Sök i Ratio Lex

Lagutskottets utlåtande Nr 23

1912-03-04 · 23 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 22 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1912:23, Lagutskottets utlåtande Nr 23

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 23.

1

Nr 28.

Ankom till Riksdagens kansli den 5 mars 1912 kl. 7 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. May.ts “proposition med förslag

till lag om ändring i vissa delar af värnpliktslagen den

14 juni 1901.

v en ^en 19 januari 1912 dagtecknad proposition, nr 21, har

Kungl. Maj:t under åberopande af propositionen bilagda utdrag af statsrådsprotokollet

öfver 1 andtförsvarsärenden föreslagit Riksdagen att antaga

följande ö

Lag

om ändring i vissa deiar af värnpliktslagen den 14 juni 1901.

Härigenom förordnas, att § 27 värnpliktslagen skall erhålla följande

andrade lydelse, äfvensom att till samma lag skall fogas en nv S 53 af

nedanstående lydelse: J

27.

tid.

!• . VaRfffor vafnphktig är, sedan han blifvit inskrifven, skyldig Värnpliktigs

att tör sm utbildning tjänstgöra under fredstid i det antal da^ar som här utbildningsnedan

angifves, nämligen: ° ’

.a) V1C^ fotfolket, positionsartilleriet, fästning sartilleriet, fästningsing

en förtrupper na och trängen i sammanlagdt tvåhundrafyrtio dagar, hvilken

tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:

med en första tjänstgöring (rekrytskola) om etthundrafemtio dagar

under andra året, samt

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 9 samt 20 höft. (Nr 23.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets utlåtande Nr 23.

med en repetitions-(regements-)öfning om trettio dagar under hvart

och ett af andra, tredje och fjärde åren;

b) vid rytteriet, fältartilleriet samt fältingenjör- och fälttelegraftrupperna

i sammanlagdt trehundrasextiofem dagar, hvilken tjänstgöring, på

sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:

med en första tjänstgöring (rekrytskola) om tvåhundraåttioen dagar,

som tager sin början under första året, samt

med en repetitions-(regements-)öfning om fyrtiotvå dagar under hvart

och ett af andra och tredje åren;

c) vid flottan i sammanlagdt trehundra dagar, hvilken tjänstgöring,

på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:

af de i § 25 mom. 1 a) nämnda värnpliktiga äfvensom af andra å

sjömanshus inskrifna värnpliktiga till det antal Konungen bestämmer i en

följd under första och andra året eller, där Konungen till följd af särskilda

omständigheter pröfvar nödigt, under allenast andra året,

af dem, som utan att tillhöra sjömanshus jämlikt § 25 mom. 1 b)

tilldelats flottan och som därvid inskrifvits till sjötjänst, jämväl i en följd

under andra året eller, där Konungen till följd af särskilda omständigheter

pröfvar nödigt, med en första tjänstgöring om tvåhundra dagar

under första eller andra eller under första och andra året samt med en

repetitionsöfning om etthundra dagar under fjärde året,

af till fästningstjänst inskrifna värnpliktiga med en första tjänstgöring

om tvåhundrafemtioåtta dagar, som tager sin början under första

eller andra året, och med en repetitionsöfning om fyrtiotvå dagar under

fjärde året, samt

af flottans öfriga värnpliktiga med en första tjänstgöring om tvåhundra

dagar under första eller andra eller under första och andra året

samt med en repetitionsöfning om etthundra dagar under fjärde året.

För värnpliktig, som tilldelats fotfolket och uttagits till särskild

vinterutbildning (skidlöpartjänst), må, på sätt Konungen finner godt förordna,

första tjänstgöringen taga sin början redan under första året.

Värnpliktig, uttagen till trängen i förvaltningstjänst eller egentlig

sjukvårdstjänst eller till stationstjänst vid flottan, så ock värnpliktig, som

för utbildning vid Gottlands infanteriregemente uttagits från annat regementes

inskrifningsområde, må, på sätt Konungen finner godt förordna,

fullgöra honom åliggande tjänstgöring i en följd.

Värnpliktig, som aflagt medicine kandidatexamen och fullgjort därefter

följande föreskrifna propedeutiska kurser och grundläggande tjänstgöring,

äfvensom värnpliktig, hvilken aflagt tandläkarexamen, må, på sätt

Konungen förordnar, fullgöra två eller flera repetitionsöfningar i en följd.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 23. 3

. Repetitionsöfning må icke, där ej Konungen finner nödigt att för

särskilda fall annorlunda förordna, äga rum

Vld de in°m Häfleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och No ri bottens län förlagda fotfolksregementen under tiden från och med

den 11 juli till och med den 31 augusti samt

vid öfriga. fotfolksregementen, med undantag af de för sjöfästningarna

afsedda, under tiden från och med den 11 juli till och med den 9 september.

2. Icke vapenför värnpliktig är, sedan han blifvit inskrifven, skyldig

att, på sätt Konungen närmare förordnar, för sin utbildning tjänstgöra

under fredstid i sammanlagdt etthundraåttiotvå dagar, hvilken tjänstgöring

skall fullgöras antingen i en följd med början under första eller andra

året eller med en första och en andra tjänstgöring under de tre första åren.

Värnpliktig, hvilken inskrifvits såsom vapenför, men senare befinnes

icke vapenför, är skyldig tjänstgöra i sammanlagdt det antal dagar, som

ofvan 1 detta inom. sägs. Sådan värnpliktig äger att såsom fullgjord värnpliktstjänstgöring

tillgodoräkna sig den tid, han tjänstgjort såsom vapenför.

3\ Varder fartyg, därå värnpliktig tjänstgör, hindradt att återkomma

till. station af flottan och blifva afmönstradt, innan tiden för den tjänstgöring

till hvilken den värnpliktige inkallats, gått till ända, är denne

likväl skyldig, att tjänstgöra ombord, till dess afmönstringen ägt rum.

Ersättning för den Överskjutande tjänstgöringstiden erhåller den

värnpliktige enligt särskilda bestämmelser.

’ . 4; ^ar värnpliktig under i mom. 1 eller 2 föreskrifven tjänstgöring

blifvit Vild till straff för rymning eller för olofligt undanhållande af minst

ett dygns varaktighet, eller har hans tjänstgöring afbrutits för verkställighet

åt straffarbete eller omedelbart ådömdt fängelsestraff, skall den tid, under

hvilken han var rymd eller olofligen undanhöll sig eller hans tjänstgöring

sålunda var afbruten, ej tillgodoräknas honom såsom tjänstgöringstid, där

ej Konungen för särskilda fall annorledes förordnar. I hvad mån den

värnpliktige .må tillgodoräkna sig fullgjord del af tjänstgöringen, samt i

hvilken ordning han skall fullgöra återstående tjänstgöringsskyldighet bestämmer

Konungen. ö ’

§ 53.

1. Bestämmelsen i § 27 mom. 2 om tjänstgöringstidens längd för

f vapenför värnpliktig skall tillämpas beträffande värnpliktig, som insknfves

år 1912 eller senare, med det undantag, som nedan omförmäles

1 mom. 2, så ock beträffande värnpliktig, som blifvit inskrifven tidigare än

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

4 Lagutskottets utlåtande Nr 23.

år 1912, men till följd af laga förfall eller beviljadt uppskof påbörjar tjänstgöring

tidigast å tid, då den skolat pabörjas, om han inskrifvits ar 1912.

