Sök i Ratio Lex

Memorial, i anledning af olika meningar mellan kamrarna, till hvilket utskott väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående expropriation i vissa fall af torp och andra lägenheter å rekognitionshemman m. m. bör hänvisas.

1912-03-11 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1912:4, Memorial, i anledning af olika meningar mellan kamrarna, till hvilket utskott väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående expropriation i vissa fall af torp och andra lägenheter å rekognitionshemman m. m. bör hänvisas.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 4.

1

Nr 4.

Ankom till Riksdagens kansli den 11 mars 1912 kl. 3 e. m.

Konstitutionsutskottets memorial, i anledning af olika meningar

mellan kamrarna, till hvilket utskott väckt motion om

skrifvelse till Kungl. Maj:t angående expropriation i

vissa fall af torp och andra lägenheter å rekognitionshemman

m. m. bör hänvisas.

Närvarande: herrar Bonde, Branting*), Trygger, Hagström, Clason, Bellinder,

Hellberg, K. J. Ekman, von Geijer, Mannheimer, Wavrinsky *), von

Mentzer*), Jansson i Djursätra*), Nyström, Edén*), Larsson i Västerås*),

Magnusson *), Larsson i Säby, Karlsson i Fjät *) och Kropp.

*) Ej närvarande vid memorialets justering.

Uti en inom Andra kammaren väckt motion (nr 207) hafva herrar

Carl Lindhagen, E. A. Leksell, Fabian Månsson, Aug. Sävström, Ernst

Lindley, Per Norm, Wilh. Edbom och Rob. Karlsson hemställt, att

»Riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla om framläggande af ett

förslag

l:o) till expropriation i skäliga fall af torp och andra lägenheter

å rekognitionshemman mot ersättning af hvad på torpet eller lägenheten

belöper af den skatteköpeskilling, som på sin tid erlades för hela

hemmanet.

2:o) till en lagstiftning, hvarigenom, innan expropriationsåtgärder

kunnat genomföras, åborna på dessa torp och lägenheter tillerkännas

samma rätt att sitta odrifna som tillkommer åbo på under bruk skatteköp!

hemman.»

Sedan denna motion blifvit af Andra kammaren hänvisad till

lagutskottet, men lagutskottet, på sätt af dess memorial nr 3 inhämtas

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 5 saml, 4 höft. (Nr 4.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets memorial Nr 4.

— under anförande af att motionen anginge ett ärende, som syntes

utskottet icke böra tillhöra dess behandling — hemställt, att ifrågavarande

motion måtte till Riksdagens Andra kammare återlämnas, så

har, enligt hvad särskilda från kamrarna ankomna protokollsutdrag för

den 5 februari gifva vid handen, Första kammaren afslagit, hvad utskottet

i detta memorial hemställt, men Andra kammaren med bifall

till utskottets hemställan beslutit hänvisa ifrågavarande motion till behandling

af jordbruksutskottet.

Då sålunda olika meningar mellan kamrarna uppstått, till hvilket

utskott motionen i fråga bör hänvisas, åligger det, jämlikt § 38 mom. 4

riksdagsordningen, konstitutionsutskottet att med Riksdagens rätt därom

besluta.

Förevarande motion afser, såsom framgår af motionärernas ofvan

återgifva hemställan, dels eu förändring i expropriationslagstiftningen i

så måtto, att den skulle komma att gälla äfven till förmån för innehafvare

af torp och lägenheter å rekognitionshemman, dels ock lagstiftningsåtgärder,

afsedda att bereda dessa en mera betryggad nyttjanderätt

af sådana torp och lägenheter. Då motionen sålunda berör vissa

lagstiftningsfrågor, måste det vara beroende på dessa frågors innebörd,

huruvida de skola hänvisas till förberedande behandling af jordbrukseller

lagutskottet.

