Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om åvägabringande af utredning i fråga om statsbidrag till byggnadsföreningar på landsbygden för åstadkommande af allmänna samlingslokaler.

1912-03-12 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1912:17, Utlåtande, i anledning af väckt motion om åvägabringande af utredning i fråga om statsbidrag till byggnadsföreningar på landsbygden för åstadkommande af allmänna samlingslokaler.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 17,

1

Nr 17.

Ankom till Riksdagens kansli den 12 mars 1912 kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om åvägabringande af

utredning i fråga om statsbidrag till byggnadsföreningar

på landsbygden för åstadkommande af allmänna samlingslokaler.

(2:a Afd.)

Uti en inom Första kammaren väckt, till statsutskottets förberedande

behandling öfverlämnad motion, nr 5, bar herr M. Hellberg hemställt, att

Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

måtte låta verkställa utredning, huruvida samt under hvilka former och

bestämmelser statsbidrag må kunna lämnas till byggnadsföreningar på

landsbygden, hvilka bildats för att åstadkomma allmänna samlingslokaler,

afsedda att utan hänsyn till partiolikhet tjäna folkets samhälliga behof

och kulturella sträfvanden, samt för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill

utredningen må föranleda.

Till stöd för framställningen har motionären anfört följande:

»Det råder mångenstädes ute i våra landsbygder en under nuvarande

förhållanden alltmera kännbar brist på samlingslokaler, som kunna disponeras

af allt folket utan hänsyn till partiåtskillnad.

Sådana lokaler behöfvas i våra dagar för flera och olikartade ändamål.

De ha sålunda först och främst en viktig uppgift att fylla för förädling

af folkets och särskildt ungdomens nöjen. Under den mörka årstiden

är lifvet på landet ofta tryckande enformigt och armt på alla

förströelsemöjligheter. Detta bidrager i sin mån — och sannolikt inte

så litet — till den starka utvandringen från den egentliga landsbygden

till städer och industrisamhällen. I synnerhet de unga längta bort ifrån

den grå, händelselösa ödebygdsstämningen till platser, där det lefves ljusare,

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 6 samt. 16 Käft. (Nr 17.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 17,

rörligare och roligare. För deras naiva föreställning star det en nästan

magisk glans omkring stadslifvet, och man hör dem inte sällan knota öfver

hur tråkigt de ha det i sin landtliga hembygd, där de inte få se och

höra någonting intressant och märkvärdigt. Det är då inte att undra på,

om många af dem i brist på bättre hängifva sig åt detta kringdrifveri

på vägarna och deltaga i de — under hemskaffade rusdryckers medverkan

— ofta mycket störande och förargelseväckande uppträden, som

inte heller äro sällsynta på landet under lördags-, söndags- och helgdagsaftnar.

Funnes det däremot i de bygder, där dessa »nöjen» äro nästan

de enda som bjudas, samlingslokaler med en stor sal och tillhörande läseoch

samkvämsrum, där de unga visste, att de på friaftnar kunde träffas

och vara tillsammans under höfviska former, där de kunde ha tillfälle

att studera tidningar, tidskrifter och böcker, där de kunde hålla sina

(sång-, musik-, gymnastik-, diskussions- etc.) öfningar där de kunde anordna

tillställningar och underhållningar af olika slag — då skulle det efter hand

bli en annan »ton» i trakten, råheten och fylleriet bland ungdomen skulle

alltmer aftaga, tillvaron skulle te sig litet lättare och gladare, landsbygden

skulle inte längre tyckas så alldeles vanlottad.

Vidare vore sådana samlingslokaler af stor nytta för den moderna

folkupplysningsverksamheten. De populärvetenskapliga föreläsningar, som

numer med understöd af stat och kommuner anordnas, och som, för att

riktigt fylla sin uppgift, borde nå ut till alla delar af landet, förhindras

eller försvåras inte blott af dåliga kommunikationer, utan också af brist

på lämpliga lokaler. Funnes däremot sådana lokaler, skulle de otvifvelaktigt

underlätta uppkomsten af föreläsningsföreningar, ja, rent af framkalla

sådana föreningar.

