Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande af särskilt rekryteringsbidrag för fyllande af 1913 års stater.

1912-05-14 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1912:101, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande af särskilt rekryteringsbidrag för fyllande af 1913 års stater.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 101.

Nr 101.

Ankom till Biksdagens kansli den 14 maj 1912 kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

anvisande af särskilt rekryteringsbidrag för fyllande

af 1913 års stater. (l:a Afd.)

1. en den 10 april 1912 till Riksdagen aflåten, till statsutskottet

hänvisad proposition (nr 226) har Kungl. Maj:t under åberopande af

propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden

för samma dag föreslagit Riksdagen medgifva, att i likhet med

föregående år från fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar må utbetalas

ett extra rekryteringsbidrag för underlättande af manskapsrekryteringen

till fyllande af nästkommande års stater.

Departementschefens yttrande i ärendet till ofvannämnda statsrådsprotokoll

är af följande lydelse:

»Kostnaderna för manskapsrekryteringen vid armén hafva allt sedan

år 1901 beräknats till 50 kronor för hvarje antagen volontär med en

anställningstid af tre år, och det därför erforderliga beloppet har uppförts

i de för Riksdagen framlagda beräkningarna af anslaget till aflöning

och rekrytering. Detta ordinarie rekryteringsbidrag, som alltså för

ett år uppgår till 60jz kronor för hvarje i staterna uppfördt nummer,

utbetalas icke till truppförbanden för liera nummer, än som verkligen

under året blifvit besatta. För de öfriga numren besparas bidraget

och ingår till fjärde hufvu dtitelns allmänna besparingar.

Detta ordinarie rekryteringsbidrag har emellertid småningom visat sig

otillräckligt. I midten af år 1907 steg antalet vakanser till ej mindre

än 3,845 eller till mer än en fjärdedel af sammanlagda manskapsstyrkan

vid armén enligt 1908 års stater, och det visade sig allt svårare att på

ett tillfredsställande sätt rekrytera manskapet vid arméns truppförband.

På förslag af den för utredning rörande frågor angående volontär- och

underbefälsrekryteringen m. m. tillsatta s. k. volontärkommissionen och

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 101.

11

sedan samtliga arméfördelnings- och likställda chefer yttrat sig i ärendet,

medgaf Knngl. Maj:t därför genom nådigt bref den 6 september 1907,

att för underlättande af då pågående manskapsrekrytering vid armén

finge utgå ett extra rekryteringsbidrag. Detta bidrag skulle beräknas

efter 10 kronor för hvarje nummer, som till fyllande af manskapsnumerären.

— distinktionskorprals-, korprals- och vicekorpralsnummer

däri inräknade — enligt 1908 års stater skulle besättas med nyanskaffad

volontär eller rekapitulant. Dessutom skulle beräknas dels 20

kronor för hvarje rekryt, med hvilken redan träffats eller komme att

träffas tjänstaftal att gälla från och med den 1 november 1907 eller

från senare tidpunkt i sådana fall, som omförmäldes i punkterna 3 och

8 a), i nådiga brefvet den 27 oktober 1905 angående bestämmelser i fråga

om volontärs antagande och afskedande, dels ock likaledes 20 kronor för

hvarje då (6 september 1907) anställd volontär, med hvilken under samma år

utgående tjänstaftal förlängdes med minst två år, samt 10 kronor för

dylik volontär, som inginge aftal om allenast ett års förlängd tjänstetid.

I samma nådiga bref föreskrefs därjämte, att ifrågavarande medel skulle

af arméförvaltningen förskottsvis, mot redovisningsskyldighet, utbetalas

till vederbörande regements- och kårchefer, att dessa skulle äga att förfoga

öfver medlen för därmed afsedt ändamål med iakttagande likväl,

att så stor del som möjligt däraf måtte tillkomma det anställda manskapet,

samt att, sedan erforderliga omkostnader blifvit bestridda, återstoden

af det extra rekryteringsbidraget skulle, i den mån det lämpligen

kunde ske, fördelas på det sätt, att vid samma truppförband rekryter

och rekapitulanter, som anställts för lika lång tid, af de för rekryteringen

anvisade ordinarie anslagsmedel och af det extra rekryteringsbidraget

sammanlagdt erhölle sinsemellan lika belopp, hvars storlek

skulle bestämmas i förhållande till anställningstidens längd och i intet

fall finge öfverstiga 90 kronor.

