Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående ändring i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom.

1912-02-20 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1912:17, Utlåtande i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående ändring i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 17.

1

Nr 17.

Ankom till Riksdagens kansli den 20 februari 1912 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj:t angående ändring i lagen den 14 juni 1907 om

nyttjanderätt till fast egendom.

Uti en inom Andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,

nr 38, har herr Axel Lundblad anfört följande:

»I lagen af den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom föreskrifves

i § 11 sista stycket: »Tillträdessyn må ej hållas tidigare än sex

månader före tillträdesdagen eller senare än sex månader efter samma

dag, ej heller afträdessyn längre tid än nu sagts före eller efter afträdesdagen.

»

Denna bestämmelse har efter den korta tid lagen varit i tillämpning

redan visat sig opraktisk. Klart är ju, att hvarje afträdare af ett arrende

vill ha syn före afträdesdagen, och kändt är ock, att en afträdare gärna

vill ha denna syn så tidigt som möjligt före afträdandet för att hinna afhjälpa

så mycket som möjligt af de brister, som synen ådömer honom; ty

rätten att reparera och sätta i stånd enligt synen står ju afträdaren öppen

intill afträdesdagen. Där då afträdaren begagnar sig af denna rättighet,

måste en eftersyn eller besiktning hållas för att utröna, hvad som afhjälpts

af de vid synen ådömda bristerna.

Den lämpligaste tiden för såväl syneförrättare som för af- och tillträdare

är obestridligen sommaren. Då är det långa ljusa dagar, kreatursstallarna

äro vanligen, genom att djuren äro ute på bete, utrymda, foderskullar

och lador äro tomma, och sålunda lätt att noggrant bedöma förefintliga

brister. Likaså är det den årstiden lätt att vistas på åker och

äng samt i skogsmarker för att bedöma hägnaderna. Genom dagarnas

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 9 samt. 14 käft. (Nr 17.) 1

Motionen.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande Nr 17.

längd medhinnes också det mesta möjliga. Att välja lämplig årstid, sommaren,

är så mycket mer af nöden som arrendelagens 12 § föreskrifver,

att »vid synen skall undersökas allt hvad till fastigheten hör, såsom åbyggnad,

trädgård, åker och äng, beteshagar, hägnader, diken, vägar, broar,

brunnar och vattenledningar, samt i penningar uppskattas, hvad till botande

af därvid befunna brister erfordras». Därtill kommer mycket växlande

förhållanden på grund af landets stora sträckning i norr och söder.

I Norrland inträder ju för dylik syns hållande otjänlig årstid långt tidigare

än i södra Sverige. Alla måste ock vara ense därom, att den lämpligaste

tiden att iståndsätta hus, jord, diken och hägnader är sommaren.

Man tanke sig en afträdare, som får synen i slutet af september eller

början af oktober. En mängd brister bli honom ådömda, men kreaturen,

som då äro inställda, stå i vägen för reparation, foder är inlagdt i lador

och skullar, yttertaken äro af årstiden olämpliga att reparera, vintern närmar

sig och då blir det alldeles omöjligt att utföra nödiga reparationer.

Därtill kommer brådska med tröskning för att af grödan skaffa kontanter samt

rotfruktsupptagning, hvarjämte höstplöjningen måste forceras. Att själf

med eget folk afhjälpa några ådömda brister, låter sig ej göra. Han måste

leja för arbeten, som han själf kunnat uträtta, om tiden medgifvit det.

Det lejda arbetet blir alltid dyrare.

Hur ställer sig åter saken, då synen måste hållas efter den 14 mars

eller efterbesiktning ej kan ske förr än långt framemot den 14 september?

Tillträdaren har kommit den 14 mars; han finner till exempel, att ett tak,

repareradt på hösten, har genom en eller annan orsak tagit skada. Den

skada, som uppstått, ligger det icke i hans intresse att afhjälpa, ty afträdaren

skall svara härför. Hela sommaren får gå och fram i midten af

september först hålles syn, då tillträdaren får skadan bedömd. Ju kortare

tid man tillmäter efter den 14 mars, dess mera rättvis måste bedömningen

blifva till båda parternas båtnad.

