Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af 1 och 3 §§ i lagen angående förhud i vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast egendom den 4 maj 1906, lag om utsträckt tilllämpning af lagen angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland och Dalarne den 25 juni 1909 samt lag om utsträckt tillämpning af lagen om arrende af viss jord å landet inom Norrland och Dalarne den 25 juni 1909.

1912-03-12 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1912:26, Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af 1 och 3 §§ i lagen angående förhud i vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast egendom den 4 maj 1906, lag om utsträckt tilllämpning af lagen angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland och Dalarne den 25 juni 1909 samt lag om utsträckt tillämpning af lagen om arrende af viss jord å landet inom Norrland och Dalarne den 25 juni 1909.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 26.

1

Nr 26.

Ankom till Riksdagens kansli den 12 mars 1912 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändrad lydelse af 1 och 3 §§ i lagen angående

förhud i vissa fall för bolag och förening att förvärfva

fast egendom den 4 maj 1906, lag om utsträckt tilllämpning

af lagen angående uppsikt å vissa jordbruk i

Norrland och Dalarne den 25 juni 1909 samt lag om

utsträckt tillämpning af lagen om arrende af viss jord

å landet inom Norrland och Dalarne den 25 juni 1909.

Närvarande: herrar Widén, Lindhagen, Håkanson, Stärner, af Ekenstam,

Trana, Gezelius *), von Baumgarten, Olsson i Hof, Hult, Petersson i

Lidingö villastad *), Pettersson i Södertälje, Olsson i See, Persson i Norrköping,

Rehn, Svensson i Saläng.

Genom en den 9 februari 1912 dagtecknad proposition, nr 28,

har Kungl. Maj:t under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet

och lagrådet förda protokoll föreslagit Riksdagen att antaga följande

förslag till

*) Ej deltagit i utlåtandets justering.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 9 samt. 23 käft. (Nr 26.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande Nr 26.

l:o) Lag

om ändrad lydelse af 1 och 3 §§ i lagen angående förbud i vissa fall

för bolag och förening att förvärfva fast egendom den 4 maj 1906.

Härigenom förordna, att 1 och 3 §§ i lagen angående förbud i

vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast egendom den 4 maj

1906 skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

Bolag eller förening må ej i andra fall än nedan stadgas förvärfva

fast egendom å landet inom Nedan Siljans, Ofvan-Siljans eller VästerDals

fögderi eller Envikens eller Svärdsjö socken i Kopparbergs län

eller inom Gäfleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens eller

Norrbottens län.

Å fastighet i köping eller å annan ort, där den för städerna

gällande ordning för bebyggande skall iakttagas, äger denna lag ej

tillämpning.

3 §•

Bolag eller förening må förvärfva den del af ett hemmans afrösningsjord

med imp«''dimenter, hvilken i den ordning 5 § stadgar pröfvas

ej vara att hänföra till stöd skog eller odlingsområde enligt hvad nedan

sägs; skolande hvad sålunda förvärfvas från hemmanet afskiljas genom

O 7

jordafsöndring.

Till stödskog skall hänföras:

a) inom de norrländska länen så mycken till skogsbörd duglig

och i förhållande till inägorna bekvämt belägen mark, som på hemmanet

belöper efter en areal för helt mantal af:

1,500 hektar inom Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker

ofvan odlingsgräns^! samt inom Frostvikens, Hotagens, Offerdals, Kalls,

Åre, Undersåkers, Storsjö, Tännäs, Hede, Vemdalens, Klöfsjö, Linsells

och Lillherrdals socknar i Jämtlands län;

1,200 hektar inom Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker

nedom odlingsgränsen samt inom Muonionalusta, Bajala, Tärendö och

Korpilombolo socknar i förstnämnda län; samt

1,000 hektar inom de öfriga delarne af Norrbottens, Västerbottens

och Jämtlands län äfvensom inom Västernorrlands och Gäfleborgs län;

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets utlåtande Nr 26.

skolande, då fråga är om hemman, hvars skattetal understiger ett

åttondels mantal, den sålunda bestämda arealen höjas med eu fjärdedel,

dock ej till mera än hvad på ett åttondels mantal belöper;

b) inom de i 1 § nämnda delar af Kopparbergs län hvad vid

verkställdt storskifte betecknats såsom hemskog och fäbodskog.

