Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående omföring i 1912 års räkenskaper af visst belopp från reservationsanslaget till flottans öfningar till reservationsanslaget till flottans nybyggnad och underhåll.

1912-04-12 · 11 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1912:34, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående omföring i 1912 års räkenskaper af visst belopp från reservationsanslaget till flottans öfningar till reservationsanslaget till flottans nybyggnad och underhåll.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 34.

1

Nr 34.

Ankom till Riksdagens kansli den 12 april 1912 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

omföring i 1912 års räkenskaper af visst belopp från

reservationsanslaget till flottans öfningar till reservationsanslaget

till flottans nybyggnad och underhåll.

(l:a Afd.)

Uti en till Riksdagen aflåten, till statsutskottets förberedande behandling

öfverlämnad proposition (nr 39) af den 30 december 1911 har

Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver sjöförsvarsärenden för samma dag föreslagit Riksdagen medgifva,

att från det i riksstaten för år 1912 uppförda reservationsanslaget till

flottans öfningar må i samma års räkenskaper till reservationsanslaget

till flottans nybyggnad och underhåll omföras ett belopp af

246,000 kronor, i syfte att möjliggöra bestridande under år 1912 från

sistnämnda anslag af samtliga underhålls- samt ut- och afrustningskostnader

för flottans fartyg.

Åberopade statsrådsprotokollet innehåller i detta ärende följande:

»Departementschefen, statsrådet Larsson, anhöll därefter att få underställa

Kungl. Maj:ts pröfning frågan om reglerande af ut- och afrustningskostnaderna

för flottans fartyg och därvid först lämna följande

sammanfattade redogörelse för hvad sakkunniga för utredning rörande

förenkling af marinens redovisnings väsende i den 12 oktober 1911 afgifvet

betänkande yttrat och föreslagit i detta ämne.

De sakkunniga hafva till en början, under hänvisning till en af deras

ordförande, statskommissarien Chr. L. Tenow, i den af honom den

20 april 1911 framlagda utredning angående reservationsanslaget till

flottans öfningar lämnad redogörelse för hittills gällande bestämmelser

i fråga om ut- och afrustningskostnaderna, uttalat, att af samma utredning

framgått, att berörda bestämmelser visat sig allt annat än

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 6 sand. 31 käft. (Nr 34.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 34.

tillfredsställande, samt att flere olika förslag framställts till förändringar

därutinnan, utan att frågan därom funnit sin lösning.

Då det räkenskapssystem, som de sakkunniga föreslagit till genomförande

inom marinen, bland annat, innebär, att samtliga kostnader för

ett fartygs expedition skola i den mån sig göra låter redan i fartygets

räkenskaper belasta vederbörliga riksstats- och räkenskapstitlar,

hafva de sakkunniga upptagit frågan om ut- och afrustningskostnaderna

till ingående behandling för att tillse, huru kostnadsfördelningen här

skall kunna tekniskt ordnas. Vid öfvervägande af denna mera formella

angelägenhet hafva de sakkunniga funnit det erforderligt att ingå jämväl

på frågans reala innebörd för att tillse, huruvida icke en rationell

lösning af själfva sakfrågan jämväl skulle leda till en eftersträfvansvärd

förenkling i räkenskapen.

På sätt de sakkunniga erinra, återfinnas nu gällande bestämmelser

rörande ut- och afrustningskostnader m. m. i nådigt bref den 7 mars

1890.

Enligt de till grund för detta bref liggande principer skola kostnaderna

för fartygs underhåll, därest ej andra medel blifvit särskildt

anvisade, bestridas af anslaget till flottans nybyggnad och underhåll,

medan såväl de under fartygs expedition förekommande utgifter för

reparation af fartyget som äfven kostnaderna för fartygets ut- och afrustning

skola bestridas af anslaget till flottans öfningar, därest icke

andra medel blifvit särskildt anvisade. Den del af omförmälda kostnader,

som sålunda faller på öfningsanslaget, skall sedermera efter särskilda

grunder fördelas mellan detta anslag och anslaget till sjöbeväringens

vapenöfningar m. in.

