Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående utredning och förslag i fråga om förändringar i riksbankens organisation och förvaltning.

1912-05-07 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1912:35, Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående utredning och förslag i fråga om förändringar i riksbankens organisation och förvaltning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

1

]STr 85.

Ankom till Riksdagens kansli den 7 maj 1912 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående utredning och

förslag i fråga om förändringar i riksbankens organisation

och förvaltning.

I särskilda till bankoutskottet remitterade motioner, väckta dels

inom Första kammaren (nr 43) af herrar K. A. Wallenberg och A. Hedenlund,

dels ock inom Andra kammaren (nr 162) af herr A. Rune, ha

sådan hemställan formulerats i förstnämnda motion, föreslagits, »att Riksdagen

ville besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes

Kungl. Maj:t låta med största möjliga skyndsamhet utreda, huruvida förändringar

i fråga om riksbankens organisation och förvaltning äro af

behofvet påkallade, samt för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill

denna utredning kan gifva anledning».

Herrar Wallenberg och Hedenlund hafva i sin motion anfört följande:

»Frågan om ändrad organisation åt riksbanken har under 1800 talet vid

åtskilliga tillfällen varit föremål för behandling. De framställda förslagen hafva

hufvudsakligen afsett dels att åt regeringen bereda större inflytande på lagstiftningen

för riksbanken samt plats i förvaltningen och kontroll öfver densamma

och dels att genom enskilda delägares inrymmande gifva banken karaktären af

ett enskildt, ehuru under statsmakternas stränga uppsikt stående bankinstitut.

Af särskildt intresse äro de ståndpunkter, som intagits af 1881 och 1889

års bankkommittéer.

1881 års bankkommitté fann den mest vägande anmärkningen mot riksbankens

organisation och förvaltning vara den, som afsége »det olämpliga och

oegentliga i riksbankens undantagsställning såsom tillhörande och uteslutande

styrd af Riksdagen». Kommittén upptog äfven det flera gånger framställda förslaget

att i riksbanken inrymma enskilda delägare. Man skulle gifva riksbanken

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 8 sand. 28 käft. (Nr 35.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Banicoutshottets utlåtande Nr 35.

ökad styrka genom att medelst enskilda delägares inrymmande bilda ett slags

bolag, som, i likhet med andra bolag, skulle äga och förvalta sin egendom på

det kontraktsenliga aftalets grund, och riksbankens privaträttsliga ställning skulle,

genom att dess verksamhet byggdes på de för ett dylikt bolag från tid till annan

gifna oktrojer, blifva starkare framhållen och bevarad än som kunde ske därigenom,

att grunderna för dess rörelse och förvaltning bestämdes i allmän civillag.

Kommittén föreslog, att eu tredjedel af riksbankens grundfond skulle tillskjutas

af enskilda delägare, Indika jämväl skulle genom delegerade i den högsta myndigheten

öfver banken, bankstämman, deltaga i valet af fullmäktige och i utfärdande

af reglemente för banken.

I likhet med 1881 års kommitté fann 1889 års bankkommitté det innebära

vissa vådor, att riksbanken vore uteslutande beroende af Riksdagen. Ett

upptagande i riksbanken af enskilda delägare kunde visserligen innebära beaktausvärda

fördelar. Betydelsen af detta delägareskap af enskilda borde dock ej

skattas allt för högt, då deras inflytande på bankens rörelse och förvaltning ej

kunde blifva af afgörande betydelse; och då förslaget om enskilda delägares inrymmande

i riksbanken icke" kunde påräkna tillräckliga sympatier, ville icke

kommittén föreslå någon förändring i riksbankens karaktär att uteslutande vara

en statsbank. Den åsyftade tryggheten ansåg kommittén böra sökas på eu annan

väg, nämligen genom att med bibehållande af riksbankens karakter af statsbank,

åt Konungen inrymma rätt att utse en tredjedel af fallmäktiges antal, som därvid

borde ökas till nio, äfvensom att i lag, stiftad af Konung och Riksdag gemensamt,

inrymma de väsentliga bestämmelserna angående riksbankens rörelse

och förvaltning.

Genom 1897 års lag, som ställde de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt

på afskrifning, blefvo omsider de viktigaste bestämmelserna rörande riksbankens

organisation och verksamhet ordnade genom allmän lag, hvarjämte Konungen

medgafs rätt att utse en ledamot i bankens styrelse. I öfrigt förblef dock banken,

såsom förut, under Riksdagens vård och förvaltning. Riksbankens reglemente

fastställes sålunda fortfarande, som bekant, af Riksdagen, bankoutskottet är fullmäktiges

närmaste öfverordnade, och genom sina elektorer utser Riksdagen 6 af

banken 7 fullmäktige.

