Skrifvelse till Kungl. Majd angående inrättande af arbetsförmedling för sjöfolk rn. m.
1912-04-23 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1912:13, Skrifvelse till Kungl. Majd angående inrättande af arbetsförmedling för sjöfolk rn. m.
Dokumentets text
Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
1
Nr 18.
Ankom till Riksdagens kansli den 22 april 1912 kl. 3 e. m.
Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13,
i anledning af Andra hammarens beslut på grund
af vädd motion om skrifvelse till Kungl. Majd angående
inrättande af arbetsförmedling för sjöfolk rn. m.
I motion inom Andra kammaren, nr 251, har herr Ernst Söder- Motionen,
berg hemställt,
»att Andra kammaren för sin del ville besluta att ,i skrifvelse till
Kungl. Maj:t anhålla om utredning och, därest denna därtill föranleder,
om förslag
dels till inrättandet af eu till sjömanshusen anknuten maritim
arbetsförmedling och
dels till en för sjöfolket afsedd arbetslöshetsförsäkringskassa».
Beträffande motiveringen tillåter sig utskottet hänvisa till motionen. Motiveringen.
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott, till hvilket motionen hän- Andra kamvisats,
har afgifvit följande yttrande: blotts it
»Hvad först gäller frågan om inrättande af en till sjömanshusen rande.
knuten maritim arbetsförmedling har utskottet i likhet med Andra kammarens
tredje tillfälliga utskott 1911 den uppfattningen, att sjömansyrkets
säregna beskaffenhet nödvändiggör särskilda åtgärder i fråga om
arbetsförmedling för detta yrkes arbetare, samt att sjömanshusen alltjämt
måste anses vara organ, lämpade att förmedla en dylik verksamhet,
bland annat därför att sjömännen både för lyftande af intjänt hyra och
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 12 samt. 2 afd. 13 höft. (Nr 13.) 1
2 Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 13.
af vana inställa sig vid dem. Utskottet vill betona vikten af att denna
arbetsförmedling handhafves af en offentlig institution, ej af den ena
parten, exempelvis arbetsgifvarne, såsom för närvarande i hög grad är
fallet. I öfverensstämmelse med hvad som framhölls i Andra kammarens
debatt 1911, anser nämligen utskottet ett Sådant förhållande, som att
arbetsgivareorganisationen ensam sköter arbetsförmedlingen, i och för sig
olämpligt och vid kritiska tidpunkter, under det strid råder mellan arbetare
och arbetsgivare, synnerligen olyckligt. Sjömanshusombudsmännen
böra icke heller tillåtas att samtidigt som de sköta den offentliga arbetsförmedlingen
vara ombud för Sveriges redareförening och ombesörja denna
förenings förhyrningsverksamhet.
Emellertid ha sedan förevarande frågas föregående riksdagsbehandling
flera omständigheter inträffat, som ställa densamma i ett delvis
nytt ljus. Så har den 13 juli 1911, som ofvan omnämnts, utkommit
ny förordning angående sjömanshusen i riket samt sjöfolks på- och afmönstring
in. m. I denna nya förordning har, såsom framgår af ofvan
meddelade referat, gifvits en bättre precisering af sjömanshusens uppgift
som arbetsförmedlingsanstalter. Men äfven om efter den formulering,
sjömanshusombudsmannens åligganden i detta afseende nu erhållit, hvad
motionären åsyftat icke kan anses vara i hufvudsak vunnet, torde detta
dock blifva förhållandet, i samma mån den nära anknytning till den
offentliga arbetsförmedlingen i öfrigt, hvarom förhandlats i samband med
frågan om upprättande af en socialstyrelse, blir förverkligad. Om, såsom
i den kungl. propositionen angående socialstyrelsen föreslagits, sjömanshusens
arbetsförmedling omedelbart ställes under öfverinseende af socialstyrelsen,
som alltså skall hafva att bland annat meddela instruktioner
angående denna gren af sjömanshusens verksamhet, särskilt i syfte att
befordra dess anknytning till den offentliga arbetsförmedlingen, så har
därmed enligt utskottets mening frågan om en offentlig arbetsförmedling
för sjöfolket erhållit en tillfredsställande lösning.
Utskottet finner sig för den skull sakna anledning tillstyrka kammaren
att bifalla första punkten af motionärens hemställan.
