Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter tvätterskan Emilia Andrietta Lindberg från Sala.

1912-03-27 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1912:31, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter tvätterskan Emilia Andrietta Lindberg från Sala.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 31.

1

Nr 31.

Ankom till Riksdagens kansli den 27 mars 1912 kl. 12 m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande

af kronans rätt till danaarf efter tvätterskan

Emilia Andrietta Lindberg från Sala.

(3:e Afa.)

I en till Riksdagen aflåten, till statsutskottets förberedande behandling

remitterad proposition (nr 63) af den 23 februari 1912 har

Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver finansärenden för samma dag föreslagit Riksdagen medgifva, att

kronans rätt till danaarf efter tvätterskan Emilia Andrietta Lindberg

från Sala må efterskänkas till förmån för svenska allmänna djurskyddsföreningen.

Till berörda statsrådsprotokoll har departementschefen i ärendet

anfört följande:

»Den 8 september 1905 afled i Sala tvätterska^. Emilia Andrietta

Lindberg utan att efterlämna kända arfvingar. Till god man att

iakttaga och bevaka den aflidnas okända arfvingars rätt och bästa i

fråga om arf efter henne förordnades af rådstufvurätten i Sala stadsvaktmästaren

därstädes A. W. Sandberg.

Sedan svenska allmänna djurskyddsföreningen den 30 april 1906

låtit såsom testamente bevaka vissa af Emilia Andrietta Lindberg i

lifstiden fällda yttranden af innehåll, att efter hennes död hennes kvarlåtenskap

skulle tillfalla föreningen, öfverlämnade gode mannen Sandberg

den 15 juni 1907 till föreningen 1,860 kronor 31 öre, utgörande

behållningen i dödsboet efter afdrag af begrafnings- och boutredningskostnader.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 6 samt. 29 höft. (Nr 31—32.) 1

Departementschefens

yttrande.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 31.

Vid vittnesförhör inför rådstufvurätten i Sala rörande omförmälda

såsom testamente bevakade yttranden hördes gårdsägaren Lars

Edvard Johansson i nämnda stad och dennes hustru Sofia Johansson,

hvilka därvid berättade, bland annat, mannen Johansson, att vid ett af

vittnets besök hos Emilia Lindberg under hennes sista sjukdom, därvid

vittnets hustru jämväl närvarit, den aflidna på vittnets tillfrågan, hur hon

tänkt, att med hennes egendom skulle förfaras efter hennes död, yttrat,

att hon tänkt gifva till svenska djurskyddsföreningen hvad i hennes

bo funnes kvar, sedan kostnaderna för hennes skötsel och begrafning

blifvit guldna; att hon därvid tillagt, att hon alltid ömmat för djur,

äfvensom framhållit, att hon ensam utan någon hjälp arbetat samman

det lilla, hon ägde; att vittnet vid ett senare tillfälle tillfrågat Emilia

Lindberg, om hon med sitt vid förra tillfället häfda yttrande, att svenska

djurskyddsföreningen skulle få hennes kvarlåtenskap, åsyftat svenska

allmänna djurskyddsföreningen, och att Emilia Lindberg härå svarat

ett tydligt ja; att Emilia Lindberg vid omvittnade yttrandenas afgifvande

varit fullt redig och handlat af fri och otvungen vilja; samt att

vittnet för sin del vore fullkomligt öfvertygadt, att Emilia Lindberg

vid båda dessa tillfällen afsett att gifva tillkänna sin yttersta vilja

och testamente; samt hustrun Johansson, att vittnet, som bodde i samma

gård som Emilia Lindberg, vårdat henne under hennes sista sjukdom;

att en morgon under denna tid vittnets man äfven tillkommit samt

därvid frågat Emilia Lindberg, hur hon tänkte ordna om sin kvarlåtenskap;

att Emilia Lindberg härtill svarat, att hon tänkt, att kvarlåtenskapen

skulle tilldelas djurskyddsföreningen och äfven den, som skött

henne; att hon vid detta tillfälle väl icke uttryckligen sagt, att hennes

omvittnade yttranden vore hennes testamente, men att hon dock

nämnt, att det vore hennes önskan, att kvarlåtenskap en skulle delas

på omförmälda sätt; samt att Emilia Lindberg vid ifrågavarande tillfälle

varit vid fullt och sundt förstånd och handlat frivilligt.

