Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af vädd motion om inrättande af en ny deputeradebefattning i riksbankens styrelse.

1912-04-30 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1912:24, Utlåtande, i anledning af vädd motion om inrättande af en ny deputeradebefattning i riksbankens styrelse.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

8

Nr 24.

Ankom till Riksdagens kansli den 30 april 1912 kl. 12 m.

Utlåtande, i anledning af vädd motion om inrättande af en ny

deputeradebefattning i riksbankens styrelse.

I en inom Andra kammaren väckt, till bankoutskottet remitterad

motion, nr 163, har herr A. J. Christiernson hemställt, »att Riksdagen

måtte besluta den förändringen af 38 § af bankoreglemente!, att deputeradenas

antal bestämmes till fyra, däraf en förste, en vice förste och

två andre, samt att i aflöningsstaten vice förste deputeraden uppföres

med ett extra arfvode af 11,000 kronor.»

Till stöd för sin framställning har motionären anfört följande:

»I den mån omfattningen och betydelsen af riksbankens verksamhet vidgats,

ha också vid olika tillfällen förändringar med afseende på bankens ledning blifvit

vidtagna. Så t. ex. beslutades år 1901, att de båda jämställda deputeradena

skulle ersättas af eu förste och en andre deputerad, hvarigenom banken erhöll en

verklig chef. Sex år därefter företogs ånyo en förändring, då beslut fattades om

anställandet af två andre deputerade.

Sedan dess har visserligen ingen ändring ägt rum med afseende å riksbankens

högsta ledning, men allt talar för att behof däraf föreligger. Denna gång

torde det vara i fråga om själfva chefskapet, som eu omändring är behöflig.

Och för behofvet af en dylik omläggning kan jag åberopa själfva bankledningen,

herrar bankofullmäktige. I skrifvelse till fjolårets bankoutskott hemställde

nämligen bankofullmäktige om eu sådan reglementsförändring, att fullmäktige

skulle äga att inom sig eller bland sina suppleanter utse en vikarierande deputerad.

Om arten af denna nya befattning meddelades under hand i utskottet så

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

pass många upplysningar, att man med visshet kunde antaga, att den föreslagna

vikarierande deputeraden hufvudsakligast var afsedd som biträde åt eller ersättare

för chefen, förste deputeraden. Utskottets majoritet biträdde visserligen

förslaget, men då det led af högst betänkliga brister och icke kurde anses i

någon mån lösa frågan om en bättre organisation af riksbankens ledning, vann

det icke Riksdagens bifall.

Då emellertid en förstärkning af riksbankens ledning, i syfte att låta förste

deputeraden erhålla lättnad i en del af sitt arbete och därigenom möjlighet att

med ännu större omsorg ägna sin uppmärksamhet åt landets näringslif och dess

ekonomiska förhållanden för att kunna på bästa sätt fullgöra sitt uppdrag som

högste chef för centralbanken, gör sig starkt gällande, har jag ansett mig böra

upptaga denna fråga. Därigenom kommer den äfven motionsvägen inför Riksdagens

pröfning. Det torde nämligen vara gifvet, att det provisorium med särskild

högre tjänsteman för utrikesafdelningen, som af bankstyrelsen vidtogs omedelbart

efter att Riksdagen afslagit förslaget om en vikarierande deputerad, icke

ens tillfälligtvis ersätter den svaghet i bankens ledning, som ligger i det sakförhållandet,

att en kompetent och i förhållandena väl insatt ställföreträdare för

chefen i riksbanken icke finnes att tillgå med den nuvararde formen för bankens

styrelse».

Då ostridigt vore, icke minst genom bankofullmäktiges egen framställning

år 1911, att behof förelåge af förstärkning af riksbankens ledning genom inrättande

af en ny deputeradebefattning, hade motionären nu tillåtit sig framställa

sitt ofvan intagna förslag.

