Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om åtgärder till förbättrande af den mindre burgna lappmarksbefolkningens möjligheter att förvärfva inkomst genom utdrifning af vindfällen eller liknande skog.

1912-03-19 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1912:33, Utlåtande, i anledning af väckt motion om åtgärder till förbättrande af den mindre burgna lappmarksbefolkningens möjligheter att förvärfva inkomst genom utdrifning af vindfällen eller liknande skog.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

1

Nr 33.

Ankom till Riksdagens kansli den 19 mars 1912 kl. 4 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om åtgärder till förbättrande

af den mindre burgna lappmarksbefolkningens

möjligheter att förvärfva inkomst genom utdrifning af

vindfällen eller liknande skog.

(2:a Afd.)

Uti en inom Andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad

motion, nr 198, hafva herrar Hage och Lindhagen hemställt, att Riksdagen

måtte anhålla, det Kungl. Maj:t måtte skyndsamt taga i öfvervägande,

hvilka åtgärder i uti motionen angifna eller andra syften kunna vidtagas

för att på ett annat och för befolkningen gagneligare sätt, än nu äger rum,

tillförsäkra den mindre burgna ortsbefolkningen inom lappmarkssocknarne

bättre inkomstmöjligheter genom utdrifning af vindfällen eller annan liknande

skog.

Till stöd härför har anförts följande:

»För en del år sedan var det brukligt, att befolkningen i öfre Norrlands

lappmarker — åtminstone inom somliga revir — fick själf hos vederbörande

revirförvaltare söka s. k. vindfälltrakter å statens skogar.

En sådan vindfälltrakt bestod af ett område, som en viss person utsökte

åt sig och där han efter ansökan hos revirförvaltaren fick utstämpladt

åt sig skadad, omkullblåst eller torr skog. Denna skog åsattes därefter

ett visst stubbörespris, hvilket i regel föreslogs af kronoj ägaren med hänsyn

till kvalitet, afstånd från vattendrag, vägförhållanden och dylikt.

Detta pris betalades nu af den, som hade sökt trakten, hvilken äfven neddref

skogen och försålde den.

I regel gaf detta en ganska god förtjänst, då det fanns flere bolag,

hvilka konkurrerade som köparespekulanter på den neddrifna skogen.

Åtminstone blef det så pass förtjänst, att befolkningen hade en skälig

dagspenning, medan den arbetade.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 10 sand. 19 käft. (Nr 33.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

_ Af en eller annan anledning liar denna metod af revirförvaltarna,

åtminstone i en del revir, öfvergifvits för ett nytt system, som medför en

del för befolkningen ofördelaktiga konsekvenser.

Nu går det i allmänhet till på så sätt, att visst antal torr eller vindfälld

skog utstämplas på flere ställen inom ett revir. Dessa utstämplingar

utbjudas sedan genom revirförvaltningen till den högstbjudande. Xu inströmma

i de dosta fall en liel massa anbud å de utbjudna trakterna —

det ena gående öfver det andra. Ty på grund af att befolkningen ej

bar nog tillgång på arbetsförtjänster och dessutom är i synnerligen fattiga

omständigheter, bjuda de öfver hvarandra till den grad, att en sådan trakt

kanske kommer att i stubbören betinga högre pris än en vanlig kronoskogsutstämpling

af frisk skog.

Följden af detta blir, att i stället för att befolkningen skulle få eu

välbehöflig arbetsförtjänst, så förlorar den i många fall värdet af allt sitt

nedlagda arbete. Ja, den får kanske t. o. m. förlora ytterligare i reda

pengar.

En bidragande orsak till att förtjänsten på dessa vindfälltrakter i

många fall blir sämre än hvad man från början beräknat, är, att det ofta

följer med så mycket rent odugligt virke, som ej lönar sig att taga vara

på, men likväl kostar stubbören. Detta äter då upp förtjänsten på det

användbara virket.

Anledningen, hvarför vederbörande i allmänhet öfvergifvit det förra

sättet för utstämplingar å vindfälltrakter, kan man möjligen gissa sig till.