I mars 1909 instämde kammaradvokatfiskalsämbetet svenska allmänna

djurskyddsföreningen till rådstufvurätten i Sala med yrkande,

att omförmälda såsom testamente bevakade yttranden måtte förklaras

icke utgöra hinder för Kungl. Maj:t och kronan att tillträda kvarlåtenskapen

efter Emilia Andrietta Lindberg samt att föreningen måtte förpliktas

att till Kungl. Maj:t och kronan redovisa samma kvarlåtenskap.

Genom utslag den 24 maj 1909 pröfvade rådstufvurätten af anförda skäl

rättvist på det sätt bifalla Kungl. Maj:ts och kronans talan, att föreningen,

som omhändertagit kvarlåtenskapen, förpliktades att inom tre

månader från det rådstufvurättens utslag vunnit laga kraft till Kungl.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 31.

3

Maj:t och kronan utlämna berörda kvarlåtenskap. Svea hofrätt, där

saken fullföljdes, gjorde härutinnan ingen annan ändring, än att den

tid, inom hvilken det ålåge föreningen att utlämna kvarlåtenskapen,

bestämdes till tre månader från hofrättens doms dag. Hofrättens den

27 maj 1910 gifna dom vann laga kraft.

I en till Kungl. Maj:t ingifven skrift af den 7 januari 1911

har nu svenska allmänna djurskyddsföreningens styrelse, under framhållande,

att det otvetydigt varit Emilia Lindbergs önskan, att

föreningen efter hennes död skulle komma i besittning af hennes kvarlåtenskap,

ehuru hon icke förstått att gifva denna sin önskan uttryck

i laga form, i underdånighet anhållit, att Kungl. Maj:t behagade i

nåder efterskänka sin rätt till ifrågavarande kvarlåtenskap till förmån

för föreningen.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västmanlands län har afgifvit

infordradt underdånigt utlåtande i ärendet och därvid tillika öfver1

ämnat från magistraten i Sala och gode mannen, stadsvaktmästaren

Sandberg inkomna yttranden. Såväl magistraten som Kungl. Maj:ts

befallningshafvande hafva förordat ansökningen till nådigt bifall.

Kammaradvokatfiskalsämbetet, som på grund af nådig remiss

yttrat sig, har, under förmälan, att djurskyddsföreningen till ämbetet

öfverlämnat omförmälda kvarlåtenskap, hemställt, att densamma, efter

afdrag af aktoratsprovision, måtte efterskänkas till förmån för föreningen,

samt tillstyrkt, att nådig proposition i sådant syfte måtte

aflåtas till Riksdagen.»

Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit, hemställde

departementschefen om aflåtande till Riksdagen af förenämnda proposition.

Utskottet, som icke haft något att erinra emot förevarande framställning,

hemställer,

att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition.

Stockholm den 27 mars 1912.

På statsutskottets vägnar:

G. EILLING.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 31.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hafva närvarit:

herrar A. G. L. Billing, A. Ekman, grefve F. Wachtmeister, O. Jonsson,

A. N. Halm, friherre J. T. Gripenstedt, grefve P. O. L. Klingspor, II. F. Lamm,

friherre C. H. Falkenberg, friherre J. G. Beck-Friis, A. C. Lindblad, C. G. Ekman,

A. Wiklund, H. Andersson i Skifarp; F. W. Thorsson, P. Olsson, C. Persson,

K. V. Rydén, J. A. Sjö, N. E. Lindberg, J. Ström och E. A. Nilson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1912:160 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Mafts proposition angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter tvätterskan Emilia Adrietta Lindberg a1 i texten