Utlåtande, i anledning af väckt motion om rätt för Riksdagens ledamöter att åtnjuta ersättning för resa under pågående riksdag till hemorten och åter m. m.
1912-03-11 · 6 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 3 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1912:5, Utlåtande, i anledning af väckt motion om rätt för Riksdagens ledamöter att åtnjuta ersättning för resa under pågående riksdag till hemorten och åter m. m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 5.
i
Nr 5.
Ankom till Riksdagens kansli den 11 mars 1912 kl. 3 e, m.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om
rätt för Riksdagens ledamöter att åtnjuta ersättning för
resa under pågående riksdag till hemorten och åter m. m.
Närvarande: herrar Bonde, Trygger, Hagström, Clason,. Bellinder, Hellberg,
K. J. Ekman, von Geijer, Kjellén, Wavrinsky*), Sehlin*), Jansson i Djursätra*),
Ericsson, Nilsson, Nyström, Eden*), Larsson i Västerås*), Larsson i
Säby, Fornander*) och Kropp.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
I en inom Andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, nr 36, har herr Olofsson i Digernäs yrkat, att Riksdagen i
skrifvelse till Kungl. Maj it måtte hemställa, det Kungl. Maj .t ville »låta
utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådana bestämmelser, att
ledamot af Riksdagen må utöfver den i riksdagsordningen bestämda reseersättningen
till och från riksdagen erhålla ytterligare ersättning för resa
till sitt hem och tillbaka under lagtima riksdag samt att riksdagsman må
åtnjuta fria resor å statens järnvägar under en månads, tid hvarje år.»
Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:
»Ledamot af Riksdagen åtnjuter af statsmedel resekostnadsersättning
till och från riksdagen, hvaremot de hemresor, som under riksdagen
göras, får hvar och en bekosta sig själf, och få riksdagsmän torde undkomma
att göra en och annan resa hem under riksdagstiden. Denna
kostnad verkar ojämnt och orättvist, beroende på, hur långt hem man
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 5 samt. 5 käft. (hr 5.) t
2 Konstitutionsutskottets utlåtande Kr 5.
har; således,, en stockholmare kommer hem per spårväg för 10 öre, då
en norrbottning kan få offra hundratals kronor för sin hemresa fram och
åter. Om arfvodet vore tillräckligt, så kunde resekostnaderna ej spela så
stor roll, men med det nuvarande penningvärdet torde ingen kunna påstå,
att riksdagsarfvodet är så tillräckligt stort, att några hemresor ej ha någon
ekonomisk betydelse för en riksdagsman. Det vore en gärd af billighet
och rättvisa, särskildt för aflägset boende riksdagsmän, att få åtminstone
en friresa hem och tillbaka under pågående lagtima riksdag.
Så. kallade riksdagsresor ha några gånger anordnats och ett par af
dessa till öfre Norrland, den senaste 1910.
Att dessa resor varit till stort gagn, särskildt för Norrland, är min
bestämda uppfattning, men kostnaderna för dessa resor ha säkerligen varit
dyrbara både för staten och de orter, som haft äran att taga emot ressällskapet,
och intrycket af resan för den resande torde nog mången gång
bli något vanställdt under de festliga arrangemanger och stämningar, som
dylika riksdagsresor framkalla.
Det vore förvisso mycket billigare, och jag tror till ännu större
gagn, om hvarje riksdagsman Ange, när det helst passar honom, en fribiljett,
gällande för en. månad hvarje år på alla statens banor för att
bese landet och dess olika förhallanden. Det vore en geografisk studieresa
och ett tillfälle att bese platser för statens anläggningar m. m., som
för mången vore till stort gagn och icke minst för Riksdagen och dess
arbete.»
utskottets Frågan om rätt för ledamot af Riksdagen att under pågående riksdag
yttrande, åtnjuta ersättning för resor till och från hemorten var senast nästlidet år
för RiksdaSens Pröfning, i det att herr Åkesson då i en inom
under *rdra kammaren väckt motion, nr 293, hemställde att Riksdagen ville för
de rikedag. sin del besluta sådant tillägg till 12 och 23 §§ riksdagsordningen, att
ledamot af riksdagen åtnjuter af statsmedel jämte det bestämda arfvodet
och reseersättning till och från riksdagen ersättning för högst tre resor
fram och åter mellan den plats, där riksdag hålles, och sin hemort. Den
sistnämnda ersättningen skulle utgå endast under pågående lagtima riksdag.
I sitt i anledning af motionen afgifna utlåtande anförde utskottet: &
»Det uti förutvarande motion framlagda förslag anser sig utskottet
höra understödja. Samhällsarbetet kräfver i våra dagar på olika områden
vida större intensitet än tidigare och detta i fråga om både den enskildes
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 5.
