Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående upphörande af pastors sjalfskrif‘renhet som skolrådsordför ande.

1912-04-16 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1912:13, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående upphörande af pastors sjalfskrif‘renhet som skolrådsordför ande.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

1

Nr 13.

Ankom till Riksdagens kansli den 16 april 1912 kl. 3 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om

skrifvelse till Kungl. Maj:t angående upphörande af

pastors sjalfskrif‘renhet som skolrådsordför ande.

Närvarande: Herrar Bonde, Trygger, Hagström*), Clason, Bellinder, Hellberg,

Kjellén, von Mentzer, grefve Hamilton, Ljunggren, Olsson, Jansson i

Djursätra, Ericsson, Edén, Larsson i Västerås, Magnusson, Larsson i

Säby, Kropp, Jönsson och Wallin.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I eu inom Andra kammaren vackt, till konstitutionsutskottet hän- .

visad motion nr 107, har herr Hallén, med instämmandé i motionens

syfte af sex af kammarens ledamöter, föreslagit, »att Riksdagen ville i

skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla det Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta

och för Riksdagen framlägga förslag till lagändringar i syfte att skolrådets

ordförande må af församlingen å kyrkostämma väljas.»

Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:

»Upprepade gånger har inom Riksdagen framförts krafvet på att

församlingarna må få genom val å kyrkostämma utse sina skolrådsordförande.

För fem år sedan frambära detta önskemål, men vann då

ej någondera kammarens bifall. Under den tid, som därefter förflutit,

ha emellertid förhållandena afsevärdt förändrats. Skolväsendet inom

kommunerna befinner sig i en starkt stegrad utveckling, och det arbete,

som ledandet af skolans angelägenheter lägger på en skolrådsordförande,

måste bli i hög grad betungande. Tar man samtidigt i betraktande

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 5 samt. 10 höft. (Nr 13—14.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Kr 13.

den ständigt minskade tillgången af prästerliga krafter, hvilken tillgång

torde bli än mer knapp, att döma af teologernas ständigt sjunkande

antal vid våra universitet, så måste det synas i hög grad olämpligt att

under sådana förhållanden lägga en ständigt växande börda af skolväsendets

angelägenheter på ett alltjämt hopsmältande prästerskaps

skuldror. Den rekrytering, som för närvarande pågår bland vårt prästerskap,

tyckes också i stort sedt komma att aflägsna det ämbetsmannaoch

expeditionsintresse, som stundom varit att finna hos en del präster.

I. den mån som nämligen kyrkan i våra dagar allt mer fått sikte på

sin hufvuduppgift, att tjäna de religiösa och sedliga krafterna i vårt

folk, torde hon själf med glädje hälsa eu ny arbetsfördelning, som ger

kyrkans män tillfälle att mera odeladt ägna sig åt sitt egentliga arbete.

Särskilt i våra dagar, då så många nya verksamhetsfält af kyrkan

börjat upptagas, borde prästerskapet själft vara intresseradt af att kunna

befrias från sådant arbete, som till stor del har så expeditionsartad och

rent kommunal karaktär som skolrådsordförandeposten.

Äfven med hänsyn till skolans fromma vore det önskligt, att i

vissa fall det prästerliga skolrådsordförandeskapet upphörde. Då en

präst vid sin första missivering, såsom stundom händt, samtidigt sättes

att såsom skolrådets ordförande leda ett kanske nog så stort skoldistrikt,

hvars skötande förutsätter en grundlig kunskap i de rent ekonomiska

och kommunala angelägenheter, som kunna vara förknippade med en

församlings skolväsen, kan det inträffa, att dylik kunskap saknas, liksom

det ock är allmänt kändt, att den nu framväxande generationen af

präster i känslan af sin egentliga hufvuduppgift ofta är mindre benägen

att förlora sig i det stundom nog så kräfvande och tidsödande arbetet

som skolrådsordförande.

Frånvaron af en lag, som tillåter äfven en lekman att vara ordförande

i skolrådet, kan inverka menligt på skolans ledning äfven i ett

annat afseende. Den förut omnämnda prästbristen, som i stort sedt synes

snarare till- än aftaga, nödvändiggör att å många platser inom stiften

ålderstigna prästmän ej kunna erhålla biträdande adjunkter, utan alltså

äro hänvisade till att med eu af ålderdomen nedsatt arbetsförmåga likväl

stå som ansvariga ledare af sina församlingars skolväsen. Men än mer

framträder denna olägenhet, då man besinnar det faktum, att inom flera

stift måste ofta, på grund af prästbristen, en prästman förordnas att

jämte egen tjänst äfven uppehålla eu annans. Denna utväg har börjat

allt oftare anlitas. Att en dylik provisorisk regim ej kan vara till skolväsendets

fromma, ligger i öppen dag. Den, som bör stå i spetsen för

en församlings skolstyrelse, bör vara en med bygdens förhållanden väl

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

3

underrättad person och ej en främmande ämbetsman, som där tillfälligtvis

fullgör sin syssla.

