Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om antagande af sådana förändrade bestämmelser i riksdagsordningen, att valperioden till Andra kammaren utsträckes utöfver den nuvarande samt om skrifvelse till Iiungl. Maj:t angående sådan ändring i bestämmelserna om val till Riksdagen Andra kammare, att valperioderna blifva fyraåriga och börja efter hvarje förnyelse af kammaren.

1912-05-09 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1912:22, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om antagande af sådana förändrade bestämmelser i riksdagsordningen, att valperioden till Andra kammaren utsträckes utöfver den nuvarande samt om skrifvelse till Iiungl. Maj:t angående sådan ändring i bestämmelserna om val till Riksdagen Andra kammare, att valperioderna blifva fyraåriga och börja efter hvarje förnyelse af kammaren.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 22.

1

Nr 22.

Ankom till Biksdagens kansli den 10 maj 1912 kl. 11 f. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner

om antagande af sådana förändrade bestämmelser i riksdagsordningen,

att valperioden till Andra kammaren utsträckes

utöfver den nuvarande samt om skrifvelse till

Iiungl. Maj:t angående sådan ändring i bestämmelserna

om val till Riksdagen Andra kammare, att valperioderna

blifva fyraåriga och börja efter hvarje förnyelse af kammaren.

Närvarande: Herrar Bonde, Branting, Trygger, Clason, Bellinder, Hellberg, Ekman,

von Geijer, Mannheimer, Kjellén, Wavrinsky, Sehlin, Jansson i Djursätra,

Ericsson, Nilsson, Nyström, Edén, Larsson i Västerås, Magnusson och

Larsson i Säby.

Till konstitutionsutskottets handläggning hafva hänvisats två motioner,

nämligen nr 17 i Första kammaren och nr 78 i Andra kammaren,

hvilka afse ändring i gällande bestämmelser om valperioderna till Andra

kammaren.

I den ena af dessa motioner, nr 16 i Första kammaren, hemställer

herr Clason, »att Riksdagen behagade såsom hvilande i grundlagsenlig ordning

antaga sådana förändrade bestämmelser i riksdagsordningen, att valperioden

till Andra kammaren utsträckes utöfver den nuvarande».

Bihang till Riksdagen protokoll 1912. 5 samt. 17 käft. (Nr 22—23.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 22.

I: 16.

I den andra af dessa motioner, nr 78 i Andra kammaren, hemställer

herr Hildebrand, »att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla

om verkställande af utredning, huruvida icke Andrakammarperioderna borde

ändras till fyraåriga samt i stället för fasta blifva rörliga, d. v. s. börjande

efter hvarje förnyelse af kammaren, samt om framläggande för Riksdagen

af de förslag, som utredningen kan föranleda».

Till stöd för sitt förslag har herr Clason anfört följande:

»På alla områden af det moderna samhällslifvet är det en erkänd

grundsats, att man bör eftersträfva att med förhandenvarande arbetskrafter

ernå bästa möjliga arbetsprodukt. Slöseri med arbetskrafter är ur

ingen synpunkt gagneligt. Det kan dock med fog ifrågasättas, om icke

ett sådant slöseri för närvarande hos oss äger rum på grund af nuvarande

anordningar af våra politiska och vissa af våra kommunala val med hänsyn

till den alltför begränsade funktionstiden för de valde.

Hvad först Andra kammaren angår, så är funktionstiden till denna

som bekant endast tre år. Det torde icke kunna bestridas, att detta inverkar

mindre gynnsamt på riksdagsarbetets gång. Såsom i en motion i

detta ämne redan för några år sedan påpekats, hvilken här i det väsentliga

följes, förflyter alltid under den första riksdagen i en valperiod åtskillig

tid, innan de nyvalda riksdagsmännen hunnit fullständigt sätta sig

in i riksdagsarbetets teknik och göra sig förtrogna med den mängd olikartade

spörsmål, som pläga blifva föremål för en Riksdags pröfning. Deras

ea-et deltagande i arbetet kan sålunda icke blifva så effektivt och ingripande

som de mera erfarne kammarledamöternas, och hela arbetet kan

i följd däraf icke drifvas med fullt utnyttjande af verkligen befintliga arbetskrafter.

