Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af väckt motion om borttagande ur strafflagen och strafflagen för krigsmakten af strafformen inneslutning i mörkt enrum.

1912-03-01 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1912:22, Utlåtande i anledning af väckt motion om borttagande ur strafflagen och strafflagen för krigsmakten af strafformen inneslutning i mörkt enrum.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

1

Nr 22,

Ankom till Riksdagens kansli den 4 mars 1912 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning af väckt motion om borttagande ur strafflagen

och strafflagen för krigsmakten af strafformen

inneslutning i mörkt enrum.

Uti eu inom Andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,

nr 186, af herr Sven Persson i Norrköping, med hvilken herr N.

Edv. Lindberg instämt, anföres följande:

»Biksdagens justitieombudsman har i sin till innevarande riksdag

afgifna berättelse (sid. 260—267) fäst uppmärksamheten på den allvarliga

fara, som straffet »inneslutande i mörk cell» innebär för de individers hälsa

och lif, som drabbas af nämnda straffsats, hvarför han ansett, att bestämmelsen

i § 51 af Kung!. Maj:ts instruktion för fångvårdsstyrelsen och

fångvårdsstaten angående inneslutning i mörk cell under högst åtta dagar

måtte ändras till hvad som i en motsvarande straffbestämmelse gäller för

krigsmakten, nämligen att vid tillämpning af mörk arrest, efter hvarje

tredje dag en dags afbrott skall göras i bestraffningen.

Orsaken till denna J. 0:s uppfattning framgår med all önskvärd

tydlighet af innehållet i ett afgifvet uttalande af t. f. öfverläkaren vid

Stockholms hospital, Harald Eröderström, ur hvilket följande äfven här må

anföras:

»Erfarenheten synes tala för, att friska och normalt motståndskraftiga

individer i regel uthärda det gängse mörkcellstraffet utan att däraf taga

bestående skada. De lindriga och tillfälliga retningsfenomenen från hjärnans

syncentra, som därunder nästan alltid yppa sig, till följd af dagsBihang

till Riksdagens protokoll 1912. 9 samt. 19 käft. (Nr 22). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets utlåtande Nr 22.

ljusets långvariga utestängande, kunna icke betraktas som sjukliga symptom

enligt vanlig uppfattning.

Ganska ofta stegras emellertid dessa obehag under de första straffdygnen

till utpräglade syn- och hörselvillor, som försätta den fängslade i

ett orostillstånd med hjärtklappning och ångestsensationer; dessa abnorma

symptom från nervsystemet, hvilka jag som militärläkare upprepade gånger

varit i tillfälle att konstatera, bruka dock upphöra under de ljusa mellandagarna

eller efter straffets uttjänande och föranleda sällan ett ingripande

från läkarens sida.

Hos tvenne af mig iakttagna militärer, hvilka före interneringen i

mörk cell icke företedde några sjukdomssymptom, utbröt under första

resp. andra straff dygnet en häftig akut sinnessjukdom, som på grund af

därmed förenade hallucinationer, ångestkänslor och själfanklagelser ledde

till själfmordsförsök i cellen; i bägge dessa fall, hvilka föranledde sjukhusvård,

kunde sedermera genom efterfrågningar påvisas befintligheten af

sjukliga anlag, hvilka dock direkt framkallats genom det ådömda straffets

beskaffenhet. I ett tredje fall, som jag lärt känna genom offentliga handlingar,

förvandlades mörkcellstraffet efter ett dygn till ljus arrest, enär

den fängslade röjt så stark ''mörkrädsla’, att läkaren förklarade honom ur

stånd att aftjäna återstoden af de ådömda åtta dagarna.

Dessa erfarenheter gälla uteslutande mörkcellstraff, ådömda enligt

krigslagarna. Att lagstiftaren räknat med särskild hälsovådlighet af ifrågavarande

straff framgår tydligt däraf, att enligt disciplinstadgan för krigsmakten

(åt 1907) sträng arrest är den enda straffart, angående hvilken

föreskrifves, att läkares yttrande bör inhämtas, om fara för den straffskyldiges

hälsa genom straffets aftjänande anses föreligga. Denna uppfattning

bestyrkes ytterligare däraf, att det i forna tider permanenta mörkcellstraffet

mildrats genom ljusa mellandagar. Till jämförelse må anföras,

att enligt den tyska militärstraffrätten (af 1872) de ljusa dagarna medräknas

i det utmätta mörkcellstraffet, och att i hvarje fall läkarundersökning

skall föregå internering.