Utskottet har ansett sig böra inhämta fullmäktiges i riksbanken

utlåtande i detta ärende. Med anledning häraf har utskottet från fullmäktige

mottagit en den 29 sistlidne februari dagtecknad skrifvelse af

följande innehåll:

»Vid 1907 års riksdag uppstod inom utskottet fråga, huruvida ej den synnerligen

stora utveckling, som under närmast föregående år ägt rum inom riksbanken,

och det däraf ökade arbete, som oundvikligen fallit äfven på fullmäktige

och deras deputerade, fordrade ökade krafter inom riksbankens styrelse eller ändrad

arbetsfördelning bland fullmäktige. I anledning häraf meddelade fullmäktige i

yttrande till utskottet, att enligt deras åsikt en ökning af fullmäktiges antal ej

vore erforderlig och att fullmäktige ej heller ansåge antalet deputerade behöfva

ökas utöfver det dåvarande eller tre, enär erfarenheten visat, att de löpande

ärendena kunnat utan svårighet skötas af tre deputerade med daglig tjänstgöringsskyldighet.

Däremot ansågs en i viss mån ändrad arbetsfördelning mellan de

deputerade böra införas. Fullmäktige hemställde därför att, i stället för dittillsvarande

en förste, en andre och en vikarierande deputerad, fullmäktige skulle få

inom sig utse jämte eu förste deputerad två, med hvarandra likställde andre

deputerade samt att fullmäktige uttryckligen tillerkändes rätt att vid deputerades

frånvaro förordna vikarierande deputerad med arfvode under tjänstgöring i sådan

egenskap lika med andre deputerad.

s. 5 Kontrollera mot PDF

BanJcoutskottets utlåtande Nr 24.

5

I enlighet med hemställan från utskottet godkände Riksdagen hvad fullmäktige

sålunda föreslagit.

I skrifvelsen den 2 februari 1911 till bankoutskottet anförde fullmäktige, att

de vid framställande af förslag till nyss berörda anordningar utgått från det antagande,

att bland riksbankens ordinarie fullmäktige alltid skulle finnas någon,

som vore i tillfälle att mottaga ett förordnande som vikarierande deputerad. Det

hade emellertid visat sig, att sådant ej alltid kunde påräknas, i följd hvaraf vid

upprepade tillfällen en suppleant för fullmäktige måst förordnas att uppehålla

deputeradbefattning. Om det skulle vara möjligt att med någon säkerhet beräkna,

att fullmäktige städse skulle hafva lämplig person att tillgå för de fall, då en

vikarierande deputerad borde tillsättas, vore nödvändigt att kunna tillförsäkra den,

som på detta sätt ställde sina tjänster till bankens förfogande, en viss fast ersättning

för år räknadt, oberoende däraf om han under en längre eller kortare tid

nödgades tjänstgöra. Fullmäktige hemställde därför om sådana ändringar i bankoreglementet

och aflöningsstaten, att fullmäktige finge inom sig eller bland de af

Riksdagen valde suppleanterna utse eu vikarierande deputerad att tjänstgöra, när

ordinarie deputerad begagnade sig af semester eller på grund af sjukdom eller

eljest tillfälligt vore hindrad att deltaga i bankens styrelse, samt att viss ersättning

per år tillädes bemälde vikarierande deputerad.

Utskottet tillstyrkte Riksdagen att besluta i enlighet med denna fullmäktiges

hemställan. Vissa utskottsmedlemmar ansågo däremot, att framställningen bort

på det sätt bifallas, att fullmäktige berättigades att inom sig själfva utse en

vikarierande deputerad och att till denne måtte anvisas viss ersättning.

Vid gemensam votering afslog Riksdagen den gjorda hemställan.

I nu föreliggande motion har herr Christiernson angifvit, att den af fullmäktige

vid 1911 års riksdag föreslagna vikarierande deputeraden hufvudsakligen

varit af sedd som biträde åt eller ersättare för förste deputeraden. Då en förstärkning

af riksbankens ledning i syfte att låta förste deputeraden erhålla lättnad

i en del af sitt arbete och därigenom möjlighet att med ännu större omsorg

ägna sin uppmärksamhet åt landets näringslif och dess ekonomiska förhållanden

för att kunna på bästa sätt fullgöra sitt uppdrag såsom högste chef för centralbanken

gjorde sig starkt gällande, föreslår motionären den förändring i bankoreglementet,

att deputeradenas antal bestämmes till fyra, däraf en förste, en vice

förste och två andre samt att i aflöningsstaten vice förste deputeraden uppföres

med ett extra arfvode af 11,000 kronor, således lika med hvardera af de andre

deputeradena.