Beträffande gränsen mellan underhållskostnader å ena sidan samt

ut- och afrustningskostnader å den andra föreskrifver det nämnda nådiga

brefvet följande:

Till fartygs underhåll räknas alla de arbeten, som äro erforderliga

för fartygets försättande och bibehållande i det fullständiga och goda

skick, att detsamma, när helst sådant ifrågakommer, må kunna utrustas

för att utgå på expedition. Uti dessa arbeten inbegripas såväl den för

bevarande af fartyget erforderliga dockning och den för bevarande af

både fartyg och till detsamma hörande inventarier erforderliga målning,

som äfven all efter slutad expedition ifrågakommande reparation af

fartyg eller nyanskaffning eller reparation af fartygsinventarier, dock

att nyanskaffning af inventarier i stället för sådana, som befinnas brista

vid den efter fartygs afrustning skeende inventering, skall tillhöra

afrustning och förty bestridas af samma medel som öfriga utgifter

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr Si.

O

O

för expeditionen. Till fartygs utrustning skola räknas dels alla för upplagd!

fartygs förläggande i beredskap eller för fartygs förläggande från

lägre grad af beredskap till högre eller för dess fullständiga utrustning

erforderliga arbeten med fartygets klargöring och målning, dels ock

sådan ändring eller anordning å fartyg eller inventarier eller sådan

anskaffning af inventarier, som blifvit särskild! anbefalld för den expedition,

som är i fråga. Fartygs af rustning skall anses omfatta ej blott

fullrustadt fartygs förläggande i beredskap eller fartygs förläggande

från högre grad af beredskap till lägre, utan äfven fartygets uppläggning,

dock att den uppläggning af fartygs maskineri, som för dettas vård

och iståndsättande verkställes efter fartygets afmönstring, skall anses

tillhöra fartygets underhåll.

Slutligen föreskrifver det nådiga brefvet, att under fartygs expedition

förekommande utgifter för reparation å fartyget eller nyanskaffning

eller reparation af till fartyget hörande inventarier skola bestridas af

anslaget till flottans öfningar.

Enligt hvad de sakkunniga meddela, hafva bestämmelserna i berörda

nådiga bref i praktiken icke alltid erhållit en fullt enhetlig tillämpning

inom flottan. I den utredning, som af marinförvaltningen och chefen

för flottans stab verkställdes med anledning af öfningsanslagets öfverskridande

år 1901, och hvars resultat framlades i skrifvelse till statsrådet

och chefen för sjöförsvarsdepartementet den 23 februari 1906,

redogöres för vissa bestämda fall af olika tolkning vid flottans bada

stationer af gällande föreskrifter.

De sakkunniga hafva vidtagit en granskning för utrönande af hvilka

arbeten, som ansetts utgöra ut- och afrustningsarbeten och förty blifvit

tillgodosedda af expeditionsmedlen under rubriken ut- och afrustningskostnader.

Denna granskning har, enligt de sakkunnigas mening, ytterligare

bekräftat resultatet af den undersökning i fråga om ut- och afrustningskostnaderna,

som framlades i den förut åberopade utredningen

af den 20 april 1911 och hvilken utmynnade, bland annat, däri, att dessa

kostnader visade högst betydliga variationer icke blott för likartade

fartyg samtidigt på expedition under likartade omständigheter, utan

äfven för ett och samma fartyg under olika expeditioner, samt att det

vore nästan omöjligt att utfärda bestämmelser så detaljerade, att dåra!

för hvarje fall med full tydlighet framginge, hvilket anslag kostnaderna

för ett arbete rätteligen borde påföras, så länge utgifterna för de arbeten,

hvilka afsåge ut- och utrustning af fartyg, skulle påföras ett annat

anslag än kostnaderna för öfriga på fartyget vidtagna arbeten.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 34.

I fråga. om ut- och afrustningskostnadernas fördelning å fartygens

olika expeditioner hafva de sakkunniga framhållit, att af de uppgifter,

som från varfven lämnas till räkenskapskontoren rörande verkställda

arbeten för ut- och .afruskning, visserligen erhålles kännedom om, för

hvilket fartygs räkning dagsverken blifvit gjorda och materialier förDiukade,

men att det dock i flertalet fall är fullständigt omöjligt att

bedöma, till hvilken expedition utgifterna i fråga äro att hänföra.

