Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande af särskilt rekryteringsbidrag för fyllande af 1912 års stater.

1911-05-09 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1911:79, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande af särskilt rekryteringsbidrag för fyllande af 1912 års stater.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 79.

1

Nr 79.

Ankom till Riksdagens kansli den 9 maj 1911 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

anvisande af särskilt rekryteringsbidrag för fyllande

af 1912 års stater.

(1 :a Afd.)

Uti eu den 31 sistlidne mars till Riksdagen afbiten, till statsutskottets

förberedande behandling öfverlämnad proposition (nr 197) bär

Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver landtförsvarsärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen medgifva,

att i likhet med föregående år må från fjärde hufvudtitelns allmänna

besparingar utbetalas ett extra rekryteringsbidrag för underlättande

af manskapsrekryteringen till fyllande af nästkommande års

stater.

Departementschefens yttrande i detta ärende till ofvanberörda statsrådsprotokoll

är af följande lydelse:

»Kostnaderna för manskapsrekryteringen vid armén hafva allt

sedan år 1901 beräknats till 50 kronor för hvarje antagen volontär

med en anställningstid af tre år, och det därför erforderliga beloppet

har uppförts i de för Riksdagen framlagda beräkningarna af anslaget

till aflöning och rekrytering. Detta ordinarie rekryteringsbidrag, som

alltså för ett år uppgår till 50/s kronor för hvarje i staterna uppfördt

nummer, utbetalas dock icke till truppförbanden för flera nummer, än

som verkligen under året blifvit besatta. För de öfriga numren besparas

bidraget och ingår till fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar.

Detta ordinarie rekryteringsbidrag visade sig emellertid småningom

otillräckligt. I midten af år 1907 steg antalet vakanser till ej mindre än

3,845 eller till mer än en fjärdedel af sammanlagda manskapsstyrkan

Bihang till Riksd. prof. 1911. 4 Sami. 1 Afd. 69 Raft. (Nr 79—80.) 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Statsutskottets utlåtande Nr 79.

vid armén enligt 1908 års stater och det visade sig allt svårare, att på

ett tillfredsställande sätt rekrytera manskapet vid arméns truppförband.

På förslag af den för utredning rörande frågor angående volontärs- och

underbefälsrekryteringen m. m. tillsatta s. k. volontärkommissionen och

sedan samtliga arméfördelnings- och likställda chefer yttrat sig i ärendet,

medgaf Ivungl. Maj:t därför genom nådigt bref den 6 september 1907,

att för underlättande af då pågående manskapsrekrytering vid armén

Unge utgå ett extra rekryteringsbidrag. Detta bidrag skulle beräknas

efter 10 kronor för hvarje nummer, som till fyllande af manskapsnumerären

— distinktionskorprals-, korprals- och vicekorpralsnummer

däri inräknade — enligt 1908 års stater skulle besättas med nyanskaffad

volontär eller rekapitulant. Dessutom skulle beräknas dels 20

kronor för hvarje rekryt, med hvilken redan träffats eller komme att

träffas tjänstaftal att gälla från och med den 1 november 1907 eller

från senare tidpunkt i sådana fall, som omförmäldes i punkterna 3 och

8 a) i nådiga brefvet den 27 oktober 1905, angående bestämmelser i

fråga om volontärs antagande och afskedande, dels och likaledes 20

kronor för hvarje då anställd volontär, med hvilken under samma år

utgående tjänstaftal förlängdes med minst två år, samt 10 kronor för

dylik volontär, som inginge aftal om allenast ett års förlängd tjänstetid.

