Skrifvelse till Konungen angående vidsträcktare användande af obligatorisk skiljedom vid tvister med främmande stater.
1912-05-03 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 5TU 1912:13, Skrifvelse till Konungen angående vidsträcktare användande af obligatorisk skiljedom vid tvister med främmande stater.
Dokumentets text
Andra hammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande, Nr 13,
1
Nr 13.
Ankom till Riksdagens kansli den 3 maj 1912 kl. 4 e. m
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande nr IS
i anledning af väckt motion om skrifvelse till Konungen
angående vidsträcktare användande af obligatorisk skiljedom
vid tvister med främmande stater.
I en inom Andra kammaren väckt motion nr 257 af herr Lindhagen Motionen.
hemställes, att Riksdagen ville anhålla, att Ivungl. Maj it måtte, såvidt på
Sverige ankommer, taga i öfvervägande huruvida och i hvad mån vid förnyandet
af de mellan Sverige och andra länder ingångna skilj edomskonventioner
eller vid afslutandet af nya sådana konventioner tvister må kunna
i vidsträcktare mån än hitintills skett hänskjutas till obligatorisk skiljedom.
Motiveringen är af följande lydelse:
»Af Sverige ha ingåtts skiljedomskonventioner dels med Belgien
1904, Ryssland 1904, Schweiz 1904 och Spanien 1905, alla gällande för
tio år från ratifikationernas utväxlande, hvilket i alla fallen skedde 1905,
och, om ej uppsägning skett sex månader före utgången af dessa tio år,
därefter bindande till ett år förflutit från dagen för uppsägning, dels med
Norge 1905, Danmark 1908 och Italien 1911, samtliga gällande tio år
från undertecknandet och därefter ytterligare tio år, om ej uppsägning
skett två år före tioårsperiodens utgång och dels med Frankrike 1904,
Storbritannien 1904, Portugal 1905 och Förenta staterna 1908, samtliga
gällande för fem år, räknade för de två konventionerna från ratifikationernas
utväxlande, hvilket skedde i båda fallen 1908, och ha de franska
och engelska aftalen förnyats år 1909 för perioden af fem år. Dessutom
finnes ett ej ratificeradt skiljedomsaftal med Brasilien af år 1909.
I hufvudsak innehålla alla dessa tre typer af konventioner, att tvister
skola, om de ej kunnat afgöras på diplomatisk väg, underställas den perBihang
till Riksdagens protokoll 1912. 13 sand. 5 afd. 13 käft. (Nr 13.) 1
Utskottet.
2 Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande. Nr 13.
manenta skiljedomstolen i Haag, likväl under förutsättning att de ej beröra
de särskilda ländernas lifsintressen, sjanständighet eller integritet (suveränitet).
Bestämmelserna växla dock för de olika typerna åtskilligt beträffande
uttryckssätten och äfven i fråga om det detaljerade innehållet af
det obligatoriska i skiljedomsaftalet. Längst gå i sistnämnda afseende
aftalen med Norge, Danmark och Italien, som hänskjuta ovillkorligt till
skiljedom äfven skiljaktiga uppfattningar, huruvida en uppkommen tvist
berör ettdera landets lifsintressen (»vitala intressen») och af denna grund
är undantagen från obligatorisk skiljedom.
Ingen af dessa traktater bestämmer sålunda obligatorisk skiljedom för
alla tvister. Detta förekommer endast i en mellan Danmark och Nederländerna
år 1904 afslutad skilj edom skonvention, som dessutom innehåller
rätt för andra stater att sluta sig till densamma.
Det synes vara eu önskvärd sak att, när förenämnda skiljedomsaftal
nu till större delen snart utgå, ett öfvervägande måtte vid deras förnyande
äga ram, huruvida ej traktaterna eller vissa af dem kunna vidgas i afseende
å föremålet för den obligatoriska skiljedomen. En stöne likformighet
vore ju också lämplig.»
Utskottet är ense med motionären däri, att frågan om mellanfolkliga
skiljedomsaftal bör utvecklas i riktning mot obligatorisk skiljedom, för
hvilken princip den andra Haagkonferensen uttalade sig. Emellertid hör
denna fråga till dem, som endast långsamt mogna för en slutgiltig lösning,
i mån som folken uppnå ett högre kulturstadium. Då utskottet gjort
sig förvissadt om, att Sveriges regering vid förnyandet af de i motionen
omförmälda skiljedomskonventionerna eller vid afslutandet af nya sådana
kommer att tillgodose rikets intressen och därvid taga i öfvervägande det
önskemål, som motionären framställer, hemställes
att ifrågavarande motion ej måtte föranleda till
någon Andra kammarens åtgärd.
Stockholm den 3 maj 1912.
På utskottets vägnar:
ERNST LILJEDAHL.
O. L. Svanbäcks Boktryckeri, Stockholm 1912.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.