Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående rätt för oäkta larn att ärfva fader och fåder nefränder.

1912-05-14 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1912:62, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående rätt för oäkta larn att ärfva fader och fåder nefränder.

Dokumentets text

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets utlåtande Nr 62.

Nr 62.

Ankom till ^Riksdagens kansli den 14 maj 1912 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj:t angående rätt för oäkta larn att ärfva fader och

fåder nefränder.

Närvarande: herrar Widén, Lindhagen, Håkanson, Söder
bergh,

Gustaf Andersspn, Stärner, af Ekenstam, Bergendahl*),

Alexanderson, Gezelius, Pettersson i Södertälje, Jansson i

Edsbäcken, Olsson i See, Pettersson i Bjälbo, Persson i

Norrköping och Rehn.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Uti en inom Andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion

nr 75 har herr Värner Rydén anfört följande:

»Det är ett allbekant sakförhållande, att antalet utom äktenskapet

födda barn i vårt land är mycket stort, och att procenten utom äktenskapet

födda barn i förhållande till inom äktenskapet födda är i stadigt

stigande. Å andra sidan är det icke mindre kändt, att dessa s. k. oäkta

barn oftast i mer än ett afseende äro undanknuffade till en plats som

samhällets styfbarn. Statistiken visar redan, att dödligheten bland dessa

är mycket större än bland de inom äktenskap födda, förhållanden som

gifva en hemsk aning om stackars människobarns oförskyllda öden. Inom

samhället stå de i långt högre grad än andra rättslösa. Ofta undandrager

sig fadern all försörjningsplikt, svär sig fri från faderskapet eller lämnar

barnet och dess mor vind för våg. Det blir i så fall modern, som får

söka draga sig fram med sitt barn, så godt hon kan. Ibland dignar hon

under bördorna och tar i förtviflan sitt barns lif. Eljes blir det ett lif

i arbete och slit för brödet, förskräckliga försakelser mången gång, rena

nöden kanhända oftare. Barnets uppfostran försummas i denna hårda

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lagutskottets utlåtande Nr 62.

kamp för tillvaron, en stor procent af dessa »oäkta» kommer att rekrytera

förbrytareleden. Yid fjolårets riksdag väckte jag ett par motioner, som

afsågo att mildra förhållandena ''för dessa olyckliga människor, den ena

afseende barmhärtigare straff för barnamord, den andra om tillvaratagande

af de »oäkta» barnens och deras mödrars rätt gentemot pliktförgätna fäder.

Riksdagen ställde sig i båda fallen välvillig till mina yrkanden. I förstnämnda

fråga ha vi att motse förslag om lagändring till årets Riksdag,

den andra frågan är nu föremål för lagberedningens och fattigvårdskommitténs

pröfning.

Emellertid synes det uppenbart, att äfven efter ett genomförande af

dessa reformer så mycken orättvisa kvarstår gentemot de utom äktenskapet

födda, att man ej bör slå sig till ro här. I främsta rummet tänker

jag härvid på arfsrätten. En lång kamp måste föras, innan lagstiftningen

i Sverige ens ville erkänna, att de s. k. oäkta fingo ärfva sin mor. I den

delen segrade dock till slut det till synes solklar rättfärdighetskrafvet.

Däremot kvarstår ännu den orättvisan,

fader. Då jag vågar hysa en förhoppning, att utvecklingen af rättsmed-,

vetandet nu måhända fört oss därhän, att lagstiftningen är redo att äfven

här skipa rätt, vågar jag vördsamt föreslå,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om förslag

till sådan förändring i arfslagstiftningen, att s. k. oäkta barn må ärfva

fader och fädernefränder.»

Frågan om de oäkta barnens rättsliga ställning är utan tvifvel

såväl från humanitets- som samhällssynpunkt ett af våra dagars viktigaste

spörsmål. Såsom bekant visar en undersökning af de utom äktenskapet

födda barnens villkor, att de i allmänhet lefva under långt ogynnsammare

förhållanden än de barn, hvilkas föräldrar ingått äktenskap.

