Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående expropriation i vissa fall af torp och andra lägenheter å rekognitionsskogshemman m. m.

1912-05-17 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1912:67, Utlåtande i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående expropriation i vissa fall af torp och andra lägenheter å rekognitionsskogshemman m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande, Nr 67.

1

Nr 67.

Ankom till Riksdagens kansli den 17 maj 1912 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj:t angående expropriation i vissa fall af torp och

andra lägenheter å rekognitionsskogshemman m. m.

Närvarande vid ärendets slutliga behandling: Herrar Widén, Lindhagen, Söderbergh,

Stärner, af Ekenstam, Bergendahl®, Gezelins®, von Baumgarten, Olsson i

Hof, Rogberg, Petersson i Lidingö villastad, Pettersson i Södertälje,

Jansson i Edsbäcken, Olsson i See, Pettersson i Bjälbo* och Persson i

i Norrköping.

* Ej närvarande vid utlätandets justering.

Uti en inom Andra kammaren vackt, till lagutskottet hänvisad motion,

nr 207, hafva herrar Carl Lindhagen, E. A. Leksell, Fabian Månsson,

Ang. Sävström, Ernst Lindley, Per Norm, Wilh. Edbom och Rob. Karlsson

anfört följande:

»De af kronan till industrien donerade rekognitionsskogarnas sorgliga

historia får man väl hoppas ej vara ett afslutadt kapitel. Sådana presenter

har svenska staten icke råd till, när större delen af dess folk lefver i

fattigdom. Denna fråga ingår också i den af Andra kammaren tre gånger

förordade utredningen om kronans jorddonationer till industrien, hvilken

fråga petitionsvis äfven framförts till Konungen och därför remitterats till

kammarkollegium för yttrande.

Det är emellertid en särskild sak i denna historia, som föga uppmärksammats,

ehuru den i synnerligt hög grad förtjänar det.

De åboer, som funnes på under bruk skatteköpta hemman, har kronan

åtminstone sökt skydda genom ett förbehåll, att de skulle sitta odrifna.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 9 sand. 59 käft. (Nr 67.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Utskottets

yttrande.

Lagutskottets utlåtande Nr 67.

Annorlunda förhåller det sig med den myckenhet torp och andra lägenheter,

som funnits å rekognitionsskogar redan innan skogarna ens mot

rekognitionsafgift upplätes till bruket. Dessa skogar ha sedan indelats till

hemman och fått skatteköpas af bruken, ehuru de i själfva verket endast

utgjorde skogsfastigheter. Med dessa skogshemman följde sedan utan eftertanke

alla de ofvannämnda torpen och lägenheterna. Kronan har i blindo

prisgifvit en mängd af sina medborgare, en myckenhet små sträfsamma

familjer till ett värnlöst byte för det enskilda godtycket och utsugningen.

Rättskänslan uppfordrar på denna punkt staten att utan omsvep rätta sitt

misstag.

På grund af hvad sålunda anförts hemställes, att Riksdagen ville hos

Kungl. Maj:t anhålla om framläggande af ett förslag

l:o) till expropriation i skäliga fall af torp och andra lägenheter å

rekognitionssskoghemman mot ersättning af hvad på torpet eller lägenheten

belöper af den skatteköpeskilling, som på sin tid erlades för hela hemmanet.

2:o) till en lagstiftning, hvarigenom, innan expropriationsåtgärder

kunnat genomföras, åborna på dessa torp och lägenheter tillerkännas

samma rätt att sitta odrifna som tillkommer åbo på under bruk skatteköp!

hemman. >

I 52 § af kungl. järnbergslagsordningen den 6 juli 1649 föreskrefs,

att bergmästaren vid skogars skiftande i bergsslagen skulle tillse, att bergsbruken

icke komme att lida brist på skog. Vidare stadgades i kungl.

förordningen den 16 december 1683 angående skogarne och hvad därvid

iakttagas bör, att bergskollegium, som ägde att hafva vård och uppsikt

öfver kronans skogar, särdeles där bergverk och bruk vore belägna, borde

laga så, att en rätt proportion och likhet iakttoges i skogsdelningarna

mellan bruken, samt att skogarna så mycket som möjligt skonades och

besparades till bergslagernas stadigvarande tarf och tjänst. I enlighet härmed

tilldelades bruken såväl under slutet af 1600-talet som under 1700- talet betydande skogsvidder. För att kronan skulle hafva någon inkomst

af dessa skogar förordnades genom kungl. resolutionen den 14 mars 1689,

»angående den afgift, hvilka de böra erlägga som till deras bruks fortsättande

betjäna sig af kronans allmänningar», att de, som använde skogen

till stångjärnssmide, masugnar och tackjärnsblåsning, skulle för skogens

nyttjande erlägga skogsören eller rekognitionsafgifter, beräknade efter det

antal stafrum ved, som å skogen årligen kunna huggas, äfvensom efter tillverkningen

vid bruket.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 67.

