Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående utvidgning af Riksdagens bibliotek till ett statsvetenskapligt bibliotek m. m.

1912-04-30 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1912:26, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående utvidgning af Riksdagens bibliotek till ett statsvetenskapligt bibliotek m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

1

Nr 26.

Ankom till Riksdagens kansli den 30 april 1912 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj:t angående utvidgning af Riksdagens bibliotek till ett

statsvetenskapligt bibliotek m. m.

I en inom Andra kammaren väckt, till bankoutskottet för förberedande

behandling hänvisad motion, nr 274, har herr E. Kristensson föreslagit,

»att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t ville hemställa, det

Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida och i hvad mån Riksdagens

bibliotek kunde utvidgas till ett statsvetenskapligt bibliotek, äfvensom

huruvida och i hvad mån en sådan utvidgning hör medföra ökad lånerätt

vid biblioteket, samt för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill

denna utredning kan föranleda.»

Motionären har till stöd för sin framställning anfört följande:

»I skrifvelse till bankoutskottet hafva riksgäldsfullmäktige hemställt,

att bankoutskottet täcktes föreslå Riksdagen dels besluta viss ändring i

staten för tjänstemännen vid Riksdagens bibliotek, dels ock höja anslaget

för bokinköp m. m. till biblioteket. Med anledning af denna under

riksdagen inträffade händelse anhåller jag få afgifva denna motion.

I samband med fullmäktiges här nämnda skrifvelse bör enligt min

mening frågan om riksdagsbibliotekets ändamål och utveckling med hänsyn

till de kungliga kommittéernas och den centrala förvaltningens bokanskaffningar

behandlas.

För närvarande finnes icke någon bestämmelse utfärdad, huru med

de kungliga kommittéernas inköpta, ofta ganska afsevärda boksamlingar

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 8 samt. 21 käft. (Nr 26.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottsts utlåtande Nr 26.

skall förfaras, då kommittéerna afsitta sitt arbete. Hittills har man förfarit

på olika sätt. Ibland ha kommittéerna själfva fattat beslut i frågan,,

hvarvid man i regel torde hafva bestämt sig för att öfverlämna de anskaffade

böckerna till något verk inom det departement, under hvilket

vederbörande kommitté sorterat, ibland torde man utan vidare låtit böckerna

ligga kvar i kommittélokalerna, och icke sällan torde de med

statens medel förvärfvade böckerna behållits af en kommittés ledamöter

eller tjänstemän. Man kan nog med rätt ifrågasätta, om vid sådant förhållande

statens intressen blifvit på bästa sätt tillgodosedda.

Årligen införskaffas genom köp eller byte med främmande länders

myndigheter utaf departementen och dem underlydande verk inom den

centrala förvaltningen en mängd statsvetenskaplig litteratur. Denna torde

dels intagas i de olika verkens bibliotek, dels ock på ett eller annat

sätt förfaras. Samma torde gälla beträffande det s. k. »femte exemplaret»,

som öfverlämnas åt justitiedepartementet. På grund af bristande

utrymme eller vård, äfvensom på grund af vissa böckers ringa värde

för det verk, inom hvilket de med eller utan slumpens medverkan hamnat,

har litteratur, anskaffad på sätt här nämnts, utrangerats å vindar

och kontor, där den förvisso i ytterst ringa mån kunnat tjäna ett allmänt

gagn.

Men än värre är, att det händt, att sådan litteratur sålts som makulatur

till pappersbruken. I synnerhet vid ett verks förflyttning till nya

lokaler har detta ägt rum. Huruvida endast värdelösa saker därvidlag

blifvit inpackade i säckarne och transporterade till pappersbruken, är

för mig svårt att yttra mig om, då jag icke känner, hvilken kompetens

på detta område de tjänstemän ägt, åt hvilka bestämmanderätten i hvarje

fall varit öfverlämnad, och någon klarhet i denna sak torde knappast

stå att vinna. Men jag kan icke värja mig för den tanken, att litteratur

af synnerligen svåråtkomlig och därför värdefullare art, som ofta

kommittéernas anskaffade litteratur utgör, blifvit affärdad till pappersbruken.

Hufvudsaken är dock, att det sättes stopp för den trafiken.