Den förändrade ställning, riksbanken numera intager i vårt ekonomiska

lif, har låtit spörsmålet om bankens organisation framstå såsom mera betydelsefullt

och brännande än tillförene. På senaste tiden har frågan blifvit föremål

för eu liflig pressdiskussion, hvilken, genom de uttalanden, som därunder från

sakkunnigt håll gjorts, ådragit sig berättigad uppmärksamhet.

I ett inlägg i denna diskussion har från riksbanksstyrelsens sida erinrats,

bl. a., att det visserligen vore af stor betydelse, att grunderna för riksbankens

sedelutgifuing och de förnämsta reglerna för bankens utlåning och öfriga rörelse

sedan år 1897 fastställas i allmän lag, men att hufvudvikten dock läge därpå,

att bankens förvaltning komme i lämpliga händer och att bankens styrelse, ostörd

af för banken och dess egentliga uppgift främmande intressen, finge omhänderhafva

sitt värf.

Från andra håll har med styrka framhållits, att hvad som tarfvas är eu

sådan förändring af riksbankens organisation, att den icke längre behåller sin

egenskap af statsbank.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35. 3

Den omständigheten, att riksbanken och dess nuvarande organisation tid

etter annan bringas under diskussion och kritiseras, låter i och för sig en ingående

undersökning rörande kritikens berättigande framstå såsom nödvändig. När

man vidare uppmärksamma!’, att, förutom i Sverige, den sedelutgifvande centralbanken

numera är statsegendom i intet annat land med undantag af Ryssland

vinland, Bulgarien och Uruguay, måste man ledas till den slutsatsen, att tungt

vägande skal föranleda de sedelutgifvande centralinstitutens placerande på neutral

grund. Den tanken ligger nära, att dessa skäl äga bärkraft äfven i fråga om

den svenska riksbanken; i hvarje fall lärer angifna faktum jämväl tala för verkställandet

af en undersökning, huruvida riksbankens konstruktion är den rätta.

Sedan riksbanken genom 1897 års lag blifvit allena sedelutgifvande och således

dess sedlar som enligt § 72 Regeringsformen äro lagliga betalningsmedel i riket

utgöra, landets enda rörelsemedel, är det af så mycket större vikt, att starka

garantier skapas mot en minskning af dessa sedlars pålydande värde, när och

om landet en gång blir utsatt för inre eller yttre olyckor. Äfven om man bortser

tran det olampliga 1 att riksbanken styres och ledes afen lagstiftande församling

och därigenom kan indragas i politiska strider, kan man dock icke undgå att

taga hänsyn till den långt större fara, som, i händelse landet invecklas i ett kria

uppstår till följd däraf, att landets enda sedelutgifvande bank är statsegendom’

Dess kredit sammanhänger nämligen på det allra närmaste med landets egen och

den torde därför vid krigstillfälle ej längre kunna fullgöra sina åligganden’som

centralbank. Men med det djupgående inflytande riksbanken numera utöfvar på

landets hela affärshf, skulle en sådan katastrof komma att i hög grad skärpa de

svårigheter, som åtfölja ett krig. 1

Om arten af den reform, hvarigenom en tidsenlig och betryggande ribsbanksorgamsation

kunde skapas, äro, såsom nämndt, meningarna delade I alla

händelser. bör emellertid eu .reform kunna ske på sådant sätt, att staten, såsom

iaJM an de flesta länder, bibehåller såväl inflytande öfver riksbanken som ock

vidtgående ekonomiska fördelar af densamma.»

Herr Runes motion lyder:

»Den ställning riksbanken numera intager i vårt ekonomiska lif har låtit

spörsmålet om bankens organisation framstå såsom mera betydelsefullt än tillförene.

