Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af vädd motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående framläggande för Riksdagen af förslag till grunder för upplåtelse med tomträtt af bostadstomter å kronojord.

9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1912:41, Utlåtande, i anledning af vädd motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående framläggande för Riksdagen af förslag till grunder för upplåtelse med tomträtt af bostadstomter å kronojord.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 41.

1

Nr 41.

Ankom till Riksdagens kansli den 16 april 1912 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af vädd motion om skrifvelse till Kungl.

Maj:t angående framläggande för Riksdagen af förslag

till grunder för upplåtelse med tomträtt af bostadstomter

å kronojord.

(2:a Afd.)

I en inom Andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad

motion, nr 62, har herr Strömberg hemställt, att Riksdagen ville hos

Kungl. Maj:t anhålla, att för nästa Riksdag måtte framläggas till pröfning

hufvudgrunder för upplåtelse med tomträtt af de å kronans egendomar

för upplåtelse afsedda bostadstomter, dessa grunder byggda på allmängiltiga

bestämmelser för tomträttsupplåtelse från kronojord.

Till stöd härför har anförts följande:

»I en uti Andra kammaren år 1911 väckt motion, nr 23, hemställde

undertecknad: att Riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla, att för nästa

Riksdag måtte framläggas till pröfning hufvudgrunder för upplåtelse med

tomträtt af de i kronans egendomar för upplåtelse afsedda bostadstomter;

dessa grunder byggda på allmängiltiga bestämmelser för tomträttsupplåtelse

från kronojord.

Såsom stöd för denna hemställan anfördes huru tomträttsbestämmelserna

sådana de uppställts för egnahemsrörelsen uti Trollhättetrakten verkat, där

under den sista tiden egnahemsbyggandet å statens egendomar så godt som

afstannat till stor del på grund af de uppställda villkoren för tomtupplåtelse.

Staten, som här genom kungl. vattenfallsstyrelsen upplåtit bostadsBihang

till Riksdagens protokoll 1912. 1.0 sand. 26 käft. (Nr 41.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 41.

tomter till egna liem, liar i allmänhet upplåtit dessa med äganderätt, men

sedan Riksdagen år 1908 uttalat sig för att upplåtelse med tomträtt företrädesvis

bör äga rum, ha bestämmelser för tomträttsupplåtelse utarbetats

och under de senaste åren all upplåtelse skett enligt dessa grunder.

Arbetarne synas dock vara mindre benägna att uppföra egna hem på

de villkor, hvarmed tomträtten förenats, och följden har blifvit den här

berörda, att egnahem sbyggandet å statens egendomar afstannat, då däremot

enskilda jordägare invid det stora industrisamhället kunnat glädja sig åt

stor efterfrågan å bostadstomter å sina egendomar.

Orsaken till denna arbetarnes motvilja mot tomträtten synes i främsta

rummet ligga däri, att tomträtten i nuvarande form ej är ägnad att ingifva

samma tilltro på framtida trygghet som upplåtelse med äganderätt, hvarför

det torde vara en viktig uppgift för statsmakterna att vid befrämjandet

af egnahemssträfvandet undanröja de närmaste anledningarne till nu existerande

missnöje mot de former, som tillämpats uti egnakemsfrågan.

Granskar man de bestämmelser, som finnes införda i kontrakten

mellan vattenfallsstyrelsen och tomträttskafvarne i Trollhättan, finner man,

att arbetarnes motvilja mot tomträtten är ganska välgrundad, ja, fullt

berättigad.

Arbetarne kunna icke, lika litet som någon annan, i utbyte mot den

fulla äganderätten taga hvilken form af upplåtelse som hlest, och de bestämmelser,

som i Trollhättans egnakemskoloni förenats med upplåtelse af

bostadstomter med tomträtt, kunna med skäl betecknas som orimliga.

Som bevis härpå må anföras, att tomträttshafvaren bl. a. är skyldig

utbetala — utom den årliga afgälden för tomten och utom amorteringen

å de uppförda byggnaderna — eu årlig amortering å den byggnaderna

å tomten fastställda löseskillingen, hvaraf följer att tomträttshafvaren med

egna insatta medel måste inlösa sitt hus vid upplåtelsetidens slut och därefter,

om staten så önskar, tvingas lämna alltsammans.

