Utlåtande, i anledning af vädd motion om inrättande af en ny deputeradebefattning i riksbankens styrelse.
1912-04-30 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1912:24, Utlåtande, i anledning af vädd motion om inrättande af en ny deputeradebefattning i riksbankens styrelse.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande Nr 24.
8
Nr 24.
Ankom till Riksdagens kansli den 30 april 1912 kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning af vädd motion om inrättande af en ny
deputeradebefattning i riksbankens styrelse.
I en inom Andra kammaren väckt, till bankoutskottet remitterad
motion, nr 163, har herr A. J. Christiernson hemställt, »att Riksdagen
måtte besluta den förändringen af 38 § af bankoreglemente!, att deputeradenas
antal bestämmes till fyra, däraf en förste, en vice förste och
två andre, samt att i aflöningsstaten vice förste deputeraden uppföres
med ett extra arfvode af 11,000 kronor.»
Till stöd för sin framställning har motionären anfört följande:
»I den mån omfattningen och betydelsen af riksbankens verksamhet vidgats,
ha också vid olika tillfällen förändringar med afseende på bankens ledning blifvit
vidtagna. Så t. ex. beslutades år 1901, att de båda jämställda deputeradena
skulle ersättas af eu förste och en andre deputerad, hvarigenom banken erhöll en
verklig chef. Sex år därefter företogs ånyo en förändring, då beslut fattades om
anställandet af två andre deputerade.
Sedan dess har visserligen ingen ändring ägt rum med afseende å riksbankens
högsta ledning, men allt talar för att behof däraf föreligger. Denna gång
torde det vara i fråga om själfva chefskapet, som eu omändring är behöflig.
Och för behofvet af en dylik omläggning kan jag åberopa själfva bankledningen,
herrar bankofullmäktige. I skrifvelse till fjolårets bankoutskott hemställde
nämligen bankofullmäktige om eu sådan reglementsförändring, att fullmäktige
skulle äga att inom sig eller bland sina suppleanter utse en vikarierande deputerad.
Om arten af denna nya befattning meddelades under hand i utskottet så
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 24.
pass många upplysningar, att man med visshet kunde antaga, att den föreslagna
vikarierande deputeraden hufvudsakligast var afsedd som biträde åt eller ersättare
för chefen, förste deputeraden. Utskottets majoritet biträdde visserligen
förslaget, men då det led af högst betänkliga brister och icke kurde anses i
någon mån lösa frågan om en bättre organisation af riksbankens ledning, vann
det icke Riksdagens bifall.
Då emellertid en förstärkning af riksbankens ledning, i syfte att låta förste
deputeraden erhålla lättnad i en del af sitt arbete och därigenom möjlighet att
med ännu större omsorg ägna sin uppmärksamhet åt landets näringslif och dess
ekonomiska förhållanden för att kunna på bästa sätt fullgöra sitt uppdrag som
högste chef för centralbanken, gör sig starkt gällande, har jag ansett mig böra
upptaga denna fråga. Därigenom kommer den äfven motionsvägen inför Riksdagens
pröfning. Det torde nämligen vara gifvet, att det provisorium med särskild
högre tjänsteman för utrikesafdelningen, som af bankstyrelsen vidtogs omedelbart
efter att Riksdagen afslagit förslaget om en vikarierande deputerad, icke
ens tillfälligtvis ersätter den svaghet i bankens ledning, som ligger i det sakförhållandet,
att en kompetent och i förhållandena väl insatt ställföreträdare för
chefen i riksbanken icke finnes att tillgå med den nuvararde formen för bankens
styrelse».
Då ostridigt vore, icke minst genom bankofullmäktiges egen framställning
år 1911, att behof förelåge af förstärkning af riksbankens ledning genom inrättande
af en ny deputeradebefattning, hade motionären nu tillåtit sig framställa
sitt ofvan intagna förslag.