3

I anledning af inkomna förfrågningar förklarade sedermera Kungl.

Maj:t dels genom nådigt bref till bergskollegium den 7 november 1690,

dels genom resolutionen den 11 december 1696, att såväl koppar- och

silfverbruken i riket som ock alla järngrufvor skulle vara befriade från

att erlägga rekognitionsafgift för dem anslagna skogar. Efter den afgift,

som sålunda erlades för vissa skogar, kallades dessa rekognitionsskogar.

Denna benämning användes sedermera äfven beträffande sådana bergverken

och bruken anslagna skogar, för hvilka ingen afgift erlades.

I kungl. bergskollegii cirkulärbref till bergmästarne angående grufveskogarnes

taxerande till rekognitionsafgift den 29 mars 1824 gjordes emellertid

en bestämd skillnad mellan rekognitionsskogar och de kronoskogar,

som upplåtits till särskilda järngrufvor för deras behof utan någon mera

bestämd besittningsrätt eller några därmed förknippade motsvarande skyldigheter;

och förklarades dessa s. k. grufveskogar icke kunna hänföras

till rekognitionsskogar utan vara sådana kronoskogar, hvilkas disposition

på Rikets Ständers samtycke berodde. Denna åtskillnad torde numera

vara den som vanligen iakttages.

I anledning af eu utaf Rikets Ständer vid 1809 års Riksdag afbiten

underdånig skrifvelse förordnades genom kungl. kungörelse den 4 februari

1811, att de till bergverken och bruken upplåtna rekognitionsskogarna

skulle indelas till hemman och skattläggas. Därvid skulle noga tagas i

öfvervägande, huru mycket skog, som i hvarje fall erfordrades för »verkets

drift och smidets underhållande». Så mycket skog finge nämligen

bibehållas för brukets behof, under det att återstoden skulle å offentlig

auktion försäljas till skatte åt den mestbjudande.

Yid indelandet till hemmantal och skattläggandet af under bruken

bibehållna rekognitionsskogar skulle iakttagas, att bruksägaren skulle tillerkännas

rättighet att uppå hvart och ett af de å rekognitionsskog för

brukets räkning anlagda torp eller odlingar, hvilka skulle anses såsom

bruket oskiljaktigt tillhörande, fördela lotterna af skogen efter vanlig

metod, så att torpen komme att utgöra bostäder och stommar för de

nya hemmanen.

Sedan skattläggningen blifvit förrättad, skulle bruksägaren utgöra den

vid skattläggningen bestämda räntan, hvaremot rekognitionsafgiften skulle

upphöra. Dock tillerkändes bruksägaren rätt att till skatte lösa de under

bruket bibehållna hemmanen emot erläggande af sex års räntor, men skulle,

»då dessa hemman voro inrättade af den för bruken till deras upprätthållande

såsom nödig ansedda mark och skog», i de skattebref, som af

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 67.

kammarkollegium därå utfärdades, intagas det förbehåll, att hemmanen

alltid skulle blifva oskiljaktiga från de bruk, hvarunder de lydde.

Från tillämpningen af dessa föreskrifter undantogos dock sådana rekognitionsskogar,

»som under en mera bestämd besittningsrätt blifvit åt vissa,

merendels ädlare verk upplåtna, såsom under bergsfrälse frihet eller andra

villkor, emot förbindelse af verkens drift och andra skyldigheter». Det

skulle nämligen bero på medgifvande af innehafvaren af dylik skog, huruvida

författningen skulle tillämpas på dessa skogar.

Enligt 1811 års kungörelse var rätten för bruksägaren att anmäla

sig till erhållande af skatteköp inskränkt till en tid af sex år. Genom

kungl. brefvet den 29 januari 1824 lämnades emellertid bruksägaren rätt

att utan afseende å tiden, då han därom gjort anmälan, skatteköpa ifrågavarande

hemman, men skulle han före den 29 januari 1825 hafva

anmält, huruvida han hellre än att skatteköpa skogen ville afstå från

dess begagnande, hvilken rätt enligt rikets ständers beslut den 15 december

1823 och Kungl. Maj:ts ofvannämnda bref tillerkänts bruksägaren. I

den mån bruksägarna icke begagnat sig af denna rätt, hafva därefter samtliga

rekognitionsskogar på ett undantag när blifvit skatteköpta.