Då, såsom.de sakkunniga påvisat, kostnader, som ett års expeditioner

betingat, blifvit sammanförda med kostnader hänförliga till andra års,

under, det att en del kostnader, som rätteligen bort drabba årets

expeditioner, kommit att betunga ett följande års samt hela summan

fördelats å kalenderårets olika expeditioner med samma fartyg, har

följden blifvit den, att expeditioner, som knappast gifvit anledning till

någon utgift från varfvets sida, blifvit påförda ut- och afrustningskostnader

till betydande belopp och tvärtom. Dessa belopp, som alltså

kanske ej haft med expeditionen att skaffa, hafva sedermera undergått

en minutiös fördelning mellan öfnings- och beväringsanslagen i proportion

till antalet man gånger öfningsdagar för å ena sidan stammen

och å andra sidan beväringen.

Det förslag till lösning af nu föreliggande fråga, som af sakkunniga

— efter öfvervägande af olika alternativ — förordas, ansluter sig

närmast till det, som af marinförvaltningen och chefen för flottans stab

framlades i den förut berörda skrifvelsen af den 23 februari 1906.

Detta förslag åsyftade, att alla kostnader för fartygs rustning till expedition,

intill den dag expeditionen började, samt alla kostnader för

fartygs afrostande och uppläggning efter slutad expedition skulle utgå

af underhållsanslaget, därest icke för särskildt fall annorlunda förordnades.

Om detta förslag modifieras därhän, att jämväl tidsbegränsningarna

borttagas, på det att kostnader af samma natur alltid må

komma att bestridas af samma anslag, anse sakkunniga detsamma

innebära ett ordnande af denna angelägenhet på ett sätt, som erbjuder

stora fördelar. Ett genomförande däraf — hvilket måste anses

förutsätta, att underhållsanslaget förhöjes med ett visst, efter medeltalet

af de under en följd af år från öfningsanslaget bestridda ut- och afrustningskostnaderna

bestämdt belopp — skulle, enligt de sakkunnigas

mening, onekligen ur räkenskaps- och förenklingssynpunkt kunna lifligt

förordas, hvarjämte detsamma mest ansluter sig till det förfarande, som

i detta hänseende användes inom de utländska mariner, om hvilkas

räkenskapsväsende de sakkunniga sökt bilda sig en uppfattning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 34.

o

Mot detta system kan väl, enligt hvad de sakkunniga yttra, erinras,

att hur enkelt och tilltalande det än ter sig, skulle det kunna, under

vissa omständigheter, något förminska den smidighet i afseende å

öfningars anordnande, som den nu bestående ordningen onekligen innebär.

Men denna omständighet synes de sakkunniga icke böra väcka

alltför stora betänkligheter, då underhållsanslagets disposition ju kan

lämpas efter de nya förhållandena och större uppmärksamhet otvifvelaktigt

kan ägnas åt afvägningen af detsamma efter dess olika uppgifter.

De sakkunniga hafva ansett själffallet, att reparationer eller nyanskaffningar,

som utföras ombord af personal tillhörande fartygets

besättning, icke skola medföra några kostnader för underhållsanslaget,

samt att, då fråga är om endast mindre lagningsarbeten, dessa kunna af

fartygschefen företagas på öfningsanslagets bekostnad.

Sakkunniga hafva vidare ifrågasatt, att vissa grupper af utgifter,

som endast tillfälligtvis ifrågakomma, borde aflyftas från varfvets medel

i egentlig mening. Bland sådana utgifter möta först utgifter för större

reparationer, som uppkommit på grund af grundstötning, kollision eller

dylikt. De sakkunniga hafva i detta hänseende ifrågasatt, huruvida det

icke vore lämpligt, att vid den fördelning af underhållsanslaget, som

årligen äger rum, en viss summa reserverades för dylika större reparationer.

Om denna summa för något år icke behöfde i sin helhet tagas

i anspråk för sitt ändamål, syntes återstoden kunna reserveras för att

tillsammans med eventuella behållningar under följande år bilda en fond,

en slags - försäkrings- eller reservfond, afsedd att användas till oförmodade

reparationer.

Å sakkunnigas förslag i denna del har jag emellertid icke anledning

att nu närmare ingå.

