denna utredning framgår otvetydigt, att det förefinnes synnerligen

små utsikter för, att trävaror eller pappersmassa från delar af

Jämtland, norr om Sveg, skola kunna i mera nämnvärda kvantiteter

exporteras öfver hamn vid svenska västkusten. Exportorterna för dylika

varor torde i alla händelser hufvudsakligen komma att blifva Trondhjem

eller Hommelvik i Norge eller ock Sundsvall, i den mån ej dylika

varor framdeles kunna komma att utskeppas öfver annan svensk Östersjöhamn,

norr om Sundsvall, som eventuellt genom tvärbana framdeles

kan blifva satt i genare förbindelse med inlandsbanan, exempelvis vid

Hoting i Västernorrlands län. Styrelsen finner -således, att detta af

motionärerna åberopade skäl för byggandet af bandelen Sveg—Brunflo

före en bana från Ulriksfors till Volgsjön ej bör tillmätas nämnvärd

betydelse.

Att en bana mellan Sveg och Brunflo så, som motionärerna framhålla,

kommer att blifva till nytta för förädlingsindustrien i mellersta

Sverige, framför allt Bergslagen, genom den lättnad den kommer att

bereda, bland annat, med hänsyn till träkolstransporter till nämnda trakter,

torde vara obestridligt, men, då banan enligt den af styrelsen upprättade

planen för statens järnvägsbyggnader skulle blifva färdigbyggd

endast ett eller högst två år senare än hvad motionärerna torde hafva

tänkt sig, anser styrelsen för sin del ej heller detta förhållande böra

tillmätas nämnvärd betydelse.

Motionärerna anföra vidare, att byggandet af bandelen Sveg—Brunflo

skulle göra det lämpligt, att staten inlöste Mora—Vänerns och

Orsa—Svegs järnvägar, hvithet, hvad särskildt Ålfdalens och Särna

socknar beträffar, skulle medföra, att dessa socknar blefve i tillfälle att

bidraga till en nu ifrågasatt järnbana från Ålfdalen till Särna, därigenom

att de finge lösta de kapital, som för närvarande äro bundna i Mora—

Vänerns järnväg, hvarjämte beträffande Orsa socken motionärerna framhålla,

att densamma nedlagt så mycket penningar i järnvägsföretag och

i synnerhet i banan Orsa—Sveg, att socknen väl behöfde komma ifrån

bekymren med driften af sistnämnda bana.

Beträffande det nu nämnda är att märka, att just Orsa socken förut

visat sig ytterst angelägen om att bringa banan Orsa—Sveg till

verklighet, samt att socknen genom tecknande af stora bidrag till järnvägen

kunnat bestämma dess sträckning så, att den fram dragits genom

socknens besparingsskogar på sätt, som kan sägas egentligen vara till

fördel endast för socknen, under det att andra till banans anläggnings
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 60.

kostnader bidragande socknar helt säkert haft större intresse utaf att få

sin järnvägsfråga löst på annat sätt. Styrelsen finner därför ej skäl

tala för att nu inlösa banan Orsa—Sveg endast därför, att den i enskild

hand visat sig vara en dålig affär.

Vidkommande åter den ofvan berörda omständigheten, att statsverket

genom inlösen af Mora—Vänerns järnväg skulle sätta de i denna

järnväg ekonomiskt intresserade socknarna i tillfälle att använda sitt

därifrån lösta kapital på byggandet af tvärbanor, anser sig styrelsen

böra fästa uppmärksamheten på, att inlösen nu af denna bana i och för

sig skulle kunna för statsverket innebära en betydande uppoffring samtidigt

som det ju blifvit ifrågasatt, att statsverket skulle ikläda sig ytterligare

uppoffringar genom lämnande af särskildt kraftigt understöd för

ifrågasatta tvärbanor i dessa trakter.

Styrelsen får slutligen vidkommande motionerna i fråga såsom sin

åsikt framhålla, att tillräckliga skäl i desamma icke blifvit anförda för,

att Riksdagen redan innevarande år skulle anvisa medel att utgå under

år 1912 för byggande af bandelen Sveg—Brunflo, i stället för att, såsom

styrelsen tänkt sig, sådana medel skulle anvisas först af nästkommande

års Riksdag att utgå under år 1913.

Motionen nr 193 i Andra kammaren.

I denna motion har herr J. Bromée i Billsta med flera hemställt,

att Riksdagen ville besluta byggande af järnväg från Sveg till Brunflo

vid tvärbanan genom Jämtland i enlighet med utredning och plan,

som af styrelsen blifvit upprättad för inlandsbanan i denna del, samt

för byggnadens påbörjande för år 1912 anvisa ett anslag af 500,000

kronor.

Såsom motivering för denna sin hemställan hafva motionärerna anfört

liknande skäl, som angifvits i de af styrelsen här ofvan afhandlade

motionerna, och får styrelsen således i underdånighet hänvisa till, hvad

styrelsen därvid anfört beträffande det enligt styrelsens förmenande

mindre lämpliga uti, att medel för byggande af banan Sveg—Brunflo

anvisas af innevarande års Riksdag att utgå redan under år 1912.

Motionen nr 332 i Andra kammaren.

I denna motion framhålla motionärerna bland annat nödvändigheten

af, att bandelen Sveg—Brunflo snarast möjligt kommer till stånd med

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 60.

7

hänsyn till dels ortens behof, dels Orsa—Svegs järnvägs bärighet, dels

ock _ pch detta ej minst — det allmänna såväl från ekonomisk som

från militär synpunkt. Beträffande dessa skäl för omedelbart påbörjande

af denna bana tillåter sig styrelsen i underdånighet åter hänvisa till,

hvad styrelsen i det ofvanstående redan anfört, och finner sig härvid

endast höra tillägga, att det från militär synpunkt sedt torde vara minst

lika riktigt, att banan mellan Östersund och Gellivare blifver i sin helhet

fullbordad inom en ej alltför aflägsen framtid, som att Orsa—

Sveg-banan blifver förbunden med tvärbanan genom Jämtland.

Motionärerna anse icke det skäl vara grundadt, som chefen för

civildepartementet, bland annat, åberopat mot igångsättande redan nu

af arbetena å bandelen Sveg—Brunflo, nämligen att det skulle vålla

olägenheter och kostnader att från nu pågående banbyggnad mellan

Östersund och Ulriksfors öfverflytta befäl, arbetare och arbetsmateriel

till Brunflo eller Sveg. Härtill vill styrelsen för sin del genmäla, att

det ju icke bör bortses från den olägenhet, som ovillkorligen ligger uti

den af chefen för civildepartementet omnämnda förflyttningen, men vill

styrelsen å. andra sidan påpeka, att detta ju icke framhållits såsom något

hufvudsakligt skäl, utan endast som en bidragande orsak till förslaget

om byggandet af bandelen Ulriksfors—Volgsjön i första hand framför

bandelen Sveg—Brunflo.

Emellertid framhålla motionärerna, att de icke vilja bestrida, att

behof förefinnes af en järnväg mellan Ströms vattudal och Ångennanälfven,

samt att de ej finna något hinder möta att nu anslå medel till

påbörjande redan under nästkommande ar af såväl denna järnväg som

en bana från Sveg till Brunflo, och hemställa de i följd häraf, attBiksdagen

ville till påbörjande af byggandet af järnväg dels från Sveg till

Brunflo och dels från Ströms vattudal till Volgsjön för år 1912 anvisa

ett anslag af 1,000,000 kronor, däraf 500,000 kronor till hvardera

banan, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att af tillgängliga medel för

innevarande år för sagda ändamål använda 300,000 kronor.