I samma nådiga bref föreskrefs därjämte, att ifrågavarande medel skulle

af arméförvaltningen förskottsvis, mot redovisningsskyldighet, utbetalas

till vederbörande regements- och kårchefer, att dessa skulle äga att förfoga

öfver medlen för därmed afsedt ändamål med iakttagande likväl, att så

stor del som möjligt däraf måtte tillkomma det anställda manskapet,

samt att, sedan erforderliga omkostnader blifvit bestridda, återstoden åt

det extra rekryteringsbidraget skulle, i den män det lämpligen kunde

ske, fördelas på det sätt, att vid samma truppförband rekryter och

rekapitulanter, som anställts för lika lång tid, af de för rekryteringen

anvisade ordinarie anslagsmedel och af det extra rekryteringsbidraget

sammanlagdt erhölle sinsemellan lika belopp, hvars storlek skulle bestämmas

i förhållande till anställningstidens längd och i intet fall finge

öfverstiga 90 kronor.

Då antalet vakanser i manskapsnumerären ännu den 15 mars 1908,

trots medgifven förlängning i den eljest bestämda tiden för rekryteringen,

uppgick till 3,246 och det på grund däraf syntes nödvändigt,

att för fyllande af manskapsnumerären enligt 1909 års stater extra

rekryteringsbidrag jämväl finge utgå under år 1908, aflät Eders Kungl.

Maj:t, på min hemställan, proposition till 190S års Riksdag om medgif
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 79.

3

vande, att därför erforderligt belopp skulle få utbetalas från fjärde

hufvudtitelns allmänna besparingar. (Prop. nr 178.)

Under uttalande, att enligt Riksdagens förmenande åtgärder af

helt annan art än den här ifrågavarande vore af nöden för vinnande

af eu tillfredsställande rekrytering af manskapet vid armén, därvid

särskildt frågan om beredande åt uttjänta militärer af civilanställning

syntes vara att beakta, anmälde Riksdagen i skrifvelse den 1 juni 1908,

att Riksdagen, med hänsyn till hvad i ämnet blifvit anfördt, icke ansett

sig kunna under dåvarande förhållanden vägra sitt bifall till Eders Kungl.

Maj:ts berörda framställning, och att Riksdagen alltså medgifvit, att,

därest för underlättande af manskapsrekryteringen särskildt rekryteringsbidrag

skulle behöfva anvisas under år 1908, därför erforderligt belopp

finge utbetalas från fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar.

I anledning häraf föreskref Eders Kungl. Maj:t den 22 juli 1908,

att tillfälligt extra rekryteringsbidrag finge utgå under år 1908 i enlighet

med de grunder, som angifvits i ofvannämnda nådiga bref den

6 september 1907.

För nedbringande af vakansernas antal medgaf Eders Kungl. Maj:t vidare,

på därom gjord framställning, förlängning till den 1 april 1909 af

den eljest bestämda tiden för manskapsrekryteringen till fyllande af 1909

års stater, samt förklarade, att extra rekryteringsbidrag enligt enahanda

grunder skulle utgå jämväl till dem, som under den sålunda utsträckta

tiden anställdes för att omedelbart inträda i pågående volontärrekrytskolor

eller ingå i de år 1909 börjande beväringsrekrytskolorna.

Den 1 februari 1909 hade antalet manskapsvakanser nedgått till

2,203, hvadan ställningen då var något förbättrad. Enligt hvad jag

till statsrådsprotokollet öfver landt-försvarsärenden den 19 mars 1909

anförde, ansåg jag emellertid, att den sålunda förbättrade ställningen

vore att tillskrifva dels det extra rekryteringsbidraget samt de ökade

löneförmåner, som det fast anställda manskapet och underbefälet från

och med år 1908 fått tillträda, dels ock tryckta konjunkturer å

den allmänna arbetsmarknaden. Jag instämde jämväl i den uttalade

åsikten, att andra åtgärder borde vidtagas för en effektiv förbättring

af manskapsrekryteringen, och erinrade om att denna fråga

vore föremål för utredning. Men i likhet med samtliga arméfördelnings-

och likställda chefer höll jag för sannolikt, att det jämväl för

fyllande af manskapsnumerären enligt 1910 års stater skulle visa sig

nödvändigt att hafva tillgång till ett extra rekryteringsbidrag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 79.