Då inspärrning i mörk cell beröfvar kroppen en viktig kraftkälla och

upphäfver synorganets förnämsta verksamhet, hvarigenom hjärnan försättes

i ett abnormt funktionstillstånd, måste denna straffart skäligen anses lika

hälsovådlig som svältstraffet (vatten och bröd), hvilken hos oss redan blifvit

afskaffad såsom stridande mot nutida rättsuppfattning, oaktadt de flesta

individer otvifvelaktigt utan permanent skada kunna uthärda 8 dygns

svältkost.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22. 3

Ehuru jag icke äger käunedom om något fall af psykisk eller annan

rubbning, frainkalladt genom mörkcellstraff inom fängelserna, synes det

mig dock sannolikt, att eu dylik strålform, tillämpad under 8 (eller derå)

dygn utan afbrott, måste i ännu högre grad vara vådlig för den fängslades

psykiska hälsa, desto mera som abnorma anlag äro ojämförligt mycket

vanligare bland de å straffanstalterna internerade än annorstädes; då dessa

individer under inflytande af sin abnorma sinnesbeskaffenhet, som under

nuvarande förhållanden sällan konstateras, ofta begå sådana förseelser,

hvilka föranleda extra judiciella bestraffningsåtgärder, så torde den faran

ligga nära till hands, att en hälsovådlig straffart bringar dessa individers

anlag till definitivt utbrott och därigenom invalidiserar dem för all framtid.»

På grund af detta läkareuttalande jämte mycket annat i samma riktning,

som kan anföras, äfvensom på grund af att det mörka cellstraffet

numera rätt allmänt anses som barbariskt, föråldradt och otidsenligt, därjämte

verkande högst olika på olika individer samt innebärande en allvarlig

hälsofara för dem, som däraf drabbas både bland våra värnpliktiga

och andra, och ett kränkande af den allmänna humanitetsuppfattning, som

allt mer gör sig gällande, torde tiden vara inne att afskaffa denna gamla

barbariska kvarlefva.

Bestämmelser om mörkt cellstraff återfinnas nu, utom i strafflagen

för krigsmakten och instruktionen för fångvårdsstyrelsen och fångstaten,

äfven på några ställen i den allmänna strafflagen, bland annat i 4 kap.

15 § strafflagen, enligt hvilken fånge kan inneslutas i mörkt enrum ända

till 21 dagar i rad.

På grund häraf yrkar jag vördsamt, att Biksdagen för sin del må

besluta ur strafflagen och strafflagen för krigsmakten borttaga strafformen

om inneslutande i mörkt enrum.»

Inneslutning i mörkt enrum är i strafflagen för krigsmakten den 7

oktober 1881 upptagen såsom särskild straffart. Enligt 16 § i nämnda

lag kan nämligen såsom disciplinstraff ådömas arrest utan bevakning,

vaktarrest eller sträng arrest. Sistnämnda bestraffning, som endast får

användas för underofficer och manskap skall jämlikt 19 § verkställas i

mörkt enrum i militärhäkte, och kan ådömas i högst åtta dagar. För

hvarje tredje dag skall göras en dags afbrott i bestraffningen. Under de

dagar afbrott sker hålles den straffskyldige i ljust rum, men dessa dagar

inräknas ej i den ådömda strafftiden. Finnes straffskyldig ej kunna

utan fara för sin hälsa undergå honom ålagd sträng arrest, bör läkares

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets utlåtande Nr 22.

yttrande inhämtas. Sträng arrest kan i fråga om manskapet skärpas genom

mistning af sängkläder.

I allmänna strafflagen förekom ursprungligen inneslutning i mörkt

rum allenast såsom straff för lifstidsfånge, hvilken begått brott, hvarå

dödsstraff ej kunde följa. Dylik fånge kunde jämlikt 4 kap. 12 § strafflagen,

motsvarande nuvarande 4 kap. 15 §, få sitt straff skärpt genom

inneslutande i mörkt enrum under högst 21 dagar. I svårare fall kunde

denna skärpning verkställas tre gånger, dock med minst tre månaders

uppehåll mellan hvarje gång.

