Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning af vissa områden från det till kronopark afsätta förra fanjunkarbostället Åsen nr 5 i Jämtlands län.
1912-05-13 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1912:87, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning af vissa områden från det till kronopark afsätta förra fanjunkarbostället Åsen nr 5 i Jämtlands län.
Dokumentets text
14
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 87.
Nr 87.
Ankom till Riksdagens kansli den 13 maj 1912 kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning af vissa områden från det till kronopark
afsätta förra fanjunkarbostället Åsen nr 5 i Jämtlands
län.
(l:a Åfd.)
I en till Riksdagen den 26 april 1912 aflåten, till jordbruksut
skottets
förberedande handläggning hänvisad proposition, nr 265, har
Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver jordbruksärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen medgifva,
dels att ett i statsrådsprotokollet närmare angifvet, å eu af förste
landtmätaren A. 0. Gisten år 1909 upprättad karta öfver hemägorna
till det till kronopark afsätta förra fanjunkarbostället I * * * * * * * * * * * 13/36 mantal Åsen
nr 5 i Hammerdals socken af Jämtlands län med ägofigurerna nr 17—21
betecknadt område äfvensom det till hemmanet hörande torpet Mattistorpet
med i samma protokoll angifvet område må hvart för sig från
egendomen upplåtas med tillämpning af bestämmelserna i kungl. kungörelsen
den 31 december 1909 angående förändrade grunder för åtgärder
i syfte att åt mindre bemedlade och obemedlade bereda tillfälle
att förvärfva egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar och med
iakttagande af de i kungl. brefvet till domänstyrelsen samma dag i
fråga om tillämpningen af berörda grunder meddelade närmare bestäm
melser,
dels ock att de öfriga inägorna vid hufvudgården samt en mellan
inägorna och den s. k. Fyrån belägen utmark må med i statsrådsprotokollet
angifvet område för ett pris af 10,500 kronor försäljas till
nuvarande arrendatorn af hufvudgården, Anders Nilsson, med tillträde
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 87.
15
den. 14 mars 1913 och med rätt för denne att, såvida han därför ställer
fullgod säkerhet, betala köpeskillingen under loppet af sex år med en
sjättedel årligen.
Departementschefen har till berörda statsrådsprotokoll i detta ärende
anfört följande:
»1 skrifvelse den 10 augusti 1908 har öfver]ägmästaren i mellersta
Norrlands distrikt underställt domänstyrelsens pröfning en af jägmästaren
i dåvarande norra Jämtlands revir C. Björkbom väckt fråga om försäljning
af inägorna till hufvudgården och det därintill belägna torpet
Mattistorpet å förra fanjunkarbostället ia/36 mantal Åsen nr 5 i Hammerdals
socken af Jämtlands län, hvilken egendom enligt nådigt bref den
25 maj 1888 i sin helhet ställts under skogsstatens omedelbara vård
och förvaltning samt numera utgör kronoparken Åsen.
I anledning häraf har domänstyrelsen låtit under år 1909 förrätta
salu värdering å de till försäljning föreslagna områdena af kronoparken,
hvarefter Ivungl. Maj:ts befallningshafvande med resolution den 30
december 1909 till styrelsen öfverlämnat instrumentet öfver nämnda förrättning
samt en af förste landtmätaren A. O. Gisten år 1909 upprättad
karta öfver hemägorna till förenämnda hemman jämte tillhörande
beskrifning. Med skrifvelse den 18 juni 1910 har sedermera domänstyrelsen
underställt ärendet Kungl. Maj:ts pröfning och därvid öfverlämnat
samtliga till ärendet hörande handlingar och kartor.
Af handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, följande.
Hufvudgården är belägen omkring 2 kilometer söder om Hammerdals
kyrka i närheten af allmän landsväg, och Mattistorpet omkring
1,300 meter väster om hufvudgården, intill och väster om den så kallade
Fyrån. Hufvudgården är väl skött af den nuvarande arrendatorn Anders
Nilsson, som arrenderat densamma sedan 1875 och enligt arrendekontrakt
för tiden efter den 14 mars 1900 erlagt ett årligt arrende af 250 kronor.
