Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af dels Kungl. Majds proposition med förslag till förordning om vissa ändringar i 8, 39 och 52 §§ af förordningen den 18 september 1908 angående stämpelafgiften dels ock i ämnet väckta motioner.

1912-04-30 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1912:25, Betänkande, i anledning af dels Kungl. Majds proposition med förslag till förordning om vissa ändringar i 8, 39 och 52 §§ af förordningen den 18 september 1908 angående stämpelafgiften dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 25

1

Nr 25.

Ankom till Riksdagens kansli den 3 maj 1912 kl. 12 m.

Betänkande, i anledning af dels Kungl. Majds proposition med

förslag till förordning om vissa ändringar i 8, 39 och

52 §§ af förordningen den 18 september 1908 angående

stämpelafgiften dels ock i ämnet väckta motioner.

(l:a Afd.)

Genom en den 23 februari 1912 dagtecknad proposition, nr 95,

hvilken hänvisats till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande

af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen att antaga nedan

intagna förslag till ändringar i gällande förordning angående stämpelafgiften

äfvensom besluta, att de ändrade bestämmelserna skulle träda

i kraft å den tid, Kungl. Maj:t bestämde.

För slug
till
förordning

om vissa ändringar i 8, 39 och 52 §§ af förordningen

den 18 september 1908 angående stämpelafgiften.

IT Art. Om stämpel till enskilda handlingar.

8 §. Följande handlingar skola, äfven där de äro utfärdade af

offentlig myndighet, förses med stämpel på sätt här nedan stadgas.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 7 samt. 22 käft. (Nr 25.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 25.

C) Öfrig a stämpelpliktiga enskilda handlingar:

Köp af fast egendom: afhandling därom skall, då den för lagfart företes,

förses med stämpel af 60 öre för hvarje lulla 100 kronor af egendomens

värde; dock att köpeafhandling, på grund hvaraf lagfart

sökes för aktiebolag, som icke drifver bankrörelse, bör beläggas

med stämpel af 1 krona 20 öre likaledes för hvarje fulla 100 kronor

af egendomens värde.

Där — —--fri.

Nyttjanderätt till fast egendom, afhandling därom:

då afhandlingen afser skogsafverkning; se Skogsafverkning;

afhandling därom i annat fall skall, då den för vinnande af inteckning

företes, förses med stämpel af 25 öre för hvarje fulla 100

kronor af afgälden för ett år eller, där aftalet afser kortare tid, för

legotiden. Erlägges för — — — — betalning sökes.

Se för öfrigt 11 och 13 §§.

Skogsafverkning: afhandling därom skall vid upprättandet förses med

stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af hvad för rättigheten

blifvit utfäst eller, om detta icke blifvit i afhandlingen till

visst belopp bestämdt, af 6 öre för hvarje fullt antal af 10 ar utaf

det upplåtna skogsskiftet.

Sökes på grund af afhandling hos offentlig myndighet betalning,

skall afhandlingen förses med särskild stämpel af 25 öre för hvarje

fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilket betalning sökes.

Öfverlåtelse af kronohemman — — — — — egendomens värde.

Med afhandling förstås i denna § hvarje skriftligen affattad handling,

ehvad den har formen af ett mellan två eller flera personer

slutet aftal eller icke, hvilken i det afseende, hvarom i hvarje fall

är fråga, medför upplåtelse af rättighet eller åtagande af förpliktelse.

39 §. 1. Åmbets- eller tjänsteman, notarius publicus eller mäk
lare,

till hvilken stämpel underkastad handling ingifves, bör tillse, att

handlingen är behörigen försedd med stämpel, och att stämpeln är

makulerad på sätt i 31 § föreskrifves.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 25. 3

År handlingen icke behörigen försedd med stämpel och erlägges

ej genast efter erhållen tillsägelse penningar till det felande stämpelbeloppet

eller, där ämbets- eller tjänstemannen ej är stämpelförsäljningsman,

nämnda stämpelbelopp, må handlingen ej mottagas.

Då ämbets- eller tjänsteman jämlikt 35 § 2 mom. verkställer stämpelbeläggning

af handling, som ingifves till offentlig myndighet, åligger

honom ock att utan ersättning makulera stämpeln. År i annat fall

stämpel till ingifven handling ej vederbörligen makulerad, bör ämbetseller

tjänstemannen, notarius publieus eller mäklaren besörja fullgörandet

däraf mot ersättning för besväret därmed af 5 öre för hvarje stämpel;

dock må denna ersättning ej beräknas för flera stämplar än det minsta

antal, som för handlingen erfordras.

