Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21

1912-03-26 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1912:21, Bevillningsutskottets betänkande Nr 21

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

1

Nr 21.

Ankom till Riksdagens kansli den 26 mars 1912 kl. 3 e. va.

Betänkande, i anledning af väckt motion om nedsättning af

af gifter na för inrikes postanvisningar. ^-a Afd )

I en inom Andra kammaren vackt motion, nr 95, som hänvisats till

bevillningsutskottet, har herr Nydal föreslagit, »att Riksdagen ville besluta,

att afgifterna för inrikes postanvisningar till och med 10 kronor bestämmas

till 10 öre, däröfver till och med 25 kronor till 15 öre, däröfver till och

med 50 kronor till 20 öre, däröfver till och med 100 kronor till 25 öre,

däröfver till och med 250 kronor till 30 öre, hvarutöfver de nuvarande

afgifterna bibehållas oförändrade».

I fråga* om hvad motionären anfört till stöd för detta sitt yrkande

får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet anser sig till en början böra här nedan meddela eu samman- Utskottet.

ställning af de nu gällande och de af motionären föreslagna afgifterna för

inrikes postanvisningar.

Anvisnings-

Gällande

Föreslagen

belopp.

afgift.

afgift.

Kr.

Öre.

Öre.

högst 5

10

10

5— 10

15

10

10— 25

15

15

25— 50

25

20

50— 100

30

25

100— 250

35

SO

250— 500

40

40

500— 750

50

50

750—1,000

60

60

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 7 samt. 17 käft. (Nr 21.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

Innan utskottet företagit ifrågavarande ärende till slutlig behandling,

har utskottet i vederbörlig ordning från generalpoststyrelsen infordrat utredning

rörande den minskning i inflytande portoafgifter, som kunde

väntas blifva en följd af postanvisningsafgifternas nedsättning till de i

motionen förordade beloppen, i sammanhang hvarmed generalpoststyrelsen

jämväl lämnats tillfälle att äfven i öfrigt yttra sig öfver det i motionen

framställda förslaget. I följd häraf har generalpoststyrelsen med eget

utlåtande af den 9 mars 1912 till bevillningsutskottet öfverlämnat en af

styrelsens statistiska kontor i ärendet verkställd utredning, hvilka två

yttranden utskottet här efteråt bifogar och till hvilka utskottet äfven får

hänvisa. (Bil. A och B.)

Af den förebragta utredningen framgår, att ett bifall till motionärens

förslag beräknas medföra eu årlig minskning i postverkets inkomster af

omkring 160,000 kronor.

Enligt för utskottet tillgängliga uppgifter har postverket under de

senaste åren gifvit följande inkomstöfverskott:

År.

Kr.

1907

2,168,864

1908

946,282

1909

1,530,242

1910

1,366,597

I skrifvelse den 13 februari 1912 till statsrådet och chefen för

civildepartementet har generalpoststyrelsen anmält, att det ekonomiska resultatet

för postverket under år 1911, hvilket icke kunde till sitt exakta

belopp fastställas före medlet af nästa april månad, såvidt bedömas kunde,

skulle komma att gifva ett inkomstöfverskott af 2,806,100 kronor.

Motionären har nu såsom sin mening framhållit, att detta inkomstöfverskott

borde medgifva införandet af nya lättnader i den postala samfärdseln,

hvilka lättnader i främsta rummet borde beredas, där de ansåges mest behöfliga.

Det har då synts motionären särskildt önskvärdt, att en sänkning

vidtoges i afgifterna för de inrikes postanvisningarna, hvilka, enligt motionärens

förmenande, numera i allt större utsträckning blifvit det medel,

hvarigenom den större allmänheten och i synnerhet småfolket öfverfiyttade

sina besparingar ur en hand i annan. Äfven en ringa dylik sänkning

skulle, anser motionären, för småfolket kännas såsom eu afsevärd lättnad.

Såvidt utskottet, med stöd af ofvan intagna uppgifter rörande postverkets

inkomstöfverskott under de senaste åren, kunnat finna, skulle den

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutslcottets betänkande Nr 21.