De kända följderna häraf, den relativt stora dödligheten bland de

oäkta barnen och den jämförelsevis stora procent af dem, som på ett eller

annat sätt falla det allmänna till last, visa tillfyllest nödvändigheten af att

samhället inskrider till undanröjande af de nämnda missförhållandena.

I främsta rummet framstår därvid samhällets plikt att söka undanröja

de [olägenheter, som gällande lagstiftning rörande dessa barns familjerättsliga

förhållanden må kunna medföra.

Bland de af släktskapen härledda rättsförhållanden, som äro af den

största praktiska betydelsen och hafva ett afgörande inflytande på de oäkta

Utskottets

yttrande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets utlåtande Nr 62.

barnens rättsställning i allmänhet, äro utan tvifvel de oäkta barnens i förevarande

motion berörda arfsrättsförhållanden.

I fråga om sättet för reglerandet i de särskilda rättssystemen af de

ifrågavarande rättsförhållandena skiljer man i hufvudsak mellan tre olika

system, nämligen det engelska, det franska och det tyska systemet.

Utmärkande för det engelska systemet, som äfven gäller i ett antal

af Nordamerikas Förenta stater, är, att något skyldskapsförhållande i rättslig

mening icke består mellan barn, som är födt utom äktenskapet, och

dess föräldrar. Barnet har därför icke någon arfsrätt efter vare sig fadern

eller modern. Ett uttryckligt erkännande af barnet från faderns eller

moderns sida medför ej någon ändring i detta hänseende.

Enligt det franska systemet, hvars hufvudprinciper gälla, förutom i

Frankrike, äfven i Nederländerna, Italien och med vissa modifikationer i

Belgien, föreligger icke något familje- eller arfsrättsligt förhållande mellan

oäkta barn och dess föräldrar, så framt ej barnet erkännes af dem. Sådant

erkännande kan från faderns sida endast ske frivilligt, enär det är uttryck.

ligen förbjudet att genom undersökning söka utforska faderskapet. Gentemot

modern har barnet däremot ett kraf på erkännande, som kan genomföras

i domstolsväg. Verkan af erkännandet är densamma i förhållande

till hvardera af föräldrarna och medför bland annat eu viss begränsad

arfsrätt efter moder och fader, men icke efter möderne- och fädernefränder.

Det tyska systemet, som är rådande i Tyskland och de tre skandinaviska

länderna samt till väsentliga delar äfven i Österrike och Kyssland,

skiljer sig från det franska därigenom, att barnet i förhållande till modern

i hufvudsak är likställdt med äkta barn, medan i regel något arfsrättsligt

förhållande ej består mellan barnet och dess fader. Utom äktenskap födt

barn kan enligt norsk och dansk rätt erhålla en begränsad rätt till arf

efter fader, genom att fadern muntligen eller skriftligen inför domstol erkänner

barnet såsom sitt. Enligt tysk lag kan oäkta barns fader, som erkänner

barnet såsom sitt, hos statsmyndighet utverka ett förfogande, genom

hvilket barnet i förhållande till fadern erhåller ett äkta barns ställning.

Verkan häraf sträcker sig emellertid ej till barnets fädernefrände!’.

Ett slags mellanställning mellan det franska och det tyska systemet intager

den nya schweiziska civillagstiftningen, som trädt i kraft den 1 januari 1912.

Denna har nämligen sökt förena det tyska systemets grundsatser om äkta

och oäkta barns likställighet, såvidt förhållandet till modern beträffar, med

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Lagutskottets utlåtande Nr 62.

(let franska systemets principer om verkan däraf att utom äktenskap födt

barn erkännes af dess föräldrar.

Ett sådant erkännande från faderns sida har enligt den schweiziska

lagen till påföljd, att barnet i väsentliga delar erhåller ett äkta barns rättsställning

i förhållande till fadern och hans släkt, dock med vissa inskränkningar

i dess arfsrätt, ifall fadern tillika efterlämnar äkta barn eller afkomlingar

efter sådana. Samma verkan, som tillkommer faders frivilliga

erkännande af oäkta barn såsom sitt, medför en dom, hvarigenom barnet

förklaras i statusfrågor följa fadern. Förutsättningarna för en sådan dom

äro, att fadern före lägersmålet utlofvat modern äktenskap eller att lägersmålet

innefattar ett brott eller maktmissbruk.

