Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om uppdrag åt konstnären Axel Törneman att i Andra kammarens plenisal utföra väggmålningar m. m.

1912-04-26 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1912:20, Utlåtande, i anledning af väckt motion om uppdrag åt konstnären Axel Törneman att i Andra kammarens plenisal utföra väggmålningar m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

1

Nr 20.

Ankom till Riksdagens kansli den 26 april 1912 kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om uppdrag åt konstnären

Axel Törneman att i Andra kammarens plenisal utföra

väggmålningar m. m.

I en inom Andra kammaren väckt, till bankoutskottet remitterad

motion, nr 197, kafva kerrar N. Eden, frikerre Bonde, Nilsson i Bonarp,

Holmdahl, Rydén, Starbäck, Branting, frikerre Palmstierna ock J. F.

Nyström kemställt, »att Biksdagen måtte besluta: 1) att åt riksgäldsfullmäktige

uppdraga att träffa aftal med konstnären Axel Törneman

om utförande i Andra kammarens plenisal af väggmålningar al fresco i

kufvudsaklig öfverensstämmelse med de af kerr Törneman utställda skisserna;

2) att för detta ändamål anslå ett belopp af 32,000 kr.; 3) att

bemyndiga riksgäldsfullmäktige att till kerr Törneman i mån af arbetets

fortskridande utanordna medel af det sålunda anslagna beloppet, om så

påfordras redan under innevarande år.»

Motionärerna hafva till stöd för denna sin framställning anfört

följande:

»När plenisalarna i det nuvarande riksdagshuset tillkommo, var det arkitektens

mening, att till själfva inredningen skulle sluta sig äfven en konstnärlig

dekorering. Särskild! äro de stora fälten öfver talmansplatsen och öfver de båda

läktarna på ömse sidor om denna plats uppenbarligen afsedda att prydas med

målniDgar. Att sådana målningar skulle vara väl behöfliga för att upplifva och

förhöja salarnas utseende, torde också vara en allmän mening, ej minst bland

Riksdagens ledamöter.

Ett försök till åstadkommande af sådan utsmyckning gjordes redan för sex

år sedan, sålunda omedelbart efter det riksdagshusets lokaler tagits i bruk. Riksgäldsfullmäktige

afläto då, den 18 januari 1906, eu skrifvelse till Riksdagen,

hvari de fäste uppmärksamheten på hvad som i detta stycke närmast behöfde

göras och för sin del förordade dels målningar å de nyssnämnda stora väggfälten,

dels skulpturverk framför de mindre, rektangulära ytorna, som ligga

under samma läktare, samt hemställde om ett anslag af 10,000 kr. för utlysande

af täflan mellan svenska konstnärer på grundvalen af ett af fullmäktige upp
Bihang

till Riksdagens protokoll 1912. 8 samt. 18 käft. (Nr 20—22.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

gjordt program. Sedan denna hemställan af Riksdagen bifallits, företogs först

en allmän och för alla svenska konstnärer öppen täflan, därefter uttog den utsedda

prisnämnden — prins Eugen, artisten Richard Bergh, arkitekten A.

Johansson, professor Th. Lundberg och professor K. Warburg — ett mindre

antal konstnärer, som berättigades att deltaga i en begränsad täfling, och slutligen

gaf i denna senare täflan prisnämnden enhälligt det första rummet åt konstnären

Axel Törneman, hvilkens skisser af nämnden föreslogos till utförande.

Från Akademien för de fria konsterna framställdes emellertid vissa anmärkningar

mot dessa skisser, och inom Riksdagen tillvunno de sig icke några större sympatier.

På grund häraf fick frågan för denna gång förfalla.

Denna utgång torde väsentligen ha berott på ämnesvalet för täflingarna.

I enlighet med riksgäldsfullmäktiges första förslag begränsades detta i programmet

så, att målningarna borde afse allegoriska framställningar på väggfälten af

Sveriges näringslif och i absiderna af Sveriges försvar och andliga kultur.

Dylika allegorier blifva gärna för konstnären tämligen ointressanta uppgifter,

så mycket mer när de, som här, icke hafva någon direkt anknytning till den

lokal, för hvilken konstverket är afsedt, och äfven för åskådarna förefalla de

lätteligen främmande. Äfven den, som uppskattar de af prisnämnden föreslagna

skissernas konstnärliga förtjänster, kan därför anse, att det icke innebar någon

större förlust, när de ej kommo till utförande. Men väl blef utgången af 1906

års försök beklaglig ur den synpunkten, att resultatet måste försvåra frågans

upptagande på en liknande väg. En ny pristäflan kunde åtminstone tillsvidare

svårligen komma i fråga.

