Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående upplåtande till småbruk af viss kronans jordegendomar och de ecklesiastika boställena tillhörande jord.

1912-05-10 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1912:72, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående upplåtande till småbruk af viss kronans jordegendomar och de ecklesiastika boställena tillhörande jord.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.

1

Nr 72.

Ankom till Riksdagens kansli den 10 maj 1012 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj:t angående upplåtande till småbruk af viss kronans

jordegendomar och de ecklesiastika boställena

tillhörande jord.

(2:a Afd.)

I en inom Andra kammaren vackt, till jordbruksutskottet

remitterad motion, nr 134, bär herr Åkerlund hemställt, det Riksdagen

ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att täcktes Kungl.

Maj:t låta utreda, huruvida icke den odlade och för odling tjänliga

marken å alla de kronans jordegendomar, Itvil ka ej i anledning af

särskild! dyrbara byggnader, omedelbart grannskap till större städer

eller af annan särskild orsak pröfvas böra bibehållas i statens hand,

samt å de ecklesiastika boställena, skulle bereda landet vida större

gagn än nu, därest desamma, jämte för ändamålet erforderlig skogsöda

betesmark, där sådan finnes tillgänglig, i män dessa egendomar

blifva lediga från nuvarande arrendatorer och innehafvare, uppdelades

i småbruk samt mot billigt pris och på lämpliga villkor

försåldes till mindre bemedlade personer, hvilka önska ägna sig åt

jordbruk och befinnas lämpliga därför, men i saknad af nödiga medel

ej se sig i stånd därtill, och att, om Kungl. Maj:t efter verkställd

utredning finner så vara fallet, Kungl. Maj:t äfven täcktes låta uppgöra

förslag för eu tid af minst tio år i sänder för ifrågavarande

kronojords upplåtande till mindre jordbruk och förelägga Riksdagen

detsamma, samt att Kungl. Maj:t ock täcktes vidtaga erforderliga

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 10 sand. 42 käft. (Nr 72.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.

åtgärder, för att inägo jorden jämte nödig skog cell betesmark ä dt''

ecklesiastika boställena, innan dessa af församlingarna hinna förses

med dyrbar åbyggnad, må. utan vidlyftiga omgångar blifva uppdelade

och försålda till lämpliga småbruk.

Till stöd härför har anförts följande:

»För enhvar, som med småbrukarerörelsens främjande afsett att

i allt större utsträckning söka åstadkomma och vidmakthålla en

talrik, bofast och sjelfständig jordbrukarebefolkning, torde det stå

ganska klart, att detta mål näppeligen kan nås, som det nu i de

flesta fall går till.

Jorden för småbruken, jämte erforderliga byggnader å dessa,

ställer sig alldeles för dyr, tack vare till mycket stor del det ocker

på denna goda rörelse, företagsamma personer igångsatt, och i följd

däraf blifva jordarealerna i allmänhet alldeles för små för beredande

af själfständig bärgning.

Det är förvisso ingå enstaka fall, där ganska underhaltig, illa

skött jord med därtill hörande nödiga byggnader å nybildade småbruk

på rama landsbygden i mellersta Sverige står innehafvarna till

1,000—1,400 kronor per hektar, ja, än mera, ehuru där knappast

eu pinne skog finnes, utan till och med vedbrand måste köpas, och

detta på samma gång det verkliga värdet för åker ä äldre välskötta

hemman å samma orter ej uppgår till mer än 500—600 kronor per

hektar, ehuru då äfven i regeln riklig tillgång såväl på betesmark

som skogsfång finnes.

De åsikter, som understundom kommit till synes därom, att

småbrukare i allmänhet ej böra tillgodoses med större jordarealer,

än att de för sin utkomst skola nödgas söka arbetsförtjänster utom

hemmen, kan jag ej gilla, tv för verkliga jordbrukare erfordras väl,

att de städse kunna arbeta å sina lägenheter, därest dessa skola

blifva väl häfdade och den hemkänsla, man hoppas de skola skänka

sina ägare, blifva verklighet. Dessutom är det ej under alla tider,

som arbetsförtjänst kan påräknas i närheten af hemmen, och skola

mindre jordbrukare nödgas i aflägsna bygder söka sitt bröd, så blir

det allt ringa glädje med. hemmet, hvithet dock väl främst skulle

fästa dem vid fosterlandet.