Styrelsen finner för sin del något absolut hinder icke förefinnas

för att bedrifva banbyggnaderna i dessa trakter i den omfattning, som

motionärerna föreslå, dock under förutsättning, att afknappning ej i följd

däraf göres å de anslag för år 1912, hvarom styrelsen gjort underdånig

framställning dels för fortsättande af inlandsbanan norrut från

Ulriksfors, dels för framdragande af norra stambanan till gränsen mot

Finland och anläggande af järnväg i Tornedalen, dels för en bana från

Alfsby till Piteå. Visserligen skulle det icke medföra allt för stora

olägenheter, om under första byggnadsåret, 1912, anslaget för hvardera

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 60.

banan, vore endast 500,000 kronor, nien för ett ekonomiskt bedrifvande

af banbyggnaderna skulle redan nästföljande året erfordras, större anslag

än hvad styrelsen förutsatt i sin med underdånig skrifvelse den

19&sistlidne januari afgifna plan för bedrifvande af statens järnvägsbyggnader

under tiden 1912—1918, och vill styrelsen i detta sammanhang

ånyo framhålla önskvärdheten af, att så små afvikelser som möjligt

göras från denna plan, enligt hvilken styrelsen tänkt sig arbetena

anordnade på sådant sätt, att i det närmaste lika stora belopp skulle

användas för statens järnvägsbyggnader under hvart och ett åt de år,

planen afser. Ur denna synpunkt anser styrelsen, att det skulle medföra

vissa olägenheter beträffande arbetenas organisation, om byggandet

af järnvägen Sveg—1 Irunflo skulle pabörjas redan under nästkommande

år i stället för, såsom styrelsen förutsatt, först under år 1913.

Motionen nr 93 i Första kammaren.

I denna motion har motionären anfört, att han efter genomläsning

af Eders KungL Maj:ts nådiga proposition nr 69 till innevarande års

Riksdag angående anläggning af statsbana från Ströms vattudal till

Ångermanälfven fått den uppfattningen, att ifrågavarande förslag i sig

innebär allvarliga olägenheter med afseende på en för landsintressena i

deras helhet liksom ock för statens finanser i möjligaste mån god lösning

af frågan om den s. k. inlandsbanans fortsättande och utveckling.

Under det att vidkommande banan mellan Östersund och Ströms vattudal

särskilda skäl kunde åberopas för denna banas byggande, oberoende

af inlandsbanefrågans lösning i öfrigt, finner motionären sådana skäl

icke kunna åberopas jämväl för den nu föreslagna banbyggnaden från

Ströms vattudal till Ångermanälfven, utan anser han, att .man nu står

inför ett afgörande i den egentliga inlandsbanefrågan, till grund för

hvilken måste läggas mera en bred uppfattning om allmänna landsintressen

än specifika önskemål ur bygdesynpunkt. Häruti anser sig styrelsen

kunna instämma i det afseende, att enligt styrelsens förmenande

det är af synnerlig vikt, att, innan nu pågående arbeten å banan Östersund—Ulriksfors

afslutats, statsmakterna fatta beslut i denna fråga för

att principiellt afgöra, huruvida öfver hufvud taget en inlandsbana genom

Norrland skall komma till stånd äfvensom efter hvilka grunder med

hänsyn till byggnadssätt och trafikering, detta bör ske, hvilket ej hindrar,

att styrelsen, såsom förut framhållits, anser, att äfven ur bygdesynpunkt

starka skäl tala för byggnadsarbetenas omedelbara fortsättande

från Ströms vattudal till Ångermanälfven.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 60.

9

Motionären, framhåller vidare, att enligt hans förmenande landsintresset

krafvel’, att inlandsbaneföretaget i dess helhet ordnas på sådant

sätt, att trafiken samt export- och importhandeln för de landsdelar, som

beröras af inlandsbanan, måtte kunna ombesörjas öfver svensk hamn

eller, med andra ord, att under de tider af året, då östersjöhamnarna

äro stängda af is, exporten och importen skola kunna försiggå öfver

hamn å Sveriges västkust, och anser motionären, att möjligheten härför

redan är ådagalagd, eftersom, enligt hans uppgift, en hel del exportör

importrörelse på och från jämtlandstr aktern a och öfriga delar af

Norrland vissa tider af året medelst de nu för handen varande järnvägarna

dirigeras öfver Göteborg. Vidkommande detta påstående får styrelsen

i underdånighet erinra om, hvad styrelsen i denna sak ofvan anfört

beträffande motionen nr 36 i Första kammaren och nr 116 i Andra

kammaren, därvid styrelsen med ledning af verkställda utredningar påvisat,

att synnerligen små utsikter förefinnas, för att trävaror, pappersmassa

eller andra större godsslag från delar af Jämtland norr om Sveg

skola kunna i mera nämnvärda kvantiteter exporteras öfver hamn vid

svenska västkusten, alldenstund fraktkostnaderna till sådan hamn blifva

så afsevärdt mycket större än exempelvis till Hommelvik eller Trondhjem

i Norge. I alla händelser kan styrelsen, såsom i det föregående

antydts, icke finna, att sådan export öfver norsk hamn skulle'' blifva afsevärdt

större, för den händelse banan Sveg—Brunflo fullbordades ett

eller par år efter banan till Ångermanälfven, mot hvad den skulle

blifva, om förhållandet vore omvändt, nämligen att banan Sveg—Brunflo

vore öppnad för trafik ett eller annat år före järnvägen till Ångermanälfven.

Motionären söker påvisa, att bland de sätt, på hvilka utfart från

den jämtländska tvärbanan söderut till exporthamn kunde tänkas åstadkommen,

egentligen endast ett sätt numera borde kunna ifrågasättas,

nämligen att staten dels bygger en järnväg från Brunflo station å

nämnda tvärbana till Sveg i Härjedalen dels inköper järnvägarna Orsa

—Sveg, Orsa—Mora, Mora—Vänern samt Göteborg—Bergslagernas järnväg,

hvarvid eventuellt en ny bana skulle anläggas mellan Orsa och

Mora, för den händelse svårigheter uppstå för förvärfvandet af den

redan befintliga banan mellan dessa platser. Styrelsen har visserligen

verkställt vissa approximativa beräkningar och utredningar för uppskattning

af de kostnader, statsverket skulle få vidkännas för inlösen

och komplettering af banorna Orsa—Sveg, Orsa—Mora och Mora—Vänern

äfvensom beträffande sannolika trafikeringskostnaderna å dessa

Bihang till Riksd. prof. 1911. 4 Sami. 1 Afä. 54 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 60.

banor, men är styrelsen icke beredd att nu framlägga resultatet af utredningarna

vidkommande nyss nämnda banor och ännu mindre beträffande

Göteborg—Bergslagernas järnväg. Då motionären ej heller gör

någon hemställan vidkommande ofvan berörda inköp af vissa banor, så

tillåter sig styrelsen i underdånighet endast bifoga utdrag (bil. B) ur de

för dessa banor gällande koncessionsvillkoren med afseende på, hvad i

desamma finnes stadgadt vidkommande eventuellt förvärf för statsverket

af banorna i fråga.

