Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående förkortad öfningstid vid infanteriet för särskildt skickliga skyttar.

1912-02-13 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1912:10, Utlåtande i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående förkortad öfningstid vid infanteriet för särskildt skickliga skyttar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

1

Nr 10.

Ankom till Riksdagens kansli den 13 februari 1912 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t

angående förkortad öfningstid vid infanteriet för särskildt

skickliga skyttar.

I en inom Andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,

nr 157, har herr E. Liljeddhl anfört följande:

»Årets statsverksproposition meddelar den glädjande underrättelsen,

att det frivilliga skytteväsendet fortfarande är stadt i utveckling och

kan i flera afseenden uppvisa stora framsteg. 68 nya skytteföreningar

hafva under år 1910 bildats, och de anslagsberätt.igade skyttarnas antal

ökats från 99,346 till 109,167, medan antalet under samma år lossade

skarpa skott ökats från 12 miljoner till 13 V2 miljoner. Stort är värdet

af denna imponerande försvarsrörelse inom folkets djupa led både med

hänsyn till nationalkänslans stärkande och det mer gripbara resultat,

som de för ådagalagd skjutskicklighet förvärfvade utmärkelsetecknens

statistik har att uppvisa. Under år 1910 förvärfvades inom skytteföreningarna

784 skyttemärken af guld, 3,055 af silfver och 5,649 af

brons samt 68 så kallade riksmedaljer, hvarjemte utdelats 1,356 årtalsmärken.

Då gevär af samma typ numera användes inom skytteföreningarna

och svenska arméns infanteri synes mig tiden vara inne att öfverväga,

i hvad mån landets försvarskraft kan höjas genom att göra öfningstiden

vid fotfolket i någon mån beroende af ett i värnpliktslagen stadgadt särskiljande

af två kategorier värnpliktige: särskildt skickliga skyttar och

vanliga skyttar.

I en modern fotsoldats utbildning ingår många färdigheter utom

skjutskicklighet, men denna är jämte marschförmåga och fullständig

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 9 sand. 8 käft- (Nr 10—11.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

vinterutbildning af så afgörande betydelse, att den svårligen kan öfverskattas,

om soldatens anfallsenergi — grundvillkoret för framgång i ett

försvarskrig inom Sveriges gränser — redan är för handen.

Att minska fotfolkets nuvarande öfningstid anser jag otänkbart, om

tanken på rikets säkerhet får vara dominerande. Men kan man genom

en intim samverkan med den frivilliga skytterörelsen åstadkomma en

sådan anordning, att särskilt skickliga skyttar, som ju alltid blifva ett

mindretal, erhålla en något kortare öfningstid än öfriga, så skulle detta

utan tvifvel höja landets försvarskraft. Då värnpliktstiden alltid innebär

ett personligt offer och därför måste begränsas till det minimum,

där det går att utbilda en anfallsduglig soldat, skulle utsikten att genom

mycket god skjutskicklighet vinna en förkortning af öfningstiden locka

nya skaror af värnpliktig ungdom in i skytterörelsen. Den försvarsfientliga

agitationen mot skyttesaken skulle äfven förlora en realitet att

stödja sig på, när den ej längre kunde peka på, att nyttan af att deltaga

i det frivilliga skyttearbetet är illusorisk, eftersom den ej ställer i

utsikt eu lindring i den obligatoriska värnplikten.

Eu efter kloka grunder gjord förkortning af öfningstiden för mönsterskyttarna

vid infanteriet skulle medföra en ökad skjutskicklighet ej

blott för dem utan jämväl för det stora flertal, som försökte, men ej

lyckades fylla kompetensvillkoren. Däri ser jag vinsten för landets

försvarskraft. Men skall hvarje infanterist erhålla en allsidig militär

utbildning, så måste äfven dessa mönsterskyttar vara med om allt slags

utbildning inom armén, ej minst vinterutbildning. Inskränkningen af

deras öfningstid synes mig därför lämpligast böra infalla under åen

sista repetitionsöfningen.