På senaste hd har frågan äfven blifvit föiemål för liflig pressdiskussion

hvilken genom de uttalanden, som därunder från sakkunnigt håll gjorts ådragit

sig stor och berättigad uppmärksamhet. ’

Den omständigheten, att riksbanken och dess nuvarande organisation på

senare tider alltmera diskuterats och äfven kritiserats, torde redan det framstå

såsom ett skäl för en ingående undersökning i frågan. Då man därtill tager i

.betraktande, att den sedelutgifvande statsbanken i nästan alla kulturländer ''icke

ar statsegendom måste man antaga, att starka skäl måste förefinnas för att

statsbaukerna sålunda 1 allmänhet ställts på mera neutral grund och att dessa

skal måste vara tillämpliga äfven på den svenska riksbanken. Åtminstone måste

man uti dessa omständigheter finna full anledning till verkställandet af eu allsidig

utredning rörande riksbankens konstruktion och förhållanden i öfrigt. Hänsyn

torde härvid tagas äfven till de svårigheter, som kunna uppstå, i händelse

s. 4 Kontrollera mot PDF

Historik.

4 BankoutsTcottets utlåtande Nr 35.

landet invecklas i krig, särskild! då man tager i betraktande, huru litet prägladt

guldmynt här i landet användes som vanligt betalningsmedel, hvarigenom en

stockning i allmänna rörelsen lättare kan uppstå. ........ ,

Huru en tidsenlig reform af riksbankens organisation bör ske,, är en sak,

hvarom skilda meningar nog råda, särskild! beträffande frågan, huruvida enskilda

delägare böra finnas eller icke, men att det icke i alla utseenden är bra beställd!

som det är, därom tror jag, att numera de allra flesta äro ense. Det synes mig

emellertid, att en reform i alla fall bör ske på sådant sätt, att staten bibehåller

lämpligt inflytande öfver riksbankens skötsel samt äfven tillförsäkrar sig eu fullt

lika stor årlig inkomst af banken, som hittills kommit staten till godo.

Då jag således anser eu utredning rörande riksbankens organisation och

alla förhållanden synnerligen önsklig, hemställer jag, att Riksdagen måtte i skrifvelse

till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes föranstalta om en allsidig

utredning, huruvida förändringar i fråga om riksbankens organisation och förvaltning

äro af behofvet påkallade, samt därefter för Riksdagen framlägga de

förslag,0till Indika utredningen kan gifva anledning.»

Utskottet har till en början ansett det vara lämpligt att i största

korthet erinra om de viktigare förändringar, som hittills företagits i fråga

om riksbankens styrelse och dess ställning till Riksdagen.

Den ständernas makt och myndighet i afseende på riksbanken som

genom år 1668 utfärdadt tillståndsbref blifvit af Konungen till rikets

ständer öfverlämnad och som 1772 års regeringsform bekräftat, bibehölls

i 1809 års regeringsform orubbad. I 72 § stadgades nämligen, att rikets

ständers bank hädanefter, som dittills varit, skulle förblifva under rikets

ständers egen garanti och vård, så att den ostörd måtte förvaltas af de

fullmäktige, hvarje stånd därtill förordnade, enligt af rikets ständer antagna

ordningar, stadgar och reglementen. I fråga om val af bankofullmäktige

föreskrefs i 1810 års riksdagsordning, att rikets ständer skulle

vid hvarje riksdag, hvart stånd för sig, utse fullmäktige, tre af hvarje

stånd. Genom riksdagsbeslut af åren 1830 och 1834 vidtogs sedermera

den ändring; i 72 § regeringsformen, att riksbanken ställdes under

Konungens och rikets ständers gemensamma garanti, samt att lagar och

stadgande!! för banken och dess styrelse fingo karaktär af utaf Konung

och rikets ständer gemensamt stiftad lag. Såsom sådan blef ock 1834 års

banklag antagen.

Representationsreformen år 1866 påkallade förändrade anordningar i

fråga om bankofullmäktiges tillsättande. 1866 års riksdagsordning innehåller

bestämmelser härutinnan i §§ 71 och 73. Fullmäktiges antal nedsattes

till sju med tre suppleanter. De skulle utses för ett års tid af en

valnämnd på 48 personer, af hvilka Riksdagens kammare hvardera valde

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutslcottets utlåtande Nr 35.

5

halfva antalet. § 71 ändrades sedermera år 1894, hvarvid, för betryggande

af kontinuitet i bankstyrelsen, nu gällande bestämmelse infördes därom, att

val af fullmäktige ske för en tid af tre år och att blott två af fullmäktige

årligen ställas under omval.

Grundlagsstadgandena om riksbankens styrelse fingo, som kändt,

sin nuvarande lydelse vid 1897 års riksdag. Genom detta år slutligen

antagen grundlagsändring inrymdes åt Kungl. Maj:t rätt att utse en af de

sju fullmäktige jämte suppleant för denne, hvarvid den af Kungl. Maj:t

förordnade ledamoten skulle vara fullmäktiges själfskrifne ordförande.