I skrifvelse den 13 maj 1898 anhöll emellertid Eiksdagen under framhållande

bland annat däraf att den praktiska erfarenheten till full evidens

ådagalagt, att det kortvariga fängelsestraffet såsom allmän straffart vore högeligen

otillfredsställande, att Ivungl. Maj:t täcktes taga under öfvervägande

bland annat huruvida i de fall, där enligt gällande lag enkelt fängelse

antingen ådömdes omedelbart eller sattes i stället för bötesstraff, andra

mera affliktiva frihetsstraff'' borde komma till användning, vare sig genom

allmän regel eller då domstol därom förordnade och huruvida sådana eller

andra affliktiva straff borde särskildt stadgas för brott emot person vid

iteration eller eljes försvårande omständigheter, när straffarbete likväl ej

ansåges böra å brottet följa, samt om förhållandena därtill föranledde för

Eiksdagen framlägga förslag till de förändrade lagbestämmelser, som för

vinnande af sålunda angifna syften kunde erfordras.

I anledning af denna skrifvelse uppdrog ICungl. Maj:t den 25 maj 1900

åt en kommitté att upprätta förslag bland annat om skärpning af förvandlingsstraffen

och de på kort tid omedelbart ådömda frihetsstraffen. Denna

kommitté, den så kallade strafflagskommittén, afgaf den 17 maj 1902 sitt

betänkande, hvari kommittén föreslog, att under vissa förutsättningar straffarbete

på viss tid skulle kunna ådömas med skärpning genom hardt nattläger

minst fyra och högst trettio dagar af strafftiden antingen enbart eller

i förening, under högst sex dagar, med mörkt enrum, äfvensom att fängelse,

som omedelbart för brott ålades, skulle i vissa fall kunna ådömas

med skärpning genom hårdt nattläger minst två, högst tjugu dagar.

På grundvalen af kommitténs förslag framlade Kung]. Maj:t vid 1906

års riksdag proposition rörande ändring i vissa delar af strafflagen m. m.,

hvilken proposition i denna del af Eiksdagen oförändrad antogs, hvarefter

den 22 juni 1906 lag i ämnet utfärdades.

Genom denna lag har i allmänna strafflagens 2 kap. 6 och 7 §§

meddelats föreskrift därom, att straffarbete på viss tid, ej öfver två år,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22. 5

må ådömas med skärpning genom hardt nattläger minst fyra, högst trettio

dagar af strafftiden, antingen enbart eller i förening under högst sex

dagar med mörkt enrum. Fängelse, som omedelbart för brott ålägges,

kan ådömas med skärpning blott genom hardt nattläger minst två, högst

tjugu dagar. Sådan straffskärpning må ådömas endast för vissa af lagen

uppräknade brott och endast därest synnerlig råhet eller ondska genom

brottet ådagalagts. Vidare är stadgadt, att ådömd skärpning icke får tilllämpas

pa kvinna, när hon är hafvande eller ammar barn; ej heller på

annan, så länge lian finnes ej kunna utan våda för hälsan undergå skärpnmgen;

hvarjemte enligt kung!, kungörelsen den 31 december 1906 rörande

verkställighet af straffskärpning, fängelseföreståndare skall efter inhämtande

af fängelseläkares utlåtande bestämma när verkställighet af ådömd

skärpning skall börja, när till följd af uppkommet hinder afbrott i skärpningen

skall ske och när skärpningen efter hindrets upphörande åter skall

vidtaga. Det åligger fängelseläkaren, att under det skärpningen pågår,

noggmnt iakttaga fångens hälsotillstånd, och skall han omedelbart vid strafftidens

början meddela betyg, huruvida skärpningen kan verkställas eller

hinder 1 fångens hälsotillstånd eller eljes möter. Om straffskärpning till

följd af ofvan angifvet hinder icke hinner under strafftiden verkställas är

skärpningen förfallen.

Enligt nu gällande bestämmelser förekommer sålunda inneslutning i

mörkt enrum dels såsom disciplinstraff i strafflagen för krigsmakten, dels

såsom straffart 1 4 kap. 15 § allmänna strafflagen och dels såsom straffskärpnmg

i 2 kap. 6 och 7 §§ sistnämnda lag. Därjämte må emellertid

anmäikas, att jämlikt § 51 i kungl. instruktionen för fångvårdsstyrelsen och

fångvårdsstaten den 16 december 1910, med den lydelse denna paragraf erhållit

genom kungl. kungörelsen den 10 november 1911, fånge som bryter

mot anbefalld ordning kan tillrättavisas bland annat med inneslutning i mörk

cell under högst åtta dagar, därvid dock skall iakttagas, att sådan bestraffnmg

ej får tillämpas utan att läkarens förklaring inhämtats, att hinder därför

med hänsyn till fångens hälsotillstånd ej möter samt att, där inneslutning

1 mörk cell ålagts för längre tid än tre dagar, efter hvarje tredje dag

afbrott i bestraffningen skall ske under en dag.