I själfva hufvudfrågan föreslå sålunda de sakkunniga, att samtliga

kostnader för underhåll af flottans fartyg och båtar skola, därest ej

andra medel blifvit särskildt anvisade, bestridas af anslaget till flottans

nybyggnad och underhåll, oberoende af om dessa kostnader uppstått

före, under eller efter det fartygen varit på expedition.

Såsom redan antydts, förutsätter genomförandet af nu nämnda förslag,

att anslaget till flottans nybyggnad och underhåll varder förstärkt

med ett belopp, som motsvarar hvad hittills utgått från anslagen till

flottans öfningar och till sjöbeväringens vapenöfningar under rubrik utoch

afrustningskostnad.

För att utreda hvilket belopp, som från de båda sistnämnda riksstatsanslagen

bör till det förstnämnda anslaget öfverföras, hafva de sakkunniga

ur räkenskaperna uttagit och i tabeller sammanställt de belopp,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 34.

som för hvarje särskild t fartyg blifvit upptagna såsom ut- och afrustningskostnader

under åren 1906—1909. Enligt såmedelst verkställd

beräkning har medeltalet af ut- och afrustningskostnaderna för de angifna

åren uppgått till 246,160 kronor 92 öre, hvilken kostnad, likaledes efter

medeltalsberäkning, fördelat sig med 154,689 kronor 83 öre på anslaget

till flottans öfningar och med 91,064 kronor 35 öre på anslaget till sjöbeväringens

vapenöfningar m. m. De sakkunniga hafva fördenskull hemställt,

att anslaget till flottans nybyggnad och underhåll må från och

med 1913 ökas med först nämnda medeltalsbelopp, eller i jämnadt tal

246,000 kronor. Till denna sakkunnigas hemställan anhåller jag emellertid

att få återkomma, då jag skall underställa Eders Kungl. Majrts

pröfning frågan om reglerandet af utgifterna å riksstatens femte hufvudtitel

för år 1913.

Då de sakkunniga förutsatt, att de nya bestämmelserna beträffande

ut- och afrustningskostnadernas bestridande skola komma i tillämpning

från och med 1912 års ingång, men riksstaten för år 1912 redan är

fastställd, hafva de föreslagit, att för nästkommande år till underhållsanslaget

omföres förut angifna belopp af 246,000 kronor från anslaget

till flottans öfningar. Enär nämligen sakkunniga hemställt, att från

och med 1912 års ingång öfningskostnaderna för sjöbeväringen skola i

första hand bestridas af anslaget till flottans öfningar samt ersättning

beredas samma anslag genom månatlig omföring från anslaget till sjöbeväringens

vapenöfningar m. m. med visst belopp, hvilket jämväl

innesluter på beväringsanslaget belöpande andel i ut- och afrustningskostnaderna,

hafva sakkunniga, under förutsättning af nu nämnda förslags

antagande, ansett, att endast anslaget till flottans öfningar bör

deltaga i den reglering för 1912, som nu är i fråga, och att sålunda

hela öfverförandet bör ske från detta senare anslag.

Öf ver de sakkunnigas betänkande hafva infordrade utlåtanden i

förevarande ämne afgifvits af marinförvaltningen, chefen för marinstaben

samt inspektören af flottans öfningar till sjöss.

Marinförvaltningen har därvid uttalat, att för så vidt i ut- och afrustningskostnader

jämväl inbegrepes sådana, som föranleddes af under

sjöexpedition verkställd reparation af fartyget eller nyanskaffning eller

reparation af inventarier, ämbetsverket icke kunde understödja de sakkunnigas

förslag. Ämbetsverket kunde nämligen icke finna det under

några förhållanden vara riktigt, att fartygschef skulle äga besluta angående

utgifter från underhållsanslaget, hvilket icke han utan varfschefen

disponerade och bure ansvar för. Reparationer å fartyget eller

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 34.

7

inventarieanskaffningar, som fartygschef ansåge behöfiiga under expedition

och hvilka icke kunde verkställas vid något af flottans varf, borde

därför bekostas af fartygschefen med till hans förfogande stående medel

af öfningsanslagen.