Så mycket mera tillfredsställelse måste det under sådana förhållanden framkalla,

att saken nu kommit upp igen på ett annat sätt. Herr Törneman, som

vid tättingen sattes främst, ehuru hans skisser icke då kommo till utförande, har

af eget initiativ framlagt ett nytt förslag genom de skisser, som varit utställda

först i Nationalmuseum och sedan i Riksdagshuset. Konstnären har nu arbetat

efter en helt annan plan än den år 1906 följda; han vill nämligen nu framställa

bilder, som i främsta rummet hämtats ur svenska folkets och svenska

representationens historia. •

Tanken synes oss i hög grad tilltalande. Om någonstädes historiska motiv

lämpa sig vid offentliga byggnaders dekorering, så bör det vara i Riksdagens

hus. Yi svenskar kunna vara stolta icke blott öfver en urgammal och obruten

yttre frihet, utan också öfver en lika urgammal och nästan lika obruten rätt för

folket att direkt eller genom sina representanter deltaga i allmänna angelägenheter.

Den svenska Riksdagen har en lång och märklig utveckling bakom sig,

som väl förtjänar att hugfästas inom dess nuvarande samlingsrum.

Herr Törnemans nu utställda skisser äro afsedda för Andra kammarens plenisal;

motsvarande förslag för Första kammaren äro ännu icke utarbetade. Konstnären

vill på de två fälten ofvanför läktarna i Andra kammaren framställa, på

det ena fältet Torgny lagman och Olof Skötkonung å Uppsalatinget, och på det

andra Engelbrekt Engelbrektssons hyllning efter riksföreståndarvalet vid riksdagen

i Arboga 1435 — den första riksdagen i vår historia. Båda ämnena äro

efter vår mening lika väl funna som i det hufvudsakliga förträffligt utförda.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

3

Berättelsen om Torgny lagman och Olof Skötkonung ger oss, livad man än kan

säga om dess historiska detaljer, i hela sin anda en lefvande bild af den svenska

allmogens själfständighet och rätt att vara med i bestämmandet af landets öden

allt sedan urminnes tider, och konstnären har lyckats att sätta denna bild på

duken med klarhet, värdighet och kraft. Engelbrekt står i vår historia såsom

den svenska samlade fosterlandskänslans första stora uppväckare och Riksdagens

grundläggare, och konstnären har gifvit en ståtlig och liffull tafla af det ögonblick,

då han efter valet till riksföreståndare omringas och hälsas af både herrar

och prelater, köpstadsmän och bönder i den lilla medeltidsstaden. I absiden

ofvanför talmansstolen erbjuder det tydligen mycket stora svårigheter att placera

eu figurmålning, på grund af dess vältning, och konstnären har därför på denna

plats icke föreslagit någon bild af en historisk händelse, utan ett landskap, men

han har i detta landskap insatt ett motiv, som på sätt och vis anknyter sig till

de historiska bilderna, i det att han tecknat eu svensk bygd med brinnande

vårdkasar, sålunda under ofredens dagar, då folket kallas till landets försvar mot

inkräktare, och han har i denna bild gifvit eu både osökt och djupt känd symbol

af kärleken till fosterlandet och af fosterlandets värn.

I fråga om herr Törnemans skisser föreligger en mängd uttalanden af framstående

fackkunniga bedömare, och dessa bedömare hafva med sällsynt enhällighet

tillerkänt förslagen ett högt värde samt förordat deras utförande. Vi bifoga

. en del af dessa uttalanden, som offentliggjorts i pressen, (bil. I), och vilja

särskild! fästa uppmärksamheten därpå, att bland dem som sålunda yttrat sig

äro två medlemmar af den föregående prisnämnden, nämligen artisten Richard

Bergh och arkitekten A. Johansson, sekreteraren i Fria Konsternas Akademi, dr

Ludvig Looström och amanuensen dr Georg Göthe, konstnären Nils Kreuger och

professor O. Iijortzberg. Om de två sistnämnda vilja vi särskildt erinra, att de

själfva utfört större monumentalmålningar.

Under sådana förhållanden synes det oss, att nu föreligger ett tillfälle att

få frågan om väggmålningar i plenisalarna löst på ett verkligt tilltalande sätt,

och vi hålla före, att Riksdagen bör begagna sig af detta tillfälle. Att förslagen

tillkommit på konstnärens eget initiativ, afviker från den vanliga metoden med

utlysande af täflan för dylika uppgifter. Men här föreligger först det särskilda

förhållande, att herr Törneman redan genom sin seger i de förra täflingarna

dokumenterat sin förmåga, och vidare, det faktum, att han sedan dess utfört

andra stora monumentalmålningar. (I Östermalms läroverk i Stockholm, Värmlands

Enskilda Bank i Karlstad samt Frimurarelogens hus i Linköping.) Att

då föranstalta en ny täflan synes oss knappast ändamålsenligt och icke heller behöflig!.

Öfver hufvud taget torde det förhålla sig så, att en uppgift sådan som

denna just kan väntas blifva bättre löst, när eu konstnär tar upp den af egen

ingifvelse, än när den skall behandlas på grund af en officiellt föranstaltad täflan

med utstakadt program. De offentliggjorda vitsorden om herr Törnemans skisser

och hans förmåga såsom monumentalmålare synas oss också vara i och för sig

tillräckligt talande.

