Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af § 18 i lagen om val till Riksdag en.
1912-03-26 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1912:8, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af § 18 i lagen om val till Riksdag en.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.
1
Nr 8.
Ankom till Riksdagens kansli den 26 mars 1912 kl. 9 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om
ändring af § 18 i lagen om val till Riksdag en.
Närvarande: herrar Bonde, Bran ting, Trygger, Hagström, Clason, Bellinder,
von Geijer, Mannheimer, Kjellén, Wavrinsky, von Mentzer, Skarstedt*),
Jansson i Djursätra, Ericsson, Nilsson, Nyström, Edén, Larsson i Västerås,
Magnusson och Janson i Bråten *).
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
I en inom Andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, nr 93, har herr Nydal föreslagit, att »Riksdagen för sin
del ville besluta följande ändrade lydelse af § 18 i lagen om val till
Riksdagen:
För valen till Andra kammaren indelas riket i trettiosex valkretsar,
nämligen:
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
område;
9.
område;
10.
11.
12.
Stockholms stad;
Stockholms län;
Uppsala län;
Södermanlands län;
Östergötlands län;
Jönköpings län;
Kronobergs län;
Kalmar läns norra valkrets, innefattande länets norra landstings
Kalmar
läns södra valkrets, innefattande länets södra landstings
Gottlands
län;
Blekinge län;
Kristianstads län;
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 5 saml. 8 käft. (Nr 8—9.)
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.
13. Malmöhus läns valkrets, innefattande länets landstingsområde:
14. Malmö stad;
15. Hallands län;
16. Göteborgs och Bohus läns valkrets, innefattande länets
landstingsområde;
17. Göteborgs stad;
18. Ålfsborgs läns södra valkrets, innefattande Ås, Kinds, Redvägs,
Marks, Vedens och Bollebygds härad samt städerna Borås och Ulricehamn;
19. Ålfsborgs läns norra valkrets, innefattande återstoden af länet;
20. Skaraborgs län;
21. Värmlands läns västra valkrets, innefattande Grums, Gillbergs,
Näs, Nordmarks och Jösse härad äfvensom Arvika stad;
22. Värmlands läns östra valkrets, innefattande återstoden af länet;
23. Örebro län;
24. Västmanlands län;
25. Kopparbergs läns östra valkrets, innefattande Folkare härad,
Hedemora tingslag och Falu domsagas norra och södra samt Västerbergslags
tingslag äfvensom städerna Falun, Hedemora och Säter;
26. Kopparbergs läns västra valkrets, innefattande återstoden
af länet;•
27. Gästriklands valkrets, innefattande Gästriklands östra och
Gästriklands västra tingslag samt Gäfle stad;
28. Hälsinglands valkrets, innefattande återstoden af länet;
29. Medelpads valkrets, innefattande Selångers, Tima, Torps,
Njurunda, Sköns, Indals och Ljustorps tingslag samt Sundsvalls stad;
30. Ångermanlands valkrets, innefattande återstoden af länet;
31. Jämtlands läns södra valkrets, innefattande Svegs, Hede,
Bergs, Ragunda samt Refsunds, Brunflo och Näs tingslag äfvensom
Östersunds stad;
32. Jämtlands läns norra valkrets, innefattande återstoden af länet;
33. Västerbottens läns södra valkrets, innefattande Nordmalings
och Bjurholms, Umeå, Degerfors, Lycksele lappmarks och Åsele lappmarks
tingslag samt Umeå stad;
34. Västerbottens läns norra valkrets, innefattande återstoden
af länet;
35. Norrbottens läns södra valkrets, innefattande Piteå, Ålfsby,
Arvidsjaurs lappmarks, Arjeplogs lappmarks, Neder-Luleå, Öfver-Luleå
samt Jockmocks lappmarks tingslag äfvensom Piteå och Luleå städer;
36. Norrbottens läns norra valkrets, innefattande återstoden
af länet.»
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.
3
Till stöd för detta förslag har motionären anfört följande:
»Med anledning af de talrika och belysande erfarenheter, som redan
vunnits vid val till Riksdagen, landstingen och stadsfullmäktige enligt
det nyss införda proportionella valsättet, vill det synas mig, att detta
valsätt icke till fullo medfört de därmed åsyftade fördelarna, emedan
valkretsarna i allmänhet icke varit så folkrika och haft rätt att utse så
många ombud, att de olika meningsgrupperna vid valen kunnat komma
till den rätt, som lagstiftaren afsett att meddela dem. En ändring i
bestämmelserna om valkretsindelningen, som gör såväl kretsarna som
antalet af deras ombud större, synes mig därför vara af behofvet påkallad.