Vidare må i detta sammanhang nämnas, att vid 1909 års norska storting

till antagande framlades ett förslag till »Lov om barn, hvis for tel dre

icke har indgaat egteskap med hinanden», enligt hvilket utom äktenskapet

födda barn principiellt likställts med andra barn i fråga om arfs- och

andra familjerättigheter i förhållande till såväl fadern som modern. Detta

förslag, hvilket äfven i öfrigt förordade långt gående reformer på förevarande

område, blef emellertid icke af stortinget antaget. Likaså blef vid

antagandet i Danmark af den nu gällande lagen om oäkta barn af den 27

maj 1908 en i förslaget till lagen intagen bestämmelse om arfsrätt i vissa

fall för utom äktenskapet födda barn efter fader och fädernefrände!’ af

landstinget afslagen.

Slutligen må erinras, att i ett af finska lagberedningen den 14 november

1910 framlagdt förslag till »lag om barn, som födts utom äktenskap»

stadgats, att därest fader låtit i kyrkobok anteckna sådant barn såsom sitt

eller detsamma annorledes bevisligen erkänt, eller om domstol under faderns

lifstid, efter det faderskapet blifvit fullständigt utredt, på särskildt yrkande

förklarat barnet berättigadt till arf efter fadern, barnet skall åtnjuta hälft arf,

om bröstarfvinge finnes, och i annat fall fullt arf. Däremot är sådant barn

uteslutet från arf efter fädernefrände!’.

Ej heller detta förslag har hittills föranledt lagstiftning.

Hvad den svenska rätten angår gällde enligt 1734 års lag såsom allmän

regel, att utom äktenskapet födda barn ej njöto arfsrätt vare sig efter

fader eller moder eller deras frände!’, utan endast efter egna bröstarfvingar.

Härifrån gjordes dock de i 8 kap. 1—6 §§ ärfdabalken stadgade

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 9 samt. 54 höft. (Nr 60— 62.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets utlåtande Nr 62.

undantag för de fall, att mannen sedermera ingår äktenskap med kvinnan

eller tillsäger henne äktenskap; att barnen aflats under äktenskapslöfte

eller efter trolofning; att kvinnan födt barn efter våldtägt; att barnen aflats

efter det mannen trolofvat sig med två kvinnor, som ej veta af »hvars

annars fästning», eller i tvegifte, »då ingendera visste, att förre man eller

hustru lefde, och fått där lof till, som lag säger».

Såväl under ståndsrepresentationens tid som sedermera hafva emellertid

inom Riksdagen vid upprepade tillfällen yrkanden framställts om ändringar

i den genom 1734 års lag stadgade principen. Motioner väcktes

om arfsrätt för oäkta barn såväl efter moder och mödernefränder som

efter fader och fädernefrände!-. I förstnämnda hänseende vunno dessa yrkanden

tidigare erkännande, i det redan lagberedningen i sitt år 1847 afgifna

förslag till ny civillag föreslog bestämmelser, som under vissa förutsättningar

tillerkände de oäkta barnen arfsrätt efter moder och mödernefränder,

hvarefter, sedan Rikets ständer vid särskilda tillfällen hos Kung!.

Maj:t anhållit om lagstiftning i ämnet och vid Riksdagen åren 1865—66

för sin del antagit en af Kungl. Maj:t med anledning däraf framlagd proposition,

genom kungl. förordningen den 14 april 1866 stadgades, att

oäkta barn, som ej aflats under moderns äktenskap eller i förbjudna led,

skulle lika med äkta barn taga arf efter sin moder i den del af boet,

som icke utgjorde bröstarfvinges laglott, dock endast under förutsättning

att modern låtit anteckna barnet såsom sitt i kyrkoboken.

