Skrifvelse till Konungen i fråga om nedsättning i biljettpris vid resor å statens järnvågar för vissa sanatoriepatienter.
1912-02-22 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1912:2, Skrifvelse till Konungen i fråga om nedsättning i biljettpris vid resor å statens järnvågar för vissa sanatoriepatienter.
Dokumentets text
Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 2.
1
Nr 2.
Ankom till Riksdagens kansli den 22 februari 1912 kl. 1 e. m.
Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande nr 2, i anledning
af herr Almers motion, nr 64, angående skrifvelse
till Konungen i fråga om nedsättning i biljettpris vid resor
å statens järnvågar för vissa sanatoriepatienter.
I en till Första kammaren afgifven motion, nr 64, hemställer herr
Almer:
»att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till Kung!. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t måtte taga under öfvervägande, huruvida och
i hvad mån en nedsättning i gällande biljettpriser vid resor å statens
järnvägar må kunna beredas patienter, som i kurhänseende besöka något
af de statsunderstödda kustsanatorierna vid västkusten.»
Till stöd för denna hemställan har motionären anfört följande:
»Under det senaste årtiondet har staten på olika sätt uppträdt hjälpande
och stödjande i kampen mot tuberkulosen. Den har anslagit
medel som bidrag till uppförandet af tuberkulossjukhus, tuberkulossjukstugor
och kustsanatorier; den anslår årligen driftkostnadsbidrag för att
sätta mindre bemedlade och medellösa tuberkulöst sjuka i tillfälle att
anskaffa sig en tillfredsställande vård. Den anslår medel till stipendier
åt läkare för att bereda dessa tillfälle att utbilda sig särskildt med hänsyn
till behandlingen af denna sjukdom. Lungsotssjukhusen och lungsotssanatorier
ligga spridda kring hela landet, snart ett i hvarje län.
Resorna till och från sanatoriet blifva härigenom ej vidare betungande
för patienterna. Åtminstone blir kostnaden härför öfverkomlig. Annorlunda
ställer sig förhållandet med patienter, som för sin hälsas återBihang
till Riksdagens protokoll 1912. 12 samt. 2 afd. 2 käft. (Nr 2.)
Motionen.
Motive
ringen.
Dtskottets
yttrande.
2 Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.
vinnande behöfva bevista kustsanatoiuerna, så godt som samtliga belägna
vid västkusten. Resekostnaden blir här en faktor att räkna med, särskildt
då det gäller patienter från norra och mellersta Sverige, och blir
stundom här så hög, att den kan ställa sig hindrande i vägen för genomgående
af en kur vid någon af dessa anstalter. För att råda bot härutinnan
hade jag tänkt mig, att staten borde kunna träda hjälpande
emellan genom att bereda dessa patienter, så godt som uteslutande barn
från medellösa och mindre bemedlade hem, en resekostnadslindring i
likhet med hvad som skett för underlättande af skolbarns studie- och
ferieresor eller på annat lämpligt sätt, dock alltid utan restriktioner beträffande
antalet på en gång resande.
Bifogade redogörelse1 2) rörande patientantalet under år 1911 länsvis
från Kronprinsessan Victorias kustsanatorium, kustsjukhuset å Styrsö
och kustsanatoriet Apelviken jämte eu sammanställning af biljettpriser
från vissa större järnvägsstationer i norra och mellersta Sverige till
ofvannämnda kustsanatorier ger en orienterande föreställning om behofvet
och verkan af nyss angifna förslag.»
Ifrågavarande kustsanatorier underhållas af landsting, kommuner
och enskilda, hvarjämte staten lämnar bidrag till byggnader och driftkostnader.
Statsunderstöd utgår ej i någon form för resor, utan torde
det bero på vederbörande kommuner att bestrida resekostnaderna för
barn från medellösa eller mindre bemedlade hem.
Dessa kustsanatorier äro veterligen af synnerligen stort värde i
kampen mot tuberkulosen. Af de vid motionen fogade tabeller 3) framgår
emellertid, att det hufvudsakligen är barn från de södra delarna
af landet, som åtnjuta vård å kustsanatorierna; och kan detta förhållande
ej gärna bero på annat, än att resorna från de norra delarna af landet
ställa sig förhållandevis dyra. Med särskild hänsyn till, att resekostnaderna
sålunda måste anses för närvarande i många fall lägga hinder i
vägen för erhållande af vård å kustsanatorierna, har utskottet ansett,
att åtgärder böra vidtagas för beredande af understöd till resekostnaderna
samt att sådant understöd bör lämnas af staten.
Utskottet har därför föranstaltat en undersökning rörande i liknande
fall lämnade eller ifrågasatta understöd af staten; och har utskottet
därvid inhämtat följande.
*) Se bilaga 1.
2) Se kungl. kungörelsen den 22 juni 1911.
3) Se bilaga 1.
3
Första lammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.
Afgiftsfri resa å statens järnvägar är i likartadt fall endast medgifven1)
medellösa döfstumma för deltagande i nattvardsgång.