Den i våra dagar så utbredda och omfattande föreningsverksamheten

medför också ett mycket stort behof af samlingslokaler. Det säger sig

själf, att en förening, som är hänvisad att hålla sina sammankomster i

enskildas hem, måste föra en obekväm tillvaro. Många föreningar — jag

tänker närmast på nykterhetsföreningar — ha efter en tids arbete under

sådana ogynnsamma förhållanden blifvit upplösta, och det har då brukat

angifvas som förnämsta anledningen därtill, att de hade »ingenstans

att vara».

Slutligen och inte minst behöfvas samlingslokaler för politiska ändamål.

Genom den nyinförda »allmänna rösträtten» äro, om inte alla, så

dock de allra flesta manliga medborgare (och de kvinnliga blifva nog också

snart) kallade att aktivt deltaga i landets angelägenheter. Men för att

därvid kunna på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina ansvarsfulla rättig
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

3

och skyldigheter, måste de också äga möjlighet att samlas till upplysning

och öfverläggning om dessa angelägenheter. Och den möjligheten finns

på många ställen inte till följd af brist på samlingslokaler.

Vid 1910 års riksdag framhöll en motionär i Andra kammaren, herr

Pålsson, »de för alla partier växande behofven af offentliga samlingslokaler»,

hemställande om åtgärder för att allmänna lokaler måtte opartiskt upplåtas

för dessa partiers möten. Ivammarens 5:e tillfälliga utskott, som

hade att behandla motionen, vitsordade, att «behofvet af lokaler för politiska

sammankomster blifvit mera kännbart än förut».

»Medan förut — yttrade utskottet — dylika sammankomster hufvudsakligen

förekommit endast i samband med förestående val till Andra kammaren och, såvidt

landtvalkretsarne angår, oftast hållits å en eller ett fåtal centralt belägna

platser inom valkretsen, där lokalfrågan icke beredt några nämnvärda svårigheter,

synnerligast som sammankomsterna ej sällan anordnats utomhus, har åter genom

de nya bestämmelserna angående val till landsting och Andra kammaren väsentligen

andra förhållanden i förevarande hänseende inträdt.»

Erinrande om erfarenheten från den just då pågående valrörelsen

(utlåtandet afgafs strax före landstingsvalens början) och förutsägande,

att »äfven under de nya rösträttsbestämmelsernas fortsatta tillämpning

ett energiskt upplysningsarbete i politiskt afseende kommer att af målsmännen

för de särskilda partiåskådningarna bedrifvas», yttrade ntskottet

vidare:

»Ett behof af lokaler för bedrifvande af dylik upplysningsverksamhet äfvensom

förberedande inom de särskilda partien af de politiska valen torde fördenskull

komma att äfven allt framgent förefinnas, och i den mån hinder för tillgodoseendet

af detta behof föreligger, är det enligt utskottets förmenande en angelägenhet

af allmänt intresse att söka i görligaste mån råda bot därför.»

Att svårigheter i detta hänseende yppats, hufvudsakligen på landsbygden,

konstaterade utskottet vara af erfarenheten bekräftadt: mångenstädes

finnas ej andra lokalar än sockenstuga och skolsalar, och om andra

finnas, stå de ej alltid att erhålla för politiska möten. Utskottet ansåg

därför i likhet med motionären, att i sådana fall de kommunala lokalerna

borde opartiskt upplåtas, och det »höll för visst», att genom hänvändelse

till vederbörande kommunal- och kyrkostämma sådan upplåtelse skulle

kunna uppnås.