Såsom bevis för att en bana mellan Sveg och Brunflo är af större

vikt än en sådan mellan Ströms vattudal och Ångermanälfven, framhåller

motionären, bland annat, att förstnämnda bana skulle beröra Tans

kalkbrott, hvarifrån kalk lätteligen skulle kunna med järnvägen försändas

och tillgodogöras för jordbruket i Västernorrlands, Jämtlands och

delar af Gäfleborgs län. Häremot får styrelsen åberopa, hvad styrelsen

i sin underdåniga skrifvelse den 20 sistlidne december beträffande anläggning

af järnväg mellan Ströms vattudal och Ångermanälfven anfört

rörande kalktillgången längs denna järnväg, hvaraf Eders Kungl. Maj:t

torde finna, att de trakter, en sådan järnväg skulle genomlöpa, genom

sin kalkrikedom äro alldeles särskild! lämpade för odling, äfvensom att

därstädes finnes kalk i öfverflöd för utförsel till andra landsdelar, hvadan

befintligheten af Tans kalkbrott invid linjen Brunflo — Sveg icke

kan utgöra ett skäl till förmån för förslaget om denna handels utförande

tidigare än den föreslagna linjen mellan Ströms vattudal och

Ångermanälfven.

I detta sammanhang vill styrelsen, såsom bevis för att det rent

lokala behofvet af sistnämnda järnväg ej heller kan vara mindre än behofvet

af förstnämnda järnväg utan snarare tvärtom, anföra, att afståndet

från Vilhelmina kyrkoby, som kan anses utgöra hufvudorten i do

trakter vid Ångermanälfven, till hvilken banan nu skulle framdragas,

utgör till närmaste station å statsbanan genom öfre Norrland, nämligen

Anundsjö, omkring 18,5 mil, efter landsvägen räknadt, äfvensom att afståndet

längs landsvägen till Ulriksfors eller norra ändan af den nu

under byggnad varande delen af inlandsbanan utgör 22 mil, under det

att afståndet från Åsarne, som ligger ungefär midt på bansträckningen

Sveg—Brunflo, är endast 7 mil till Brunflo samt 2 mil till Svenstavik

vid Storsjöns södra ända, till hvilken sistnämnda plats ångbåts förbindelse

finnes under den del af året, då Storsjön är isfri. Från Hede

och Vemdalen i Härjedalen, hvilka byar kunna sägas vara de mest betydande

i närheten af bansträckningen Sveg—Brunflo, är afståndet till

Sveg 8 mil, ett i och för sig rätt betydande afstånd men dock vida

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 60.

It

mindre än ofvan angifna afstånd från Vilhelmina till Anundsjö eller Ulriksfors.

Hvad det betyder för ett samhälle att uteslutande vara hänvisadt

till landsvägstransporter af 18 å 20 mils längd, torde hafva

åskådliggjorts, bland annat, genom den nöd, som vid ett par tillfällen

under senare år förefunnits inom Vilhelmina socken.

Styrelsen har anfört ofvanstående för att påvisa, att, enligt styrelsens

förmenande, det lokala behofvet af järnväg från Ströms vattudal

till Angermanälfven är minst lika trängande som behofvet af en bana

mellan Sveg och Brunflo.

Motionären finner vidare, att det skulle vara klokare att med samlad

kraft bedrifva arbetet antingen norrut från Ströms vattudal eller

ock å linjen Brunflo—Sveg, i stället för att, såsom styrelsen förutsatt

och Eders Kungl. Maj:t ställt i utsikt, bedrifva arbetena med mindre

anslag samt ungefär samtidigt på båda dessa banor. Härtill vill styrelsen

genmäla, att det ju visserligen finnes en undre gräns för det anslag

per år, med hvilket en banbyggnad kan drifvas ekonomiskt, men

anser styrelsen, att de anslag, som styrelsen förutsatt i sin ofvan omnämnda

plan för statens järnvägsbyggnader för de båda nu ifrågavarande

banorna, ehuru visserligen icke stora, dock äro sådana, att''banornas

byggande bör kunna drifvas ekonomiskt. Såsom af planen framgår,

utgöra nämligen för hvardera banan de årliga byggnadsanslagen i

medeltal ungefär 2,000,000 kronor med undantag för första byggnadsåret,

då mindre anslag kräfves för de förberedande arbetena. Skulle

man nu, enligt motionärens önskan, endast bygga bandelen Brunflo—

Sveg och därvid använda ungefär samma årliga belopp, som styrelsen

i planen förutsatt för båda banorna, så skulle banan Brunflo—Sveg

kunna fullbordas under år 1916 och således endast 2 år tidigare än

hvad fallet skulle blifva, om banans påbörjande, på sätt styrelsen föreslagit,

uppskjutes till år 1913. Styrelsen finner således ej heller detta

utgöra något viktigt skäl för att nu afbryta byggandet af inlandsbanan

norrut och i stället upptaga arbeten å linjen Brunflo—Sveg samt efter

dennas fullbordande åter vända sig mot norr och åter igångsätta de

därstädes afbrutna banbyggnadsarbetena.

Motionären finner det egendomligt, att chefen för civildepartementet

som skäl mot att nu besluta byggandet af linjen Brunflo—Sveg anfört,

att förslag till sistnämnda bana icke föreligger i samma utarbetade

skick som vidkommande banan Ströms vattudal—Angermanälfven. Med

anledning häraf får styrelsen anföra, att styrelsen ju ej kan vara beredd

på att när som helst framlägga detaljerad plan och detaljerad! kostnadsförslag

för hvilken del som helst af inlandsbanan, i all synnerhet sedan

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 60.

de tekniska förutsättningarna för denna banas byggande numera ansetts

böra förändras, mot hvad som förut ifrågasatts, utan har styrelsen särskilt

utarbetat det detaljerade förslaget för banan mellan Ströms vattudal

till Ångermanälfven, efter det styrelsen genom nådigt bref den 21

oktober 1910 blifvit därtill af Eders Kungl. Maj:t anbefalld.

Motionären påpekar, hurusom föredragande departementschefen i sitt

anförande till statsrådsprotokollet vidkommande Eders Kungl. Maj:ts

nådiga proposition om anläggning af banan Ströms vattudal—Ångermanälfven

förbehållit Eders Kungl. Maj:t rätt »att närmare förordna om

de orter, järnvägen borde genomgå», och finner detta tyda på, att ej

heller förslaget för sistnämnda bana skulle vara fullständigt genomarbetadt.

Nämnda uttryck har förut i allmänhet brukat förekomma i

nådiga propositioner beträffande byggande af statsbanor, ehuru detta på

senare tider icke alltid varit fallet, och har detsamma tillkommit af det

skäl, att det ju, trots föregående noggranna utredningar, stundom

visat sig behöfligt vidtaga vissa mindre ändringar i järnvägslinjens

sträckning, hvarvid det icke vore lämpligt, om Eders Kungl. Maj:t

skulle vara i detalj bunden vid den linje, som förelegat vid frågans behandling

inom Riksdagen.

Af hvad ofvan anförts, synes det styrelsen vara ådagalagdt, att icke

heller i nu omhandlade motion förebragts tillräckligt talande skäl, för

att Riksdagen, med afslag på Eders Kungl. Maj:ts nådiga proposition

nr 69, skulle besluta att nu bygga linjen Brunflo—Sveg i stället för

banan från Ströms vattudal till Ångermanälfven.

Underdånigst

Hj. Fogelmarck.