3
verksamhet och de offentliga angelägenheterna. Icke minst hafva under
de senaste årtiondena de kommunala värfven blifvit långt mer arbetskräfvande
än förut. I den mån riksdagens ledamöter i sina hemorter äro
beklädda med kommunala förtroendeuppdrag, blifva de därför i större
utsträckning än förr nödsakade att, äfven medan riksdagen är samlad, vid
olika tillfällen besöka hemorten. Detta kan likaledes blifva nödvändigt på
grund af den ekonomiska verksamhet eller de andra enskilda angelägenheter,
som riksdagsmännen hafva att i sin hemort öfvervaka. Den möjlighet,
vår tids lättare samfärdsmedel beredt till dylika resor, har tillika stegrat
anspråken på att de också företagas.
Enligt utskottets mening är det emellertid af synnerlig vikt att för
riksdagsarbetet kunna förvärfvas och behålla personer, som i hemorten
gjort sig kända för framstående duglighet, vare sig nu denna framträdt i
de kommunala förtroendeuppdrag, för hvilka de plägat tagas i anspråk,
eller i omfattande verksamhet på andra områden. Men i och med så sker,
blifva utan tvifvel de nyss omnämnda hemresorna under pågående riksdag
en tämligen undantagslös regel. Kostnaderna för dessa resor kunna under
dylika förhållanden ej anses såsom annat än direkta utgifter, hvilka äro
en följd af själfva riksdagsinannauppdraget. Då det med en viss summa
utgående riksdagsmannaarfvodet är en ersättning för med uppdraget förenade
kostnader på riksdagsorten, och resekostnadsersättning lämnas för
resa mellan denna ort och riksdagen vid dess början och slut, synes det
utskottet, att ersättning bör utgå af allmänna medel äfven för sådana resor
till hemorten, hvilka riksdagsman måste underkasta sig, medan riksdagen
är samlad.
Efter utskottets mening skulle genom en åtgärd i ofvanberörd riktning
jämväl den fördelen vinnas, att den ojämnhet i fråga om representanternas
verkliga riksdagsomkostnader, hvilken uppstår på grund af de olika afstånden
mellan riksdagsmännens hemorter och hufvudstaden, i någon mån
utjämnades. En dylik utjämning är särskildt i vårt land med dess stora
utsträckning i norr och söder af behofvet påkallad, enär eljest resekostnaderna
för representanter, som hafva sitt hemvist i de från hufvudstaden
aflägset liggande länen, kunna komma att uppgå till ej obetydliga belopp.
Den rätt till ett visst antal fria resor, som enligt utskottets mening
borde beviljas riksdagsmännen för resa mellan riksdagsorten och hemorten,
skulle sålunda blifva af helt annan beskaffenhet, än den allmänna rätt till
fria resor, som är medgifven stortingsmännen å de norska statsbanorna,
och de anmärkningar, som riktats mot sistnämnda anordning, behöfva alltså
icke drabba det bär föreliggande förslaget. Någon menlig inverkan behöfver
ej heller en grundlagsbestämmelse i enlighet med motionärens förslag hafva
4
Konstitutionsutskottets utlåtande. Nr 5.
på riksdagsarbetet, då de fria resornas antal starkt begränsas, och desamma
själffallet ej få ske annat än efter vederbörligen beviljad ledighet. Resorna
till hemorten torde under sådana förhållanden ej blifva flera än de, som
redan nu företagas.
I öfverensstämmelse med motionären anser utskottet, att reseersättning
bör afse endast den verkliga kostnaden för själfva resan.
Det af utskottet sålunda tillstyrkta förslaget har utskottet formulerat
såsom ett andra stycke till § 12 riksdagsordningen. Någon ändring af
§ 23 i samma grundlag är icke erforderlig, då denna paragraf i fråga om
resekostnadsersättning och arfvode för ledamot af Andra kammaren hänvisar
till hvad i § 12 i fråga om Första kammaren är stadgadt.»
På grund af hvad sålunda anförts, hemställde utskottet, i anledning
af herr Åkessons motion, att Riksdagen måtte antaga att hvila till vidare
grundlagsenlig behandling ett af utskottet framlagdt förslag till ändrad
lydelse af § 12 riksdagsordningen, enligt hvithet förslag efter första
stycket skulle inskjutas följande mening: »Ledamot af kammaren, som under
lagtima riksdag efter beviljad ledighet besöker hemorten, äge att af
statsmedel undfå ersättning för däraf föranledd resekostnad, dock högst
för tre resor fram och åter.»
Utskottets förslag bifölls af Andra kammaren, men afslogs af Första
kammaren med 87 röster mot 36.
