Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om antagande af en provisorisk lag, i syfte att stat eller kommun måtte erhålla rätt till förvärfvande genom expropriation i vissa fall af marken till lägenheter å ofri grund.

1912-04-30 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1912:49, Utlåtande, i anledning af väckt motion om antagande af en provisorisk lag, i syfte att stat eller kommun måtte erhålla rätt till förvärfvande genom expropriation i vissa fall af marken till lägenheter å ofri grund.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 49.

1

» 49.

Ankom till Riksdagens kansli den 30 april 1912 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om antagande af en

provisorisk lag, i syfte att stat eller kommun måtte erhålla

rätt till förvärfvande genom expropriation i vissa fall

af marken till lägenheter å ofri grund.

Närvarande: herrar Widén, Lindhagen, Stärner, af Ekenstam, Trana*), Gezelius*), grefve

Mörner*), von Baumgarten, Olsson i Ilo!*), Rogberg, Petersson i Lidingö villastad,

Pettersson i Södertälje, Jansson i Edsbäcken, Olsson i Broberg*), Olsson

i See och Persson i Norrköping.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Uti en inom Andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad

motion, nr 212, har herr Carl Lindhagen anfört följande:

»En fråga, som på senare tider tilldragit sig uppmärksamheten, är

angelägenheten att skydda lägenhetsinnehafvare, hvilka äga hus på ofri

enskild grund, från att vid besittningstidens utgång blifva satta i allehanda

trångmål af jordägaren. Riksdagen skref år 1907 i en de! af

ämnet och sedan har det delvis berörts både i expropriationskommitténs

och torpkommitténs förslag. Motionsvis förelåg saken äfven vid 1911

års riksdag och har jämväl denna riksdag gjort sig påmind.

Emellertid, under denna väntan går tiden förlorad för en stor del

af dem, som skulle hjälpas. Jag vet, att för många af de mest hotade

gäller det just åren 1912 och 1913. Gifvetvis går intet år förbi utan

att så blir händelsen. Då måste väl statsmakten i afvaktan på de stora

utredningarne »provisoriskt» träda hjälpande emellan.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 9 samt. 45 käft. (Nr 49.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

2 Lagutskottets utlåtande Nr 49.

Det hemställes således: att Riksdagen ville för sin del besluta en

provisorisk lag med viss kortare giltighetstid, som gifver rätt för stat

eller kommun att i skäliga fall genom expropriation förvärfva marken

till lägenheter på ofri grund, d. v. s. då byggnaden men ej marken tillhör

lägenhetshafvaren.

Vederbörande utskott torde närmare formulera förslaget.»

Otvifvelaktigt är att, såsom motionären framhåller, lägenhetsinnehafvare,

som äro ägare till byggnader på ofri enskild grund, i de flesta

fall befinna sig i en synnerligen otrygg ställning. Äfven om de genom

inteckning eller, enligt den nya lagen angående nyttjanderätt till fast

egendom, genom skriftlig afhandling kunna trygga sin besittningsrätt till

tomten eller lägenheten under upplåtelsetiden, äfventyra de i allt fall att

vid nyttjanderättstidens slut nödgas bortflytta sina byggnader eller för

att undgå detta på vida hårdare villkor än förut söka få upplåtelsen

förnyad, därest ej, såsom ofta torde vara fallet, åbyggnaderna vid besittningstidens

slut skola jämlikt upplåtelseaftalet utan lösen tillfalla markägaren.

Äfven under själfva besittningstiden kunna villkoren mången

gång vara obilliga och värdet af besittningen förringas genom hvarjehanda

vid densamma fästade villkor eller äfventyr.

Utskottet finner sålunda i likhet med motionären det vara en samhällsangelägenhet

af synnerlig vikt att dylika lägenhetsägare beredas en

mera tryggad ställning. Särskild! synes därvid framstå såsom angeläget,

att åtgärder vidtagas till förhindrande af att lägenhetsinnehafvare vid

besittningstidens slut alldeles beröfvas frukterna af det arbete, som de

medelst byggnader eller förbättringar på lägenheten nedlagt.