Mycket mer kunde här vara att anföra som skäl för att den nu i

lagen bestämda tiden är olämplig, men det sagda må vara nog. I förslag

till ändring af § 11 i omskrifna lag skulle jag helst vilja föreslå en tidrymd

af 14 månader mellan af- och tillträdessyn på så sätt, att syn före

afträdet finge taga sin början 15 maj och tillträdessyn kunna utsträckas

intill den 15 juli. Men om det anses olämpligt att öfverskrida året, d. v. s.

12 månader, skulle jag vilja föreslå, att afträdessyn hålles 8 månader före

eller från och med 15 juli och tillträdessyn 4 månader efter tillträdet intill

den 15 juli påföljande år.

I § 19 samma lag stadgas, att »det vid afflyttning kvarvarande stråfodret

är arrendator!! pliktig kvarlämna, och till pris motsvarande hälften

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 17. 3

af det i orten för dylikt foder gångbara öfverlåta till jordägaren». Det

synes mig vara mindre lyckligt att hänskjuta denna fråga till en så sväfvande

prissättning. Den medför alldeles gifvet rika anledningar till onödiga

tvister parter emellan. Detta lagrum synes mig böra få följande lydelse:

Har arrendator, då han skall afflytta, stråfoder kvar, vare han pliktig

att till pris, motsvarande hälften af det i markegångstaxan angifna

värdet för dylikt foder, öfverlåta det till jordägaren.

En brist i lagen är synnerligen framträdande, och det är, att kvarnoch

sågarrenden icke omnämnas. Som bekant, är det ju många sådana

verk på landsbygden, till hvilka äfven litet jord hörer. En ägare af kvarn

och såg t. ex., som vill bortarrendera verken, vill naturligtvis icke göra

det utan på tryggande villkor för underhåll, och detta kan icke utrönas

eller värdesättas på annat sätt än genom laga syn i likhet med hvad vid

jordbruksutarrendering förekommer.

Jag skulle därför vilja föreslå, att i lagen om nyttjanderätt af fast

egendom inrycktes en paragraf, som rörande nyttjanderätt af kvarn och

såg i tillämpliga delar likställde dessa verk med jordbruk.

På grund af hvad jag ofvan anfört får jag vördsamt hemställa, att

Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t ville anhålla, att Kungl. Maj:t

täcktes låta för Riksdagen framlägga förslag om ändring af paragraferna

11 och 19 i lagen af den 14 juli 1907 om nyttjanderätt af fast egendom i

af mig här ofvan angifna riktning samt ett tillägg rörande kvarn- och

sågarrende.»

Som synes afser förevarande motion i dess första del ändring i 2

kap. 11 § i lagen om nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907

i syfte att den i nämnda lagrum stadgade tid för hållande af af- och tillträdessyn

måtte i visst afseende utsträckas.

Enligt nyssberörda lag åligger det arrendator att vid arrendetidens

slut lämna den arrenderade fastigheten ifrån sig i lika godt skick som det,

hvari den befanns, när han mottog den. Har den försämrats, åligger honom

ersättningsskyldighet, hvaremot han, om han af hjälpt brist, som fanns

vid tillträdet, äger rätt till godtgörelse därför af jordägaren. Huruvida

och i hvad mån ersättning skall från ena eller andra sidan gäldas, skall

alltså framgå ur en jämförelse mellan fastighetens skick vid tillträdet och

vid afträde! I den mån emellertid som för en dylik jämförelse bevisning

härom erfordras, är enligt 10 § i nyttjanderättslagen något annat bevismedel

icke tillåtet än syn, som skall hållas när fastigheten tillträdes och

när den afträdes.

Rörande tiden för dylik syn är i 11 § af samma lag föreskrifvet, att

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 17.

tillträdessyn ej må »hållas tidigare än sex månader före tillträdesdagen

eller senare än sex månader efter samma dag, ej heller afträdessyn längre

tid än nu sagts före eller efter afträdesdagen».

