Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag innefattande ändring i förordningen den 22 april 1881 om tjuguårig häfd och lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart åt fång till fast egendom, dels och en i anledning af denna proposition väckt motion.

1912-03-28 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1912:33, Utlåtande i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag innefattande ändring i förordningen den 22 april 1881 om tjuguårig häfd och lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart åt fång till fast egendom, dels och en i anledning af denna proposition väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 33.

1

*

Nr 38.

Ankom till Riksdagens kansli den 29 mars 1912 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag innefattande ändring i förordningen den 22

april 1881 om tjuguårig häfd och lag om ändrad lydelse

af 10 § i förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart

åt fång till fast egendom, dels och en i anledning

af denna proposition väckt motion.

Närvarande vid ärendets slutliga behandling: herrar Widén, Lindhagen, Håkanson,

Söderhergh, Gustaf Andersson, Stärner, af Ekenstam, Bergendahl,

Alexanderson, Trana, Petersson i Lidingö villastad, Pettersson i Södertälje,

Jansson i Edsbäcken, Olsson i See, Persson i Norrköping och Svensson

i Salang.

Genom en den 16 februari 1912 dagtecknad proposition, nr 44,

hvilken blifvit till lagutskottet hänvisad, har Kungl. Maj:t, under åberopande

af propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll,

föreslagit Riksdagen att antaga dels följande förslag till

Lag

innefattande ändring i förordningen den 22 april 1881 om tjuguårig häfd.

Med ändring af förordningen den 22 april 1881 om tjuguårig häfd

förordnas, att frihet från klander, enligt hvad i nämnda förordning stadgas,

ej vidare må mot kronan vinnas i afseende å egendom, som är kronan

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 9 sand.2^ 30 höft. {Nr 33.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande Nr 33.

afhänd, före deri 1 maj 1922 och ej heller i fråga om inteckning i sådan

egendom, därest egendomen återvinnes genom klander, som instämts före

sagda dag.

O Q

Denna lag skall träda i kraft genast efter utfärdandet.

dels ock följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse af 10 § i förordningen den 16 juni S875 angående lagfart

å fång till fast egendom.

Härigenom förordnas, att 10 § i förordningen den 16 juni 1875

angående lagfart å fång till fast egendom skall erhålla följande ändrade

lydelse:

Kan till följd af de i 6, 7, 8 och 9 §§ gifna föreskrifter sökt lagfart

ej beviljas, eller finnes sökandens rätt vara tvistig, eller möter, enligt den

i 18 § nämnda bok eller eljest, mot bifall till ansökningen annat hinder,

som icke är af beskaffenhet, att den jämlikt 5 § genast bör afslås, förklare

rätten ansökningen Infilande i afbidan på hindrets undanröjande.

Tvist, som bör afdömas innan ansökningen slutligen pröfvas, skall, om den

ej redan är vid domstol anhängig, af rätten förvisas till särskildt utförande

i laga ordning.

År lagfartsansökning förklarad hyllande till följd af hinder, hvarom

i 7 § förmäles, skall kungörelse därom af rätten utfärdas, om sökanden

det äskar. Varder ej, efter det genom sökandens försorg nämnda kungörelse

tre gånger, minst en månad mellan hvarje gång, blifvit såväl införd

i allmänna tidningarna, som ock, när fråga är om egendom å landet,

uppläst i kyrkan för den församling, där egendomen är belägen, äfvensom,

när tingslaget består af mera än en församling, jämväl i kyrkorna

för angränsande, inom tingslaget belägna församlingar, klander å fånget

instämdt samt i rättens lagfartsprotokoll antecknadt inom fem år

efter sista kungörandet; och förekommer ej heller eljest anledning att

annan äger bättre rätt till egendomen; då må den omständighet att förre

ägarens åtkomst ej styrkes icke vidare utgöra hinder för lagfartens bevil
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 33.

o

jande, där det visas, att sökanden eller han och hans rättsinnehafvare oafbrutet

under nämnda fem år varit i mantals- och skattskrifningslängd

upptagna såsom ägare till fastigheten. Innan i ty fall ansökningen bifallas

må, skall kronans ombudsman däröfver höras.

1 sammanhang med förevarande proposition har utskottet till behandling

förehaft en i anledning af densamma inom Första kammaren

af friherre Herman Fleming väckt motion, nr 93, däri motionären, med

instämmande af. herr Knut Larson, hemställt, att Kungl. Majrts berörda

proposition icke måtte vinna Riksdagens bifall.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för Kungl. Maj:ts ifrågavarande

förslag, får utskottet hänvisa till propositionen.