3

inkomstminslming af 160,000 kronor för år, som ett bifall till motionärens

förslag beräknas medföra, ehuru rätt betydande, dock i och för sig icke

åstadkomma någon afsevärd rubbning i postverkets ekonomi. Utskottet har

icke heller velat bestrida, att postverkets inkomstöfverskott åtminstone i viss

omfattning bör påkalla införandet af större lättnader och fördelar för den

korresponderande allmänheten, dock med nödig hänsyn tagen till postverkets

förmåga att äfven i framtiden bära däraf uppkommande inkomstminskning

eller utgiftsökning.

Generalpoststyrelsen har i sitt afgifna utlåtande framhållit, att inom

styrelsen väckts fråga, huruvida de inrikes postanvisnings- och postförskottsafgifterna

borde i viss mån underkastas revision, men att denna fråga

tills vidare fått hvila. Generalpoststyrelsen hade nämligen ansett det

olämpligt att just nu företaga en dylik revision, enär det vore sannolikt,

att vid den till våren nästa år utsatta världspostkongressen skulle komma

under pröfning, huruvida en eller annan af de internationella postafgifterna

borde nedsättas. Enär det icke kunde beräknas, i hvilken mån kongressens

beslut kunde komma att medföra nedsättning i postverkets inkomster,

borde, enligt generalpoststyrelsens åsikt, icke för närvarande vidtagas åtgärder,

hvarigenom redan nu dessa inkomster skulle minskas. Utskottet

har velat ansluta sig till de af generalpoststyrelsen i detta hänseende uttalade

betänkligheterna mot att nu vidtaga större rubbningar i förhållandet

mellan postverkets inkomster och utgifter.

Tillika har utskottet velat såsom sin åsikt uttala, att ett utnyttjande

af postverkets inkomstöfverskott till den korresponderande allmänhetens

fördel kan ske icke blott genom nedsättning i nu fastställda postbefordringsafgifter,

utan äfven genom vidtagande af andra åtgärder för en behöflig och

nyttig utveckling af det postala kommunikationsväsendet, exempelvis genom

öppnande af nya postförbindelser, förbättrande af redan befintliga

dylika förbindelser m. m. Utskottet har sig äfven bekant, att man inom

generalpoststyrelsen icke är främmande för den af utskottet sålunda antydda

synpunkten.

Utöfver hvad redan anförts vill utskottet framhålla, hurusom den i ärendet

verkställda utredningen icke synes hafva bekräftat den i motionen framförda

uppfattningen, att den mindre bemedlade delen af vårt folk i så stor omfattning

betjänar sig af postanvisningar, att äfven en ringa nedsättning i postanvisningsafgifterna

skulle för densamma medföra en afsevärd lättnad. Eedan det

förhållandet, att hela antalet afsända portopliktiga anvisningar, fördeladt på

rikets vuxna invånare, icke, för år 1910, utvisar högre siffra än 1,9,

synes utskottet ådagalägga, att den påyrkade nedsättningen i afgifterna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

icke skulle bereda åtminstone de korrespondenter, som mera sällan begagna

sig af detta försändningssätt, någon större utgiftsminskning. Och

då det tillika af utredningen i ämnet synes framgå, att de bredare folklagren

icke i allmänhet i större utsträckning och beträffande belopp, öfverstigande

100 kronor, endast undantagsvis använda postanvisningar för

öfversändande af penningmedel, lärer det af motionären åberopade skälet

än mera förlora i giltighet. Icke heller har hvad generalpoststyrelsens

statistiska kontor anfört rörande de ändamål, för hvilka en stor del af

särskild! de å mindre belopp lydande postanvisningarna afsändts, synts utskottet

tala till förmån för motionärens förslag.

På ofvan anförda grunder får utskottet hemställa,

att förevarande motion, 11:95, icke må till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 26 mars 1912.

På bevillningsutskottets vägnar:

II. G. KARLSSON.

i

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

5

Bil. A.