Under valperiodens sista riksdag åter plägar ej sällan en

sådan mängd frågor samla sig, hvilkas behandling före valperiodens slut

anses önskvärd, att de tillsammans med öfriga löpande göromål ofta bilda

en så stor arbetsbörda, att den lätt förrycker riksdagsarbetets lugna och

jämna gång. På den första riksdagen i perioden inverka således de nyss

försiggångna valen hinderligt för arbetskraftens fulla utnyttjande, och på

den tredje och sista riksdagen i perioden hafva de kommande valen i viss

mån en liknande inverkan. Återstår alltså blott en riksdag i perioden,

som är fri från dylika inflytelser. Också torde det vara erkändt, att valperiodens

andra riksdag i regel utmärker sig för det jämnaste och i stort

sedt mest resultatrika arbetet.

En utsträckning af valperioden skulle väsentligt minska nu antydda

olägenheter redan därigenom, att de icke så ofta återkomma; och den vidgade

erfarenhet, som redan ett par års deltagande i riksdagsarbetet obe
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 22.

3

stridligen skänker, skulle blifva bättre utnyttjad än ofta för närvarande.

Samarbetet icke blott inom representationen utan äfven mellan dénsamma

och regeringen skulle tvifvelsutan också kunna göras mera fruktbärande,

ifall det vore utsträckt utöfver en något längre tid.

Om sålunda en mera utsträckt funktionstid för Andra kammaren är

önskvärd med hänsyn till riksdagsarbetet, så tala skäl, hämtade från valarbetet,

samma språk, allra helst efter den allmänna rösträttens och det

proportionella valsättets genomförande. Valproceduren är numera både

mera omfattande och mera invecklad än tidigare och kräfver för sin tilllämpning

betydligt längre tid och vida större apparat. En valstrid kommer

under sådana förhållanden att taga i anspråk långt mera tid, krafter

och kostnader än under tidigare dagar, och det vore därför önskvärd! att

dess resultat, det skedda urvalet, finge större effektivitet, än om det redan

inom tre år ovillkorligen skall omgöras. A andra sidan äro både den utsträckta

rösträtten och det proportionella valsystemet af beskaffenhet att

göra representationen till ett trognare uttryck för de politiska tänkesätten

inom landet än tillförene, och äfven ur denna synpunkt synes valresultatets

snara omjustering icke vara af så stort behof påkallad. Valmännens

eventuella kraf att få med täta mellantider ånyo göra sig hörda torde sålunda

kunna få något träda tillbaka, och den nya kammare, som valen

skapa, i stället få något längre tid att visa hvad den verkligen duger till.

Valperiodens längd blir ju alltid beroende på en kompromiss under dessa

båda hänsyn, men något skäl, hvarför just treårsperioden skulle träffat

det allena riktiga, kan ej framläggas.

En jämförelse med motsvarande utländska förhållanden visar också,

att man därstädes i regel bättre än hos oss söker tillgodogöra sig de en

gång valde riksdagsmännens arbetsduglighet. Valperioden till den del af

representationen, som motsvarar vår Andra kammare, är nämligen i flertalet

utländska stater längre än den hos oss för närvarande gällande. En

tre-årig valperiod förekommer sålunda, utom hos oss, endast i Norge,

Danmark och Schweiz, under det däremot fyra-årig valperiod är stipulerad

i till exempel Baden, Holland, Belgien, Frankrike och Portugal, och fem

år gälla såsom valperiod i Preussen, Tyska riket, Spanien, Italien och

Ungern. I Österrike, Sachsen och Bayern samt vissa andra tyska stater ske

valen för en tid af sex år, i Storbritannien och Irland väljes underhuset

som bekant för sju. Härvid är dessutom att märka, att i vissa af nu

nämnda stater man äfven på sådant sätt sökt bevara kontinuiteten i riksdagsarbetet,

att den folkvalda kammaren icke på en gång helt och hållet

förnyas, utan omvalen verkställas successive hvart annat eller hvart tredje

år; så i Baden, Belgien och Sachsen. Särskildt betecknande är jämväl, att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutsoottets utlåtande Nr 22.

