Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4
1912-03-04 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1912:4, Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4
Dokumentets text
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
1
Nr 4.
Ankom till Riksdagens kansli den 2 mars 1912 kl. 1 e. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 4, i
anledning af herr Stärners motion, nr 62, om upphäfvande
af det i kungl. brefvet den 18 december 1112 meddelade
förbudet mot auktioners hällande nära tullarna
utom Stockholms stad.
I en till Första kammaren afgifven motion, nr 62, hemställer herr Motionen.
Stämer, att Riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Majrt göra framställning,
det Kungl. Maj:t ville till all kraft och verkan upphäfva kungl.
brefvet af den 18 december 1772 angående auktioners hållande utanför Stockholms
stads tullar, på Stallmästaregården och Liljeholmen med flera ställen.
Till stöd för denna framställning har motionären anfört följande: Motiveringen.
»Ett kungl. bref af den 18 december 1772 — bilagdt denna motion
— stadgar förbud för hvarje enskild person, att genom auktion försälja
lösegendom, som utförts från eller tillhör person boende i Stockholm,
vid vite af femhundra daler silfvermynt och utgifvande af skadestånd.
Detta kungl. bref är gifvet, såsom också af dess ordalydelse framgår,
för att säkerställa Stockholms stads inkomst af auktionsprovision in. in.,
som stadens auktionsverk uppbär i och för auktioners hållande.
Alltsedan början af 1860-talet har detta kungl. bref emellertid icke
blifvit tillämpadt, ehuru auktioner å egendom, utförd från Stockholm, årligen
vid upprepade tillfällen ägt rum och förrättats af privata personer,
i all synnerhet i närheten af Stallmästaregården. Härigenom ha bestämmelserna
i samma kungl. bref alltintill senaste tid hos allmänheten fallit i glömska.
Genom väckande af åtal och påfordrande af skadestånd emot ett par
personer, hvilka under 1909 förrättat auktioner ute vid Stallmästaregården,
har Stockholms stads drätselnämnd dock numera sökt upplifva och att få
de uråldriga bestämmelserna i nämnda kungl. bref tillämpade.
Kungl. Maj:ts och Rikets Svea hofrätt, till hvilkens pröfning dessa
åtal dragits, har också i utslag af den 24 november 1911 gillat drätselBihang
till Riksdagens protokoll 1912. 72 sand. 2 afä. 4 käft. (Nr 4). 1
Utskottets
yttrande.
2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
nämndens talan och förty dömt till 250 kronors böter och att utgifva 581
kronor 43 öre i skadestånd. Utslaget är härhos bilagdt.
På grund af stadgandena uti kungl. förordningen den 18 juni 1864,
angående utvidgad näringsfrihet — i hvilken, i fråga om auktioners
hållande, allenast den inskränkningen vidtagits, att om handlande, utom den
ort, där han anmält sig till handels idkande, vill å auktion afyttra handelsvaror
(s. k. realisation) åligger det honom att därtill söka tillstånd — har
i allmänna medvetandet ingått den förvissningen, att auktioners hållande
ute å landet vore en loflig verksamhet, som hvarje medborgare äger att
utföra. Det har därför också ute å landsbygden utanför Stockholm väckt
uppseende och förvåning, att ett kungl. stadgande från 1772 — i form
af ett kungl. bref — fortfarande skall äga gällande kraft, allenast för att
gynna och monopolisera Stockholms stad.
Någon motsvarig bestämmelse för annan ort i vårt land finnes icke
heller, mig veterligen, och dylikt stadgande strider uppenbart emot den
uppfattning, som, beträffande näringsfriheten, under de senaste femtio
åren öfverallt i landet gjort sig gällande.
Denna kvarlefva från 1700-talet bör förty, enligt min uppfattning,
uteslutas från gällande lagbestämmelser, och på grund däraf tillåter jag
mig vördsamt hemställa», etc.
Afskrifter af ifrågavarande kungl. bref samt Svea hofrätts utslag den
24 november 1911 finnas bilagda motionen.
Enligt hvad utskottet inhämtat, har Kungl. Maj:ts och Pakets Svea
hofrätts utslag af den 24 november 1911 rörande det rättsfall, som påtagligen
föranledt motionen, öfverklagats bland annat på den grund, att
Kungl. Maj:ts åberopade bref af den 18 december 1772 förmenades numera
icke äga gällande kraft. Då frågan om giltigheten af nämnda kungl.
bref således för närvarande är underställd Kungl. Maj:ts pröfning, finner
utskottet Kungl. Maj:ts utslag böra afvaktas, innan Riksdagen gör uttalande
i ämnet, och hemställer alltså,
att herr Stärners förevarande motion icke må
af Första kammaren bifallas.
Stockholm den 4 mars 1912.
På utskottets vägnar:
G. LAGERBJELKE.
STOCKHOLM, SVENSKA TRYCKERIAKTIEBOLAGET 1012.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.