Kungl. Generalpoststyrelsen.

Till Riksdagens bevillningsutskott.

Med anledning af en inom Riksdagens Andra kammare väckt motion, nr 95,

om nedsättning af afgifterna för inrikes postanvisningar tiar Kungl. Maj:t anbefallt

• Generalpoststyrelsen att verkställa utredning rörande den minskning i inflytande portoafgifter,

som kunde väntas blifva en följd af nämnda afgifters nedsättning till de i

motionen förordade belopp samt att därefter delgifva Eder utredningens resultat och

till Eder afgifva det yttrande öfver det i motionen framlagda förslag, hvartill omständigheterna

kunde föranleda.

Sedan generalpoststyrelsen låtit genom sitt statistiska kontor verkställa den sålunda

äskade utredningen, får styrelsen äran härmed öfverlämna bestyrkt afskrift

af statistiska kontorets i ämnet afgifna memorial, hvarjämte generalpoststyrelsen anser

sig böra tillägga, att äfven inom styrelsen fråga varit väckt, huruvida de inrikes

postanvisnings- och postförskottsafgifterna borde i viss mån underkastas revision, men

att denna fråga fått tills vidare hvila. Särskild! synes det generalpoststyrelsen

olämpligt att just nu företaga en dylik revision. Till våren nästkommande år är

nämligen utsatt en världspostkongress, vid hvilken sannolikt torde komma under

pröfning, huruvida en eller annan af de internationella postafgifterna bör nedsättas,

och när man icke kan på förhand beräkna, i hvilken mån de beslut, som fattas vid

nämnda kongress, kunna medföra nedsättning i svenska postverkets inkomster, lära

icke för närvarande böra vidtagas åtgärder, hvarigenom dessa inkomster skulle i någon

afsevärd mån minskas.

Stockholm den 9 mars 1912.

JULIUS JUHLIN.

E. f.

Buben Lindberg.

Bil. B.

Vördsamt memorial.

I en vid innevarande års Riksdag i Andra kammaren under nr 95 väckt motion

om nedsättning af afgifterna för inrikes postanvisningar, har motionären hemställt,

att Riksdagen ville besluta, att afgifterna för inrikes postanvisningar t. o. m. 10 kronor

bestämdes till 10 öre, däröfver t. o. m. 25 kronor till 15 öre, däröfver t. o. m. 50

kronor till 20 öre, däröfver t. o. m. 100 kronor till 25 öre, däröfver t. o. m. 250

kronor till 30 öre, hvarutöfver de nuvarande afgifterna skulle bibehållas oförändrade.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

Såsom motiv för sin hemställan har motionären, under framhållande att postverkets

inkomster under år 1911 öfverstigit dess utgifter med icke mindre än

2,835,000 kronor, hvithet förhållande motionären säger hafva fört hans tanke tillbaka

till den erkända satsen, att postverket icke är till för att bereda statsverket ökade

inkomster, utan för att bereda allmänheten lättnader i den postala samfärdseln, anfört,

att sådana lättnader torde böra främst komma i fråga hvad angår de inrikes

postanvisningarna, »som numera i allt större utsträckning blifvit det medel, hvarigenom

den större allmänheten och i synnerhet småfolket öfverflyttar sina besparingar

ur en hand i annan». Motionären anför vidare: »Äfven en ringa sänkning i dessa

afgifter torde för småfolket kännas såsom en afsevärd lättnad, då denna utväg

mycket ofta anlitas för öfversändande af arbetsförtjänst eller andra besparingar till anhöriga

eller fordringsägare. Det torde därför finnas lämpligt att sänka afgifterna med

5 öre mellan 5 och 10 kronor samt mellan 25 och 250 kronor. Afgiftsserien bringas

därigenom äfven att ernå en större inbördes symmetri.»

Med anledning af förenämnda motion får jag vördsamt andraga följande.

