Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter Christiana Hammarlund från Södertälje.

1912-05-03 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1912:76, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter Christiana Hammarlund från Södertälje.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

Nr 76.

Ankom till Riksdagens kansli den 3 maj 1912 kl 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen

angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf

efter Christiana Hammarlund från Södertälje.

(3:e Afd.)

I en till Riksdagen aflåten, till statsutskottets förberedande behandling

öfverlämnad proposition, nr 149, af den 29 mars 1912 har Kungl.

Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för samma dag föreslagit Riksdagen medgifva, att kronans

rätt till danaarf efter Christiana Hammarlund från Södertälje må, efter

afdrag af till kammaradvokatfiskalen utgående aktoratsprovision, efterskänkas

till förmån för hennes oäkta dotter Amalia Magdalena Hammarlunds

stärbhusdelägare.

Till ofvanberörda statsrådsprotokoll har departementschefen i ärendet

anfört följande:

»Systrarna Elisabeth Hammarlund och Christiana Hammarlund afledo

ogifta, Elisabeth Hammarlund den 13 december 1871 i Södertälje och

Christiana Hammarlund den 16 februari 1880 därsammastädes.

Vid Elisabeth Hammarlunds död lärer bouppteckning efter henne

icke hafva verkställts. Efter Christiana Hammarlund förrättades bouppteckning

den 15 maj 1880. I bouppteckningsinstrumentet, däri såsom

arfvingar antecknades döttrarna Amalia Magdalena och Vendela Amanda,

gift med byggmästaren August Wilhelm Strehlenert, upptogos tillgångarna

till 4,653 kronor 75 öre, däraf 4,300 kronor motsvarade taxeringsvärdet

år 1879 å i boet ingående gårdstomten nr 31 i Södertälje stads första

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

7

östra kvarter, samt skulderna till 3,665 kronor, hvadan behållningen

utgjorde 988 kronor 75 öre.

Enligt intyg af pastorsämbetet i Södertälje föreligger emellertid

ingen anteckning i därvarande kyrkoböcker, att Cbristiana Hammarlund

begärt att få sina nämnda två döttrar antecknade såsom sina barn.

Vid bouppteckningsförrättningen företeddes ett testamente, hvilket

torde hafva varit det, som af Elisabeth Hammarlund och Cbristiana

Hammarlund upprättades den 18 januari 1869 och enligt hvilket all

deras kvarlåtenskap, så lös som fast, skulle tillfalla Cbristiana Hammarlunds

dotter Amalia Hammarlund. Detta testamente blef likväl icke

bevakadt förr än den 14 september 1908 och delgafs därefter kammaradvokatfiskalsämbetet.

I en till Kungl. Maj:t den 24 oktober 1908 inkommen skrift anhöll

Amalia Hammarlund, att kronans rätt till kvarlåtenskapen efter

Elisabeth Hammarlund och Christiana Hammarlund måtte efterskänkas

• till förmån för sökanden. Till stöd för ansökningen åberopades hufvudsakligen,

att sökanden på grund af obekantskap med lagens stadgande

ansett sin rätt till kvarlåtenskapen i fråga tryggad genom omförmälda

testamente och fördenskull uraktlåtit att i föreskrifven tid bevaka detsamma

samt att det för henne, som lefde under dåliga ekonomiska förhållanden

och emottoge underhåll af släktingar, skulle blifva särdeles

svårt att till kronan redovisa och afträda den egendom, som hon så

länge brukat.

öfver ansökningen har Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms

län på grund af nådig remiss afgifvit underdånigt utlåtande och

därvid öfverlämnat ett från magistraten i Södertälje infordradt yttrande,

däri magistraten, med vitsordande af Amalia Hammarlunds sjuklighet

och knappa omständigheter, tillstyrkt hennes anhållan.

För egen del har Kungl. Maj:ts befallningshafvande anfört, att

då Elisabeth Hammarlund, som först aflidit, såsom arfvinge efterlämnat

sin syster Christiana Hammarlund och den sistnämnda på sätt efter

henne upprättad bouppteckning utvisade efterlämnat bröstarfvingar,

nämligen Amalia Hammarlund och Vendela Strehlenert, född Hammarlund,

kvarlåtenskapen enligt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes mening

icke vore att anse såsom danaarf.