den längre valperioden flerstädes tillkommit just i senare tid på grund af

förut vunna erfarenheter; både i Ungern, Tyska riket och Preussen var

den nämligen ursprungligen tre år, men ändrades, respektive åren 1886,

1888 och 1893, till fem år.

Det kan emellertid ifrågasättas, om icke alldeles samma grunder,

som tala för en utsträckning af valperioden till Andra kammaren, gälla

jämväl andra val. Landstingsmannavalen och i viss mån äfven stadsfullmäktigevalen

hafva genom den senaste rösträttsreformen i stort sedt fått

en ganska starkt politisk prägel, och särskildt på de förstnämnda torde

i mycket stor utsträckning rent politiska hänsyn utöfva en öfvervägande

inverkan. Med det nuvarande tillståndet i landstingsmannaval hvart annat

år och riksdagsmannaval hvart tredje blir resultatet, att under en sexårsperiod

man har dessa uteslutande eller öfvervägande politiska val icke

mindre än 5 gånger, något, som torde få erkännas vara ett väl långt

drifvet slöseri med valarbete. Förlängdes funktionstiden för Andra kammarens

ledamöter till exempelvis fyra år och för landstingsmän och eventuellt

stadsfullmäktige till sex år, med hälften omvald hvart tredje, skulle

på en sexårsperiod ändock dessa mer eller mindre politiska val återkomma

omväxlande 3 och 4 gånger, hvilket torde vara tillräckligt. Sexåriga valperioder

för val af de korporationer, som motsvara de svenska landstingen,

förekomma flerstädes i utlandet, såsom i Danmark, flera tyska stater,

Frankrike o. s. v.

Då emellertid frågan om förlängning af de kommunala valperioderna

både formellt och reellt ej står i något nödvändigt samband med frågan

om förlängd funktionstid för Andra kammaren, framläggas de skilda yrkandenas

klämmar i olika motioner. Hvad Andrakammarvalen beträffar

tillåter jag mig därvid gifva mitt yrkande en så pass vidsträckt räckvidd,

att utskottet, om det vill understödja motionen, må vara i stånd att själft

välja den utsträckning af funktionstiden det kan finna lämpligt. Den

närmare formuleringen af vederbörande grundlags- och lagparagrafer torde

böra öfverlämnas åt utskottet själft.»

II: 78. Såsom skäl för sin hemställan har herr Hildebrand anfört:

»Våra bestämmelser om val till Riksdagens Andra kammare äro

byggda på den grundsatsen, att hela kammaren skall på en gång förnyas

samt att förnyelsen skall ske hvart tredje år. Andrakammarperioderna

äro således fasta i den mening, att nyvalen återkomma rent automatiskt

vissa i förväg bestämda år.

Enligt min mening kunna allvarliga betänkligheter resas emot både

nyvalens förutbestämdhet till tiden och periodens fastställande till tre år.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 22.

5

Olägenheterna af den förra anordningen framkomma vid kammarupplösning

och däraf vållade extraordinära nyval. Hvad Riksdagen och hvarje

dess kammare behöfver för att nå fram till ett godt arbetsresultat är

arbetslugn, men detta kan aldrig infinna sig, om valen komma för tätt

på hvarandra. Ordinarie nyval till Andra kammaren hvart tredje år

komma redan mycket tätt; skall så val efter upplösning komma emellan,

störes arbetslugnet på ett oroväckande sätt. Äfven om de nya männens

antal sällan blir ens tillnärmelsevis så stort som genom 1911 års allmänna

val, är det helt naturligt, att en kontingent af vid riksdagsformer och

riksdagsarbete ovane män insättes. Först efter någon tids träning äro de

fullt inne i situationen, något, som i regel gör arbetet vid treårsperiodens

mellersta Riksdag jämnare och rikare på resultat. Under periodens sista

Riksdag inverka de förestående nyvalen en smula irriterande, hvilket i sin

tur kan störa det lugna arbetsintresset.