Postan visningar och postförskott infördes den 1 augusti 1866 i den inrikes

poströrelsen, hvarvid fastställdes, att vid samtliga postkontor och postexpeditioner

postanvisningar skulle kunna erhållas och postförskott inlösas å belopp af högst 40

riksdaler och vid vissa postkontor å belopp af högst 80 riksdaler, hvilka maximibelopp

redan påföljande år höjdes till resp. 50 och 100 riksdaler. Efter hand utsträcktes

till samtliga fullständiga fasta postanstalter rättigheten att deltaga i utväxlingen

af postanvisningar och postförskott till maximibelopp af 100 kronor. År

1899 höjdes detta belopp till 500 kronor och år 1909 till 1,000 kronor. Åt poststationer

äfvensom åt landtbrefbärare af visst slag gafs så småningom rätt att deltaga

i utväxlingen af postanvisningar och postförskott, ehuru med begränsad och

sinsemellan olika befogenhet.

Till en början hade postanvisningarna form af bref, »postanvisningsbref», och

för desamma utgick, utöfver postanvisningsafgiften, vanligt brefporto. Den särskilda

postanvisnings- resp. postförskottsafgiften utgjorde vid försändning inom riket år

1866 20 öre för belopp af högst 20 riksdaler, 40 öre för belopp öfver 20 t. o. m.

40 riksdaler och 60 öre för belopp öfver 40 t. o. m. 80 riksdaler. Redan år 1867

— i sammanhang med ändringen af maximibeloppen — fastställdes emellertid nya

afgifter, nämligen 20 öre för belopp af högst 50 riksdaler och 24 öre för belopp öfver

50 t. o. m. 100 riksdaler. År 1869 bortföll, med införandet af särskilda postanvisningsblanketter,

för postanvisningarna det vanliga brefportot. Postanvisningsresp.

postförskottsafgifterna bestämdes nu till 25 öre för belopp ej öfverstigande 50

riksdaler samt till 33 öre för belopp öfver 50 t. o. m. 100 riksdaler. År 1892

stadgades följande afgifter, nämligen: 15 öre för belopp af högst 25 kronor, 25 öre

för belopp öfver 25 t. o. m. 50 kronor samt 30 öre för belopp öfver 50 t. o. m.

100 kronor. Då år 1899 maximibeloppet höjts till 500 kronor, bestämdes afgifterna

för de nytillkomna grupperna till 35 öre för belopp öfver 100 t. o. m. 250 kronor

samt till 40 öre för belopp öfver 250 t. o. m. 500 kronor. Nuvarande afgifter fastställdes

år 1904 resp., för postanvisningar (inkl. postförskott) öfver 500 kronor, år

1909 och utgöra :

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

7

10

15

öre

»

för belopp

af högst 5

öfver 5

c-t-

• fV

o r*

B

25

kr.

25

»

»

»

»

25

50

»

30

»

»

»

50

»

100

35

»

»

»

100

»

250

40

»

»

»

»

250

»

500

»

50

»

»

500

»

750

» samt

60

»

»

»

750

»

1,000

kr.

Den inrikes postanvisningsrörelsens utveckling från år, 1870 belyses af efterföljande

tablå.

Inrikes postanvisningar.

Ökning

Belopp.

Ökning

Antal.

på 10 år.

Kr.

på 10 år.

X

%

År 1870 ....................

.......... 56,104

—

2,404,856

—

» 1880 ....................

.......... 249,409

344,6

7,398,387

207,6

» 1890 ....................

.......... 573,976

130,1

14,523,338

96,3

» 1900 ....................

.......... 2,444,570

325,9

62,493,080

330,3

» 1910 ....................

.......... 7,304,614

198,8

252,759,433

304,5

Beträffande de

inrikes

postanvisningarnas

fördelning på olika storleksgrupper

företogs år 1906 en

utredning, afseende mai

månad nämnda år och lämnade föl-

jande resultat.

Antal postanvisningar.

Belopp.

Vanliga.

Telegram.

X

X

Högst 5

kr.......

...... 34,7

1,2

5— 25

»

...... 38,9

14,6

25— 50

» ____

...... 12,8

15,2

50—100

» ......

