Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående ändrade bestämmelser i fråga om den politiska rösträtten för män.

1912-05-14 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1912:32, Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående ändrade bestämmelser i fråga om den politiska rösträtten för män.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 32.

1

Nr 32.

Ankom till Riksdagens kansli den 15 maj 1912 kl. 12 midd.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner

angående ändrade bestämmelser i fråga om den politiska

rösträtten för män.

Närvarande: Herrar Bonde, Branting, Trygger, Clason, Bellinder, Hellberg,

Ekman, von Geijer, Mannheimer, Wavrinsky, von M.entzer, Sehlin,

Jansson i Djursätra*), Ericsson, Nilsson, Nyström, Edén, Larsson i

Västerås, Magnusson och Larsson i Säby. ''

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Till konstitutionsutskottets handläggning hafva hänvisats följande

inom Andra kammaren väckta motioner, nämligen

motionen nr 281, af herr Widén, om skrifvelse till Kungl. Maj:t

angående ändring i 16 § mom. b) riksdagsordningen;

motionen nr 307, af herrar Uj. Branting, Herm. Lindqvist, F. W.

Thorsson, Nils Persson, Värner liydén, A. J. Christiernson, Viktor Larsson,

E. Palmstierna, B. Eriksson och O. II. Waldén, angående utvidgad

politisk valrätt och valbarhet; samt

motionen nr 316, af herrar Carl Lindhagen, C. Winberg, It. Sandler,

Nils Helger och Oskar Kloo, om ändrad lydelse af 16 § första stycket

samt 19 § riksdagsordningen;

och hafva dessa motioner af utskottet behandlats i ett sammanhang,

motionerna nr 307 och 316 dock i detta utlåtande allenast i hvad de

afse ändrade bestämmelser i fråga om den politiska rösträtten för män.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 5 sand. 26 käft. (Nr 32.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 32.

IT 281.

IT 307.

IT 316.

I motionen nr 281 inom Andra kammaren har herr Widén hemställt,

»att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om

utarbetande och framläggande för Riksdagen af förslag till sådan ändring

i § 16 mom. b) riksdagsordningen, att från valrätt uteslutes allenast

den, som af den allmänna fattigvården åtnjuter full försörjning, som ej

är tillfällig».

Därjämte har motionären hemställt att, därest utskottet skulle

finna, att en mera tillfredsställande begränsning af den i sagda lagrum

stadgade uteslutningsgrund för valrätt än som nu vore stadgad kunde

och borde vinnas på annat sätt än den nyss antydda, utskottet därom

ville afgifva förslag.

I motionen nr 307 i Andra kammaren bär herr Branting in. fl.

hemställt, »att Riksdagen för sin del måtte antaga som hvilande till

grundlagsenlig behandling

I. Beträffande § 16 riksdagsordningen följande ändrade lydelse

af nämnda paragrafs första stycke:

Valrätt till Andra kammaren tillkommer en hvar välfrejdad svensk

medborgare, såväl man som kvinna, som före det kalenderår, hvarunder

val äger rum, uppnått 21 års ålder; dock ej den som står under förmynderskap

eller fattigvårdsstyrelses målsmansrätt.

II. Beträffande § 19 riksdagsordningen följande förändrade lydelse:

Till ledamot i Andra kammaren kan endast utses man eller kvinna,

som uppnått 25 års ålder samt äger valrätt inom riket.

III. Beträffande § 9 riksdagsordningen följande förändrade lydelse:

Till ledamot i Första kammaren kan endast väljas man eller kvinna,

som är röstberättigad inom sin kommun samt uppnått 30 års ålder.»

Tillika hemställa motionärerna, att utskottet, i händelse af bifall

till ofvanstående förslag, ville vidtaga den jämkning i formuleringen jämväl

af andra paragrafer i grundlagarna, som kunde blifva en följd af

förslaget.

I motionen nr 316 inom Andra kammaren har slutligen herr

Lindhagen m. fl. hemställt, »att Riksdagen ville beträffande Andra kammaren

antaga som hvilande till grundlagsenlig behandling

l:o) följande ändrade lydelse af första stycket af § 16 riksdagsordningen:
»Valrätt

till Andra kammaren tillkommer en hvar välfrejdad svensk

medborgare, såväl man som kvinna, som före det kalenderår hvarunder

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 32.

3

val äger rum uppnått 21 års ålder; dock ej den, som står under förmynderskap

eller fattigvårdsstyrelses målsmansrätt.»