Stockholm den 27 mars 1911.

F. W. H. Pegelow.

Bil. A. till järnvägsstyrelsens utlåtande.

Till öfveringenjören.

Då det såsom skäl för att särskildt forcera byggandet af sträckan

Brunflo—Sveg af Inlandsbanan bl. a. anförts, att nämnda linje skulle

möjliggöra att öfver svensk västkusthamn dirigera en beaktansvärd del

af den godstrafik, som eljest skulle ledas öfver Hommelvik, har Ni begärt

en undersökning rörande vederhäftigheten af detta påstående.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 60.

13

Då den till innevarande Riksdag afgifna kungl. propositionen rörande

inlandsbanans norra del under alla förhållanden förutsätter, att

linjen Brunflo—Sveg skall färdigbyggas före inlandsbanesträckningarna

norr om Angermanälften, behöfver således utredning göras endast för

trafik destinerad från eller till trakter söder om nämnda älf, och att det

anförda påståendet för dylik trafik icke håller streck, framgår omedelbart

ur d:r Key-Åbergs ekonomiska undersökningar.

A sidan 439 af nämnda undersökningar uppvisas, att redan i Sveg

frakten för sådan trafik, som i mera nämnvärda kvantiteter kan förutsättas

ifrågakomma (trafik efter relativt billiga tariffer), ställer sig afsevärdt

billigare vid transport öfver Hommelvik än öfver svensk västknstliamn,

och detta vare sig den sistnämnda transporten sker enbart järnvägsledes

eller i kombinerad järnvägs- och sjötransport. — För en ton

sågad vara blir sålunda exempelvis frakten till Hommelvik endast kronor

7: 10, medan frakt till svensk västkusthamn skulle utgå med följande

ansenligt högre belopp, nämligen

a) till Göteborg öfver Orsa—Mora—Herrhult ........................ kronor 11,6

b) » » )) )> :» —Kristinehamn—Troll
hätte

hanal ................................................................................. » 9 g

c) » Uddevalla öfver Inlandbanan............................................. » 9.3

Härvid har förutsatts — till förmån för trafikutsikterna för svensk

västkusthamn — att Orsa—Sveg ingått som en länk i inlandsbanan;

men icke att Orsa—Mora och Mora—Vänerns järnvägar af staten inköpts.

Men äfven under dessa sistnämnda förutsättningar blir dock, såsom af

närslutna trafiktablå framgår, utfrakten till svensk västkusthamn dyrare

än till Hommelvik. För trävaror kommer den att i detta fall utgå med

lägst kronor 8,2 till Göteborg.

För orter mellan Sveg och Östersund blir naturligtvis Hommelviks

öfverlägsenhet öfver västkusthamn i konkurrensen om trafiken än vida

större, då frakten till Hommelvik naturligtvis blir mindre för orter belägna

närmare Östersund, medan frakten till västkusthamn gifvetvis i

samma mån ökas. Först från orter belägna lika långt norr om Östersund,

som Sveg är beläget söder om samma stad, blir naturligtvis

frakten till Hommelvik densamma som från Sveg, medan frakten från

dessa orter till västkusthamn naturligtvis är ojämförligt större än de motsvarande

redan i och för sig höga frakterna från Sveg.

Sålunda är exempelvis frakten för en ton sågade varor från Hoting

till Hommelvik fortfarande endast c:a 7 kronor, medan motsvarande frakt

till västkusthamn skulle utgöra:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 60.

a) till Göteborg öfver Orsa—Mora—Herrhult ........................ kronor 14,8

p\ )) )) » y> )) —Kristinehamn—Troll
hätte

kanal ................................................................................. *

c) » Uddevalla öfver Inlandsbanan .......................................... » fd,o

Räknar man med ett statsinköp af Orsa—Mora—Vänerns järnvägar,

kommer motsvarande frakt till Göteborg öfver Kristinehamn—Trollhätte

kanal att uppgå till kronor 12: 50.

Hnr orimligt det anförda påståendet måste vara, att Göteborg ens

i kombinerad järnvägs- och sjötransport skulle kunna beröfva Hommelvik

öfver hufvud taget något alls af dess trafik vare sig efter dyrare

eller billigare tariffer — på orter norr om Sveg, inses för öfrigt

genast däraf, att redan för hvarje ort, belägen mer än 3 mil norr om Sveg

utefter Inlandsbanan — ända upp, om man så vill, till Gellivare räknad

t — järnvägsafståndet blir längre till Kristinehamn än till Hommelvik

och, äfven om man förutsätter ett statsinköp af Orsa Mora och

Mora—Vänerns järnvägar, sjöfrakten gifvetvis kommer att vida öfverstiga

den banafgift å 50 öre pr ton, som tillkommer vid transport till

Hommelvik.

Icke ens med de mest extrema särskilda taxebestämmelser kan under

sådana omständigheter Göteborg göras konkurrenskraftigt i täflan med

Hommelvik om den ifrågavarande trafiken.

Till närmare belysande af det ofvan anförda närlägges en i samråd

med bokhållaren vid kontrollkontoret A. Olsson uppgjord trafiktabla.

Stockholm den 18 mars 1911.

ERIK STRIDSBERG.

Bestyrkes å tjänstens vägnar:

o

Hugo Åkesson.

Stämpel.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 60.

15

Tablå

öfver fraktkostnad för vissa angifna varor från Horting, Östersund

och Sveg till Hommelvik och resp. svensk västkusthamn.

--------

Afstånd

Fraktkostnad

xr ton.

.

Trämas s

torr

i Trämass

våt

i Plank och

bräder

Km.

Kr.

Kr.

j Kr.

Från Hoting

1

till Hommelvik ..

412

9.8

8.7

6.9

» Göteborg öfver Östersund—Krylbo ......................

1,008

17.0

15.9

13.4

” » » Orsa—Mora—Herrbult, samtrafik

966

18.5

17.4

14.8

” “ ” » » , lokalt (en bana)

966

16.5

15.4

13.o

| ” " ” » » — Kristinehamn -Trollhätte

kanal, samtrafik..............................

*) 705

16.2

15.x

14.o

» till Göteborg, öfver Orsa—Mora—Kristineham Troll-

hätte kanal, lokalt (en bana)...........................

*) 705

14.7

13.6

12.5

» Uddevalla öfver Inlandsbanan..............................

962

16.5

15.4

13.o

Från Östersund

till Hommelvik .....

245

7.3

6.4

5.o

» Göteborg öfver Krylbo.......

841

15.0

13.9

11.6

* » » Orsa—Mora—Herrbult, samtrafik......

799

16.3

15.2

12.8

* ” ” »a » , lokalt (en bana)

799

14.3

13.2

11.0

• ” » » » —Kristinehamn—Trollhätte

kanal, samtrafik....

'') 538

14.o

12.9

11.8

» Göteborg öfver Orsa—Mora—Kristinehamn—Trollhätte

kanal, lokalt (en bana)...........................

‘) 538

12.5

11.4

10.3

» Uddevalla öfver Inlandsbanan.................................

795

14.3

13.2

11.0

Från Sveg

till Hommelvik ....................................

424

10.0

8.9

7.i

» Göteborg öfver Orsa—Mora—Herrbult (samtrafik)......

620

14.o

12.9

11.6

J) Järnvägsafst&nd till Kristinehamn.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 60.

Fraktkostnad per ton

Afstånd

Trämassa

torr

Trämassa

våt

Plank och

bräder

Km.