2. Senast inom en månad efter upprättande af afhandling om

skogsafverkningsrätt skola säljare och köpare hos länsmannen i det

länsmansdistrikt eller stadsfiskalen i den stad, där det upplåtna skogsskiftet

eller större delen däraf är beläget, gemensamt göra skriftlig anmälan

om det träffade aftalet. Anmälan skall afgifvas i två exemplar

och åtföljas af det stämpelbelagda exemplaret af afhandlingen samt

innehålla uppgift om, hvilken af kontrahenterna detta tillhör.

Länsmannen eller stadsfiskalen skall tillse, att handlingen är försedd

med stämpel till behörigt belopp, och därest detta icke är förhållandet,

anmana kontrahenterna att åsätta felande stämpel samt därvid

erinra om den i 52 § stadgade påföljd för underlåtenhet.

Sedan afhandlingen befunnits vara behörigen stämpelbelagd och

de åsätta stämplarna makulerade, skall länsmannen eller stadsfiskalen

såväl å det stämpelbelagda exemplaret af afhandlingen som å ena exemplaret

af den ingifna anmälan utan afgift meddela bevis, att afhandlingen,

behörigen stämpelbelagd, blifvit hos honom företedd, och om

dagen, då detta skett, hvarefter den stämpelbelagda afhandlingen samt

det med länsmannens eller stadsfiskalens bevis försedda exemplaret af

anmälningsskriften skola tillhandahållas, den förra den af kontrahenterna,

som i anmälan uppgifvits vara dess ägare, och det senare den

andra kontrahenten.

52 §. 1.----------------

2.------------------

3. ------------------

4. --------------------

5. Utgifvare af gåfvobref om lös egendom eller af köpe- eller

bytesbref om fartyg skall för underlåtenhet att vid utgifvandet förse

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 25.

dylik handling med stadgad stämpel bota två gånger den felande stämpelns

belopp; dock vare minsta bot tjugufem kronor.

6. Där säljare och köpare af afverkningsrätt till skog underlåta

att inom tid och på sätt, som i 39 § 2 mom. stadgas, om det

upprättade aftalet göra anmälan, böte hvardera ett belopp, motsvarande

den stämpel, hvarmed afhandlingen skolat förses, dock vare minsta bot

för en hvar af dem femton kronor. År afhandling, som fogats vid gjord

anmälan, icke behörigen stämpelbelagd och varder densamma icke inom

af länsmannen eller stadsfiskalen förelagd tid efter utgången af den

i 39 § 2 mom. bestämda tiden försedd med felande stämpel, böte

säljare och köpare hvardera högst etthundra kronor.

Mottager någon, efter öfverlåtelse af säljare eller köpare eller af

någon, på hvilken säljares eller köpares på afhandlingen grundade rätt

öfvergått, handlingen såsom bevis om förvärfvad fordrings- eller afverkningsrätt

eller för att densamma å annans vägnar försälja eller belåna,

utan att af handlingen eller därvid fogadt bevis af vederbörande länsman

eller stadsfiskal framgår, att afhandlingen blifvit behörigen stämpelbelagd,

och har anmälan om afhandlingens upprättande icke gjorts i

den ordning, som i 39 § 2 mom. sägs, böte två gånger den felande

stämpelns belopp, dock minst tjugufem kronor.

7. Säljare eller köpare af afverkningsrätt till skog, som genom

aftal om betalning för afverkningsrätten utöfver hvad den för stämpelbeläggning

för vederbörande länsman eller stadsfiskal företedda afhandling

rörande samma rätt innehåller eller genom erläggande eller mottagande

af sådan betalning föranledt, att säljare och köpare åliggande

stämpelafgift icke utgjorts för hela det belopp, som betingats för afverkningsrätten,

skall bota två gånger den felande stämpelns belopp, dock

ej under tjugufem kronor.

8. Underlåter testamentstagare, som erhållit vederbörande arfvinges

godkännande af testamente, till hvilket testamentstagaren veterligen

hänsyn icke tagits vid stämpelbeläggning af bouppteckningen efter

testamentsgifvaren och hvilket icke heller blifvit för bevakning vid

domstol företedt, att, då tid för testamentsbevakning ute är och en

månad förflutit, sedan godkännande erhållits, förse testamentet med

föreskrifven stämpel, böte två gånger den felande stämpelns belopp;

dock vare minsta bot tjugufem kronor.