Om därför, såsom af det föregående torde framgå, prästens själfskrifvenhet

som skolrådets ordförande bör upphöra, så innebär detta ej

ett misskännande af den fostrargärning i vårt folks bildningsarbete, som

kyrkans prästerskap i sin egenskap af skolrådens ordförande utfört och

utföra. I stort sedt torde nog vårt folk stå i tacksamhetsskuld till de

nuvarande skolrådsordförandena och för de maktmissbruk, som i vissa

fall kunna ha utöfvats, får man ej glömma den oegennyttiga sträfvan

för en god utveckling af församlingarnas skolväsen, hvaraf ofta skolrådens

ordförande varit bärare. För visso skall ett bifall till föreliggande

förslag resultera i att den ojämförligt största delen af våra nuvarande

skolrådsordförande omväljas och nya antagas, endast där några af förenämnda

olägenheter visat sig.»

Det af motionären förebragta spörsmålet om upphäfvande af pastors

själfskrifvenhet som skolrådsordförande var redan under ståndstiden föremål

för Rikets Ständers pröfning och har efter representationsreformens

genomförande förekommit vid en mängd riksdagar.

Vid 1867'' års riksdag väcktes tre motioner i detta ämne. Herr

Hasselrot yrkade i en inom Första kammaren afgifven motion, att ordförande

i skolråd skulle genom val tillsättas. Till stöd härför anfördes,

att de väsentligaste hindren för folkskolans lyftning syntes ligga i organisationen

af dess styrelse. Inom det län, motionären representerade,

hade den erfarenheten vunnits, att själfskrifvenhetsprincipens tillämpning

i fråga om ordförande i skolrådet icke verkat gagneligt. Äfven om pastor

i allmänhet visat sig vara den rätte och bäste målsmannen för skolan,

hade erfarenheten ådagalagt, att förhållandet icke allestädes vore sådant.

— De båda öfriga vid denna riksdag afgifna'' motionerna väcktes inom

Andra kammaren af herrar Sven Hansson och Wigardt. — Lagutskottet

uttalade sig i det öfver motionerna afgifna utlåtandet principiellt för motionernas

syfte. Gentemot den uppfattning, hvilken städse gjort sig gällande,

då fråga tillförene varit väckt om ändring i berörda stadgande, ville utskottet

erinra, att det syntes ligga i sakens natur, att icke alltid de egenskaper,

som för en verksam utöfning af skolvården vore nödvändiga, kunde

förutsättas hos hvarje prästman, och att fallenhet, förmåga och håg för

denna angelägenhet kunde saknas hos den, som i öfrigt vore skickad att

förvalta kyrkoherdeämbetet, att icke nämna de fall, då ålderdom och sjuklighet

vore orsak till bristande kraft. Erfarenheten gåfve också vid handen,

att i vissa, låt vara undantagsfall, den ifrågavarande bestämmelsen om

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

pastors själfskrifvenhet lämnat berättigad anledning till missnöje. Om

också utskottet sålunda ansåge öfvervägande skäl tala för den föreslagna

förändringen, förbisåg utskottet dock icke, att på en del håll någon annan

person än vederbörande prästman måhända ej funnes, som kunde öfvertaga

de ordföranden tillhörande åliggandena. Efter utskottets mening

borde därför skyldighet att bestrida ordförandeskapet alltjämt åligga

pastor för att, där så erfordrades, tagas i anspråk. På grund häraf föreslog

utskottet följande ändrade lydelse af § 23 i kyrkostämmoförordningen:

»I skolrådet bör jämväl kyrkoherden eller den hans ämbete

förestår, vara ordförande, därest ej församlingen honom från samma

bestyr frikallar, i hvilket fall å kyrkostämma bör väljas annan till befattningen

lämplig man.» — Vid utlåtandet voro fogade reservationer af

sju ledamöter. — I bägge kamrarna framkallade frågan debatter. Första

kammaren biföll med 31 röster mot 23 ett under öfverläggningen framställdt

yrkande att det ifrågavarande stadgandet skulle erhålla följande

ändrade lydelse: ))I skolrådet bör jämväl kyrkoherden eller den hans

ämbete förestår vara ordförande, därest ej stiftstyrelsen efter vederbörande

skolinspektörs eller församlings hörande finner skäl, annan ordförande förordna.