Enligt mitt förmenande liv det af största vikt att tillse, huruvida

icke staten, för eu ganska lång tid framåt, vore i stånd att

— utan några som helst våldsamma åtgärder — nedbringa jordvärdet

för köpare af småbruk till normala pris och därigenom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.

Q

O

åtminstone i någon mån förmå stäf ja det ofta oblyga ocker, vinningslystnaden

drif ver på småbrukarerörelsen.

De jordbruksegendomar, staten tiar i sill ägo på vår egentliga

landsbygd, torde, om man beräknar förvaltningskostnader, nybyggnader

med mera, lämna synnerligen klen nettobehållning och skulle

helt visst bringa vida mera välsignelse, därest de för billigt pris

upplätos till småbruk.

Men förutom statens jordbruksegendomar finnas inom kort tillgängliga

de ecklesiastika boställena, hvilkas i allmänhet förmånliga

lägen och underhaltiga jordbruksbyggnader särskild! ägna dem för

uppdelning i mindre jordbruk.

Äfven om dessa boställen skulle upplåtas till småbruk på mycket

göda villkor, komma dock ganska visst kommunerna i allmänhet

ej att lida skada däraf, emedan åbyggnaderna å eu mycket stor del

af dem — säkerligen å flertalet — sådana de nu befinnas, alls icke

lämpa sig för tidsenligt jordbruk och därför helt säkert skulle komma

att betunga ett stort antal kommuner med så stora kostnader för

ny- och ombyggnad, att de betingade arrendeafgifterna knappast

skulle förslå till gäldandet af räntor och afskrifningar ens å dessa

kostnader, än mindre till någon ersättning för jorden.

Enahanda förhållanden i fråga om jordbruksbyggnaderna förefinnas

ock mycket ofta beträffande kronans jordbruksdomäner, och

detta utgör eu ytterligare anledning att uppdela äfven dem i mindre

lägenheter, helst sådana å såväl kronans hemman som å de ecklesiastika

boställena vid detta förhållande ej beliöfde belastas med

kostnader för nedrifvandet af tidsenliga och dyrbara byggnader.

Härtill kommer, -att flyttning af moderna byggnader ofta ej

med någon fördel är möjlig, eftersom dessa pläga vara uppförda

dels af storvirke och bräder, Indika byggnadsämnen vid rifning

mycket ofta förstöras, dels med inredning af cement.

Vid enligt äldre metoder bebyggda gårdar inom mellersta och

norra delarna af landet plägar ofta det för blifvande småbruk lyckliga

förhållandet råda, att de gamla husen bereda riklig tillgång på

godt timmer för nya byggnader.

Mot de ecklesiastika boställenas uppdelning i småbruk lär nog

den invändningen kunna göras, att det ännu ej är afgjordt, Indika

af dem rätteligen böra anses tillhöra kronan och Indika böra vara

kommunernas egendom, samt att, vid försäljning af sådana, den

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.

kommunerna vid senaste prästlöneregleringen tillförsäkrade afkomsten

från dessa boställen skulle gå om intet.

Sådana farhågor böra dock, enligt mitt förmenande, alls icke

få förhindra dessa boställens uppdelning i småbruk, för så vidt

detta annars finnes lämpligt, eftersom kommunernas rätt väl kunde

tillgodoses, därest försäljningsbeloppen fonderades och kommunerna

ur eu sådan fond erhöllo ersättning ej mindre för de boställen, hvilka

utrönas bort tillhöra dem, än äfven för den afkomst från de nuvarande

prästgårdarna, de blifvit tillförsäkrade.

Naturligtvis borde vid försäljning af prästgårdar erforderlig mark

för bostadsboställen undantagas.

Gifvetvis bör väl kronan ej allenast behålla alla större skogskomplex,

utan äfven öfvertaga sådana å de ecklesiastika boställena.

De farhågor, man hyser för att till billigt pris upplåtna småbrukarelägenheter

skulle kunna blifva föremål för spekulation och

jobb, synas mig i de allra flesta fall obefogade, ty blifva småbruken

väl bebyggda, uppodlade och häfdade, komma de i regeln att stå i så

höga värden, att spekulationen förvisso ej vänder sig åt det hållet,

för så vidt lägenheterna ej komma i närheten af järnvägsknutar,

industriella anläggningar och möjligen äfven andra platser, hvarest

byggnadstomter vore begärliga, och där så blef förhållandet, vore

väl knappast rätt förneka eu småbrukare att förtjäna eu slant likaväl

som ägare af kanske omedelbart intill hans ägor belägen mark.