Man får väl nämligen antaga, att som grund till om ändringen ligger den

uppfattningen, att man på det nu använda sättet åstadkommer en från

skogsvårdssynpunkt mera planmässig ^stämpling därigenom att vederbörande

skogstjänstemän få i de flesta fall utan hänsyn tagen till befolkningens

utpekningar anvisa, hvar stämpling skall ske. Och systemet med

infordrande af anbud har väl införts för erhållande af högsta möjliga betalning

för kronans virke.

Det kan ju dock ifrågasättas, om ej staten bör kunna göra vissa

eftergifter vis ä vis befolkningen i dessa nordliga trakter, äfven om detta

skulle leda till vissa smärre förluster för staten. Den fattiga befolkningen

i dessa karga ödebygder för en tillvaro under svält och försakelser af

mångahanda slag, en tillvaro, som borde kunna berättiga den till att få

komma i åtnjutande af att få bibehållas vid vissa förut innehafda fördelar,

t. ex. fördelen att i en del fall själf få söka s. k. vindfälltrakter

och söka ^stämpling härå hos resp. skogstjänstemän, äfven om möjligen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

3

härigenom staten skulle erhålla något mindre inkomst af skogarna i dessa

trakter. _ _

Yi kunna visserligen tänka oss, att ett fullständigt återgående till

det gamla systemet ej vid alla. tillfällen skulle befinnas lämpligt. Möjligt

är, att nödvändigheten att planmässigt sköta utgallringen af vindfälld skog

m. m., som bör utstämplas, nödvändiggör att i vissa fall det nya systemet

delvis måste komma till användning bredvid det gamla. Intet hinder

torde väl emellertid möta, för att det gamla systemet i allmänhet

komme till användning, d. v. s. att befolkningen själf får uppsöka vindfälltrakter,

som sedan anmälas till revirförvaltarna och eventuellt åsättas

pris för försäljning till den, som sökt trakten, eller eventuellt till annan,

som kan bevisligen vara i större behof af arbetsförtjänst, men att samtidigt

i de fall, då resp. revirförvaltare finner sådant nödigt, vissa trakter dessutom

anvisas af skogstjänstemännen för afverkning. Priset på sådan trakt

borde då fastställas af vederbörande revir förvaltare efter kronoj ägarens förslag

samt efter enhetliga och billiga grunder, hvilka af vederbörande fastställdes.

Därefter borde befolkningen få anmäla sig för erhållande af afverkningsrätt,

och om flere anmälningar inkommo på resp. afverkningar, borde lottning

verkställas för hvarje afverkning för sig, hvarvid dock borde bestämmas, att

person eller arbetslag, som redan vid lottning erhållit en afverkning, ej skulle

få deltaga i senare lottning, såvida ej särskilda omständigheter, exempelvis

trängande behof af arbetsförtjänst, kunde motivera undantag härifrån. Kunde

dessutom samtidigt bestämmelser om säkerhets ställande för fullgörande af

åtagande förmildras eller helst borttagas eller i allmänhet ordnas så, att den

fattigare befolkningen kunde i största möjliga utsträckning få komma i fråga

vid erhållande af afverkningsrätt å vindfällen m. m., så skulle säkerligen

mycket härmed vara vunnet för förbättrandet af den fattiga lappmarksbefolkningens

ställning.

En sådan reform skulle naturligtvis ej få leda till spekulation från

småfolkets sida i skogsaffärer, utan endast läggas så, att den beredde den

behöfvande befolkningen en sådan dagsinkomst, att den kunde lefva. Då

det visat sig, att statens bortskänkande af skogarna till enskilda i allmänhet

ej ledt till fördelar för befolkningen, skulle en sådan reform möjligen

i någon mån neutralisera verkningarna för befolkningen af den förra

åtgärden.

Genom en sådan reform, som kanske skulle nödvändiggöra en omredigering

af kungl. förordningen af den 26 januari 1894 kap. Till,

borde all öfverbetalning till staten med därmed följande förluster för den

fattiga befolkningen kunna förhindras, och utsikt till en drägligare arbets
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33. .