I förevarande motion har motionären yrkat, att inneslutning i mörkt

rum såsom straffpåföljd skulle borttagas ur allmänna strafflagen och strafflagen

för krigsmakten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

g Lagutskottets utlåtande Nr 22.

Hvad först angår uteslutande af nämnda straffart ur den allmänna

strafflagstiftningen, synes utskottet ett sådant uteslutande kunna och böra

äga rum. Den här åsyftade strafformen torde i viss mån i sm egenskap

af kroppsstraff vara förenad med samma brister, som, enligt hvad allmänt

erkänts, vidlåda detta slag af straff, särskildt prygelstraffet. Af hvad

motionären anfört och erfarenheten i öfrigt bekräftat, lärer framgå att ett

inneslutande i mörkt enrum i vissa fall icke kan anses vara utan tara lör

den strafflidandes hälsa. Detta har jämväl i lagstiftningen beaktats i det

nämligen med hänsyn till denna straffets olägenhet bestämmelser meddelats

om visst afbrott i bestraffningen och om inhämtande af läkarens utlåtande

innan straffets utstående tillåtes. Men äfven med dessa försiktighetsmått

är såsom läkares yttranden gifva vid handen, all tara icke utesluten.

Endast en mycket stor nödvändighet kan därför enligt utskottets mening

försvara bibehållandet af denna form för bestraffning, som icke synes utskottet

stå väl öfverens med berättigade fordringar på en human strafflagstiftning.

. .. ,

Någon nämnvärd olägenhet af den af motionären föreslagna atgarden

lärer emellertid icke vara att befara. Sedan 1902 års strafflagskommitté, hvars

förslå", enligt hvad ofvan nämnts, ligger till grund för 1906 års lag

tänkte sig användandet af mörkt enrum såsom straffskärpning endast böra

ä"a rum i undantagsfall. Såvidt utskottet har sig bekant, har också morkt

enrum såsom straffskärpning endast i ytterst få fall ådömts. För öfrigt

lära hos domstolarna de i 1906 års lag medgift skärpningsmedlen vant

i allmänhet jämförelsevis litet tillämpade. Då sålunda till och med den

mindre svåra af de ofvan angifna formerna för straffskärpning, nämligen

hårdt nattläger, ansetts i praktiken endast böra undantagsvis anlitas, synes

den svårare af dem med dess ofvan skildrade brister utan olägenhet

kunna undvaras. . , „.

Det kan här förtjäna anmärkas, att hvarken i 1902 ars norska strafflag

eller i det år 1909 uppgjorda förslaget till ny tysk strafflag bland

straffskärpningsmedlen upptagits mörkt enrum; och må idetta sammanhang

äfven erinras att professor Johan C. W. Thyrén i sitt. efter nådigt

uppdrag den 24 januari 1910 afgifna betänkande rörande principerna för

eu strafflagsreform såsom sin mening framhållit, att för närvarande alla

affliktivstraff borde hållas borta från straffsystemet, dock att forvandlmgsstraffet

i betraktande af dess relativa kortvarighet möjligen »skulle kunna

på allmänt sätt skiljas från det direkta frihetsstraffet genom eu något

mera affliktiv karaktär (af lindrig grad).»

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22. 7

Hvad därefter angår strafflagen för krigsmakten, kar Riksdagen i

sm den 1 juni 1901 till Knngl. Maj:t aflåtna skrifvelse rörande vissa

andringar 1 strafflagen för krigsmakten framhållit, att Riksdagen ansåge

det bola tagas 1 öfvervägande, huruvida icke den stränga arresten skulle kunna

^an tara för disciplinen helt och hållet afskaffas och ersättas med andra straff.

. ,.„u sa kallade.krigslagstiftningskommittén, som den 1 april samma

ar tillsattes för revision af strafflagen för krigsmakten och förordningen

om krigsöIomstolar och rättegången därstädes och som den 3 april 1905

algat sitt betänkande, ansåg sig visserligen icke kunna förorda, att straffformen