Såsom motionären erinrat, hafva ock de här anmärkta missförhållandena

redan ådragit sig lagstiftarens uppmärksamhet.

Rörande en viss kategori af lägenhetsinnehafvare har Riksdagen

förut hos Kungl. Maj:t påkallat åtgärder. I skrifvelse den 30 april 1907

anhöll nämligen Riksdagen, att Kungl. Maj:t måtte efter verkställd utredning

låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till åtgärder särskilt

med anlitande af expropriation i ändamål att vid fiskelägen, stationssamhällen

och andra områden på landet, där en sammanträngd befolkning

bor eller kan uppstå, på ett mera tillfredsställande sätt än hittills

ordna förhållandena med afseende å redan befintlig eller för samhällets

utvidgning erforderlig tomtmark.

Sedan nämnda skrifvelse öfverlämnats till den för verkställande af

revision af expropriationslagstiftningen den 20 mars 1908 tillsatta kom
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 49.

o

O

mitten, har denna kommitté den 15 september 1910 afgifvit förslag till

lag om expropriation in. m. Enligt 1 § i detta förslag får expropriation

ske i det fall att Konungen pröfvar nödigt, att fast egendom tages i

anspråk för »allmänt gagn», hvilken bestämmelse såsom af kommitténs

förslag i öfrigt framgår, afsett att omfatta jämväl de i Riksdagens ofvannämnda

skrifvelse angifna ändamål. Därjämte har i förslagets 84 och

85 §§ meddelats särskilda bestämmelser med afseende på det slag af expropriation,

som här är i fråga. Dessa bestämmelser förutsätta att,

om vid järnvägsstation, hamnplats eller fiskeläge eller å annan ort

med större sammanträngd befolkning boningshus till större antal uppförts

å annans än husägarnas mark, sådan mark kan till tryggande af

dessas ställning af kronan, kommun eller municipalsamhälle exproprieras;

och skall, då sådan expropriation ägt rum, nye ägaren till marken

vara pliktig att till enhvar husägare, som det begär, upplåta den till

hans hus hörande tomt med den jämkning, som kan erfordras för genomförande

af stadsplan och tomtindelning. Sådan upplåtelse skall göras

med tomträtt, om ej markägaren hellre vill sälja tomten till husägaren

eller mellan dem träffas arrendeaftal rörande tomten. Om försäljning

sker, skall, om annat ej aftalas, köpeskillingen utgöras af den för tomten

utgifna expropriationsersättningen samt å tomten belöpande del af expropriationskostnaden.

Frågan om åtgärder till betryggande af deras ställning, som äga

byggnader på ofri grund, har jämväl i annat sammanhang upptagits till

behandling. Sedan åt särskilda sakkunnige uppdragits att inom jordbruksdepartementet

biträda för utredning af frågan om orsakerna till den

tillbakagång af torpareklassen, som under senare tid ägt rum i vårt land,

samt om och i hvad mån berörda företeelse kunde vara af beskaffenhet

att föranleda särskilda åtgärder från statens sida, hafva de sakkunnige

(den s. k. torpkommissionen) den 6 maj 1911 afgifvit. bland annat, förslag

till lag om lösningsrätt för innehafvare af vissa på fyrtionio år eller

längre tid afsöndrade lägenheter.

Enligt detta förslag är såsom allmän regel stadgadt, att, därest

nyttjanderätt till under hufvudgärd lydande lägenhet är upplåten på viss

tid, ej understigande fyrtionio år, och de å lägenheten uppförda byggnader

tillhöra nyttjanderättshafvaren, skall denna äga, sedan upplåtelsetiden

tilländagått, lösa till sig lägenheten, där värdet af den till lägenheten

hörande jord finnes understiga värdet af åbyggnaden. Pröfning

huruvida dylik lägenhet må lösas utan tillstånd af hufvudgårdens ägare,

samt värdering af lägenheten för bestämmande af löseskillingens belopp

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande tNr 49.

må, på ansökning af nyttjanderättshafvaren, ske vid särskild förrättning.

