Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående visst åläggande för tillverkare af brännvin och innehafvare af anläggning för rening däraf.

1912-02-16 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1912:6, Betänkande i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående visst åläggande för tillverkare af brännvin och innehafvare af anläggning för rening däraf.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

1

Xr 6.

Ankom till Riksdagens kansli den 16 februari 1912 kl. 3 e. m.

Betänkande i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj:t angående visst åläggande för tillverkare af brännvin

och innehafvare af anläggning för rening däraf.

(2:a Afd.)

I en inom Andra kammaren af herr Larsson i Klagstorp väckt

motion, nr 148, hvilken hänvisats till bevillningsutskottet, hemställes,

»att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

täcktes låta utreda lämpligheten af att tillverkare af brännvin såväl som

innehafvare af anläggning för rening af brännvin åläggas skyldighet att

försälja allt af honom tillverkadt eller renadt brännvin, samt för Riksdagen

framlägga det förslag, hvartill denna utredning kan föranleda.»

Till stöd för detta förslag har motionären anfört följande:

»Under de senare åren har såväl på enskild väg som genom sammanslutningar

och äfven genom statsmakternas försorg, mycket åtgjorts

för att minska alkoholförbrukningen och höja folknykterheten. Frukterna

af detta arbete hafva heller icke uteblifvet, utan har man nog skäl kunna

säga, att vi äro ett jämförelsevis nyktert folk.

Denna folknykterhet har framkallats icke enbart af det intensiva

upplysningsarbete, som på detta område bedrifvits och fortfarande pågår,

utan äfven genom lagstiftarnes åtgöranden att genom restriktiva bestämBihang

till Riksdagens protokoll 1912. 7 samt. 5 käft. (Nr 6.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

meker försvåra åtkomsten af drycker med större alkoholhalt. Genom tilllämpandet

af sådana bestämmelser hafva stora delar af landsbygden

befriat sig från all utskärning och utminutering af spritdrycker.

Ett förhållande, hvarigenom superiet på vissa trakter inom landet

bibehålies och frodas, som torde böra göras till föremål för statsmakternas

uppmärksamhet, är brännvinstillverkares rätt att för eget behof få använda

det af honom tillverkade brännvinet. Vore det så att denna rätt

icke missbrukades — vore därom kanhända icke mycket att säga, men

för den, som känner till hur rätten handhafves, ter sig saken annorlunda.

Det torde vara för mången bekant, att det icke är tillverkaren

ensam, som använder sig af sill rätt i förevarande fall, utan att äfven

en del af den arbetspersonal, som finnes anställd i bränneriet eller spritfabriken,

gör anspråk på att af sina respektive arbetsgivare till skänks

erhålla af det tillverkade brännvinet. Samma är förhållandet mången

gång med hos bränneriidkaren anställda tjänare.

Då det nu oftast är så, att brännerier och spritfabriker äro andelseller

bolagsföretag med många delägare och hvarje delägare anser sig

hafva skyldigheter i förevarande fall mot sina underlydande, inses lätt

hvad följden blir. Brännerierna blifva dessutom gärna ett tillhåll för

kringvandrande personer med tvetydig existens. Därtill kommer äfven,

att för det brännvin, som på detta sätt af tillverkaren uttages, erläggas

inga försäljningsafgifter, utan tillverkaren åtnjuter en förmån framför

andra medborgare och det allmänna förlorar en del inkomster. Det torde

bland flertalet af befolkningen i närheten af brännerier och spritfabriker

vara ett önskemål, att det påpekade missförhållandet rättas och äfven

en del af brännvinstillverkarna själfva hafva uttalat sig för ändring i

berörda afseende.

Frågan torde kunna lösas genom att i förordningen angående tillverkning

af brännvin stadgas, att tillverkare är skyldig att försälja allt

af honom tillverkadt brännvin.

Huru det i ofvan omförmälda afseende tillgår vid reningsverk, torde

äfven tarfva en undersökning.

Då det för enskild motionär är förenad! med stora svårigheter att

verkställa Undersöknin»’ af frågan i hela dess vidd, såväl som att föreslå

lämplig ändring i eller tillägg till gällande förordning, har detta icke försökts,

utan torde uttalade önskemålet bäst kunna tillgodoses af Kungl. Maj:t.»

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

Den 17 november 1911 tillsatte Kungl. Maj:t en kommitté med

vidsträckt befogenhet att afgifva förslag till reformer i afseende å nykterhetslagstiftningen.

Kommittén har sålunda, förutom vissa uttryckligen

angifna uppgifter, fått i uppdrag »att efter behörig utredning framlägga

förslag till jämväl andra välberäknade och verksamma anordningar för att

begränsa rusdryckshandteringens skadliga verkningar».

Enligt hvad utskottet inhämtat, kommer därvid äfven det af motionären

upptagna spörsmålet att blifva föremål för kommitténs uppmärksamhet,

äfven om motionen icke skulle föranleda till någon Riksdagens

Ö l o o

åtgärd.

Vid sådant förhållande och då kommitténs arbete lärer komma att

bedrifvas med största skyndsamhet, finner utskottet skäl ej föreligga, att

något uttalande i ärendet göres från Riksdagens sida.

Utskottet får därför hemställa,

att herr Larssons i Klagstorp förevarande motion,

II : 148, om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående visst

åläggande för tillverkare af brännvin och innehafvare

af anläggning för rening häraf, icke måtte till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 16 februari 1912.

Utskottet.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KARLSSON.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.