2. Beträffande icke vapenför värnpliktig, som inskrifvits tidigare än

år 1912 och ej innefattas i det i mom. 1 gifna stadgande, så ock beträffande

icke vapenför värnpliktig, som, efter att utan laga förfall hafva uteblifvit

från inskrifningsförrättning före år 1912, inskrifves sagda år eller senare,

äge Konungen efter utfärdandet af denna lag förordna, i hvad mån den i

hittills gällande lag stadgade tjänstgöringstid må nedsättas intill den ofvan

i § 27 mom. 2 bestämda.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande proposition,

får utskottet hänvisa till det vid densamma fogade utdrag af statsrådsprotokollet.

Vid behandlingen af detta ärende har utskottet i den ordning, som

i § 46 riksdagsordningen föreskrifves, inhämtat uppgifter dels angående

antalet yrkesmän på hvarje truppförband eller station vid flottan, dels angående

antalet arbetstimmar i medeltal per dag på truppens verkstäder

och dels angående storleken af timpenningen i de olika orterna för dylikt

arbete; och hafva i anledning däraf till utskottet öfverlämnats från cheferna

för generalstaben och marinstaben samt från kommerskollegium i

ämnet infordrade uppgifter.

Därjämte har utskottet från landtförsvarsdepartementet fått emottaga

åtskilliga handlingar, uträkningar och tabeller rörande det i propositionen

behandlade ärendet.

Enligt nu gällande bestämmelser i ämnet, hvilka innefattas i § 27

värnpliktslagen den 14 juni 1901, utgör tjänstgöringstiden för icke vapenför

värnpliktig: om han tilldelats fotfolket, positionsartilleriet, fästningsartilleriet,

fästningsingenjörtrupperna och trängen sammanlagdt tvåhundrafyrtio

dagar, om han tilldelats rytteriet, fältartilleriet samt fältingenjörsoch

fälttelegraftrupperna sammanlagdt trehundrasextiofem dagar samt om

han tilldelats flottan sammanlagdt trehundra dagar.

Enligt kungl. förordningen den 5 december 1901 angående inskrifning

och redovisning af värnpliktiga samt deras tjänstgöring m. m. skola

samtliga icke vapenföra värnpliktiga inskrifvas till värnpliktstjänst; och i

de särskilda föreskrifter angående värnpliktigas fördelning mellan hären

och flottan, hvilka utfärdats i enlighet med sistnämnda förordning, upptages

bland befattningar, till hvilka icke vapenföra värnpliktiga skola in
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets utlåtande Nr 23.

skrifvas vid de olika truppslagen och tjänstegrenarna af hären samt tjänsterna

vid flottan, en särskild kategori, militärarbetare. Enligt generalorder den 14

mars 1902 — angående utbildning af värnpliktiga till reservunderbefäl

och fackmän — skola dessa såsom militärarbetare inskrifna, i den mån

de därtill äro användbara, deltaga i nytillverkning, reparationer, rengöring

och vård af persedlar och materiel af olika slag, samt i öfrigt användas

såsom handräckning i kasärn (barack), läger, förråd o. s. v., såsom

markörer under skjutöfningarna och vid artilleriet såsom målhandräckning,

till bevakning, där så är lämpligt, äfvensom till öfriga ifrågakommande

göromål, allt på det att de vapenföra värnpliktiga ej mer än oundgängligen

kräfves skola tagas i anspråk för andra arbeten och handräckningsgöromål

än dem, som kunna anses ingå i soldatutbildningen.

Antalet icke vapenföra värnpliktiga vid armén och flottan har under

utbildningsåret 1910—1911, inberäknadt dem, som inskrifvits såsom vapenföra

men sedermera öfverförts till de icke vapenföra, uppgått till i rundt

tal 6,200, däraf inemot fyra femtedelar utgjorts af militärarbetare och

återstoden tjänstgjort såsom yrkesmän eller skrifbiträden.

Rörande den föregående behandlingen af förevarande ärende finner

sig utskottet böra här erinra om följande:

I anledning af väckt motion anhöll Riksdagen i skrifvelse den 19

maj 1904, det täcktes Kungl. Maj:t efter nödig utredning rörande det

antal af icke vapenföra värnpliktiga, som borde tilldelas hvarje truppförband

samt flottan och kustartilleriet, för Riksdagen framlägga förslag till

sådana bestämmelser, att endast det antal icke vapenföra, som motsvarade

det verkliga behofvet, komme att uttagas till eller användas i tjänstgöring.

På sätt af propositionen framgår, förordade den kommitté, som tillsattes

i anledning af Riksdagens berörda skrifvelse, den s. k. kommittén

angående icke vapenföra värnpliktigas tjänstgöring, i sitt den 25 juli 1905

afgifna betänkande en för alla ifrågavarande värnpliktiga lika tjänstetid af

180 dagar. Till stöd för detta sitt förslag erinrade kommittén, att, under

det att man vanligen bestämde tjänstgöringstidens längd för de vapenföra

värnpliktiga med hänsyn till den utbildning, som i fält erfordrades för

dem, torde däremot i fråga om de icke vapenföra hufvudändamålet med

deras fredstjänstgöring icke vara att utbilda och förbereda sig till sin

tjänst vid krigstillfälle, utan att utföra vissa arbeten och handräckningar.

Antalet icke vapenföra borde därför i främsta rummet rättas efter behofvet

af arbetskraft för dessa arbeten. Vidare anförde kommittén, att då

det gällde att undersöka, i hvilken utsträckning de icke vapenföra värnpliktigas

uttagning och användning kunde minskas, syntes man böra utgå

ifrån, att de icke vapenföra värnpliktiga fortfarande, om möjligt, borde

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utlåtande Nr 23.

användas till militära handräckningar i sådan omfattning, att de vapenföra

värnpliktiga ej behöfde anlitas för handräckningsgöromål mera än

som erfordrades för deras fältmässiga utbildning, under det att de civila

arbeten, hvilka för närvarande utfördes af de icke vapenföra, åtminstone

till största delen kunde öfverlämnas åt civila arbetskrafter. De jämförelsevis

fåtaliga egentliga yrkesmännen bland de icke vapenföra borde dock

allt framgent användas till civila arbeten, hvar och en i sitt fack, dels

emedan den arbetsprodukt, de härigenom lämnade, blefve vida värdefullare,

än om de fullgjorde vanliga handräckningsgöromål, dels emedan det måste

anses ligga en omedelbar krigsförberedelse af ganska stor betydelse däri,

att icke vapenföra skräddare, skomakare och sadelmakare m. fl. yrkesmän

utbildades i samma slags arbeten, som de skulle utföra vid mobilisering.

Det åsyftade ändamålet syntes kommittén lämpligast skola nås

genom anlitande af två utvägar — minskning af såväl antalet icke vapenföra

som deras tjänstgöringstid. Genom ändring i gällande föreskrifter

angående värnpliktigas duglighet till krigstjänst syntes antalet icke vapenföra

kunna nedbringas med 10 procent af det nuvarande. För de återstående

90 procenten af dem borde tjänstgöringstiden minskas till omkring

3A af den i värnpliktslagen bestämda. Då det ojämförligt största antalet

icke vapenföra tjänstgjorde vid truppslag med 240 dagars utbildning, ansåg

kommittén, att man sannolikt komme nämnda mål ganska nära genom

att för alla icke vapenföra minska tjänstgöringstiden till 3U af 240 dagar

d. v. s. till 180 dagar. Att, såsom föresloges i riksdagsskrifvelsen, inkalla

de icke vapenföra värnpliktiga i grupper blefve också lättast, om tjänstgöringstiden

för dem sattes till ett hälft år eller för jämnhetens skull till

180 dagar. Efter år 1908, om ej förr, komme nämligen samtliga truppförband

att blifva åtminstone i viss mening garnisonerade och därför att

behöfva icke vapenföra värnpliktiga under hela året.