Utskottet.

förtjänst uppstå samt arbetsmöjligheterna och förtjänsten jämnare fördelas

bland befolkningen.

Ett annat sätt att nå detta mål skulle kanske vara, att i vissa fall

staten själf med skogspersonalen som arbetsledare verkställde behöflig upprensning

af omtalade skogar förberedande af arbetsförtjänst i synnerhet

vid de tillfällen, då arbetstillgången vore knapp, hvilket varit fallet nu

under långa tider i Lappmarken. Hufvudsyftet med reformen skulle i alla

fall vara, att anbudsutbjudandet af afverkningarne med dess ödesdigra ekonomiska

konsekvenser för befolkningen kom bort samt att i stället statsverket

vid utstämplingen fastställde för skogen visst bestämdt pris så afpassadt,

att befolkningen kunde erhålla en skälig arbetsförtjänst, samt att

betryggande garantiformer skapades för att denna arbetsförtjänst kom den

behöfvande befolkningen till godo.»

Till en början anser sig utskottet böra bringa till Riksdagens kännedom

följande upplysningar, som utskottet under hand erhållit i fråga om

det sätt, hvarpå försäljningen af torrskog och vindfällen under olika tider

bedrifvits från ifrågavarande skogar. Först plägade härvid så tillgå, att

befolkningen fick sig anvisad s. k. vindfällstrakter, där den berättigades att

själf utdrifva torra och nedfällda träd. Sedan dessa afverkats och nedforslats

till vattendragen, blefvo de af skogspersonalen uppmätta och stämplade, därvid

jämväl bestämdes den afgift eller s. k. stubbören, som enhvar hade att

erlägga för det sålunda utdrifna virket. Detta förfaringssätt visade sig

emellertid mindre lämpligt, då vederbörlig kontroll icke kunde utöfvas däröfver,

att endast sådana träd afverkades, hvilkas tillgodogörande var befolkningen

medgifvet. Härtill kom, att, ehuru vissa skogstrakter år efter år

genomgingos med afverkningar af nu ifrågavarande slag, det likväl inträffade,

att tillgången på torra och vindfällda träd icke minskades, hvartill anledningen

snart nog upptäcktes. Det befanns nämligen, att på sina ställen

träden i stor utsträckning blifvit utsatta för åverkan exempelvis på det

sätt att de ringbarkats vid roten, till följd hvaraf de torkade, eller att

rötterna afhuggits på det håll, där träden voro mest utsatta för vindar,

hvarigenom de naturligen lättare gåfvo vika för dessas tryck. Dylika

omständigheter voro gifvetvis ägnade att hos skogsförvaltningen framkalla

betänkligheter mot ett fortsatt upplåtande af vindfällstrakter samt blefvo

äfven en bidragande orsak till, att systemet öfvergafs och lämnade rom

för det förfarande, som numera tillämpas. Såsom i motionen antydes, innebär

detta, att vissa skogstrakter inom ett revir genomgås af skogspersonalen,

som därvid verkställer utstämpling af alla å hvarje skogstrakt befintliga

torra och vindfällda träd äfvensom andra skadade träd, hvarefter det i

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

5

stämplingslängderna sålunda upptagna virket utbjudes till försäljning på

samma sätt som vanligt friskt sådant.