Emellertid afled Amalia Hammarlund den 27 januari 1909 och

efterlämnade såsom stärbhusdelägare sin dåmera aflidna syster Vendelas

i äktenskap med jämväl aflidne byggmästaren August Wilhelm Strehlenert

i Stockholm födda barn, sönerna arkitekten August Strehlenert

i Karlskrona och direktören Robert Wilhelm Strehlenert i Nol samt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

döttrarna Lilia (Lilly) Amanda, gift med grosshandlaren Hans Fredrik

Inokaij i Stockholm, Gurli Magdalena Strehlenert, ogift och myndig, i

Stockholm och Vendela Ottilia (Tilly) Strehlenert, frånskild hustru till

handelskemisten John Landin, å Vårtorp i Tveta socken. I instrumentet

öfver den efter Amalia Hammarlund den 11 mars 1909 förrättade bouppteckningen

upptogos tillgångarna till 28 kronor 10 öre och skulderna

till 299 kronor, hvarjemte inom linjen upptogs den egendom, som den

aflidna innehaft och brukat efter Christiana Hammarlund, nämligen gårdstomten

nr 31 i Södertälje stads l:sta östra kvarter till taxeringsvärde

af 11,000 kronor samt lösören till värde af 61 kronor 91 öre. Genom

ett den 5 augusti 1905 upprättadt, vid bouppteckningen företedt testamente,

som behörigen bevakats, hade Amalia Hammarlund förordnat,

att all hennes kvarlåtenskap skulle under full äganderätt tillfalla Vendela

Strehlenert, född Hammarlund, och efter dennas frånfälle hennes barn

till lika fördelning dem emellan.

Uti en den 24 mars 1909 till Kungl. Maj:t ingifven ansökning hafva

nu Amalia Hammarlunds bemälda stärbhusdelägare i underdånighet för

sin räkning fullföljt Amalia Hammarlunds berörda underdåniga ansökning

samt därvid anfört hufvudsakligen följande. Fastigheten med

gammalt tomtnummer 11, nyare gårdsnummer 13 och nuvarande gårdsnummer

31 i Södertälje städs lista östra kvarter hade genom köp den

17 augusti 1832 förvärfvats af systrarna Elisabeth Hammarlund och

Christiana Hammarlund, hvilka därå erhållit fasta den 22 april 1833.

I början af 1850-talet hade August Wilhelm Strehlenert med Christiana

Hammarlunds och Elisabeth Hammarlunds samtycke låtit å fastigheten

uppföra ett trähus, innehållande tre rum, ett kök samt glastäckt veranda.

Såsom ersättning för den tillökning i värde, fastigheten härigenom

erhållit, hade Christiana och Elisabeth Hammarlund till August Wilhelm

Strehlenert utfärdat eu skuldsedel å 2,800 kronor, hvilken intecknats

i fastigheten. Vid Christiana Hammarlunds död hade Amalia Hammarlund

öfvertagit hennes kvarlåtenskap och därefter kvarbott i gården

nr 31 i den tanke uppenbarligen, att hon varit därtill berättigad

på grund af testamentet den 18 januari 1869. Christiana Hammarlund,

hvilken i likhet med systern Elisabeth Hammarlund tidigare försörjt

sig med kringelbakning, hade på grund af sin och sin dotter Amalia

Hammarlunds sjuklighet nödgats år 1873 upphöra med bagerirörelsen,

hvarefter hon måst skuldsätta sig, så att hon vid sin död den 16 februari

1880, enligt hvad förberörda efter henne upprättade bouppteckning

utvisade, hade följande skulder, nämligen: till August Wilhelm Strehlenert

dels på grund af omförmälda intecknade skuldsedel 2,800 kronor

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

9

och dels på grund af revers 700 kronor samt till Södertälje sparbank

75 kronor. Amalia Hammarlund, som ej förfogat öfver andra tillgångar

än fastigheten och ett torftigt lösörebo, hade allt sedan moderns död

varit hänvisad till sökandenas och deras föräldrars hjälpsamhet. Sålunda

hade sökandenas föräldrar betalat utskylder och brandstodsafgifter för

gården nr 31 äfvensom bistått Amalia Hammarlund med ett månatligt

underhåll af 10—15 kronor förutom kläder och matvaror in. m., hvarjämte

sökandenas fader, som dels infriat den i boet efter Christiana

Hammarlund befintliga skidden till Södertälje sparbank dels ock fått

vidkännas kostnaderna för Christiana Hammarlunds begrafning, aldrig

erhållit betalning för sina fordringar i boet efter Christiana Hammarlund.