I enlighet härmed aflat också Eders Kungl. Maj:t, på min hemställan,

proposition till 1909 års Riksdag om medgifvande, att därför erforderligt

belopp skulle få utbetalas från fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar.

(Prop. nr 111.)

Under hänvisning till sitt föregående uttalande i ämnet anmälde Riksdagen

i skrifvelse den 30 april 1909, att Riksdagen ej heller då ansett

sig kunna vägra sitt bifall till Eders Kungl. Maj:ts berörda framställning.

Emellertid hade Riksdagen, som trott sig finna, att vid en del

af arméns regementen rekryteringen i regel varit förenad med mindre

svårigheter än vid andra, velat ifrågasätta, huruvida det icke vore

ändamålsenligt, att förhöjning i rekryteringsbidrag endast utginge i den

mån och vid de truppförband, där det visade sig vara förenadt med

större svårighet att hålla manskapsnumerären uppe.

Med anledning häraf infordrades yttranden från samtliga arméfördelnings-

och likställda chefer, huruvida åtgärder i den af 1909 års

Riksdag antydda riktning lämpligen kunde vidtagas. I alla de afgifna

yttrandena framhölls emellertid, att en dylik förändring af bestämmelserna

för det tillfälliga rekryteringsbidragets utgående skulle i höggrad

försvåra rekryteringen äfven vid de truppförband, där befintliga

vakanser under föregående rekryteringsperiod kunnat fyllas, samt att

detta resultat till stor del berodde just på befintligheten af det tillfälliga

bidraget.

Vid underdånig föredragning af ärendet den 18 september 1909

måste jag för egen del ansluta mig till den sålunda uttalade åsikten. Efter

den nuvarande härorganisationens införande hade nämligen vid armén

ännu icke på långt när samtliga volontärnummer kunnat besättas på

tillfredsställande sätt, hvarförutom jag ansåg rekryteringsfrågan icke

kunna vinna en tillfredsställande lösning, förrän andra därpå inverkande

spörsmål blifvit afgjorda, såsom t. ex. frågorna om beredande af civilanställning

åt uttjänta militärer samt om fullständig befrielse från värnpliktstjänstgöring

i fredstid för dem, som viss tid varit stamanställda

o. s. v. Därtill kom, att, äfven om manskapsnumerären vid en del

truppförband kunnat uppbringas till de i vederbörande stater angifna

siffror, kvaliteten af det fast anställda manskapet ännu lämnade åtskilligt

öfrigt att önska. Om rekryteringsbidraget för dessa truppförband skulle

minskas, förmenade jag det vara högeligen att befara, att, äfven om

numerären möjligen kunde hållas uppe, denna kvalitet blefve ytterligare

försämrad, något som skulle vara synnerligen skadligt, alldenstund

nästan samtliga rekryter vore afsedda att utbildas till underbefäl och

således skulle närmast handhafva de värnpliktigas militära utbildning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 79.

o

och uppfostran. Jag ansåg det därför icke tillrådligt att för det dåvarande

ändra grunderna för rekryteringsbidragets utdelning.

Med gillande af livad jag sålunda anfört medgaf Eders Kungl. Maj:t i

beslut sistnämnda dag, att för underlättande af manskapsrekryteringen

till fyllande af 1910 års stater tillfälligt rekryteringsbidrag finge utgå

i enlighet med de grunder, som funnes angifna i ofvannämnda nådiga

bref den 6 september 1907.

Den 1 februari 1910 hade antalet manskapsvakanser nedgått till

1,521 nummer. För att ytterligare nedbringa vakansernas antal medgaf

Eders Kungl. Maj:t genom särskilda nådiga bref den 4 februari 1910

förlängning till den 1 april 1910 af den eljest bestämda tiden för manskapsrekryteringen

till fyllande af 1910 års stater vid Dalregementet,

Värmlands regemente, Gfottlands infanteriregemente och samtliga infanteriregementen

inom sjätte arméfördelningen.