Skulle nu kammaren upplösas under periodens första Riksdag, nödgas

de väldiga valmansskarorna gå till val två år ä rad; sker upplösningen

under sista Riksdagen, får folket två andrakammarval samma år. Vid

upplösning under den mellersta Riksdagen komma valen, äfven då, två år

å rad, i det man året efter har ordinarie nyval. Hvarje upplösning af

kammaren måste således mycket ogynnsamt inverka på kammarens och Riksdagens

arbetslugn och arbetsresultat. Fråga är om ej sådana olägenheter

i någon mån kunde undvikas.

I England ställer sig saken helt annorlunda och vida förmånligare.

Där äro nämligen underhusperioderna rörliga, så att hvarje förnyelse af

underhuset utgör början till en ny period. Till belysning af skillnaden

vill jag taga ett fingeradt exempel. Vi ha ordinarie andrakammarval år

1914. Antag att en kammarupplösning blir nödvändig vid 1916 års

riksdag, d. v. s. treårsperiodens mellersta. Folket går till valstrid med

allt det ofantliga arbete och de stora utgifter, som däraf följa, ömkligt

vore vid slika fall, att stridens resultat blefve åtminstone så pass stadigvarande,

att ett lugnt riksdagsarbete kunde aflösa valstridens stormar.

Men redan 1917 komma de ordinarie nyvalen; riksdagsarbetet afbrytes

och folket kastas åter in i nya uppridande valstrider. Fluru mycket

förmånligare vore det icke, om nyvalen 1916, således äfven nyval efter

upplösning, konstituerade en ny andrakammarperiod. Då blefve valens

resultat längre beståndande, med de goda följder för arbetet, som kunna

beräknas som en naturlig följd, och folket sluppe valstridens oro och

kostnader två år å rad.

Jag har här berört olägenheterna af andrakammarval allt för tätt

på hvarandra. Man kan också tänka sig den effekten af våra nuvarande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 22.

bestämmelser, att Kung!. Maj:t af hänsyn till dessa olägenheter underlåter

att upplösa kammaren, ehuru den politiska situationen borde göra en

vädjan till valmännen önskvärd, ja, kanske ur saklig synpunkt nödvändig.

Häri kan ligga en direkt fara.

I nutidens konstitutionella stater är det synnerligen angeläget att

bestämda medel finnas för att lösa uppkommande konflikter.

En konflikt mellan konungen i statsråd å ena sidan och Riksdagen

å den andra, borde i regel kunna lösas genom valmännens uttalanden vid

närmaste allmänna val till Andra kammaren samt vid Första kammarens

successiva förnyelse. Konflikter kunna dock tänkas af sådan art att

Konungen behöfver använda ett af sina viktigaste prerogativ: att upplösa

endera eller båda kamrarna. I vår författning har denna möjlighet förutsetts,

såsom jag redan påpekat, och våra grundlagar innehålla en del bestämmelser

om Konungens upplösningsrätt.