I öfrigt förklarade marinförvaltningen sig finna, att alla till fartygens

ut- och afrustning hörande arbeten, som utfördes vid varfven

eller genom deras försorg, lämpligen borde bekostas af underhållsanslaget,

som för sådant ändamål borde förstärkas med tillsvidare det

af de sakkunniga såsom beköfligt beräknade beloppet af 246,000 kronor.

Chefen för marinstaben och inspektören af flottans öfningar till

sjöss hafva icke haft något att erinra mot de sakkunnigas förslag angående

ut- och afrustningskostnadernas bestridande af underhållsanslaget;

därvid emellertid chefen för marinstaben ansett, att från anslaget

till flottans nybyggnad och underhåll jämväl borde bestridas sådana

kostnader, som föranledas af underhåll af till skolor och beredskap i

land utlämnad fartygs- och båtmateriel m. m., enär nämnda kostnader

i stort sedt vore af samma natur som ut- och afrustningskostnaderna.

Att nu tillämpade system för bestridande af underhålls- samt utoch

afrustningskostnaderna för flottans flytande materiel är otillfredsställande,

anser jag vara obestridligt.

Samtliga dessa kostnader hafva ju det gemensamt, att de tjäna till

att hålla materielen i det skick, som med hänsyn till dess ändamål vid

hvarje särskild tidpunkt erfordras, samt kunna därför med skäl sägas

hafva i det hela taget likartad karaktär.

Att genom tillräckligt tydliga föreskrifter särdela dessa kostnader

i nu antagna hufvudgrupper, underhållskostnader i inskränkt mening, å

ena, samt ut- och afrustningskostnader, å andra sidan, blifver därför

förenadt med afsevärda svårigheter. Och om sålunda hänförandet af

en kostnad till den ena eller den andra gruppen redan, teoretiskt sedt,

icke är lätt, tillkommer i praktiken, att de särskilda kostnadsgrupperna

skola bestridas af olika anslag, för hvilka olika mjmdigheter närmast

äro ansvariga, samt att dessa omständigheter, helt naturligt, äro egnade

att gifva rum för divergerande tolkningar af utfärdade bestämmelser

och för därmed sammanhängande meningsskiljaktigheter. Äfven från

räkenskapssynpunkt är den nuvarande ordningen oläglig, då den nödvändiggör

ett svårt och tidsödande arbete för fördelning af ut- och afrustningskostnaderna

mellan de båda öfningsanslagen samt en vidlyftig’

bokföring.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 34.

8

Det synes mig därför icke kunna råda tvifvel om nyttan och

lämpligheten af att i största möjliga utsträckning låta underhållskostnader

i vidsträckt mening, således äfven innefattande hvad nu betecknas

såsom ut- och afrustningskostnader, bestridas af ett och samma anslag;

och kan då härför, helt naturligt, ej komma i fråga annat än anslaget

till flottans nybyggnad och underhåll. Marinförvaltningen har icke

kunnat förorda, att kostnader, som föranleddes af under sjöexpedition

verkställd reparation af fartyg eller nyanskaffning eller reparation af

inventarier, skulle belasta underhållsanslaget, då fartygschef vid sådant

förhållande skulle komma att besluta utgifter från ett anslag, hvarför

icke han utan varfschefen bure ansvar. Hvad ifrågavarande särskilda

arbeten och anskaffningar under expedition beträffar, anser jag, att fartygschef

eller vederbörande högre befälhafvare skall, där omständigheterna

så medgifva, underställa fråga härom varfschefens afgörande, i

hvilket fall äfven med marinförvaltningens nyssnämnda principiella uppfattning

öfverensstämmer, att eventuell kostnad bör drabba underhållsanslaget.

Men naturligen komma fall att inträffa, när på grund af

vistelse å aflägsen ort eller förefintlig brådska eller dylikt varfschefs

föreskrift icke utan olägenhet kan inhämtas, hvadan fartygschef eller

högre befälhafvare måste medgifvas rätt att då å egen hand besluta en

dylik reparation eller anskaffning. Dessa fall torde dock med säkerhet

blifva . begränsade till ett fåtal årligen, och jag anser icke, att åt dem

kan tillmätas den betydelse, att med afseende å dem undantag bör

göras från den enligt min mening riktiga hufvudprincipen om dylika

kostnaders bestridande från underhållsanslaget. Visserligen skulle sålunda

en befälhafvare medgifvas befogenhet att med utgift belasta ett

anslag, som är ställdt till annan myndighets disposition, men dels måste,

såsom nämndt, antagas, att dessa fall blifva endast få, och dels blir ju

beslut i detta afseende underkastadt kontroll, bland annat, vid den tekniska

revisionen inom marinförvaltningen.