Utskottet har ansett sig böra inhämta fullmäktiges i riksbanken
utlåtande i detta ärende. Med anledning häraf har utskottet från fullmäktige
mottagit en den 29 sistlidne februari dagtecknad skrifvelse af
följande innehåll:
»Vid 1907 års riksdag uppstod inom utskottet fråga, huruvida ej den synnerligen
stora utveckling, som under närmast föregående år ägt rum inom riksbanken,
och det däraf ökade arbete, som oundvikligen fallit äfven på fullmäktige
och deras deputerade, fordrade ökade krafter inom riksbankens styrelse eller ändrad
arbetsfördelning bland fullmäktige. I anledning häraf meddelade fullmäktige i
yttrande till utskottet, att enligt deras åsikt en ökning af fullmäktiges antal ej
vore erforderlig och att fullmäktige ej heller ansåge antalet deputerade behöfva
ökas utöfver det dåvarande eller tre, enär erfarenheten visat, att de löpande
ärendena kunnat utan svårighet skötas af tre deputerade med daglig tjänstgöringsskyldighet.
Däremot ansågs en i viss mån ändrad arbetsfördelning mellan de
deputerade böra införas. Fullmäktige hemställde därför att, i stället för dittillsvarande
en förste, en andre och en vikarierande deputerad, fullmäktige skulle få
inom sig utse jämte eu förste deputerad två, med hvarandra likställde andre
deputerade samt att fullmäktige uttryckligen tillerkändes rätt att vid deputerades
frånvaro förordna vikarierande deputerad med arfvode under tjänstgöring i sådan
egenskap lika med andre deputerad.
BanJcoutskottets utlåtande Nr 24.
5
I enlighet med hemställan från utskottet godkände Riksdagen hvad fullmäktige
sålunda föreslagit.
I skrifvelsen den 2 februari 1911 till bankoutskottet anförde fullmäktige, att
de vid framställande af förslag till nyss berörda anordningar utgått från det antagande,
att bland riksbankens ordinarie fullmäktige alltid skulle finnas någon,
som vore i tillfälle att mottaga ett förordnande som vikarierande deputerad. Det
hade emellertid visat sig, att sådant ej alltid kunde påräknas, i följd hvaraf vid
upprepade tillfällen en suppleant för fullmäktige måst förordnas att uppehålla
deputeradbefattning. Om det skulle vara möjligt att med någon säkerhet beräkna,
att fullmäktige städse skulle hafva lämplig person att tillgå för de fall, då en
vikarierande deputerad borde tillsättas, vore nödvändigt att kunna tillförsäkra den,
som på detta sätt ställde sina tjänster till bankens förfogande, en viss fast ersättning
för år räknadt, oberoende däraf om han under en längre eller kortare tid
nödgades tjänstgöra. Fullmäktige hemställde därför om sådana ändringar i bankoreglementet
och aflöningsstaten, att fullmäktige finge inom sig eller bland de af
Riksdagen valde suppleanterna utse eu vikarierande deputerad att tjänstgöra, när
ordinarie deputerad begagnade sig af semester eller på grund af sjukdom eller
eljest tillfälligt vore hindrad att deltaga i bankens styrelse, samt att viss ersättning
per år tillädes bemälde vikarierande deputerad.
Utskottet tillstyrkte Riksdagen att besluta i enlighet med denna fullmäktiges
hemställan. Vissa utskottsmedlemmar ansågo däremot, att framställningen bort
på det sätt bifallas, att fullmäktige berättigades att inom sig själfva utse en
vikarierande deputerad och att till denne måtte anvisas viss ersättning.
Vid gemensam votering afslog Riksdagen den gjorda hemställan.
I nu föreliggande motion har herr Christiernson angifvit, att den af fullmäktige
vid 1911 års riksdag föreslagna vikarierande deputeraden hufvudsakligen
varit af sedd som biträde åt eller ersättare för förste deputeraden. Då en förstärkning
af riksbankens ledning i syfte att låta förste deputeraden erhålla lättnad
i en del af sitt arbete och därigenom möjlighet att med ännu större omsorg
ägna sin uppmärksamhet åt landets näringslif och dess ekonomiska förhållanden
för att kunna på bästa sätt fullgöra sitt uppdrag såsom högste chef för centralbanken
gjorde sig starkt gällande, föreslår motionären den förändring i bankoreglementet,
att deputeradenas antal bestämmes till fyra, däraf en förste, en vice
förste och två andre samt att i aflöningsstaten vice förste deputeraden uppföres
med ett extra arfvode af 11,000 kronor, således lika med hvardera af de andre
deputeradena.
