Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående beredande af årligt understöd åt förre arbetsledaren vid telegrafverket H. A. Olsson.

1912-03-26 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1912:15, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående beredande af årligt understöd åt förre arbetsledaren vid telegrafverket H. A. Olsson.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bcmfaoutslcottets utlåtande Nr 15.

1

Nr 15.

Ankom till Kiksdagens kansli den 26 mars 1912, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

beredande af årligt understöd åt förre arbetsledaren vid

telegrafverket H. A. Olsson.

I en till Riksdagen aflåten, till bankoutskottet för förberedande

behandling remitterad proposition (nr 46) af den 9 februari 1912 har

Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen medgifva, att

förre arbetsledaren vid telegrafverket Håkan Alfred Olsson må från

och med ingången af år 1912 under sin återstående lifstid af telegrafverkets

medel uppbära ett årligt understöd till belopp af 300 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen härom anfört:

»Uti skrifvelse den 30 januari 1912 har telegrafstyrelsen gjort framställning

om pension åt förre arbetsledaren Håkan Alfred Olsson. Styrelsen

meddelar, att Olsson hos styrelsen anhållit, att, då han under arbete

i telegrafverkets tjänst ådragit sig obotlig sjukdom och numera på grund

däraf vore urståndsatt att genom arbete försörja sig och sin familj,

styrelsen måtte åt honom utverka pension under hans återstående lifstid.

Olsson är född den 8 december 1857, är gift och har sju minderåriga

barn. Han antogs i telegrafverkets tjänst år 1875, var arbetare

åren 1875 —1878, arbetsförman (motsvarande nuvarande befattning som

linjeförman) åren 1879—1882 och arbetsledare (numera linjemästare)

åren 1883—1893. Efter att hafva under sistnämnda år tjänstgjort tre

månader måste Olsson på grund af sjukdom afgå från sin befattning. Vid

sin afgång ur verkets tjänst åtnjöt Olsson en dagaflöning af 4 kronor

50 öre samt dessutom 40 kronor i månadsaflöning eller en aflöning af

tillhopa ungefär 2,100 kronor för år. 1 sin tjänstgöring har Olsson,

enligt vitsord af sina förmän, städse fullgjort sina åligganden synnerligen

plikttroget och skötsamt samt varit en mycket duglig arbetsledare.

I maj månad 1879 träffades Olsson under pågående reparationsarbete

å telegraflinjen Gäfle—Sundsvall af ett olycksfall. Vid öfverflyttBihang

till Riksdagens protokoll 1912. 8 samt. 13 höft. (Nr 15.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr is
-

ning af telegraftrådarna från en gammal spännstolpe till en ny sådan befann

sig Olsson uppe i den gamla stolpen, då vid lossandet af sista spännet

stolpen rasade och Olsson föll till marken. Därvid ådrog lian sig ett

slag i underligt, på grund hvaraf lian under omkring tre veckor måste

vårdas å sjukhus.

Enligt ett telegrafstyrelsen tillhandakommet, af provinsialläkaren G.

Stéenhoff den 22 mars 1910 utfärdadt intyg hade Olsson vid läkarundersökning

under år 1891 befunnits lida af en svårare nervsjukdom, antagligen

förorsakad af öfveransträngning och förkylning, och enligt af doktor

K. Danelius den 26 september och den 30 november 1911 utfärdade

läkarintyg lider Olsson af neurasteni och kronisk biåskatarr, hvilken

sistnämnda sjukdom af läkaren antagits vara en följd af ofvan omförmälda,

Olsson öfvergångna olycksfall. Enligt läkarintygen har Olssons

arbetsförmåga i betydlig grad nedsatts af dessa sjukdomar, och förefinnes

för Olsson icke utsikt att blifva fullt frisk och arbetsför.