Mest trängande torde behofvet vara af en ändrad kretsindelning
för val till Andra kammaren. De nuvarande, i vallagens § 18 uppräknade
valkretsarna äro som bekant femtiosex med ett antal riksdagsmän,
som växla mellan tre och sju.
Vid en ändrad indelning skulle det lägsta antal valkretsar, som
riksdagsordningens nuvarande lydelse medgifver, uppgå till 27. Städerna
Stockholm, Göteborg och Malmö finge då hvar för sig utgöra en valkrets,
och för öfrigt skulle hvarje län bilda en särskild krets. Men
framför allt i de nordliga, vidsträckta och glest bebodda delarna af vårt
land med deras bristfälliga samfärdsel kunde en sådan indelning medföra
den svåra olägenheten, att valmännen inom skilda delar af ett stort län
saknade beröring med hvarandra och kännedom om lämpliga likasinnade
kandidater i olika delar af länskretsen. För att undvika denna väsentliga
olägenhet blir det oundgängligt att framgent dela de vidsträcktaste
länen i två valkretsar, men ej flere. Utöfver hvad grundlagen stadgar
om frånskiljande af större städer till egna kretsar torde det däremot
icke vara nödvändigt att indela de folkrikaste länen i särskilda valkretsar.
Lämnas dessa odelade, blefve den folkrikaste kretsen i Malmöhus
läns landstingsområde med 15 riksdagsmän enligt nyaste folkmängdsuppgifter,
hvarefter borde följa Stockholms stad med 14 riksdagsmän.
Å andra sidan skulle Gottlands län och fyra norrländska valkretsar med
stor vidd och liten folkmängd bibehålla sitt nuvarande antal af 3
riksdagsmän.
Jag har sålunda tänkt mig, att delning skulle ske i de åtta län, som
innefatta ett område af minst 125 kvadratnymil. Dessa län äro Ålfsborgs,
Värmlands, Kopparbergs, Gäfleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län. Kalmar län, som bildar två landstingsområden
och dessutom är så långsträckt, att valmännen i dess yttersta
delar hafva ringa eller ingen beröring med hvarandra, borde äfven
framgent behålla sin indelning i två valkretsar. Öfriga län borde där
-
4
Utskottets
yttrande.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.
emot samtliga lämnas odelade, med undantag för Malmöhus samt Göteborgs
och Bohus län, där de folkrika städerna Malmö och Göteborg
enligt grundlagens bud förblefve afskilda till egna valkretsar.»
Den af motionären sålunda berörda frågan är ingalunda ny;
tvärtom hafva de med införande af större valkretsområden förenade
fördelarna och olägenheterna under gången af rösträttsfrågans föregående
behandling blifvit noga beaktade.
Bedan mot de förslag till utsträckt rösträtt i förening med proportionellt
valsätt, som utaf Kungl. Maj:t år 1904 och 1905 för Riksdagen
framlades, blef den invändningen gjord, att, då däruti föreslagits, att
hvart län skulle bilda en valkrets, dock med möjlighet att, där omständigheterna
sådant fordrade eller medgåfve, ett län skulle kunna delas
uti två valkretsar, detta skulle åt valkretsarna gifva ett alltför stort
omfång. Det anmärktes nämligen, att följden häraf helt visst skulle blifva,
att det därigenom i väsentlig mån försvårades för valmännen att kunna
komma uti en sådan personlig beröring med hvarandra eller med kandidaterna,
som vore önskvärd, och att således också ett alltför stort inflytande
på valen skulle komma att läggas uti valledningens händer, samt själfva
valproceduren göras onödigt invecklad och tung. Af denna anledning
blefvo också uti de motioner, som vid 1906 års riksdag afgåfvos med
förslag till införande af proportionellt valsätt, valkretsar af betydligt
mindre omfång föreslagna. Beträffande denna fråga anförde särskildt
eu af motionärerna herr Pettersson i Påboda bland annat följande:
»Låt vara att det proportionella systemets innersta syfte kommer bäst
fram i stora valkretsar så torde väl af alla erkännas, att valsättet med
fördel kan användas äfven i mindre valkretsar, förutsatt att man lyckas
finna en lämplig metod. Gifvet är dock, att med de mindre kretsarna
^öjligheten för flere olika politiska skiftningar att hvar för sig göra
sig gällande blir mindre. Detta måste dock framstå såsom en mindre
olägenhet särskildt vid jämförelse med majoritetsvalen, där endast ett
parti, majoritetspartiet, är tillförsäkradt inflytande.»