Beträffande motionärens hemställan i andra punkten om inrättande
af en för sjöfolket afsedd arbetslöshetsförsäkringskassa, vill utskottet i
likhet med Andra kammarens tredje tillfälliga utskott 1911 framhålla
som sin uppfattning, att sjömansyrket intar en sådan särställning i fråga
om momentant återkommande arbetslöshetsperioder, beroende på sättet
för sjömännens anställande och yrkets utöfvande, samt beträffande svårigheterna
att under dessa perioder erhålla annat arbete in. m., att sär
-
3
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
skilda åtgärder för. detta yrke ensamt och före andra yrkesgrupper kunna anses
befogade och lämpliga. Utskottet vill dock i detta sammanhang betona,
att åtgärderna för att lösa sjöfolkets arbetslöshetsförsäkringsfråga icke
höra få i något afseende inverka hindrande eller försenande på arbetet
för att ordna den allmänna arbetslöshetsförsäkringen, och utskottet kan
icke dela motionärens uppfattning, att sjömansfacket borde kunna bli ett
lämpligt område för att i mindre omfattning pröfva de blifvande åtgärderna
för den allmänna arbetslöshetsförsäkringen. Just därför att sjömansyrket
är i så många afseenden olika andra yrken, kunna på detta
område förhållandena ordnas, innan man hunnit bli färdig med arbetslöshetsfrågan
i dess helhet, men däraf följer också, att de erfarenheter,
som på detta område vinnas, icke utan vidare kunna anses bli vägledande
för liknande åtgärder inom andra yrkesgrupper.
Såsom det främsta skälet för ett omedelbart ordnande af sjöfolkets
arbetslöshetsförsäkring vill utskottet framhålla, att man på detta område
redan nu har ett underlag för en arbetslöshetsförsäkringskassa i sjömanshusens
organisation och i de af sjömännen erlagda hyresafgifterna. Ifrågavarande
hyresafgifter erläggas, enligt den ofvan omnämnda nya förordningen,
vid afmönstring af befälhafvare samt hvar och en af besättningen
. med en procent af deras under tiden från påmönstringsdagen
förtjänta lön eller hyra.
De särskilda sjömanshusen för hvarje år tillhandakommande hyresafgifter
skola redovisas till kommerskollegium före den 1 februari nästföljande
år för att därefter af kollegium på så sätt fördelas, att hyresafgiften
tillfaller det sjömanshus, där sjömannen, som erlägger afgiften,
är inskrifven, men, om han ej är inskrifven vid svenskt sjömanshus,
det sjömanshus, inom hvars distrikt fartyget, hvarå hyran förtjänats,
har sin hemort.
Såsom ofvan omnämnts, erhålla sjömännen redan nu understöd i en
eller annan form från sjömanshusen. Dessa tillfälliga, mindre understöd
kunna emellertid uppenbarligen alls icke ersätta den verkliga försäkring
mot arbetslöshet, som i motionen ifrågasättes.
Ett ytterligare skäl för att nu upptaga sjöfolkets försäkringsfråga
förefinnes enligt utskottets mening i den pågående arbetsstatistiska undersökningen
angående sjömansyrket. Genom denna undersökning torde,
som af den ofvan meddelade redogörelsen framgår, erhållas nödigt underlag
för de ekonomiska kalkyler och de öfriga utredningar, som erfordras
för igångsättande af en arbetslöshetsförsäkring för sjöfolket. Det vore
uppenbarligen lämpligt, om en eventuell utredning rörande arbetslöshets
-
4
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
försäkring för sjöfolket företoges i nära samband med den utredning om
sjömansyrket, som redan pågår inom kommerskollegium.
Angående frågan om huru kostnaderna för en sjöfolkets arbetslöshetsförsäkringskassa
skola fördelas, vill utskottet som sin mening framhålla,
att desamma gifvetvis till någon del kunna och böra täckas genom
en mindre förhöjning af hyresafgifterna, Själffatlet måste vidare staten
på ett verksamt sätt äfven ekonomiskt bidraga till frågans lösande, hvarjämte
äfven arbetsgifvarne böra åläggas skyldighet att ekonomiskt understödja
en dylik kassa.
Såsom en särskild fördel vill utskottet framhålla, att genom försäkringskassans
omhänderhafvande af sjömanshusen samma institution
kommer att sköta såväl försäkringen som arbetsförmedlingen, hvarigenom
bör kunna åstadkommas effektiva garantier mot sådana eventuella missbruk
af försäkringskassan, om hvilka farhågor uttalats vid ärendets behandling
i Andra kammaren 1911. Det får ju nämligen förutsättas, att
de bägge grenarna af sjömanshusens sociala verksamhet ständigt hållas
i intim rapport med hvarandra.