Vi tveka följaktligen ej att föreslå, att riksgäldsfullmäktige måtte få i uppdrag

att med herr Törneman träffa aftal om de af honom föreslagna målningar
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

Utskottet.

nas utförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med skisserna. Då för Första

kammarens dekorering inga förslag ännu blifvit framställda, men det torde vara

önskvärdt, att båda plenisalarna erhålla målningar efter samma plan och af

samma hand, förutsätta vi, att i Första kammaren motion väckes om uppdragande

åt herr Törneman att utarbeta skisser också för Första kammarens sal.

Konstnären har tänkt sig, att målningarna böra utföras icke på duk, som

anbringas å väggen, utan al fresco, med vattenfärger direkt å den våta putsytan.

Det senare förfaringssättet, som visserligen medför någon ökning af kostnaderna,

gör färgerna ljusare och mera glänsande samt är äfven genom hållbarheten oljemålningen

ojämförligt öfverlägsen. Då frescotekniken af dessa skäl, såvidt ske

kan, plägar föredragas i offentliga byggnader, vilja vi i detta hänseende tillstyrka

konstnärens förslag. Rörande kostnaderna hänvisas i öfrigt till bifogade, på vår

begäran af konstnären uppgjorda promemoria, hvilken styrkes af kalkyler från

flera firmor samt granskats och godkänts af professor O. Hjortzberg samt

dekorationsmålaren Filip Månsson med den reduktion, som af dessa senare på

en post föreslagits, och som konstnären godkänt (bil. 2). Då kostnaderna äro

beräknade för båda kamrarrna, men målningarna nu ej föreslås till utförande

för mer än Andra kammaren, behof ver tydligen för detta ändamål endast anslås

hälften af beräknade beloppet, afrundadt till ett jämnt tal.»

På sätt i motionen omförmäles, beslöt 1906 års Riksdag i anledning

af en af fullmäktige i riksgäldskontoret gjord framställning att uppdraga

åt fullmäktige att, för utrönande huruvida lämpliga konstverk

kunde erhållas för dekorering af de härtill afsedda större fälten i riksdagshusets

plenisalar, anordna eu täflan mellan konstnärer samt därefter

jämte framläggande af det vunna resultatet till Riksdagen göra dem

framställning, hvartill förhållandena föranledde. Vidare bemyndigade

Riksdagen fullmäktige att af förslagsanslaget till riksdagskostnader i mån

af behof använda ett belopp af 10,000 kronor till bestridande af kostnaden

för berörda täflan. Sedan dylik täflan sedermera kommit till stånd

och den utsedda prisnämnden enhälligt förordat ett af konstnären Axel

Törneman uppgjordt förslag, hemställde fullmäktige i riksgäldskontoret i

skrifvelse den 19 mars 1908 till statsutskottet, att utskottet ville hos

Riksdagen utverka bemyndigande för fullmäktige att af förslagsanslaget

till riksdagskostnader använda ett belopp af högst 43,000 kronor för

dekorering af kamrarnas plenisalar i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

förenämnda förslag.

Efter det akademien för de fria konsterna äfgifvit utlåtande i ärendet,

fann statsutskottet sig icke hafva skäl att till Riksdagen göra framställning

för anvisande af medel för det angifna ändamålet. Frågan

hade alltså förfallit.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

5

Nu har emellertid konstnären Törneman framlagt ett nytt förslag

till dekorering af Andra kammarens plenisal. Ifrågavarande förslag afser

att å två plana halfcirkelformiga väggfält ofvanför två af läktarna framställa

motiv ur svenska folkets och svenska representationens historia,

hvarjämte absiden ofvanför talmansstolen skulle prydas med en landskapsmålning.

Då det nu uppgjorda förslaget från sakkunnigt håll rönt allmänt

erkännande, anser utskottet, i likhet med motionärerna, detsamma höra

komma till utförande. Utskottet har därför icke något att erinra mot

att uppdrag lämnas fullmäktige i riksgäldskontoret att med konstnären

Törneman träffa aftal om utförande af ifrågavarande målningar i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med det föreliggande förslaget.

Hvad beträffar kostnaden för arbetets utförande, har densamma beräknats

till i rundt tal 32,000 kronor. Något särskild! anslag för ändamålet

torde icke behöfva anvisas, utan synes kostnaden kunna bestridas

ur förslagsanslaget till riksdagskostnader.

Åberopande hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Riksdagen, i anledning af förevarande motion,

må dels uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret

att med konstnären Axel Törneman träffa aftal om

utförande i Andra kammarens plenisal af väggmålningar

al fresco i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

det af honom i sådant hänseende uppgjorda förslaget,

dels ock bemyndiga fullmäktige att af förslagsanslaget

till riksdagskostnader i mån af behof använda ett

belopp af högst 32,000 kronor till bestridande af

kostnaden för ifrågavarande arbeten.

Stockholm den 26 april 1912.

På bankoutskottets vägnar:

I. von STAPELMOHR.

Herr Swartz har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i

ärendets behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.