2:o) följande förändrade lydelse af § 19 riksdagsordningen:

»Till ledamot i Andra kammaren kan endast utses man eller

kvinna, som uppnått 25 års ålder samt äger valrätt inom riket.»

Rörande livad motionärerna anfört till stöd för sina förslag hänvisas

till de särskilda motionerna.

Utskottets yttrande.

Såsom framgår af herr Brantings m. fl. och herr Lindhagens m. fl.

motioner afse de flere genomgripande förändringar i valrättsbestämmelserna

i § 16 riksdagsordningen, under det att herr Widén allenast

åsyftar en inskränkning i det s. k. fattighjälpstrecket. För att underlätta

öfverskådligheten af de framställda yrkandena tillåter sig utskottet att

gruppera desamma efter do olika slagen af inskränkningar i den allmänna

rösträtten för män, som finnas i. riksdagsordningens valrättsbestämmelser.

Förslag om sänkning af åldersgränsen för valrätt.

Såväl herr Branting in. fl. som herr Lindhagen in. fl. hafva föreslagit,

att den åldersgräns, som nu är fastställd för ernående af politisk

rösträtt, skall sänkas till 21 år, och har herr Branting m. fl. som

skäl härför anfört bl. a., att då ingen olägenhet förut försports af att

rösträttsåldern var lika med den borgerliga myndighetsåldern, intet

hållbart skäl lärer kunna anföras, minst i ett land som Sverige, att utestänga

fyra åldersklasser myndiga män och kvinnor från valrätten.

Utskottet vill till en början erinra därom, att redan i den proposition

rörande utsträckt rösträtt, som af Kungl. Maj:t afgafs till 1902

års riksdag, föreslogs att valrätten först skulle inträda från och med

kalenderåret näst efter det, hvarunder valmannen uppnått 25 års ålder.

Som skäl härför anfördes, att en mognare ålder måste utgöra en viktig

förutsättning för själfsfändighet och omdömesförmåga, och att det

därför kunde anses väl motiveradt att såsom villkor för politisk valrätt

uppställa en något högre ålder än den vanliga myndighetsåldern. I

samtliga rösträttspropositioner under de följande åren föreslogs likaledes

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 32.

en höjd valrättsålder; i 1904 och 1905 års propositioner återupptogs

1902 års förslag, under det att i 1906 och 1907 års propositioner ålderssiffran

tjugofem år nedsattes till tjugofyra. Af det stora flertalet

motioner i rösträttsfrågan, som vid dessa års riksdagar framställdes,

framgår jämväl, att man på de flesta håll blifvit ense om lämpligheten

att höja valrättsåldern i sammanhang med den föreslagna betydande

utsträckningen af rösträtten.

Då sålunda vid den senaste stora rösträttsreformen höjningen af

åldersgränsen för valrätten var en af de punkter, kring hvilka man

lyckats vinna jämförelsevis stor enighet, och då jämväl erfarenheten ej

gifvit vid handen behofvet af någon förändring, finner sig utskottet

icke kunna förorda motionärernas förslag i detta afseende.

Förslag om ändrad lydelse af § 16 mom. a) riksdagsordningen.

(Upphäfvande af det s. k. konkursstrecket).

Såväl i herr Brantings in. fl. som i herr Lindhagens m. fl. motioner

åsyftas upphäfvandet af den i § 16 mom. a) riksdagsordningen meddelade

bestämmelsen, att konkurstillstånd utgör hinder för valrätt till

Andra kammaren. Till stöd härför anför herr Branting m. fl. att detta

så kallade konkursstreck utan fog sammanblandar en gäldenärs privatekonomiska

ställning med hans valrätt. Utskottet anser sig emellertid med

hänsyn till det ekonomiskt ofria tillstånd, hvaruti en i konkurs försatt person

befinner sig, icke kunna biträda motionärernas uppfattning härutinnan.

Utskottet vill härvid framhålla, hurusom ifrågavarande bestämmelse i § 16

mom. a) riksdagsordningen allenast innebär, att valrätten är suspenderad

tills konkursen är afslutad, det vill säga till dess konkursen till

följd afbristande tillgångar i konkursboet afskrifvits, densamma i anledning

af förlikning nedlagts, ackord blifvit af rätten fastställdt eller den för slutliga

utdelningen af konkursboets egendom bestämda dag tilländagått. Härifrån

är att skilja bestämmelsen i § 26 mom. b) riksdagsordningen, att den ej

må godkännas såsom riksdagsman, som till borgenärer all sin egendom

afträdt och icke, på sätt lag förmår, gitter visa att han från deras kraf

befriad är. Detta stadgande innebär en strängare fordran, i det att valbarheten

sålunda suspenderas under den tid, konkurstillståndet fortfar

och, därest konkursen afslutats genom afskrifning på grund af bristande

tillgångar i konkursboet eller genom slututdelning, hvarigenom borgenärerna

icke tillfullo förnöjts, därutöfver ända till den dag gäldenären

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 32.