Då antalet vakanser i manskapsnumerären ännu den 15 mars 1908,

trots medgifven förlängning i den eljest bestämda tiden för rekryteringen,

uppgick till 3,246 och det på grund däraf syntes nödvändigt,

att för fyllande af manskapsnumerären enligt 1909 års stater extra

rekryteringsbidrag jämväl finge utgå under år 1908, aflät Kungl. Maj:t,

på dåvarande departementschefens hemställan, proposition till 1908 års

Riksdag om medgifvande, att därför erforderligt belopp skulle få utbetalas

från fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar. (Prop. nr 178.)

Under uttalande, att enligt Riksdagens förmenande åtgärder af helt

annan art än den ifrågasatta vore af nöden för vinnande af en

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 101.

tillfredsställande rekrytering af manskapet vid armén, därvid särskild!

frågan om beredande åt uttjänta militärer af civilanställning syntes vara

att beakta, anmälde Riksdagen i skrifvelse den 1 juni 1908, att Riksdagen,

. med hänsyn till livad i ämnet blifvit anfördt, icke ansett sig

kunna under dåvarande förhållanden vägra sitt bifall till Kungl. Maj:ts

berörda framställning och att Riksdagen alltså medgifvit, att, därest

för underlättande af manskapsrekryteringen särskildt rekryteringsbidrag

skulle behöfva anvisas under år 1908, därför erforderligt belopp finge

utbetalas från fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar.

I anledning häraf föreskref Kungl. Maj:t den 22 juli 1908, att

tillfälligt extra rekryteringsbidrag’ finge utgå under år 1908 i enlighet

med de grunder, som angifvits i ofvannämnda nådiga bref den 6 september

1907.

Sedan Kungl. Maj:t för nedbringande af vakansernas antal medgifvit

förlängning till den 1 april 1909 af den eljest bestämda tiden

för manskapsrekryteringen till fyllande af 1909 års stater, hade antalet

manskapsvakanser den 1 februari 1909 nedgått till 2,203, hvadan ställningen

då var något förbättrad. Enligt hvad dåvarande chefen för

landtförsvarsdepartementet anförde till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden

den 19 mars 1909, ansåg han emellertid, att den sålunda

förbättrade ställningen vore att tillskrifva dels det extra rekryteringsbidraget

samt de ökade löneförmåner, som det fast anställda manskapet

och underbefälet från och med år 1908 fått tillträda, dels ock

tryckta konjunkturer å den allmänna arbetsmarknaden. Dåvarande departementschefen

instämde jämväl i den uttalade åsikten, att andra åtgärder

borde vidtagas för en effektiv förbättring af manskapsrekryteringen,

och erinrade om att denna fråga vore föremål för utredning.

Men i likhet med samtliga arméfördelnings- och likställda chefer höll

han för sannolikt, att det jämväl för fyllande af manskapsnumerären

enligt 1910 års stater skulle visa sig nödvändigt att hafva tillgång till

ett extra rekryteringsbidrag.

I enlighet härmed aflät också Kungl. Maj:t proposition till 1909

års Riksdag om medgifvande, att därför erforderligt belopp skulle få

utbetalas från fjärde hufvu dtitelns allmänna besparingar. (Prop.

nr 111.)

Under hänvisning till sitt föregående uttalande i ämnet anmälde

Riksdagen i skrifvelse den 30 april 1909, att Riksdagen ej heller då

ansett sig kunna vägra sitt bifall till Kungl. Maj:ts berörda framställning.

Emellertid hade Riksdagen, som trott sig finna, att vid en del

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 101.

13

af arméns regementen rekryteringen i regel varit förenad med mindre

svårigheter än vid andra, velat ifrågasätta, huruvida det icke vore

ändamålsenligt, att förhöjning i rekryteringsbidrag endast utginge i den

mån och vid de truppförband, där det visade sig vara förenadt med

större svårighet att hålla manskapsnumerären uppe.

Med anledning häraf infordrades yttranden från samtliga arméfördelnings-

och likställda chefer, huruvida åtgärder i den af 1909 års

Riksdag antydda riktning lämpligen kunde vidtagas. I alla de afgifna

yttrandena framhölls emellertid, att en dylik förändring af bestämmelserna

för det tillfälliga rekryteringsbidragets utgående skulle i hög grad

försvåra rekryteringen äfven vid de truppiörband, där befintliga vakanser

under föregående rekryteringsperiod kunnat fyllas, samt att detta

resultat till stor del berodde just på befintligheten af d*et tillfälliga bidraget.

Vid underdånig föredragning af ärendet den 18 september 1909

anslöt sig dåvarande departementschefen till den sålunda uttalade åsikten.

