Sök i Ratio Lex

Sammansatta stats- och hankoutslcottets utlåtande Nr 3

1912-05-11 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SBU 1912:3, Sammansatta stats- och hankoutslcottets utlåtande Nr 3

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och hankoutslcottets utlåtande Nr 3.

Nr 3.

Ankom till .Riksdagens kansli den 11 maj 1912 kl. 12 m.

Sammansätta stats- och bankoutskottets utlåtande nr 3, i anledning

af Kungl. Maj:ts proposition angående öfverförande

af visst belopp till den i 19 § af lagen angående

rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar

den 4 juli 1910 omförmäla fond.

I eu till Riksdagen afbiten proposition, nr 20, hvilken blifvit öfver1

ämnad till förberedande behandling af sammansatt stats- och bankoutskott,

har Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt

utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 30 december 1911,

föreslagit Riksdagen medgifva, att till den i 19 § af lagen angående

rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar den 4 juli 1910

omförmälda fond må, utöfver hvad som enligt 20 § i samma lag med

tillhörande övergångsbestämmelser kan komma att till bestridande af

pensioneringskostnaden utgå af trafikmedel, för år 1913 af sådana

medel öfverföras ett belopp af 500,000 kronor.

Enligt aberopade statsrådsprotokollet anförde departementschefen vid

ärendets föredragning följande:

»Enligt 20 § af lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension

för tjänstemän vid statens järnvägar och 22 § i nådiga kungörelsen

samma dag med öfvergångsbestämmelser till lagen skall af statens järnvägars

trafikmedel årligen gäldas så stor del af utgående pensioner,

som den i 19 § uti lagen omförmälda fond enligt matematisk utredning

ej är i stånd till att bestrida.

Uti skrifvelse den 24 november 1911 med förslag till beräkning

af den behållna inkomst af statens järnvägar, som må upptagas i riksstaten

för år 1913, har järnvägsstyrelsen nu meddelat, att styrelsen

låtit verkställa en matematisk utredning rörande hvad af trafikmedel

skulle i detta hänseende utbetalas för år 1913; och skulle enligt den

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta stats- och hanJcoutslcottets utlåtande Nr 3.

sålunda verkställda utredningen med användande af en räntefot af 3,8 %

af trafikmedel såsom bidrag till pensionskostnaden utgå för år 1913

1,520,000 kronor.

Emellertid bar järnvägsstyrelsen i samma skrifvelse hemställt, att

härutöfver skulle för år 1913 af trafikmedel afsätta® ett belopp af 500,000

kronor.

Jag tillåter mig härvid erinra, att Riksdagen i sin skrifvelse den

31 maj 1910, hvari anmäldes dess beslut i pensionsfrågan, anmärkt,

att det belopp, hvartill samtliga pensionskostnader framdeles skulle

komma att uppgå, därest ej åtgärder vidtoges att lata den närvarande

tiden bestrida mer än de faktiskt utgående pensionerna, skulle blifva

så stort, att Riksdagen ansett sig böra hos Kungl. Maj:t anhålla

om utredning och förslag i ärendet, omfattande all statens järnvägars

ordinarie personal, såväl den nu anställda som den, hvilken efter den

ifrågavarande pensionslagens trädande i kraft vinner anställning vid

statsbanorna.

Riksdagen ansåg sig dock härvid böra skilja mellan, å ena sidan,

de statens pensionskostnader, som kunna anses vara en naturlig följd

af personalens pensionering enligt den vid bestämmandet af storleken

af personalens pensionsafgifter antagna principen, att staten vid normal

pensionering skulle betala ungefär det dubbla af personalens bidrag,

och, å den andra, den brist uti pensionsfondens tillgodohafvande, som

med nämnda utgångspunkt enligt gjorda beräkningar torde förefinnas.

Under det att Riksdagen ej ansett sig böra föreslå några åtgärder med

afseende på den förra delen af pensionskostnaden, fann Riksdagen den

senast angifna bristen vara af sådan natur, att någon tvekan ej torde

förefinnas rörande olämpligheten af att den kastas på framtiden utan

att densamma småningom borde afbetalas.