I detta sammanhang vill jag dock framhålla, att smärre arbeten, som

under expedition visa sig erforderliga för iståndsättande af uppkommen

skada å fartyg eller inventariepersedel, böra, såvidt de äro af beskaffenhet

att normalt kunna utföras af fartygsbesättningen, jämväl verkställas

af fartygets egen personal. Då detta icke låter sig göra och

sådant arbete icke heller lämpligen kan utföras å något af flottans varf,

må, på sätt de sakkunniga äfven förordat, fartygschefen äga att låta

i annan ordning verkställa detsamma, därvid kostnaden, liksom då arbetet

utföres af besättningen, bör stanna å anslaget till flottans öfningar.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 34.

9

Hvad vidare angår chefens för marinstaben uttalande, att jämväl

sådana kostnader, som föranledas äf underhåll af till skolor och beredskap

i land utlämnad fartygs- och Immateriel m. m., böra bestridas af

underhållsanslaget, anser jag detta böra följa af principendärom att underhålls-

samt ut- och afrustningskostnader skola utgå af nämnda anslag.

På sätt framgår af det anförda, anser jag mig böra tillstyrka de

sakkunnigas förslag i förevarande ämne; och gör jag detta så mycket

hellre, som ett reglerande af här ifrågavarande angelägenhet på föreslaget

sätt är en af förutsättningarna för ett fullständigt och, tekniskt

sedt, ändamålsenligt genomförande af det förslag till ordnande af redovisningsväsendet

ombord å flottans fartyg, som af de sakkunniga framlagts

och af Eders Kungl. Maj:t den 8 innevarande månad antagits att

tillämpas från och med 1912 års ingång. Härför erfordras nämligen,

att kostnaderna för de å varfven utförda underhålls- samt ut- och afrustningsarbetena

aflyftas från öfningsanslagen, som icke äro afsedda att af

varfscheferna disponeras, och i stället påföras anslaget till flottans nybyggnad

och underhåll, som är varfvets speciella anslag. Ett sådant

aflyftande är en betingelse för att ombord å fartygen månatligen skola

kunna afföras de till expeditionsutgifter hänförliga, under månaden uppkomna

kostnader.

Mot sakkunnigas beräkningar ifråga om det belopp, hvarmed anslaget

till flottans nybyggnad och underhåll bör ökas, för att ut- och afrustningskostnaderna

skola kunna af anslaget bestridas, har jag, i likhet

med marinförvaltningen, intet att invända.

Hvad beträffar frågan om beredande af ersättning till underhållsanslaget

under år 1912 anhåller jag få erinra, att genom nådigt bref

den 15 innevarande månad föreskrifvits, att öfningskostnaden för sjöbeväringen

från och med den 1 januari 1912 tillsvidare skall i första

hand bestridas af anslaget till flottans öfningar samt att ersättning

för nämnda kostnad skall beredas samma anslag genom omföring

månatligen från anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar m. in. med

belopp, som tillsvidare skall utgå efter en krona 86 öre per beväringsman

och öfningsdag, hvilket sistnämnda belopp lagts till grund för

beräkningen i gällande stat af sjöbeväringens öfningskostnad, inklusive

därå belöpande andel i ut- och afrustningskostnaderna. För år 1912

är sålunda någon omföring af medel från anslaget till sjöbeväringens

vapenöfningar m. m. till anslaget till flottans nybyggnad och underhåll

icke erforderlig.

Hå riksstaten för år 1912 ju redan är fastställd, men sakkunnigas

förslag i nu förevarande del bör vinna tillämpning med 1912 års in
Bihang

till Riksdagens protokoll 1912. 6 Sami. 31 käft. (Nr 34.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 34.