Man kan sätta ifråga, om icke samtidigt, som man gör slut på den

nuvarande planlösheten, den frågan bör tagas under öfvervägande, huruvida

icke en centralisation af den allmänna förvaltningens och riksdagsbibliotekets

boksamlingar borde och kunde äga rum. Yi sakna i vårt

land ett speciellt statsvetenskapligt bibliotek, men däremot äga vi en

stor mängd boksamlingar, innehållande hithörande litteratur, spridda å

ämbetsverkens lokaler, å vindar och kontor. Förvisso kan ett verks

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

3

boksamling vara till gagn för mer än verkets egen personal, och förvisso

kan riksdagsbibliotekets stora boksamling tjäna andra än riksdagens

ledamöter och utskott, det hvart femte år sammanträdande kyrkomötet

och de få öfriga korporationerna, som enligt nuvarande bestämmelser

äga tillgång till detsamma. Inom verken torde förefinnas ett

behof af s. k. referensbibliotek, innehållande allmänna uppslagsböcker

och sådana arbeten, som för det mera löpande arbetet inom verket äro

behöfliga, men fråga är, om det icke ur flera synpunkter vore mera

lämpligt, att den centrala förvaltningens bibliotek inskränkte sig härtill,

och den öfriga litteraturen vore samlad inom ett enda bibliotek, där den

vore tillgänglig icke blott för förvaltningens samtliga ämbetsverk utan

äfven för dem, som nu äga rätt begagna riksdagsbiblioteket. Det naturliga

torde vara att riksdagsbiblioteket finge denna litteratur åt sig öfverlåten

— det finge gifvetvis bero på en noggrann utredning, i hur stor

omfattning detta kunde ske — mot att rikdagsbiblioteket blefve tillgängligt

äfven för den centrala förvaltningens ämbets- och tjänstemän

samt med lämplig afvägning jämväl för enskilda forskare.

De nuvarande bestämmelserna angående lånerätt vid riksdagsbiblioteket

måste anses föråldrade. Jag skall endast anföra ett exempel, som

tycks tyda därpå. Den nuvarande utrikesministern bär föranstaltat om

att en del litteratur, som på diplomatisk väg anskaffas till departementet,

öfverlämnas till riksdagsbiblioteket. Ehuru det helt naturligt

varit önskvärdt, att utrikesdepartementets tjänstemän kunde erhållit rätt

att vid behof få lån af denna litteratur, så har sådant icke ens satts

i fråga. Enda sättet för biblioteket att kunna mottaga gåfvan var, att

den öfverlämnades med full dispositionsrätt.

Med afseende på denna frågas förhistoria tillåter jag mig erinra om,

att riksgäldsfullmäktige i en till statsutskottet vid 1899 års riksdag aflåten

skrifvelse gjort framställning om vidtagande af vissa ändringar i

gällande stadgar för Eiksdagens bibliotek, bland annat med afseende

därpå att boklån från biblioteket skulle kunna under tid, då riksdag ej

påginge, utlämnas äfven till ämbets- och tjänstemän samt enskilda

forskare. I memorial af den 18 april 1899 yttrade statsutskottet beträffande

denna fråga, att utskottet ansåge betänkligheter möta mot ofvannämnda

af fullmäktige föreslagna ändring i bibliotekets stadgar. Bestämmelser

i enahanda syfte hade jämväl vid 1882 års riksdag, då stadgarne

för biblioteket fastställdes, varit ifrågasatta, men blifvit i enlighet

med statsutskottets hemställan därifrån uteslutna. Enligt hvad utskottet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

då anförde, afsåge ifrågavarande bibliotek endast att tillgodose Riksdagens

och dess delegationers äfvensom revisorernas ock kyrkomötets

behof, bvarjämte detsamma borde, då riksdag icke påginge, tillhandahållas

äfven de af Kungl. Maj:t tillsatta kommittéer, enär arten och

föremålet för dessas arbeten ofta ägde sammanhang med riksdagsarbetet.

Med bibliotekets egentliga ändamål syntes ej öfverensstämma att stadga

rättighet för ämbets- och tjänstemän samt enskilda forskare att begagna

sig af biblioteket; och äfven om, såsom med förenämnda förslag åsyftades,

sådan rättighet skulle medgifvas endast för tiden mellan riksdagarna,

torde dock därigenom olägenhet kunna föranledas för dem,

som främst borde äga att anlita biblioteket. På grund af det anförda

ansåg sig utskottet icke böra till Riksdagen göra framställning om berörda

ändring af stadgarna för Riksdagens bibliotek.