Riks för säkringsanstalten, hos hvilken telegrafstyrelsen anhållit om

yttrande, i hvad mån skadan kunde anses hafva medfört nedsättning i

Olssons „ arbetsförmåga, har i skrifvelse den 30 december 1911 meddelat,

att endast den kroniska biåskatarr, hvaraf Olsson lede, syntes kunna

sättas i samband med berörda skada. Att, då så lång tid förflutit efter

olycksfallets inträffande, kunna med någorlunda säkerhet bedöma, huruvida

de såsom symptom af biåskatarren angifna funktionsrubbningarna

uteslutande vore att tillskrifva olycksfallet i fråga eller i hvad mån desamma

kunde hafva påverkats af den nervösa åkomma, hvaraf Olsson

jämväl lede, torde enligt riksförsäkringsanstaltens förmenande svårligen

låta sig göra. Under förutsättning emellertid, att nämnda symptom uteslutande

berodde på olycksfallet, skulle, därest bestämmelserna i lagen

angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete den 5 juli

1901 vore i förevarande fall tillämpliga, den nedsättning, som berörda

åkomma medfört i Olssons arbetsförmåga, böra uppskattas till ungefärligen

tjugufem procent af normal arbetsförmåga.

Intyg från pastorsämbetet i Rödeby församling, hvarest Olsson är

mantalsskrifven, utvisar, att Olsson är medellös. Af andra intyg från

kommunalnämnd sordföranden Aug. Danielsson därstädes samt från kyrkovärden

Anton Petersson i Offamåla inhämtas, att Olsson visserligen

äger en mindre, till 4,000 kronor taxerad och saluvärderad hemmansdel,

men att hans skulder uppgå till minst 3,500 kronor, hvadan han

särskildt med hänsyn till den störa familjen måste anses vara medellös.

Efter hvad telegrafstyrelsen vidare säger sig hafva inhämtat, har

Olsson, sedan han lämnade sin anställning hos telegrafverket, försökt

i det längsta draga sig fram på den lilla,, starkt skuldbelastade gården,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 15.

O

6

till dess numera ålder och tilltagande sjuklighet gjort det omöjligt för

honom att genom deltagande i dess skötsel försörja sig och sin familj.

Af hvad sålunda anförts anser telegrafstyrelsen framgå, att Olsson

med allra största sannolikhet fått sin hälsa undergräfd och sin arbetsförmåga

väsentligt nedsatt under arbete i telegrafverkets tjänst. Under

sådana förhållanden har telegrafstyrelsen ansett sig böra göra framställning

om beredande af pension åt Olsson under hans återstående lifstid.

Hvad beträffar densammas storlek, syntes det telegrafstyrelsen vara

lämpligt att begränsa den till 300 kronor. Riksdagen har visserligen,

såsom telegrafstyrelsen erinrar, på framställning af Ivungl. Maj:t år

1909 beviljat förre arbetsledaren Frans Herman Nilsson eu årlig pension

af 480 kronor, men Nilsson hade varit anställd i telegrafverkets tjänst

under 30 års tid, hvaremot Olsson endast kan räkna 19 tjänstår.

Styrelsen hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte till Riksdagen

aflåta framställning om pension åt Olsson till belopp af trehundra kronor,

att utgå af telegrafverkets medel från och med den 1 januari 1912.

Vid åtskilliga tillfällen har Riksdagen beviljat årligt understöd åt personer,

tillhörande såväl telegrafverkets som järnvägens personal, hvilka ej

uppfyllt de i gällande pensionsföreskrifter stadgade villkor för pension.

I förevarande fall kan anmärkas, att lång tid förflutit, sedan Olsson

lämnade telegrafverkets tjänst, och att detta skedde vid unga år. Denna

afgång föranleddes emellertid af sjukdom, och det synes af den 1891

företagna läkarundersökningen åtminstone antagligt, att sjukdomen

ådragits under Olssons tjänstgöring. Därjämte torde en viss sannolikhet

föreligga för antagandet, att det olycksfall, hvaraf Olsson drabbats 1879,

har del i hans nuvarande ohälsa. Under sådana omständigheter och

då Olsson nu är i stort behof af ekonomisk hjälp, anser jag det

skäligt, att staten lämnar honom något understöd.

Beträffande det af telegrafstyrelsen föreslagna beloppet har jag intet

att anmärka.»

Utskottet har icke haft något att erinra mot förevarande framställning

och hemställer därför,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 26 mars 1912.

På bankoutskottets vägnar:

I. VON STAPELMOHR.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1912:201 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående beredande af årligt understöd åt förre arbetsledaren vid telegrafverket H. A. Olsson. a1 i texten