Den till säkerhet för omförmälda 2,800 kronor beviljade inteckningen

hade förfallit. Tillsammans med de gåfvor, Amalia Hammarlund erhållit

af sökandena, utgjorde värdet af hvad sökandena och deras föräldrar

fatt utgifva för gården nr 31 och dess innevånare, lågt beräknadt,

16,825 kronor 32 öre. I nyssnämnda summa hade dock ej inberäknats

räntor å de utgifna beloppen, enär dessa räntor ansetts vara godtgjorda

därigenom, att sökandenas föräldrar fått nyttja berörda å fastigheten

uppförda boningshus. Därest gällande lag om oäkta barns arfsrätt varit

i kraft redan den 16 februari 1880, skulle sökandenas moder och moster

samt efter deras frånfälle sökandena varit berättigade att ärfva egendomen

i fråga och, oafsedt detta, hade ett i laga ordning upprättadt

testamente tillagt sökandenas moster äganderätten till densamma, hvilken

hon i sin tur genom jämväl i laga ordning upprättadt testamente skänkt

sökandena. Kronans rätt till ifrågavarande kvarlåtenskap skulle grundas

endast på Amalia Hammarlunds försummelse att i laga tid bevaka det

till hennes förmån upprättade testamentet. Med hänsyn till hvad sålunda

anförts och då Amalia Hammarlund i nära tjugunio år innehaft

kvarlåtenskapen samt de utgifter, sökandena och deras föräldrar fått,

på sätt förut omförmälts, vidkännas, öfverstege det värde, kvarlåtenskapen

representerade, syntes billigheten kräfva, att den rätt till danaarf,

som kunde tillkomma kronan efter Elisabeth Hammarlund, samt

dess rätt till danaarf efter Christiana Hammarlund efterskänktes till förmån

för sökandena.

Sedermera har en af sökandena nämligen arkitekten August Strehlenert

den 14 juli 1909 aflidit och såsom stärbhusdelägare efterlämnat

hustrun Valborg Strehlenert, född Eneberg, samt sönerna Ivan Johan

August och Stellan Einar Eugen, båda myndiga.

Kammaradvokatfiskalsämbetet, som på nådig befallning yttrat

sig i ärendet, har till en början upplyst, att ämbetet till den 20 sepjBihang

till Riksdagens protokoll 1912. 6 samt. 54 höft. (Nr 75—77.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

tember 1909 till rådstufvurätten i Södertälje instämt sökandena Robert

Vilbelm Strehlenert, Hans Fredrik Inokaij och hans hustru Lika Amanda

Inokaij, född Strehlenert, Gurli Magdalena Strehlenert och Vendela

Ottilia Strehlenert, aflidne sökanden August Strehlenerts stärbhusdelägare

samt juris kandidaten Hugo Eidem i Södertälje, den sistnämnde

i egenskap af god man och vårdare af boet efter Amalia Magdalena

Hammarlund, med yrkande, bland annat, att det af Christiana Hammarlund

och hennes syster Elisabeth Hammarlund den 18 januari 1869

upprättade testamentet måtte, såsom ogiltigt, förklaras icke utgöra hinder

för kronan att tillträda kvarlåtenskapen efter Christiana Hammarlund,

samt att rådstufvurätten genom utslag den 13 december 1909, däri

ändring icke blifvit sökt, bifallit berörda yrkande äfvensom förpliktat

Eidem att inom en månad efter det utslaget vunnit laga kraft till

kronan redovisa hvad som af kvarlåtenskapen vid Amalia Hammarlunds

död funnits i boet efter henne jämte den afkastning därå, som kunde

hafva fallit efter Amalia Hammarlunds död.