5

visat att lian blifvit fri från borgenärernas fordringsanspråk. Hvad

därefter beträffar frågan, huruvida vid tillämpningen af nu ifrågavarande

grundlagsbestämmelse skulle genom misstolkning eller förbiseende kunna åt

densamma gifvas större omfattning än lagstiftaren afsett och härofvan

angifvits, så att någon möjligen blefve utestängd från valrätt, oaktadt han

ej längre befunne sig i konkurstillstånd, torde anledning att antaga något

dylikt icke föreligga. Till skydd häremot lära i hvarje fall tjäna dels

stadgandet i § 127 konkurslagen, enligt hvilket det åligger enhvar, som

erhållit uppdrag att i konkurs vara rättens ombudsman, att årligen inom

angifven tid till rätten ingifva skriftlig uppgift å de konkurser, hvaruti

han föregående år haft sådant uppdrag sig anförtrodt, hvilken uppgift,

bland annat, skall innefatta upplysning huruvida konkursen afslutats,

dels ock föreskriften i § 4 af kungl. kungörelsen den 26 november 1909

om upprättande af röstlängd för val till Riksdagens Andra kammare

samt den i afseende härå vissa myndigheter åliggande uppgiftsskyldighet,

att domare på landet och rådhusrätten i stad årligen skall meddela,

bland annat, hvilken vid årets början uppnått minst 24 års ålder samt

den 10 juni är vid rätten försatt i konkurstillstånd.

Med stöd af det sålunda anförda och med påpekande därjämte,

att enligt hvad den af herr Branting och medmotionärer åberopade

statistiken gifver vid handen, ett jämförelsevis obetydligt antal röstberättigade

på grund af konkursstrecket förlora sin valrätt, finner sig

utskottet ej äga anledning tillstyrka de af herrar Branting och Lindhagen

jämte medmotionärer i denna del framställda yrkanden.

Förslag afseende ändrad lydelse af § 1(> inom. b) riksdagsordningen,

(Inskränkning i det s. k. fattigvårdsstrecket).

Såväl herr Branting m. fl. som herr Lindhagen m. fl. hafva föreslagit,

att § 16 mom. b) riksdagsordningen må ändras därhän, att rösträtt

suspenderas endast för den, som står under fattigvårdsstyrelses målsmansrätt.

Herr Widén har å sin sida föreslagit en skrifvelse till Kungl.

Maj:t i syfte att från valrätt skulle uteslutas allenast den, som af den

allmänna fattigvården åtnjuter full försörjning, som ej är tillfällig.

Såsom herr Widén i sin motion utförligt framhållit, var formuleringen

af det ifrågavarande villkoret för valrätt under rösträttsfrågans

tidigare behandling synnerligen omtvistad, och vid framläggande af 1906

års rösträttsproposition ansåg föredragande departementschefen, att vissa

betänkligheter vidlådde denna formulering. Då man emellertid ej lyckades

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 32.

åstadkomma någon bättre affattning, godtogs den nuvarande formuleringen.

Det framgår nu af de väckta motionerna, att de från början

hysta betänkligheterna visat sig fullt befogade, och att tillämpningen af

dessa bestämmelser i flere afseenden varit otillfredsställande. Det synes

därför utskottet, att åtgärder böra vidtagas för att nu åstadkomma en

formulering, som bättre motsvarar syftet med ifrågavarande bestämmelser.

Det af herr Branting in. fl. och herr Lindhagen m. fl. framställda

förslaget finner sig utskottet dock icke kunna biträda. Mot den af

dessa motionärer föreslagna affattningen framställdes redan under rösträttsfrågans

tidigare behandling anmärkningar, hvilka måste erkännas

vara befogade. Det torde vara lämpligare att, såsom herr Widén föreslagit,

hänskjuta frågan till utredning af Kungl. Maj:t. Därvid kan

utskottet emellertid icke binda sig vid den af herr Widén angifna lösningen,

att uteslutningen från rösträtt skulle drabba allenast den, som

af den allmänna fattigvården åtnjuter full försörjning, hvilken ej är

tillfällig. Detta redan af den grund, att det med fog torde kunna ifrågasättas,

om en sådan formulering är tillräckligt klar och lämnar tillfredsställande

vägledning vid vallängdens uppgörande. Enligt utskottets

mening bör också pröfvas, huruvida en lösning skulle kunna vinnas

genom bestämmelser i den riktning, som finnas i Tyskland, nämligen

att vissa angifna former af fattigunderstöd icke skulle diskvalificera

för rösträttens utöfning. Utskottet hemställer sålunda om en skrifvelse

till Kungl. Makt i motionernas syfte, men så affattad att hos Kungl.