Bestämmelserna om fullmäktiges tillsättande i öfrigt bibehöllos oförändrade.

Hvad den direkta ledningen af riksbanken beträffar, beslöts vid

1867 års riksdag, att fullmäktige skulle inom sig utse två deputerade för

den dagliga förvaltningens handhafvande, med rättighet därjämte att, om

så ansåges nödigt, välja en bland öfriga fullmäktige att jämte endera af

deputerade besörja bankens växelärenden. År 1870 borttogs emellertid

rättigheten att utse den särskilde deputeraden. Vid 1874 års riksdag,

bestämdes åter, att fullmäktige skulle inom sig utse en biträdande deputerad,

hvilken hade att under den tid, då ordinarie deputerad åtnjöt

ledighet, äfvensom vid tillfälligt förfall för deputerad fullgöra dennes

åligganden. Deputeradeinstitutionen förändrades sedermera år 1901, då

i § 38 bankoreglementet den bestämmelsen intogs, att fullmäktige inom

sig skulle utse en förste och en andre deputerad^ Den vikarierande

deputeradebefattningen bibehölls därvid oförändrad. År 1907 förändrades

slutligen sistnämnda befattning till ytterligare en andre deputeradebefattning,

så att deputerade blefvo en förste och två andre.

Af den här ofvan intagna historiska redogörelsen framgår, att de

nuvarande föreskrifterna rörande riksbankens förvaltning i hufvudsakliga

delar äro desamma som i äldre tider. Åtskilliga förändringar hafva visserligen

genomförts, företrädesvis med afseende å bankens styrelse. Till de

viktigaste af dessa lära otvifvelaktigt böra räknas dels den Kungl. Maj:t

medgifna rätten att bland fullmäktige utse ordförande jämte suppleant

för denne, dels ock föreskriften att fullmäktige skola väljas för en tid

af tre år.

Nu får man emellertid icke bortse från den omständigheten, att

sedan genom 1897 års lagstiftning riksbanken öfvertagit sedelutgifningen

inom landet och sålunda öfvergått till att vara en verklig centralbank,

riksbanken kommit att intaga en helt annan ställning i vårt ekonomiska

lif än tillförne. Det förtjänar i detta sammanhang erinras, hurusom vid

Utskottets

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

fastställandet af de bestämmelser, enligt hvilka sedelutgifningsrätten öfverflyttades

på riksbanken, såväl från de enskilda bankernas sida som ock

af målsmän för våld näringslif uttalades farhågor för att riksbanken ej

skulle kunna på ett fullt tillfredsställande sätt motsvara de kraf, näringslifvet

hädanefter måste komma att ställa på riksbanken. Genom särskilda

bestämmelser blef det ock åt de enskilda bankerna förbehållet att fortfarande

utgifva egna sedlar intill utgången af år 1903, hvarjämte åt dessa

banker medgåfvos vissa förmåner i afseende å anlitandet för deras lånerörelse

af kredit hos riksbanken. Och hvad beträffade sådana enskilda

banker, som före utgången af den därför bestämda tiden afstått från

sin sedelutgifningsrätt, bereddes dessa banker möjlighet att erhålla

särskilda förmåner, dock endast för tiden intill 1910 års utgång. Vid

sidan af dessa åtgärder, som uppenbarligen vidtagits för att icke öfvergången

skulle blifva alltför hastig och föranleda rubbningar i affärslifvet,

har riksbanken såsom ensam sedelutgifvande bank åt de enskilda bankinstituten

medgifvit en rediskonteringsrätt som af dessa i stor utsträckning

begagnats.

Ö o o t

Under sådana förhållanden är det tydligt, att riksbanken icke blott

legalt utan äfven faktiskt kommit att intaga en ställning, som gör den till

ett verkligt stöd för de enskilda bankerna och därigenom för landets

näringslif i dess helhet. Desto angelägnare framträder då nödvändigheten

att åt riksbanken trygga den fasthet och stadga, som erfordras, för att

banken skall kunna fylla denna sin uppgift. Det måste således ligga

synnerlig vikt uppå, att riksbankens styrelse vid fullgörandet af sitt ansvarsfulla

uppdrag blifver i stånd att år från år utan störande inverkan

af mera tillfälliga förhållanden fullfölja en för utvecklingen af landets

näringslif nyttig affärspolitik.

Som kändt står riksbanken under Riksdagens garanti och vård.