Såsom ytterligare skäl för sitt förslag har motionären angifvit den svaghet

i bankens ledning, som läge i det sakförhållandet, att en kompetent och i förhållandena

väl insatt ställföreträdare för chefen i riksbanken ej funnes att tillgå

med den nuvarande formen för bankens styrelse.

Motionärens antagande, att den af fullmäktige under år 1911 föreslagna

vikarierande deputeraden hufvudsakligast varit afsedd såsom biträde åt eller ersättare

för förste deputeraden, är beroende på ett missförstånd.

Såsom framgår af fullmäktiges ofvan refererade skrifvelse afsågo fullmäktige

med sitt förslag under förra året ej att erhålla en förstärkning i antalet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bcmkoutskottets utlåtande Nr 24.

deputerade utan att vinna större utsikt än med nuvarande bestämmelser att, när

deputerad för semester, resa i tjänsten, sjukdom eller af annan tillfällig anledning

vore hindrad att utöfva sin deputeradbefattning vid hufvudkontoret hafva tillgång

till lämplig vikarie för deputerad i allmänhet. Under hand meddelades, att

man hade tänkt sig såsom vikarierande deputerad en person, som vore lämplig

att särskildt sätta sig in i vissa riksbankens utrikes affärer och att följa med den

utländska politiska och finansiella pressen, på det att, vid förfall för förste deputeraden,

och då någon af de andre deputerade öfvertoge förste deputeradens

göromål, den vikarierande deputeraden kunde i fall af behof biträda den ifrågavarande

andre deputeraden i dessa frågor. Detta har motionären uppenbarligen

missförstått och gifvit fullmäktiges förslag en annan innebörd än det ägde.

Motionären afser på grund af den uppfattning han erhållit om fullmäktiges

skrifvelse 1911, att särskild vikarierande deputerad nu borde utses för förste

deputeraden. Det synes fullmäktige som om samma mål, eller att hafva en

lämplig ställföreträdare för förste deputeraden, jämväl vinnes om i detta afseende

kvalificerad person utses till eu af de andre deputeradeplatserna; och detta har

Riksdagen redan i sin hand att ordna genom sina elektorer.

För öfrigt, om vice förste deputeradens uppgift endast vore att vikariera

vid förfall för förste deputeraden skulle under vanliga förhållanden hans tid

med undantag af ett fåtal veckor icke vara med något bestämdt arbete upptagen.

Då detta svårligen kunde anses lämpligt, skulle han därför sannolikt under större

delen af året komma att tjänstgöra på samma sätt som de öfriga andre deputeradena,

och detta vore så mycket nödvändigare som annars det finge ordnas

om särskild vikarie vid semester eller förfall för desse andre deputerade. Han

komme därför i verkligheten att få samma sysselsättning som de nuvarande

andre deputeradena. Men att särskildt utmärka en bland andre deputerade såsom

vice förste deputerad skulle måhända i någon mån försvåra erhållandet af lämpliga

personer till de två öfriga befattningarna såsom andre deputerad.

Beträffande åter frågan om anställande af en fjärde ordinarie deputerad, så

vidhålla fullmäktige sin tidigare uppfattning, att för det dagliga arbetet i riksbanken

ej erfordras mer än tre samtidigt tjänstgörande deputerade. För dessa

tre deputerade behöfves emellertid en vikarie under betydlig del af året. Om

nu ändamålet att vinna eu till sådant vikariat lämplig person bättre skulle uppnås

därigenom att de ordinarie deputerades antal ökades till fyra, hvaraf en

alltid kunde i tur och ordning vara ledig eller resa i riksbankens ärenden eller

på annat sätt sysselsättas, så är från fullmäktiges sida intet att invända mot ett

sådant förslag.»

Under närvarande förhållanden och då behofvet af ökade krafter

inom riksbankens styrelse, på sätt motionären ifrågasatt, icke synes vara

ådagalagdt, har utskottet icke ansett sig kunna biträda motionärens

förslag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24. 7

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion, II: 163, ej må till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 30 april 1912.

På bankoutskottets vägnar:

I. von STAPELMOHR.

Reservation af herr Kristensson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.