Utskottets

yttrande.

gång, anser jag, att framställning till Riksdagen bör göras om medgifvande

att i 1912 års räkenskaper verkställa erforderlig omföring från

anslaget till flottans öfningar till anslaget till flottans nybyggnad och

underhåll. Skulle denna min åsikt vinna Eders Kungl. Maj:ts gillande,

torde, på sätt jag i så fall afser att under nästföljande punkt i protokollet

föreslå, marinförvaltningen böra anbefallas att, i afvaktan på Riksdagens

beslut i ärendet, låta från en särskild undertitel under anslaget

till flottans nybyggnad och underhåll afföra de kostnader för år 1912,

hvilka under förutsättning af nyssnämnda omföring böra af samma anslag

gäldas.»

Kungl. Maj:t har i punkt 6 af statsverkspropositionens femte hufvudtitel

föreslagit Riksdagen att i riksstaten för år 1913 till reservationsanslaget

till flottans nybyggnad och underhåll öfverföra dels från reservationsanslaget

till flottans öfningar 155,000 kronor och dels från förslagsanslaget

till sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och ersättning

därför 91,000 kronor, eller tillhopa 246,000 kronor.

I den nu ifrågavarande propositionen föreslår Kungl. Maj:t, att en

öfverföring af enahanda belopp eller 246,000 kronor till reservationsanslaget

för flottans nybyggnad och underhåll må för år 1912 göras

från det i samma års riksstat uppförda reservationsanslaget till flottans

öfningar.

Jämlikt kungl. bref den 15 december 1911 har föreskrifvits, att

öfningskostnaden för sjöbeväringen från och med den 1 januari 1912

tillsvidare skall i första hand bestridas af anslaget till flottans öfningar

samt att ersättning för nämnda kostnad skall beredas samma anslag

genom omföring månatligen från anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar

m. m. med belopp, som tillsvidare skall utgå efter en krona

86 öre per beväringsman och öfningsdag, hvilket sistnämnda belopp

lagts till grund för beräkningen i gällande stat af sjöbeväringens

öfningskostnad, inklusive därå belöpande andel i ut- och afrustningskostnaderna.

Genom denna öfverföring från anslaget till sjöbeväringens

vapenöfningar till reservationsanslaget till flottans öfningar blir sålunda

sistnämnda anslag åter godtgjordt för den del af ut- och afrustningskostnaden,

som bör drabba beväringsanslaget.

Utskottet har i punkt 6:o) af sitt utlåtande nr 5 angående regleringen

af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel tillstyrkt

hvad Kungl. Maj:t i motsvarande fall föreslagit för år 1913 och får i

enlighet härmed äfven tillstyrka den nu föreliggande propositionen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 34.

11

Hvad beträffar fördelningen af de kostnader, som föranledas af under

sjöexpedition verkställd reparation af fartyg eller nyanskaffning eller

reparation af inventarier, har utskottet ansett sig sakna anledning att

göra något uttalande, så mycket hellre som frågan om förenkling af

redovisningsväsendet vid marinen för närvarande är under utredning.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må medgifva, att från det i riksstaten

för år 1912 uppförda reservationsanslaget till

flottans öfningar må i samma års räkenskaper till

reservationsanslaget till flottans nybyggnad och underhåll

omföras ett belopp af 246,000 kronor, i syfte att

möjliggöra bestridande under år 1912 från sistnämnda

anslag af samtliga underhålls- samt ut- och afrustningskostnader

för flottans fartyg.

Stockholm den 12 april 1912.

På statsutskottets vägnar:

G. KULING.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hafva närvarit:

herrar A. G. L. Billing, A. Ekman, S. U. Kvarnzelius, grefve F. Wachtmeister, O.

Jonsson, A. N. Halm, friherre J. T. Gripenstedt, grefve P. O. L. Klingspor, II. F. Lamm,

friherre J. G. Beck-Friis, A. G. Lindblad, G. G. Ekman, II. IT. K. Ericson, A. Wiklund,

H. Andersson i Skifarp, F. W. Thorsson, P. Olsson, K. Starbäck, G. Persson, K. V. Rydén,

J. A. Sjö, N. E. Lindberg, J. Ström och E. A. Nilson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1912:224 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ornering i 1912 års räkenskaper af visst belopp från reservationsanslaget till flott s. 1 i texten