Riksdagen fastställer alltså bankens reglemente och utöfvar för öfrigt

sina funktioner dels genom bankoutskottet dels ock, oafsedt statsrevisionen,

genom särskilda valnämnder, elektorer, hvilka hafva att utse fullmäktige

i banken och deras suppleanter samt revisorer för bankens afdelningskontor.

Hvad först bankoutskottet angår, är att märka, att denna delegation

— som för öfrigt nu fått sitt verksamhetsområde utvidgadt — då

den fungerar endast under en del af året, icke enligt sakens natur kan

göra stadigvarande tjänst såsom en rådgifvande myndighet, hos hvilken

riksbanken kan vid förefallande behof äfven mellan riksdagarna erhålla stöd.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

7

Beträffande vidare frågan om val af revisorer, torde kunna ifrågasättas,

huruvida det sätt, hvarpå dessa utses, kan anses fullt betryggande

för att kompetenta personer må erhållas.

Hvad härefter angår den synnerligen viktiga frågan om tillsättande

af bankens styrelse, utses denna som bekant för närvarande på det

sätt, att Kungl. Maj:t för en tid af tre år förordnar ordförande och

suppleant för denne, hvarjämte öfriga fullmäktige tillika med suppleanter

för dem väljas af särskilda, af hvardera kammaren utsedda elektorer.

Dessa fullmäktige väljas likaledes för en tid af tre år, dock så att en

tredjedel årligen underkastas omval; suppleanterna åter väljas endast för

ett år i sänder. Den ändring har sålunda vidtagits, att valen numera

afse en tidsperiod af tre år och faran för alltför hastiga förändringar

inom bankens styrelse kan alltså sägas hafva i brågon mån minskats.

Emellertid kvarstå åtskilliga olägenheter, som vidlåda själfva valsättet.

Årligen har Riksdagens valnämnd att utse två fullmäktige, af

hvilka i regel en har att fylla en förste eller andre deputerads viktiga

plats, och därjämte tre suppleanter, som skola vara kvalificerade att ersätta

ordinarie fullmäktig. Den begränsade tid, som står Riksdagens valmän

till buds, försvårar en omsorgsfull förberedelse af valen och torde

vara en af orsakerna till att svårigheter stundom yppat sig att till

dessa platser finna de lämpligaste personerna. Härtill kommer faran för

att vid valen andra synpunkter än de rent sakliga kunna göra sig

gällande.

Slutligen må äfven framhållas den olägenhet, som kan uppstå,

därest under tiden mellan riksdagarna förste eller någon af andre deputerade

afgår utan att bland öfriga fullmäktige eller bland suppleanterna

en lämplig ersättare finnes att tillgå. Med det nuvarande valsättet

måste i dylikt fall ett nyval uppskjutas, till dess nästa Riksdag sammanträder.

Af det anförda torde framgå, att åtskilliga olägenheter med afseende

å riksbankens nuvarande organisation och förvaltning förefinnas,

och det lärer under sådana förhållanden med fog kunna sättas i fråga,

huruvida icke en undersökning borde vidtagas för att utröna, i hvilken

mån förändringar i denna organisation och förvaltning kunna anses vara

af behofvet påkallade.

Det torde ock vara kändt, hurusom såväl inom som utom riksdagen

röster höjts till förmån för en närmare undersökning, på sätt

ofvan blifvit antydt, äfvensom att åtskilliga förslag till förändrad organisation

af banken redan framkommit. I detta afseende har sär
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

BankoutshotteU utlåtande Nr 35.

skildt ett, afgifvet från sakkunnigt håll, tilldragit sig en viss uppmärksamhet.

Enligt detta förslag skulle banken som hittills förblifva under

Riksdagens garanti samt förvaltas af därtill förordnade fullmäktige, under

inseende af ett bankråd, hvars medlemmar skulle utses till en mindre

del af Kungl. Maj:t och i öfrigt af Riksdagen. Åt bankrådet skulle anförtros

bland annat val af fullmäktige och deras suppleanter. I alla

viktigare frågor skulle bankrådets beslut underställas Riksdagens godkännande.

I motionerna har äfven framhållits den fara, som förmenas ligga

däri, att staten under tryckta tider kunde frestas att till men för landets

penningväsen sammanblanda sina egna och riksbankens affärer, äfvensom

den våda, som i händelse af krig läge däri, att landets enda sedel utgifvande

bank vore statsegendom. Äfven dessa nu angifna synpunkter torde

vid en blifvande utredning böra komma till beaktande.