En nedsättning i afgiften har medgifvits 4) åtskilliga personer, såsom
medellösa eller, mindre bemedlade lärjungar vid döfstumskolor och
vissa skolor för blinda beträffande hemresor under ferierna, barn som
af Stockholms kristna sedlighetsförening utsändas till hem på landet,
visst antal nödställda personer, åt hvilka genom föreningen för välgörenhetens
ordnande tillfälle beredes att för hälsans vårdande vistas å
landet eller vid brunns- eller badort, samt sjuksköterskor vid Sofiahemmet,
diakonissanstalten i Stockholm m. fl. anstalter för resor till och
från tjänstgöringsort samt för hälsans vårdande under tjänstledighet.
Nedsättning i biljettprisen beredes2) äfven folkskolebarn dels för
de s. k. ferieresorna dels ock för studieresor under lärares eller lärarinnas
ledning. I detta fall erhålla dock statens järnvägar godtgörelse
från särskildt anvisadt anslag:.
En annan, form för resekostnadsersättning har ifrågasatts af medicinalstyrelsen
i utlåtande af den 15 december 19113) öfver en framställning
om understöd, som gjorts af föreningarna för bistånd åt lytta och
vanföra. Medicinalstyrelsen har därvid föreslagit, att ersättning för de
vanföras och deras följeslagares eller vårdares resa skulle, enligt angifna.
grunder, utgå i sådana fall, där kommun, hvarest medellös vanför
har sin hemort, är särskildt betungad med sjukvård af sådant slag som
det ifrågavarande, eller där den vanföre är mindre bemedlad och icke
kan själf bekosta resorna, eller slutligen, där på grund af större afstånd
till vårdanstalten eller af annan orsak resekostnaden blifver särskildt
betungande; hvarjämte medicinalstyrelsen hemställt, att erforderliga
medel skulle ställas till förfogande genom ett förslagsanslag. Denna
fråga har emellertid, såvidt utskottet har sig bekant, ännu icke varit
föremål för Kung], Maj:ts pröfning.
Beträffande slutligen de af staten understödda anstalterna för behandling
af lupus4) och barnförlamning5) har frågan om resekostnaden
i så måtto beaktats, att såsom villkor för statsunderstöd stipulerats, att
resan bekostas af landsting, kommun eller annorledes.
Vid öfvervägande af frågan om, i hvilken form reseunderstöd till
patienter vid kustsanatorierna bör lämnas, har utskottet funnit före
4)
Se kungl. brefvet den 2 februari 1906.
2) Se kungl. brefvet den 15 december 1911.
3) Se bilaga 2.
4) Se kungl. kung. den 11 november 1904
6) Se kungl. prop. 1912 nr 1: 6 och Riksdagens beslut i anledning däraf.
4
Forsla kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.
nämnda af medicinalstyrelsen afgifna förslag beaktansvärdt, ehuruväl utskottet
icke ansett sig kunna bestämdt förorda detta framför andra utvägar.
På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa:
att Första kammaren måtte på så sätt bifalla motionen,
att kammaren för sin del behagade besluta, det
Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t täcktes verkställa utredning, huruvida
och i hvad mån statsunderstöd bör lämnas till bestridande
af kostnaderna för patienters resor till och från
kustsanatorierna, samt därefter vidtaga de åtgärder,
hvartill denna utredning kan föranleda.
Stockholm den 22 februari 1912.
På utskottets vägnar:
G. LAGERBJELKE.
Afskrift. Bil. 1.
Patienterna vid Kronprinsessan Victorias kustsanatorium under år 1911 voro
med hänsyn till hemort så fördelade:
Blekinge län ...................................... 36
Gäfleborgs län .................................... 1
Göteborgs och Bohus län .................. 2
Hallands län...................................... 36
Jönköpings län.................................... 20
Kalmar län.......................................... 2
Kopparbergs län ................................. 19
Kristianstads län................................. 108
Kronobergs län................................... 21
Malmöhus län .................................... 99
Norrbottens län ...
Stockholms län......
Södermanlands län
Värmlands län.................................... 22
Västerbottens län................................. 2
Örebro län .......................................... 7
Östergötlands län................................. 1
Malmö stad.......................................... 29
Stockholms stad ................................. 53
Summa 465
Attesteras
Ernst Lindahl.
cocon
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.
o
Afskrift.
Göteborgs stad ......
Bohus län ............
Värmlands län......
Västmanlands län
Jämtlands län ......
Södermanlands län
Elfsborgs län.........
Kustsjukhuset Styrsö.
Uppgift å antalet patienter länsvis under 1911:
180
24
8
27
1
10
20
Norrbottens län ................................. 2
Västernorrlands län ........................... 1
Örebro län .......................................... 12
Skaraborgs län.................................... 5
Stockholms stad ................................. 1
Summa 286
P. Stift er skiöld.
Afskrift.
Hallands län ...................
Elfsborgs län...................
Kronobergs län................
Göteborgs och Bohus län
Västerås län ...................
Kalmar län......................
Kustsanatoriet Apelciken 1911.
Patienternas hemort:
68
39
18
16
12
10
Västernorrlands län
Skaraborgs län.......
Stockholms län.......
Örebro län .............