Enligt från Eidem den 17 januari 1910 till ämbetet inkommen

redovisning hade, anför ämbetet vidare, boets fastighet, gården nr 31,

under år 1909 afkastat 335 kronor i hyresmedel, och hade utgifterna

för fastigheten samt för boets förvaltning under samma år utgjort 282

kronor 47 öre. Ofverskottet, 52 kronor 53 öre, hade berörda den 17

januari ö/verlämnats till advokatfiskalsämbetet, som samma dag inlevererat

beloppet till statskontoret. I sammanhang med redovisningen

hade Eidem meddelat, att de lösören, hvartill kronan jämlikt rådstufvurättens

utslag vore ägare, fortfarande funnes kvar i gården nr 31, där

de förvarades i ett särskildt rum, samt att såväl de å fastigheten uppförda

byggnaderna, bestående af ett större och ett mindre boningshus,

som lösörena vore försäkrade mot brandskada.

Vidare har advokatfiskalsämbetet tillkännagifvit, att ämbetet icke

vidtagit någon åtgärd för realisering af omförmälda lösören, hvilka

fortfarande liksom fastigheten stode under gode mannens vård.

Beträffande skälfva saken har ämbetet förklarat sig anse, att den

af Amalia Hammarlunds stärbhusdelägare fullföljda ansökningen om

efterskänkande af kronans rätt till ifrågavarande kvaidåtenskap, vid

det förhållande att numera aflidne August Strehlenerts stärbhusdelägare

icke fullföljt hans talan, icke kunde upptagas till pröfning i vidare mån

än som rörde August Strehlenerts medsökande samt att med afseende

därå, att kvarlåtenskapen efter Elisabeth Hammarlund enligt lag öfvergått

till hennes syster Christiana Hammarlund, ansökningen, i hvad den

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

11

innefattade framställning om efterskänkande af danaarf efter Elisabeth

Hammarlund, icke påkallade något yttrande.

Hvad ansökningen i öfrigt anginge ansåge väl ämbetet, att därest

vid frågans afgörande hänsyn endast toges till de af sökandena i ärendet

åberopade omständigheter, ansökningen vore förtjänt af nådigt bifall.

Ämbetet hölle emellertid före, att vid pröfning af dylika ansökningar

hufvudsakligt afseende borde fästas vid vederbörandes ekonomiska ställning,

så att efterskänkande af danaarf i regel endast borde äga rum

till förmån för personer, som däraf hade behof. Som emellertid ämbetet

hade sig bekant, att sökandenas moder Vendela Strehlenert, född Hammarlund,

vid sin död den 18 november 1908 efterlämnat en behållen

förmögenhet af 369,774 kronor 53 öre, hvilken tillfallit sökandena, och

alltså sökandenas ekonomiska ställning måste anses synnerligen god,

ämbetet funne sig icke kunna tillstyrka bifall till förevarande ansökning,

utan hemställde om afslag å densamma. För den händelse emellertid

att ansökningen vunne bifall, förbehölle sig ämbetet författningsenlig

aktoratsprovision.

Förutom nu nämnda, af Amalia Hammarlund gjorda och af hennes

stärbhusdelägare fullföljda ansökning om efterskänkande af kronans rätt

till ifrågavarande danaarf föreligger till pröfning ytterligare eu i samma

syfte gjord ansökning.

Södertälje stadsfullmäktige hafva nämligen i en till Kungl. Maj:t

den 9 mars 1910 inkommen skrift i underdånighet anhållit, att Kungl.

Maj: t måtte till förmån för staden Södertälje afstå Kungl. Maj:ts och

kronans rätt till kvarlåtenskapen efter Christiana Hammarlund. Till

stöd härför hafva stadsfullmäktige anfört följande.