Beträffande lösesummans storlek är stadgadt, å ena sidan att vid värdering

af lägenheten hänsyn icke må tagas till den förbättring jorden

kan hafva vunnit genom arbete eller kostnad, som nedlagts därå af nyttjanderättshafvaren

eller af föregående brukare, hvilkens rätt till lägenheten

öfvergått å nyttjanderättshafvaren, utan att till grund för värderingen

skall läggas jordens skick, då den från hufvudgården uppläts, såvidt

sådant kan utrönas, och å andra sidan att, om vid lägenhetens upplåtande

viss städja betingats eller årlig lega i penningar, arbete eller

annat utfästa, det värde, som åsättes lägenheten, icke må understiga städjan

eller legans kapitalvärde, uppskattadt enligt de i utsökningslagen i sådant

afseende gifna bestämmelser.

Uppenbarligen skulle, därest ofvan åberopade lagförslag komme till

genomförande, de olägenheter, som i motionen beröras, i afsevärd omfattning

undanröjas. Motionären har emellertid med förevarande motion

afsett, att under tiden, innan denna lagstiftning kunde blifva genomförd,

en provisorisk lagstiftning i ämnet måtte komma till stånd; och har

motionären inom utskottet framlagt ett af honom uppgjordt förslag till

eu dylik provisorisk lagstiftning. Enligt detta förslag skulle, därest bebyggd

lägenhet, lydande under hufvudgärd i enskild ägo, är upplåten med

nyttjanderätt och de å lägenheten uppförda byggnader tillhöra nyttjanderättshafvaren,

Konungen äga förordna om expropriation af lägenhetens

mark till betryggande af nyttjanderättshafvarens rätt och bästa.

Utskottet delar motionärens uppfattning om angelägenheten af att

de åtgärder, som enligt hvad ofvan nämnts, måste anses nödvändiga för

undanröjande af här oinhandlade missförhållanden, skyndsammast möjligt

vidtagas. Utskottet har dock icke ansett sig kunna utan föregående undersökning

nu antaga ett lagförslag af den omfattning, som här är i fråga.

Det vill synas, som borde hinder ej möta, att ofvan omförmälta författningsförslag

åtminstone i de delar, som beröra här ifrågavarande ämnen, kunde,

efter tilläfventyrs erforderlig förändring eller omarbetning, i den närmaste

framtiden genomföras. Skulle dock svårigheter möta att snarligen framlägga

det eller de definitiva lagförslag, som finnas påkallade, lärer det i

allt fall böra få ankomma på Kungl. Maj:t att efter erforderlig undersökning

och sakkunnig pröfning för Riksdagen framlägga de förslag i ämnet,

eventuellt af provisorisk natur, som af Kungl. Maj:t kunna finnas för

ändamålet nödiga och lämpliga.

Härvid synes jämväl böra komma under öfvervägande, huruvida icke,

på sätt ock expropriationskommitténs förslag ock medgifver, sådan lös
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 49.

5

ningsrätt, som i torpkommissionens betänkande föreslås, lämpligen bör

kunna utsträckas att omfatta äfven andra innehafvare af å ofri grund

befintliga byggnader, än i nämnda förslag afses.

I hvarje fall är det angeläget, att den förevarande frågan snarligen

af statsmakterna företages till afgörande; och torde densamma tilläfventyrs

redan nästkommande år kunna föreläggas Riksdagen till pröfning.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla om framläggande för Riksdagen skyndsammast

möjligt af förslag till lagstiftning om expropriationseller

lösningsrätt för beredande af möjlighet åt ägare

af byggnader på ofri grund att förvärfva marken, hvarå

byggnaderna äro uppförda.

Stockholm den 30 april 1912.

På lagutskottets vägnar:

JOHAN WIDÉN.

