Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition till Riksdagen angående ålderstillägg åt kanslirådet och byråchefen i ecklesiastikdepartementet P. E. Lindström.

1912-04-19 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1912:39, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition till Riksdagen angående ålderstillägg åt kanslirådet och byråchefen i ecklesiastikdepartementet P. E. Lindström.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 39.

1

Nr 39.

Ankom till Riksdagens kansli den 19 april 1912 kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition till Riksdagen

angående ålderstillägg åt kanslirådet och byråchefen i

ecklesiastikdepartementet P. E. Lindström.

(2: a afd.)

1 en den 23 sistlidne februari till Riksdagen afiåten, till statsutskottets

förberedande behandling öfverlämnad proposition, nr 160, har Kungl. Maj:t,

under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

för samma dag, föreslagit Riksdagen att kanslirådet och byråchefen

i ecklesiastikdepartementet P. E. Lindström må för erhållande af

ålderstillägg i egenskap af kansliråd och byråchef tillgodoräkna sig den

tid, han innehaft en extra byråchefsbefattning i nämnda departement," samt

alltså äga att från och med år 1912 åtnjuta ålderstillägg å sin lön.

Till åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen i ämnet

anfört följande:

»Uti en till Kungl. Maj:t ingifven underdånig ansökning har kanslirådet

och byråchefen i ecklesiastikdepartementet Per Elof Lindström, hvilken

den 12 oktober 1911 utnämnts till sin nu innehafvande befattning och

därförut på grund af nådiga förordnanden allt sedan den 1 januari 1907

innehaft ett extra '' byråchefsämbete i nämnda departement, anhållit, det

Kungl. Maj:t täcktes hos Riksdagen utverka, att Lindström finge för erhållande

af ålderstillägg i egenskap af kansliråd och byråchef räkna sig till

godo jämväl den tid, han innehaft extra byråchefsämbetet, samt alltså äga

att från 1912 års ingång åtnjuta ålderstillägg å sin lön.

Enligt den för ecklesiastikdepartementet gällande aflöningsstaten äger

kansliråd och byråchef därstädes att efter 5 års tjänstgöring komma i

åtnjutande af ett ålderstillägg å lönen med 600 kronor.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 6 samt. 36 Mfl. (Nr 39.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlutande Nr 39.

Beträffande ifrågavarande extra byråchefsämbete anhåller lag få erinra

om följande.

I statsverkspropositionen till 1906 års Riksdag gjordes framställning

om ett anslag å extra stat för år 1907 å 6,400 kronor, motsvarande ordinarie

byråchefs begynnelseaflöning, till arfvode åt en extra byråchef inom

ecklesiastikdepartementet. Vid underdånig föredragning af detta ärende

yttrade jag, efter att hafva lämnat en öfversikt af arbetet inom departementet

och dess fördelning mellan departementets byråer, att ehuruväl det

behof al en ny byråchef inom ecklesiastikdepartementet, som jag påvisat,

måste anses för framtiden konstant och sannolikt skulle blifva''i allt högre

grad kännbart samt därför påkalla, att byråchefsbefattningen uppfördes å

ordinarie stat, jag dock med hänsyn därtill, att den lönereglering, med

hvilken arbetet då påbörjats för andra ämbetsverk, väl i en icke aflägsen

framtid komme att utsträckas äfven till Kungl. Maj:ts kansli, ansett det

vara lämpligt, att anslag till den erforderliga aflöningen för ifrågavarande

byråchef tills vidare uppfördes endast på extra stat. Frågan, huruvida

(ten, som erhölle förordnande att uppehålla ifrågavarande extra byråchefsbefattning,

borde, därest han framdeles blefve befordrad till ordinarie

byråchef, för åtnjutande af ålderstillägg såsom sådan få räkna sig till

godo den tid, han tjänstgjort såsom extra byråchef, ansåg jag icke för det

dåvarande böra blifva föremål för behandling. Den sålunda gjorda framställningen

blef åt Riksdagen bifallen. För år 1908 anvisade Riksdagen

därefter för enahanda ändamål ett extra anslag af 5,900 kronor, hvarjämte

Riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag medgaf, att ett under departementets

afdelning åt Kung!. Maj:ts kansli uppfördt anslag å 500 kronor till arfvode

åt den kanslisekreterare, som af Kungl. Maj:t förordnades att på eget

ansvar till föredragning bereda vissa ärenden, som skulle föreläggas Riksdagen,

tinge från och med år 1908 tills vidare, så länge å extra stat beviljades

medel för beredande af arfvode åt en extra byråchef inom departementet

och i följd häraf nämnda anslag å 500 kronor icke vore erforderligt

för det med detsamma afsedda ändamålet, användas till bestridande af

en del åt detta arfvode. För hvardera af åren 1909 och 1910 anvisades

likaledes ett belopp af 5,900 kronor för beredande af arfvode åt en extra

byråchef inom ecklesiastikdepartementet. Sedan vid 1910 års Riksdag, på

framställning af Kungl. Maj:t, dels beslut fattats om användning af förberörda

ordinarie anslag å 500 kronor för annat ändamål än till aflöningsbidrag

åt den extra byråchefen, dels ock medel anslagits till provisorisk

aflöningsförbättring åt de ordinarie tjänstinnehafvarna i departementet, har

för hvardera af åren 1911 och 1912 till arfvode åt den extra byråchefen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 39.

3

anvisats 7,800 kronor för att göra honom i fråga om afiöningsförmåner

fortfarande jämställd med de ordinarie byråcheferna.

