Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t i fråga om införande af stadgande om efterbeskattning i förordningen angående bevillning af fast egendom samt af inkomst.

1912-02-26 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1912:10, Betänkande i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t i fråga om införande af stadgande om efterbeskattning i förordningen angående bevillning af fast egendom samt af inkomst.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.

1

Nr 10.

Ankom till Riksdagens kansli den 26 februari 1912 kl. 3 e. m.

Betänkande i anledning af väckt motion om skrifvelse till

Kungl. Maj:t i fråga om införande af stadgande om

efterbeskattning i förordningen angående bevillning

af fast egendom samt af inkomst.

(2:a Afd.)

I eu inom Andra kammaren af herr Olsson i Åsen väckt motion,

nr 147, som hänvisats till bevillningsutskottet, hemställes, »att Riksdagen

ville genom skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t

täcktes utarbeta och till Riksdagen framlägga förslag till ändring eller

tillägg i gällande kungl. förordning angående bevillning af fast egendom

samt af inkomst på så sätt, att där införes stadgande om efterbeskattning

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det i inkomst- och förmögenhetsskatteförordningen

befintliga.»

Till stöd härför har motionären anfört följande:

»I kungl. förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt

lyder 22 § i sin förra del sålunda: »Har någon i upp
gift

eller upplysning, som afgifvits till taxering, lämnat oriktigt meddelande,

eller har uppgiftspliktig underlåtit aflämna uppgift eller infordrad upplysning

och har däraf föranledts att inkomst eller förmögenhet icke

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 7 samt. 9 käft. (Nr 10.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.

blifvit taxerad eller blifvit för lågt taxerad, skall, då sådant kommit till

vederbörandes kännedom, särskild inkomst- och förmögenhetsskatt genom

taxering påföras den skattskyldige till belopp, som genom berörda förfarande

undandraga. »

Genom detta stadgande om efterbe,skattning har statens rätt blifvit

tryggad i nu antydt fall och på samma gång har det fastslagits, att

ingen skall slippa ifrån sina medborgerliga skyldigheter, därför att de ej

blifvit utgjorda det år, då det rätteligen bort ske. Detta är ju också

endast öfverförande på skatteförhållandena af en allmän rättsregel.

Men huru fullkomligt rättvis bestämmelsen om efterbeskattning än

är, så äger den dock ej tillämpning, när det gäller utskylder till landsting,

kommun, vägkassa och prästerskap. Grunden för debiteringen af

dessa utskylder, där de ej härstamma från annat håll, är bevillningen,

och i nu gällande kungl. förordning angående bevillning af fast egendom

samt af inkomst, äfven den daterad den 28 oktober 1910. saknas stadgande

om efterbeskattning.

Jag har ej lyckats utforska hvad som skälet varit för att ej ett

sådant stadgande finnes i denna förordning såväl som i den förstnämnda,

men kan för min del icke so något rimligt sådant. Jag anser att landsting,

kommuner, vägkassor och prästerskap hafva samma rätt som

staten att få ut hvad som genom oriktig taxering undandragits desamma

och att därför ett stadgande om efterbeskattning bör finnas äfven i bevillningsf

örordningen.»

Föreskrift om efterbeskattning i anledning af oriktig eller underlåten

uppgift till taxering finnes, såsom motionären erinrat, meddelad

endast i afseende å inkomst- och förmögenhetsskatten, men icke beträffande

den allmänna bevillningen och efter denna beräknade kommunala

avgifter.

Efterbeskattning, som här är i fråga, infördes i vårt skattesystem

först 1902 i sammanhang med och såsom naturlig konsekvens af den

obligatoriska själfdeklarationen. Ehuru den sistnämnda själffallet blef

grundläggande äfven för bevillningstaxeringen, infördes stadgandet därom

allenast i den nya inkomstskatteförordningen, där också stadgandet om

efterbeskattning fick sin plats, med tillämplighet endast å inkomstskatten.

Förslag i samma riktning som föreliggande motion, men mera vidtgående,

väcktes vid 1904 års riksdag af enskild motionär, som föreslog, att 10

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande Nr. 10.

§ 1 mom. i då gällande bevillningsförordning skulle få denna lydelse:

»Inkomst af kapital och arbete taxeras för det löpande året; dock må

taxering'' af inkomst, som af ett eller annat skäl undgått beskattning

under det år taxering rätteligen bort ske, kunna taxeras följande året.»

Bevillningsutskottet afstyrkte motionen af skål, som dock sakna direkt

intresse för nu föreliggande ärende, och båda kamrarna biföllo utskottets

hemställan.

Vid 1910 års skattelagsreform blef inkomstskatteförordningens bestämmelse

om efterbeskattning Överflyttad i den nya förordningen om

inkomst- och förmögenhetsskatt och, i hufvudsak oförändrad, tillämpad

å denna skatt. Härigenom erhöll regeln om efterbeskattning en vidgad

betydelse, i det densamma, efter det bevillningen ej längre skulle utgå

till staten, blef gällande för hela den direkta beskattningen till staten.

I bevillningsförordningen, som bibehölls blott af hänsyn till den kommunala

beskattningen och i afvaktan på dess blifvande omläggning, infördes

däremot icke någon motsvarande bestämmelse.

Ifrågavarande åtskillnad mellan de båda beskattningsförordningarna

och, såsom följd däraf, mellan skattskyldigheten till staten och till kommunen,

synes utskottet icke vara grundad på verkliga sakskäl, men kunna

under vissa förhållanden leda till uppenbara o egentligheter i beskattningshänseende.

Enligt hvad utskottet erfarit, saknas ej exempel på, att

frånvaron af kommunal efterbeskattning beredt skattskyldig möjlighet att

genom oriktigt uppgifvande af sin inkomst vinna obehörig minskning i

sina kommunalutskylder. Utskottet är icke i tillfälle att bedöma, i

hvilken omfattning fall af hithörande art förekommit, men tydligt är, att

afsevärda skattebelopp på detta sätt kunna undandragas kommunen.

Redan det af kommunalskattekommitterade år 1900 afgifna betänkandet

upptog såväl i förslag till bevillningsförordning som i den

föreslagna lagen angående kommunal taxering och skattskyldighet stadgande

om efterbeskattning, som, i hufvudsak oförändradt, sedermera, på

sätt ofvan antydts, infördes beträffande inkomstskatten och nu återfinnes

i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt. Något hinder för

att nu oberoende af den pågående kommunalskatteutredningen införa ett

dylikt stadgande i bevillningsförordningen förefinnes icke. En dylik åtgärd

förutsätter nämligen icke några ändringar af förordningen i öfrig!

Det vill då synas, som om göda skäl funnes för, att man utan att

afvakta utredningens resultat vidtoge den af motionären föreslagna förändringen

och genom åvägabringande af likformighet i förevarande afseende

omöjliggjorde ofvan antydda oegentligheter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.

Med anledning af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till herr Olssons i

Åsen ifrågavarande motion, II: 147, måtte i skrifvelse

till Kung!. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta

utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan

ändring i gällande förordning angående bevillning af

fast egendom samt af inkomst, att däri införes stadgande

om efterbeskattning i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med motsvarande bestämmelse i förordningen

om inkomst- och förmögenhetsskatt.

Stockholm den 26 februari 1912.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KARLSSON.

STOCKHOLM, SVENSKA. TRYCKERIAKTIEBOLAGET 1912.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.