Kr.

Kr.

Kr.

till Göteborg öfver Orsa—Mora—Herrbult, lokalt (en bana)

620

12.o

10.9

9.8

„ » ). Kristinehamn—Trollhätte kanal, sam-

'') 359

11.7

10.6

9.6

» Göteborg öfver Kristinehamn—Trollhätte kanal, lokalt

*) 359

10.2

9.i

1 8.2 1

Uddevalla öfver Inlandsbanan ....................................

573

11.4

| 10.3

1 9.3 1

i) Järnvägsafstånd till Kristinehamn.

Bil. B till järnvägsstyrelsens utlåtande.

I koncessionerna för Bergslagernas järnvägar, Mora—Vänerns järnväg,

bandelen Mora—Orsa och järnvägen Orsa—Sveg intagna

bestämmelser rörande rätt för svenska statsverket

att inlösa ifrågavarande järnvägar och handel.

Bergslagernas järnvägar.

(Öppnades i sin helhet år 1879.)

I koncessionen af den 26 september 1871 stadgas (punkt 11).

att svenska statsverket, om särskilda omständigheter därtill föranleda,

skall äga inlösa ifrågavarande järn vägssys tern i dess helhet med

allt tillbehör, dock ej förr än tjugo år förflutit från det samtliga jarnvägssektionerna

blifvit för allmän trafik öppnade; att för sadant fall

och under förutsättning, att banorna med tillbehör befinnas vara val

underhållna och i fullt försvarligt skick, skall i löseskilling erlaggas ett

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 60.

17

belopp, som efter fem procent gifver en ränta, motsvarande, om lösningsanspråket

väckes tidigare än 40 år, efter det banorna för trafik

öppnats, två gånger, men, om lösningsanspråket väckes senare, en och

en half gång beloppet °f den nettoinkomst, banorna, enligt hvad deras

ägare kunna tillförlitligen ådagalägga, årligen i medeltal under de nästförutgående

tio åren lämnat; att, om ägarna ej vilja eller kunna tillförlitligen

styrka beloppet af den nettoinkomst, hvarefter löseskillingen bör

beräknas, densamma skall bestämmas på det sätt, att, sedan egendomen

blifvit värderad af fem gode män, utaf hvilka Kungl. Maj:t utser två

och järnbanornas ägare två samt de fyra sålunda valde tillkalla den

femte, det af dessa gode män fastställda värde, om lösningsanspråket är

väckt inom fyratio år, efter det järnbanorna för trafik öppnats, fördubblas,

men, om lösningsanspråket är senare väckt, förhöjes med femtio procent,

samt att ehvad löseskillingen bestämmes på ena eller andra sättet, af

järnbanornas ägare bildad reservfond skall utan särskildt vederlag åtfölja

banorna.

Mora—Yänerns järnväg.

A. delen Mora—Pcrsberg.

(Öppnades för trafik delvis 1889, i sin helhet 1892.)

I koncessionen af den 22 april 1887 bestämmes (punkt 10):

att svenska statsverket är berättigadt inlösa ifrågavarande järnväg

med tillhörigheter och trafikmateriel mot ett penningebelopp,

a) som, om sådant sker inom tio år efter det järnvägen i sin helhet

eller till någon del blifvit öppnad för allmän trafik, skall motsvara hvad

järnvägen med tillhörigheter och trafikmateriel, enligt behöriga räkenskaper,

kostat, med tillägg af ränta efter fem för hundra om året efter

afdrag af den netto-inkomst, banan under tiden lämnat; och

b) som, om inlösen sker efter tio år från det förevarande bana blifvit

i sin helhet eller till någon del upplåten för trafik, skall, allt efter

det sätt, som finnes vara för koncessionshafvarne förmånligast, antingen

beräknas så, att detsamma motsvarar två gånger summan, enligt behöriga

räkenskaper, af hela den under de tio år, som förflutit närmast före det

år, hvarunder lösningsanspråket är väckt, uppkomna nettobehållning af

trafiken, innefattande alla under samma tio år gjorda utdelningar till

delegarne i järnvägen jämte rånte- och kapitalafbetalningar å upptagna

lån samt afsättning af kontanta medel eller öfverförande af säkra for
Bihang

till liiksd. prof. 1911. 4 Sami. 1 Afd. 54 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 60.

dringar till befintlig reserv- eller förnyelsefond; eller ock bestämmes af

fem gode män, utaf hvilka Vi vilje utse två och koncessionshafvarne

välja två, hvarefter de fyra sålunda valde tillkalla den femte; skolande

lösesumman för järnvägen af svenska statsverket erläggas vid tillträdet

af den inlösta egendomen och anses utgöra inlösningsvärdet af hela järnvägsbyggnaden

med alla dess fasta och lösa tillhörigheter af hvad slag

de vara må, äfvensom af hela den i behåll varande reserv- och förnyelsefonden,

utan annat undantag än af de för trafikens behof i förråd befintliga

förlags- och konsumtionsartiklar, såsom obegagnade syllar och

skenor med tillbehör, stenkol, oljor och dylikt; och skall egendomen

till statsverket afträdas skuldfri, eller ock behörigt afdrag å löseskillingen

vid afträdandet göras för beloppet af den i järnvägen intecknade skuld;

hvar emellertid koncessionshafvarne åligger att årligen, efter det behörig

revision af järnvägens förvaltning och räkenskaper egt rum, insända till

Vårt civildepartement, för att der förvaras, fullständig uppgift å beloppet

af de utdelningar till järnvägsägarne, af de kapital och räntebetalningar

å upptagna lån samt af de öfverföringar af medel till reserveller

förnyelsefonden, som för det år revisionen omfattar, blifvit af

öfverskott å järnvägens trafikinkomster bestridda.

11. delen Persberg—Kristinehamn.

(Öppnades för trafik 1875 och 1876.)

I koncessionen af den 9 maj 1873 finnas inga bestämmelser rörande

inköpsrätt för svenska statsverket.

Bandelen Mora—Orsa.

(Öppnades år 1892.)

I koncessionen af den 12 juni 1891 stadgas (punkt 11):

att svenska statsverket är berättigadt att inlösa ifrågavarande järnväg

med tillhörigheter och trafikmateriel mot ett penningebelopp,

a) som, om sådant sker inom 10 år, efter det järnvägen i sin helhet

eller till någon del blifvit öppnad för allmän trafik, motsvarar hvad

järnvägen med tillhörigheter och trafikmateriel enligt räkenskaper, som

Vi godkänne, kostat med tillägg af ränta efter fem för hundra om året

efter afdrag af den nettoinkomst, banan under tiden lemnat; och

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 60.