Hvad slutligen beträffar den ifrågasatta kassans ställning till förvaltningen,
vill utskottet endast erinra om denna försäkrings samband
med den sociala försäkringen i öfrigt. Om, såsom nu föreslagits, den
sociala försäkringen i dess helhet kommer att handhafvas af den blifvande
socialstyrelsen, torde den lämpligaste ordningen blifva, att äfven
arbetslöshetsförsäkringskassan för sjöfolket ställes under socialstyrelsen.
I ofvan omnämnda betänkande af kommerskollegiikommittén och departementalkommitterade
häfdas också samma uppfattning. Kommittéerna
yttra nämligen, att »om och när s. k. arbetslöshetsförsäkring kan komma
att i en eller annan form omhändertagas eller vinna understöd af statsmakterna
i vårt land, handläggningen af hithörande ärenden måste vara
att hänföra till den enhetliga socialförvaltningen». En sådan anordning
är äfven ur den synpunkten fördelaktig, att på så sätt det samarbete
vore lättast att få till stånd, som i alla händelser bör äga rum mellan
arbetslöshetsförsäkringskassan och sjöfolkets egen samt den offentliga
arbetsförmedlingen i öfrigt.
Utskottet får på grund af hvad sålunda anförts hemställa, att Andra
kammaren, med afslag å hvad motionären i förevarande motion hemställt
rörande inrättande af en till sjömanshusen anknuten maritim arbetsförmedling,
ville för sin del besluta, att Riksdagen måtte i skrifvelse till
Kungl. Maj:t anhålla om utredning och, därest denna därtill föranleder,
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13. 5
om förslag till inrättande af en för sjöfolket afsedd arbetslöshetsförsäkringskassa.
»
Hvad utskottet hemställt har Andra kammaren bifallit.
Sedan beslutet delgifvits Första kammaren, har denna hänvisat ärendet
till förberedande behandling af sitt andra tillfälliga utskott.
I utlåtande nr 11 har utskottet, i anledning af en likalydande motion
inom Första kammaren, hemställt,
»dels att Första kammaren icke måtte bifalla motionen i hvad den
afser inrättande af en maritim arbetsförmedling:,
dels och beträffande frågan om eu arbetslöshetsförsäkringskassa, att
törsta kammaren ville i så måtto bifalla, motionen, att kammaren för sin
del beslutar att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det
Kungl. Maj:t måtte taga under öfvervägande, huruvida tills vidare och
intill dess frågan om arbetslöshetsförsäkring jämväl för sjömän kan blifva
slutligen ordnad sjömanshusen genom statsanslag eller annorledes må kunna
sättas i tillfälle att i större omfattning än för närvarande är förhållandet
lämna tillfälliga understöd åt behöfvande, arbetslösa sjömän.»
Utskottet finner icke anledning frångå hvad utskottet sålunda hemställt.
Utöfver hvad utskottet anfört i nämnda utlåtande vill utskottet tillägga
allenast följande. Andra kammarens utskott har såsom främsta
skälet för ett omedelbart ordnande af sjöfolkets arbetslöshetsförsäkring
framhållit, att man på detta område redan nu har ett underlag för
en arbetslöshetsförsäkringskassa i sjömanshusens organisation och i de
af sjömännen erlagda hyresafgifterna. I anledning häraf anser sig utskottet
böra erinra, att nämnda afgifter erläggas endast vid afmönstring
från svenskt fartyg af befälhafvare och besättning, som påmönstrats för
utrikes fart. För besättning i inrikes sjöfart eller å utländskt fartyg erlägges
däremot ingen afgift. Att upptaga hyresafgifter för jämväl dessa
besättningar torde också vara förenadt med synnerligen stora svårigheter,
då för flertalet af dem någon mönstringsskyldighet icke förefinnes och
icke lämpligen kan föreskrifvas. Hyresafgifterna synas sålunda, åtminstone
i sin nuvarande form, icke kunna läggas till grund för en arbetslöshetsförsäkring.
På grund häraf och under åberopande af hvad utskottet anfört i
utlåtande nr 11 får utskottet sålunda hemställa,
Andra kammarens
beslut.
Utskottets
yttrande.
Bihang till Biksdagens protokoll 1912. 12 samt. 2 afd. 13 käft. (Nr 13.) 2
6
Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
att Första kammaren icke måtte biträda Andra
kammarens i ärendet fattade^beslut.
Stockholm den 23 april 1912.
På utskottets vägnar:
G. LAGERBJELKE.
STOCKHOLM, SVENSKA TRYCKERIAKTIEBOLAGET 10)2.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.