9. Där handling, i afseende å hvars stämpelbeläggning ansvar i

1, 2, 3 eller 5 mom. stadgas, icke blifvit af den, hvilken stämpelbeläggningen

ålegat, försedd med behörig stämpel, vare äfven den, hvilken

såsom bevis om förvärfvad rättighet mottager handlingen eller den
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 25. 5

samma för annans räkning försäljer, belånar eller till godkännande eller

betalning företer utan att belägga den med felande stämpel, underkastad

det för felaktig eller försummad stämpelbeläggning af handlingen

stadgade ansvar.

10. Köpare ''eller säljare af fast egendom, som genom aftal om

betalning utöfver hvad den för lagfarts vinnande företedda köpeafhandling

innehåller eller genom erläggande eller mottagande af sådan

betalning föranledt, att honom åliggande stämpelafgift icke utgjorts för

hela det belopp, som betingats för den fasta egendomen med hvad därtill

hörer, skall bota två gånger den felande stämpelns belopp, dock ej

under tjugufem kronor.

11. Den, som uppgifver död mans bo, men därvid uppsåtligen

döljer undan tillgång af det värde eller lämnar annan falsk uppgift al

sådan beskaffenhet, att bouppteckningen af den anledning bill vit belagd

med stämpel till lägre belopp, än eljest vederbort, böte två gånger den

felande stämpelns belopp, dock vare minsta bot tjugufem kronor; och

må den domstol, där bouppteckning skall ingifvas, på yrkande vid

underrätt af allmän åklagare och vid hofrätt af advokatfiskal, vid vite

tillhålla den, som uppgifvit död mans bo, att med ed fästa uppgiftens

riktighet.

12. Har någon i skriftlig förklaring, hvarom i 8 § C. under

rubriken: Köp af fast egendom stadgas, mot bättre vetande lämnat

oriktigt meddelande och därigenom föranledt, att stämpelafgift å något

fång till fast egendom icke blifvit erlagd, böte från och med fyra till

och med tio gånger det felande stämpelbeloppet; dock vare minsta bot

tjugufem kronor.

13. I de fall, hvarom sägs i denna §, följe ock skyldighet att

ersätta kronans förlust.

Beträffande motiveringen till nu återgifna förslag tillåter sig utskottet

hänvisa till propositionen.

Nästlidet års Riksdag anhöll i skrifvelse till Kungl. Maj:t om utarbetande

och framläggande för 1912 års Riksdag af förslag till sådan

ändring i gällande förordning angående stämpelafgiften, att nödig kontroll

måtte vinnas däröfver, att afhandling angående skogsafverkning försåges

med stämpel. I förevarande proposition föreslås införande i nämnda

förordning af bestämmelser i syfte att åstadkomma den af Riksdagen

sålunda afsedda kontrollen.

Till utskottets behandling hafva därjämte hänvisats två motioner,

en från hvardera kammaren, uti hvilka hemställes, bland annat, om

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 25.

upphäfvande af den stämpelbeskattning af afhandling angående skogsavverkning,

hvars behöriga kontrollerande är föremål för ofvannämnda

Riksdagens framställning och Kungl. Maj:ts proposition. Berörda motioner

har utskottet förehaft till behandling i samband med ifrågavarande

proposition och har också ansett lämpligast att i ett sammanhang yttra

sig öfver samtliga tre framställningarna, helst Riksdagens ofvannämnda

skrifvelse och den proposition, som densamma föranleda gifvet.vis icke

saknat betydelse för den ställning, utskottet ansett sig höra intaga till

motionerna.

Den ena af de nämnda motionerna, nr 72 i Första kammaren, är

väckt af herr Ollas Ericsson i Ofvanmyra, med hvilken fyra andra af

kammarens ledamöter instämt; i densamma hemställes, att Riksdagen

måtte besluta antaga följande förslag till ändrad lydelse af 8 § af

förordningen den 18 september 1908 angående stämpelafgiften:

8 §•

Följande enskilda handlingar — — — — — — — — — —

Skogsafverkning: afhandling därom skall, då den för vinnande af

inteckning företes, förses med stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100

kronor af hvad för rättigheten blifvit utföst eller, om detta icke blifvit

i afhandlingen till visst belopp bestämdt, af 6 öre för hvarje fullt antal

af 10 ar utaf det upplåtna skogsskiftet.