19

b) som, om inlösen sker efter 10 är från det banan blifvit i sin

helhet eller till någon del upplåten för allmän trafik, skall, allt efter

det sätt, som finnes vara för koncessionshafvarne förmånligast, antingen

beräknas så, att detsamma motsvarar två gånger summan, enligt af Oss

godkända räkenskaper, af hela den under de tio år, som förflutit närmast

före det år, hvarunder lösningsanspråket blifvit väckt, uppkomna

nettobehållning af trafiken, innefattande alla under samma tio år gjorda

utdelningar till delegarne i järnvägen jämte ränte- och kapitalafbetalningar

å upptagna lån samt afsättning af kontanta medel eller öfverförande

af säkra fordringar till befintlig reserv- eller förnyelsefond, eller

och bestämmas af fem gode män, utaf hvilka Vi vilje utse två och koncessionshafvarne

utse två, hvarefter de fyra sålunda valde tillkalla den

femte; skolande lösesumman för järnvägen af svenska statsverket erläggas

vid tillträdet af den inlösta egendomen och anses utgöra inlösningsvärdet

af hela järnvägsbyggnaden med alla dess fasta och lösa

tillhörigheter af hvad slag de vara må, äfvensom af hela den i behåll

varande reserv- och förnyelsefonden, utan annat undantag än af de för

trafikens behof i förråd befintliga förlags- och konsumtionsartiklar, såsom

obegagnade syllar och skenor med tillbehör, stenkol, oljor och dylikt,

och skall egendomen till statsverket afträdas skuldfri eller ock behörigt

afdrag å löseskillingen vid afträdandet göras för beloppet af den i järnvägen

intecknade skuld; hvaremellertid det åligger koncessionshafvarne

att årligen, efter det behörig revision af järnvägens förvaltning och

räkenskaper egt rum, insända till Vårt civildepartement för att där

förvaras, fullständig uppgift å beloppet af de utdelningar till järnvägens

delägare, de kapital- och räntebetalningar å upptagna lån samt de öfverförmgar

af medel till reserv- eller förnyelsefonden, som för det år, revisionen

omfattar, blifvit af öfverskott å järnvägens trafikinkomster bestridda.

Järnvägen flisa—Sveg.

(En del öppnades 1908 och återstoden 1909.)

I koncessionen af den 11 oktober 1895 stadgas (punkt 11):

att svenska statsverket är berättigadt att inlösa ifrågavarande järnväg

med tillhörigheter och trafikmateriel mot ett penningebelopp,

a) som, om yrkande om järnvägens afträdande till staten framställes

inom tio år efter det järnvägen i sin helhet eller till någon del blifvit

öppnad för allmän trafik, motsvarar hvad järnvägen med tillhörigheter

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutslcottets utlåtande Nr 60.

Utskottets

yttrande.

och trafikmateriel enligt räkenskaper, som Vi godkänne, kostat koncessionshafvarne

med tillägg af ränta efter fem för hundra om året efter

afdrag af den nettoinkomst, banan under tiden lemnat, och

b) som, om dylikt yrkande göres efter tio år från det banan blifvit

i sin helhet eller till någon del upplåten för allmän trafik, skall antingen

beräknas så, att detsamma motsvarar två gånger summan, enligt

af Oss godkända räkenskaper, af hela den under de tio år, som förflutit

närmast före det år, hvarunder lösningsanspråket blifvit väckt,

uppkomna nettobehållning af trafiken, innefattande alla under samma

tio år gjorda utdelningar till delegarne i järnvägen jämte rånte- och

kapitalafbetalningar å upptagna lån samt afsättning af kontanta medel

eller öfverförande af säkra fordringar till befintlig reserv- eller förnyelsefond,

eller och därest vare sig från statens eller från koncessionshafvarnes

sida sådant fordras, bestämmas af fem gode män, utaf livilka Vi

vilje utse två och koncessionshafvarne utse två, hvarefter de fyra sålunda

valde tillkalla den femte;

skolande lösesumman, som skall anses utgöra inlösningsvärdet af

hela järnvägsbyggnaden med alla dess fasta och lösa tillhörigheter af

hvad slag de vara må, äfvensom af hela den i behåll varande reservoch

förnyelsefonden, utan annat undantag än af de för trafikens behof

i förråd befintliga förlags- och konsumtionsartiklar, såsom obegagnade

syllar och skenor med tillbehör, stenkol, oljor och dylikt inom ett år,

efter det lösningsanspråket framställdes och i hvarje fall inom sex månader

efter det staten tillträdt järnvägen, af svenska statsverket erläggas

tillika med fem procents ränta därå, för år räknadt, från tillträdesdagen;

och skall egendomen till statsverket afträdas skuldfri eller ock behörigt

afdrag å löseskillingen göras för beloppet af den i järnvägen intecknade

skuld, hvaremellertid det åligger koncessionshafvarne att årligen, efter

det behörig revision af järnvägens förvaltning och räkenskaper egt rum,

insända till Vårt civildepartement, för att där förvaras, fullständig uppgift

å beloppet af de utdelningar till järnvägens delägare, de kapitaloch

räntebetalningar å upptagna lån samt de öfverföringar af medel till

reserv- eller förnyelsefonden, som för det år revisionen omfattar, blifvit

af öfverskott å järnvägens trafikinkomster bestridda.

Beträffande Kungl. Maj:ts nu förevarande framställning har utskottet,

som gärna vill lämna sitt erkännande åt Kungl. Maj:ts åtgärd att låta genom

järnvägsstyrelsen utarbeta en plan för bedrifvande af statens järnvägsbyggnader

under åren 1912—1922, emellertid ansett det kunna

ifrågasättas, huruvida ej de i planen beräknade årliga byggnadskostnad^-^

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 60.

21

lämpligen borde i viss mån nedsättas, och tiden för vederbörande arbetens

fullbordande i stället något framskjutas. Vidare har utskottet ej kunnat

undgå att fästa sin uppmärksamhet vid det förhållande, att, om man

undantager statsbanan Järna—Norrköping, samtliga i planen upptagna

anläggningar äro sådana, om hvilka man ej kan hafva grundad anledning

förvänta, att de inom rimlig tid skola lämna tillgång till amortering

och förräntande af å dem nedlagdt kapital. Vid sådant förhållande

måste utskottet hysa allvarliga betänkligheter inför de stora kraf, som

sålunda ställas på statskassan. Under de senaste åren hafva, enligt

Riksdagens beslut, synnerligen betydande belopp bundits vid dyrbara

anläggningar, nämligen kraftstationsanläggningarna vid Trollhättan och

Porjus samt den nya farleden mellan Vänersborg och Göteborg, hvilka

företag emellertid beräknats komma att lämna staten afsevärda inkomster.

Beträffande de två sistnämnda af dessa anläggningar har man

dock, då desamma icke hunnit bringas till fullbordan, gifvetvis ännu icke

kunnat ernå visshet, huruvida de därvid knutna förväntningar komma

att förverkligas, och vidkommande kraftstationsanläggningen vid Trollhättan

föreligger ej heller full visshet i hvad mån de därvid fästade

högt spända förhoppningar komma att blifva verklighet.

Jämväl detta förhållande är i viss mån ägnadt att ingifva betänkligheter

beträffande nu ifrågasatta anläggningar.

Ehuru utskottet sålunda af anförda skäl måste ställa sig tveksamt

inför de nya kraf på statskassan, som förenämnda plan innebär, vill

utskottet likväl ej förneka, att de i planen upptagna arbeten i allmänhet

torde vara af beskaffenhet att böra komma till utförande.

Hvad då särskilt inlandsbanan beträffar, vill utskottet i detta samhanliang

erinra, hurusom Riksdagen år 1904 beslöt att för verkställande

af fullständiga undersökningar för en normalspårig järnväg från hamnplats

å Boliusländska kusten öfver Sveg och Ströms vattudal till lämplig

punkt å Gällivarebanan, bevilja ett anslag å 280,000 kronor. Detta

belopp ökades sedermera med 230,000 kronor, så att till dessa undersökningar

åtgått tillhopa 510,000 kronor.