Maj:t anhålles om utredning och förslag till sådan ändring af § 16 riksdagsordningen,

att den, som af den allmänna fattigvården åtnjuter

understöd af mera tillfällig beskaffenhet, icke uteslutes från valrätt.

Förslag: om upphäfvande af § 16 mom. c) riksdagsordningen

(det s. k. utskyldsstreeket).

Såväl herr Branting m. fl. som herr Lindhagen m. fl. hafva föreslagit

upphäfvandet af bestämmelsen i § 16 punkt c) riksdagsordningen,

att såsom villkor för rösträtt erfordras erläggande af påförda utskylder

till stat och kommun, som förfallit till betalning under de tre sistförfluten

kalenderåren.

Den af motionärerna sålunda väckta frågan var under rösträttsreformens

behandling vid 1904- års riksdag föremål för delade meningar,

särskild! hvad angår krafvet på fullgjorda kommunalutskylder. Så betonades

å ena sidan, att det ingalunda kunde anses obilligt, om krafvet

på fullgjord skatteplikt till stat och kommun uppställdes som villkor för

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 32.

7

utöfningen af en medborgares högsta politiska rättighet, och att den som

bruste i skattskyldighetens fullgörande och sålunda vältrade sina bördor

öfver på andra medborgare ej borde vara berättigad att med dem deltaga

i val af folkrepresentanter. Å andra sidan gjordes gällande mot detta

s. k. ordentlighetsstreck, att dess verkan ofta kunde vara beroende af

rena tillfälligheter, såsom sjukdom, arbetslöshet, dyr tid, eller ekonomiska

förluster, som kunde göra det omöjligt äfven för den mest samvetsgranne

att erlägga sina utskylder. Utskyldsstrecket blefve därför i

verkligheten ej enbart, kanske icke ens hufvudsakligen ett ordentlighetsstreck,

och såsom skatteindrifningsmedel borde det ej tjäna som ett slags

ersättning för hvad i sådant afseende vore eftersträfvansvärdt, nämligen

ett välordnadt uppbördsväsende. Särskildt i fråga om kommunalutskylderna

påpekade man, att dessa vore till storleken synnerligen växlande

i olika kommuner. Krafvet på dessa utskylders betalning såsom

villkor för valrättens utöfvande komme därför att blifva mera betungande

för den valman, som vore bosatt i en kommun, där utskylderna äro stora,

än för den, som vore bosatt i en kommun, där utskylderna utgå med

ringa belopp.

I samtliga de vid 1904—1907 års Riksdagar framlagda rosträttspropositionerna

upptogs krafvet på stats- och kommunalutskyldernas

fullgörande såsom villkor för valrätten, och utskottet tillåter sig erinra

om hvad föredragande departementschefen år 1906 anförde som skäl för

antagande af ifrågavarande undantagsbestämmelse från den allmänna rösträtten:

»Beträffande valrättens suspenderande för den, som icke erlagt

de honom påförda utskylder till stat och kommun, hvilka förfallit till

betalning under de tre nästförflutna kalenderåren, hafva invändningar

gjorts, hvilka åtminstone delvis icke kunna afvisas såsom obefogade.

Det stål- fast, att denna bestämmelse är i hög grad ojämnt verkande på

olika orter. Det står likaledes fast, att den träffar den oförvållade

medellösheten likaväl som den oursäktliga pliktförsummelsen. Emellertid

hafva förhållandena på senare tid visat, att ett välordnadt uppbördsväsende

kan uträtta åtskilligt för af hjälpande af den klagan, som försports

i fråga om denna bestämmelse. Och alldeles oafsedt detta, håller

jag för visst, att den allmänna meningen i Riksdagen likasom i landet

ingalunda kan tänkas benägen att eftergifva detta valrättsvillkor. Utan

dess upptagande kan därför den betydande utvidgning i rösträtten,

hvarom fråga är, icke nu genomföras. Detta är för mig det afgörande

skälet att i förslaget upptaga detsamma.»

Efter utskottets mening tala öfvervägande skäl för att icke biträda

motionärernas yrkande om det ifrågavarande villkorets afskaffande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 32.