Sökes på grund af afhandling — — — —--— — — —

fulla 100 kronor af egendomens värde.

I den andra motionen, nr 285 i Andra kammaren, framburen af

herr Olsson i Blädinge, hemställes, att Riksdagen ville besluta sådan

ändring i kungl. förordningen om stämpelafgiften, att bestämmelserna

rörande afhandling, som afser skogsafverkning, måtte utgå.

Utskottet tillåter sig erinra därom, att den i förstnämnda motion

föreslagna bestämmelsen rörande stämpelplikt vid skogsafverkningsafhandlings

intecknande förut varit gällande. Den infördes nämligen,

med i hufvudsak samma lydelse som den nu föreslagna, i 1883 års

stämpelförordning och ersattes i 1908 års enahanda förordning med nu

gällande stadgande om stämpelbeläggning af afhandling af ifrågavarande

slag oberoende af dess intecknande. Den i förstberörda motion likaledes

föreslagna bestämmelsen i fråga om stämpelskyldighet, då betalning sökes

hos offentlig myndighet, infördes först i 1884 års stämpelförordning och

har allt sedan dess varit gällande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 25. 7

Affattningen af det ofvan återgifna yrkandet i den senare motionen

synes utvisa, att därmed afses, att ingen som helst bestämmelse om

stämpelplikt med afseende å afhandling om skogsafverkning skulle förekomma

i stämpelförordningen.

Hvad först beträffar de punkter, däri yrkandena i de bägge motionerna

sålunda skilja sig åt, torde det i herr Olssons i Blädinge motion

framställda förslaget, i den mån det går utöfver herr Ericssons i Ofvanmyra

hemställan, icke påkalla annat utskottets yttrande än att, då för

nämnda förslag i denna del inga särskilda skäl blifvit förebragta,

utskottet ansett detsamma böra af Riksdagen lämnas utan afseende.

Vidkommande åter det i bägge motionerna framförda jn-kandet på

upphäfvande af den stämpelbeskattning af afhandling om skogsafverkning,

som äger rum oberoende af afhandlingens företeende för offentlig

myndighet, vill utskottet till en början hänvisa till den Riksdagens

skrifvelse, hvarom ofvan erinrats, äfvensom till den nu föreliggande

propositionen och i anledning af dessa framhålla, att då nästlidet års

Riksdag hos Kungl. Maj:t gjorde framställning, i syfte att en effektiv

kontroll å stämpelbeläggning af afhandlingar af här ifrågavarande slagmåtte

ernås, och då Kungl. Maj:t efterkommit Riksdagens begäran och

aflämnat proposition i ämnet, utskottet icke utan särdeles tungt vägande

skäl skulle tilltro sig att föreslå Riksdagen att, med frångående af den

i nyssberörda skrifvelse intagna ståndpunkten, bifalla yrkandet om upphäfvande

af ifrågavarande stämpelskyldighet.

Några sådana skäl hafva, såvidt utskottet kunnat finna, icke förebragts.

Fastmera synes det utskottet, att de grunder, som voro bestämmande

för införandet af denna skyldighet, alltfort kunna åberopas

för dess bibehållande. Till erinran om berörda grunder tillåter sig utskottet

anföra följande.

1904 års Riksdag framhöll i den skrifvelse (nr 146) till Kungl.

Maj:t, däri ifrågavarande stämpelbeskattning ifrågasattes, bland annat,

att till följd af bristande effektivitet i gällande bestämmelser angående

utgörandet af stämpelafgift vid fastighetsköp förluster för statskassan

icke endast på stämpelbeskattningens område, utan äfven på andra beskattningsområden

kunde uppstå, därigenom att stämpelafgiften icke

komme att utgöras efter fastighetens hela försäljningsvärde, ity att

detta värde genom en eller annan åtgärd från de kontraherande parternas

sida icke blefve för den stämpelbeläggande myndigheten kändt eller för

stämpelbeläggning åtkomligt. Bland de åtgärder, som härvid af Riksdagen

åsyftades, nämndes i skrifvelsen särskildt den, hvarigenom vid

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 25.