En sådan afbetalning kunde enligt Riksdagens mening äga rum

på olika sätt, och äfven i detta afseende ansåg Riksdagen, att en

utredning lämpligen borde verkställas af Kungl. Maj:t och förslag i

ämnet framläggas för Riksdagen. Dock var Riksdagen af den åsikten

att början af bristens amortering ej längre kunde uppskjutas, då beräkningarna

påtagligen visade, att i annat fall bristen med hvarje år

hastigt ökades. _ _ i

Enligt approximativa beräkningar, som Riksdagen låtit verkställa,

hade befunnits, att för afamortering af den beräknade bristen lämpligen

borde för år 1911 af trafikmedel såsom ytterligare bidrag till pensionskostnaderna

afsättas ett belopp af 500,000 kronor. Riksdagen beslöt

därför, att till den i 19 § af lagen angående rätt till pension för tjänste
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och bankoutshotiets utlåtande Nr 3. 7

män vid statens järnvägar omförmälda fond skulle, utöfver hvad som

enligt 20 § i lagen kunde komma att till bestridande af pensioneringskostnaden

utgå af trafikmedel, för år 1911 af sådana medel öfverföras

ett belopp af 500,000 kronor. Därjämte anhöll Riksdagen, att Kungl.

Maj:t måtte verkställa utredning, i hvad mån åtgärder lämpligen

borde vidtagas för åvägabringande af jämnare fördelning af utgifterna

dels för betäckande af den del af pensioneringskostnaden, för hvilken

nyssnämnda fond enligt af Riksdagen angifna grunder borde anses svara,

dels eventuellt för bestridande af ifrågavarande pensionering i öfrigt,

samt till Riksdagen inkomma med de förslag, hvartill ifrågavarande

utredning kunde föranleda.

Sedermera har Kungl. Maj:t enligt nådigt bref den 16 december

1910 anbefallt statskontoret att med biträde af högst två sakkunniga,

dem statskontoret skulle äga tillkalla, verkställa den i Riksdagens

skrifvelse afsedda utredning samt att därefter, sedan fullmäktige i riksgäldskontoret

beredts tillfälle att yttra sig i ärendet, till Kungl. Maj:t

inkomma med yttrande och förslag i ämnet.

Jämväl 1911 års Riksdag har beslutat, att till omförmälda fond,

utöfver hvad som enligt § 20 af lagen angående rätt till pension för

tjänstemän vid statens järnvägar kunde komma att till bestridande af

pensioneringskostnaden utgå af trafikmedel, af sådana medel låta öfverföra

500,000 kronor.

På enahanda grund som i Riksdagens ofvanberörda skrifvelse den

31 maj 1910 omförmälts och i afvaktan på resultatet af den igångsatta

utredningen rörande sättet för amortering af bristen ifråga m. in.

anser järnvägsstyrelsen nu äfven för år 1913 böra, utöfver det belopp,

som enligt pensionslagen skall utgå af trafikmedel, af samma medel

afsättas ytterligare 500,000 kronor.

Därvid har järnvägsstyrelsen emellertid antagit, att ifrågavarande

belopp till följd af de nya grunder för riksstatens uppställning, som

antagits af Kungl. Maj:t och 1911 års Riksdag, ej vidare böra upptagas

bland statens järnvägars driftkostnader, utan i likhet med afsättningarna

till arbetarförsäkringsfonden anses såsom utgift för kapitalökning.

Detta förslag torde enligt min mening hvila på en missuppfattning.

Den omständigheten att ifrågavarande afsättning till järnvägspersonalens

pensionering utgår med ett afrundadt belopp skiljer ej principiellt

detta tillskott till pensionskostnaden från andra dylika. Genom att alla

dessa tillskott ingå i en fond, som redan nu kommer till användning

för personalens pensionering, skilja de sig från afsättningarna till

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sammansatta stats- och banlcoutskott ris utlåtande Nr 3.

arbetarförsäkringsfonden, som tills vidare bär till hufvudändamål att

samla kapital. Då jag således anser den nu föreslagna afsättningen

till pensionsfonden böra inräknas bland driftkostnaderna, bör det beräknade

öfverskottet af statens järnvägar för år 1913 nedsättas från

19,000,000 kronor till 18,500,000 kronor, hvarom finansdepartementet

torde böra underrättas.»

Då departementschefen i öfrigt icke hade något mot järnvägsstyrelsens

förslag att erinra, hemställde departementschefen om aflåtande

till Riksdagen af ofvan intagna proposition.

Utskottet har icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts framställning

och hemställer förty,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition, nr 20,

må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 11 maj 1912.

På det sammansatta utskottets vägnar:

F. GUSON WACHTMEISTER.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1912.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1912:146 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ls proposition angående öfverförande af visst belopp till den i H) § af lagen angående rätt till pension för s. 5 i texten