Till odlingsområde skola hänföras till odling tjänliga myrmarker

och andra odlingslägenheter, som i anseende till läge, omfattning och

jordens beskaffenhet ägna sig för upptagande af själfständiga jordbruk

eller lämpligen kunna sammanläggas med förutvarande jordbruk.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.

2: o) Lag

om utsträckt tillämpning af lagen angående uppsikt å vissa

jordbruk i Norrland och Dalarne den 25 juni 1909.

Härigenom förordnas, att hvad i lagen angående uppsikt å vissa

jordbruk i Norrland och Dalarne den 25 juni 1909 är stadgadt skall

äga tillämpning jämväl å de delar af Gäfleborgs län, som ej äro angifna

i nämnda lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1912; dock att lagen den 25

juni 1909 ej må tillämpas med afseende å fastighet, som genom aftal,

träffadt före den 1 juli 1912, är till annan upplåten med nyttjanderätt

på sådana villkor, att brukaren icke i händelse af fastighetens vanvårdande

kan från nyttjanderätten skiljas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 26.

Utskottets

yttrande.

3:o) Lag

om utsträckt tillämpning af lagen om arrende af viss jord

å landet inom Norrland och Dalarne den 25 juni 1909.

Härigenom förordnas, att hvad i lagen om arrende af viss jord

å landet inom Norrland och Dalarne den 25 juni 1909 är stadgadt skall

äga tillämpning jämväl å de delar af Gäfleborgs län, som ej äro angifna

i nämnda lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1912. Inom det nya tillämpningsområdet

skola i afseende å tillämpning af lagen den 25 juni 1909 å

aftal, som träffats före den 1 juli 1912, samt samma lags förhållande

till äldre lagstiftning gälla de grunder, hvilka beträffande arrende i

allmänhet finnas stadgade i lagen om hvad iakttagas skall i afseende

å införande af lagen om nyttjanderätt till fast egendom.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande proposition,

har föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet den

30 december 1911 i fråga först om utsträckningen af lagen den 4 maj

1906 angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärfva

fast egendom anfört följande:

»I öfverensstämmelse med det författningsförslag, som afgafs af

den af Kungl. Maj:t den 7 juni 1901 tillsatta kommittén för utredande

af frågan, huruledes den själfägande, jordbrukande befolkningens ställning

i Norrland och Dalarne må kunna vidmakthållas och stärkas och

jordbrukets utveckling i nämnda landsdelar befrämjas, har i lagen den

4 maj 1906 angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärfva

fast egendom hela Gäfleborgs län utom Ofvanåkers, Voxna,

Los, Färila, Ramsjö och Hassela socknar jämte Hamra kapellag undan
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets utlåtande Nr 26.

tagits från lagens tillämpning. Såsom skäl härför anförde kommittén,

att inom Gäfleborgs län endast nämnda socknar i de afseenden, hvarom

här vore fråga, företedde den typiskt norrländska karaktären, hvaremot

förhållandena i öfriga delar af länet vore så pass stadgade, att någon

egentlig fara för bondeståndets framtid icke kunde anses föreligga.

1 en reservation, som afgifvits af en bland kommitténs ledamöter,

yrkades emellertid, att lagen skulle vinna tillämpning inom hela Gäfleborgs

län. I nämnda reservation framhölls, att det funnes många andra

socknar inom länet, än de ofvånnämnda, som hade en typiskt norrländsk

karaktär och i hvarje händelse ägde det mera än många socknar i kustlandet

norröfver eller kring Storsjön, hvilka dock alla medtagits i förbudet.

Den af kommittén åberopade statistiken visade äfven, att bolagsförvärfvet

icke blott vore störst i Gäfleborgs län, utan äfven under sista

perioden ökats lika hastigt därstädes som i något annat län. En omständighet,

som vid förbudslagens pröfning äfven borde betänkas, vore

enligt reservantens mening, att lagens uppgift icke blott vore att skydda

mot vidare förvärf af skogshemman, utan ock att förekomma återköp

till bolag af sådana jordbrukslotter, som kommittén med ''stöd af sin

öfriga lagstiftning hoppats skola genom ägostyckning från bolagshemman

komma till stånd.

Samma synpunkter, som utvecklats i nämnda reservation, hafva

äfven fått uttryck i flera inom Riksdagen väckta motioner, hvilka äfven

vunnit Andra kammarens bifall, ehuru frågan fallit på motstånd från

Första kammarens sida.