Under hänvisning till hvad sålunda uttalades af 1911 års konstitutionsutskott
finner utskottet det vara med billighet och rättvisa förenadt,
att åtminstone i någon mån ersättning beredes de riksdagsmän, som äro
bosatta på annan ort än där riksdagen sammanträder, för de kostnader,
som äro förenade med de resor till hemorten, som de måste underkasta
sig. Endast därigenom kan jämväl någon utjämning ske af den ojämnhet
i verkliga riksdagskostnader, som måste uppstå på grund af de olika afstånden
mellan riksdagsmännens hemorter och riksdagsorten. Om härvid
de fria resornas antal starkt begränsas, torde, såsom fjolårets utskott framhållit,
beviljandet af reseersättning ej komma att utöfva någon menlig inverkan
på riksdagsarbetets fortgång, helst resorna ej få företagas utan
särskildt beviljad ledighet. Redan det af förra årets konstitutionsutskott
föreslagna antalet af tre fria resor torde ej öfverstiga det antal hemresor,
som redan nu för de flesta riksdagsmän från andra orter i regel påkallas.
Om man ytterligare inskränker antalet till endast två, torde alla garantier
föreligga för att riksdagsarbetet ej skall blifva lidande genom den ifrågasatta
bestämmelsen. Utskottet har på grund häraf, och då afiåtandet af en
skrifvelse, på sätt motionären föreslagit, måste anses öfverflödigt, funnit
sig böra ånyo framlägga det af fjolårets konstitutionsutskott affattade för
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
«
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 5. ®
slaget, dock med den ändring, att antalet resor, för k vilka ersättning finge
utgå, begränsas till två. „ . .
Hvad motionären för öfrigt föreslagit eller att Riksdagen skulle i Frisör
skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om förslag till sådan ändring af riks- m^nuda ad.
da oordningen att riksdagsman tillförsäkrades fria resor å statens järnvägar
under en månads tid hvarje år, har utskottet däremot ej ansett sig
kunna förorda. Visserligen underskattar utskottet ingalunda den stora
betydelsen däraf, att folkets representanter så mycket som möjligt lära
känna sitt land och dess förhållanden, men anser sig ej vilja afvika från
den hittills i vår författning gällande grundsatsen, att om också, så vidt
ske kan, ersättning bör lämnas för de med riksdagsmannauppdraget förenade
direkta kostnaderna, ett sådant förtroendeuppdrag ej bör bereda
dem, som därmed hedras, några särskilda förmåner och allra minst under
tiden mellan riksdagarna.
På grund eif hvåd sålunda <mförts? for utskottet hemställa
l:o) att Riksdagen, i anledning af herr Olofssons
ifrågavarande motion, må antaga att hvila till vidare
grundlagsenlig behandling följande
Förslag
till ändrad lydelse af § 12 riksdagsordningen:
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
§ 12-
Hvarje ledamot af första kammaren åtnjuter_ af
statsmedel ersättning för resekostnad till och från riksdagen
samt arfvode af ett tusen två hundra riksdaler
för3 hvarje lagtima riksdag; dock att, när antingen Konungen
upplöser Riksdag, innan den varit fyra månader
tillsammans, eller ledamot af kammaren eljest afgår
från sin befattning under riksdagen, innan så lång tid
af dess sammanträde förflutit, eller Riksdagen sammanträder
i följd däraf att Konungen, med upplösande af
Riksdag, förordnat om nya val, så ock under urtima
riksdag, kammarens ledamot undfår, jämte resekostnadsersättning,
i dagtraktamente tio riksdaler, Indi ket
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 5.
dock ej må öfverstiga sammanlagdt ett tusen två hundra
riksdaler.
Ledamot af kammaren,
som under lagtima riksdag
efter beviljad ledighet besöker
hemorten, äge att af
statsmedel undfå ersättning
för däraf föranledd resekostnad,
dock högst för tvä
resor fram och åter.
Den ledamot af kammaren, som icke i rätt tid vid
riksdagen sig inställer, skall för hvarje dag han uteblilver
vara förlustig tio riksdaler af arfvodet.
Vill ledamot af kammaren befattningen sig afsåga,
äger han det göra vid valtillfället eller sedermera, mellan
riksdagar, hos Konungens befallningshafvande.
2:o) att, hvad; herr Olofsson i öfrigt i sin motion
föreslagit, icke måtte föranleda någon Riksdagens åtgärd.
Stockholm den 11 mars 1912.
På utskottets vägnar:
CARL CARLSON BONDE.
Reservation af herr Trygger.
Stockholm, Ivar Hasggströms Boktryckeri A. B,, isig,
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.