...... 9,3

18,7

100—250

» ......

...... 3,2

21,4

250—500

» ......

...... 1,1

28,9

Summa 100,0

100,0

En jämförelse mellan nu utgående afgifter och de af motionären ifrågasatta ter

sig som följer.

Nuvarande

Ifrågasatt

Belopp.

afgift.

afgift.

Högst 5

kr.......

... 10 öre

10 öre

5— 10

»

10 »

10— 25

»

... 15 »

15 »

25— 50

» ......

20 »

50—100

»

... 30 »

25 »

100—250

... 35 »

30 »

öfver 250

» ______

... Ingen förändring.

opaginerad Kontrollera mot PDF

s

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

Å generalpoststyrelsens statistiska kontor har en beräkning verkställts angående

den minskning i postverkets portoinkomst, som ett bifall till motionen skulle medföra,

hvarvid år 1911 tagits till utgångspunkt. Under första halfåret 1911 inlämnades

vid rikets postanstalter tillhopa 3,887,952 portopliktiga postanvisningar, utställda

till adressater inom riket. För de anvisningar, hvilka lyda å belopp till och

med 5 kronor eller å belopp öfverstigande 10 men ej 25 kronor eller å belopp

öfverstigande 250 kronor, afser motionären ingen förändring i nu utgående afgifter.

Beträffande postanvisningar, lydande å belopp öfver 5 t. o. m. 10 kronor äfvensom

å belopp öfver 25 t. o. m. 250 kronor åter, skulle, om motionen bifölles, för hvarje

postanvisning vållas postverket en inkomstminskning af 5 öre. Den verkställda,

utredningens resultat framgår af efterföljande sammanställning.

Antal inrikes postanvisningar

Inkomst-

lydande å

Summa post-

minskning

Månad

5—10 kr.

25—250 kr.

anvisningar.

kr.

Januari 1911 ........................

102,685

157,183

259,868

12,993: 40

Februari » ........................

100,494

140,964

241,458

12,072: 90

Mars » ........................

111,440

165,373

276,813

13,840: 65

April » ........................

106,389

158,559

264,948

''13,247: 40

Maj » ........................

110,495

161,940

272,435

13,621: 75

Juni » ........................

105,556

170,062

275,618

13,780: 90

Summa för l:a halfåret 1911

637,059

954,081

1,591,140

79,557: —

Inkomstminskningen skulle sålunda under första halfåret 1911 hafva utgjort

inemot 80,000 kronor och torde, då beloppen för de särskilda månaderna icke i

väsentligare mån skifta, kunna för hela året 1911 beräknas till i rundt tal 160,000

kronor.

Denna inkomstminskning är ganska afsevärd; och fråga är dels om en nedsättning

af afgifterna, på sätt i motionen föreslagits, skulle bereda allmänheten en

mot den minskade inkomsten för'' statsverket svarande lättnad, dels ock om denna

lättnad komme i den utsträckning motionären förmenar, »den större allmänheten och

i synnerhet småfolket» till godo.

Motionären talar endast om en sänkning af postanvisningsafgifterna. Emellertid

utgå de särskilda postförskottsafgifterna med enahanda belopp som dessa, på grund

af postförskottens egenskap att vid inlösen öfvergå‘till postanvisningar. En sänkning

af afgifterna för sistnämnda slag af försändelser skulle därför nödvändiggöra en motsvarande

sänkning af postförskottsafgifterna*.

I själfva verket utgöres en väsentlig del af postanvisningarna af sådana, hvilka

utgöra likvider för inlösta postförskott, s. k. postiörskottsanvisningar. Förhållandet

mellan dessa slag af anvisningar, mellan hvilka i det föregående ingen åtskillnad

gjorts, belyses för åren 1908—1910 af efterföljande tablå.