Efter den nuvarande härorganisationens införande hade nämligen vid

armén ännu icke på långt när samtliga volontärnummer kunnat besättas

på tillfredsställande sätt, hvarförutom rekryteringsfrågan ansåges icke

kunna vinna en tillfredsställande lösning, förrän andra därpå inverkande

spörsmål blifvit a (gjorda, såsom t. ex. frågorna om beredande af civilanställning

åt uttjänta militärer samt om fullständig befrielse från värnpliktstjänstgöring

i fredstid för dem, som viss tid varit stamanställda

o. s. v. Därtill komme, att, äfven om manskapsnumerären vid en del

truppförband kunnat uppbringas till de i vederbörande stater angifna

siffror, kvaliteten åt det fast anställda manskapet ännu lämnade åtskilligt

öfrigt att önska. Om rekryteringsbidraget för dessa truppförband skulle

minskas, förmenade dåvarande departementschefen det vara högeligen

att befara, att, älven om numerären möjligen kunde hållas uppe, denna

kvalitet blefve ytterligare försämra,(i, något som skulle vara synnerligen

skadligt, alldenstund nästan samtliga rekryter vore afsedda att utbildas

till underbefäl och således skulle närmast handhafva de värnpliktigas

militära utbildning och uppfostran. Dåvarande departementschefen ansåg

det därför icke tillrådligt att för det dåvarande ändra grunderna för

rekryteringsbidragets utdela! ng.

Med gillande af hvad sålunda anförts medgaf Kung!. Magt i beslut

sistnämnda dag, att för underlättande af manskapsrekryteringen till

fyllande af 1910 års stater tillfälligt rekryteringsbidrag finge utgå i

enlighet med de grunder, som funnes angifna i ofvannämda nådiga bref

den 6 september 1907.

Den 1 februari 1910 hade antaiet manskapsvakanser nedgått till

1,521 nummer. För att ytterligare nedbringa vakansernas antal medgaf

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 101.

Kungl. Maj:t genom'' särskilda nådiga bref den 4 februari 1910 förlängning

till den 1 april 1910 af den eljest bestämda tiden för manskapsrekryteringen

till fyllande af 1910 års stater vid vissa regementen.

Emedan rekryteringen, äfven om dessa medgifvanden icke kunde

förväntas medföra någon afsevärd verkan på det sammanlagda antalet

vakanser, befann sig i ett gynnsammare läge än under närmast föregående

år, infordrades yttranden från samtliga arméfördelnings- och

likställda chefer om behöfligheten af extra rekryteringsbidrag till fyllande

af 1911 års stater. Enstämmigt uttalades härvid önskvärdheten af

dylikt rekryteringsbidrag. Om detsamma ej utginge, befarades, att tillgången

på rekryter blefve otillräcklig och att kvaliteten hos de sökande

blefve sämre. Vidare framhölls angelägenheten af, att bidraget komme

samtliga truppförband till godo, enär det skulle inverka synnerligen

menligt, om det ena regementet skulle kunna erbjuda rekryterna större

förmåner än det andra.

Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 4 april

1910 anförde dåvarande departementschefen bland annat, att de infordrade

vakanssiffrorna gåfve vid handen, att extra rekryteringsbidrag icke

kunde undvaras vid infanteriet. De gynnsamma siffrorna för specialvapnen

vore i viss mån resultat af rekryteringsbidraget. Det vore därför

icke troligt, att rekryteringen kunde hålla sig vid samma numerär rekryteringsbidraget

förutan. Om infanteriet skulle erhålla extra rekryteringsbidrag

men icke specialvapnen, komme rekryteringssvårigheter

säkerligen att uppstå för .specialvapnen särskildt inom sjätte arméfördelningen.

I alla händelser komme en dylik olikhet att inverka ofördelaktigt

på rekryternas kvalitet. Det extra rekryteringsbidraget borde

därför bibehållas vid samtliga truppslag, åtminstone intill dess andra

åtgärder vidtagits för att förbättra rekryteringen, såsom lättnad i värnpliktsafseende

för volontärer, bättre undervisning under volontärernas

anställningstid samt civilanställning åt uttjänta volontärer.

I enlighet härmed aflat också Kung!. Maj:t proposition till 1910

års Riksdag om medgifvande att i likhet med föregående år från fjärde

hufvudtitelns allmänna besparingar finge utbetalas ett extra rekryteringsbidrag

för underlättande af manskapsrekryteringen till fyllande af 1911

års stater. (Prop. nr 158.)

Under hänvisning till föregående uttalande i ämnet anmälde Riksdagen

i skrifvelse den 1 juni 1910, att Riksdagen icke heller då ansett

sig kunna vägra sitt bifall till Kungl. Maj:ts berörda framställning.

I anledning häraf föreskref Kungl. Maj:t den 10 juni 1910 att för

underlättande af manskapsrekryteringen till fyllande af 1911 års stater

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 101.