Emedan rekryteringen, äfven om dessa medgifvanden icke kunde

förväntas medföra någon afsevärd verkan på det sammanlagda antalet

vakanser, befann sig i ett gynnsammare läge än under närmast föregående

år, infordrades yttranden från samtliga arméfördelnings- och

likställda chefer om behöfligheten af extra rekryteringsbidrag till fyllande

af 1911 års stater. Enstämmigt uttalades härvid önskvärdheten af

dylikt rekryteringsbidrag. Om detsamma ej utginge, befarades, att tillgången

på rekryter blefve otillräcklig och att kvaliteten på de sökande

blefve sämre. Vidare framhölls angelägenheten af att bidraget komme

samtliga truppförband till godo, enär det skulle inverka synnerligen

menligt, om det ena regementet skulle kunna erbjuda rekryterna större

förmåner än det andra.

Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 4 april

1910 anförde jag, bland annat, att de infordrade vakanssiffrorna gåfvo vid

handen, att extra rekryteringsbidrag icke kunde undvaras vid infanteriet.

De gynnsamma siffrorna för specialvapnen voro i viss mån resultat af rekryteringsbidraget.

Det var därför icke troligt, att rekryteringen kunde

hålla sig vid samma numerär rekryteringsbidraget förutan. Om infanteriet

skulle erhålla extra rekryteringsbidrag men icke specialvapnen,

komme rekryteringssvårigheter säkerligen att uppstå för specialvapnen

särskild! inom sjätte arméfördelningen. I alla händelser komme eu

dylik olikhet att inverka ofördelaktigt på rekryternas kvalitet. Det

extra rekryteringsbidraget borde därför bibehållas vid samtliga truppslag,

åtminstone intill dess andra åtgärder vidtagits för att förbättra

rekryteringen, såsom lättnad i värnpliktsafseende för volontärer, bättre

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 79.

undervisning under volontärernas anställningstid samt civilanställning

åt uttjänta volontärer.

I enlighet härmed aflät också Kungl. Maj:t på min hemställan

proposition till 1910 års Riksdag om medgifvande att i likhet med föregående

år från fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar måtte utbetalas

ett extra rekryteringsbidrag för underlättande af manskapsrekryteringen

till fyllande af 1911 års stater. (Prop. nr 158.).

Under hänvisning till föregående uttalande i ämnet anmälde Riksdagen

i skrifvelse den 1 juni 1910, att Riksdagen icke heller da ansett

sig5 kunna vägra sitt bifall till Kungl. Maj:ts berörda framställning.

I anledning häraf föreskref Eders Kungl. Maj:t den 10 juni 1910 att

för underlättande af manskapsrekryteringen till .fyllande af 1911 års

stater tillfälligt rekryteringsbidrag finge utgå i enlighet med de grunder,

som funnes angifna i ofvannämnda nådiga bref den 6 september 1907.

För ytterligare nedbringande af vakansernas antal har Eders Kungl.

Maj:t genom särskilda nådiga bref den 22 juli och den 28 oktober

1910 samt den 20 januari och den 3 februari 1911 till den 1 april 1911

förlängt tiden för manskapsrekryteringen till fyllande af 1911 års stater

vid Upplands infanteriregemente, Vaxholms grenadjärregemente, Gott.lands

infanteriregemente, Västernorrlands regemente och samtliga truppförband

inom första arméfördelningen. I samma syfte har Kungl. Maj:t

genom särskilda nådiga bref den 22 juli, den 23 september, den 4

och 11 november samt den 2, 9 och 23 december 1910 äfvensom den

20 och 27 januari 1911 medgifvit, att till fyllande af 1911 års stater

äfven ynglingar, som först under år 1911 uppnådde 18 års ålder, finge

anställas vid Svea och Göta lifgarden, Lifregementets grenadjärer, Västgöta

regemente, Upplands infanteriregemente, Kronobergs regemente,

Dalregementet, Kalmar regemente, Södra Skånska infanteriregementet,

Vaxholms grenadjärregemente och Gottlands infanteriregemente samt

Skånska husarregementets detachement i Uppsala.