Såsom ofvan nämnts skulle enligt kungl. kungörelsen den 4 februari

1811 vid skatteförsäljningar af rekognitionshemman i skatteköpebrefven

intagas det förbehåll, att hemmanen skulle vara oskiljaktigt förenade med

bruken. Sedan det i ett flertal rättegångar visat sig, att ett öfverträdande

af dessa föreskrifter ,af domstolarna ansetts icke kunna medföra, att hemmanen

återföllo till kronan, beslöt 1898 års Riksdag för sin del, att hvad

i fråga om'' skatteköp af s. k. rekognitionshemman stadgats därom, att

hemmanen alltid skulle vara oskiljaktiga från de bruk, hvarunder de

lydde, skulle upphöra att gälla. Kungl. Maj:t godkände detta Riksdagens

beslut och utfärdade den 22 december 1898 författning i ämnet, däri

tillika föreskrefs, att berörda förbehåll icke vidare skulle intagas i de

skatteköpebref, som därefter utfärdades.

Redan tidigt synes det hafva inträffat, att nybyggare slagit sig ned

på rekognitionsskogarna. Till skyddande af skogen fann sig Kungl. Maj:t

föranlåten att genom nådiga brefvet den 25 maj 1696, angående torps

eller nybyggens afskaffande på skogar och allmänningar i bergslagen, föreskrifva,

att »alla på allmänningarna uti bergslagen och, där bruk när äro

belägna, uppsatta och oskattlagda torp eller nybyggen genast skulle blifva

utrifna, med mindre icke de bruksägare, som innehade några särdeles

allmänningstrakter emot årliga skogsörens betalande, skulle vilja hafva så
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 67.

5

dana torp stående och bibehållna till kolarestugor, och ville Kungl. Maj:t

hafva lämnat bruksägarne fritt att disponera med torpens bibehållande eller

utrifvande, allt efter som de för sitt bruk och skogens besparing kunde

finna gagneligast.»

Dessa stränga bestämmelser synas icke därefter hafva mildrats. Af

kungl. brefvet den 7 mars 1777 framgår åtminstone, att Kungl. Maj:t

gillat myndigheternas beslut, hvarigenom dessa afslagit en af två afskedade

bruksarbetare under Elfkarleö bruk gjord ansökning att få sina åboende

torp skattlagda. Såsom skäl för afslaget åberopades, att torpen vore belägna

inom Elfkarleö bruks rekognitionsskog och således under bruksägarens

disposition. På samma grund både därjämte sökandena förklarats

skyldiga att hörsamma af brukets innehafvare gjord uppsägning samt att

påföljande fardag aflyfta ifrån sina torp. Äfven i denna del blef myndigheternas

beslut fastställdt.

Emellertid stodo icke alla lägenhetsinnehafvare på rekognitionsskogarna

i sådant beroende af bruksägaren.

Uti ett af kammarkollegium enligt § 46 riksdagsordningen till jordbruksutskottet

lämnadt yttrande, hvaraf lagutskottet lämnats tillfälle att

taga del, rörande, bland annat, antalet af de å rekognitionsskogarna bosatta

åbor och deras rättigheter yttras härom:

’>Enligt vissa äldre författningar skulle de, hvilka å kronans skogar upptogo

och röjde lägenheter, äga att innehafva dessa under ständig besittningsrätt så

länge innehafvarna fullgjorde föreskrifna skyldigheter. Dylika så kallade stubbeoch

röjselrättshemman synas i bergslagen hafva betraktats såsom ett slags skattehemman,

hvarå fastebref kunde erhållas. Genom kungl. resolutionen på allmogens

besvär den 17 september 1723, § 77, förklarades emellertid, att de uti bergslagen

oc^ röjselrätt utfallna gamla lagmans- eller häradsfastebref icke

förmådde tillägna, åbon skattemannarätt på hemmanet, >>som val är krono, men

bergsmannen igenom kongl. förordningar arfvinge efter arfvinge får besitta, äfvensom

någon skattebonde, så länge han och de bergsbruket vidmakthålla och till

kronan riktigt utgöra hvad däraf utgå bör».