Byggnaderna vid hufvudgården, som äro i fullgodt skick, äro brandförsäkrade
för 7,900 kronor, och af dem är manbyggnaden af arrendatorn
nybyggd år 1900. Till kostnaderna för sistnämnda byggnad har
kronan bidragit med 2,500 kronor. Taxeringsvärdet å de utarrenderade
inägorna utgör 5,000 kronor.
Egendomen bär undergått laga skifte, som fastställts den 23
augusti 1859, och har därvid fått sina ägor utlagda i ett 16 kilometer
långt skifte, i hvars östligaste del inägorna äro belägna. Dessa hafva
därför ansetts kunna utan olägenhet för skogsskötsel försäljas, hvaremot
särskild!; utarrenderade torp å skogen i västra ändan af skiftet
16
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 87.
ansetts böra bibehållas till kronoparken såsom lämpliga bostäder åt
skogsarbetare.
Mattistorpet, som började odlas och bebyggas af Mattias Ersson
för omkring 50 år sedan, innehafves nn af hans son Jonas Mattsson på
arrende för en tid af 10 år, räknadt från den 14 mars 1909, mot ett
årligt arrende af 70 kronor. Mattsson har skriftligen förklarat sig villig
att afstå från arrendet mot villkor, att han får inköpa torpet mot åsatt
saluvärde. Torpet omfattar, sedan därtill lagts ett väster om torpet
utmed norra rågången beläget, å kartan med x betecknadt skogsområde,
en areal af 7 hektar 72 ar. Åkerjorden är välskött men frostländig
och å torpet födas för närvarande 2 kor och en häst.
Uppskattningsmännen hafva föreslagit, att hufvudgårdens inägor
med åbyggnader samt den mellan inägorna och Fyrån belägna utmarken
skulle med undantag af ägofigurerna nr 17—21 å förberörda karta
genom ägostyckning frånskiljas stamhemmanet och försäljas till nuvarande
arrendatorn Anders Nilsson. Arealen af denna försäljningslott
skulle utgöra 18 hektar 56.7 ar, hvaraf 54.8 ar tomt, 6 hektar 88.1 ar
åker, 1 hektar 89.4 ar äng och 9 hektar 21.G ar afrösningsjord. Genom
att den mellan inägorna och Fyrån belägna skogbeväxta och myrländiga
marken tillädes denna lott, hade densamma ansetts med god hushållning
få tillgång på tillräcklig husbehofsskog. Det af uppskattningsmännen
denna lott åsätta saluvärdet uppgår till 8,000 kronor.
Ågofigurerna nr 17—21, hvilka omfatta en areal af 67.7 ar, däraf
56.2 ar åker, 10.4 ar äng och l.l ar impediment, hafva saluvärderats
till sammanlagdt 350 kronor och ansetts böra för sig försäljas såsom en
obebyggd egnahemslägenhet.
Slutligen hafva uppskattningsmännen föreslagit, att torpet Mattistorpet,
omfattande ägofigurerna nr 82—96, 98—100 och 104—113 samt
delar af nr 102, 103 och 114 äfvensom det med x betecknade området
om tillhopa 7 hektar 72 ar, däraf 19 ar tomt, 2 hektar 19.1 ar åker,
1 hektar 57.4 ar äng, 3 hektar 23.2 ar skogsväxt mark och myrar,
53 ar afrösningsjord och 0.3 ar impediment, måtte försäljas till bemälde
Jonas Mattsson mot åsätta saluvärdet 1,200 kronor.
Arrendatorn Anders Nilsson har uti en till Kling!. Maj:t
ställd, af Knngl. Maj:ts befallningshafvande i länet med skrifvelse den
22 december 1909 öfverlämnad skrift i underdånighet anhållit att få
inköpa den till försäljning föreslagna delen af hufvudgärd en för eu köpeskilling,
motsvarande det vid saluvärderingen åsätta saluvärdet. Till
stöd därför har Nilsson anfört, att, då vid hans tillträde till egendomen
år 1875 de flesta husen varit förfallna, han på egen bekostnad nödgats
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 87.
17
uppföra bryggstuga, stall och ladugård, hvälfd källare af sten och 2
hölador samt, år 1900 med bidrag af kronan, boningshus. Under åren
1905—1909 hade han dessutom uppfört hägnader vid gården för öfver
600 kronor samt af skogig och stenbunden mark nyodlat omkring 5 V2
tunnland. Under sin långa arrendetid hade han på egendomens förbättring
nedlagt såväl sina krafter som de medel, lian lyckats förvärfva.