Utskottets här berörda hemställan, mot hvilken herr Sixten von

Friesen reserverat sig, antogs af båda kamrarna. Yid behandlingen i

Andra kammaren anförde von Friesen, hurusom fullmäktige motiverat

sin hemställan att äfven utom Riksdagen stående personer mellan

riksdagarna skulle erhålla lån ifrån biblioteket därmed, att biblioteket

på sista tiden erhållit en ganska betydande gåfva utaf den Lorénska

stiftelsen, och att de sålunda bekomna värdefulla böckerna troligen icke

annorstädes funnos att tillgå i Stockholm. Talaren kunde endast yrka

återremiss. Dels genom instämmanden, dels genom yttranden fick von

Friesen understöd af herrar Ernst Carlsson, Hammarlund, Berg och

Waldenström. Herr Pehrson i Törneryd förde utskottets talan med i

hufvudsak samma argumentering som här ofvan refererats. Med 90

röster mot 75, som afgåfvos för återremiss, bifölls utskottets hemställan.

Äfven i Första kammaren höjdes ett par röster till förmån för fullmäktiges

förslag.

Såvidt jag känner, har frågan sedermera icke varit föremål för Riksdagens

pröfning. Däremot torde den i viss mån spelat in för Rungl.

Maj:t vid afgörandet af begärdt anslag till resestipendium. Riksdagens

bibliotekarie, d:r Gödel, anhöll år 1908 hos Kungl. Maj:t om ett anslag

af 1,000 kronor för att i utlandet studera biblioteksväsendet vid den

centrala förvaltningen. Till stöd för framställningen anfördes bl. a.,

att saknaden af ett bibliotek för den centrala förvaltningen gjorde sig

starkt kännbar, hvarför man inom förvaltningen måst vända sig till Riksdagens

bibliotek, som i sitt inom statsvetenskap och förvaltningsväsen

jämförelsevis rika bokförråd kunnat erbjuda ett systematiskt och i tryckt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

5

katalog öfverskådligt material för undersökning och forskning. Så långt

förhållandena det medgifvit, hade ock nämnda bibliotek sökt stå till tjänst,

ehuru dylik utlåning, strängt taget, skedde vid sidan om reglementet.

Till Kungl. Maj:ts kansli inkomme esomoftast litteratur från beskickningarna,

främmande länders regeringar m. fl. korporationer — vanligen

rekvirerad för en eller annan utredningsangelägenhet. Det hade

visat sig svårt att i respektive departement kunna förvara och än mera

tillhandahålla denna litteratur. Samma vore förhållandet med de ofta

dyrbara bokinköp, som göras för kungl. kommittéer eller med dem likställda

utredningskommissioner. Mången gång hade följden blifvit den

att vid en frågas slutliga behandling i Riksdagen den i respektive betänkande

åberopade litteraturen måst ånyo inköpas eller på diplomatisk

väg för andra gången anskaffas. Dessa omständigheter hade väckt

sökandens tanke på ett möjligt ordnande af hithörande förhållanden,

hvilket i sig innebure det mera djupgående spörsmålet om huruvida

Riksdagens bibliotek skulle kunna utvidga sin verksamhet och blifva ett

bibliotek äfven för den centrala förvaltningen. Innan denna fråga komme

till officiell behandling, önskade d:r Gödel göra ofvannämnda studieresa.

Riksgäldsfullmäktige, som hade att yttra sig öfver denna framställning,

anförde bl. a., att ifrågavarande studieresa ej kunde anses främja

något inom riksdagsbibliotekets egentliga uppgift liggande ändamål. Ansökningen

afslogs af Kungl. Maj:t.

Det hufvudskäl, som anförts mot ändring af bibliotekets stadgar för

ökad lånerätt, har varit, att riksdagsmän kunde råka ut för den olägenheten

att finna åstundade böcker utlånta till ämbets- och tjänstemän.

Genom en ändring i sådan riktning, som antydts i denna motion, erhölle

biblioteket ett mycket stort tillskott af litteratur, förmodligen äfven

dublettexemplar. Risken att icke erhålla ett boklån, om lånerätten utvidgas,

minskas i viss mån genom ökadt bokförråd och fullständigare

facklitteratur. Eu vinst för riksdagsmännen blefve det, om de hädanefter

kunde slippa att först med stort besvär utforska, inom hvilket

ämbetsverk de kunna erhålla nödig litteratur, och sedan inhämta

nödig tillåtelse att få låna sådan. Och fördelen för statslifvet i sin helhet

af att äga ett verkligt ordnadt och katalogiseradt, något så när fullständigt

statsvetenskapligt bibliotek behöfver nog icke här framhållas.