Dock borde väl för sådan upplåtelse af jord från här ifrågavarande

småbruk tillåtelse böra utverkas under ett visst antal år från det

småbruket förvärfvades, på det icke det egentliga ändamålet med

detsamma blott i spekulationssyfte må förfelas.

Att anföra hvad som försiggått i Norrland såsom ett varnande

exempel, synes mig orimligt, ty där var det visst icke jordbruken,

utan de till dem lagda ofantliga skogsarealerna, som lockade spekulationen

att efter bästa förmåga göra slut på den själfständiga bondeklassen.

Mot den åtgärd, jag bär vågat ifrågasätta för främjandet af

småbrukarerörelsen, kan ju ock den invändningen göras, att därigenom

de nuvarande ärren datorerna å egendomarna skulle blifva

husvilla, men ej heller denna farhåga synes mig böra få utgöra

skäl för denna, enligt mitt förmenande, viktiga frågas fall, helst de

nuvarande arrendatorerna val främst böra sättas i tillfälle att förskaffa

sig småbruk, om de så önska, eftersom de redan äga nödiga

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.

5

inventarier och i många fall kunna förskaffa sig något rörelsekapital

genom försäljning af vid småbruket öfverflödiga sådana.»

Eu motion i väsentligen enahanda syfte som den nu förevarande

väcktes af motionären vid nästlidna års Riksdag. Uti sitt i

anledning af nämnda motion afgifna utlåtande, nr 8(3, yttrade

samma års jordbruksutskott, bl. a., följande:

»I likhet med motionären anser utskottet ett väsentligt hinder

för småbrukarrörelsens utveckling på ett lyckligt sätt ligga däri, att

den jord, som af enskilda, föreningar och bolag utbjudes till egna

hem, oftast betingar ett pris, hvithet bereder köparen af sevärda svårigheter

att med de räntor och amorteringar å köpeskillingen, lian

har att erlägga, kunna å den inköpta fastigheten få eu nödtorftig

bärgning. Härtill kommer ock, att de sålunda bildade egna hemmen

ofta äro af alltför ringa areal för att eu familj skall kunna dåra

försörja sig. Därest staten i större utsträckning än nu sker kunde

tillhandahålla jord för ifrågavarande ändamål, skulle detta enligt

utskottets förmenande vara ägnadt att i afsevärd grad afhjälpa berörda

missförhållanden samt befrämja småbrukarrörelsen, då eu

ökad tillgång på jord för småbruk sannolikt skulle hafva eu reglerande

inverkan på jordpriset i orterna. I anledning häraf och då

egnahemsrörelsen skulle väsentligen befordras, om tillfälle bereddes

att bilda egna hem å kronan tillhörig mark i vidsträcktare mån än

för närvarande äger ruin, finner utskottet det väckta förslaget synnerligen

behj ärtansvärdt.

Emellertid synes hvad först beträffar de ecklesiastika boställena

den nu föreliggande framställningen icke för närvarande böra föranleda

någon åtgärd. Rörande dessa fastigheter stadgas i (32 § af

den nya ecklesiastika boställsordningen (Svensk Författningssamling

nr 141 år 1910) följande:

»Är prästgård med hänsyn till boställshafvarens tjänsteverksamhet

olämpligt belägen eller kan eljest på grund af särskilda omständigheter

boställe eller del däraf ej för sitt ändamål bibehållas

utan synnerlig olägenhet eller mot skälig afgift utarrenderas, må

boställe eller del, hvarom nu är sagd!, efter Konungens bepröfvande

utbytas mot annan fastighet eller ock försäljas. Lag samma vare,

där löneboställe eller del däraf till följd af belägenhet i eller invid

stad eller stadsliknande samhälle kan med synnerlig fördel styckas

till tomter.»

Ut »kol tet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.