Med afseende å grunderna för detta stadgande anförde lagberedningen,

som föreslog detsamma, följande:

»Till betryggande af syneförrättningens pålitlighet lämnar förslaget

vidare föreskrift angående tiden för synens hållande. 1734 års lag, som

med sin ståndpunkt i fråga om landbos häfde- och byggnadsskyldighet

fäster hufvud vikten vid fastighetens skick vid tiden för af trädet, stadgar

i 27 kap. 7 § byggningabalken allenast, att husesyn skall hållas ''förrän

bonde afflytter’. I tillämpningen har dock detta stadgande icke uteslutit

att syn, som hållits jämförelsevis kort tid efter afträdet, ansetts vara i

behörig ordning förrättad. Det inses lätt, att man icke behöfver eller

ens kan i lag bestämma tiden för synernas förrättande så, att de skola

hållas vid tiden för själfva till- eller afträdet eller i omedelbart samband

därmed. Men å andra sidan ligger det för öppen dag, att om en syn skall

fylla sin uppgift, tiden för dess förrättande måste stå i sådant förhållande

till tiden för till- eller afträdet, att synen verkligen kan tillerkännas vitsord

i fråga om fastighetens skick vid den tid, frågan gäller. Beredningen

har antagit, att en tidrymd af sex månader före och sex månader efter

tillträdet eller afträdet innefattar en lämplig begränsning i nämnda hänseende;

därunder faller alltid någon tid, när marken är tjänlig för syn.

Väl är, när tiden för synen icke sammanfaller med tillträdet eller afträdet,

den möjlighet icke utesluten, att fastighetens skick undergått förändring

under tiden mellan synen och den dag, som är för rättsförhållandet

mellan parterna bestämmande; men om tidsskillnaden icke är större

än den i förslaget medgifna, synes det böra åligga den part, som vill

göra gällande att en förändring ägt rum, att i sådant hänseende förebringa

utredning».

Såvidt utskottet kunnat inhämta, har något behof af förändring i

nyttjanderättslagens bestämmelser i afseende å tiden för af- och tillträdessyn

icke framträdt, åtminstone icke i någon nämnvärdare mån. Uppenbart

är att, såsom lagberedningen framhållit, synens betydelse såsom bevismedel

rörande det skick, hvari en utarrenderad egendom befinner sig vid

af- eller tillträdet, väsentligen förminskas ju längre tiden blir mellan synen

och af- eller tillträdet. En utsträckning af tiden för afträdessyn, sådan som

den motionären föreslagit, skulle därför, på sätt han ofvan synes tänkt

sig, sannolikt framkalla nödvändigheten att anordna en s. k. eftersyn med

däraf följande ökning i synekostnader. Såvidt utskottet kunnat erfara,

lärer dylik eftersyn för närvarande endast sällan förekomma. An
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets utlåtande Nr 17.

märkas bör oek, att synetidens bestämmande enligt motionärens förslagskulle

kräfva särskild föreskrift för de visserligen mera sällan förekommande

fall, att af- och tillträdestiden är förlagd till annan tidpunkt på

året än den i lagen angifna.

Visserligen är det önskvärd!, på sätt motionären framhållit, att en

arrendator kan, till minskande af sin ersättningsskyldighet vid afträde!,

själf i så vidsträckt män som möjligt afhjälpa befintliga brister. Men

härtill lärer han hafva tillfälle oafsedd om syn hållits eller icke; en omtänksam

arrendator låter icke gärna egendomen sakna underhåll vare sig

till häfd eller hus i afbidan på en blifvande afträdessyn. Det vore säkerligen

icke till förmån vare sig för egendomen eller arrendatorn af densamma,

om härutinnan skulle mera allmänt framkallas ett annat förhållande.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt finner sig lagutskottet icke

kunna tillstyrka bifall till motionen i denna del.

Motionären har vidare föreslagit, att den ersättning för stråfoder, som

jordägaren jämlikt 2 kap. 19 § i lagen om nyttjanderätt till fast egendom

i visst fall har att utgifva till afträdande arrendator, skall bestämmas efter

markegångstaxa^ pris i stället för såsom nu är stadgadt efter det i orten

för dylikt foder gångbara priset. Såsom lagberedningen i motiveringen

till förslaget till nyttjanderättslag i denna del erinrat, öfverensstämde

nämnda stadgande med de bestämmelser, som i ämnet funnos meddelade

i kungl. kungörelsen den 10 november 1882 angående förändrade grunder

för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner. Denna författning har

sedermera blifvit ersatt med kungl. kungörelsen den 4 juni 1908, hvari

rörande ersättningens bestämmande hänvisats till nyttjanderättslagens stadgande

i detta afseende. Att nu frångå denna sedan flera år tillbaka i

fråga om kronans jordbruksdomäner begagnade och äfven vid arrenden i

allmänhet tillämpade beräkningsgrund synes utskottet icke vara att tillråda.