Beträffande värdet af de civila arbeten, de icke vapenföra värnpliktige

utförde, meddelar kommittén, att detta under 1904 års vapenöfningar inom

andra arméfördelningen uppskattats till 1 krona 35 öre för hvarje tjänstgöringsdag,

under det att kostnaden för eu icke vapenför värnpliktig under

en dag uppginge till 1 krona 30 öre. Förklaringen till att den uppkomna

vinsten icke blifvit större läge åtminstone delvis däri, att de icke vapenföra

värnpliktiga under omkring en ä två timmar dagligen erhållit rekrytutbildning

och allmänt medborgerlig utbildning samt däri, att de, där tillgången

på icke vapenföra varit riklig, äfven användts till arbeten, hvilka

i det civila lifvet vanligen utfördes af arbeterskor, exempelvis tvätt, och

hvilka därför betingade ett jämförelsevis lågt arbetspris.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 23.

7

Sedan Kungl. Maj:t den 5 januari 1906 åt cheferna för generalstaben

och för flottans stab uppdragit att i samråd utarbeta ett förslag

till samfälld plan för rikets försvar, afgåfvo nämnda chefer den 18 oktober

1906, förutom förslag till sådan samfälld plan, tillika ett förslag till

lag om ändrad lydelse af vissa delar af värnpliktslagen, i hvilket förslag

för ordnande af förevarande angelägenhet föreslogs att man skulle inom

den föreskrifna längsta tjänstgöringstiden reglera de icke vapenföras af

olika kategorier tjänstgöring genom att, där tillgången öfverstege behofvet,

i motsvarande grad afkorta tjänstgöringen.

1907 års generalskommission, hvars behandling denna fråga därefter

underställdes, yttrade beträffande denna fråga, att tjänstgöringen borde,

såvidt anginge militärarbetarna, ordnas i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med det förslag, som afgifvits af kommittén angående icke vapenföra värnpliktigas

uttagning och tjänstgöring. Yrkesmännen och skrifbiträdena bland

de icke vapenföra värnpliktiga borde däremot erhålla lika lång tjänstgöring

som de vapenföra eller enligt generalskommissionens förslag 365 dagar.

I samma riktning uttalade sig 1907 års försvarskommitté, som

emellertid föreslog, att antalet tjänstgöringsdagar för militärarbetare

skulle sättas till 182 samt att, för beredande af möjlighet att i någon

mån utjämna antalet militärarbetare mellan olika år, tjänstgöringen skulle

kunna fullgöras antingen i en följd med början under första eller andra

året eller med en första och en andra tjänstgöring under de tre första

åren, hvarvid de värnpliktigas egna önskningar borde så långt ske kunde

röna tillmötesgående. I likhet med generalskommissionen ansåg kommittén,

att yrkesmän och skrif biträden borde undergå längre tjänstgöring

än militärarbetarna och förordade en tjänstgöringstid för dessa värnpliktiga

af 365 dagar.

På grundvalen af sistnämnda förslag aflat Kungl. Maj:t proposition

till 1911 års riksdag, däri föreslogs bland annat, att militärarbetare

skulle tjänstgöra i sammanlagdt 182 dagar, hvilken tjänstgöring skulle

fullgöras antingen i en följd med början under första eller andra året

eller med en första och en andra tjänstgöring under de tre första åren;

samt att annan icke vapenför skulle tjänstgöra i det antal dagar, som enligt

nu gällande bestämmelser vore föreskrifvet för vapenför värnpliktig

vid vederbörligt truppslag af hären eller vid flottan, hvilken tjänstgöring

skulle fullgöras i en följd med början under första eller andra året. Värnpliktig,

som inskrifvits såsom vapenför men sedermera befunnits icke vapenför,

skulle vara skyldig att tjänstgöra under den tid, som föreslagits

beträffande militärarbetare eller andra icke vapenföra, allteftersom den värnpliktige

komme att hänföras till den ena eller andra af dessa kategorier.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 23.

Kungl. Maj:ts förslag förordades af lagutskottet, som emellertid på

anförda skäl tillika hemställde, att Riksdagen måtte i skrifvelse till

Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida och

i hvad mån genom ändring i meddelade föreskrifter i afseende å icke vapenföra

åliggande tjänstgöringsskyldighet ytterligare besparing af kostnad

kunde åvägabringas samt för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill

utredningen kunde föranleda.

Vid utskottets utlåtande var fogad en af herrar S. F. E. Söderbergh,

B. P. Ersson, C. P. Jansson, B. A. Petrén och H. Lindqvist afgifven reservation,

däri, närmast i anslutning till 1905 års kommittéförslag, yrkades,

att tjänstgöringstiden för alla icke vapenföra värnpliktiga måtte, utan

afseende å yrke och vapenslag, sättas till 182 dagar.

Första kammaren biföll, i enlighet med Kungl. Maj:ts proposition och

utskottets hemställan, berörda ändringar i värnpliktslagen, men afslog förslaget

till skrifvelse i ämnet till Kungl. Maj:t. Andra kammaren åter fattade

sitt beslut i enlighet med en af herr S. H. Kvarnzelius i ämnet väckt

motion, afseende att tjänstgöringstiden för alla icke vapenföra värnpliktiga

skulle bestämmas till hälften af den tjänstgöringstid, som gällde för vapenför

värnpliktig vid det truppslag, som den icke vapenföre blifvit tilldelad.

Därjämte biföll kammaren lagutskottets nämnda skrifvelseförslag.

I afgifvet sammanjäinkningsförslag hemställde lagutskottet om bifall

till berörda vid utskottets förut afgifna utlåtande af herr Söderbergh m.

fl. fogade reservation. Denna hemställan bifölls af Andra kammaren, men

afslogs af den Första, hvadan alltså hela frågan för 1911 års Riksdag förföll.

Frågan om nedsättning i de icke vapenföra värnpliktigas tjänstgöringstid

har därefter hänskjutits till de jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den

1 december 1911 tillsatta försvarsberedningarna för afgifvande af yttrande

utan afbidan på resultatet af beredningarnas arbete i öfrigt.

Af anförda skäl hafva beredningarna hemställt, att den tid, under hvilken

icke vapenför värnpliktig skall vara skyldig att för sin utbildning tjänstgöra

under fredstid, för samtliga icke vapenföra måtte nedsättas till 182 dagar; och

hafva beredningarna ansett, att, såsom förutsattes såväl beträffande militärarbetarna

i Kungl. Maj:ts proposition till förliden riksdag som beträffande

samtliga icke vapenföra i lagutskottets förutberörda sammanjämkningsförslag,

tjänstgöringen i fråga bör fullgöras antingen i en följd med början

under första eller andra året eller med en första och en andra tjänstgöring

under de tre första åren. Äfven beträffande värnpliktig, hvilken

inskrifvits såsom vapenför, men senare kefinnes icke vapenför, borde enligt

beredningarnas mening sistnämnda förslag lända till efterrättelse.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 23.

9

Därjämte hafva beredningaima, med hänsyn ej minst till den afsevärda

kostnadsbesparing, som skulle följa af den föreslagna nedsättningen

i tjänstgöringstiden för de icke vapenföra, framhållit önskvärdheten

af att densamma, i den mån det befinnes möjligt, vinner tilllämpning

redan å de värnpliktiga, som under år 1911 inskrifvits för

tjänstgöring, eller som inskrifvits tidigare, men på grund af erhållet

uppskof med tjänstgöringen eller af laga förfall i tjänstgöringsafseende

borde med dem likställas. I betraktande af de olikheter i fråga om tjänstgöringstidens

början och slut samt andra särskilda omständigheter, som i

fråga om icke vapenföra äro rådande äfven vid samma vapenslag och som,

med hänsyn exempelvis till fall, där dessa värnpliktiga redan vid ikraftträdandet

af den ifrågasatta lagändringen i större omfattning börjat fullgöra

sin tjänstgöring, göra det svårt att gifva en dylik tillämpning generell,

i värnpliktslagen uttryckt giltighet, hafva beredningarna ifrågasatt,

att det öfverlämnas åt Kungl. Maj:t att, med beaktande af förhållandena

vid de olika truppförbanden inom armén samt vid marinen, bestämma

i hvad mån och på hvad sätt den föreslagna nedsättningen lämpligen

bör komma äfven nu afsedda inskrifna till godo.