Såsom ofvan blifvit påvisadt, var upptagandet af utskyldsstrecket i valrättsbestämmelserna

en af förutsättningarna för att enighet uppnåddes

kring den allmänna rösträttens princip, och det torde icke kunna med

fog sägas, att den uppfattning, som i detta stycke gjorde sig gällande

vid rösträttsfrågans behandling, sedan dess undergått någon förändring.

Emellertid kan man efter utskottets mening icke förbise, att utskyldsstrecket

i praktiken hatt längre gående verkningar än som måhända

varit afsedt. Såsom framgår af herr B rån tings m. fl. motion,

suspenderades på grund af detta streck vid 1911 års val valrätten för

ej mindre än 164,134 personer. Äfven om i denna siffra ingå jämväl

sadana, som faktiskt ej äro bosatta i kommunen eller som äro obefintliga,

är dock totalsiffran så ansenlig, att förhållandet påkallar särskild uppmärksamhet.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra därom, att föredragande

departementschefen vid framläggande af 1904 års rösträttsproposition

på grund af då föreliggande utredning ansåg sig kunna

vänta, att antalet lör utskylder häftande skulle blifva väsentligt mindre

än hvad som nu visat sig vara fallet. »Utan fara för misstag», yttrade

han, »torde det dock kunna antagas, att de på nyss angifna grund

diskvalificerade icke skulle komma att uppgå till i60,000. Jag kan

snarare uttrycka den förmodan, att antalet i verkligheten skall blifva

icke oväsentligt mindre, och jag tager då hänsyn dels till de eventuella

verkningarna af de anmaningsbref, som, enligt hvad jag förut antydt,

torde böra afsändas till dem, hvilka på grund af bristande betalning

af ett ofta ganska obetydligt skattebelopp upptagits i röstlängden såsom

icke röstberättigade, och dels därtill, att genom ett bättre ordnadt

uppbördsväsende det oskäligt höga antalet för skatt häftande i flera

städer, särskildt i Stockholm, skall kunna betydligt nedbringas.» Den

erfarenhet, som nu vunnits efter de för törsta gången efter rosträttsreformens

genomförande förrättade valen, synes emellertid ådagalägga,

dels att anmaningsbrefven ej visat sig hafva haft så stor verkan, som

departementschefen åt dem hoppats, dels också att ej heller uppbördsväsendets

förbättring åtminstone hittills ledt till någon väsentlig minskning

i antalet häftande för landet i dess helhet.

Under sådana förhållanden kunde det utan tvifvel vara motiveradt,

om en utredning» företoges för att klargöra orsakerna till att förhoppningarna

om en minskning i antalet häftande ej blifvit förverkligade,

äfvensom tillse, i hvad mån dessa orsaker kunna undanröjas. Utskottet

finner sig emellertid i frågans nuvarande läge icke hafva anledning att

för sin del föreslå en sådan utredning. Så länge ej statistiska centralbyråns

berättelse rörande 1911 års allmänna val till Riksdagens Andra

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 32.

9

kammare föreligger, har utskottet nämligen ej kunnat ingå på någon

närmare pröfning, i hvilken riktning en eventuell undersökning bör gå

och hvilka medel som böra förordas till förekommande af missförhållanden,

som, enligt hvad de preliminära siffrorna gifva vid handen, onekligen

synas föreligga. Därtill kommer, att den förestående kommunala

skattereformen, i den mån densamma bättre fördelar den kommunala

skattebördan efter medborgarnas ekonomiska bärkraft, bör kunna förväntas

verka till minskning i antalet af de för kommunalutskylder häftande.

Emellertid är utskottet förvissadt, att Kungl. Maj:t kommer att

ägna den föreliggande betydelsefulla frågan vederbörlig uppmärksamhet.

På nu angifna grunder har utskottet ej ansett sig böra för härvarande

förorda någon åtgärd i anledning af motionärernas hemställan

om upphäfvande af § 16 mom. c) riksdagsordningen.

Förslag om upphäfvande af § 16 mom. d) riksdagsordningen.

(Det s, k. värnpliksstrecket.)

Såväl herr Branting m. fl. som herr Lindhagen in. fl. hafva föreslagit,

att som villkor för valrätt ej längre skulle fordras fullgörande af

de värnpliktsöfningar, som åligga valmannen till och med utgången af

sistförfluten kalenderåret.