Utan att inlåta sig på ett närmare bedömande af huru ofvan angifna

olägenheter böra undanröjas, har utskottet likväl ansett angeläget,

att en utredning i ämnet kommer till stånd i syfte att, med bibehållande

af nödig kontroll från Riksdagens sida, och hittillsvarande ekonomiska

fördelar för staten, undersöka, hvilka ändringar i nu gällande bestämmelser

lämpligen må kunna genomföras.

Utskottet har alltså funnit sig böra hemställa om eu skrifvelse till

Kungl. Maj:t med begäran att eu dylik utredning måtte snarast möjligt

verkställas.

Åberopande hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i anledning af förevarande motioner,

må i skrifvelse till Kungl Maj:t anhålla, det

täcktes Kungl. Maj:t låta snarast möjligt utreda, hvilka

förändringar i fråga om riksbankens organisation och

förvaltning må finnas vara af behofvet påkallade, samt

för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill denna

utredning kan gifva anledning.

Stockholm den 7 maj 1912.

På bankoutskottets vägnar:

I. von STAPELMOHR.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35

9

Reservation

af herrar Henricson i Karlslund, Kristensson, Vahlquist, Leander

och Forssell, hvilka ansett, att utskottets yttrande bort hafva följande lydelse:

»Såsom af ofvan intagna historiska redogörelse framgår, undergick

riksbanken för ej längre tid tillbaka än för omkring 15 år sedan en

ganska väsentlig reformering, och äfven därefter hafva vissa mindre förändringar

vidtagits i syfte att ytterligare befästa verkan af nämnda reform.

Det har också visat sig, att några befogade anmärkningar mot bankens

skötsel icke förekommit, vare sig inom eller utom Riksdagen eller ens

från deras sida, som påyrka ändrade grunder i fråga om bankens organisation

och förvaltning, och det oaktadt, som k än dt, en ganska allvarsam

ekonomisk kris för ej många år sedan öfvergått vårt land. Det vill därför

synas, som om man icke med fog kunde göra gällande, att några

verkliga brister vidlåda riksbankens organisation och förvaltning. Under

sådana förhållanden lärer det ock möta synnerligen stora svårigheter att

angifva de riktlinjer, efter hvilka en eventuell utredning borde komma

till stånd, något som uppenbarligen är en nödig förutsättning för verkställandet

af en dylik utredning.

I motionerna har äfven berörts det vid flera föregående tillfällen

framkastade förslaget om enskilda delägares inrymmande i banken. Man

har i detta afseende gjort gällande, att i händelse af krigiska förvecklingar

banken såsom ej uteslutande statsegendom skulle i större grad än

eljes säkerställas gent emot obehörigt intrång såväl från statens som från

yttre fienders sida, och har äfven ur denna synpunkt en utredning ansetts

nödig. Oafsedt huruvida den omständigheten att enskildt kapital

tillföres banken må anses utgöra en borgen för att under de ano-ifna

förutsättningarna bankens egendom skall respekteras, vill det synas,Ösoin

om en utredning i berörda syfte skulle vara ägnad att redan på förhand

tilldraga sig eu viss uppmärksamhet, särskildt utom landet, hvaraf olägenheter

skulle kunna föranledas. Med afseende å den förmenta faran° för

att vid krigstillfälle bankens egendom skulle fålla i fiendehänder må för

öfrigt erinras om den i bankoreglementet intagna bestämmelsen därom

att ''fullmäktige skola alltid vara beredda på sådana anstalter, hvarigenom

riksbankens redbarheter samt angelägna handlingar och dokumenter må

kunna, om så fordras, utan tidsutdräkt till säker ort förflyttas’.

Äfven om en eller annan anmärkning i detalj må kunna framställas

mot bankens nuvarande organisation, synes likväl rättelse härutinnan

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 8 samt. 28 käft. (Nr 35). 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

BanJcoutskottets utlåtande Nr 35.

kunna ske, utan att en så vidlyftig åtgärd behöfver tillgripas som den

utredning, hvilken här blifvit ifrågasatt.

Hvad sålunda anförts torde tillräckligt ådagalägga, att något verkligt

behof af en dylik utredning icke föreligger och får utskottet alltså

hemställa

att förevarande motioner I: 43 och II: 162 icke

måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.»

Herr Söderberg i Stockholm har begärt få antecknadt, att han icke

deltagit i den slutliga behandlingen af detta ärende inom utskottet.

STOCKHOLM, SVENSKA TRYCKERIAKTIEBOLAGET 1912.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.