Uti nu förevarande proposition har Kungl. Maj:t föreslagit, att tjänstgöringstiden

för alla icke vapenföra värnpliktiga, oberoende af huruvida

de äro att hänföra till militärarbetare eller icke, skall bestämmas till

182 dagar.

Därjämte har Kungl. Maj:t i en till värnpliktslagen fogad ny paragraf,

§ 53, föreslagit bestämmelser rörande tiden och sättet för de nya

lagbestämmelsernas genomförande. Bestämmelsen om 182 dagars tjänstgöringstid

skulle utan vidare göras tillämplig å de icke vapenföra värnpliktiga,

som inskrifvas år 1912 eller senare och som icke därförinnan utan

laga förfall uteblifvit från inskrifningsförrättning, äfvensom å de icke

vapenföra värnpliktiga, som inskrifvits tidigare än år 1912, men till följd

af laga förfall eller beviljadt uppskof påbörja tjänstgöring tidigast å tid,

då den skolat påbörjas, om de inskrifvits år 1912. Beträffande öfriga

icke vapenföra värnpliktiga, särskildt den stora gruppen af värnpliktiga,

som inskrifvits år 1911 och fullgöra tjänstgöring år 1912, skulle Konungen

äga att förordna, i hvad mån en afkortning intill 182 dagar i tjänstgöringstiden

må kunna äga rum.

Den sålunda föreslagna afkortningen i tjänstgöringstiden för icke

vapenföra värnpliktiga har enligt propositionen beräknats medföra en årlig

minskning i vissa ordinarie anslag, uppgående till omkring 660,000 kronor

under fjärde och omkring 136,000 kronor under femte hufvudtiteln.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 9 sand. 20 käft. (Nr 23.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets utlåtande Nr 23.

Af de utredningar och yttranden, som i denna fråga afgifvits af

1905 års kommitté, af 1907 års generalskommission, af den samma år

tillsatta stora försvarskommittén samt af de förra året anordnade s. k.

försvarsberedningarna, finner utskottet klarligen framgå, på sätt departementschefen

i sitt yttrande till statsrådsprotokollet jämväl framhållit, att

eu nedsättning i tjänstgöringstiden för icke vapenföra värnpliktiga kan och

bör äga rum. Rörande omfattningen af denna nedsättning hafva, hvad

angår militärarbetarne eller sådana icke vapenföra värnpliktiga, som ej äro

yrkeskunniga eller användas såsom skrifbiträden, utgörande den ojämförligt

största delen eller omkring fyra femtedelar af hela antalet, samtliga de

i saken hörda myndigheterna varit ense därom, att en nedsättning i deras

tjänstgöringstid kan ske åtminstone till 182 dagar. En sådan nedsättning

föreslogs ock till förlidet års Riksdag; och båda kamrarne enades i realiteten

om lämpligheten af en dylik nedsättning.

Hvad härefter angår sådana icke vapenföra, som äro yrkeskunniga,

äfvensom skrifbiträdena, hafva såväl 1905 års kommitté som försvarsberedningarna

jämväl för dessa förordat en nedsättning af tjänstgöringstiden

till åtminstone 182 dagar. Detta öfverensstämmer också med det beslut,

som vid 1911 års riksdag i anledning af lagutskottets ofvanberörda sammanjämkningsförslag

enhälligt fattades af Andra kammaren.

I likhet med försvarsberedningarna finner utskottet tillräckliga skäl

icke vara anförda, hvarför den ifrågasatta nedsättningen icke skulle få

verka äfven till förmån för icke vapenföra yrkesmän och skrifbiträden.

Här gäller icke, att det för deras utbildning behöfves en längre tjänstgöringstid;

utan en sådan skulle här motiveras allenast af det gagn, som

deras under tjänstgöringstiden utförda arbete kunde medföra för det allmänna.

I sistberörda hänseende må emellertid erinras därom, att, enligt hvad

af 1905 års kommittés utredning framgår, värdet af de af dessa icke

vapenföra utförda civila arbeten icke kan skattas så särdeles högt och endast

med en obetydlighet, om ens något, öfverstiger kostnaden för deras

underhåll; samt att för öfrigt, äfven om deras arbeten synas kunna tillföra

statsverket någon vinst, denna i allt fall är ringa i förhållande till

de nationalekonomiska hänsyn, som tala emot de icke vapenföras användning

till dylika arbeten.

Af de till utskottet från landtförsvarsdepartementet öfverlämnade

handlingar har för öfrigt framgått, att det endast är i högst ringa omfattning,

som arméns och flottans behof af yrkesmässig arbetskraft fylles

genom de icke vapenföra yrkesmännen. Till och med reparationsarbeten

hafva allenast till en mycket obetydlig procent kunnat utföras af dessa

yrkesmän; utan den ojämförligt största delen äfven af dylikt arbete har

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 23.

11

måst utlegas till civila arbetare eller på entreprenad. En så ringa ökning

i de å truppförbanden utförda arbeten som den, hvilken skulle vinnas

genom en längre tjänstgöringstid för de yrkeskunniga icke vapenföra,

synes utskottet icke kunna innebära giltigt skäl att frångå den med rättvisa

och billighet öfverensstämmande principen att, såvidt möjligt, af

samtliga ifrågavarande värnpliktiga fordra samma tjänstgöringstid, då hänsyn

till deras utbildning icke kräfver någon olikhet därutinnan.

Slutligen vill utskottet i allmänhet framhålla, att genom ett ändamålsenligare

anordnande af de icke vapenföra värnpliktigas arbete och ett

bättre till våldtagande af deras arbetskraft, något som är att eftersträfva

jämväl ur annan än kostnadssynpunkt, enligt utskottets uppfattning mycket

är att vinna med hänsyn till besparing af arbetstid och arbetskraft vid

detta arbete.

Utskottet finner sig därför för sin del böra tillstyrka bifall till propositionen

i hvad afser såväl den ena som den andra kategorien af icke

vapenföra värnpliktiga.

Hvad därefter angår de af Kungl. Maj:t föreslagna stadgandena

rörande tiden och sättet för de nya lagbestämmelsernas genomförande, synes

utskottet icke något vara att erinra mot desamma. Därvid må framhållas,

att, enligt hvad från landtförsvarsdepartementet till utskottet öfverlämnade

handlingar utvisa, den nedsättning i värnpliktstiden, som enligt det föreslagna

öfvergångsstadgandet skall ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma,

beräknats blifva allenast 30 dagar för samtliga truppslag

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa.

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må af

Riksdagen bifallas.

Stockholm den 4 mars 1912.

På utskottets vägnar:

JOHAN WIDÉN.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets utlåtande Nr 23.

Reservationer:

dels af herrar HäJcanson, Gezelius och von Baumgarten, hvilka

anfört:

»Den med anledning af Riksdagens skrifvelse den 19 maj 1904 åt

Kungl. Maj:t den 3 februari 1905 tillsatta kommittén kunde grunda sitt

betänkande och sitt förslag endast på de yttranden från truppförbandscheferna,

som från dem infordrats genom skrifvelse den 30 maj 1904

hvilka yttranden sålunda å sin sida hufvudsakligen måste grunda sig på

erfarenhet under åren 1902 och 1903 äfvensom på chefens för

generalstaben öfver dessa yttranden afgifna utlåtande.