Numera gäller i denna del jämlikt lag den 17 mars 1905 om oäkta

barns arfsrätt efter moder och mödernefränder, att oäkta barn lika med

äkta barn tager arf efter moder och mödernefränder, dock att det i detta

fall åligger arfvingen, därest man ej vet att han är den dödas skyldeman,

att inom natt och år från det arfvet föll anmäla sig hos den, som sitter

i boet, eller hos rätten eller domaren, vid äfventyr att han eljest förlorar

sin talan.

Hvad däremot angår den påyrkade arfsrätten jämväl efter fader och

fädernefrände!-, hafva de därom inom Riksdagen gjorda framställningar

icke vunnit Riksdagens bifall.

Äfven i fråga om lagstiftningen rörande de oäkta barnens ställning

i öfrigt har krafvel af förbättrade bestämmelser föranledt ändringsförslag;

och i fyra särskilda under åren 1893, 1901, 1906 och 1907

till Kungl. Maj:t aflåtna skrifvelse!- har Riksdagen anhållit, att Kungl.

Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag bland annat

till lagstiftning, som bättre tillgodosåge utom äktenskapet födda barns och

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Lagutskottets utlåtande Nr 62.

deras mödrars rättsliga ställning. Sedan därjämte förlidet år till Konungen

ingifvits en af omkring 500 på området erfarna personer undertecknad

petition med enahanda syfte, har Kungl. Maj:t, jämte det berörda

petition öfverlämnats till lagberedningen, som för närvarande är sysselsatt

med uppgörande af förslag till ny lagstiftning på familjerättens område,

samt till den för revision af fattigvårdsförordningen m. in. tillsatta kommitté

för att tagas i öfvervägande vid fullgörande af dem förut gifna uppdrag,

tillika förordnat, att lagberedningen och kommittén skulle undersöka,

huruvida de ämnen, som i petitionen afsåges, skulle kunna särskild! för

sig behandlas, och, därest sådan behandling funnes kunna äga rum,

snarast möjligt inkomma med förslag till lagstiftning i berörda hänseende.

I förevarande motion har nu framställts yrkande därom, att lagstiftningen

om oäkta barns arfsrätt måtte komma att innefatta bestämmelser

om arfsrätt för dem jämväl efter fader och fädernefrände!-.

Såsom redan af den föregående framställningen torde framgå, är det

af motionären väckta spörsmålet af synnerligen beaktansvärd beskaffenhet.

Att dess lösning skall utöfva eu mäktig inverkan på de oäkta barnens

ställning är uppenbart. Men inverkan af en lagstiftning i detta ämne

lärer icke vara begränsad härtill, utan sträcker sig vida därutöfver till

familjeförhållandena i allmänhet. Denna fråga är därför enligt utskottets

mening förtjänt att göras till föremål för allvarligt och allsidigt öfvervägande

från de lagstiftande myndigheternas sida.

Inom eu stor del länder har ock på senare tid detta spörsmål upptagits

på den aktuella lagstiftningens program.

Hvad vårt land angår har, såsom ofvan antydts, lagberedningen under

arbete det lagstiftningsområde, dit denna fråga hör. Och enligt hvad utskottet

inhämtat har beredningen, med anledning af förut berörda åt densamma

och fattigvårdslagstiftningskommittén gemensamt lämnade uppdrag,

upptagit till behandling frågan om de oäkta barnens rättsliga ställning i

hela dess vidd. Denna behandling, vid hvilken alltså frågan om oäkta

barns arfsrätt efter fader och fädernefrände!’ ingår såsom eu viktig del,

lärer så bedrifvits, att förslag i ämnet skall kunna aflämnas med all den

skyndsamhet, som sakens trängande beskaffenhet krafvel’.

Yid sådant förhållande synes det icke vara lämpligt, att Riksdagen

för sin del nu vidtager någon åtgärd i ärendet; och utskottet hemställer

därför,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lagutskottets utlåtande Nr 62.

att förevarande motion icke måtte till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 14 maj 1912.

På lagutskottets vägnar:

JOHAN WIDÉN.

Reservation

af herr af Ekenstam beträffande vissa delar af utskottets motivering.

Tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, Stockholm 1912.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.