År 1907 beslöt Riksdagen att af den sålunda undersökta sträckan

bygga delen från Östersund till Ströms vattudal för en kostnad af

10,900,000 kronor, hvilken anläggning beräknas blifva färdig under år

1912. Kungl. Maj:ts nu föreliggande proposition afser fortsättande af

denna handel norrut till Ångermanälfven för en kostnad, hvilken, sedan

den ursprungligen uppgjorda planen omarbetats efter en enklare typ,

nedbragts till 9,050,000 kronor, under det att kostnaden enligt den ursprungliga

planen uppgick till 13,139,000 kronor.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 60.

De af Riksdagen, såsom ofvan erinrats, beviljade särdeles afsevärda

anslag1 för inlandsbaneundersökningar gifva, vill det synas utskottet,

vid handen, att Riksdagen uppskattat det stora värde för landet, som

en dylik bana skulle innebära, och har utskottet, hvad vidkommer den

nu till utförande föreslagna delen Ulriksfors—Volgsjön, ej kunnat undgå

att tillmäta densamma och dess fortsättning vidare norrut så stor betydelse

ur såväl kulturell som försvarssynpunkt, att utskottet, oaktadt

förenämnda betänkligheter, anser sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag.

I fråga om den militära betydelsen af en nordligare inlandsbana

vill utskottet erinra om huru generalstabschefen uti en till Kungl. Maj:t den

27 februari 1904 afgifvet utlåtande förklarat, att en dylik bana för försvaret

af öfre Norrland både en betydelse, som näppeligen kunde öfverskattas,

i livilket afseende därjämte erinrades om den ökade betydelse

Norrbotten under de senaste årtiondena vunnit, en betydelse, som förvisso

ytterligare körnare att stegras och hvarur äfven de för öfre Norrlands

försvar erforderliga åtgärderna med nödvändighet kommc att härflyta.

Som den viktigaste af dessa åtgärder syntes generalstabschefen

utan allt tvifvel byggandet af en för anfall från kusten fullt tryggad

förstklassig järnväg betecknas; och syntes det vara en angelägenhet af

den allra största vikt, att en dylik järnväg komme till stånd så snart

sådant vore möjligt.

Jämväl ur andra synpunkter synes angelägenheten att ej undanskjuta

banans utförande utskottet synnerligen beaktansvärd och biträder

utskottet till fullo hvad i propositionen anförts i fråga om önskvärdheten

af att byggandet af denna handel, som afser att bereda tidsenliga

kommunikationer åt en mycket viktig del af det inre Norrland, må kunna

sättas i gång och fortsättas i den mån arbetena på den söder därom

belägna bandelen Östersund—Ströms vattudal fullbordas. Med den synnerligen

stora betydelse den nu föreslagna banan har för den ekonomiska

utvecklingen af de trakter, den kommer att genomlöpa, måste det

gifvetvis vara af stor vikt att den kommer till stånd så snart som möjligt,

på det resultaten däraf också må snart skönjas.

Ehuruväl banans ekonomiska bärighet ej ingifver så stora förhoppningar,

vill utskottet emellertid i detta sammanhang erinra, att järnvägsstyrelsen

ställt i utsikt, att bruttoinkomsterna från banan i fråga några

är efter banans öppnande skola täcka driftkostnaderna, och har intet

förekommit, som jäfvar denna järnvägsstyrelsens uppfattning.

I sammanhang härmed har utskottet velat uttala sin anslutning till

departementschefens uppfattning att, därest det stora järnvägsföretaget

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 60.

23

skall förverkligas, man måste bygga banan efter en enklare typ än nuvarande

statsbanors och trafikera densamma på billigast möjliga sätt.

Då utskottet sålunda är öfvertygadt om ifrågavarande banas synnerligen

störa betydelse äfvensom om angelägenheten att densammas

utförande ej undanskjutes och då utskottet ej funnit anledning till erinran

mot plan eller kostnadsberäkningar för företaget, anser sig utskottet

hafva fullgiltiga skäl tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

Härmed vill emellertid utskottet icke hafva uttalat något omdöme

om, huruvida byggandet af den ifrågavarande inlandsbanan" bör fortsättas

längre än till Ångermanälfven och än mindre om sträckningen af en

eventuell fortsättning, helst som i fråga härom ytterligare undersökning

torde vara önskvärd särskildt med hänsyn till spörsmålet om anslutning

till Luleå—Riksgränsbanan vid Näsberg.

Hvad därefter vidkommer den af motionärerna föreslagna anläggningen

af en statsbana från Brunflo till Sveg, finner utskottet, vid "det

förhållandet, att undersökningarna och kostnadsberäkningarna för denna

handel ännu icke blifvit slutförda, något anslag icke böra nu beslutas

till berörda .handel, som emellertid enligt förenämnda plan för utförande

af statens järnvägsbyggnader, mot hvilken utskottet i denna del icke

har något att. erinra, skulle påbörjas år 1913. Utskottet har sålunda

icke kunnat tillstyrka någon Riksdagens åtgärd i anledning af denna

framställning.

Med afseende å hvad i motionerna vidare anförts i fråga om

angelägenheten för staten att förvärfva äganderätt till vissa enskilda

järnvägar, som skulle förmedla förbindelsen med den föreslagna bansträckan,

har utskottet velat uttala dels, hvad vidkommer herr Hägglunds

förslag om underhandlingars vidtagande för förvärf af Göteborg—

Bergslagernas järnväg, att utskottet ej kunnat finna ifrågavarande järnvägsanläggning

böra förutsätta ett sådant förvärf, och dels hvad angår

banorna Orsa Sveg, Orsa—Mora och Mora—Vänern, att utskottet är

öfvertygadt därom, att, därest förhållandena skulle visa sig med nödvändighet

påkalla ett förvärf af dessa banor, Kungl. Maj:t icke skall

underlåta att därom göra framställning hos Riksdagen.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

a) att Riksdagen, med bifall till Kungl. Majrts

förevarande framställning må, under förbehåll att uti

statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 10 februari

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 60.

1911 angifva villkor om kostnadsfri upplåtelse af mark

m. in. iakttagas, dels besluta anläggning af en statsbana

från Ströms vattudal (Ulriksfors) till Ångermanälfven

(Volgsjön) för en beräknad kostnad af 9,050,000

kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att närmare förordna

om de orter, järnvägen bör genomgå, dels ock för

banans påbörjande bevilja ett anslag för år 1912 af

900,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan

under år 1911 af tillgängliga medel förskottsvis utanordna

200,000 kronor;

b) att herr Pers motion nr 36, herr Hägglunds

motion nr 93, herr Olssons motion nr 116 och herr

Bromces m. fl. motioner nr 193 och 332 må anses

besvarade genom hvad utskottet härofvan yttrat och

föreslagit; samt

c) att herr Hägglunds motion nr 99 icke må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 5 maj 1911.

På statsutskottets vägnar:

G. B1LLING.

Reservationer:

af herrar grefve A. F. Wachtmeister, P. Olsson, J. A. Sjö, E. A. Nilson

och O. G. Erikson, hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort

hafva följande lydelse:

»Beträffande Kungl. Maj:ts nu förevarande framställning har utskottet,

som gärna vill lämna sitt erkännande åt Kungl. Maj:ts åtgärd

att låta genom järnvägsstyrelsen utarbeta en plan för bedrifvande af

statens järnvägsbyggnader under åren 1912—1922, emellertid ansett

det kunna ifrågasättas, huruvida ej de i planen beräknade årliga byggnadskostnaderna

lämpligen borde i viss mån nedsättas, om tiden lör

vederbörande arbetens fullbordande i stället något framskötes. Vidaie

har utskottet ej kunnat undgå att fästa sin uppmärksamhet vid det

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 60.