Utskottet påpekar, att enligt de af herr Branting in. fl. meddelade

statistiska uppgifterna det antal personer, hvilkas valrätt suspenderas på

grund af att de ej ordentligt fullgjort dem åliggande värnpliktsöfningar,

är jämförelsevis obetydligt, hvarjämte anledning torde finnas att antaga,

att häri äfven äro inräknade sådana, som ej längre äro bosatta i kommunen

eller är''o obefintliga och som af detta skäl i allt fall icke skulle

hafva utöfvat sin valrätt. Då vidare valrättsbestämmelserna i detta afseende

stå i öfverensstämmelse med grundsatsen om fullgörande af

skyldigheter till det allmänna såsom villkor för rösträtt, får utskottet

afstyrka motionärernas yrkande.

Förslag afseende ändrad lydelse af § 19 riksdagsordningen.

(Yalbarhetsbestämmelserna till Andra kammaren.)

Herr Branting m. fl. och herr Lindhagen in. fl. hafva föreslagit,

att det*ej längre skulle erfordras för att vara valbar till Andra kammaren

att man äger valrätt inom valkretsen. Under hänvisning därtill,

Bihang till Riksdagens ''protokoll 1912. 5 samt. 26 käft. (Nr 32.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 32.

att den ifrågavarande grundsatsen har djupa rötter i rådande folkuppfattning,

finner emellertid utskottet ingen anledning att förorda ett

upphäfvande af densamma.

Förslag afseende ändrad lydelse af § 9 riksdagsordningen.

(Yalbarhetsbestämmelserna till Första kammaren.)

Herr Branting m. fl. hafva föreslagit sådan ändring af valbarhetsbestämmelserna

till Första kammaren, att dels valbarhetsåldern skulle

nedsättas från 35 till 30 år, dels ock att censuskvalifikationerna för valbarhet

skulle upphäfvas.

Utskottet har icke kunnat biträda motionärernas förslag i fråga om

valbarhetsåldern, då det synes föga vara öfverensstämmande med den

åtskillnad, som bör förefinnas mellan de båda kamrarnas karaktär, att

åldersskillnaden i fråga om valbarheten endast skulle uppgå till fem år.

Hvad beträffar det framställda förslaget om upphäfvande af census

för valbarhet till Första kammaren, vill utskottet erinra, att den nuvarande

bestämmelsen var frukten af en sammanjämkning vid 1907 års

riksdag. Motionsvis hade nämligen då föreslagits, att för valbarhet till

Första kammaren skulle bl. a. erfordras att minst tre år före valet hafva

ägt fastighet till taxeringsvärde, ej understigande fyrtiotusen riksdaler,

eller ock till staten skatta, samt under tid, som nyss är sagd, skattat

för minst tvåtusen riksdaler årlig inkomst. Som skäl härför anfördes,

att den omläggning af den kommunala rösträttfen, som då blifvit föreslagen,

kräfde nedsättning i valbarhetsvillkoren till Första kammaren,

så att äfven personer med lägre förmögenhetsvillkor skulle kunna inväljas

i densamma.

Efter utskottets uppfattning har af de nu förrättade valen till

Första kammaren framgått, att 1907 års sammanjämkning i fråga om

valbarheten ej är tillfredsställande. På flere håll har det, såsom jämväl

af herr Branting påvisats, visat sig vara förenadt med stora svårigheter

för valmännen att på grund af de höga censuskvalifikationerna kunna

till sina representanter utse personer, som de anse närmast företräda

sina intressen. Det torde därför vara välbefogadt att något sänka de

ekonomiska villkoren för valbarhet, och har utskottet ansett det vid

1907 års Riksdag framställda förslaget lämpligast tillgodose detta syftemål,

med samtidigt fasthållande af karaktärsåtskillnaden mellan kamrarna.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 32.

11

Utskottet liar därför framlagt förslag till ändrad lydelse af § 9 riksdagsordningen.

På grund af livad sålunda anförts, hemställer utskottet,

l:o) att Riksdagen måtte, i anledning af herr

Brantings m. fl. motion, antaga att hvila till vidare

grundlagsenlig behandling följande

Förslag till ändrad lydelse af § 9 riksdagsordningen.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

§ 9.

Till ledamöter i Första kammaren

kunna endast väljas män, som

uppnått trettiofem års ålder samt

äga och minst tre år näst före valet

ägt fastighet till taxeringsvärde, ej

understigande femtiotusen riksdaler,

eller ock till staten skatta samt under

tid, som nyss är sagd, skattat

för minst tretusen riksdaler årlig

inkomst. Kommer riksdagsman,

efter det han vald blifvit, i den

ställning, att han ej längre skulle

varit valbar till ledamot i kammaren,

från träder han sin befattning.