I själfva verket är emellertid Konungens rätt att upplösa den ena

kammaren mera begränsad af hänsyn till faktiska förhållanden än hvad

som synes lämpligt. Jag afser härmed icke Första kammaren. En sjättedel

af densamma ställes hvarje år under omval och däri göra nyval i sin

helhet på grund af upplösning ingen som helst skillnad. Konungens upplösningsrätt

stöter vid användningen icke på större olägenheter det ena

året än det andra. Helt olika är Andra kammarens ställning. En upplösning

kommer ju alltid att störande inverka på arbetet, hvilken kammare

det än är som upplöses, men i fråga om Andra kammaren tillkommer

att, såsom jag ofvan sökt framhålla, en upplösning under periodens

sista Riksdag är nästan otänkbar samt att upplösning under någon

af de andra nödvändiggör nyval två år å rad. Därtill kommer den större

lättheten att till val inkalla Första kammarens valkorporationer. Hr

praktisk politiska synpunkter torde Konungens upplösningsrätt sålunda

vara svårare att tillämpa på Andra kammaren än på den Första. Då

behofvet af Andra kammarens upplösning torde rent teoretiskt vara lika

stort eller större än af Första kammarens, uppstår här en så allvarlig

olägenhet, att en ändring redan af denna orsak synes nödvändig. Enligt

min mening bör en ändring gå i den riktningen att Andrakammarperioderna

i stället för fasta blefve rörliga, d. v. s. omfatta visst antal kalenderår,

räknadt från början af året näst efter nyval till Andra kammaren, oberoende

af om nyvalen äro ordinarie, i samband med periodens utlöpande,

eller extra ordinarie, beroende på kammarens upplösning.

Ordinarie nyval kunde som nu förrättas i september. Nyval efter

upplösning förrättas inom viss tid efter upplösningen. I detta senare fall

skulle inträffa, att en efter upplösning nyvald kammare komme att bevista

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 22.

7

först fortsättningsriksdagen efter upplösningsvalen och sedan periodens

vanliga antal riksdagar, men enligt min mening kunna inga som helst

olägenheter uppstå af en sådan anordning, nödvändig, om man vill få de

ordinarie nyvalen förlagda till viss bestämd månad.

I samband med förändring af andrakammarperiodens natur från

fast till rörlig, kunde någon förlängning af perioden helt visst vara

lämplig. Då Första kammarens ledamöter utses på sex år och någon

skillnad bör finnas mellan valperioderna för de båda kamrarna, synes

ändringen i denna del blott kunna innebära eu förlängning från tre till

fyra år. Att en dylik förlängning skulle fördelaktigt inverka på kammarens

och därmed på hela Riksdagens arbetsresultat, torde vara otvifvelaktigt.

En sådan förlängning beslöts i Ungarn 1885—86 (till fem år)

samt i Tyska riket och Preussen 1888 (äfvenledes till fem år). Enligt de

nya bestämmelserna i Sverige utses landstingsmannen för fyra år och en

ändring har nyligen fastställts rörande Stockholm, innebärande fyraåriga

stadsfullmäktigemandat.

Då de ändringar, hvilkas önskvärdhet jag här ofvan sökt bestyrka,

skulle återverka på olika områden, har jag icke dristat framlägga något

förslag till ändring af vissa bestämda grundlagsparagrafer. En mera ingående

utredning synes mig i stället vara nödig.»

Såsom af de ofvan återgifna motionerna framgår, afse de framställda

förslagen dels en utsträckning af valperioderna för Andra kammaren,

dels ock en förändring af dessa valperioder från fasta till rörliga,

d. v. s. att desamma skulle komma att räknas från hvarje nyval, oafsedt

om detta blifvit verkställdt uti vanlig ordning eller efter konungens förordnande

om nya val.

Förslag om en utsträckning af valperioderna för Andra kammaren

hafva redan förut varit framställda i samband med rösträttsfrågans behandling

vid 1904 och 1906 års riksdagar, men blefvo vid bägge tillfällena

af konstitutionsutskottet afstyrka; sistnämnda år fann sig emellertid

utskottet föranlåtet att erkänna, att den föreslagna ändringen i

visst hänseende kunde vara till förmån för själfva riksdagsarbetet, ehuru

detta ej ansågs motväga de därmed förenade olägenheterna. Har man

redan förr med fog kunnat göra den invändningen mot en förlängning

af valperioderna för Andra kammaren, att man därigenom äfventyrade

att i dess sammansättning ej alltid få ett så troget uttryck som möjligt

af den rådande folkmeningen, synes det utskottet att en sådan

anmärkning efter de i sammanhang med det proportionella valsättets införande

vidtagna grundlagsändringarna fått ytterligare betydelse, då däri
-

Utshottets

yttrande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 22.