Denna utskottets förvissan torde väl vara något för sangvinisk. Men

äfven om den skulle infrias af verkligheten, vore därmed inte en tillfredsställande

ordning af här ifrågavarande förhållanden vunnen. De kommunala

lokalernas egentliga ändamål är först och främst icke alltid så väl

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

förenligt med deras användning för offentliga möten. Det kan t. ex. icke

anses riktigt rätt ur hygienisk synpunkt, att en mängd människor om

kvällen kommer tillsammans i en skolsal, där barnen skola läsa påföljande

dag — för att icke tala om att den oftast i samma hus bosatta läraren

kan behöfva fred efter sitt dagsarbete. Men det är vidare, såsom förut

framhållits, visst icke enbart för politiska sammankomster som samlingslokaler

behöfvas på landsbygden, utan också för andra och knappast mindre

viktiga ändamål. Och för äfven dessa andra ändamål räcka ännu mindre

de kommunala lokalerna. Ja, för det ändamål, som jag ofvan nämnt i första

rummet och som jag ingalunda vill sätta i det sista; för ungdomens goda

nöjen, fria öfningar och studier kunna de svårligen användas. — Nutidens

folkliga kulturverksamhet är så mångsidig och omfattande, att den i de

olika bygderna kräfver sina särskilda lokaler. Dessa behöfvas med andra

ord som organ för en högre folkodling, och det är därför ett samhällsintresse,

att de komma till stånd.

Nu finnas emellertid helt visst många, som se saken på ett alldeles

motsatt sätt. De betrakta alla moderna folkrörelser med misstro och ovilja,

de anse i öfverensstämmelse därmed, att sådana samlingslokaler som de här

förordade endast skulle bli härdar för »samhällsupplösande» agitation, och

mena fördenskull att tvärtom allt som kan göras bör göras för att

hindra deras uppkomst.

Men det är något förtvifladt, man kunde säga något dödsdömdt i eu

sådan uppfattning, som ser räddningen i att hålla folket afstängdt från

de strömningar som gå igenom tiden. Ty den räddningen är omöjlig.

Det blir ändå blott eu tidsfråga, när äfven de aflägsna bygderna nås af

dessa strömningar, och i samma mån som folket där då är andligen oöfvadt

och orustadt för en pröfning af skäl och motskäl, oförmöget till sjanständigt

omdöme, i samma mån är det lättfånget för förste bäste agitator.

Om det däremot vant sig att i sina samlingslokaler höra än den ena och

än den andra sidans talare — ty dessa lokaler skulle oväldigt stå öppna

för alla — så vore det icke längre något så värnlöst byte. Ett ofelbart

medel mot falska och farliga samhällsläror finns icke. Men det verksammaste

medlet mot dem är väl ändå upplysning, uppodling af folkets

förstånd och känsla för hvad som är samhälligt rätt och sundt och nyttigt.

Och i en sådan folkuppfostran utgör dryftningen af olika samhällsfrågor

från olika synpunkter och ståndpunkter ett mycket viktigt moment. Den

större omdömesmognad, som folket därigenom efter hand vinner, kan i stort

sedt och på längden endast lända till förfång för sådana meningsriktningar,

som bygga på ohållbara grunder. — —

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 17,

5

Behofvet af samlingslokaler tar sig tidt och tätt uttryck i byggnadsföreningar,

som bildas för att, hvar på sin trakt, åtadkomma sådana

lokaler. Nästan alltid är det personer med ganska små ekonomiska

resurser, som offra tid, tillgångar och krafter i dessa föreningar för att

uppnå deras mål. Då denna deras vackra sträfvan, såsom ofvan utvecklats,

har ett för samhället gagneligt och betydelsefullt syfte, synes

det mig ock vara endast rätt och billigt, att staten i någon mån skänker

dem sitt understöd, liksom den numer understöder andra, nära befryndade

sträfvanden: nykterhetsarbetet, föreläsningsverksamheten, mu
siklifvet.

Men själffallet är, att en byggnadsförening för att erhålla statsunderstöd

måste vara fri från hvarje partikaraktär och att den samlingslokal,

som den vill uppföra eller redan uppfört, måste opartiskt hållas

öppen för olika meningsriktningar. Genom att så erhålla en politiskt —

liksom naturligtvis äfver religiöst — neutral karaktär skulle en sådan

samlingslokal äfven därutinnan verka uppfostrande på folket, att den

vande medlemmar af olika partier att med lika rätt mötas på samma

grund, och den skulle sålunda i sin mån bidraga till inöfning i fördragsamhetens

svåra dygd.