Beträffande löseskillingen finnes dessutom i kontraktet följande alltför

obefogadt hårda bestämmelse: »Befinnes vid tomträttstidens slut tomt
rättshafvaren

hafva eftersatt något af den underhållsskyldighet, som enligt

hvad här ofvan stadgas åligger honom, är han härför skyldig vidkännas

afdrag å löseskillingen. För bestämmande af detta afdrag äger styrelsen

vid upplåtelsetidens slut låta uppskatta dels kostnaden för uppförande då af

ny byggnad af lika beskaffenhet, dels kostnaden för botande af befunna

brister och uträkna huru många procent den senare kostnaden utgör på

den förra, samt afdraga lika många procent å den fastställda löseskillingen.»

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 41.

3

Det är lätt att förstå att det för fattiga arbetare är omöjligt att fullt

tillfredsställande underhålla byggnaderna under upplåtelsetiden och därför

att detta omöjliga cj kan utföras, skall tomträttskafvaren vidkännas afdrag

å den af honom själf under dessa år hopsparade löseskillingen.

Hvad som dessutom framför allt synes vara viktigt, för att få tomträttsupplåtelsen

mer tilltalande och efterfrågad, är, att företrädesrätten till

ny upplåtelse fastslås klart och uttryckligt i öfverenskommelsen, så att

upplåtelsen får karaktären af upplåtelse för all framtid.

Till jämförelse må nämnas hur saken ordnats i hufvudstaden; där tilllämpas

tomträttsupplåtelse liksom i Trollhättan, men någon skyldighet för

tomträttshafvaren att själf betala lösen genom att amortera löseskillingen

förekommer icke.

Och i stället för de ofvan anmärkta bestämmelser är här stadgadt,

att lösen för huset skall utgå vid upplåtelsetidens slut endast i de fall

att staden återtar tomten för att användas till andra ändamål eller, ifall

staden för den förnyade upplåtelsen, hvartill tomträttshafvaren har företräde,

betingar sig en årlig afgäld, som med mer än 30 procent öfverstiger

den nuvarande, eller eljest strängare villkor än de förut gällande,

och tomträttshafvaren ej vill på dessa villkor mottaga ny upplåtelse.

Af dessa skäl synes det vara af betydelse, att villkoren för tomträttsupplåtelse

— denna jämförelsevis nya form för egnahemsrörelsen -— affattas

på praktiskt och mer tilltalande sätt, samt att de gifvas ett sådant

innehåll, att de medföra betryggande besittning för framtiden och blifva

allmängiltiga för all kronoupplåtelse med tomträtt öfver hela riket.

Vid behandling af motionen föregående riksdag biföll Andra kammaren

på tillstyrkan af jordbruksutskottet densamma så till vida, att den

beslöt hemställa: att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj it anhålla,

det täckes Ivungl. Maj:t taga i öfvervägande, huruvida ofvanberörda bestämmelse

om skyldighet för tomträttshafvaren att bidraga till löseskillingen

för byggnaderna å tomten vid upplåtelsetidens slut vidare bör ifrågakomma.

Detta yrkande, likasom det, hvilket i motionen framställts, afslogs

emellertid af Första kammaren.

Andra kammarens fattade beslut i fråga innebär, vill det synas, att

erkännande af att tomträttsvillkoren icke i sitt nuvarande skick motsvara de

kraf på lämplighet och rättvisa, som för egnahemsrörelsen bör uppställas.

Och det skall gärna erkännas, att ett uteslutande ur egnahem skontrakten

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 4:1.

Utskottet.

af bestämmelsen om ofvanberörda amortering å löseskillingen skulle till

det väsentligaste undanröja det nu befintliga missnöjet mot tomträttsfrågan.

Af principiella skäl synes det dock undertecknad vara riktigt, att

Riksdagen kommer i tillfälle att pröfva grunderna för tomträttsupplåtelse,

då denna med all sannolikhet kommer att i allt vidare utsträckning anlitas

uti statens egnahemsverksamhet.