För ett fullt krigsmässigt bedrifvande af infanteriets öfningar behöfva

vi minst tre årsklasser af värnpliktige för repetitionsöfningarna.

Eljest blifva truppförbanden för små och deras uppgifter i hög grad

olika dem, som de komma att utföra i ett eventuellt krig. Skulle då

kompetensvillkoren för en befrielse från den sista repetitionsöfningen

eller en del af densamma sättas så lågt, att de befriade blefve ett flertal

och ej kunde karakteriseras som särskildt skickliga skyttar, så skulle

reformen verka upplösande på själfva idén med dessa ytterst viktiga

repetitionsöfningar. Därför är det af vikt, att kompetensprofven blifva

så pass svåra, att endast ett mindretal kan aflägga dem, det vill säga

verkliga mästerskyttar.

Jag tänker mig reformlinjen dragen på följande sätt. Vid fastställandet

af kompetensvillkoren för nedsättning i öfningstiden skall

hänsyn tagas såväl till den skjutskicklighet, som af samma skytt ådaga
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets utlåtande Nr 10-

lagts inom en frivillig skytteförening — dock ej någon af arméns skytteföreningar

— som den skjutskicklighet, hvilken presteras under de

obligatoriska skjutöfningarna vid arméns rekrytskolor och de två första

repetitionsöfningarna. Gifvetvis bör kompetensprofvens tyngdpunkt förläggas

till de senare, emedan de bilda ett slags slutprof på soldatens

färdighet. Upplöses det här angifna sambandet mellan skytterörelsen

och armén, så får, därest armén ensam skulle taga hand om denna sak,

skytterörelsen ingen vinst häraf, och, därest denna rörelse ensam skulle

anordna profven, hotar milissystemet att kasta sin skugga öfver reformen.

Den blir då oantaglig för enhvar, som vet, att detta system med

dess genomgående korta utbildningstid väl kan dana goda defensivtrupper,

afpassade för eu fästningsliknande bergterräng (Norge och

Schweiz) men ej skapa elddisciplinerade offensivtrupper, beredda att

gå till anfall öfver öppna slättmarker såsom Skåne, Väster- och Östergötland,

Nerike, Uppland och Norrbottens lågland. Sveriges terräng

passar ej för ett milissystem.

De fordringar, som nu gälla för att blifva godkänd skytt under rekrytskolan

vid infanteriet och för erhållandet af arméns skyttemedalj under

repetitionsöfningarna jämte förvärfvandet af statens guldmärke inom skytterörelsen,

anser jag böra vara måttgifvande vid genomförandet af den

ifrågavarande reformen. Förvisso skulle därmed en god sporre vara

gifven åt skyttearbetet i vårt land, och den sunda folkinstinkten, som

länge insett rättmätigheten af en reform i här angifven riktning, blir

tillfredsställd.

Till belysning af frågan om det svenska infanteriets skjutskicklighet

och hur den här afsedda reformen i närvarande stund ungefär skulle

verkat, må följande siffror från vapenöfningarna 1911 anföras.

Under rékrytskolan godkändes i skjutning enligt gällande fordringar

83,7 procent af de värnpliktige;

under repetitionsöfningarna, då arméns skyttemedalj kan förvärfvas,

lyckades bland de värnpliktige inom hela infanteriet endast 45 man nå

denna sällsynta utmärkelse. I skjutningen deltogo 31,730 skyttar.

Med anledning af hvad jag sålunda anfört, hemställes, det Riksdagen

ville besluta: att ingå till Kungl. Maj:t med en skrifvelse, att det täcktes

Kungl. Maj:t att under den pågående utredningen af försvarsfrågan jämväl

utreda i hvad män öfningstiden vid infanteriet kan göras kortare

för särskilt skickliga skyttar än för öfriga på så sätt, att därigenom

åstadkommes ett varaktigt uppsving af den frivilliga skytterörelsen och

en ökad försvarskraft åt vårt land.»