Reservationer:

dels af herrar af Ekenstam, von Baumgarten, Petersson i Lidingö

villastad och Rogberg, som ansett, att utskottet bort hemställa, att förevarande

motion ej måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda;

dels ock af herrar Lindhagen och Persson i Norrköping, som anfört:

Vi kunna ej ansluta oss till det af utskottet föreslagna uppskofvet,

utan nödgas vidhålla motionens yrkande om en omedelbar provisorisk

lagstiftning. Det är nämligen enligt hvad oss är bekant mångenstädes

lägenhetshafvare som behöfva hjälp, för hvilka den eljest kommer för sent.

Ett särskildt talande exempel erbjuda just nu förhållandena under

Ivrapperups fideikommiss, under hvilket lyder en stor landsbygd samt

fisklägena Mölle, Arild, Lerhamn och Nyhamn. Bebyggarne i dessa fisklägen

äga i allmänhet sina hus, men få arrendera jorden af fideikommis
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utlåtande Nr 4.9.

sarien på tio år i sänder. Nu på våren har för de flesta, synes det, eu

sådan tioårsperiod utgått. Jordägaren har emellertid i ett slag mångdubblat

afgälden 8 ä 20 gånger mot förut, uppgifves det, och dessutom

upptagit ytterligare strängare bestämmelser i kontrakten. Befolkningen

befinner sig i ett nödläge och är förtviflad. I fideikommissbrefvet stadgas,

att fideikommissarie!! skall gentemot bönderna och fiskarne på godset

förhålla sig »som en fader för sina barn och en kristen för sin nästa».

Hur detta nu synes tillämpas, framgår af här i afskrift bifogade inlagor.

(Se bilagorna A, B, C, D och E!)

Beträffande lösen för jorden ha vi följt bestämmelser i expropriationskommitténs

förslag och torpkommitténs förslag. För en blifvande

definitiv lagstiftning torde dock äfven andra bestämmelser kunna ifråga
Ö

o O

sättas.

De af oss föreslagna föreskrifterna för exproprierad marks upplåtelse

och de förenklade bestämmelserna för expropriation äro i tillämpliga

delar hämtade från expropriationskommitténs förslag.

På grund häraf och under erinran, att förut på senaste tider antagits

provisoriska lagar i afvaktan på en definitiv lagstiftning (såsom

norrländsk ägostyckningslag och upphäfvande af inmutningsrätten i de

nordligaste länen) hemställa vi,

att Riksdagen ville för sin del antaga följande

Lag

om expropriation i vissa fall af mark till bebyggda lägenheter å ofri grund.

1 §•

År bebyggd lägenhet, lydande under hufvudgärd i enskild ägo, upplåten

med nyttjanderätt och tillhöra de å lägenheten uppförda byggnader

nyttjanderättshafvaren, må Konungen efter ty här nedan stadgas förordna

om expropriation af lägenhetens mark till betryggande af nyttj an derättshafvarens

rätt och bästa.

2 §.

Expropriation enligt denna lag äger rum, där Konungen pröfva!’ omständigheterna

skäligen påkalla jordens afstående. Sådana omständigheter

skola särskild! anses föreligga, då jordägaren finnes hafva oskäligen upp
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets utlåtande Nr 49.

sagt lägenhetshafvare eller fordra obilliga villkor för förestående ny upplåtelse

eller enligt upprättat kontrakt betingat sig för lägenhetshafvaren

oskäligt betungande villkor.

3 §•

Fråga om jords afstående kan hos Konungen väckas af hvarje statens

myndighet och tjänsteman i orterna, kommun, municipalsamhälle, ledamot

i kommunalnämnd, kyrkoherde eller nyttjanderättshafvaren själf. Konungen

äge sedan efter omständigheterna förordna om jordens afstående till kronan

eller ock till kommun eller municipalsamhälle, som därom gjort ansökan

eller i anledning af annans ansökan förklarat sig villig öfvertaga jorden.

Mark, som sålunda förvärfvats af kronan, kommun eller municipalsamhälle,

skall upplåtas till husägaren med tomträtt, om ej markägaren

hellre vill sälja tomten till husägaren eller mellan dem träffas arrendeaftal

rörande tomten. Sker försäljning, skall, om annat ej aftalas, köpeskillingen

utgöras af den för tomten utgifna expropriationsersättning samt

å tomten belöpande del af expropriationskostnaden; och varde afgiften för

upplåtelse med tomträtt eller på arrende bestämd efter samma grund.