Då han och hans hustru nu under lång tid vant sig vid att betrakta
gården såsom sitt hem, skulle det kännas mycket tungt att på ålderdomen
kanske nödgas afflytta. Det vore såväl hans sons som hans
sonsöners högsta önskan att få fortsätta på den torfva, där de vore
födda.
Jägmästaren Björkbom, med hvilken öfver]ägmästaren instämt,
har anfört, att, då Nilsson så länge innehaft gården på arrende, det
otvifvelaktigt måste kännas hårdt för honom att på gamla dagar på
grund af egendomens försäljning tvingas att söka sig ett nytt hem.
Under hela sin arrendetid hade Nilsson på ett mönstergillt sätt underhållit
byggnaderna och väl brukat jorden. Han borde därför tillerkännas
rätt att få köpa hufvudgården mot åsatt saluvärde.
Domänstyrelsen har uti sin skrifvelse den 18 juni 1910 till eu början
meddelat, att styrelsen ombesörjt utarrendering till den 14 mars 1912
af de till försäljning ifrågasatta områdena med undantag af det redan
för tiden till den 14 mars 1919 utarrenderade Mattistorpet.
Styrelsen, som ansett de till försäljning föreslagna områdena icke
vara behöfliga för kronoparkens skötsel, har icke haft annat att erinra
emot uppskattningsmännens förslag, än att hufvudgårdens saluvärde,
med hänsyn till åbyggnadernas brandförsäkringsvärde, syntes vara väl
lågt beräknadt och att hufvudgården icke borde försäljas annat än på
offentlig auktion till den högstbjudande. Med dessa inskränkningar bär
styrelsen tillstyrkt förslaget.
I en den 26 juni 1911 dagtecknad skrift har emellertid Anders Nilsson
förnyat sin anhållan att till det åsätta saluvärdet, 8,000 kronor, få inköpa
hufvudgården till ifrågavarande egendom samt därvid anfört, bland
annat, följande. Det nuvarande brandförsäkringsvärdet å flertalet af de
vid hufvudgården befintliga husen motsvarades icke numera af dessas
verkliga värden. Stallet och ladugården t. ex., som uppförts för öfver
33 år sedan, hade gifvetvis sedan dess betydligt sjunkit i värde, men
vore fortfarande försäkrade för ett värde, som om de vore nya. Tack
vare att Nilsson under sin långa arrendetid så afsevärdt förbättrat gården,
både den kunnat åsättas ett med andra hemman i orten jämförelsevis
högt saluvärde. Såsom en lön för sitt långvariga och trogna arbete på
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 10 sand. 49 höft. (Nr 85 — 89.) 3
18
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 87.
denna kronoegendom borde Nilsson nu till skäligt pris få köpa detta
sitt hem, som han till stor del skapat.
Vid ansökningen har Nilsson fogat ett af kronojägaren A. Sundström
den 26 juni 1911 utfärdadt intyg af innehåll, att då Nilsson år
1875 tillträdt hemmanet Åsen nr 5 nästan alla husen där varit förfallna
samt åker och äng i vanhäfd, att Nilsson uppfört största delen af de
nu å hemmanet befintliga husen samt delvis nyodlat och i öfrigt väl
skött hemmanet, hvarigenom dess värde betydligt böjts, samt att det åsätta
saluvärdet, 8,000 kronor, borde anses fullt jämförligt med hvad jordbrukshemman
i orten i allmänhet betingade. Jämväl har Nilsson företett ett
likaledes den 26 juni 1911 dagtecknadt intyg, utfärdadt af tre af Hammerdals
försäkringsbolag för hållande af syn å hos bolaget brandförsäkrade
byggnader utsedda personer, enligt hvilket intyg synemännen funnit
åbyggnaderna vid Åsen brandförsäkrade högre än hvad som i allmänhet
vore vanligt, i synnerhet stallet och fähuset, hvilkas försäkringsvärde
allaredan bort nedsättas.