» Andra kammaren afslog däremot såväl motionerna som utskottets

förslag med 70 röster mot 66, som tillföllo en reservation af

herr Hasselrot i motionernas syfte.

Vid påföljande års riksdag förnyade samma motionärer sina förslag

om upphörande af pastors ifrågavarande själfskrifvenhet. I öfver motionen

afgifvet utlåtande yttrade lagutskottet biand annat, att meningarna icke

syntes vara särdeles delade därom, att det obligatoriska sambandet mellan

kyrkoherdebefattningen och ordförandeskapet i skolrådet borde upphöra,

utan att de förefintliga meningsskiljaktigheterna endast gällde sättet

för de öfverklagade olägenheternas af hjälpande. Utskottet ansåg det

vara ändamålsenligast, att ordföranden utsåges genom val. Som stöd

härför åberopade utskottet den i inspektionsberättelserna framhållna

omständigheten, att ledamöterna inom en mängd skolråd dittills ägnat

endast ringa uppmärksamhet och intresse åt folkskolans angelägenheter,

emedan de tagit för alldeles afgjordt, att sådant egentligen tillhörde

församlingens pastor, och att han ensam bure ansvaret för hvad i afseende

på undervisningsväsendet försummades. Ett lifligare intresse

för folkskolans angelägenheter skulle efter utskottets tanke kraftigt

befordras genom att förvandla tillsynen öfver skolans verksamhet från

ett ämbets- till ett kommunalbestyr, då det därigenom blefve bestämdt

uttaladt, att skolan i främsta rummet vore en kommunens angelägenhet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

5

Genom känslan af egen makt och eget ansvar framkallades håg och

intresse för kommunens angelägenheter, men genom blindt förlitande på

ämbetsmyndigheten slappades hågen och minskades intresset. Detta

vore grundtanken i hela vår kommunallagstiftning för öfrigt och borde

äfven tillämpas i fråga om skolråden. För att såsom skolrådsordförande

verka till folkskolans gagn fordrades icke blott nit, kraft och förmåga,

utan i lika hög grad att åtnjuta förtroende inom kommunen. Då val

ytterst grundade sig just på förtroende, men själfskrifvenhet kunde i

sig innebära en anledning till afund och misstro, så borde det med

tämlig visshet kunna få antagas, att en vald skolrådsordförande, vare

sig präst eller lekman, lättare skulle kunna fullgöra sitt mödosamma

kall och för folkundervisningens befrämjande uträtta vida mera än en

själfskrifven ordförande. Utskottet föreslog därför följande ändring i

§ 23 i kyrkostämmoförordningen: »Skolrådet väljer inom sig ordförande

och vice ordförande.» — Vid utlåtandet voro fogade flera reservationer.

— Första kammaren afslog med 38 röster mot 23 utskottets förslag,

som Andra kammaren biföll med 77 röster mot 43.

Vid 1869 års riksdag väcktes inom Andra kammaren motioner

om själfskrifvenhetens upphörande af herrar 0. P. Rylander och Sven

Hansson. Under erinran om utgången af frågans ‘behandling vid föregående

riksdag hemställde lagutskottet om afslag på motionerna. Första

kammaren biföll utskottets förslag, under det Andra kammaren biföll

en till utskottets utlåtande fogad reservation i motionernas syfte med

70 röster mot 28.

Vid 1872 års riksdag bragtes den föreliggande frågan å nyo under

Riksdagens pröfning genom tre inom Andra kammaren väckta motioner

af herrar Per Nilsson från Kristianstads län, Lars Ersson och O. Nilsson

från Kristianstads län. På i hufvudsak samma skäl, som 1868 års lagutskott

anfört, tillstyrkte lagutskottet bifall till motionerna. Frågan

förföll dock vid denna Riksdag på grund af kamrarnas skiljaktiga beslut.

Vid följande års riksdag yrkade herr Ivar Månsson i en inom

Andra kammaren afgifven motion, att kyrkoherden eller den hans ämbete

förestod endast skulle vara själfskrifven ledamot, men icke själfskrifven

ordförande i skolrådet. I häröfver afgifvet utlåtande anförde

lagutskottet, att det väl kunnat inträffa, att kyrkoherden till följd af

ålderdom, sjuklighet, bristande nit eller annan orsak icke varit lämplig

till ordförande i skolrådet, men ordförandeskapet kunde dock icke utan

skada ovillkorligen skiljas från kyrkoherdens ämbetsverksamhet, helst

kyrkoherden, ifall befattningen gjordes till blott ett kommunalt upp
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

drag, icke gärna kunde tillförbindas vidsträcktare skyldighet att efter val

emottaga detta uppdrag, än som ålåge enhvar af kommunens öfriga

medlemmar. Kyrkoherden borde därför i regel vara ordförande i skolrådet.