I enlighet med § 43 mom. 2 riksdagsordningen åligger det jordbruksutskottet

att meddela utlåtanden och afgifva förslag i anledning

af alla från kamrarna dit hänvisade frågor, som angå stiftande, ändring,

förklaring eller upphäfvande af lagar och författningar rörande hushållningen

med allmänna och enskilda skogar, om jakt och fiske, om

vattenrättsförhållanden, om skatteköp, afvittringar, skiften och jordstyckningar

samt därmed sammanhängande ämnen, så ock angående vägar

och skjutsväsende. Lagutskottet åter skall i enlighet med § 42 mom. 1

riksdagsordningen meddela utlåtanden och afgifva förslag i anledning

af de, såsom icke tillhörande annat utskotts behandling, från kamrarna

dit hänvisade frågor om stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande

af civil-, kriminal- och kyrkolag, likasom ock af andra lagar och författningar,

som stiftas af Konung och Riksdag samfälldt. Häraf framgår,

att den föreliggande motionen måste tillhöra lagutskottets verksamhetsområde,

såvida densamma icke befinnes angå något af de ämnen,

som det enligt i riksdagsordningen bestämda, här ofvan angifna grunder

tillkommer jordbruksutskottet att förberedande behandla.

Utskottet anser sig först och främst böra erinra därom, att en

annan af herr Lindhagen m. fl. vid innevarande års riksdag väckt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 4.

3

«

motion, hvari bland annat hemställes, att Riksdagen ville i skrifvelse

till Kungl. Maj: t anhålla om förslag till lagstiftningsåtgärder i ändamål

att för jordbrukets upprätthållande och brukarnes frigörelse i erforderliga

fall och under för framtiden betryggande villkor åstadkomma aflösning,

ytterst genom expropriation, af torpares och deras vederlikars jordbruk

på enskilda domäner, utan någon tvekan blifvit af lagutskottet mottagen

till behandling. Om således ingen invändning finnes att anföra däremot,

att en fråga af denna beskaffenhet, nämligen afseende lagstiftningsåtgärder

för att möjliggöra expropriation af torpares jordbruk på enskilda

domäner, ostridigt anses tillhöra lagutskottets handläggning, måste afgörandet

af det nu till konstitutionsutskottet hänskjuta ärendet eller

till livilket utskott den förevarande motionen skall hänvisas i främsta

rummet blifva beroende på det förhållandet, huruvida rekognitionshemman

skola betraktas såsom enskild egendom eller ej.

Dessa hemmans rättsliga ställning reglerades i vissa afseenden

genom den kungl. förordningen den 22 december 1898, i hvilken det

stadgas, att hvad i särskilda författningar finnes i fråga om skatteköp

af s. k. rekognitionshemman föreskrifvet därom, att hemmanen alltid

skola vara oskiljaktiga från de bruk, hvarunder de lyda, skall upphöra

att gälla. Ifrågavarande förordning var föranledd af 1898 års Riksdags

skrifvelse, och tillåter sig utskottet återgifva densamma såsom belysande

för frågan om rekognitionshemmanens rättsliga ställning:

»Inom Riksdagen hafva väckts motioner, däri yrkats, det Riksdagen

måtte för sin del besluta, att hvad som vid skatteköp af s. k.

rekognitionshemman stadgats därom, »att hemmanen alltid skola vara

oskiljaktiga från de bruk, hvarunder de lyda», skulle upphöra att gälla,

samt under förutsättning af bifall till nämnda förslag att § 30 af lagen

om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring den 27 juni

1896 måtte erhålla följande förändrade lydelse:

»Genom denna lag göres ej ändring i hvad om lotshemman af

krono- och skattenatur är särskildt stadgadt.»

Till stöd för förstnämnda yrkande har anförts, bland annat, följande:

Från äldre tider hade kronan tillhöriga skogar blifvit anslagna

till vissa bruk och bergverk att af dem nyttjas emot årlig afgift eller

rekognition. Vid 1809—1810 årens riksdag beslöts, att dessa så kallade

rekognitionsskogar skulle indelas till hemman och, i den mån de befunnes

för bruken behöfliga, till bruksägarne till skatte försäljas.