För kort tid sedan ingick Trollhättans egnahemsförening till Kung!.

Maj:t med begäran om att de medlemmar af föreningen, som ej erhållit

tomtupplåtelse med full äganderätt, skulle erhålla sådan, enär tomträttsvillkoren

befunnos alltför otillfredställande i förhållande till äganderättsformen.

Genom en ändamålsenligare affattning af tomträttsbestämmelserna,

hvarigenom behofvet af trygghet och billighet bättre än hittills tillgodosågs,

skulle säkerligen den nu rådande motviljan emot denna upplåtelseform

aflägsnas och såväl statens som egnahemsbyggarnes intressen befrämjas.»

I anledning af den i motionen omförmälda, af motionären vid fjolårets

riksdag i nu förevarande ämne väckta motionen yttrade 1911 års

jordbruksutskott, i sitt utlåtande nr 83, bland annat följande:

»I förevarande motion hafva framställts vissa anmärkningar mot de

bestämmelser, som tillämpas vid upplåtelse med tomträtt af bostadstomt

å de under styrelsens för Trollhätte kanal- och vattenverk ställda fastigheter

vid Trollhättan. Med föranledande häraf har motionären angifvit

vissa önskemål i afseende på de villkor, som vid upplåtelse af tomträtt

å kronans egendomar i allmänhet kunna ifrågakomma.

Hufvudgrunder för statens tomträttsupplåtelser vid Trollhättan hafva

fastställts genom kungliga brefvet den 27 november 1908. Beträffande

den tomträttshafvare åliggande afgift har därvid föreskrifvits, att tomträttshafvaren

årligen i tomtafgift skall erlägga dels så stort belopp, att

staten har skälig afkastning af tomten äfvensom minst 4 procent ränta

å de af staten för anläggning m. in. af till tomten ledande väg och af

afloppsledning från tomten nedlagda kostnader, dels ock en så stor summa,

att genom densamma jämte ränta på ränta efter 4 procent bildas ett

kapital, motsvarande den löseskilling, som staten skall vid upplåtelsetidens

slut erlägga till tomträttshafvaren för de å tomten uppförda byggnaderna.

Utskottet, som tagit del af ett på grund af föreskrifterna i nämnda

kungliga bref upprättadt tomträttsaftal, hvarigenom staten under en tid

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 41,

5

af 75 år upplåtit tomträtt till en tomt om 621 kvadratmeter å det vid

Trollhättan belägna hemmanet Stafvered, bär häraf inhämtat, att tomträttshafvaren

för ifrågavarande tomt skall i årlig tomtafgift betala dels

4 öre för hvarje kvadretmeter af tomtens areal eller tillhopa 24 kronor

84 öre, dels 11 kronor 15 öre, utgörande 0,22 procent å den i förevarande

fall fastställda löseskillingen för byggnaderna vid upplåtelsetidens slut

5,000 kronor, hvarjämte staten tillförsäkrat sig rätt att af tomträttshafvaren

upptaga en förhöjning i tomtafgiften med ett belopp af högst 10

kronor om året för af staten ombesörj dt underhåll af de på dess bekostnad

för tomten anlagda vägar och afloppsledningar samt renhållning och

belysning af sagda vägar, intill dess den trakt, inom hvilken tomten är

belägen, ordnats såsom municipalsamkälle eller ingått i stadssamhälle eller

köping.

Motionären framhåller såsom orimligt, att tomträttshafvaren, hvilken

på egen bekostnad fått uppföra byggnaderna å tomten, skall vara skyldig

att genom inbetalandet af ett särskildt årligt bidrag själ! hopsamla det

belopp, med hvilket staten åtagit sig att vid aftalstidens slut lösa byggnaderna.

I likhet med motionären kan utskottet icke finna annat än att

en sådan skyldighet är synnerligen hård för tomträttshafvaren.