Emellertid borde han kunna entledigas därifrån och en annan

förordnas i hans ställe. En dylik åtgärd syntes utskottet emellertid

böra ankomma på vederbörande domkapitel. På grund häraf föreslog

utskottet följande ändring i § 23 i kyrkostämmoförordningen:

»I skolrådet skall jämväl kyrkoherden eller den hans ämbete förestår

vara ordförande, därest ej stiftstyrelsen på anmälan af kyrkoherden

eller eljest finner skäl att annan ordförande förordna.» — Första kammaren

biföll utskottets förslag, under det Andra kammaren biföll

motionen med 76 röster mot 62.

Vid 1874 års riksdag väckte herr Ivar Månsson och vid .1875

och 1876 års riksdagar herr J. N. Biesert motioner i enahanda syfte

som herr Månssons motion år 1873. Lagutskottet vid dessa riksdagar

framlade samma förslag som 1873 års lagutskott. På grund af kamrarnas

skiljaktiga beslut förföll emellertid frågan.

Förslag om själfskrifvenhetens upphörande i nu omliandlade hänseende

framställdes ånyo af herr G. Jansson i Krakerud vid 1885 års

riksdag i en inom Andra kammaren väckt motion. Lagutskottet afstyrkte

motionen och anförde som skäl härför bland annat, att det för

folkskolan vore af stor vikt, att det i spetsen för densamma inom hvarje

församling stode någon, som hade befordrandet af dess väl till ämbetets

plikt. 1 detta förhållande hade staten, som i icke obetydlig mån

finge bidraga till skolans underhåll, en garanti för bidragets ändamålsenliga

användande. — Bägge kamrarna biföllo utskottets hemställan,

Andra kammaren med 121 röster mot 52.

Vid 1889 års riksdag hemställde herr C. G. Bruce i en inom Andra

kammaren väckt motion om skrifvelse till Kungl. Magt med anhållan,

att Kungl. Maj:t måtte framlägga förslag till sådana ändringar i kyrkostämmoförordningen,

att pastors själfskrifvenhet som ordförande i skolrådet

upphäfdes. Med åberopande af de af 1885 års lagutskott anförda

skälen hemställde lagutskottet om afslag å motionen, hvithet bägge

kamrarna biföllo, Andra kammaren med 104 röster mot 43.

Vid 1899 års riksdag yrkade herr Ericsson i Vallsta i en inom

Andra kammaren afgifven motion, att kyrkostämman skulle äga rätt att

bland skolrådets ledamöter utse en ordförande och en vice ordförande.

Lagutskottet afstyrkte motionen under åberopande af de af 1885 års

lagutskott anförda skäl. — Bägge kamrarna biföllo utskottets hemställan,

Andra kammaren med 53 röster mot 37.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

I en inom Andra kammaren vid 1902 års riksdag väckt motion

hemställde herr P. Olsson i Fläsbro om skrifvelse till Kungl. Maj:t i

syfte att upphäfva pastors själfskrifvenhet, dock med rätt för kyrkoherde,

ej mindre att vara valbar till ordförande än äfven att vara själfskrifven

ledamot af skolrådet. På samma skål, som af utskotten vid

föregående riksdagar anförts för afslag, afstyrkte lagutskottet bifall till

motionen. — Bägge kamrarna biföllo utskottets hemställan.

Senast har frågan om upphäfvande af pastors själfskrifvenhet som

skolrådsordförande varit föremål för Riksdagens pröfning år 1907. Herr

Wawrinsky i Saltsjöbaden hemställde då i en inom Andra kammaren

väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t med anhållan om utarbetande

och framläggande för Riksdagen af förslag till sådan ändring

af kyrkostämmoförordningen, att själfskrifvenheten för pastor att i skolrådet

föra ordet måtte inskränkas allenast till de kyrkoförsamlingar, som

hafva ett gemensamt kyrko- och skolråd, dock med rätt för kyrkoherde

i församling med särskilt skolråd att vara själfskrifven ledamot af skolrådet,

som ock att kunna väljas till ordförande i detsamma på sätt för

öfriga församlingsmedlemmar kan vara stadgadt. Lagutskottet afstyrkte

motionen och bägge kamrarna afslogo densamma, Andra kammaren med

88 röster mot 71 för bifall till en reservation i motionens syfte.