Frågan om utsträckande af den norrländska förbudslagstiftningen

till de hittills undantagna delarne af Gäfleborgs län synes mig nu böra

göras _ till föremål för förnyadt öfvervägande. Sedan den uppfattning,

som ligger till grund för den nya lagstiftningen, i princip vunnit statsmakternas

godkännande, lärer det härvid icke vara behöfiigt att ingå

på frågan om det berättigade i en sådan lagstiftning öfver hufvud taget,

utan det gäller nu närmast att tillse, om samma eller likartade förhållanden

i de afseenden, hvarom här kan vara fråga, äro rådande inom

de hittills undantagna delarne af Gäfleborgs län som inom öfriga delar

af Norrland. Visar det sig, att äfven inom de undantagna delarne bolagens

jordförvärf fortgår i sådan utsträckning, att jordbrukets sunda utveckling

och den bofasta bondebefolkningens bestånd är hotadt, bör

tydligen förbudslagstiftningen äfven utsträckas till dessa områden.

Redan en granskning af den utaf kommittén gjorda statistiken

synes gifva vid handen, såväl att bolagsintresset är minst lika dominerande

inom de undantagna delarne af Gäfleborgs län som i det öfriga

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utlåtande Nr 26.

Norrland, som ock att bolagens jordförvärf därstädes icke afstannat utan

alltjämt fortgår. Äfven om ökningen af bolagens jordområden icke

fortgår med samma hastighet som i åtskilliga andra delar af Norrland,

måste densamma dock anses innebära en så allvarlig fara för den bofastabefolkningens

ställning, att särskilda åtgärder för farans afvärjande

synas böra vidtagas. År 1900, hvilket är det sista år, för hvilket kommittén

låtit utarbeta någon utförligare statistik, utgjorde hela arealen

af enskilda tillhörig jord inom länet 1,658,112 hektar, däraf 712,124

hektar eller 42.9 procent tillhörde sågverks aktiebolag, sågverksägare

och bruksägare samt 945,988 hektar eller 57.1 procent öfriga enskilda

jordägare. Inom de delar af länet, hvarå förbudslagen icke är tilllämplig,

tillhörde 496,053 hektar eller 39 procent den förra kategorien

af jordägare och 782,120 hektar eller 61 procent den senare kategorien.

Då inom öfriga delar af Norrland sågverksaktiebolagens, sågverksägarnas

och bruksägarnas jord i procent af hela det under enskildas

äganderätt hörande området samma år utgjorde i Västernorrlands län

41.6 procent, i Jämtlands län 42.6 procent, i Västerbottens län 23.6

procent och i Norrbottens län 25.6 procent, kan man icke säga, att trävaruindustriens

fastighetsinnehaf är mindre framträdande i de undantagna

delarne af Gäfleborgs län än i öfriga delar af Norrland.

Beträffande utvecklingen af nämnda industris jordförvärf kunna

följande siffror anföras. Under det samtliga sågverks- och bruksägare

inom de undantagna delarne af länet år 1885 ägde 361.87 9 mantal med

ett taxeringsvärde af 14,122,700 kronor, voro de år 1895 ägare till 402.7 4 7

mantal med ett taxeringsvärde af 16,864,000 kronor och år 1900 af

472.139 mantal med ett taxeringsvärde af 23,288,300 kronor. Förtiden

efter år 1900 finnes visserligen icke en lika fullständig statistik tillgänglig.

Af de utaf Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Gäfleborgs

län utgifna femårsberättelserna för tiden 1896—1905 framgår i hvarje fall,

att de aktiebolag, som hufvudsakligen bedrifva trävaruindustri, alltjämt

utvidgat sina områden. Under det nämligen i de socknar af länet, som

icke äro underkastade förevarande lagstiftning, år 1900 inhemska aktiebolag

voro ägare till jordbruksfastighet med ett skattetal af 379.235

mantal och ett taxeringsvärde af 18,556,200 kronor, hade deras ägoområden

år 1905 vuxit till 421.13 5 mantal med ett taxeringsvärde af

25,764,800 kronor. Af nämnda berättelser framgår äfven att det hufvudsakligen

är trävaruaktiebolagen, som på detta sätt ökat sin jordareal.

Vid sådant förhållande torde man knappast kunna säga, att förhållandena

äro så stadgade, att faran för, att den jordbruksidkande befolkningen

skall än ytterligare undanträngas till förmån för bolagen, är ute
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets utlåtande Nr 26.

sluten. Och äfven om skogshandteringen i vissa af länets kustsocknar

icke är af samma betydelse som i den egentliga skogsbygden, torde icke

något skäl kunna anföras, hvarför dessa socknar snarare skola undantagas

från lagens tillämpning än vissa socknar i öfre Norrlands kustlandskap.