I den mån motionen åsyftar beredandet af utkomstmöjligheter för

den fattigare befolkningen, finner utskottet detsamma behjärtansvärdt, och

bör enligt utskottets åsikt om möjligt från statsmakternas sida allt göras,

som kan bidraga till en lättnad i tillvaron för den fattigare befolkningen

uti ifrågavarande delar af landet. Emellertid torde den af motionärerna

ifrågasatta utvägen att återgå till det gamla systemet med anvisande af

vindfällstrakter icke vara att förorda, då detta visat sig ur skogsvårdssynpunkt

förkastligt och skogsvårdsintresset härvid enligt utskottets förmenande

måste tillmätas afgörande betydelse. Hvad härefter angår det väckta

förslaget att i de fall, då anvisning af vindfällstrakter af särskilda orsaker

ej ansåges böra ske, rätt till utverkning skulle å mindre trakter upplåtas

för tillgodoseende af befolkningens behof af arbetsförtjänst, synes ej heller

detta förslag lämpligt, då det genom erfarenheten kan anses visadt, att den

fattigare befolkningen i allmänhet icke är skickad att med nödig försiktighet

drifva virkesaffärer, äfven om dessa äro af ringa betydenhet. Visserligen

skulle, såsom motionärerna framhålla, priset på virket kunna fastställas

efter »billiga grunder», men torde i detta afseende böra bemärkas,

dels att skogsförvaltningen saknar befogenhet att bestämma ett pris lägre

än det beräknade värdet, dels ock att det ofta är vanskligt och förenadt

med icke ringa svårigheter att redan på förhand beräkna det exakta värdet

af en afverkning, särskildt då det såsom här gäller träd, hvilka äro mer

eller mindre skadade. Jämväl torde ett dylikt försäljningssätt stå i bestämd

strid med principen att våra statsskogar skola lämna den största möjliga

afkastning.

Slutligen vill utskottet i detta sammanhang framhålla, att vindfällen

och torrskog numera så sparsamt förekommer i lappmarksskogarna, att

upplåtelser af afverkningsrätt till allenast sådan skog icke torde kunna ske

annat än i sammanhang med utstämpling af frisk skog.

Ehuru utskottet således icke kan ansluta sig till de af motionärerna

väckta förslagen till beredande af bättre inkomstmöjligheter för den

mindre burgna lappmarksbefolkningen, vill utskottet framhålla, att andra

vägar erbjuda sig för uppnående af syftet med ifrågavarande motion.

Enligt hvad utskottet inhämtat, har kronan på de senaste åren i allt större

utsträckning börjat ombesörja utdrifning af virke från kronans skogar i

nordliga delarna af landet genom den egna skogsförvaltningen och lärer

efter hvad från domänstyrelsen uppgifvits försäljning af redan afverkadt

virke under den närmaste tiden komma att äga rum i än mera ökad

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 10 sand. 19 käft. (Nr 33.) 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

omfattning. Härigenom skulle gifvetvis ökade arbetstillfällen vinnas för

befolkningen, som i samma mån ock erbölle bättre inkomstmöjligheter.

I detta sammanhang vill utskottet äfven uttala den åsikten, att virke af

smärre dimensioner, såsom pappersmasseved o. dyl., torde kunna, i den mån

binder ur skogsvårdssynpunkt ej möter för dess afverkning, mer än nu

sker försäljas från de nordligaste delarna af riket. Statens och befolkningens

intressen sammanfalla härvid, då med en ökad afverkning följer

för staten större afkastning af skogarna samt för befolkningen ökade

arbetsmöjligheter och större inkomster. Ej heller bör förbises, att genom

de arbeten, som erfordras för en bättre skötsel af statsskogarna i nordligare

delarna af landet, än ytterligare arbetskraft kan komma till användning.

Då sålunda de af motionärerna framförda önskemålen torde på annat

sätt, än motionärerna egentligen synas åsyfta, blifva behörigen tillgodosedda,

och utskottet icke kan förorda eu återgång till ett system, som

varit till skada ej blott för det allmänna utan äfven för enskilda, får

utskottet, under åberopande af hvad ofvan anförts, hemställa,

att förevarande motion icke må af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 19 mars 1912.

På jordbruksutskottets vägnar:

D. PERSSON i Tallberg.

I beslutet hafva deltagit: från Första kammaren: G. L. De Geer,

P. Paulson, E. A. Lindblad, Aaby A. W. Ericsson, A. H:son Wacktmeister,

Å. Ingeström, K. I. Grubbström, O. B. A. Silfverschiöld; från

Andra kammaren: D. Persson i Tällberg, N. Persson i Malmö, G. Odqvist,

S. Linders, A. L. Lundström i Långnäs, P. N:son Bosson, C. L. Olausson,

Y. A:son Ekerot.

O. L. Svanbäcks Boktryckeri. Stockholm 1912.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.