försäljning af fastigheter, å hvilka afverkningsbar skog till större värde

funnes, den i verkligheten för fastigheten betingade köpeskillingen uppdelades

sålunda, att endast en mindre del däraf upptoges i köpeafhandlingen

såsom likvid för sj kifva fastigheten och blefve föremål för stämpelbeskattning,

under det att den större delen af köpeskillingen betraktades

utgöra ersättning för afverkningsrätten till skogen och därigenom

undandroges från stämpelbeskattning. Såväl ur synpunkten af

statens skatteintresse som med hänsyn till de moraliska vådor, hvilka

en ytterligare utbredning af antydda förfaringssätt skulle medföra, fann

Riksdagen förändring af lagstiftningen å ifrågavarande område vara af

behofvet väl påkallad.

Enligt utskottets mening hafva de efter år 1904 tillkomna nyheterna

i vår skattelagstiftning icke medfört någon ändring, som är ägnad att

försvaga de skäl, hvilka sålunda föranledt ifrågavarande bestämmelsers

införande. Visserligen har genom den af 1910 års Riksdag antagna

förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt och de i samband

därmed gifna särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen föreskrifvits,

att till inkomst af skogsbruk skall hänföras den inkomst,

som någon förvärfvar genom upplåtelse af afverkningsrätt till skog,

men enahanda bestämmelse är meddelad äfven i fråga om inkomst, förvärfvad

genom afyttring af växande skog i samband med försäljning

af egendomen, för så vidt icke vinst å afyttring af fastigheten i dess

helhet blir att bedöma såsom vinst å fastighetsliandel eller såsom realisationsvinst.

Härtill kommer, att de bestämmelser, som i berörda särskilda

anvisningar äro gifna beträffande medgifvet afdrag för den minskning

i ingångsvärdet, som kan af säljaren påvisas, gälla lika väl i fråga

om öfverlåtelse af skogsafverkningsrätt som beträffande afyttring af

skog i samband med egendomens försäljning. I betraktande af hvad

sålunda anförts torde det vara klart, att ur synpunkten af inkomstbeskattningen

de bägge ifrågavarande slagen af öfverlåtelse af skog fortfarande

äro lika ställda, utom hvad angår det ofvan berörda fall, då

vinst å fastighetshandel eller realisationsvinst föreligger — en olikhet i

beskattningshänseende, som emellertid för här ifrågavarande spörsmål

torde sakna betydelse.

Den ene af motionärerne, herr Ericsson i Ofvanmyra, som särskildt

berör inkomstskattelagstiftningen på området, synes icke vilja bestrida

nu utredda förhållande. Efter att hafva framhållit, att stämpelbeskattningen

af afhandling om skogsafverkning har — vid sidan af inkomstbeskattningen

af den betingade köpeskillingen — karaktären af dubbelbeskattning,

yttrar han nämligen:

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande Nr 25.

»Visserligen kan det invändas att med borttagandet af skyldigbeten

• att stämpelbelägga skogsafverkningskontrakt kvarstode ändock

skyldigheten att medelst stämpel betala skatt å köpesumman för skog,

då denna inginge i försäljning af fastighet, och att man således i det

fallet ändock finge kvar dubbelbeskattningen». Motionären medgifver

sålunda, att den anmärkning om dubbelbeskattnings natur ban riktar

emot stämpelskyldigheten vid öfverlåtelse af skogsafverkningsrätt, med

samma skäl kan göras i fråga om lagfartsstämpeln å den del af köpeskillingen

för försåld fastighet, som motsvarar skogsvärdet. »Men»,

fortsätter han, »den senare stämpelbeskattningen kan dock i någon mån

försvaras med att staten sedan långa tider tillbaka ansett sig höra uttaga

extra skatt i form af stämpel, då en fastighet med dess åtföljder

byter ägare.»

Då motionären sålunda icke vill medgifva befogenheten att föreskrifva

samma stämpelskyldighet vid öfverlåtelse af skogsafverkningsrätt

som vid afyttring af skog i samband med egendomens försäljning, kan

utskottet därutinnan icke dela hans uppfattning. I likhet med 1904 års

Riksdag hyser nämligen utskottet den meningen, att det icke kan vara

med statens skatteintresse eller med principen om en konsekvent genomförd

lagstiftning förenligt, att afyttrare af skog lämnas öppet att genom

att välja en annan form för afyttringen än försäljning af själfva skogsmarken

undgå den stämpelbeskattning, som vid försäljning är föreskrifven.