§ 9.

Till ledamöter i Första kammaren

kunna endast väljas män, som

uppnått trettiofem års ålder samt

äga och minst tre år näst före valet

ägt fastighet till taxeringsvärde, ej

understigande fyratiotusen riksdaler,

eller ock till staten skatta samt under

tid, som nyss är sagd, skattat

för minst tvåtusen riksdaler årlig

inkomst. Kommer riksdagsman,

efter det han vald blifvit, i den

ställning, att han ej längre skulle

varit valbar till ledamot i kammaren,

frånträder han sin befattning.

2:o) att Riksdagen måtte, i anledning af herr

Widéns samt herr Brantings m. fl. och herr Lindhagens

in. fl. motioner besluta, att i skrifvelse till Kungl.

Magt anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa

utredning och framlägga förslag till sådan ändrad lydelse

af § 16 mom. b) riksdagsordningen, att icke från

valrätt uteslutes den, som af den allmänna fattigvården

åtnjuter understöd af mera tillfällig beskaffenhet;

3:o) att herr Brantings in. fl. motion, nr 307,

och herr Lindhagens in. fl. motion, nr 316, utom i

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

jKonstitutionsutskottets utlåtande Nr 32.

livad de afse införande af politisk valrätt för kvinnor,

må, där de ej genom utskottets ofvan under punkterna

l:o) och 2:o) gjorda hemställanden kunna anses besvarade,

icke föranleda någon Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 14 maj 1912.

På utskottets vägnar:

CARL CARLSON BONDE.

Reservationer:

af herrar Trygger, Glasört, Bellinder, Ekman, von Geijer, von Mentzer,

Jansson i Djursätra, Nyström och Magnusson mot utskottets hemställan

under punkterna l:o) och 2:o) samt i fråga om motiveringen;

af herr Hellberg, som anfört:

Mot de flesta af strecken kunna enligt min åsikt befogade anmärkningar

göras. Inte minst betänkligt visar sig i sina verkningar utskyldsstrecket.

Om detta streck får inbegripa äfven det s. k. flyttningsstrecket,

så beröfvar det omkring 200,000 medborgare deras valrätt. Det är en

orimligt hög siffra. Låt vara att många af bristande pliktkänsla undandraga

sig att betala sina utskylder, så är det dock säkerligen ännu flere

som inte betala dem på grund af bristande förmåga. Om utskyldsstrecket

till en viss grad är ett ordentlighetsstreck, så är det därför i

ännu högre grad ett fattigdomsstreck, som nästan uteslutande drabbar

de lägre samhällslagren. — Att dess inskärningar i valmanskåren gå

så mycket djupare i städerna, särskilt storstäderna, än på landsbygden

får nog icke heller anses bevisa, att stadsbefolkningen är så mycket

sämre än landtbefolkningen, utan fastmer att de villkor, under hvilka den

förra lefver, dels göra det svårare att betala skatterna, dels också mer

fresta till underlåtenhet att betala dem. Det är således helt visst i stor

utsträckning sociala förhållanden och missförhållanden mer än pei’sonlig

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 32.

13

försumlighet som förorsaka mässfallet för utskyldsstrecket. Men ett streck

som verkar så kan svårligen försvaras som rättvist. Det synes mig

därför att, i likhet med hvad som skett i fråga om fattighjälpsstrecket,

utskottet kunnat ha fog- för en hänvändelse till regeringen äfven i fråga

om utskyldsstrecket;

af herr Branting, med hvilken herrar Wavrinsky, Nilsson och Larsson

i Västerås förenat sig, och som anfört följande:

Utskottet har i år för första gången upptagit punkt för punkt till

granskning de yrkanden på de olika streckens borttagande, som i motion

nr 307 i Andra kammaren från socialdemokratiska riksdagsgruppen

ånyo framförts. I jämförelse med den summariska behandling, som

förut beståtts vårt partis fordran på den allmänna rösträttens förverkligande,

innebär detta ett afgjordt framsteg. Detta intryck förstärkes

häraf, att i fråga om fattigvårdsstrecket utskottet nu föreslår en skrifvelse

till Kung! Maj:t med ungefär samma syfte som i vår motion uttryckts

genom ett positivt yrkande, och att beträffande utskyldsstrecket utskottet

åtminstone medgifver, att dess oväntadt omfattande härjningar påkalla

särskild uppmärksamhet. Äfven föreslår utskottet någon nedsättning af

valbarhetscensus till Första kammaren.