De^ sålunda framhållna synpunkterna blefvo äfven af 1906 års
konstitutionsutskott i dess afgifna utlåtande beaktade. Då sedermera
Kungl. Maj:t vid aflåtande! af rösträttspropositionen år 1907, med fäst
afseende vid frågans föregående behandling uti Riksdagen, föreslog valkretsar
af mindre omfång, fann sig emellertid den föredragande departementschefen
föranlåten att uti sitt yttrande till statsrådsprotokollet bemöta
de erinringar, som däremot möjligen kunde framställas, och anförde
därvid följande: »Mot proportionella val i valkretsar af den omfattning,
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.
5
som nu satts i fråga, har med anledning af de vid 1906 års riksdag i
enahanda riktning väckta förslag gjorts den erinringen, att val i dylika
mindre valkretsar icke kunna äga den verkan, som med sådana val afses,
nämligen att rättvist fördela platserna mellan de olika partierna efter
deras styrka. Och till stöd för denna erinran har åberopats proportionalvalkommitténs
uttalande därom, att ju större valkretsarna äro, desto
bättre är det från proportionalitetens synpunkt. Erinringen är riktig
däri, att full rättvisa icke alltid kan vinnas vid platsernas fördelning,
särskildt uti 3-mansvalkretsar. Då proportionaliteten däremot skulle
bättre komma till sin rätt uti större valkretsar, har ju erinringen otvifvelaktigt
sin betydelse för dem, som i största möjliga utsträckning söka
förverkliga rättvisans idé. Men från majoritetsvalets anhängare kan
erinringen knappast anses befogad. Vilja de påstå, att, hvad dock numera
icke synes äga många förespråkare, val inom enmansvalkretsar i
det hela verka tämligen proportionellt till följd af den olika partiställning
inom särskilda valkretsar och den utjämning mellan olika intressen,
som härigenom i det stora hela äger rum, så bör ju till en början en
utjämning i sådan riktning kunna antagas jämväl beträffande tredje
platsen uti 3-mansvalkretsar. I allt fall kommer dock härvid i betraktande,
att, medan vid tillämpning af majoritetsval ett underlägset
parti med stor sannolikhet icke skulle hafva erhållit någon plats, samma
parti vid proportionellt val skall, därest det ej är alltför fåtaligt, tillförsäkras
någon andel i representationen. Och om i rösträttsfrågans
nuvarande läge mera icke kan vinnas, icke lärer det af majoritetsvalets
anhängare kunna läggas den nu föreslagna valordningen till last».
Af hvad som sålunda anförts framgår otvetydigt, att de anmärkningar,
som blifvit framställda emot valkretsar af mindre omfång,
visserligen icke kunna frånkännas betydelse, men likväl ej funnits vara
af den vikt, att de böra anses uppväga de olägenheter, som med
alltför stora valkretsar kunna vara förenade. Utskottet kan ej heller
finna, att den under de senast förrättade valen vunna erfarenheten varit
sådan, att den kan gifva berättigad anledning att nu beträffande valkretsarnes
omfång föreslå någon förändring. Redan med valkretsar af
det omfång, som nu är fastställdt, hafva svårigheterna ej varit ringa
att åstadkomma behörig samverkan mellan valmännen vid uppsättandet
af kandidater. Visserligen kan det påvisas, att minoritetspartierna
uti de olika valkretsarna i många fall ej fullt kunnat få tillfälle
utnyttja sina röstetal, och att till följd häraf rätt betydande röstöfverskott
uppstått, men detta har dock ej uteslutande varit förhållandet
inom de minsta eller tremansvalkretsarna, utan äfven förekommit
6
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.
inom fyra- och femmanskretsarna. För öfrigt har ej ens motionären
funnit det möjligt att med hänsyn till befolkningsförhållandena inom
vissa delar af vårt land fullständigt undvika dylika mindre kretsar, utan
han har till och med sett sig nödsakad att af sådan grund bibehålla
några tremanskretsar.
Utskottet finner sålunda ej tillräcklig anledning föreligga att tillstyrka
någon förändring uti den, • såsom af det ofvan anförda torde
framgå, efter mogen pröfning införda och utaf vårt lands befolkningsförhållanden
och stundom vidt skilda bygdeintressen betingade begränsningen
hvad beträffar valkretsarnes storlek.
På grund häraf hemställer utskottet,
att herr Nydals ifrågavarande motion nr 93 i
Andra kammaren icke måtte föranleda någon Riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 26 mars 1912.
På utskottets vägnar:
CARL CARLSON BONDE.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.