* Då dessa afgifter betalas i förskott af afsändare!!, skulle en sänkning af desamma

drabba jämväl de oinlösta postförskotten (hvilka icke öfvergå till postanvisningar). Den ytterligare

inkomstminskning, som härigenom tillskyndades postverket, blefve emellertid tämligen

ringa, hvadan därifrån kan i detta sammanhang bortses.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

9

Antal postförskotts
Inrikes

portopliktiga postanvis- anvisningar i % af

År

ningar.

Inlösta inrikes

postförskott.

hela antalet post-

Antal

Belopp kr.

Antal

Belopp kr.

anvisningar

1908 ....

.. 5,970,862

174,397,999

2,158,861

16,560,526

36.2

1909.. .

.. 6,382,331

197,859,908

2,353,956

18,656,241

36.9

1910.....

.. 7,236,440

251,511,688

2,639,128

21,551,884

36.5

År 1910 — det sista år, för hvilket fullständiga statistiska uppgifter föreligga

— uppgick sålunda antalet postförskottsanvisningar till 36.5 X af samtliga inrikes

portopliktiga postanvisningar. Då postförskotten, såsom en granskning af tablån

jämväl torde utvisa, i regel lyda å jämförelsevis små belopp — medelbeloppet för

vanlig (= ej telegram-) inrikes postanvisning utgjorde år 1910 33 kronor 63 öre,

för inrikes postförskott åter 8 kronor 28 öre — falla af postförskottsanvisningarna

gifvetvis en väsentlig del på gruppen anvisningar lydande å belopp mellan 5 och 10 kronor.

Frånsedt de fall, då postförskott användas för indrifvande af föreningsafgifter,

ett tillvägagångssätt som i stor utsträckning anlitas, hafva postförskottsanvisningarna

i regel karaktären af affärsanvisningar och tjäna sålunda till att öfverbringa likvid

för bekomna varor. Att postförskottspaketen i ej ringa utsträckning afse adressater

bland arbetarklassen eller det s. k. småfolket är ganska visst. Särskildt gäller detta

postförskottspaket, afsända från sådana firmor som Åhlén & Holm i Insjön, John

Fröberg i Finspong m. fl., hvilka hafva sina flesta afnämare bland arbetarklassen

och landtbefolkningen. Antalet af dylika firmor under år 1910 afsända postförskottspaket

utgjorde dock endast omkring en tredjedels miljon. Det öfvervägande flertalet

postförskott utgår från andra håll och torde afse personer utom småfolkets led.

Hvad de egentliga postanvisningarna angår, år 1910 uppgående till omkring

4,6 miljoner stycken, äro äfven dessa i regel affärsanvisningar, d. v. s. utgöra likvid

för rekvirerade eller erhållna varor. För vinnande af upplysningar i hithörande afseenden

inhämtades af statistiska kontoret från 30 postkontor — belägna i olika

delar af landet och af skilda anledningar befunna lämpliga att i detta fall åtspörjas

— upplysningar, bland annat, huruvida därvarande postmästares erfarenhet vore, att

den större allmänheten och särskildt det s. k. småfolket i den utsträckning, motionären

syntes förmena, anlitade postverket för öfversändande medelst postanvisning af

arbetsförtjänst eller andra besparingar. Af 30 postmästare angåfvo endast fem, däraf

två vid postkontor i Småland och resp. en vid postkontor i Skåne, Värmland och

Dalarna, att så i någon större grad ägde rum. Öfriga postmästare förklarade enstämmigt,

att småfolket anlitade postverket i ytterst obetydlig utsträckning för öfversändande

medelst postanvisning af arbetsförtjänst eller andra besparingar till anhöriga

och — med vissa undantag, för hvilka nedan skall redogöras —• i ringa mån

till fordringsägare. Detta kunde ju ock förväntas, då den bofasta arbetarbefolkningen

väl i allmänhet köper sina varor på orten och den ambulanta arbetarstocken i vårt

land, om man bortser från tjänarinnor, hvilka dock i detta fall knappast torde

komma i betraktande, är förhållandevis ringa*. Framhållas må i detta sammanhang

* Att en betydlig kontingent af de ambulanta säsongarbetarna utgår från Dalarna, Värmland

och Småland är bekant och bekräftas af ofvan anförda uttalanden af vissa postmästare

inom dessa län.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 7 samt. 17 käft. (Nr 21.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

-Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

10

den möjlighet, som står arbetare, sysselsatta utom hemorten, till buds att insätta

sina besparingar å postsparbankskontor på den ort, där de för tillfället uppehålla

sig, för att sedermera lyfta dem vid den postanstalt de önska.