Det är påtagligt, att den grund, på hvilken kommittén sålunda

måste bygga, — erfarenheten från allenast de två år, som följde närmast

efter året. för den nya härordningens antagande — måste vara skäligen

osäker. Äfven en ganska flyktig granskning och jämförelse af truppförbandschefernas

yttranden gifver tydligt vid handen, att dessa chefer vid

tidpunkten för yttrandenas afgifvande icke kunde med full säkerhet fastställa

behofvet af icke vapenföra värnpliktiga ens under då rådande kända

förhållanden och således än mindre lämna tillförlitligt stöd för bedömandet

af detta behof under de ändrade förhållanden, som härordningens genomförande

skulle skapa. Chefen för generalstaben framhåller äfven detta i

sitt nyssnämnda yttrande sålunda: »Först när infanteriets nya förläggning

blifvit ordnad och sedan den ökade tjänstgöringstiden med år 1908

inträdt, kan man få någon erfarenhet, huru det för framtiden kan ställa

sig med behofvet af icke vapenföre och deras tjänstgöring» (se kommittébetänkandet

sid. 52, 53).

Kommittén var ju emellertid tvungen att söka lösa sitt uppdrag, hur

vanskligt det än kunde synas den att träffa det riktiga; och då det kunde

påvisas, att ifrågavarande värnpliktiga väl funnit full användning under

sin tjänstetid men härunder användts jämväl till sådana arbeten, som

utan olägenhet kunnat utföras af civila arbetare, ansåg sig kommittén berättigad

antaga en minskning af deras antal eller tjänstgöringstid möjlig.

Utgående från förhållandena under ett år vid en enda arméfördelning

(kommittébetänkandet sid. 84, 85), vid hvilken ungefärligen 1h af dessa

värnpliktigas arbetsdagar användts till »civila arbeten», drog kommittén vidare

den slutsatsen, att teoretiskt taget de icke vapenföras tjänstgöringstid

borde kunna minskas med Med stöd af de ingifna yttrandena och

vissa ganska tänjbara synpunkter (se betänkandet sid. 86—88) har kom
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 23.

13

mitten därefter gjort en beräkning af det minsta behofvet af sådana värnpliktiga

för de olika truppförbanden. Denna beräkning kunde dock tydligen

ej blifva vidare tillförlitlig, då man ju saknade hvarje erfarenhet om

huru förhållandena skulle gestalta sig, sedan den nya härordningen trädt

i full kraft, medförande bland annat ökad tjänstetid för de värnpliktiga,

minskadt antal fast anställdt manskap och samtliga truppförbands kasernering,

allt omständigheter, som måste utöfva väsentligt inflytande på

frågan.

Resultatet hlef emellertid, att kommittén fasthöll vid minskningen

med 73, hvilket beräknades ungefärligen motsvara en nedsättning af samtliga

icke vapenföra värnpliktigas tjänstgöringstid till 180 dagar. Ehuruväl

något säkrare resultat vid denna tidpunkt väl knappast stod att vinna,

kan det dock icke anses pålitligt för all framtid.

Det är dock ytterst på detta kommittébetänkande, som Ivungl. Maj:ts

nu föreliggande nådiga proposition äfvensom utskottet stödja sig, på enahanda

sätt som tillförne tid efter annan skett af generalskommissionen

år 1907, af försvarskommittén år 1910 och i Kungl. Maj:ts nådiga proposition

nr 2 till nästlidet års riksdag. Därvid har man icke inlåtit sig på

frågan, huruvida icke under årens lopp grunden för 1905 års kommittébetänkande

rubbats. Ej heller hafva, såsom det vill synas, vederbörande

truppförbandschefer och andra myndigheter varit satta i tillfälle att ånyo

yttra sig i frågan, åtminstone icke i dess helhet.

I fråga om nyssnämnda proposition till nästlidet års riksdag är

emellertid att ihågkomma, att däri jämväl framställdes förslag, som ostridigt

skulle verka till försvarets stärkande. Vid sådant förhållande och

då man antog sig kunna förmoda, att propositionen i dess helhet skulle

af riksdagen bifallas, ansåg man sig kunna bortse därifrån, att fullständigare

utredning icke framlagts i frågan om minskning af tjänstgöringstiden

för icke vapenföra »militärarbetare».

Då den nu föreliggande propositionen icke innefattar något förslag

till’ försvarets stärkande eller utveckling, utan endast till minskning af de

icke vapenföra värnpliktigas tjänstgöringstid, synas ofvan upptagna förhållanden

gifva full anledning att påkalla en förnyad utredning, innan någon

som helst dylik minskning företages. En sådan minskning kan ju nämligen

medföra, att volontärer och vapenföra värnpliktiga obehörigt måste

tagas i anspråk för handräckningsgöromål, hvaraf följden skulle blifva kortare

öfningstid och sämre utbildning för dessa, något som vi under inga

förhållanden anse tillrådligt. Ett ytterligare stöd för yrkande på förnyad

utredning finna vi däruti, att inom militära kretsar den uppfattningen

synes så godt som enarådande, att antalet militärarbetare inom armén i

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Lagutskottets utlåtande Nr 23.

dess helhet snarare är för litet än motsatsen. Väl har det kunnat inträffa,

att deras antal vid ett eller annat infanteriregemente något år varit onödigt

stort — hvilket ju icke heller är underligt, då, enligt de till utskottet

lämnade uppgifterna, betydliga variationer i antalet finnas regementena

emellan, t. ex. år 1911 vid Dalregementet 306 st. mot endast 75 st. vid

Västmanlands regemente — dock ej större än att motsvarande brist funnits

på andra håll. Vid de beridna truppslagen har i regel brist på han dräckningsmanskap

ständigt varit rådande. Skulle nu tjänstgöringstiden för

militärarbetare vid dessa truppslag nedbringas till hälften, så måste tydligen,

därest förhållandena icke rent af skola blifva sämre än förut, deras

antal fördubblas. Vid marinen skulle äfven säkerligen en ökad uttagning

blifva nödvändig. Till de beridna truppslagen och marinen komme på

grund häraf åtminstone 1,000 militärarbetare att behöfva tagas från de nu

till infanteriet afdelade. Minskas därefter tjänstgöringstiden för de återstående

från 240 till 182 dagar d. v. s. med ungefär en fjärdedel, så blir

den totala reduktionen vid infanteriet så betydlig, att det återstående antalet

förmodligen skulle blifva alldeles otillräckligt för fullgörande af de

militära handräckningarna.

Då det emellertid kan vara möjligt, att någon minskning i dessa

icke vapenföras tjänstgöringstid utan olägenhet skulle kunna äga rum genom

en klok uppdelning på truppförbanden och fördelning på olika perioder,

så synes oss, särskild! som därmed möjligen äfven kunde vinnas en ur

flera synpunkter önskvärd lika lång tjänstgöringstid för alla icke vapenföra,

hvilket truppslag de än tilldelas, en förnyad utredning i ärendet böra

verkställas. Vid denna utredning, som torde böra grunda sig på inedelförhållandena

under senaste år, synes en fullständig plan för de icke vapenföras

fördelning och inkallelse i olika perioder för de olika truppförbanden

böra uppgöras, så att Riksdagen fullt kan öfverblicka innebörden af en

reduktion.