Närmare bestämmelser härom meddelades i kungl. kungörelsen den 4

februari 1811, och stadgades däri, bland annat, att i de skattebref, som

kammarkollegium hade att å de försålda hemmanen utfärda, skulle intagas

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets memorial Nr 4.

förbehåll, att hemmanen alltid skulle blifva oskiljaktiga från de bruk,

hvarunder de lydde. Sedermera utfärdades rörande skatteköp af ifrågavarande

hemman flera författningar, hvilka alla i afseende å berörda

förbehåll hänvisade till 1811 års kungörelse.

Mot en inom Riksdagen vid ett föregående tillfälle uttalad åsikt,

att ifrågavarande skatteköp medfört oskäligt stor fördel för köparne,

har motionären ansett åtskilligt vara att invända. Utaf en tryckt uppsats

i ämnet (»Om skatteköpta rekognitionshemman, utredning med

hänsyn till ifrågasatt återvinningstalan») inhämtades, att i själfva verket

afsikten med Riksdagens beslut om försäljningen varit, att staten därigenom

skulle få ökade inkomster, och att bruksägarne varit ganska

ovilliga att medverka till realisationen. Sedan staten afhändt sig äganderätten

till dessa hemman, syntes de i allt fall böra åtnjuta samma friheter

och förmåner som öfriga skattesålda kronohemman.

Huru härmed än månde förhålla sig, hade det emellertid numera

visat sig, att ett inom Riksdagen gjordt antagande, det staten skulle, i

fall af bruks nedläggande eller hemmans skiljande från bruk, äga återvinningsrätt,

varit felaktig. Sedan talan å kronans vägnar väckts mot

åtskilliga ägare af rekognitionshemman med påstående, att hemmanen

på någon af nyss nämnda grunder skulle återfalla till kronan, hade

nämligen högsta domstolen genom eu följd af domar den 8 juni 1897

förklarat, att återvinningsrätt i sådana fall icke ägde rum, och förty

ogillat kronans talan.

Härigenom hade frågan om bibehållande af ifrågavarande förbehåll

fått en helt annan innebörd. Då det genom högsta domstolens beslut

vore konstateradt, att kronan icke hade någon återvinningsrätt till hemmanen,

hade den ur synpunkten af kronans fiskaliska intresse anförda

grund för sagda förbehålls bibehållande alldeles bortfallit. Enligt hvad

den ofvan omförmäld a utredningen gåfve vid handen, hade samma förbehåll

icke heller af sådan hänsyn tillkommit, utan skulle afsikten därmed

allenast varit att, i enlighet med den tidens näringspolitiska åsikter,

sörja för, att hvarje bruk skulle hafva tillräckligt med skog i förhållande

till den kvantitet järn eller andra produkter, som, enligt de för

bruket gällande privilegier, finge där tillverkas. Sedan numera fullständig

frihet införts i afseende å bergshandteringen, kunde det naturligtvis

icke vara skäl att ur denna synpunkt bibehålla ifrågavarande

inskränkning.

Vid nu anförda förhållanden syntes numera intet med fog kunna

invändas mot, att dessa hemman i förevarande hänseende likställdes med

öfriga under enskild äganderätt varande hemman. Det skulle visserligen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 4.

5

kunna ifrågasättas, huruvida icke omförmälda inskränkning borde anses

redan hafva bortfallit genom de angående bergshandteringens frigörande

nu gällande författningar, men då förbehållet förutsatts såsom giltigt i

den år 1896 utkomna lagen angående hemmansklyfning, ägostyckning

och jordafsöndring, syntes trygghet icke förefinnas, att icke samma förbehåll

kunde komma att anses fortfarande tillämpligt och sålunda kunna

af någon bruksägare användas för att söka återvinna från bruket såld!

hemman af ifrågavarande art.

Det syntes därför nu vara skäl att, till undvikande af den rättsosäkerhet,

som däraf vållades, och de kostsamma rättegångar, som häraf

kunde föranledas, meddela uttryckligt stadgande därom, att förbehållet

skulle vara utan verkan.