Sådana fall kunna ju visserligen förekomma, då byggnaderna vid

upplåtelsetidens slut icke äga något egentligt värde för jordägaren, t. ex.

då tomten icke vidare skall upplåtas utan användas för annat ändamål,

och har jordägaren i sådan händelse åtagit sig att lösa byggnaderna vid

upplåtelsetidens slut, torde han genom ett dylikt åtagande göra förlust,

därest han icke under upplåtelsetiden tillförsäkrat sig ersättning härför genom

afgifter af tomträttshafvaren, men för fall åter, att tomten vidare kommer

att upplåtas för bostadsändamål, torde byggnaderna vid upplåtelsetidens

slut i regel hafva sitt fulla värde för jordägaren, hvilken i sådant fall gör

en motsvarande vinst, därest tomträttshafvaren, förutom afgiften för själfva

tomten, fått erlägga årligt bidrag till löseskillingen.

Att i händelse jordägaren åtagit sig att vid upplåtelsetidens slut

lösa byggnaderna med en löseskilling, som — åtminstone i Trollhättekontrakten

samt i de af Stockholms stad använda tomträttskontrakt

bestämts att utgå högst med det belopp, hvartill byggnadskostnaden uppgått,

det äfven bör åligga tomträttshafvaren att under upplåtelsetiden ordentligt

underhålla byggnaderna, samt att vid försummelse härutinnan han får

vidkännas ett däremot svarande afdrag å löseskillingen, torde icke vara

annat än rätt. — — —

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 41.

Motionären framhåller slutligen såsom synnerligen viktigt, att i tomträttsupplåtelserna

företrädesrätten till ny upplåtelse bör fastslås klart och

tydligt, så att upplåtelsen får karaktär af en sådan för all framtid.

I Trollhättekontrakten förekommer den bestämmelsen att om styrelsen

efter upplåtelsetidens utgång ånyo vill upplåta tomten med tomträtt

eller försälja densamma för bostadsändamål, äger tomträttshafvarcn företrädesrätt

framför andra till ny upplåtelse eller till köp på de villkor,

styrelsen då bestämmer. I Stockholm skontrakten förefinnes i fråga om

företrädesrätt vid förnyad upplåtelse bestämmelse af ungefär enahanda innehåll,

nämligen att tomträttshafvarcn äger företrädesrätt framför andra att

vid upplåtelsetidens slut och under förutsättning, att tomten ånyo skall

upplåtas med tomträtt för bostadsändamål, erhålla ny upplåtelse af densamma

på de villkor, under hvilka staden vid den tiden i trakten upplåter

mark för ändamålet, hvaremot dessa kontrakt icke innehålla någon bestämmelse

om tomträttshafvares företrädesrätt till köp af tomten, därest

denna vid upplåtelsetiden säljes.

En längre gående företrädesrätt än som nu omförmälts, finner utskottet

icke vara förenlig med tomträttsinstitutet. Enligt utskottets förmenande

måste det nämligen noga fasthållas, att eu af hufvudgrunderna för

detta institut just är att upplåtelse icke får ske för all framtid; att tomträtten,

som har ett helt annat syfte än äganderätten, i motsats till denna

endast är en till tiden begränsad besittningsrätt.»

&

Under framhållande af att utskottet sålunda — med hänsyn därtill

att tomträttshafvarcn själf fått på sin bekostnad uppföra byggnaderna* å

tomterna — ansåge den i ofvanberörda kungliga bref förekommande bestämmelsen

om tomträttshafvarens skyldighet att genom årliga inbetalningar

till staten själf bilda ett kapital motsvarande den löseskilling, som

staten vid upplåtelsetidens slut skulle erlägga till tomträttshafvaren för

samma byggnader, icke vara lämplig samt en sådan bestämmelse syntes

verka därhän, att ifrågavarande tomträttsupplåtelser blefve mindre begärliga,

hemställde utskottet, som i öfrigt icke fann skäl att biträda motionärens

framställning, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,

det täcktes Kungl. Maj:t taga i öfvervägande, huruvida ofvanberörda

bestämmelse om skyldighet för tomsrättshafvaren att bidraga till löseskilling611

för byggnaderna å tomten vid upplåtelsetidens slut vidare borde

ifrågakomma.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 41.