Fråga om försäljning af de ecklesiastika boställena i större utsträckning,

än som enligt nyssberörda stadgande finnes medgifvet,

torde måhända i framtiden komma att uppstå. Då emellertid beslut

om berörda fastigheters disposition så nyligen fattats, anser sig

utskottet icke kunna förorda bifall till motionärens förslag om utredning,

huruvida ej nämnda beslut redan nu bör ändras.

På grund af det anförda hemställde utskottet, att motionen

icke måtte föranleda någon Riksdagens åtgärd.

Utskottet delar i hufvudsak den af 1911 års jordbruksutskott

sålunda uttalade uppfattningen i ämnet och vill i anledning af den

förnyade framställningen allenast tillägga följande.

Med anledning af två vid 1909 års riksdag väckta motioner i

syfte, bland annat, att befordra upplåtelse af egnahemslägenheter ä

kronans domäner, anhöll Riksdagen i skrifvelse till Kung! Maj:t

i sammanhang med besvarande af eu Kungl. Maj:ts proposition om

viss ändring i gällande nyttjanderättslag, att Kungl. Maj:t måtte

taga under öfvervägande, huruvida icke till främjande af egnahemsrörelsen

de hinder, som för närvarande mötte mot att under löpande

arrendetid från kronoegendomar afsöndra lägenheter, skulle kunna

undanröjas, samt att de förslag, som af utredningen framginge,

måtte föreläggas Riksdagen.

Härjämte har Riksdagen innevarande år i anledning af två

särskilda inom Riksdagen väckta motioner beslutat att i skrivelser

till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes dels taga under

öfvervägande, huruvida icke de hinder, som för närvarande mötte

mot att under löpande arrendetid från prästerskapets löneboställen

afsöndra lägenheter, skulle kunna undanröjas, dels ock verkställa

utredning, huruvida ej på framställning eller efter medgifvande af arrendator

eller dennes rättsinnehafvare försäljning af kronans jordbruksdomäner

eller delar af sådana måtte kunna ske jämväl under löpande

arrendetid.

När det med Riksdagens omförmälda skrivelser afsedda syftet

att möjliggöra försäljningar under löpande arrendetid af jord till

egna hem från kronans jordbruksdomäner och de ecklesiastika bo?

ställena blifvit förverkligadt, synes ökadt upplåtande af kronojord

till småbruk kunna ske i sådan utsträckning, att hell of vet af mark

för dylikt ändamål i de trakter, där kronoegendomar och ecklesia
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72. 7

stöka boställen Sire belägna, enligt utskottets åsikt bäfver fullt ti 11- godosedt.

På grund af det anförda får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke må till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 10 maj 1912.

På jordbruksutskottets vägnar:

D. PERSSON i Tällberg.

I beslutet hafva deltagit:

från Första kammaren: A. T. Odelberg, G. L. De Geer, G. Tamm, A. H. Fallen,

E. A. Lindblad, A. Pers, A. Il:son Wachtmeister, C. G. Barthelson; från Andra

kammaren: D. Persson i Tällberg, G. Odqvist, S. Linders, P. O. Lundell,

P. Hellström, O. Nilsson i Tånga, P. N:son Bosson, C. L. Olausson.

Reservation

af S. Linders och O. Nilsson i Tånga samt af L. A. Lindblad och

P. Hellström, hvilka anfört:

»Då det för egnahemsrörelsen måste anses i höggrad önskvärdt,

att ett inventarium upprättades öfver den kronojord, som under eu

viss tidsperiod, exempelvis 10 år, med fördel kan upplåtas till

mindre jordbruk, och en sådan inventarieförteckning på ett kraftigt

sätt skulle bidraga till att förebygga eller minska den under de

senare åren allt tydligare framträdande tendensen till eu oskälig

prisstegring å den för egnahemsspekulanter tillgängliga jorden; så

hafva vi ansett, att utskottet med anledning af den förevarande

motionen bort tillstyrka det förslag, som Andra kammaren med

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.

anledning al'' samme motionärs enahanda framställning vid 1911 års

Riksdag utan votering biträdde, nämligen,

att Riksdagen, i anledning af förevarande

motion, måtte lios Kung], Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj :t täcktes låta utreda, i hvilken omfattning

upplåtelser af jord till småbruk och bostadslägenheter

från kronans egendomar lämpligen kan

äga rum.»

Stockholm, Oskar Eklunds boktr. 1912.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.