Vidare synes det kunna ifrågasättas, huruvida icke särskilda bestämmelser

behöfva utfärdas för att en så vidsträckt öfverföring af ifrågavarande

värnpliktiga från ett inskrifningsområde till annat som möjligen kan

erfordras, lagligen må låta sig verkställas. Det torde jämväl böra undersökas,

huru simulering, som säkerligen i stor utsträckning kommer att

försökas, om de icke vapenföras tjänstetid blir kortare än vapenföras, skall

kunna förebyggas.

En betydlig svårighet vid uppgörandet af plan för militärarbetarnas

lämpliga fördelning uppkommer därigenom, att deras antal under tjänstgöringens

fortgång afsevärdt växer genom öfverföring från vapenföra till

icke vapenföra. Genom eftergift af återstående tjänstgöringstid för sådana

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 23.

15

öfverförda icke vapenföra skulle man möjligen kunna vinna två fördelar

nämligen dels att den för inskrifningen uppgjorda planen af de icke vapentöras

fördelning icke komme att behöfva rubbas, dels att simulerino- icke

blefve så lockande.

Det finnes, synes oss, många omständigheter som kunna behöfva

tagas under öfvervägande i samband med frågan om en förändring af de

icke vapenföras tjänstgöringstid, äfven om man anser, att den kan lösas

oberoende af frågan om de vapenföras tjänstetid, med hvilken den dock

pa det allra intimaste sammanhänger. Häraf styrkas vi ytterligare i vår

uppfattning om nödvändigheten af en förnyad och grundlig utredning

hvarvid äfven frågans ekonomiska sida fullständigt bör belysas.

. . 1 den nådiga propositionen angifves, att den föreslagna afkortning

i tjänstgöringstiden för de icke vapenföra beräknats medföra en årlfö

minskning i vissa ordinarie anslag, uppgående till 660,000 kronor under

fjärde och 136 000 kronor under femte hufvudtiteln. Dessa summor angifva

emellertid tydligen alls icke den besparing för statsverket, som genom

afkortning^ vinnes, utan endast minskningen i kostnad för dessa värnp

lktigas underhåll och aflöning. Denna minskning motväges naturligtvis

åt värdet af det arbete, som under den bortskurna tiden skulle blifvit utfördt

af dessa värnpliktiga, hvilket arbete på något sätt måste ersättas,

iy det är väl att märka, att 1905 års kommitté då den föreslog afkortningen,

utgick därifrån, att civila arbetare skulle utföra det arbete, som

genom minskning i de värnpliktigas tjänstgöringsdagar gick förloradt. Att

detta icke skulle vara nödvändigt har oss veterligen icke heller sedermera

gjorts gällande, än mindre bevisats.

För att kunna bedöma den ekonomiska sidan af frågan, sådan den

nu torde ställa sig, hafva vi, då någon beräkning häröfver icke blifvit utskottet

förelagd, sökt, med ledning af de uppgifter, Kungl. Maj:t ställt till

utskottets förfogande rörande förhållandena under utbildningsåret 1910—

1911, beräkna statsverkets verkliga vinst af den föreslagna afkortnirmen

och därvid kommit till det resultat (se bilagda beräkning), att denna

Von nnn T6rket ar T förlust> som> räknadt, uppgår till omkring

190 000 kronor pa fjärde och 28,000 kronor på femte hufvudtiteln — ett

resultat som ju alls icke bör öfverraska, då man betänker att kostnaden

per dag och värnpliktig i allmänhet aldrig öfverstiger kr. l,si, men väl

för flertalet dagar endast uppgår till kr. l,si, och att sålunda dessa värnpliktiga

maste lämna staten en mycket billig arbetskraft.

M hvad vi här ofvan anfört synes oss otvetydigt framgå såväl önskvärdheten

af att föreliggande fråga tages i förnyadt öfvervägande som ock

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ig Lagutskottets utlåtande Nr 23.

att ett uppskof med densammas afgörande icke föranleder kostnad eller

förlust för statsverket.

På grund häraf hemställa vi,

att Riksdagen, med förklarande att förevarande proposition

icke kan bifallas, måtte i skrifvelse till Kungl.

Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville efter företagen ny

fullständig och allsidig utredning af frågan om de icke

vapenföra värnpliktigas tjänstgöring taga i öfvervägande,

huruvida och under hvilka villkor lika lång tjänstgöringstid

kan bestämmas för alla icKe vapenföra samt

tjänstgöringstiden för dem minskas utan men för de

vapenföras soldatutbildning, äfvensom för riksdagen framlägga

de förslag, som häraf må föranledas.

Härvid har fogats följande bilaga:

»Beräkning

af den kostnad statsverket fått vidkännas, därest under öfningsåret 1910

—1911 tjänstgöringstiden för samtliga icke vapenföra värnpliktiga vant

bestämd till 182 dagar.

1. Beträffande armén.

Med stöd af till lagutskottet öfverlämnade a) »Sammandrag af uppgifter

rörande antalet tjänstgöringsdagar för icke vapenföra samt rörande

timpenning och ackords priser för civil arbetskraft vid truppförbandets

verkstäder under utbildningsåret 1910—1911», upprättadt å generalstabens

organisationsafdelning, b) Tabell öfver »Tjänstgörings- m. fl. förhållanden

för vissa yrkeskunniga icke vapenföra värnpliktiga under år 1911», uppgjorda

inom arméförvaltningens intendentsdepartement, samt c) kommerskolleo-ii

uppgifter angående löner för vissa yrkesarbetare å förläggningsorter&

för armén och flottan, har nedanstående för beräkningarna grundläggande

tabell uppgjorts, gällande ifrågavarande år.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 23.

17

Antal tjänstgöringsdagar

för icke vapenföra.

Daglön för motsvarande civila

arbetare.

Yrkeskategori.

Tjänstgöringsskyldige

Enligt

general-

stabens

sam-

man-

drag.

a)1 2 3 * * * *

Enligt

inten- dents- departe- mentets

1 tabell,

b) 1

Enligt

kom-

Lagd till

grund för

i 365

dagar.

i 240

dagar.

Summa.

mers-

kolle-

gium.

c)*

nedan- stående

beräk- ningar. 8

kronor.

kronor.

kronor.

kronor.

Läkare..............

—

248

248

-

—

—

-

Läkarbiträden..........

—

385

385

—

_

- |

Hofslagarpersonal........

2,851

2,851

—

—

—

4 2,08

Målare..............

2,825

1,826

4,651

4,34

—

—

4,34

Skräddare ..........

3,338

16,339

19,677

2,18

2,80

3,70

2,18

Skomakare..........

2,397

17,159

19,556

2,5!)

2,80

3.60

2,59

Sadelmakare........

2,803

2,161

4,964

3,25

2,80

6,30

2,80

Smeder...............

4,720

9,634

14.354

2,59

3,15

6,60

2,59

Träarbetare ..........

8,755

30,185

38,940

2,80

3,16

7.00

2,80

Bagare, magasinsmanskap, plåtslagare,

bokbindare, kockar, sjukbärare, eldare

2,264

4,395

6,659

—

—

4 6,20

4 2,08

Skrifbiträden.........

22,311

71,243

93,554

~

12,80 0. t

1 4,20 )

—

2,80

Militärarbetare........

221,009

703,162

924,171

—

—

4 6,20

4 2,08

Summa

278,273

856,787

1.130,010

i

A. Värdet af det arbete som skall ersättas. Beräkningsgrunder.

Ehuru för enstaka truppförband endast verkliga arbetsdagar blifvit

upptagna såsom tjänstgöringsdagar, antages, att det verkliga antalet arbetsdagar,

emedan afdrag för söndagar bör ske, varit endast Gh af de i tabellen

upptagna tjänstgö ringsd agarna. För enkelhetens skull beräknas tjänst
0

Enligt uppgiften timlön och 7 timmars arbete pr dag.