För frågans bedömande spela lokalförhållandena in. Med den utökning

af anslaget till inköp m. m. till Riksdagens bibliotek, hvarom

förslag är afgifvet till bankoutskottet, skulle, enligt bibliotekariens be
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

räkning, de nuvarande lokalerna räcka i en 40 år. Men därest en förändring''

i här antydd riktning blefve verklighet, toges utrymmet på

helt annat sätt i anspråk. Man torde dock icke sakna möjligheter att

utvidga bibliotekets lokaler, då sådant befunnes nödigt. Dels i samma

plan å ömse sidor af biblioteket, dels inunder detsamma kan beredas

ökadt utrymme.

Jag vill äfven med ett par ord beröra kostnadsfrågan. Personalen

i riksdagsbiblioteket behöfde säkerligen ökas, men den merkostnad, som

härigenom uppstode, skulle måhända kunna mer än inbesparas genom indragning

eller nedsättning af arfvodena till bibliotekarierna i de flesta ämbetsverken

inom förvaltningen. Såvida den litteratur, som ändå anskaffas,

kommer till Eiksdagens bibliotek, medför ju detta ingen annan kostnad än

för katalogisering och bindning. Kostnadsfrågan såväl som det öfriga

bör noggrant utredas, innan Riksdagen säger det afgörande ordet.»

Fullmäktige i riksgäldskontor et, hvilkas yttrande i ämnet utskottet

ansett sig böra inhämta, hafva i skrifvelse den 18 innevarande april i saken

anfört följande:

»I motionen förordas, att ett speciellt statsvetenskapligt bibliotek

skulle bildas genom att med riksdagsbiblioteket förena litteratur af denna

beskaffenhet tillhörande de förvaltande ämbetsverken. Det sålunda utvidgade

riksdagsbiblioteket borde enligt motionärens mening vara tillgängligt

såväl för dem, som nu äga rätt att begagna detsamma, som ock

för den centrala förvaltningens ämbets- och tjänstemän samt, med lämplig

afvägning, jämväl för enskilda forskare.

Den af motionären uttalade tanken om bildande af ett centralt

förvaltningsbibliotek, innehållande en rikhaltig samling af statsvetenskaplig

litteratur, anse fullmäktige väl förtjäna beaktande. Däremot

synes det fullmäktige tvifvelaktigt, om ett sådant bibliotek lämpligen bör

komma till stånd på det sätt, som af motionären nu förordas, nämligen

genom utvidgning af Riksdagens bibliotek. Sistnämnda bibliotek måste,

redan för fyllande af den uppgift det nu har, år för år tillökas i rätt

stor utsträckning och upptaga allt större utrymme inom riksdagshuset.

Enligt af bibliotekarien gjorda beräkningar torde de därstädes för ändamålet

disponbla lokalerna vara tillräckliga för denna bibliotekets tillväxt

under några årtionden framåt. Men om biblioteket skulle utvidgas i

den omfattning, som motionärens förslag innebär, måste säkerligen ganska

snart äfven lokaler, som nu äro disponerade för annat ändamål, tagas i

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande N:r 26.

7

anspråk för biblioteket. I sådant afseende torde väl närmast justitieombudsmannens

och riksgäldskontorets lokaler komma i fråga. En sådan

åtgärd kunna fullmäktige dock icke finna tillrådlig, så mycket mindre

som antagligen nämnda lokaler inom en kanske ej aflägsen framtid

komma att kräfvas för Riksdagens eget behof, enär utskottslokalerna

redan nu knappast äro tillräckliga och det parlamentariska lifvets utveckling

jämväl snart nog torde framkalla nya behof af utrymmen.

Med hänsyn till dessa förhållanden anse sig fullmäktige icke kunna

tillstyrka förslaget om riksdagsbibliotekets utvidgning och ombildning

till ett statsvetenskapligt bibliotek för den centrala förvaltningen, utan

synes det fullmäktige vara lämpligare att ett sådant bibliotek kommer

till stånd såsom en själfständig inrättning vid sidan af riksdagsbiblioteket.

s>

Enligt stadgarna för Riksdagens bibliotek är detta tillgängligt

för riksdagsmän samt för i Riksdagens och kamrarnas kanslier och hos utskotten

anställda tjänstemän, äfvensom för statsrevisionens och kyrkomötets

ledamöter och tjänstemän. Dessutom må, under tid då riksdag icke pågår,

boklån lämnas åt kungliga kommittéer eller deras ledamöter. Enligt

sistnämnda bestämmelse utlånade böcker skola dock vara återställda

till biblioteket före riksdags början.