Då härtill kommer, att förhållaudena i Gäfleborgs län äfven

äro likartade med förhållandena i det öfriga Norrland därutinnan, att

länet varit underkastadt afvittring på statens bekostnad, anser jag mig

böra förorda en utsträckning af den norrländska förbudslagens tillämpning

till hela Gäfleborgs län. Ett ytterligare stöd för denna ståndpunkt

finner jag däri, att Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Gäfleborgs

län i sitt utlåtande öfver kommitténs betänkande yttrar, att det äfven

i andra delar af länet än inom de socknar, som underkastats lagens

tillämpning, vore önskvärd!, att bolags jordförvärf motarbetades.))

Hvad därefter angår utsträckningen till hela Gäfleborgs län af de

under 2:o) och 3:o) här ofvan omförmälda lagarne anför departementschefen:

»I sammanhang härmed synas mig äfven två andra i samband med

nämnda lag stående lagar, nämligen lagen angående uppsikt å. vissa

jordbruk i Norrland och Dalarne samt lagen om arrende af viss jord å

landet inom Norrland och Dalarne, bägge af den 25 juni 1909, böra

erhålla ett motsvarande tillämpningsområde. I de af ofvannämnda

kommitté utarbetade lagförslag, som ligga till grund för dessa lagar,

föreslogs äfven, att de skulle blifva gällande för hela Gäfleborgs län.

Att så icke skedde, torde hafva berott därpå, att man velat låta ifrågavarande

tre författningar, som ju afse att i olika afseenden råda bot

för samma sociala missförhållanden, erhålla samma tillämpningsområde.))

Lagrådet har i sitt öfver lagförslagen afgifna yttrande lämnat

desamma utan anmärkning.

Utskottet har äfven för sin del, i enlighet med hvad utskottet

yttrade i sitt betänkande till 1911 års Riksdag i anledning af den _ då

väckta motionen i förevarande ämne, funnit att någon giltig anledning

icke föreligger att inskränka den s. k. norrländska förbudslagens tillämpning

till allenast de socknar af Gäfleborgs län, inom hvilka densamma

nu är gällande. Den i propositionen meddelade, här ofvan återgifna

utredningen utmärker, att öfvergången af jordegendom i bolagens händer

inom den del af Gäfleborgs län, som är utesluten från lagens tillämpning,

varit jämförlig med hvad fallet varit inom åtskilliga af de trakter,

för hvilka lagen gäller, och att den ännu fortgår. Sistberörda förhållande

har jämväl vitsordats af inom utskottet meddelade upplysningar. Såvidt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 26.

utskottet kunnat inhämta, har ock inom de delar af Norrland, där

förbudslagen hittills varit tillämpad, densamma medfört goda verkningar.

En utsträckt tillämpning af förbudslagen till hela Gäfleborgs län

betingar äfven enligt utskottets uppfattning enahanda utsträckning af

tillämplighetsområdet för lagarna den 25 juni 1909 angående uppsikt

å vissa jordbruk i Norrland och Dalarne samt angående arrende af viss

jord å landet inom sagda landsdelar.

Då utskottet icke heller vid granskning af lagförslagen i öfrigt

funnit anledning att mot dem göra någon erinran, får utskottet alltså

hemställa,

att Riksdagen måtte godkänna de genom förevarande

proposition till antagande framlagda, här

ofvan intagna förslag till

l:o) lag om ändrad lydelse af 1 och 3 §§ i lagen

angående förbud i vissa fall för bolag och förening

att förvärfva fast egendom den 4 maj 1906,

2:o) lag om utsträckt tillämpning af lagen angående

uppsikt å vissa jordbruk i Norrland och Dalarne

den 25 juni 1909, samt

3:o) lag om utsträckt tillämpning af lagen om

arrende af viss jord å landet inom Norrland och Dalarne

den 25 juni 1909.

Stockholm den 12 mars 1912.

På lagutskottets vägnar:

JOHAN WIDÉN.

Reservation

af herrar Håkanson, Trana och von Baumgarten, som hemställt,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition icke

måtte af Riksdagen bifallas.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1912.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1912:75 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af 1 och 3 §§ i lagen angående förbud i vissa fall för s. 15 i texten