2) Medeltal af veckolön fördelad på 6 arbetsdagar.

3) Lägsta af myndigheterna angifna daglön.

l) Kommerskollcgii uppgift gäller grofarbctare. Den daglön, som blifvit lagd till

grund för beräkningarna^ (2,os kr.) och som måste betecknas såsom särdeles låg i synnerhet

för vissa grupper af ifrågavarande arbetare, motsvarar daglön för daglönare på landet, som

bundit sig längre tid (minst Vä år), hvilken lön enligt »Meddelanden från b. kommerskollegii

afdelning för arbetsstatistik», nr 12, år 1911 i genomsnitt för hela riket är 2,47 kronor

under sommaren och 1,88 kronor under vintern, hvilket, om sommaren räknas till 4 och vintern

till 8 månader, blir i medeltal för hela året 2,08 kronor.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 9 saml. 20 käft. (Nr 23.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets utlåtande Nr 23.

göringstiden för värnpliktiga med 365 och 240 dagars tjänstgöringsskyldighet

minskad med respektive hälften och en fjärdedel.

"Värdet förlorädc

målare - dagsverken blir: 6/? (Va X 2,825 + V4 X 1,826) 4,34 = 6/7 x 8,111

skräddare * » 6/i (V2 X 3,338 + V4 X 16,339) 2,is = 6/i x 12,534

skomakare » » 6/i (V2 X 2,397 + V4 X 17,159) 2,69 = 6ft x 14,214

sadelmakare » » 6h (V2 X 2,803 + V4 X 2,161) 2,so — 6/tx 5,437

smeds » » 6/t (Va x 4,720 + V4 X 9,634) 2,59 = 6/i x 12,350

träarbetare » » 6/7 (Va X 8,755 + x/4 X 30,185) 2,so = ®/7 x 32,858

skrit biträdes » » ®/7 (Va x 22,311 +• V4 X 71,243) 2,so = 6h X 81,323 — 142,994 kr.

öfriga dagsverken blir: 8/»(V8X 226,124 4-V4X 707,557)2,os=6/7 x 603,100=516,917 js>

Summa värde åt förlorade dagsverken 659,911 kr.

eller afrundadt 660,000 kronor.

B. Besparing genom minskadt underhåll och lön.

Statens kostnad för armén tilldelad värnpliktig kan högst antagas

vara pr dag:

för mathållning............0,58 kronor

» munderingsutrustning........0,33 »

» intendenturbehof..........0,06 »

» kasernutredning..........0,12 »

> sjukvård.............0,o2 »

» lön......... 0,2o »

Summa 1,31 kronor

Härtill kommer penningtillskott å 0,20 kronor för tjänstgöringsdag,

som öfverskjuter 240 dagar.

Med dessa kostnadssiffror och tabellens uppgifter å antalet tjänst,- göringsdagar för olika kategorier värnpliktiga blir statens kostnad, om

nuvarande tjänstgöringsbestämmelser gälla:

1,130,010 X l,3i + 365-24Q X 273,273 X 0,2 = 1,499,030 kr.,

ob5

men blir, om tjänstgöringen minskas till 182 dagar:

(— X 856,737 X 273,273) X l,si = 1,029,589 »

''240 365 / _________

hvadan besparingen blir skillnaden — 469,441 kr.

eller afrundadt 470,000 kr.

Stockholm. P. A. Norstedt & Söner 1912.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 23.

19

C. Kostnadsökning för statsverket.

Värdet af förlorade dagsverken är enligt A......= 660,000 kr.

Besparingen genom minskadt underhåll och lön enligt B . = 470,000 »

hvadan skillnaden blir statsverkets kostnadsökning .... 190,000 kr.

Anmärkningar.

1. Vid beräkningarna har arbetsvärdet upptagits så lågt som möjligt,

underhåll och lön så högt som möjligt.

2. Beräkningen kan icke lämna exakt riktigt resultat, särskildt därför

att hänsyn icke kunnat tagas därtill, att en del tjänstgöringsdagar

härröra från sådana värnpliktiga, hvilka först efter påbörjad tjänstgöring

öfverförts till icke vapenföra, ett förhållande, som inverkar till höjande af

såväl arbetsvärdet (under A) som besparingen (under B), dock kraftigare

på det förra.

3. I den nådiga propositionen beräknas minskningen i ordinarie

anslag under fjärde hufvudtiteln till 660,000 kronor, hvilket belopp med

190,000 kr. öfverstiger det ofvan funna. Denna stora skillnad kan icke

ensamt förklaras af det i anm. 2 omförmälda förhållandet. Då i föregående

års nådiga proposition motsvarande minskning beräknades till 363,000

kr. för endast militärarbetare, borde, då dessa utgöra ungefär 4/5 af samtliga

icke vapenföra, om samma beräkningsgrund användes, minskningen

bil 5A X 363,000 kr. eller 454,000 kr.

4. I lagförslaget förutsättes, att en del »icke vapenföra» skola inkallas

två gånger. Häraf föranledes ökad kostnad för statsverket, hvilken

dock här lämnats utan afseende.

II. Beträffande marinen.

Enligt lämnade uppgifter utgjorde de icke vapenföra, tilldelade marinen

året 1910—1911:

Vid flottan.....yrkesmän 147, militärarbetare 266, summa 413 och

» kustartillariet . . » 20, » 315, » 335

Summa yrkesmän 167, militärarbetare 581, summa 748.

*

Daglönen för yrkesmannen torde kunna sättas till 3 kronor och för

militärarbetarna till 2,08 kronor. *

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lagutskottets utlåtande Nr 23.

A. Värdet af det arbete, som skall ersättas.

Genom minskning från 300 till 182 dagars tjänstgöring minskas

arbetsdagarna till 6/i X 118 dagar d. v. s. till 101 dagar.

Värdet af förlorade dagsverken blir då:

(167 X 3,oo + 581 X 2,os) X 101 = 172,657 kr.

B. Besparing genom minskadt underhåll och lön.

Statens kostnad för flottan tilldelad värnpliktig är högst pr dag

a) för militärarbetare för beklädnad.......0,35

» portion........0,73

»lön..........(+0 i?2s

b) för yrkesman tillkommer öfningskostnad......1,66

2,94

Motsvarande kostnad för kustartilleriet tilldelad värnpliktig är

för beklädnad.............0,35

» portion..............0,58

» lön..............• 0>2(> l,i3 kr.

För samtliga tillkommer penningtillskott ä 0,2o kr. för tjänstgöringsdag,

som öfverskjuter 240 dagar.

Besparing blir (2 6 6X 1,28 + 147 X 2,94 + 3 3 5Xl,i3)X118 + 748 X 0,2o

X 60 = 144,819 kr.

C. Kostnadsökning för statsverket.

Värdet af förlorade dagsverken är enligt A........ 172,657 kr.

Besparingen genom minskadt underhåll m. in. enligt B. . . 144,819 »

hvadan skillnaden blir statsverkets kostnadsökning..... 27,838 kr.

eller afrun dadt 28,000 kronor.

dels af herr Trana, som anfört:

»Instämmande i den mot utskottets förslag af herr Håkanson in. fl.

afgifna reservationen, tillåter jag mig för egen del beledsaga densamma

med följande tillägg.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 23.

21

Såsom i den kungl. propositionen namnes, har den föreliggande

frågan af Kungl. Maj:t hänskjutits till de den 1 december 1911 tillsatta

försvarsberedningarna.