Vidare är föreskrifvet, att vid inköp af böcker för bibliotekets räkning

företrädesvis bör afses, att arbeten af stats- och rättsvetenskapligt

samt nationalekonomiskt innehåll anskaffas äfvensom att bibliotekets

samling af svenska riksdagshandlingar, lagar och författningar samt

kommittébetänkanden erhåller största möjliga fullständighet.

Såsom i motionen framhålles lärer det icke kunna förnekas, att

saknaden af ett bibliotek för den centrala förvaltningen redan länge

gjort sig ganska kännbar. Det har nämligen ofta nog visat sig, att

man inom förvaltningen nödgats vända sig till Riksdagens bibliotek,

som med sitt jämförelsevis rika bokförråd inom statsvetenskap och förvaltningsväsen

erbjuder ett synnerligt värdefullt material. Enligt de

för biblioteket gällande stadgarna är det visserligen icke medgifvet vare sig

ämbets- och tjänstemän eller enskilda forskare att begagna sig af biblioteket.

Genom tillmötesgående från bibliotekariens sida hafva emellertid

äfven andra än de, för hvilka biblioteket egentligen är afsedt, i den

mån sådant kunnat ske utan olägenhet, fått tillgång till detsamma. Det

Utskottets

yttrande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Banlcoutslcottets utlåtande Nr 26.

förtjänar ock erinras, att framställningar gjorts i syfte att under

tid, då Riksdag ej påginge, utlåning finge ske jämväl till ämbete- och

tjänstemän samt enskilda. Dessa framställningar kafva emellertid hittills

ej vunnit Riksdagens godkännande.

Rörslaget om skapande af ett centralt förvaltningsbibliotek med en

rikhaltig samling af statsvetenskaplig litteratur finner utskottet för sin

del synnerligen tilltalande. Det torde nämligen ligga i öppen dag, att

beaktansvärda fördelar skulle sfa att vinna, om sadana åtgärder vidtoges,

att de inom de skilda ämbetsverken befintliga bokförråd, som kunde undvaras

utan egentlig olägenhet för arbetet inom verket, sammanfördes

och systematiskt ordnades inom ett enda bibliotek. Hvad särskildt angår

den litteratur, som i ganska stor utsträckning förvärfvas af kommittéer

samt liknande beredningar inom de olika departementen, är att

märka, att några föreskrifter icke finnas, huru med densamma skall förfaras,

sedan de anbefallda utredningarna blifvit slutförda. I många fall

torde nog de inköpta arbetena öfverlämnas till respektive departement,

men redan saknaden af föreskrifter i berörda hänseende synes utskottet

till fullo ådagalägga behofvet af en undersökning af hithörande förhållanden.

Olika utvägar för åstadkommande af ett dylikt centralt förvaltnmgsbibliotek

kunna naturligen tänkas. Motionären har ansett det lämpligast

böra ske genom en utvidgning af Riksdagens bibliotek. I afseende härå

hafva fullmäktige i riksgäldskontor framhållit, hurusom utrymmet inom

riksdagshuset icke syntes medgifva en sådan utvidgning. Fullmäktige

hafva därför uttalat såsom sin åsikt, att det syntes fullmäktige lämpligare,

om ett dylikt bibliotek kom me till stånd såsom en själfständig

inrättning vid sidan af riksdagsbiblioteket.

Under sådana förhållanden och då i sakens nuvarande läge svårigheter

möta att yttra sig, hvilketdera af ofvan angifna sätt för frågans

lösning må vara att föredraga, anser utskottet goda skål tala för verkställandet

af en allsidig utredning af den föreliggande frågan, därvid

äfven torde böra undersökas, huruvida, under förutsättning att Riksdagens

bibliotek utvidgas till ett centralt förvaltningsbibliotek, erforderligt

utrymme må kunna inom riksdagshuset beredas detta bibliotek.

Åberopande hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

att Riksdagen, i anledning af förevarande motion,

må i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla det Kung!.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

9

Maj:t täcktes låta utreda, huruvida och i hvad mån

Riksdagens bibliotek bör och kan utvidgas till ett

centralt förvaltningsbibliotek, äfvensom huruvida och i

hvad mån en sådan utvidgning bör medföra ökad

lånerätt vid biblioteket, samt för Riksdagen framlägga

det förslag, hvartill denna utredning kan föranleda.

Stockholm den 30 april 1912.

På bankoutskottets vägnar:

I. von STAPELMOHR.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 8 saml. 21 höft. (Nr 26.)

Q

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.