. Det kan med skäl ifrågasättas, om markegångstaxa!! erbjuder en tillfredsställande

grund för prissättningen i förevarande fall. Alltefter växlande

tids- och ortsförhållanden kunna nämligen de verkligen gällande priserna

på olika tider och orter väsentligt skilja sig från det pris, som markegångstaxan

upptager. Ej heller i denna del kan alltså motionen af utskottet

tillstyrkas.

Motionären har slutligen såsom en brist i nyttjanderättslagen anmärkt,

att densamma icke upptagit bestämmelser angående kvarn- och sågarrende

och i sådant hänseende hemställt om införande af ett stadgande, hvarigenom

dylika upplåtelser skulle blifva underkastade enahanda regler som

jordbruksarrende. Kvarn- och sågrörelse, som utöfvas såsom binäring till

jordbruket eller i sammanhang med jordbruk, torde emellertid, där kvarnen

opaginerad Kontrollera mot PDF

g Lagutskottets utlåtande Nr 17.

eller sågen upplåtes på arrende, enligt gällande lag. vara att likställa med

jordbruksarrende. Men en allmän föreskrift, hvarigenom nyttjanderättsla^ens

stadgan den om arrende utsträcktes att i hvarje fall gälla om upplåtelse

af kvarn- eller såg, synes icke vara att förorda. Rättsförhållandet

vid sådan upplåtelse lärer böra bedömas efter förhållandena i det föreliggande

fallet. Någon svårighet härutinnan eller något behof af närmare

stadgande!! härom har, lagutskottet veterligen, icke gjort sig gällande.

Med stöd af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att herr Lundblads förevarande motion icke må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 februari 1912.

På lagutskottets vägnar:

JOHAN WIDÉN.

Reservation

af herrar Lindhagen, grefve Mörner och Persson i Norrköping, som

beträffande den föreslagna ändringen i tiderna för syneförrättningarna

yttrat: . „

»Såsom motionären erinrat, kan det uppenbarligen, ofta vara till förmån

för arrendator och själfva syneförrättningen att tiderna för synerna .

nåcmt förändras. För vissa orter kan detta vara behöflig! i allmänhet.

Men särskild! lär det, såsom inom utskottet med stöd af vunnen erfarenhet

ock vitsordades, ofta vara af betydelse för torpare och andra småbrukare

att kunna genom synens hållande tidigare på hösten före afträdesdagen

komma i tillfälle att själfva så vidt möjligt genom eget arbete af hjälpa

bristerna. Det har i alla tider ofta framkommit klagomål från arrendatorers

sida att nödgas i följd af afflyttning från stället gälda husrötan kontant

och särskilt ställer detta sig som sagdt svårt för de fattigaste arrendatorerna.

Utskottets farhågor att genom eu dylik hänsyn arrendatorernas

omtanke om underhållet under arrendetiden skulle .äfventyras, är val ett

särdeles sökt skäl för motionens afstyrkande. Dylik omtanke stödjes åt

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets utlåtande Nr 17.

ett naturligt intresse att undgå att på en gång efter syn få på jämförelsevis

kort tid afhjälpa brister eller i ett slag få betala en större summa.

Att brister utdömas beror ju oftast på att jordägaren och arrendatorn ha

olika uppfattningar, huruvida brist äger rum eller icke, samt synenämnden

sedan antingen biträder jordägarens uppfattning eller kommer till ett

medlande resultat. Brister uppkomma också för torpare och deras vederlikar

. på grund af deras fattigdom och slitsamma arbete, och samma omständighet

gör det för dem särskilt ömkligt att för bristernas aflöpande

erhålla en tid, som är ej blott tillräckligt lång utan äfven lä°di°-.

Det hemställes alltså,

att Riksdagen ville för sin del besluta, att i 2 kap.

11 § sista stycket af 1907 års nyttjanderättslag orden »sex

månader före tillträdesdagen» utbytas mot »åtta månader

före tillträdesdagen».

Heirar Söderbergh, Pettersson i Södertälje och Petersson i Lidingö villastad

hafva begärt få antecknadt, att de ej deltagit i detta ärendes behandling

inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.