Rörande hvad friherre Fleming anfört till stöd för sin ofvannämnda

hemställan hänvisas till innehållet i hans här vidhäftade motion.

Såsom framgår af föredragande departementschefens vid den kungl.

propositionen fogade yttrande till statsrådsprotokollet (sid. 22—25), blef vid

1911 års riksdag i följd af enskild motionärs initiativ frågan om bl.a. inskränkning

i häfdens verkan gentemot kronan föremål för hoproffande. Åtgärd

i dylik riktning blef af lagutskottet afstyrkt i utlåtande nr 52, och Första

kammaren fattade beslut i enlighet härmed. Andra kammaren åter biträdde

utan votering en af sex reservanter inom utskottet gjord hemställan, om

eu skrifvelse till Kungl. Maj:t med anhållan, att Kungl. Maj:t ville taga

under öfvervägande, hvilka åtgärder, eventuellt inskränkning af häfdeinstitutet

enligt förordningen den 22 april 1881, borde vidtagas för att

icke genom inträdande af häfd enligt nyssnämnda förordning kronans rätt

till sådana fasta egendomar, om hvilka i propositionen är fråga, måtte gå

förlorad, samt att i den mån Riksdagens medverkan erfordrades, för Riksdagen

framlägga förslag i ämnet.

Sådant förslag har genom den förevarande propositionen förelagts

Riksdagen.

Enligt utskottets uppfattning hafva i det vid propositionen fogade

yttrandet till statsrådsprotokollet den 26 januari 1912 fullt tillfredsställande

skäl blifvit anförda för nödvändigheten, med hänsyn till kronans

tryggande mot värdeförlust genom häfd, af de nu ifrågasatta lagstiftningsåtgärderna.

Otvifvelaktigt äro, såsom äfven föredragande departementschefen

framhåller, såväl fördelar som olägenheter förbundna med häfdetidens

förlängning på sätt som föreslagits. Då det emellertid icke lärer

kunna förutsättas, att kronan skulle eftergifva eller underlåta att göra

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 33.

gällande sin rätt, lära olägenheterna för den enskilde knappast blifva

mindre, om den föreslagna inskränkningen i häfdeinstitutets verkan gentemot

kronan icke komme till stånd; detta skulle nämligen, såsom departementschefen

påvisar, föranleda nödvändigheten för kronans ombudsmän

att, till bevarande af kronans eventuella rätt, inleda ett flertal rättegångar

äfven i fall, där denna rätt vore oviss. Någon vinst för rättssäkerheten

skulle därför icke häraf uppstå. Gentemot de störa fördelar, som äro att

vinna för det allmänna af kronans frigörande från att, medan de igångsatta

utredningarna pågå, vara bunden af häfdetiden, synas alltså de anförda

olägenheterna icke böra tillerkännas afgörande betydelse.

Härmed hafva också de skäl blifvit bemötta, som framförts för afslag

å propositionen uti den i ärendet väckta motionen, hvilken motion

därför icke kan, enligt utskottets mening, gifva stöd för någon annan

uppfattning än den, som ofvan gjorts gällande. Med hänsyn till den

betydelse, som ett fullföljande af kronans berättigade rättsanspråk, har

med afseende på besittningsförhållandena till de slag af egendomar, som

i propositionen afses, synes det emellertid utskottet angeläget, att de utredningar,

som skola äga rum, och de rättegångar, som på grund af dessa

komma att anställas, fullföljas och slutföras med all den skyndsamhet,

som är möjlig att åstadkomma, samt att för detta ändamål erforderliga

krafter i görligaste mån ställas till förfogande för de ämbetsmyndigheter,

på hvilka det ankommer att i detta stycke tillvarataga kronans rätt.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition och med afslag å den i ämnet väckta,

här ofvan oinförmälda motionen, måtte godkänna ofvan

intagna förslag till

1) lag innefattande ändring i förordningen den

22 april 1881 om tjuguårig häfd; och

2) lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen

den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast

egendom.

Stockholm den 28 mars 1912.

På utskottets vägnar:

JOHAN WIDÉN.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 33.

5

Reservationer.