Om dessa medgifvanden i viss mån kunna anses symptomatiska

för en gryende förståelse af det berättigade i dessa våra kral, som för

arbetarklassen ha eu sä vital betydelse, ställer sig dock utskottet alltjämt

afvisande mot hvarje mer genomgripande rösträttsutvidgning för männens

del. Det höga ålders strecket anser sålunda utskottet böra behållas

väsentligen endast därför, att denna eftergift åt det konservativa »garanti» - lcrafvet nu en gång gjorts. Häremot väger det intet att fyra årsklasser

myndiga män alldeles utestängas från valrätt. Utskottets tal om det

»ekonomiskt ofria tillstånd, hvari en i konkurs försatt person befinner

sig», måste vi beteckna i hvad det afser utöfvandet af hans politiska

valrätt som eu teoretisk konstruktion utan motsvarighet i verkligheten.

Beträffande fattigvårdsstrecket ha vi icke kunnat känna oss öfvertygade

att den formulering, som i motionen föreslås, skulle vara olämplig, och

vi vidhålla därför densamma. Sedan detta förslag emellertid i utskottet

fallit, ha vi där subsidiärt understödt skrifvelseförslaget.

Hvad utskyldsstrecket angår, måste vi beklaga, att utskottet, trots

att det indirekt erkänner, att detsamma i massor af fall verkar påtagligt

orättvist, alldeles skjutit ifrån sig att åtminstone för närvarande taga

initiativ till denna orättvisas afhjälpande. Utskottet upprepar fortfarande

argumenteringen från 1906 års liberala rösträttsförslag, där

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 32.

man öppet erkände att detta streck verkar »i hög grad ojämnt» och

äfven träffar »den oförvållade medellösheten», men lika fullt förskansade

sig bakom »den allmänna meningen i Riksdagen liksom i landet». Ett

dylikt försvar för att vidmakthålla en erkänd orättvisa är dock efter

vår mening alldeles ohållbart, så mycket mera som utskottet själft medgifver,

att de särskilda åtgärder, hvarigenom man sökt begränsa utskyldsstreckets

omfattning, icke haft åsyftad verkan. Och den blifvande omläggning

af de kommunala skattebördorna, hvartill utskottet hänvisar,

står ju ännu alldeles i vida fältet.

Slutligen vilja vi till utskottets tal om »värnpliktsstreckets billighet

och rättvisa» blott erinra om det faktum, att detsamma historiskt sedt

har sin hela grund i sammankopplingen mellan härordningsfrågan 1901

och rösträttsfrågan 1902 och torde vara ganska enastående för vårt

land. Bostadsbandet försvaras af utskottet med hänvisning till »rådande

folkuppfattning». Men denna folkuppfattning, att en valmanskår i första

rummet söker sina kandidater i egen bygd, kan ju icke rimligen trädas

för när genom att rätt medgifves att, när alldeles särskilda omständigheter

göra det ensidigt, också gå i sitt val utanför valkretsen.

Hvad till sist angår censusbestämmelserna för valbarhet till Första

kammaren har utskottet själf genom sitt förslag att något modifiera

desamma medgifvit, att vår kritik på denna punkt till eu viss grad

varit berättigad. Vi vidhålla emellertid, att det är ur demokratisk synpunkt

alldeles oförsvarligt att öfver hufvud uppställa ett visst inkomsteller

förmögenhetsstreck som villkor för valbarhet.

Med hänvisning till hvad här i korthet anförts samt i öfrigt till

motionens motivering, inklusive skälen för könsstreclcets borttagande,

hvilken fråga behandlas i utskottets utlåtande nr 32, får jag alltså

hemställa,

att Riksdagen för sin del måtte antaga som

hyllande till grundlagsenlig behandling

I. Beträffande § 16 riksdagsordningen följande

ändrade lydelse af nämnda paragrafs första stycke:

Valrätt till Andra kammaren tillkommer en hvar

välfräjdad svensk medborgare, såväl man som kvinna,

som före det kalenderår, hvarunder val äger rum, uppnått

21 års ålder; dock ej den som står under förmynderskap

eller fattigvårdsstyrelses målsmansrätt.

II. Beträffande § 19 riksdagsordningen följande

förändrade lydelse:

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 32.

15

Till ledamot i Andra kammaren kan endast utses

man eller kvinna, som uppnått 25 års ålder samt äger

valrätt inom riket.

HL Beträffande § 9 riksdagsordningen följande

förän Bräde lydelse:

Till ledamot i Första kammaren kan endast väljas

man eller kvinna, som är röstberättigad inom sin

kommun salut uppnått 30 års ålder.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.