Tvist om köpeskillingens eller afgiftens belopp skall pröfvas af domstol.

4 §.

för mark, som exproprieras, skall erläggas lösen motsvarande ägendomens

värde.

Vid värdering af lägenheten må hänsyn icke tagas till den förbättring

jorden kan hafva vunnit genom arbete eller kostnad, som nedlagts

därå af nyttj anderättshafvaren eller af föregående brukare, hvilkens

rätt öfvergått å nyttj anderättshafvaren, utan skall till grund för värderingen

läggas jordens skick, då den från hufvudgården uppläts, i den mån sådant

kan utrönas.

5 §•

Kan ej öfverenskommelse träffas om lösen för den jord, som skall

afstås, afgöres frågan därom af särskild nämnd.

Komma parterna öfverens om val af expropriationsnämnd, äge de

bestämma, huru många och hvilka personer skola deltaga i nämnden;

dock vare antalet alltid ojämnt. Eljest utgöres nämnden af fem personer,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 49.

af hvilka hvardera parten utser en samt de tre öfriga väljas åt rätten,

som ock bland de senare utser ordförande. Kunna flera medparter, som

skola gemensamt utse ledamot, ej enas om valet, väljes äfven denne af

rätten.

6 §.

I allt öfrigt, hvarom i denna lag rörande expropriationen ej särskildt

stadgats, gälle i tillämpliga delar förordningen den 14 april 1866 angående

jords eller lägenhets afstående för allmänt behof.

7 §•

Erforderliga föreskrifter, utöfver hvad ofvan föreskrifvits, meddelas

af Konungen.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet samt gäller tillsvidare

intill den 1 juli 1915.

Bil. A.

Utdrag ur Krapperups fideikoiuisshref.

10:o) Sidst efterföljer Fideicommissinnehafvaren den inrättning, som jag

igenom Guds välsignelse gjort, att ock ibland andra omständigheter Bönder och

Fiskare med deras barn och dem de sjelf åstunda, framför någon främmande får

städja deras gårdar och hus och på allt möjligt sätt befordra deras bästa; in

summa förhåller sig som en fader för sina barn och en christen för sin nästa.

Bil B.

Utdrag ur utlåtande af Mölle niumcipalstiimma till länets landskontor med

anledning af infordradt utlåtande öfver förslaget om

fastighetsregister för stad m. in.

Under de för Mölle munieipalsamhälle nu rådande förhållanden ansåg sig

stämman icke kunna afgifva något särskildt yttrande hvad angår ifrågavarande

betänkande med förslag till förordning angående fastighetsregister för stad m. m.,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets utlåtande Nr 49.

dock beslöt stämman att i svarsskrifvelsen förklara, huru samhällets förhållanden

äro och att framhålla samhällets önskemål.

Mölle blef municipalsamhälle 1907 — jorden inom municipalområdet äges

af Friherre N. Gyllenstierna å Krapperup och f. d. sjökapten Johannes

Elfversson å Bökebolet jämte den sistnämndes son N. J. Elfversson. För

att icke samhällets invånare skall för såväl nu som i framtiden behöfva

riskera att arrendeafgifterna för hustomterna skola af jordägarna kunna efter

godtycke uppsättas så högt dem lyster, så är samhällets önskan — att, såvida

de i Landskontorets skrifvelse omnämnda ändringar af eller tillägg till vissa lagparagrafer

skulle afse frigörelse af jord till förmån för sådana eller liknande

samhällen som Mölle — att dessa påpekade ändringar af lag eller tillägg till lag

då måste träda i kraft. Såsom exempel på huru jordägarna här efter godtycke

kan höja arrendeafgifterna för hustomterna kan nämnas att en person som 1911

betalat 3 kronor pr år nu måste betala 60 kronor för året.