Mot utskottets utlåtande i hvad det angår Kungl. Maj:ts förslag till

lag, innefattande ändring i förordningen den 22 april 1881 om tjuguårig

häfd, hafva reservationer afgifvits

dels af herrar Håkanson, Gustaf Andersson och af Ekenstam, som

hemställt,

att förevarande proposition, i hvad den afser

ändring i förordningen den 22 april 1881 om tjuguårig

häfd, icke måtte af Riksdagen bifallas.

dels af herr Trana, med hvilken herr Bergendahl instämt, som anfört:

»Då jag anser ifrågavarande lagförslag innebära ett orättmätigt försök

att åter tillegna kronan en undantagsfall, som Kungl. Maj:t och Riksdagen

genom antagandet och utfärdandet af kung], förordningen den 22

april 1881 om tjuguårig häfd i grundlagsenlig ordning afhändt densamma,

och förslaget, därest det upphöjes till lag, i tillämpningen kan komma att

medföra obilliga och oförsvarliga ingrepp i medborgares åtkomst, i god

tro, till fast egendom och till inteckningsrätt däri, finner jag mig böra

yrka afslag å den kungl. propositionen och lagutskottets hemställan»;

dels af herr Petersson i Lidingö villastad, som anfört:

»Jag har ansett och inom utskottet påyrkat, att till den föreslagna

lagen borde göras ett tillägg af väsentligen följande innehåll:

''Hvad sålunda stadgats, äge dock ej tillämpning i afseende på egendom,

beträffande hvilken kammarkollegium i anledning af ansökning, hvarom

nedan förmärs, förklarat, att anledning till klander från kronans sida icke

föreligger, och ej heller i fråga om inteckning, som beviljats före den 15

april 1912.

Vill den, hvilken såsom ägare innehar egendom, hvarå lagfart första

gången meddelats å sådan tid, att tjugu år efter lagfarten icke förflutit,

då denna lag träder i kraft, erhålla besked om anledning till klander från

kronans sida föreligger, göre därom framställning hos kammarkollegium, som

har att låta ofördröjligen verkställa erforderliga undersökningar och därefter

skyndsamt meddela det begärda beskedet. Innehåller detsamma icke

sådan förklaring som ofvan sägs, stånda sökanden fritt att, där han ej vill

afbida kronans klandertalan, själf genom stämning påkalla den yppade

tvistens pröfning vid domstol.’

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utlåtande Nr 33.

Då det emellertid icke lyckats mig att inom utskottet vinna understöd

för detta mitt förslag, och den ifrågasatta lagen icke synes mig kunna

godkännas, utan att dels däri göres någon begränsning i syfte att, i den

mån sådant må vara möjligt, tillgodose inteckningskrediten, dels ock någon

utväg anvisas att inom rimlig tid utsöndra sådan f. d. kronojord, i fråga

om hvilken anledning till återvinningstalan från kronans sida icke föreligger,

från sådan till hvilken kronan vill göra dylik talan gällande, återstår

för mig ej annat än att yrka afslag å den kungl. propositionen»;

dels ock af herrar Pettersson i Södertälje och Stärner, hvilka

anfört:

»Enär det synts oss billigt, ej mindre att ägarne af sådan f. d. kronojord,

beträffande hvilken anledning till klander ej föreligger, erhålla möjlighet

att inom skälig kort tid härutinnan erhålla klart besked, än äfven

att de ägare af dylik jord, mot hvilka kronan finner sig hafva anledning

till återvinningstalan, berättigas att, utan afvaktande af stämning härutinnan,

själfva påkalla äganderättens pröfning af domstol, hafva vi inom

utskottet så till vida biträdt ofvanståendc af herr Petersson i Lidingö villastad

framställda förslag, att vi yrkat, att lagen måtte erhålla följande

lydelse:

»Med ändring--före sagda dag.

Hvad sålunda stadgats äge dock ej tillämpning i afseende på egendom,

beträffande hvilken kammarkollegium, i anledning af ansökning,

hvarom nedan förmäles, förklarat, att anledning till klander från kronans

sida icke föreligger.

Vill den, hvilken såsom ägare innehar fast egendom, hvarå lagfart

första gången meddelats å sådan tid, att tjugu år efter lagfarten icke förflutit,

då denna lag träder i kraft, dock sist före den 1 maj 1902, erhålla

besked om anledning till klander från kronans sida föreligger, göre därom

framställning hos kammarkollegium, som har att låta ofördröjligen verkställa

erforderliga undersökningar och därefter skyndsamt meddela det

begärda beskedet. Innehåller detsamma, att anledning till klander föreligger,

stånde sökanden fritt, att, där han ej vill afbida kronans klandertalan,

själf genom stämning påkalla den yppade tvistens pröfning vid

domstol.

Denna lag skall träda i kraft genast efter utfärdandet.»

121046 Stockholm 1912. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.