Af sju postmästare betonades, att, då personer tillhörande arbetarklassen afsände

penningar medelst postanvisning, postanvisningarna i allmänhet afsåge rekvisition af

lottsedlar eller spritvaror. För att utröna, huru härmed förhölle sig, hafva å statistiska

kontoret en del undersökningar verkställts, hvarvid materialet utgjorts dels af

de aviser, å hvilka vissa större firmor och foretag utkvittera till dem ställda postanvisningar,

dels ock af själfva originalpostanvisningarna, hvilka för senare år förvaras

i generalpoststyrelsens arkiv.

Utredningarna gåfvo vid handen, att till Idrottslotteriet i Stockholm ingått

under sista kvartalet 1911 ej mindre än omkring 50,000 postanvisningar, samt till

utskänkningsbolagen i Sundsvall, Växjö och Falun under första halfåret samma år

resp. omkring 1,700, 3,000 och 10,000 postanvisningar. Nu omnämnda företag utkvitterade

sina anvisningar medelst aviser. I hvilken utsträckning personer bland

småfolket vore afsändare af dessa postanvisningar, kunde ej med stöd af aviserna

utrönas. Beträffande de under sista tiodagsperioden (21—31) i mars månad 1910,

under hvilken tiodag påskhelgen inföll, afsända postanvisningar företogs en undersökning

med ledning af originalanvisningarna. Denna undersökning gaf till resultat,

att under sagda tid omkring 15,000 postanvisningar afsändts till utskänkningsbolag

och vinaffärer. Pikturen å dessa anvisningar röjde oförtydbart, att af sändarna i öfvervägande

grad tillhörde arbetarklassen. Att genom en sänkning af afgifterna för vissa

grupper af postanvisningar gynna nämnda trafik synes icke vara nationalekonomiskt

klokt eller öfverensstämmande med motionärens afsikter.

Emellertid utgöra nu senast behandlade postanvisningar, ehuru i och för sig

talrika, en ganska ringa del af hela antalet inrikes postanvisningar. Den stora massan

af dessa utgöras af affärsanvisningar i egentlig mening, afsända af personer inom alla

samhällsklasser, men till långt öfvervägande del af affärsmän och enskilda i mera

burgen ställning. Då antalet portopliktiga inrikes postanvisningar år 1910 uppgick

till 7,236,440, komma i medeltal 1,9 postanvisningar på hvarje vuxen invånare i

riket, om till vuxna räknas personer öfver 15 år. Inför detta medeltal, sammanställdt

med hvad i det föregående anförts, synes motionärens uttalande, att äfven en ringa

-sänkning af afgifterna för postanvisningar skulle »för småfolket kännas såsom en

af sevärd lättnad», föga sannolikt.

Slutligen torde förtjäna anmärkas, att postanvisningar lydande å belopp öfver

100 kronor endast i undantagsfall afsändas af personer, tillhörande småfolket.

Den förebragta utredningen torde sålunda få anses hafva ådagalagt, dels att den

inkomstminskning, som i händelse af bifall till motionen skulle åsamkas postverket,

-är betydande, för närvarande uppgående till omkring 160,000 kronor årligen, dels

ock att de lättnader, som en sänkning i vissa fall af afgifterna för postanvisningar

skulle för allmänheten medföra, i ringa utsträckning skulle komma den del af folket

till godo, som motionären afsett.

Remissakten återställes.

Stockholm, kungl. generalpoststyrelsens statistiska kontor den 6 mars 1912.

Åke Eliaeson.

Stockholm 1912, O. L. Svanbäcks Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.