in or k t enrum alldeles uteslöts ur strafflagen för krigsmakten,

men upptog dock icke den stränga arresten som särskild strafform i sitt

orslag,. utan foreslog 1 stället, att den svåraste formen af disciplinstraff

arrest 1 tredje graden, finge för manskap, ej tillhörande underbefälet, skärpas

genom hardt nattläger eller genom mörkt enrum eller genom bådaTir

l f.°reninf 1 högst sex dagar. Sådan straffskärpning, hvars verkställighet

ej finge ske, förrän vederbörande läkare efter verkställd underso

ning förklarat, att den straffskyldige utan våda för hälsan kunde underkastas

skärpningen, och som verkställdes med en dags afbrott efter den

tredje dagen, fick ej åläggas i andra fall än då »synnerlig råhet, groft

trots mot föreskriven eller eljest gällande ordning eller inrotad vanart

genom forbryteRen adagalagts» och, med hänsyn till af den skyldige förut

utstånden bestraffningar för brott emot strafflagen för krigsmakten eller

skull, uPPforande 1 det icke kunde antagas, att lindrigare straff

skulle d honom öfva tillbörlig verkan.

Inom kommittén yrkades emellertid af reservanter, ibland hvilka

var nuvarande chefen för generalstaben, att mörkt enrum icke skulle upptagas

1 den nya strafflagen såsom vare sig särskild strafform eller straffs

arpnmg; och de framhöllo därvid bland annat, att hvad särskildt de värn
P

1, “SmSe Stra,ffor.men mörk arrest jämförelsevis sällan tillämpats

oc darfor vore obehöflig med en hufvudsakligen på allmän värnplikt

byggd härordning, att för öfrigt, lika litet som stränga straff i och för

sig skapa göda medborgare, de lika litet förmå skapa goda soldater, samt

att någon risk för krigstuktens upprätthållande på intet sätt kunde sägas

inträda genom den mörka arrestens afskaffande.

, A..Ett På krigsIagstifningskommitténs arbete grundadt förslag till ny

strafflag för krigsmakten framlades af Knngl. Maj:t för 1908 års Riksdag,

men blef icke af Riksdagen bifallet, enär det icke åtföljdes af förslag

om kngsdomstolar och processer i krigsrättsmål. Af Kungl. Maj:ts

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

tal på rikssalen vid öppnandet af innevarande riksdag mhamtas att forelintliga

förslag till ny ^^lagstiftning ännu icke aro fardiga att foi Biksdagen

framläggas, af skäl att de äro föremål för bearbetning i syfte att »bringas

i öfverensstämmelse med befogade kraf på rättssäkerhet och humani e ».

I likhet med ofvan åberopade reservanter anser utskottet, att alven

beträffande strafflagen för krigsmakten strafformen inneslutning i mörkt

enrum kan undvaras utan risk för krigstuktens upprätthållande

Huruvida vid ett borttagande af denna strafform ur strafflagen för

krigsmakten bör tillses, att på andra vägar medel vinnas för det motverkande

af synnerligen råa eller om groft brott mot god ordning eller om vanart

vittnande förbrytelser, som man med den ifrågavarande straffskarpnmgen

velat ernå, lärer böra bero på den utredning, som i sådant afseende blitvit

eller varder föranstaltad. , ,, .

Under åberopande af hvad utskottet sålunda anfört, far utskottet

hemställa,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t taga i öfvervägande,

under hvilka villkor inneslutning i mörkt enrum såsom

särskild strafform eller straffskärpning må kunna ur

strafflagstiftningen utgå, samt för Riksdagen framlägga

det förslag, hvartill detta öfvervägande kan gifva anledning.

Stockholm den 1 mars 1912.

På lagutskottets vägnar:

.T(TITAN AVIDÉN.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande nr 22.

9

Reservation:

herr Albert Petersson i Lidingö villastad, med hvilken herrar af Ekenstam,

Håkanson, Trana, von Baumgarten och Bogberg instämt, har anfört:

Saval allmänna strafflagen som strafflagen för krigsmakten äro, såsom

allmänt är bekant, föremål för revision. Hvad särskildt angår strafflagen

ör krigsmakten lärer förslag till ny sådan vara att förvänta inom en nära

framtid, antagligen redan till nästa riksdag. Att den nu väckta frågan

därvid kommer att upptagas till allsidigt bedömande ligger i öppen dag.

Vid sadant förhållande kan jag icke finna det vare sig nödigt eller lämpligt,

att Riksdagen nu uttalar sig därom. Jag hemställer alltså, att motionen

icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Herrar Gustaf Andersson och Bergendahl hafva begärt att få här antecknadt,

att de ej deltagit i behandlingen af detta ärende inom utskottet.

Bihang till Bilcsdagens protokoll 1912. 9 samt. 19 käft. (Nr 22),

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.