genom att numera suppleanter utses samtidigt med de ordinarie ledamöterna

tillfälle ej såsom tillförene kan gifvas åt denna folkmenings växlingar

att vid under valperioderna förekommande omval gifva sig till

känna. Det synes utskottet för öfrigt föga öfverensstämmande med den

åtskillnad, som bör förefinnas mellan de båda kamrarnas karaktär, att, sedan

man numera nedsatt valperioden för den första kammaren, som man

ju velat tillerkänna en viss kontinuitet, från 9 till 6 år, man omedelbart

därefter skulle för den andra eller den direkt folkvalda, som anses mera

böra vara ett uttryck af den för tillfället rådande folkmeningen, förlänga

valperioden från tre till fyra år, såsom herr Hildebrand föreslagit, eller

möjligen ännu längre, såsom herr Clason ifrågasatt.

Utaf de länder, i hvilka ett proportionellt valsätt finnes infördt, har

Finland en valperiod på tre år och Belgien eu sådan på fyra, hvarvid det dock

är att märka, att halfva kammaren i det sistnämnda landet förnyas hvartannat

år. Uti de af herr Clason anförda länderna, där längre perioder för

valen till den ur folkets val direkt utgående kammaren förekomma, äro

valperioderna för den första kammaren eller öfverhuset äfvenledes längre

eller också är detta sammansatt af själfskrifna eller på lifstid utsedda ledamöter.

Uti vissa af dessa länder anlitas för öfrigt upplösningsinstitutet

uti ganska stor utsträckning, hvarigenom valperiodernas längd ej obetydligt

inskränkes. De uti vår statsförfattning därom gifna bestämmelserna skulle

också som en följd af valperiodernas förlängning medföra att af behofvet

påkallade grundlagsförändringar skulle komma att blifva onödigtvis undanskjutna.

Då utskottet ej funnit de fördelar, som af motionärerna blifvit anförda

såsom skäl för den föreslagna förändringen vara af den beskaffenhet,

att de kunna motväga de därmed förenade, här ofvan påpekade olägenheterna,

har utskottet funnit sig böra afstyrka motionerna i detta afseende.

Hvad beträffar det af herr Hildebrand framställda förslaget om införande

af rörliga valperioder eller desammas beräknande från hvarje nyval

således äfven i de fall då detta skett efter konungens förordnande om nya

val, finner utskottet de såsom skäl för förändringen anförda olägenheter

af möjligen för tätt på hvarandra följande valstrider vara af mindre betydelse,

särskild! uti vårt land, där kanske delvis just till följd af de

kortare valperioderna upplösning af Andra kammaren ej inträffat mer än

en gång sedan införandet af det nu gällande representationssättet eller år

1887. Det kan för öfrigt ifrågasättas, huruvida en kammare, som tillkommit

efter sådan upplösning och hvars ledamöter helt naturligt måste hafva

blifvit valda hufvudsakligen med hänsyn till den eller de politiska frågor,

som föranledt upplösningen, verkligen kan anses gifva ett sådant uttryck

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 22. 9

af folkmeningen i (ifrigt, att det åt densamma bör öfverlämnas att under

eu hel ny valperiod företräda denna folkmening. På dessa grunder nnnci

sio- utskottet äfven i denna del böra afstyrka herr Hildebrands motion.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

a) att herr Clasons motion nr 17 i Första kammaren

icke måtte föranleda någon Riksdagens åtgärd; samt

b) att herr Hildebrands motion nr 78 i Andra

kammaren icke måtte föranleda någon Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 maj 1912.

På utskottets vägnar:

CARL CARLSON BONDE.

Reservation

af herr Clotson.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912■ 5 sand. 17 käft. (Nr 22 23.) 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.