I kungl. kungörelsen angående användandet af de till bergverken och bruken

upplåtna rekognitionsskogar den 4 februari 1811 förekommer stadgandet, att de

odlmgslägenheter, på hvilka odlaren hade stubbe- eller röjselrätt, skulle därvid

ovägerligen bibehållas samt bekomma åt sig anslagen under bolbyarätt den för

deras behof nödiga skogs tillgång. Med afseende härå innehåller nämnda kungörelse

vidare den bestämmelsen, att, därest sådana lägenheter å någon rekognitionsskog

funnes, och deras område ej redan vore bestämdt, detsamma komme att

innan undersökningen om brukets behof af skog företoges, af landtmätaren med

kronofogde och nämnd i bruksägarens och odlarens närvaro samt på den senares

bekostnad föreslås och utstakas och sedan af Konungens befallningshafvande fast
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utlåtande Nr 67.

ställas. Sålunda utstakade stubbe- och röjselrättslägenheter torde sedermera i

allmänhet hafva af innehafvarna skatteköpts.

I hvad mån omförmälda stadganden i 1811 års kungörelse blifvit iakttagna

och följda vid regleringen af rekognitionsskogarna, kan ej nu uppgifvas och lärer

endast genom en ingående undersökning af dithörande handlingar och kartor kunna

utrönas. Det är ju möjligt att en dylik undersökning skulle kunna gifva till resultat,

att å de till hemman under bergverken och bruken indelade rekognitionsskogarna

finnas lägenheter, hvilka vid tiden för nämnda reglering innehafts med

stubbe- och röjselrätt men icke blifvit därvid bibehållna. Sedan nyssnämnda

skogar numera blifvit skattlagda och, på ett undantag när, försålda till skatte,

lär emellertid frågan, huruvida stubbe- och röjselrätt till därå befintliga lägenheter

skall anses förefinnas, vara af beskaffenhet att tillhöra domstols pröfning och afgörande

i hvarje särskildt fall, då påstående därom af vederbörande väckes.

I en hos Kungl. Maj:t nyligen gjord ansökning hafva 44 personer, enligt uppgift

rättsinnehafvare och afkomlingar af åbor på rekognitionsskogar inom Gäfleborgs

län, anhållit om uppdrag för kammaradvokatfiskalsämbetet att begära resning

i 20 af Kungl. Maj:t genom domar den 8 juni 1897 afbörda mål mellan nämnda

advokatfiskalsämbete å kronans vägnar, å ena, samt åtskilliga bruksägare, å andra

sidan, i syfte att kronans talan om återvinning af vissa rekognitionshemman,

hvilken talan genom berörda domar ogillats, måtte ånyo varda pröfvad och sökandena

därigenom beredas möjlighet att blifva återinsatta i besittningsrätten

till sina af ålder å kronans mark uppodlade, å berörda hemman belägna torp,

hvilka af bruksägarna beröfvats dem. Nämnda framställning har för utlåtande

remitterats till kungl. kollegium och är för närvarande beroende på advokatfiskalsämbetets

yttrande.

Enligt en år 1894 upprättad, i kammaradvokatfiskalskontorets registratur

inbunden förteckning å skatteköpta rekognitionsskogshemman utgör antalet dylika

hemman omkring 300.»

Såsom motionärerna påpekat, torde lägenhetsinnehafvarna på rekognitionsskogshemmanen,

hvilka lära uppgå till ett stort antal, i de flesta fall hafva en

särdeles otrygg ställning. På sätt af de ofvan citerade författningarna framgår,

kunde den, som uppfört torp och verkställt odlingar å en rekognitionsskog, icke

förskaffa sig någon tryggad besittningsrätt till den sålunda uppkomna lägenheten.

Endast för den händelse, att vederbörande innehade lägenhet med stubbeeller

röjselrätt, ägde han rätt att därå kvarsitta, i annat fall var han beroende

af bruksägarens godtycke. Af sådan anledning kan det numera

inträffa, att en innehafvare af lägenhet å rekognitionsskogshemman, äfven

om hans förfäder under flera generationer efter hvarandra brukat samma

lägenhet under sådana omständigheter att, för den händelse lägenheten

icke legat å rekognitionsskog, eu tryggad besittningsrätt för dem skulle

hafva uppstått, skall kunna se sig tvingad att afträda lägenheten till

hemmansägarens fria disposition. Att ett dylikt förhållande, särskildt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 67.

7

när en lägenhet lång tid innehafts af medlemmar af samma släkt, skall

framstå såsom en obillighet ligger i öppen dag.

För att undanröja de missförhållanden, som sålunda i detta hänseende

kunna föreligga, hafva motionärerna föreslagit, att torpen och lägenheterna

skulle få i skäliga fall exproprieras mot ersättning af hvad på torpet eller

lägenheten belöper af den skatteköpeskilling, som på sin tid erlades för

hela hemmanet. Utskottet har emellertid icke, af den utredning motionärerna

förebragt, kommit till den uppfattning, att här skulle föreligga ett

sådant fall, att expropriation bör tillåtas, och finner därför motionen i

denna del icke kunna af utskottet tillstyrkas.