Riksdagen har i likhet med motionären funnit, att då, i händelse

bruksrörelsen blifvit nedlagd vid bruk, under hvilket rekognitionshemman

lyder, eller om rekognitionshemman kommit i annans ägo än bruksägarens,

kronan numera anses icke äga återvinningsrätt till hemmanet,

och ifrågavarande bestämmelse om hemmanens oskiljaktighet från bruken

sålunda i detta hänseende icke äger någon betydelse, samma bestämmelse

bör upphöra att äfven i öfriga afseende!! äga giltighet, helst bibehållande

af en sådan bestämmelse kan genom den rådande osäkerheten angående

äganderätten till rekognitionshemman framkalla anspråk och förvecklingar

af liera slag. Riksdagen har därför velat bifalla motionärens förslag i

denna del, hvaraf torde följa, att lagen om hemmansklyfning, ägostyckning

och jordafsöndring bör blifva gällande äfven i fråga om förevarande

rekognitionshemman.

Riksdagen får alltså anmäla, att Riksdagen för sin del besluta, att

hvad som i fråga om skatteköp af s. k. rekognitionshemman stadgats

därom, »att hemmanen alltid skola vara oskiljaktiga från de bruk, hvarunder

de lyda», skall upphöra att gälla; samt att 30 § af lagen om

hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring den 27 juni 1896

må erhålla följande förändrade lydelse:

Genom denna lag göres ej ändring i hvad om lotshemman af

krono- eller skattenatur är särskilt stadgadt.»

Då alltså genom här åberopade 1898 års förordning rekognitionhemmanen

tillerkänts samma rättsliga ställning som till exempel vanliga

skatteköpta kronohemman, måste de otvifvelaktigt äfven vara föremål

för full enskild äganderätt, och sålunda också frågan om expropriation af

torp och lägenheter å dessa rekognitionshemman tillkomma lagutskottets

behandling af alldeles samma skäl som den till detsamma redan hänvisade

frågan om liknande expropriation på andra enskilda domäner.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 5 saml. 4 Käft. (Nr 4.) 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets memorial Nr 4.

På samma grunder måste äfvenledes hvad herr Lindhagen m. fl. uti

andra punkten af förevarande motion hemställt, eller att Riksdagen hos

Kungl. Maj:t skulle anhålla om förslag till lagstiftning för att, innan

expropriationsåtgärder kunnat genomföras, tillerkänna åbor på ifrågavarande

torp och lägenheter samma rätt att sitta odrifna, som tillkommer

åbo på under bruk skatteköpta hemman, tillkomma lagutskottets handläggning,

då ju detta måste anses vara en fråga angående den ställning,

som tillkommer nyttjanderättsinnehafvare å enskild egendom.

Utskottet har visserligen ingalunda förbisett, att vid 1911 års

riksdag jordbruksutskottet haft att handlägga frågor, hvilka, med beaktande

af hvad här ofvan anförts, kunna synas hafva bort blifva till

lagutskottet hänvisade, men utan att anse sig behöfva ingå på granskning

af de skäl, som härvid kunnat vara medverkande, finner utskottet

ett sådant förhållande ej på något sätt kunna åberopas såsom stöd för

att man i år ej skulle söka att noga följa riksdagsordningens föreskrifter,

särskildt sedan uppmärksamheten blifvit fästad vid den nu föreliggande

frågans rätta innebörd.

På grund af hvad sålunda anförts, har konstitutionsutskottet funnit

herr Lindhagens m. fl. ifrågavarande motion vara

af beskaffenhet att höra till lagutskottet;

hvilket utskottet får för Riksdagen tillkännagifva.

Stockholm den 11 mars 1912.

På utskottets vägnar:

CARL CARLSON BONDE.

Reservation:

af herr Branting.

STOCKHOLM, ISAAO MABCUS’ BOKTKYCKERI-AKTIEBOLAG, 1912.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.