Såsom ytterligare skäl för sitt förslag har motionären angifvit den svaghet
i bankens ledning, som läge i det sakförhållandet, att en kompetent och i förhållandena
väl insatt ställföreträdare för chefen i riksbanken ej funnes att tillgå
med den nuvarande formen för bankens styrelse.
Motionärens antagande, att den af fullmäktige under år 1911 föreslagna
vikarierande deputeraden hufvudsakligast varit afsedd såsom biträde åt eller ersättare
för förste deputeraden, är beroende på ett missförstånd.
Såsom framgår af fullmäktiges ofvan refererade skrifvelse afsågo fullmäktige
med sitt förslag under förra året ej att erhålla en förstärkning i antalet
6
Bcmkoutskottets utlåtande Nr 24.
deputerade utan att vinna större utsikt än med nuvarande bestämmelser att, när
deputerad för semester, resa i tjänsten, sjukdom eller af annan tillfällig anledning
vore hindrad att utöfva sin deputeradbefattning vid hufvudkontoret hafva tillgång
till lämplig vikarie för deputerad i allmänhet. Under hand meddelades, att
man hade tänkt sig såsom vikarierande deputerad en person, som vore lämplig
att särskildt sätta sig in i vissa riksbankens utrikes affärer och att följa med den
utländska politiska och finansiella pressen, på det att, vid förfall för förste deputeraden,
och då någon af de andre deputerade öfvertoge förste deputeradens
göromål, den vikarierande deputeraden kunde i fall af behof biträda den ifrågavarande
andre deputeraden i dessa frågor. Detta har motionären uppenbarligen
missförstått och gifvit fullmäktiges förslag en annan innebörd än det ägde.
Motionären afser på grund af den uppfattning han erhållit om fullmäktiges
skrifvelse 1911, att särskild vikarierande deputerad nu borde utses för förste
deputeraden. Det synes fullmäktige som om samma mål, eller att hafva en
lämplig ställföreträdare för förste deputeraden, jämväl vinnes om i detta afseende
kvalificerad person utses till eu af de andre deputeradeplatserna; och detta har
Riksdagen redan i sin hand att ordna genom sina elektorer.
För öfrigt, om vice förste deputeradens uppgift endast vore att vikariera
vid förfall för förste deputeraden skulle under vanliga förhållanden hans tid
med undantag af ett fåtal veckor icke vara med något bestämdt arbete upptagen.
Då detta svårligen kunde anses lämpligt, skulle han därför sannolikt under större
delen af året komma att tjänstgöra på samma sätt som de öfriga andre deputeradena,
och detta vore så mycket nödvändigare som annars det finge ordnas
om särskild vikarie vid semester eller förfall för desse andre deputerade. Han
komme därför i verkligheten att få samma sysselsättning som de nuvarande
andre deputeradena. Men att särskildt utmärka en bland andre deputerade såsom
vice förste deputerad skulle måhända i någon mån försvåra erhållandet af lämpliga
personer till de två öfriga befattningarna såsom andre deputerad.
Beträffande åter frågan om anställande af en fjärde ordinarie deputerad, så
vidhålla fullmäktige sin tidigare uppfattning, att för det dagliga arbetet i riksbanken
ej erfordras mer än tre samtidigt tjänstgörande deputerade. För dessa
tre deputerade behöfves emellertid en vikarie under betydlig del af året. Om
nu ändamålet att vinna eu till sådant vikariat lämplig person bättre skulle uppnås
därigenom att de ordinarie deputerades antal ökades till fyra, hvaraf en
alltid kunde i tur och ordning vara ledig eller resa i riksbankens ärenden eller
på annat sätt sysselsättas, så är från fullmäktiges sida intet att invända mot ett
sådant förslag.»
Under närvarande förhållanden och då behofvet af ökade krafter
inom riksbankens styrelse, på sätt motionären ifrågasatt, icke synes vara
ådagalagdt, har utskottet icke ansett sig kunna biträda motionärens
förslag.
Bankoutskottets utlåtande Nr 24. 7
Utskottet hemställer alltså,
att förevarande motion, II: 163, ej må till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 30 april 1912.
På bankoutskottets vägnar:
I. von STAPELMOHR.
Reservation af herr Kristensson.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.