Dessa beredningar hafva i sitt yttrande anfört, bland annat,

att det icke varit dem möjligt att afgifva ett förslag, som kunde

anses slutgiltigt, utan att hvarje förslag i denna del måste till sin framtida

giltighet anses i främsta rummet beroende af resultatet af beredningarnas

uppgift i öfrigt;

att det icke vore utan svårighet att af den utredning, som förelegat,

bilda sig ett fullt tillförlitligt omdöme i ämnet;

att beredningarna funnit antalet icke vapenföra vid de särskilda

truppförbanden samt flottan och kustartilleriet böra rättas efter det oundgängliga

behofvet af arbetskraft för de flesta af de arbeten, som af dem

borde verkställas; och

att den af 1905 års kommitté verkställda utredning, som förelåge,

grundade sig på uppgifter från tiden närmast före sistnämnda år, hvilka

uppgifter icke utan vidare kunde äga giltighet för bedömande, i den mån

förläggnings- och kaserneringsförhållandena ändras, af behofvet af icke

vapenfört manskap.

Det är vid sådant förhållande alldeles klart, synes det mig, att det

af beredningarna afgifna förslaget, på hvilket den kungl. propositionen

grundar sig, till och med enligt beredningarnas egen mening saknar det

fasta underlag, hvarpå den kungl. propositionen bör hvila för att kunna

till sin innebörd rätt bedömas, och att ett sådant underlag icke kan vinnas,

med mindre frågan behandlas i sammanhang med beredningarnas

uppgifter i öfrigt. Jämväl ur denna synpunkt sedd torde frågan om ordnande

af de icke vapenföras tjänstgöringstid icke kunna annat än vinna

på den ytterligare utredning, som af oss föreslagits.»

dels af herr af Ekenstam, som yttrat:

»Då frågan om afkortning af öfningstidcn för vissa icke vapenföra

behandlades vid 1911 års riksdag, framkom den som ett moment i en

kungl. proposition, däri genom andra åtgärder vår försvarskraft otvifvelaktigt

skulle hafva ökats rätt väsentligt. Majoriteten i Första kammaren

lät af detta förhållande bestämma sig att medge den föreslagna afkortningen.

Att det var detta samband som bestämde kammarens beslut och

icke vare sig hänsyn till en omförmäld minskning i ordinarie anslag eller

öfvertygelse om att denna åtgärd skulle vara alldeles betydelselös för försvaret,

ligger i öppen dag, då man betänker, att kammaren sedermera af
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lagutskottets utlåtande Nr 23.

slög den ifrågasatta sammanjämkningen af kamrarnas olika beslut — en

sammanjämkning som endast afsåg öfningstiden för de icke vapenföre, men

där rum ej längre fanns för Kungl. Maj:ts förslag att genom nya lagbestämmelser

stärka försvaret, hvilket förslag genom Andra kammarens

beslut var bortfallet. Efter min uppfattning kan därför hvarje medlem af

Första kammarens majoritet i fjol fullt obunden gå till pröfningen af den

nu af Kungl. Maj:t framlagda propositionen.

I motiven till denna finner man vid jämförelse med 1911 års proposition

i hufvudsak inga andra nyheter än ett utdrag af det utlåtande af de nu

sittande försvarsberedningarna och uppgiften, att den i utsikt ställda minskningen

af ordinarie anslag uppgår till 796,000 kronor mot 363,000 kronor

i fjol. Betydelsen af försvarsberedningarnas utlåtande bör ses i ljuset af

hvad de själfva säga (sid. 19) »att det i betraktande af omfattningen af

den uppgift, som åligger beredningarna, icke varit dem möjligt att nu afgifva

ett förslag, som med hänsyn till denna uppgift kan anses slutgiltigt,

utan måste hvarje förslag för närvarande från deras sida i denna del till

sin framtida giltighet anses i främsta rummet beroende af resultatet af

deras arbete i öfrigt» — och angående minskningen i ordinarie anslag kan

det vara skäl att genast säga, att äfven om denna minskning formellt kan

inträda, är det lika säkert att äfven ökade utgifter af afkortningen föranledas.

Om dem lämnar den kungl. propositionen ej minsta upplysning,

och det har därför varit omöjligt att annat än approximativt beräkna dem.

Såsom af vid annan reservation fogad tabell synes, blir slutresultatet af

besparingar och nya utgifter sådant, att alldeles säkert ingen ekonomisk

vinst för staten kan af afkortningen uppstå. Tvärtom är det ytterst sannolikt

att ett bifall till kungl. propositionen kommer att ej oväsentligt öka

statens utgifter.

I afseende på en åtgärd, som synes vara så populär, som en afkortning

af de icke vapenföres öfningstid, torde man emellertid icke allt

för mycket böra lägga vikten på detta förhållande, därest icke kostnadsökningen

för staten verkligen blir hög. Men hvad man enligt min uppfattning

ovägerligen måste vidhålla, är att man icke genom en sådan åtgärd

minskar försvarskraften hos de vapenföre värnpliktige. Detta kan

ske därigenom att efter en sådan afkortning det blir nödvändigt använda

vapenföra till handräckningar och andra af icke vapenföra nu utförda arbeten

i sådan omfattning att därigenom deras utbildning i vapentjänst

kommer att lida.

I detta fall liksom beträffande de ekonomiska förhållandena saknar

jag tillräckligt material för att bilda min mening. Mot försäkringar af

sakkunnige på ett håll att någon sådan menlig inverkan för de vapenföre

icke skulle uppstå genom en afkortning i de icke vapenföres öfningstid,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 23.

23

stå ännu flere försäkringar i motsatt riktning af andra sakkunnige. Känslan

af att ett statsintresse här verkligen står på spel har hos många varit

så stark, att den manat dem att t. o. in. i nu till utskottet inkomna utlåtanden

— där egentligen några omdömen ej varit afsedda — framhålla,

att det vapenföra manskapets utbildningstid kommer att förminskas därigenom

att detta måste utföra arbeten och sysslor, som förut tillkommit

de icke vapenföra, »hvaraf med ovedersäglig konsekvens följer svagare militära

färdigheter och kunskaper hos mannen i ledet eller med andra ord

minskad krigsduglighet».

Af hvad jag sålunda anfört må det vara tydligt, att den icke sakkunnige

i detta ärende icke har några fasta hållpunkter. Försvarsberedningarna,

som tillstyrka den åsyftade lagen, reservera sig dock genast från

början, under hänvisning till att deras arbeten kunna lämna resultat som

kräfva något helt annat. De sakkunnige, som varit böjda att tillstyrka

reformen, börja nu mer och mer reagera däremot. Den besparing i utgifter,

som man hoppats på, är i bästa fall ingen. Själ!'' har jag trott på

denna besparing, och jag har också trott på att en afkortning af de icke

vapenföras öfningstid ej behöfde menligt inverka på de vapenföras utbildning.

Då nu nya fakta kommit till, som synas kullslå min föregående

uppfattning, kan jag icke besluta mig för att med min röst stödja den

kungl. propositionen. Men då det är min öfvertygelse, att ändock något

i den riktning som kungl. propositionen åsyftar möjligen kan göras, har

jag för min del, och då äfven dessa förhållanden skola i noggrannaste mån

undersökas af försvarsberedningarna, ansett det både naturligt och klokt

att icke intaga rent afvisande hållning utan förklara, att jag vill afvakta

vidare utredning eller åtminstone det »slutgiltiga förslag», till hvilket beredningarna

kunna komma.

På grund af det anförda tillåter jag mig instämma i det slut till

hvilket herr Håkanson in. fl. kommit.»

och dels af herr Pettersson i Bjälbo

beträffande viss del af utskottets motivering.

Herrar Gustaf Andersson och Alb. Petersson i Lidingö villastad

hafva begärt att få här antecknadt, att de ej deltagit i behandlingen af

detta ärende inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1912:40 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Majits proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar af värnpliktslagen den l''i juni 1001. a1 i texten