7

Utskottet anser sig till alla delar kunna instämma i 1911 års jordbruksutskotts

ofvan återgifva uttalanden. Ett ytterligare skäl för vidtagande

af vissa ändringar i de för Trollhättan gällande tomträttsbestämmelserna

föreligger, synes det utskottet, i den omständigheten, att tomträttsinstitutet

å denna plats, enligt hvad utskottet inhämtat, under det

sistförflutna året kommit till ytterst ringa användning. Detta i och för

sig beklagliga förhållande torde icke kunna förklaras på annat sätt, än

att egnahemsspekulanterna i allmänhet hysa en stark obenägenhet att begagna

sig af tomträttsinstitutet, och man torde icke taga miste, om man

i främsta rummet härleder denna obenägenhet från den i tomträttskontralcten

förekommande bestämmelsen om skyldighet för tomträttshafvarne

att genom årliga inbetalningar själfva bilda det kapital, med hvilket staten

vid aftalstidens slut skall inlösa de å tomten uppförda byggnaderna. Såsom

motionären anmärkt, har det rådande missnöjet med nu gällande bestämmelser

särskildt tagit sig uttryck i den af Trollhättans egnahemsförening

hos Ivungl. Maj:t gjorda framställningen om rätt för tomträttshafvarne

att få med full äganderätt förvärfva de till dem upplåtna tomterna

eller, därest detta icke kunde bifallas, om eu omarbetning af nu gällande

tomträttsbestämmelser på sådant sätt, att tomträttshafvarnes intressen blefve

bättre än nu tillgodosedda.

Öfver denna framställning, hvilken, enligt hvad utskottet har sig

bekant, ännu icke föranledt något Ivungl. Maj:ts beslut, har vattenfallsstyrelsen

den 31 mars 1911 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande,

däraf utskottet blifvit satt i tillfälle att taga del. Styrelsen uttalar däri

såsom sin mening, att den verkställda uppdelningen af tomträttshafvarnes

afgifter mera vore af teoretisk natur, då tilläggsafgifterna kunde kompenseras

genom ett lämpligt bestämmande af tomtvärdet. För att skydda sig

mot förlust genom åtagandet att vid aftalstidens slut lösa byggnaderna

torde, yttrar styrelsen vidare, jordägaren alltid komma att på något sätt

tillförsäkra sig bidrag af tomträttshafvaren, antingen genom höjning af afgiften

per kvadratmeter af tomtens areal eller genom en särskild tilläggsafgift.

På grund af de anmärkningar, som framställts mot nu ifrågavarande

kontraktsbestämmelse, anser styrelsen dock lämpligt, att en ändring så till

vida vidtages, att någon uppdelning af tomträttshafvarnes afgifter till Trollhätte

kanal- och vattenverk i en afgift för själfva tomten och i ett visst

procenttal af det uppskattade värdet af byggnaderna på tomten icke vidare

kommer till synes i kontraktet, utan att båda dessa afgifter däri sammanslås.

Vattenfallsstyrelsen bär sålunda i anledning af det rådande miss
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 41.

nöjet icke ansett sig kunna förorda annat än en rent formell ändring i

tomträttskontraktens affattning, medan däremot den princip, mot hvilken

missnöjet riktar sig — tomträttshafvarnes skyldighet att själfva inbetala

lösesumman för sina byggnader — enligt styrelsens åsikt alltjämt bör

bibehållas oförändrad. Såsom ofvan antydts, är det emellertid, enligt utskottets

förmenande, knappast ägnadt att förvåna, att denna princip för

tomträttshafvare och egnahemsspekulanter ter sig såsom synnerligen hård.