Uti infordradt utlåtande den 27 september 1911 har domänstyrelsen,
med öfverlämnande af underdåniga utlåtanden af vederbörande
skogstjänstemän, hvilka därvid ånyo tillstyrkt bifall till Nilssons ansökan,
anfört, bland annat, följande. I ärendet vore ej upplyst och än mindre
styrkt, att sökanden kunde anses vara obemedlad eller mindre bemedlad,
i följd hvaraf äfven med afseende härpå torde erfordras Riksdagens
särskilda medgifvande för att framställningen skulle kunna bifallas. Då
styrelsen, ehuru i ärendet upplysts, att åbyggnadernas brandförsäkringsvärde
skulle vara för högt, fortfarande funne det uppskattade försäljningsvärdet
för denna fastighet vara för lågt, skulle styrelsen allenast
på det sätt kunna ifrågasätta, att Kungl. Maj:t skulle efter Riksdagens
särskilda medgifvande bifalla framställningen, att sökanden finge erbjudas
köpa hufvudgården vid kronoparken Åsen till ett pris af 10,500 kronor,
hvarigenom kronan utöfver det enligt vanliga grunder beräknade saluvärdet
kunde anses återfå det belopp, 2,500 kronor, hvarmed kronan
bidragit vid uppförandet af det år 1900 nybyggda boningshuset vid
egendomen. Styrelsen ansåge emellertid, att kronans intresse i förevarande
fall bäst skulle tillgodoses genom att försäljningen skedde i den
ordning styrelsen föreslagit i sin underdåniga framställning den 18
juni 1910.
Uti eu handlingarna bilagd, till öfverjägmästaren ställd skrift har
Nilsson sedermera förbundit sig att, därest han under hand finge inköpa
de af honom arrenderade inägorna vid Åsen, för desamma betala ett
pris af 10,500 kronor, ehuruväl priset syntes honom väl högt.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 87.
19
Emot den föreslagna försäljningen af vissa delar af kronopark^!! Departements.
Åsen har jag intet att erinra. Hvad beträffar sättet för afyttringen af c efen''
den största lotten borde den under vanliga förhållanden försäljas på offentlig
auktion till den högstbjudande. I detta speciella fall synes mig emellertid
starka skäl tala för att förfara på annat sätt. Arrendatorn Nilsson
har under en mansålder arrenderat gården och under tiden uppodlat en
icke ringa del af den nuvarande åkerarealen, hans son och dennes barn
äro där födda och önska bibehålla fädernehemmet och själf har Nilsson
enligt samstämmiga vittnesbörd väl skött egendomen. Därtill kommer,
att han nu erbjudit sig att för densamma erlägga en köpeskilling, som
måste anses fullt motsvara dess värde. Under sådana förhållanden anser
jag mig böra föreslå, att ägolotten under hand försäljes till Nilsson för
ett pris af 10,500 kronor, med rätt för Nilsson att inbetala summan
under loppet af 6 år med en sjättedel årligen, såvida han för fullgörandet
däraf ställer fullgod säkerhet. Enligt hvad jag inhämtat är
ifrågavarande ägolott nu utarrenderad till den 14 mars 1913, hvadan
tillträdet torde böra bestämmas till sistnämnda dag.
För försäljning af det med ägofigurerna nr 17—21 betecknade
området och af torpet Mattistorpet är nådiga kungörelsen den 31 december
1909 angående förändrade grunder för åtgärder i syfte att åt
mindre bemedlade och obemedlade bereda tillfälle att förvärfva egnahemslägenheter
från vissa kronoegendomar visserligen icke direkt tilllämplig,
då stamhemmanet utgöres af en icke inköpt skogsegendom i
Norrland, men synes mig dessa områden lämpligast böra upplåtas i
enlighet med de i samma kungörelse angifna grunder.»
Utskottet har icke något att erinra mot ifrågavarande framställning
och hemställer,
att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må af
Riksdagen bifallas.
Stockholm den 13 maj 1912.
På jordbruksutskottets vägnar:
D. PERSSON i Tällberg.
20
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 87.
I beslutet hafva deltagit: från Första kammaren: A. T.
Gr. L. De Geer, P. Paulson, G. Tamm, A. H. Fahlén, E. A.
A. Pers, A. H:son Wachtmeister; från Andra kammaren: D.
Tallberg, N. Persson i Malmö, S. Linders, P. O. Lundell, P.
O. Nilsson i Tånga, C. L. Olausson, Y. A:son Ekerot,
Odelberg,
Lindblad,
Persson i
Hellström,
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1912:194 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående försäljning af vissa områden från det till kronopark afsätta förra fanjunkarboställe s. 6 i texten