Beträffande motionärens yrkande att, — på samma sätt som genom

kungl. brefvet den 23 september 1747 åborna å de under bruk skatteköpta

hemmanen tillförsäkrats att få sitta kvar på hemmanen, så länge de

fullgjorde sina skyldigheter — äfven ifrågavarande lägenhetsinnehafvare

böra tillerkännas rätt att tills vidare sitta odrifna på de af dem innehafda

lägenheterna, så finner utskottet detta yrkande så till vida vara värdt

beaktande, att ett tryggande, där så ske kan, af ifrågavarande lägenhetsinnehafvares

besittningsrätt synes utskottet både ur lägenhetshafvarnes

egen och samhällets synpunkt vara synnerligen önskvärd!. Uppenbart är

dock, att om åtgärder må kunna vidtagas för att på ett eller annat sätt

skydda ifrågavarande lägenhetsinnehafvare i deras besittning, nämnda åtgärder

måste blifva i hög grad beroende af den rätt, hvarmed vederbörande

innehafva lägenheten i fråga, hvarjämte hänsyn synes böra tagas

äfven till den tidrymd och öfriga omständigheter, hvarunder sådan rätt utöfvats.

Det synes därför vara angeläget att en noggrann utredning kommer

till stånd, ej mindre angående antalet och beskaffenheten af sådana torp

och lägenheter, som i motionen afses, samt de villkor, under hvilka de

innehafvas, än äfven huru innehafvarne genom lagstiftningen må kunna,

alltefter förhållandena i olika fall, tryggas i besittningsrätten till samma

lägenheter.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

att Riksdagen måtte besluta:

l:o) att hvad i förevarande motion under frankt

Do) yrkats icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda;

samt

2:o) att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t ville föranstalta om utredning rörande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 67.

antalet och beskaffenheten af de å rekognitionsskogshemman

befintliga lägenheter jämte de vilkor, å hvilka

dessa innehafvas, äfvensom i hvad mån och på hvad

sätt innehafvarne af dylika lägenheter må kunna tryggas

i besittningsrätten till desamma, samt för Riksdagen

framlägga de förslag, hvartill denna utredning

må kunna föranleda.

Stockholm den 17 maj 1912.

På lagutskottets vägnar:

JOHAN WIDÉN.

Reservationer:

Herr af Ekenstam, med hvilken herr von Baumgarten instämt, har

anfört:

»Äfven om i några enskilda fall kan uppvisas, att innehafvare af

lägenheter å rekognitionsskogshemman kunna i afseende på sakförhållandena

jämställas med sådana å de under bruk skatteköpta hemman varande

åboar, hvilka enligt kungl. brefvet den 23 september 1747 tillförsäkrats

att få sitta kvar på hemmanen, kan detta icke öfvertyga mig om riktigheten

att till Kungl. Maj:t aflåta en sådan skrifvelse, som utskottet nu

föreslagit. Denna skrifvelses innebörd måste, huru den än är affattad,

med hänsyn till den motion, som utgjort dess utgångspunkt, tolkas såsom

syftande att ytterst frigöra alla lägenhetsinnehafvare å rekognitionsskogshemmanen,

och detta genom att från nuvarande ägare expropriera lägenheterna

och lämna dem till innehafvarne.

Möjligen kunna — jag vill ej bestrida det — ömmande fall förekomma,

där det kan vara klokt, att staten träder hjälpande emellan. Men

den hjälpen bör staten kunna lämna utan att för ändamålet kränka enskild

rätt. Ty hvarje försök att i våra lagbestämmelser införa ett expro
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 67.

9

priationsförfarande till förmån för ett uteslutande enskildt intresse, bör

efter min mening på det kraftigaste afvisas. Den minsta afvikelse från

den grundsatsen kan bli ödesdiger, kan bli en utgångspunkt för förslag

af ojämförligt större omfattning.

Jag hemställer därför

att hvad i förevarande motion under punkt 2:o)

yrkats, ej heller måtte till någon Riksdagens åtgärd

föranleda.»

Herrar Lindhagen och Persson i Norrköping hafva anfört:

»Med åberopande af motionens innehåll få vi hemställa:

att Riksdagen med anledning af de båda yrkandena

uti ifrågavarande motion ville besluta en skrifvelse af

det innehåll, hvarom utskottet gjort hemställan.»

Bihang till Riksdagens protokoll 1912.

9 samt.

59 käft. (Nr 67).

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1912:271 Skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående expropriation i vissa fall af torp och andra lägenheter å rekognit s. 3 i texten