Vattenfallsstyrelsen anmärker visserligen, att den verkställda uppdelningen

af tomträttshafvarnes afgifter vore mera af teoretisk natur, men styrelsen

framhåller dock samtidigt, att jordägaren för att skydda sig mot förlust

genom åtagandet att vid upplåtelsetidens slut lösa byggnaderna måste på

något sätt tillförsäkra sig bidrag af tomträttskafvaren. Af detta sista uttalande

torde med önskvärd tydlighet få anses framgå, att det dock

icke endast är fråga om en teoretisk uppdelning af tomtafgiften utan om

en alldeles extra pålaga, hvars berättigande starkt torde kunna dragas i

tvifvelsmål. Denna pålaga måste för dem, som drabbas af densamma,

synas så mycket tyngre, som de för själfva tomterna utgående årliga afgifterna,

enligt hvad utskottet inhämtat, i Trollhättan satts så pass höga

som till omkring 4 procent af tomternas uppskattade värden, och ingen

anledning föreligger att antaga, det dessa uppskattningsvärden i allmänhet

äro för låga.

På grund häraf och då utskottet, särskildt med hänsyn till tomträttsinstitutets

betydelse för egnahemsrörelsen, lifligt behjärtar önskvärdheten

af att detsamma må vinna ökad användning, får utskottet

hemställa,

att Riksdagen, i anledning af herr Strömbergs

förevarande motion, må i skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla, det täcktes Ivungl. Maj:t taga i öfvervägande,

huruvida ofvanberörda bestämmelse om skyldighet för

tomträttshafvaren att bidraga till löseskillingen för

byggnaderna å tomten vid upplåtelsetidens slut vidare

bör ifrågakomma.

Stockholm den IG april 1912.

t

På utskottets vägnar:

D. PERSSON i Tällberg

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 41.

9

I beslutet hafva deltagit: från Första kammaren: A. T. Odelberg, G. L.

De Geer, G. Tamm, A. H. Fablén, E. A. Lindblad, A. Pers, A. H:son Wachtmeister,

C. G. Barthelson; från Andra kammaren: D. Persson i Tällberg, N.

Persson i Malmö, G. Odqvist, R. G. Hamilton, G. A. E. Kronlund, S. Linders,

P. O. Lundell, P. Hellström.

Reservation:

af A. T. Odelberg, A. H. Fahlén, E. A. Lindblad och A. H:son

Wachtmeister, hvilka anfört:

»På sätt motionären uppgifvit, hafva medlemmar af Trollhättans egnahemsförening

hos Kung! Maj:t gjort underdånig hemställan om bl. a.

rätt för »de personer, som mot tomträttsaftal under åren 1909, 1910 och

1911 erhållit upplåtelse af tomter å statens egnahemsområde på hemmanen

Hjulkvarn, Stafvered och Stallbacka vid Trollhättan att på bestämda villkor

och mot särskildt fastställd köpeskilling få med full äganderätt inköpa

genom nämnda tomträttsaftal innehafd tomt samt att denna förmån äfven

måtte komma framtida egnahemsbyggare till del.»

I denna skrift har den af utskottet särskildt anmärkta bestämmelsen

i tomträttsaftalen blifvit berörd i följande ordalag: »Yi tillåta oss därjämte

ytterligare framhålla önskvärdheten af, att dessa aftal formuleras på

ett lättfattligt sätt, så att äfven arbetarne, för hvilka de ju närmast äro

afsedda, kunna förstå dem — —. I det eventuella nya aftalet bör utom

tidigare påpekade olägenheter skyldigheten för tomtråttsinnehafvaren att själf

amortera löseskillingen för de byggnader, som i visst fall skola till staten

öfverlämnas, särskildt vinna beaktande.»

Utan att bestrida, att ifrågavarande bestämmelse i kontrakten är

mindre tilltalande, sakna vi dock tillräckliga förutsättningar att afgöra,

huruvida därigenom de betingade tomtafgälderna blifvit oskäligt höga,

hvilket icke synes kunna utan närmare undersökning afgöras.

Då emellertid nu berörda fråga genom åberopade skrifvelse blifvit

dragen under Kungl. Maj:ts pröfning, synes utskottets hemställan, hvilken

innebär ett bestämdt ståndpunkttagande i fråga om afgäldens storlek och

för öfrigt berör allenast en mindre väsentlig del af motionärens långt mera

vidtgående yrkanden, så hafva vi ansett, att utskottet bort hemställa,

att motionen icke må till någon Riksdagens åtgärd

föranleda.»

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 10 samt. 26 käft. (Nr 41.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.