De former och de normer, under hvilka statsunderstöd åt byggnadsföreningar

af här berörda slag skulle utgå, synas mig böra lämnas åt

en eventuell utredning att närmare bestämma. Det kunde tänkas, att anslagen

lämnades som lån mot inteckning, helt eller delvis räntefria och

nppsägbara endast under vissa förhållanden, såsom om räntelikvid uteblifvit

öfver viss tid, om huset öfvergått att tjäna annat ändamål eller om föreningen

icke iakttagit andra vid lånet fästade bestämmelser, o. s. v. Det

kunde också tänkas, att en byggnadsförening under ett visst antal år —

på motsvarande villkor — erhölle anslag, afsedda att utgöra hjälp till

räntebetalning och amortering på lån från annat håll. Och äfven andra

sätt torde kunna uttänkas.

Utdelningen af understöden, hvilka uteslutande borde komma den

egentliga landsbygden till del, synes lämpligen kunna äfverlämnas åt länsstyrelserna,

liksom det också borde tillkomma dessa att öfva erforderlig

kontroll öfver lokalerna, att de hållas opartiskt tillgängliga för alla, att god

ordning och absolut nykterhet råda inom dem och på deras område o. s. v.»

Då utskottet håller före, att de å landsbygden under nuvarande förhållanden

befintliga lokaler, som lämpa sig för offentliga sammankomster,

såsom sockenstugor, skolhus, bönhus, goodtemplarlokaler m. fl. i allmänhet

kunna i tillräcklig grad tillgodose behofvet af möteslokaler och

Utskottets

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

i de flesta fall jämväl utan svårighet för sådant ändamål upplåtas, kan utskottet

med hänsyn jämväl till de oberäkneliga, men förvisso högst betydande

kostnader, som ett statens uppträdande såsom låne- eller understödsgifvare

åt för ändamålet bildade enskilda byggnadsföreningar skulle medföra,

icke biträda motionen, utan hemställer,

att herr Hellbergs förevarande motion icke må

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 12 mars 1912.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hafva närvarit:

herrar A. G. L. Billing, A. Ekman, S. H. Kvarnzélius, grefve F.

Wachtmeister, O. Jonsson, A. N. Halm, friherre J. T. Gripenstedt, grefve

P. O. L. Klingspor, friherre C. H. Falkenberg, friherre J. G. Beck-Friis,

A. G. Lindblad, C. G. Ekman, F. Berglund, A. Wiklund, H. Andersson

i Skifarp, F. TF. Thorsson, P. Olsson, K. Starbäck, G. Persson, K. V.

Rydén, J. A. Sjö, J. Ström, J. Olofsson i Digernäs, A. Anderson i Råstock.

Reservationer

af herrar S. H. Kvarnzélius, A. N. Halm, C. G. Ekman, F. Berglund, A.

Ekman, T. TV. Thorsson, K. Starbäck, K. V. Rydén, J. Ström och A.

Anderson i Råstock, hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort

hafva följande lydelse:

»Utskottet, som finner motionärens förslag, såsom afseende att råda

bot på den på många platser i vårt land otvifvelaktigt befintliga, kännbara

bristen på offentliga samlingslokaler, synnerligen behjärtansvärdt, får

därför, under hänvisning i öfrigt till de i motionen till stöd för framställningen

anförda skäl, hemställa,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

7

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kung!. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t må låta verkställa utredning,

huruvida samt under hvilka former och bestämmefeer

statsbidrag må kunna Jämnas till byggnadsföreningar

på landsbygden, hvilka bildats för att Åstadkomma allmänna

samlingslokaler, afsedda att utan hänsyn till partiolikhet

tjäna folkets samhälleliga behof och kulturella

sträfvanden, samt för Riksdagen framlägga det förslag,

hvartill utredningen må föranleda.»

samt af herr A. C. Lindblad

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.