Ursprungligen hade den extra byråchefen haft till uppgift att handlägga

samtliga på departementets föredragning beroende ärenden rörande

den högre undervisningen. Emellertid visade det sig ganska snart, att den

arbetsbörda, som sålunda kom att hvila å den extra byråchefen, vore för

omfattande för att i längden kunna fullgöras af en person, och i anledning

däraf öfverflyttades i början af år 1909 å byråns kanslisekreterare

handläggningen af dels sådana ärenden, som skulle föreläggas Riksdagen,

dels ock ärenden angående universitetsundervisningen.

Genom särskilda nådiga beslut förordnades Lindström att för hvart och

ett af åren 1907, 1908 och 1909 uppehålla ifrågavarande extra byråchefsbefattning.

Då sedermera Lindström den 17 mars 1909 utnämndes till

statsråd, förklarades i sammanhang därmed, att Lindström ej skulle utöfva

byråchefsbefattningen för den tid, under hvilken han innehade statsrådsämbetet,

hvarjämte annan person förordnades att såsom vikarie uppehålla

befattningen. Jämlikt nådigt bref den 17 december 1909 förordnades

därefter Lindström att från och med den 1 januari 1910 tills vidare såsom

extra byråchef inom ecklesiastikdepartementet handlägga ärenden angående

den högre undervisningen in. in.,, dock att Lindström ej skulle såsom extra

byråchef tjänstgöra den tid, under hvilken han innehade statsrådsämbetet,

hvarjämte förklarades, att Lindström för det han, efter frånträdande af statsrådsämbetet,

fullgjorde det honom gifna uppdraget ägde att, mot afstående

af alla honom i hans dåvarande egenskap af lektor vid statens profskola,

nya elementarskolan i Stockholm tillkommande afiöningsförmåner,

uppbära det extra byråchefen tillkommande arfvodet.

Under erinran om hvad jag vid underdånig föredragning af frågan

om framställning till 1906 års Riksdag angående anslag till en extra byråchef

i departementet anfört därom, att frågan om ålderstillägg för den, som

förordnats att uppehålla den extra byråchefsbefattningen och därpå befordrats

till ordinarie byråchef, icke för det dåvarande borde blifva föremål

för behandling, har Lindström i sin nu ingifna framställning anfört, att

den tanke, som läge bakom detta uttalande, torde varit den, att med frågan

borde anstå tills erfarenheten ådagalagt, i hvad mån tjänsten skulle taga

innehafvarens krafter i anspråk och i hvad mån behofvet af tjänsten vore

konstant. I afseende härå har Lindström framhållit, att tjänsten i själfva

verket visat sig så kräfvande, att från och med år 1909 en hel del ärenden

måst öfverflyttas från den extra byråchefen till annan person.

På grund af nådig remiss har statskontoret den 13 februari 1912 afgå!

vit underdånigt utlåtande i ärendet och därvid anfört hufvudsakligen:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 39.

Då ifrågavarande extra byråchefsbefattning såväl med afseende å aflöning som

göromålens art varit jämställd med de ordinarie byråcbefsäinbetena i departementet

och, såsom särskilt i den till 1910 års Riksdag aflåtua statsverkspropositionen framhållits,

måste anses vara af stadigvarande art, ansåge statskontoret billigheten kräfva,

att den tid, Lindström innehaft förordnande såsom extra byråchef, finge af honom tillgodoräknas

för erhållande af ålderstillägg å kanslirådslönen; och då den omständigheten,

att under en del af nämnda tid annan person i egenskap af vikarie uppehållit

befattningen, icke i förevarande hänseende vore af någon betydelse, då det påtagligen

vore befattningens innehafvare och ej den tillförordnade vikarien, för hvilken den nu

omhandlade förmånen kunde ifrågakomma, hemställde statskontoret om nådigt bifall

till ansökningen.

Såsom af det anförda framgår, lärer det endast varit hänsyn till den

blifvande omorganisationen af Kungl. Maj:ts kansli som gjort, att förslag hittills

ej framlagts om uppförande af den extra byråchefsbefattningen på ordinarie

stat. Dess fortfarande och konstanta behöflighet under nuvarande

förhållanden torde så mycket mindre kunna ifrågasättas, som åtgärder måst

vidtagas för lättande af den extra byråchefens arbetsbörda. I likhet med

statskontoret måste jag därför anse billighet och rättvisa kräfva, att den

af Lindström begärda förmånen varder honom tillerkänd.»

Med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att kanslirådet och byråchefen i ecklesiastikdepartementet

P. E. Lindström må för erhållande af ålderstillägg

i egenskap af kansliråd och byråchef tillgodoräkna

sig den tid, han innehaft en extra byråchefsbefattning

i nämnda departement, samt alltså äga. att

från och med år 1912 åtnjuta ålderstillägg å sin lön.

Stockholm den 19 april 1912.

På statsutskottets vägnar:

G. BILL ING.

Vid förestående ärendes slutliga behandling inom utskottet hafva närvarit:

herrar A. G. L. Billing, A. Ekman, grefve F. Wachtmeister, O. Jonsson, A. K.

Halm, friherre J. T. Gripenstedt, grefve P. O. L. Klingspor, H. F. Lamm, friherre

C. H. Falkenberg, friherre J. G. Beck-Friis, A. C. Lindblad, N. O. Bruce, A. W.

Lindh, H. Andersson, F. W Thorsson, C. Persson, J. A. Sjö, N. E. Lindberg, J.

Ström, A. Ifvarsson, E. F. Hellberg, J. Andersson i Stärte och J. E. Berglund.

Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A.-B. 1912.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1912:8 Skrifvelse till Konungen angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet. s. 1 i texten