25

förhållande, att, om man undantager statsbanan Jama—Norrköping,

samtliga i planen upptagna anläggningar äro sådana, om hvilka man

ej kan hafva grundad anledning förvänta, att de inom rimlig tid skola

lämna tillgång till amortering och förräntande af å dem nedlagdt

kapital. Vid sådant förhållande måste utskottet hysa allvarliga betänkligheter

inför de stora kraf, som sålunda ställas på statskassan. I nder

de senaste åren hafva, enligt Riksdagens beslut, synnerligen betydande

belopp bundits vid dyrbara anläggningar, nämligen kraftstationsanläggningarna

vid Trollhättan och Porjus samt den nya farleden mellan

Vänersborg och Göteborg, hvilka företag emellertid beräknats komma

att lämna staten afsevärda inkomster. Beträffande de två sistnämnda

af dessa anläggningar har man dock, då desamma icke hunnit bringas

till fullbordan, gifvetvis ännu icke kunnat ernå visshet, huruvida de därvid

knutna förväntningar komma att förverkligas, och vidkommande kraftstationsanläggningen

vid Trollhättan föreligger ej heller fullvisshet i hvad mån

de därvid fästade högt spända förhoppningar komma att blifva verklighet.

Detta förhållande är tydligen ej af beskaffenhet att håfva de af utskottet

hysta betänkligheter beträffande nu ifrågasatta anläggningar. Ehuru utskottet

sålunda af anförda skäl måste ställa sig tveksamt inför de nya kraf på

statskassan, som förenämnda plan innefattar, vill utskottet likväl ej förneka,

att de i planen upptagna arbeten i allmänhet torde vara åt beskaffenhet

att böra komma till utförande. Men att under förhandenvarande

omständigheter fatta beslut om utförande åt den i Kungl. Maj:ts

förevarande proposition föreslagna anläggningen, hvilken synes i atseende

å ekonomisk bärighet vara eu af de allra svagaste, vill ej synas

utskottet tillrådligt; detta så mycket mindre som ett bifall till förslaget

i fråga jämväl lärer innefatta ett gillande och fastslående åt eu nordligare

inlandsbana i hela dess af Kungl. Maj:t ifrågasatta sträckning genom

trakter, som äro i väsentlig grad i saknad af utvecklingsmöjligheter.

Då äfven enligt järnvägsstyrelsens, som det vill synas utskottet, skäligen

optimistiska beräkningar, driftkostnaderna för banan i fråga skulle komma

att, åtminstone under de närmaste åren efter banans öppnande för trafik,

högst väsentligt öfverstiga bruttoinkomsterna, skulle densammas anläggning

ej blott innebära bindande utan förhoppning om förräntande åt ett

kapital, uppgående för hela inlandsbanan norr om Ulriksfors till icke

mindre än omkring 35,550,000 kronor, däraf likväl 1,920,000 kronor

för arbetsspårot Gällivare—Porjus redan beviljats, utan äfven medföra

en ej obetydlig direkt minskning i inkomsterna af statens järnvägar.

Om utskottet sålunda icke ansett sig kunna biträda Kungl. Maj:ts nu

föreliggande förslag, har utskottet emellertid icke velat underkänna den

Bihang till Riksd. prof. 1911. 4 Sami. 1 Afd. 54 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 60.

betydelse ur kulturell och försvarssynpunkt, som en inlandsbana norrut

från Ulriksfors onekligen skulle innefatta, men har utskottet ansett det

kunna ifrågasättas, huruvida ej eu sådan bana, därest densamma finge

eu östligare sträckning genom trakter, som äro mera bebodda och i besittning

af större möjligheter till utveckling, skulle kunna i afseende å

dess ekonomiska bärighet i så måtto förändras, att dess anläggande må

kunna anses mera tillrådligt. En inlandsbana med en dylik sträckning

skulle därjämte, vill det synas utskottet, afsevärdt minska behofvet af den

utaf järnvägsstyrelsen såsom nödvändig förutsatta förbindelsebanan mellan

norra stambanan och inlandsbanan.

I sammanhang härmed har utskottet velat uttala sin anslutning till

departementschefens uppfattning att, därest det stora järnvägsföretaget

skall förverkligas, man måste bygga banan efter en enklare typ än nuvarande

statsbanors och trafikera densamma på billigast möjliga sätt.

Hvad därefter vidkommer den af motionärerna föreslagna anläggningen

af en statsbana från Brunflo till Sveg synes utskottet goda skäl

tala för, att en sådan anläggning bör komma till stånd. Såsom utgögörande

en förbindelseled mellan den inom kort fullbordade statsbanan

Östersund—Ulriksfors och mellersta Sveriges inre järnvägsnät lärer densamma

nämligen blifva af afsevärd betydelse.

Då emellertid vederbörlig utredning i fråga om denna handels utförande

för närvarande ej föreligger från statens järnvägars sida, bär

utskottet, som vid sådant förhållande icke kunnat bilda sig eu bestämd

mening i ämnet, icke heller ansett sig böra tillstyrka någon Riksdagens

åtgärd i anledning af hvad motionärerna beträffande denna bana föreslagit.

Emellertid har utskottet med afseende å hvad i motionerna anförts

i fråga om angelägenheten för staten att förvärfva vissa enskilda järnvägar,

som skulle förmedla förbindelsen med den föreslagna bansträckan,

velat uttala, dels hvad vidkommer herr Hägglunds förslag om underhandlingars

vidtagande för förvärf af Göteborg—Bergslagernas järnväg,

att utskottet ej kunnat finna ifrågavarande järnvägsanläggning böra förutsätta

ett sådant förvärf, och dels hvad angår banorna Orsa—Sveg, Orsa—

Mora och Mora—Vänern, att utskottet är öfvertygadt därom att, därest

förhållandena skulle visa sig med nödvändighet påkalla förvärf af dessa

banor, Kungl. Maj:t icke skall underlåta att därom göra framställning

hos Riksdagen.

Utskottet hemställer alltså,

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 60.

27

a) att Kungl. Maj:ts förevarande proposition icke

må af Riksdagen bifallas,

b) att herr Pers motion nr 36, herr Hägglunds

motion nr 93, herr Olssons motion nr 116 samt herr

Bromées in. fl. motioner nr 193 och 332 icke må af

Riksdagen bifallas, samt

c) att ej heller herr Hägglunds motion nr 99 må

vinna Riksdagens bifall.);

af herrar J. T. Larsson, F. W. Thorsson och A. C. LJndblad mot vissa

delar af motiveringen.

Det skulle här antecknas, att herrar E. A. G. A. Wijkander, P. Sörensson,

friherre C. H. Falkenberg, friherre J. G. Beck-Friis, F. Berg, K.

Sta,fläck och K. V. Ryden icke deltagit i förestående ärendes handläggning

i utskottet och att herr A. Ekman icke öfvervarit ärendets slutbehandling

därstädes.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1911:244 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående sådana utgifter för kapitalökning, som afse stat s. 11 i texten
  2. Rskr. 1911:218 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anläggning af statsbana från Ströms vattudal till Angermanälfven. s. 1 i texten