Bägge motionärerna hafva emot ifrågavarande stämpelbeskattning

framhållit, att densamma vore orättvis, enär den, som själf afverkade

sin skog eller genom muntlig öfverenskommelse uppläte afverkningsrätt,

undginge denna beskattning. Härtill vill utskottet — med hänvisning

till den föregående utredningen som visar sambandet mellan stämpelskyldigheten

vid öfverlåtelse af skogsafverkningsrätt och enahanda skyldighet

vid försäljning af fastighet med skog — endast anmärka, att

stämpelskatten alltid förutsätter skriftlig afhandling och sålunda icke

kan ifrågakomma, där sådan icke finnes eller skall finnas.

På nu angifna skäl har utskottet funnit sig böra afstyrka bifall

till förevarande bägge motioner.

Utskottet har nu att öfvergå till att yttra sig rörande föreliggande

kungl. proposition. Därvid torde först förtjäna erinras om hvad nästlidet

års Riksdag i sin ofvan berörda skrifvelse yttrade beträffande anledningarna

därtill, att gällande ansvarsbestämmelser icke äro tillräckliga att

trygga behörig stämpelbeläggning af skogsafverkningsafhandlingar.

Förklaringen till detta förhållande kunde man, ansåg Riksdagen,

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 7 sand. 22 höft. (Nr 25.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 25.

söka dels i lättheten att undandraga sig stämpelskyldigheten och den

obetydliga risk, som vore därmed förenad, dels ock däri, att åklagaren

hade föga intresse af att åtala. Till närmare utveckling häraf anförde

Riksdagen följande.

»Lättheten att undandraga sig stämpelskyldigheten vid ifrågavarande

af handlingar framgår vid en jämförelse med förhållandet vid

en annan form af stämpelskyldighet, som i likhet med den förra icke

är satt i samband med någon åtgärd af offentlig myndighet, nämligen

stämpelskyldigheten vid öfverlåtelse af fondpapper. Vid öfverlåtelse af

fondpapper kräfves städse en öfverenskommelse mellan två eller flera

personer för att undvika stämpelbeläggning. Dels förmedlas nämligen

i öfvervägande flertalet fall dylika öfverlåtelse!'' af mäklare, dels åligger,

där så icke är fallet, stämpelskyldigheten i regel säljaren, hvarigenom

vinnes, att det icke kan undgå den andra parten, om stämpel icke åsättes.

Utgifvare af skogsafverkningsafkandling torde däremot ofta, utan att

någon annan person får kännedom därom, kunna underlåta att åsätta

sitt exemplar af kontraktet behörig stämpel. I fråga om den härmed

förenade risken är att märka, att, äfven om en sådan underlåtenhet

kommer till vederbörande åklagares kännedom och åtal följer, utgifvare!!

ofta kan vara i tillfälle att stämpelbelägga handlingen, innan lian inställer

sig för rätten, och sålunda undgå ansvar. Därmed är också

gifvet, att det ekonomiska intresse af att åtala, som bestämmelsen i

stämpelförordningens 58 §, att hälften af böterna skola tillfalla åklagaren,

afser att bereda denne, väsentligen försvagas.»

Kungl. Maj:ts föreliggande förslag afser kontrollens anordning på

i hufvudsak följande sätt. Säljare och köpare skola till vederbörande

länsman gemensamt ingifva skriftlig anmälan om det träffade aftalet.

Anmälan skall ingifvas i två exemplar inom en månad efter afhandlingens

upprättande och vara åtföljd af behörigen stämpelbelagdt exemplar

af afhandlingen. Afhandlingen och det ena exemplaret af anmälan

förses af länsmannen med påteckning, att handlingen, behörigen stämpelbelagd,

blifvit hos honom företedd. Ifrågavarande exemplar af afhandlingen

återställes till dess ägare, under det att sistberörda exemplar af

anmälan tillställes den andra kontrahenten. Bötesansvar föreslås icke

blott för försummelse i nu angifna hänseenden utan äfven för den, som

i andra hand mottager icke behörigen stämpelbelagd afhandling, t. ex.

såsom bevis om förvärfvad fordrings- eller afverkningsrätt.

Det vill synas utskottet, att Kungl. Maj: t i sitt förslag beaktat de

synpunkter, Riksdagen enligt hvad nyss erinrats nästlidet år framhöll.