15

tillfälligt rekryteringsbidrag finge utgå i enlighet med de grunder, som

funnes angifna i ofvannämnda nådiga bref den 6 september 1907.

För att minska vakansernas antal i 1911 års stater hade Kungl.

Maj:t genom särskilda nådiga beslut medgifvit, dels att rekryteringstiden

finge utsträckas vid vissa regementen dels att vid vissa truppförband

äfven finge antagas ynglingar, som ännu icke uppnått den föreskrifna

åldern af 18 år men under år 1911 uppnådde denna ålder.

Det oaktadt utgjorde vakansernas antal 1,908 den 1 februari 1911,

och ansågs rekryteringen för fyllande af 1911 års stater hafva i såväl

kvantitativt som kvalitativt afseende utfallit så illa, att extra rekryteringsbidrag

var nödvändigt jämväl till fyllande af manskapsnumerären

enligt 1912 års stater.

I enlighet med Kungl. Maj:ts därom aflåtna proposition (nr 197.)

medgaf ock Riksdagen i skrifvelse den 24 maj 1911, att från fjärde

hufvudtitelns allmänna besparingar finge utbetalas ett extra rekryteringsbidrag

för underlättande af manskapsrekryteringen till fyllande af 1912

års stater; och i nådigt bref den 2 juni 1911 föreskref Kungl. Maj:t,

att detta rekryteringsbidrag finge utgå i enlighet med de grunder, som

funnes angifna i ofvannämnda nådiga bref den 6 september 1907.

Oaktadt Kungl. Maj:t för fyllande af manskapsnumerären enligt

1912 års stater i likhet med föregående år medgifvit, dels att rekryteringstiden

Unge utsträckas vid vissa regementen dels ock att vid vissa

truppförband finge antagas äfven underåriga volontärer, hafva enligt

inkomna rapporter antalet manskapsvakanser den 1 februari 1912 stigit

till 2,748 för hela armén.

Detta är betydligt mera än åren 1909, 1910 och 1911. Fördelade

på de olika vapnen utgöra vakanserna

vid infanteriet .......................................................... 2,378

» kavalleriet............................................................ 59

» artilleriet............................................................. 253

» ingenjörtrupperna ............................................ 52 och

» trängen................................................................. 6.

Ökningen i antalet vakanser är störst vid infanteriet, men förekommer

sådan äfven vid specialvapnen med undantag af kavalleriet.

Utfallet af manskapsrekryteringen röner naturligtvis inverkan af

samtliga de förmåner, som kunna erbjudas volontärerna. E71 sådan

förmån är den vid 1911 års Riksdag medgifna befrielse från värnplikts
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 101.

tjänstgöring för vissa förutvarande stamanställda. De finnas måhända,

som väntat att verkningarna af berörda medgifvande skulle visat sig

redan vid rekryteringen sistlidne års höst, men troligt är, att kunskapen

om dess innebörd ännu icke blifvit spridd bland landets ungdom. För

öfrigt torde vissa fluktuationer i arbetsmarknaden i icke ringa grad påverka

utfallet af manskapsrekryteringen.

Då nu, enligt hvad ofvan visats, 1912 års stater förete flera

vakanser än de tre senaste årens, synes det mig icke böra ifrågakomma

att vidtaga någon åtgärd, som kan befaras försvåra volontäranskaffningen.

Jag anser därför, att proposition bör aflåtas till Riksdagen

angående anvisande af extra rekryteringsbidrag för år 1913 på

samma sätt som under föregående år.))

Då fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar lämnade tillgång till

sådant bidrag, hemställde departementschefen om aflåtande af ifrågavarande

proposition.

Med tillstyrkande af bifall till hvad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit

hemställer utskottet,

att Riksdagen må medgifva, att i likhet med föregående

år från fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar

må utbetalas ett extra rekryteringsbidrag för

underlättande af manskapsrekryteringen till fyllande

af nästkommande års stater.

Stockholm den 14 maj 1912.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hafva närvarit:

herrar A. G. L. Billing, Å. Ekman, grefve F. Wachtmeister, O. Jonsson, A. N.

Halm, friherre J. T. Gripenstedt, grefve P. O. L. Klingspor, friherre G. H. Falkenberg,

friherre J. G. Beck-Friis, A. G. Lindblad, G. G. Ekman, F. Berglund, N. O. Bruce, A.

Wiklund, H. Andersson, F. W. Thorsson, G. Persson, K. V. Rydén, J. A. Sjö, N. E. Lindberg,

J. Ström, E. A. Nilson, J. Olofsson och J. Andersson i Stärte.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1912:209 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande af särskildt rekryteringsbidrag för fyllande af 1913 års stater. a1 i texten