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

Utskottets

yttrande.

Motioner med i hufvudsak enahanda syfte som den förevarande

hafva af Riksdagen vid åtskilliga tillfällen förehafts till behandling, men

på hemställan af vederbörande utskott af kamrarna afslagits.

Senast vid nästlidet års riksdag påyrkades i två inom Andra kammaren

af herr Bogren och herr Olsson i See väckta motioner, i den ena att

värnpliktige, som förvärfvat viss i motionen närmare angifven skjutskicklighet,

måtte erhålla afkortning i den för värnpliktigas rekrytutbildning

anslagna tjänstgöringstiden, och i den andra i allmänhet, att möjlighet

till afkortning i öfningstiden måtte beredas den, »som uppnått ett visst

kunskapsmått i hvad som öfningarna böra meddela.»

I anledning af dessa motioner, hvilka af lagutskottet behandlades i

sammanhang med väckta förslag om åtskilliga andra mer vidtgående

ändringar i värnpliktslagen, yttrade utskottet beträffande den ifrågasatta

afkortningen i öfningstiden på grund af förvärfvad skjutskicklighet

följande:

»Hvad särskildt angår de skjutskickliga värnpliktige, för hvilka den

här påyrkade lindringen väl i främsta rummet skulle tänkas kunna ifrågakomma,

är det tydligt, att de skjutöfningar, som bedrifvas inom skytteförbunden,

äro af synnerlig nytta och betydelse äfven såsom förberedelse

för den utbildning i detta hänseende, som kommer den värnpliktige

till del. Det torde dock vara klart, att skytteförbunden åtminstone för

närvarande icke hafva tillgång till den sakkunniga ledning eller de resurser

för åvägabringande af fältmässiga skjutöfningar, som böra ifrågakomma

under värnpliktsöfningarna.»

Lagutskottet afstyrkte härpå motionerna i fråga.

Uti en afgifven reservation, hvilken berörde samtliga vid nämnda

riksdag väckta förslag om afkortning af de värnpliktiges öfningstid,

framlade fem reservanter inom utskottet förslag till en skiljaktig motivering,

i hvilken de framhöllo angelägenheten af en ny och allsidig

utredning af försvarsfrågan; och yttrades i denna reservation rörande

nu förevarande ämne:

»Vid en sådan undersökning bör icke underlåtas att taga hänsyn till

tankar af den beskaffenhet, som framburits i herr Bogrens och herr

Olssons i See motioner. Då den förstnämnde motionären ifrågasätter,

att öfningstiden kunde minskas för den, hvilken i skjutning redan på

annan väg inhämtat godkännbar färdighet, synes en sådan tankegång

ganska naturlig och väl förtjänt att upptagas till noggrant skärskådande.»

I enlighet med den sålunda gjorda hemställan blefvo vid ärendets

behandling i Riksdagen motionerna af kamrarna afslagna, ehuru med

den delvis skiljaktiga motivering, som af det ofvanstående framgår.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

5

Som bekant har sedermera i enlighet med Kungl. Maj:ts beslut den

1 december 1911 åt sakkunniga, de s. k. försvarsberedningarne, uppdrag^

en utredning af frågan om rikets försvarsväsende. Och torde

äfven förevarande spörsmål, i den mån det så förtjänar, blifva föremål för

dessa beredningars undersökning.

Då på grund af det ofvan anförda ingen som helst anledning nu

föreligger för Riksdagen att i förevarande ärende komma till annat slut

än vid nästföregående riksdag, hemställer utskottet,

att förevarande motion icke måtte föranleda till

någon Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 13 februari 1912.

På lagutskottets vägnar:

JOHAN WIDÉN.

Reservation

af herr Bergendahl beträffande viss del af motiveringen.

Herrar Håkanson, Söderbergh och Alexanderson hafva begärt att få

antecknadt, att de icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.