Särskilt vill utskottet framhålla, att genom anordningen, att såväl säljare

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 25. 11

som köpare göras ansvariga för stämpelbeläggningen, möjligheten att

undandraga sig skyldighetens fullgörande är på ett lyckligt sätt kringskuren

äfvensom att genom stadgandet om anmälningsplikt inom viss

tid åklagaren erhållit ett synnerligen godt stöd för ett framgångsrikt

fullföljande af åtal för försummad stämpelbeläggning.

Efter granskning af förslaget äfven i öfriga delar har utskottet

funnit sig höra i hufvudsak tillstyrka bifall till detsamma. Endast i

två hänseenden har utskottet att föreslå smärre ändringar. Det ena

gäller bötesminimum dels för säljare och köpare, som försummar anmälningspliktens

fullgörande, dels ock för den, som i andra hand mottager

icke behörigen stämpelbelagd afhandling. Då kontrakten i vissa

fall torde gälla mycket låga belopp, har det synts utskottet billigt att

sänka det förra från föreslagna femton kronor till fem och det senare

från föreslagna tjugufem kronor till femton.

Den andra punkt, däri utskottet föreslår en ändring, rör den bestämmelse

i 52 §, 6, enligt hvilken länsman eller stadsfiskal skall äga,

därest afhandling, som fogats vid gjord anmälan, icke är behörigen

stämpelbelagd, förelägga viss tid, inom hvilken densamma skall förses

med felande stämpel. Särskild! med hänsyn därtill, att den stämpelskatteskyldige

ofta kan befinna sig på betydande afstånd från närmaste

ort, där stämpelförsäljningsman finnes, har det synts utskottet nödigt

att, till förebyggande af att allt för kort tid i enstaka fall kunde blifva

vederbörande tillmätt, viss minimitid i berörda hänseende fastställes,

och har utskottet i sådant hänseende velat föreslå en månad.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att Riksdagen måtte antaga Kungl. Maj:ts

förevarande förslag till förordning om vissa ändringar

1 gällande förordning angående stämpelafgiften, dock

att moment 6 af 52 § skall erhålla följande lydelse:

6. Där säljare och köpare af afverkningsrätt till

skog underlåta att inom tid och på sätt, som i 39 §

2 mom. stadgas, om det upprättade aftalet göra anmälan,

böte hvardera ett belopp, motsvarande den

stämpel, hvarmed afhandlingen skolat förses, dock vare

minsta bot för en hvar af dem fem kronor. År afhandling,

som fogats vid gjord anmälan, icke behörigen

stämpelbelagd och varder densamma icke inom af

länsmannen eller stadsfiskalen förelagd tid, hvilken icke

må bestämmas kortare än en månad, försedd med

opaginerad Kontrollera mot PDF

ié

bevillningsutskottets betänkande 28.

felande stämpel, böte säljare och köpare hvardera

högst etthundra kronor.

Mottager någon, efter öfverlåtelse af säljare eller

köpare eller af någon, på hvilken säljares eller köpares

på afhandlingen grundade rätt öfvergått, handlingen

såsom bevis om förvärfvad fordrings- eller afverkningsrätt

eller för att densamma å annans vägnar försälja

eller belåna, utan att af handlingen eller därvid fogadt

bevis af vederbörande länsman eller stadsfiskal framgår,

att afhandlingen blifvit behörigen stämpelbelagd, och

har anmälan om afhandlingens upprättande icke gjorts

i den ordning, som i 39 § 2 mom. sägs, böte två

gånger den felande stämpelns belopp, dock minst

femton kronor.

2) att Riksdagen måtte besluta, att de ändrade

bestämmelserna skola träda i kraft å den tid, Konungen

bestämmer; samt

3) att förevarande bägge motioner, I: 72 af herr

Ericsson i Ofvanmyra och II: 285 af herr Olsson i

Blädinge, måtte anses besvarade med hvad utskottet

under punkt 1) hemställt.

Stockholm den 30 april 1912.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G-. KARLSSON.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 25.

13

* Reservationer:

af herrar Ollas Ericsson, Larsson i Klagstorp, Nilsson i Bonarp,

Bergman och Jonsson i Hökhult, hvilka anfört:

»Då vi vid behandlingen af förevarande ärenden icke kunnat dela

utskottets uppfattning eller varit med om dess förslag i detta betänkande,

utan i stället yrkat bifall till herr Ollas A. Ericssons motion, hafva vi

ansett oss här böra angifva hufvudmotiven för denna vår mot utskottet

afvikande mening.