Mölle municipalsamhälles önskan är, att samhället må erhålla rättighet att

få expropriera hela det område som nu är upptaget till municipalsamhälle, så att

hvar och en som det önskar kan erhålla rätt att inlösa den tomt hvarå hans

hus står.

Mölle den 8 januari 1912.

TILL KONUNGEN.

Bil. C.

Undertecknade innebyggare i Mölle Municipalsamhälle vilja härmed till

Kungliga Majestät framställa en underdånig anhållan, att Borgmästaren Herr Carl

Lindhagens motion i Andra kammaren Nr 212 och daterad Stockholm den 26

Januari 1912 under denna nu pågående riksdag kunde godkännas, beslutas och

omedelbart träda i kraft såsom lag.---—

Såsom skäl för vår anhållan vilja vi i underdånighet framhålla: Arrendetiden

är för oss alla utlupen och skola vi ha nya kontrakter på ytterligare tio

års tid. Friherre Nils Gyllenstierna å Krapperups fideikommiss i Brunnby socken,

Luggude härad af Malmöhus län äger nästan all jorden där våra hus äro byggda.

Vi har haft kontrakt på jorden tio år i sänder. Nu skola vi som sagt är erhålla

nya kontrakter på ytterligare tio år. Baron Gyllenstierna har haft tre sammanträden

här i Mölle med oss, på så sätt att han delade samhället i tre delar med

benämning A, B, C, för oss framlades nya kontrakter, som han där ville vi skulle

underskrifva, detta gjorde vi icke, därför vi bad först få medtaga dem hem för

att studera dem, samt att visa dem för våra hustrur och anhöriga. (Det är icke

alla som äro läskunniga, och kunna icke så strax fatta innebörden af ett sådant

kontrakt). Detta nekades oss, vi fick likväl en inblick af dessa nya kontrakter,

och visade det sig att de voro betydligt annorlunda än de vi haft förut. I penningar

visade sig höjningen vara från förut H/s öre kvadratm. nu 5, 9, 10, 20

30 och mera på kvadratm., förutom alla öfriga skyldigheter de nya kontrakterna

för oss bestämma.

Bihang till Riksdagens protokoll 1012. 9 samt. 45 höft. (Nr 49).

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets utlåtande Nr 49.

En handl. skulle betala 97 kronor pr år för en mycket liten tomt. som

han bebyggt och där bott i många år, men han blef tillsagd om han lade ner

sin handel skulle han få 65 kronors afdrag på arrendet. En gammal fiskare, c:a

70 år, betalar nu c:a 15 kronor årligen skulle höjas till cirka 100 kronor, och

andra i samma proportion. En åkare som förut betalat 38 kronor skulle nu få

betala 425 kronor. En fotograf som förut betalat 40 kronor skulle nu betala

1,200 kr. årligen i arrende för sin tomt.

Yi äro inga förmögna människor, utan äro vi i allmänhet fiskare och sjömän,

som genom hårdt arbete sparat ihop en liten skarf, vi har på en vanlig

strandmark arrenderat en liten tomt, som vi själfva rödjat, byggt oss ett hus,

ditfört jord så att vi kunnat plantera träd och buskar. Vi har under många år

försökt få hit turister hvilka bo hos oss. Detta har nu lyckats väl ty Mölle

besökes årligen af flera tusen turister och det är af dessa vi ha vår utkomst,

ty här finnes ingen industri, fisket har äfven under senare åren här blifvit

klent gifvande. Troligt till följd af utländska trawlare hvilka årligen hitkomma

och skrapar hafsbottnen, och fördärfvande all yngel. Föröfrigt tager jordägaren

procent på en del af den fisk vi föra i land, 4 sill på hvarje val och 5 % på

en fångad ål, han begärde mycket mera än 5 %, men då ingen främling ville

ge mera så stanna det vid 5 %. Vi äro i stort behof af hjälp ty annars gå vi

förlorade gent emot en så mäktig jordägare. Vi äro nu genom tidningsannonser

anmodade att emellan den 21—26 dennes komma till honom och underskrifva

våra kontrakter. Annonsen lyder så här:

»Härigenom tillkännagifves att de innehafvare af lägenheter under Krapperups

fideikomiss i Mölle fiskeläge, hvilkas arrendekontrakt nu upphört att gälla,

kunua erhålla nya kontrakt enligt förut delgifna grunder antingen å Krapperups

gårdskontor den 22 och 23 innevarande april mellan kl. 10 f. m. 4 e. m. eller

ock å Helsingborgs Juridiska byrå Norra Storgatan 14 Helsingborg, den .24 och

25 innevarande april mellan kl. 11 f. m. och 4 e. m. Krapperup den 17 april 1912.