Den nu lämnade redogörelsen för frågans föregående behandling

inom Riksdagen gifver vid handen, att upphäfvande af pastors

själfskrifvenhet som ordförande i skolråd länge varit ett önskemål, som

genom ett stort antal motioner från olika tider underställts Riksdagens

pröfning, och som under det första tiotalet år efter representationsreformens

genomförande i allmänhet i princip blifvit godkändt af såväl

vederbörande utskott som af Riksdagens kamrar, om än enighet ej kunnat

uppnås rörande sättet för frågans lösning. Efter utskottets mening

tyder denna omständighet på ett sedan lång tid tillbaka förefintligt behof

af ändring i nu ifrågavarande afseende.

Ltskottet anser sig till en början böra framhålla, hurusom genom

lagen den 25 juni 1909 angående folkskoleväsendet i vissa städer vården

af folkskoleväsendet i stadskommuner kan uppdragas åt en särskild folkskolestyrelse,

bestående af kyrkoherden i stadsförsamlingen som själfskrifven

ledamot, eller om flere församlingar finnas, den kyrkoherde,

som domkapitlet utser, samt valda ledamöter, utsedda till lika antal af

stadsfullmäktige och kyrkostämma och att denna folkskolestyrelse äger

att inom sig utse ordförande. Lagstiftningen har sålunda redan nu i

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

vissa fall frångått själfskrifvenhetsprincipen i fråga om ordförandeskapet

i de kommunala styrelser, åt Indika vården af folkskoleväsendet blifvit

öfverlämnad.

På grund af de skäl, som vid frågans föregående behandling och

nu af motionärerna blifvit anförda har utskottet för sin del funnit

tiden vara inne för upphäfvande af pastors själfskrifvenhet hvad ordförandeskapet

i skolråden beträffar. Den pastor i detta hänseende tillkommande

ställning torde hafva varit en naturlig följd af att den

svenska folkskolan vid sin uppkomst uppfattades hufvudsakligen som

en religionsskola. Sedan dess har emellertid folkskoleväsendet oafbrutet

utvecklat sig, så att numera vid sidan af de rent religiösa ämnena ett

flertal andra intaga en betydande plats. I och med denna utveckling

har också arbetsbördan för skolrådets ordförande i hög grad ökats,

och särskildt i kommuner med talrikare befolkning torde pastors af

skolväsendet påkallade ämbetsåligganden numera vara så omfattande,

att de i högst väsentlig mån inkräkta på den tid, han kan få tillfälle

ägna åt sitt egentliga kall. Ur kyrklig synpunkt kan det därför ej

vara annat än i hög grad önskvärdt, att möjlighet kunde gifvas att

befria pastor från detta betungande ordförandeskap, liksom det ej heller

för skolan synes kunna vara förenad! med någon som helst olägenhet,

då det numera helt visst i allmänhet inom kommunerna torde finnas

personer lämpliga att bestrida ordförandeskapet inom skolrådet.

Det kan för öfrigt, såsom under frågans föregående behandling

blifvit framhållet, understundom inträffa, att pastor just saknar de personliga

förutsättningar, som erfordras för handhafvande af ordförandeskapet

och de därmed förenade ej obetydliga expeditionsgöromålen, och

det har också därför ej sällan visat sig, att just denna pastors själfskrifna

ställning menligt kunnat inverka på det goda förhållande, som

bör vara rådande mellan pastor och församlingsborna.

Utskottet finner det sålunda af behofvet påkalladt, att, såsom af

motionärerna föreslagits, pastors själfskrifvenhet såsom ordförande i skolrådet

må komma att upphöra, och att åt kyrkostämma öfverlämnas, att

till denna befattning utse därtill lämpligaste person. Det synes emellertid

utskottet önskvärdt att i likhet med hvad fallet är i folkskolestyrelse

enligt lagen om folkskoleväsendet i vissa städer pastor fortfarande må

förblifva Jsjälfskrifven ledamot af skolrådet, på det att detsamma sålunda

alltjämt må kunna hafva att påräkna hans erfarenhet i skolfrågor,

särskildt hvad beträffar den religiösa undervisningen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13. 9

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Riksdagen måtte i anledning af herr Plalléns

motion nr 107 i Andra kammaren besluta att i skrifvelse

till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl.

Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag

till lagändringar i syfte att skolrådets ordförande

må af församlingen å kyrkostämma väljas.

Stockholm den 16 april 1912.

På utskottets vägnar:

CARL CARLSON BONDE.

Reservationer:

af herrar Trygger, Glasört, Bellinder, Kjellén, von Mentor,, grefve

Hamilton, Jansson i Djursätra, Magnusson i Tumhult och Jönsson i

Slätåker.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 5 samt. 10 höft. (Nr 13—14.) 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.