Andamålet med åläggandet af stämpelbeläggning af afhandling

angående skogsafverkning var från början icke att pålägga skogsbruket

någon ny eller extra beskattning, utan afsåg, enligt Riksdagens tydliga

uttalande 1904, att få till stånd effektivitet i gällande bestämmelser

angående utgörandet af stämpelafgift vid fastighetsköp, hvarom såväl

motionären Ericsson som äfven utskottet närmare erinra.

Det har emellertid visats att berörda ändamål icke vunnits. Stämpelskyldigheten

i fråga kan undgås på flere olika sätt, exempelvis genom

muntliga aftal.

Men i stället har omhandlade stämpelskyldighet blifvit en mycket

besvärlig skatt, särskild! för det mindre skogsbruket, och hvars besvärlighet

betydligt skulle skärpas därest den föreliggande kungl. propositionen

blefve af Riksdagen antagen. I skogssocknar med åe stora

afstånden och där de mindre skogsägarne i regel äro bosatta i obyggderna

är det förenadt med stort besvär att skaffa stämplar till sina

afverkningskontrakt, och blir genom antagandet af den kungl. propositionen

än besvärligare med skyldigheten att uppvisa kontrakten för

länsmannen.

Därtill kommer att berörda stämpelskyldighet verkar i. öfrigt sa

ojämt och orättvist och drabbar hufvudsakligast det mindre skogsbruket.

Skogsbolagen och de stora skogsägarne, hvilka hafva egna sågverk och

själfva förädla sin afverkningsbara skog, undgå helt och hållet berörda

skatt. Likaså äfven de som själfva afverka sin skog och sälja densamma

direkt efter afverkningen eller genom legosågning förädla skogen

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande Nr åå.

och sälja virket eller genom muntliga överenskommelser upplåta afverkningsrätten.

Därjämte äro vi äfven ense med motionärerna därutinnan, att det

måste anses såsom en dubbelbeskattning att på detta sätt uttaga en

extra skatt på skogsbruket, sedan en rationell och effektiv skatt lades

äfven på detta vid antagandet af 1910 års inkomst- och förmögenhetsskatt.

Hufvudsakligast af dessa i korthet angifna, skäl hafva vi biträdt

och förordat herr Ollas A. Ericssons motion, men saknat anledning biträda

det i herr Olssons i Blädinge motion framställda förslaget, i den

mån det går utöfver herr Ericssons hemställan.

Med stöd af hvad vi sålunda anfört ha vi hemställt,

att Riksdagen, i anledning af förevarande bägge

motioner I: 72 af herr Ericsson i Ofvanmyra och II:

285 af herr Olsson i Blädinge samt med afslag å

förevarande Kungl. Maj:ts proposition, nr 95, måtte

dels antaga följande ändrade lydelse af 8 och

52 §§ i förordningen den 18 september 1908 angående

stämpelafgiften:

8 §•

Följande enskilda handlingar — — — — — — —----

Skogsafverkning: afhandling därom skall, då den för vinnande af

inteckning företes, förses med stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100

kronor af hvad för rättigheten blifvit utfäst eller, om detta icke blifvit

i afhandlingen till visst belopp bestämdt, af 6 öre för hvarje fullt antal

af 10 ar utaf det upplåtna skogsskiftet.

Sökes på grund af afhandling — — — — — — — — — —

fulla 100 kronor af egendomens värde.

62 §.

5. Utgifvare af gåfvobref om lös egendom eller af köpe- eller

bytesbref om fartyg skall för underlåtenhet att vid utgifvandet förse

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets betänkande Nr 25.

dylik handling med stadgad stämpel höta två gånger den felande stämpelns

belopp; dock vare minsta bot tjugufem kronor.

dels ock besluta, att dessa förändrade bestämmelser skola träda i

kraft å den tid, Konungen bestämmer.

Herr friherre Trolle har anhållit få antecknadt, att han icke deltagit

i den slutliga behandlingen af detta ärende inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1912:215 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner om ändring i gällande bestämmelser angående skogsafverkning saf handlings beläggande med stämpel. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1912:216 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Rungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om vissa ändrin* gar i 8, 39 och 52 §§ af förordningen den 18 sep s. 3 i texten