N. Gyllenstierna»

Vi förstå rätt faran af att uraktlåta underskrifva dessa nya kontrakter, men

kunna icke underskrifva dessa icke så mycket för den kontanta penningen som

för de §§ i dessa kontrakter. Vi väntar nu att bli uppsagda, och utvräkta från

våra hem, vi stå maktlösa och skydd finnes icke för oss, vi känner baronen, han

skyr inga medel, vi har ett färskt minne från i fjol höstas, då han med myndigheternas

hjälp utvräkte en gammal 70 års änka från bostaden det var sorgeligt

se huru två polismän måste bära henne ut ur lägenheten, hon hade bott där

sedan sitt 17 år och fästat sig vid detta hem. Hon hade bedt för sig att få bo

kvar men baronens hjerta bevekades icke däraf.

Ett andra exempel, en gammal man Ola Pettersson som i tidigare år af

Baronen fick arrendera några tunland icke odlad jord på Kullaberg ibland hallar

och morasser, han lät på denna jord bygga sig ett boningshus och stallbyggnad,

odlade upp denna arrenderade jord så att den blef fruktbar, att den kunde ge

honom sitt lefvebröd. Ola Pettersson gifte sig och så länge de båda voro krya

skötte de sin jordbit som om det varit deras egen. Men så blefvo de båda

gamla, deras barn reste bort och de kunde ej mera sköta sin jord, beslöto de

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets utlåtande Nr 49.

därför sälja sina byggnader, de fmgo en köpare, en dansk turist, han ville betala

1,800 kr. för dem men Baronen ville icke ha någon dansk så fick de eu hederlig

svensk förmögen handl. denne ville betala 1,500 kr. för byggnaderna, men icke

denna godkändes af Baronen. Då bad Pettersson Baronen köpa den hvilket han

gjorde för 1,000 kr. Hvilken uppmuntran för dessa gamla människor som för

jordägaren nedlagt en mansålder på hans ouppodlade jord, gjort denna fruktbar

och sedan utan vidare lämnat den till sin egare. Här behöfves i sanning hjälp

så att ärliga arbetssamma meniskor icke af hänsynslösa jordegare bli förtryckta

Vi behöfva vårt svenska folk hemma, men förtryck drifver dem att emigrera.

Vi ha nu ej annat att göra än afvakta händelsernas gång här på

Mölle mellan Baronen och oss. Någon hjelp genom lagens ingripande känna vi

ej till. Men vi hoppas likväl att riksdagen måtte nu besluta i enlighet med Lindhagens

provisoriska motion. Sänder en afskrift af ett äldre kontrakt, de nyare

äro något hårdare.

Med underdånig vördnad för vår Konung tecknar vi Mölle den 22

April 1912.

(56 underskrifter af sjömän, fiskare, änkor, handtverkare, stenarbetare,

handlande m. fl.).

Flera namn kunde skaffats men detta torde väl vara bevis nog, f. ö. är

en stor del sjökaptener och folk på sjön nu. Sänder äfven 2 exemplar af de

nya hyreskontrakten, jämte en tidningsnotis af den u/4 som varit införd i ortstidningen.

D. S.

TILL KONUNGEN.

Bil. B.