Norrbottens län.......
..................... 10
..................... 8
..................... 4
..................... 3
..................... 2
Summa 190
J. S. Almer.
Afskrift.
Biljettpris i 3:e klass för resa å statens järnvägar mellan nedan angifna stationer:
Jönköping .......................
Linköping .........................
Göteborg (Vänersborg)......
Moholm (Mariestad)..........
Karlstad ............................
Örebro ..............................
Frö vi (Västerås) ...............
Flen (Nyköping)...............
Stockholm C.....................
Uppsala.............................
Storvik (Gäfle och Falun)
Östersund ........................
Sollefteå (Hernösand) ......
Umeå.................................
Luleå.................................
Göteborg.
4.40
7.so
4.20
7.40
6.40
7.oo
7.80
9.80
10.60
10. oo
15.80
16.80
19.80
23.4 0
Varberg.
6.00
9.20
2.00
5.80
8.80
8.00
8.40
9.20
11.00
11.80
11.20
16.80
17.80
20.80
24.20
Barkåkra.
8.60
10.00
5.oo
8.20
11.00
10.20
10.80
11.40
13.20
14.oo
13.40
18.60
19.60
22.40
25.60
Kungl. Järnvägsstyrelsen, Persontaxebyrån 24 januari 1912.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 12 samt. 2 afd. 2 käft. (Nr 2). 2
6 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.
Bil. 2-
Transumt af Medicinalstyrelsens utlåtande den 15 december 1911 i anledning af föreningarnas
för bistånd åt bytta och vanföra framställning om statsunderstöd.
Till Konungen.
Slutligen hemställa föreningarna äfven om fria resor för de vanföra till och från
anstalten för undergående af behandling. Ett sådant medgifvande vore utan tvifvel af
största betydelse i två afseenden. Därigenom skulle dels möiliggöras att flera patienter
kunde behandlas på klinikerna, då patienterna under mellantiderna mellan operationerna
kunde uppehålla sig i sina hem, hvilket särskildt under ett senare stadium af behandlingen
med fördel låter sig göra, dels skulle därmed en poliklinisk behandling af äfven
aflägset boende patienter kunna ordnas. Anstalternas effektivitet skulle genom ett
sådant medgifvande högst betydligt förökas, och man torde kunna säga att ett sådant
medgifvande skulle i hög grad bidraga att göra de till 1913 års början beräknade
119 sjukhusplatserna så nära tillräckliga för landets behof som möjligt. Under den
första tiden för behandlingen af ett svårt fall äro däremot fria resor af mindre betydelse,
då den sjuke då måste vistas långa tider på sjukhuset.
Att i sådan rätt till fria resor äfven måste inbegripas kostnaderna för en följeslagare
eller vårdare är uppenbart, då dessa vanföra i allmänhet äro barn och därtill
mycket hjälplösa. Det synes därför också mycket önskligt, att ersättning för nödvändiga
resor i angifna syftet måtte ersättas af staten beträffande såväl vanför som hans
vårdare. Hvad angår formen för ett medgifvande af fria resor vill medicinalstyrelsen
framhålla, att endast biljetterna å järnväg eller ångbåt torde böra ersättas, hvaremot
nattkvarter, underhåll under resan och skjutskostnader torde böra bekostas af den
sjuke, respektive af hans hemorts kommun. Att staten skulle medgifva fria resor å sina
järnvägar anser medicinalstyrelsen föga praktiskt, och sådan form för understöd är för
öfrigt, enligt hvad medicinalstyrelsen tror sig veta, icke numera brukligt i Sverige.
En sådan bestämmelse skulle för öfrigt icke motsvara ändamålet, då staten icke lärer
kunna utverka, att enskilda järnvägsbolag och rederier medgifva fria resor på sina järnvägar
och ångbåtar. Det enda praktiska synes vara, att staten ersätter kostnaden för
resan i 3:e klass å järnväg och motsvarande klass å ångbåt. Medicinalstyrelsen
anser sig icke kunna förorda att sådan reseersättning utgår i alla fall, utan vill tillstyrka,
att ersättning måtte få efter pröfning, hvilken synes lämpligen böra verkställas
af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i vederbörande län, lämnas endast i
sådana fall, där kommun, hvarest medellös vanför har sin hemort, är särskildt betungad
med sjukvård af sådant slag som det ifrågavarande, eller där den vanföre är mindre
bemedlad och icke kan själf bekosta resorna, eller slutligen där på grund af större
afstånd till vårdanstalten eller af annan orsak resekostnaden blifver särskildt betungande.
Huruvida den sökande är medellös eller mindre bemedlad synes kunna styrkas
genom intyg, __ utfärdadt af två trovärdiga män och bestyrkt af kronobetjänt eller polismyndighet.
Äfven synes det klokt att det uttryckligen bestämmes, att endast för
behandlingen nödvändiga resor ersättas. Detta kan lämpligen styrkas genom intyg af
den behandlande läkaren.
Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1912.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1912:60 Skrifvelse till Konungen rörande statsunderstöd till bestridande af kostnaderna för patienters resor till och från de s. k. kustsanatorierna. a1 i texten