Enligt till landtförsvarsdepartemontets kommandoexpedition inkomna

rapporter utgjorde antalet vakanser den 1 februari 1911 sammanlagdt

1,908 nummer. Fördelade på de olika vapnen finnas af ofvan nämnda

1,908 vakanta nummer

vid infanteriet...............

» kavalleriet..............

■i artilleriet.................

» ingenjörtrupperna

» trängen ..............

1,635

82

152

34 och

5.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 79. 7

Af de infordrade uppgifterna angående antalet vakanta volontärnummer

under de senaste åren framgår, att antalet vakanser, som

efter den nya härordningens införande varit i jämnt stigande till

och med år 1908,. afsevärdt minskats under åren 1909 och 1910.

Anledningen till minskningen torde till stor del vara att tillskrifva

det extra rekryteringsbidraget. År 1911 visar emellertid återigen en

högst betydlig ökning i antalet vakanser. Redan detta synes gifva

vid handen, att det extra rekryteringsbidraget icke kan undvaras.

Fördelas vakanserna år 1911 på de olika vapenslagen, befinnes visserligen,

att det. ojämförligt största antalet kommer på infanteriet, men

af skål, som jag förut anfört till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden

. den 4 april 1910, finner jag ej tillrådligt, att extra

rekryteringsbidrag tilldelas endast infanteriet, men icke specialvapnen;

och för öfrigt tillåter jag mig påpeka, att specialrapnens vakanssiffror

i allmänhet äro ogynnsammare i år än föregående år.

Men det är emellertid icke blott vakansernas antal utan äfven

rekryteringens kvalitet, hvartill hänsyn måste tagas. Denna lämnar

alltjämt åtskilligt öfrigt att önska.

Såsom ^ förut påpekats, torde rekryteringen påverkas icke blott

af rekryteringsbidraget utan öfver hufvud taget af alla de förmåner,

som kunna bjudas . volontärerna, t. ex. civilanställning åt uttjänta

volontärer, lättnad i värnplikten in. m. Frågan om civilan ställning

äi emellertid ännu icke slutförd; dock torde inom en ej alltför aflägsen

framtid förslag i ämnet kunna föreläggas Eders Kungl. Maj:t

till pröfning. Beträffande lättnader i värnpliktens fullgörande för vissa

värnpliktiga bär proposition därom af Eders Kungl. Maj:t aflåtits till

innevarande års Riksdag (Prop. nr 2), men då en sådan förmån, hvarom

nämnda proposition handlar, ännu icke blifvit pröfvad till sina verkningar,

måste man för närvarande bortse jämväl från denna förmån och tillsvidare

uteslutande lita till de ekonomiska förmånerna.

Jag anser därför, att proposition bör aflåtas till Riksdagen angående

. anvisande af extra rekryteringsbidrag för år 1912 i samma

omfattning, som under föregående år ägt rum.»

Vidare anmäkte departementschefen att fjärde hufvudtitelns allmänna

besparingar lämnade tillgång till att för år 1912 utdela ifrågavarande

extra rekryteringsbidrag.

På grund af hvad i ärendet förekommit, har utskottet ansett sig

böra^ tillstyrka hvad Kungl. Maj:t i denna proposition föreslagit och får

alltså hemställa,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 79.

att Riksdagen må medgifva, att i likhet med föregående

år må från fjärde hufvudtitelns allmänna

besparingar utbetalas ett extra rekryteringsbidrag för

underlättande af manskapsrekryteringen till fyllande

af nästkommande års stater.

Stockholm den 9 maj 1911.

På statsutskottets vägnar:

G. B1LLING.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1911:158 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande af särskildt rekryteringsbidrag för fyllande af 1912 års stater. a1 i texten