Undertecknade, innebyggare i Arilds fiskläge i Skåne, som samtliga äro

innehafvare af hus eller lägenhetar å ofri grund, tillhörande Krapperuds fideikomiss,

få härmed i underdånighet uttala vårt varma och lifliga instämmande i

den motion (Nr 212) som väckts vid innevarande riksdag af herr Carl Lindhagen,

och hvari hemställes att en provisorisk lag måtte beslutas, som gifver rätt

för stat eller kommun att i skäliga fall genom expropriation förvärfva marken till

lägenheter på ofri grund då byggnaden men ej marken tillhör lägenhetshafvaren.

Så länge jordägaren, såsom ända hittills i allmänhet varit fallet, nöjt sig

med att begära en skälig och rimlig årlig afgäld af lägenhetshafvaren, ha icke

olägenheterna af det nuvarande förhållandet, att vi ej själfva äga den mark, hvarå

vi eller våra förfäder byggt hus och hem, kännts så synnerligen svåra. Men då

det nu vid de mångåriga kontraktens utgång plötsligt visar sig att af de flesta

af oss begäres i förhållande till våra små och torftiga inkomster rent orimliga

årliga afgälder för markens innehaf, afgälder som vi icke se oss någon möjlighet

att erlägga, så synes statsmakternas snara ingripande vara nödvändigt, om

vi ej slutligen skola drifvas att gå från hus och hem och falla fattigvården

till last.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets utlåtande Nr 49.

Om de af oss begärda afgälderna vore för jordägarens ekonomi behöfliga,

så funnes ju åtminstone en förmildrande förklaring till de oskäliga anspråk som

nu ställas på oss fattiga fiskare. Men så synes ingalunda vara fallet. Samma

jordägare, som söker pålägga oss dessa flerdubbelt ökade afgälder, låter just nu

tvärs öfver hela Kullanäset uppföra ett stängsel för åtskilliga tusental kronors

kostnad, utan annat ändamål än att innestänga sina rådjur och harar på Kullaberg.

Med dylikt för ögonen synes värkligen knappast något förmildrande ljus

kunna kastas öfver det godtycke, som tillämnas hans gamla fattiga fiskare, påminnande

om de medeltida feodalherrarnes uppträdande mot sina underhafvande.

O bemedlade som vi alla är o, se vi oss ingen möjlighet att bortflytta våra

hus till egen torfva, ej heller äga vi medel att köpa egna hem, om också jord

därtill erbjödes, utan vi äro fullständigt i jordägarens händer, som synes ha i

sin makt att pålägga oss hvilka villkor och jordafgälder, som han behagar, med

resultat att vi slutligen måste gå från det lilla vi genom mångårigt, ofta farligt

och uppslitande arbete förvärfvat.

Det synes vara hög tid för statsmakterna att gorå något till vårt skydd, då

såsom här är fallet, ett helt fiskläges befolkning hotas i sin existens af den enväldige

jordägaren. Vi våga fördenskull vördsamt och ödmjukt bönfalla att

Eders Kungl. Maj:t täcktes göra allt hvad som är möjligt för åstadkommande af

en sådan lag, som i den nämnda motionen föreslås.

Arilds den 23 april 1912.

Underdånigst

(42 underskrifter af sjömän, fiskare, änkor m. fl.)

Bil. E.

Telegram till Borgmästaren Carl Lindhagen.

Mölle *% 1912.

På baron N. Gyllenstiernas å Krapperup order blefvo i går i Mölle municipalsamhälle

79 familjer uppsagda att omedelbart afflytta. Har icke Sveriges

Regering eller Riksdag makt att skydda landets barn, äro vi svenska män och

kvinnor tvungna att acceptera och underskrifva allt hvad en hänsynslös jordägare

kan önska påtvinga oss, och om vi icke vill eller kan acceptera onaturliga

kontraktsförslag, kan och skall vi då vräkas från våra egna hus och hem och

därigenom tvingas att emigrera för att i främmande land söka oss ett nytt foster

land, kan ingenting göras för att rädda oss? klaf. den godheten att uppläsa

detta telegram i Riksdagen!

På folkets vägnar

A. B. Unger,

polisuppsyningsman, Mölle.

STOCKHOLM, SVENSKA TRYCKERIAKTIEBOLAGET IMS!.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.