Kvarlåtenskapen i fråga bestode nästan uteslutande af gården och

tomten nr 31 i Södertälje, belägen vid hörnet af Paradisgränden och

Kattsvansen samt innehållande en areal af 900 kvadratmeter. Af nämnda

fastighet komme 275 kvadratmeter att tagas i anspråk till gator och öppen

plats i och för genomförande af den af Kungl. Maj:t den 16 augusti 1907

fastställda stadsplanen för Södertälje. För genomförandet af samma

plan hade stadsfullmäktige redan utgifvit ett sammanlagdt belopp af

561,444 kronor 64 öre för markinköp, och som ännu mycket återstode,

innan stadsplanen blifvit fullständigt genomförd, komme staden att äfven

under den närmaste framtiden blifva än ytterligare betungad med stora

kostnader för samma ändamål. Amalia Hammarlunds stärbhusdelägare

hade icke till stöd för sin ansökning kunnat åberopa ömmande omständigheter

och i flera svenska städer tillfölle danaarf enligt gifna stadgan
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

den staden, hvarförutom Kungl. Maj:t och Riksdagen i särskilda fall

afstått från statens rätt till danaarf till förmån för den kommun, där

den aflidne vid sin död varit bosatt.

Öfver stadsfullmäktiges ifrågavarande ansökning hafva Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län och kammaradvokatfiskalen

afgifvit infordrade yttranden, därvid Kungl. Maj:ts befallningshafvande

tillstyrkt ansökningen samt kammaradvokatfiskalen afstyrkt densamma.

.Härefter har justitiekanslersämbetet i ärendet afgifvit infordradt

underdånigt utlåtande, hvarmed tillika öfverlämnats en till Kungl. Maj:t

ställd skrift, däri arkitekten August Strehlenerts förutnämnda stärbhusdelägare

förklarat sig i hans ställe fullfölja ansökningen om efterskänkande

af kronans rätt till ifrågavarande danaarf till förmån för

Amalia Magdalena Hammarlunds stärbhusdelägare, i hvad samma ansökning

anginge bemälde Strehlenert.

I sitt underdåniga utlåtande har justitiekanslersämbetet anfört

följande.

Som arkitekten August Strehlenerts stärbhusdelägare fullföljt den

af honom jämte öfluga delägare i stärbhuset efter Amalia Magdalena

Hammarlund gjorda framställningen, torde numera hinder icke förefinn as

att pröfva densamma i hela dess vidd. I likhet med hvad Kungl. Majrts

befallningshafvande i Stockholms län och kammaradvokatfiskalsämbetet

anfört ansåge vidare justitiekanslersämbetet, att Kungl. Maj:t och kronan

icke haft någon rätt till danaarf efter Elisabeth Hammarlund. Beträffande

kvarlåtenskapen efter Christiana Hammarlund ville ämbetet

framhålla, att då det icke vore utrönt, att Christiana Hammarlund låtit i

kyrkoboken anteckna Amalia Hammarlund såsom sitt barn, den sistnämnda,

hvilken försummat att i behörig tid bevaka det till förmån

för henne upprättade testamentet, med hänsyn till den vid Christiana

Hammarlunds död gällande lag visserligen icke haft någon laglig rätt

till kvarlåtenskapen efter Christiana Hammarlund, men att numera efter

ikraftträdandet af lagen den 17 mars 1905 oäkta barn kunde taga arf

efter moder och möderne fränder utan hinder af bristande anteckning i

kyrkobok samt att, därest den ursprungligen af Amalia Hammarlund

gjorda ansökningen hunnit pröfvas, innan hon aflidit, den af kammaradvokatfiskalsämbetet

nu gjorda invändning om sökandenas goda ekonomiska

ställning icke kunnat framställas. Med hänsyn till hvad sålunda

anförts och för öfrigt i ärendet förekommit tillstyrkte justitiekanslersämbetet,

att kronans anspråk på danaarf efter Christiana Hammarlund

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

13

måtte efterskänkas till förmån för Amalia Hammarlunds stärbhusdelägare,

kammaradvokatfiskalsämbetets rätt till aktoratsprovision dock förbehållen.

Kungl. Maj:ts och kronans rätt till danaarf efter Christiana Hammarlund

torde vara fullt klar. Genom Södertälje rådstufvurätts laga

kraftvunna utslag den 13 december 1909 har nämligen kronans rätt i

förevarande afseende blifvit fastslagen.

Beträffande härefter den af Amalia Hammarlund gjorda och af

hennes stärbhusdelägare fullföljda ansökningen torde, sedan arkitekten

August Strehlenerts stärbhusdelägare inträdt i hans ställe vid fullföljd

af ansökningen, hinder icke möta att pröfva densamma i hela dess vidd.

Hvad då först angår sökandenas anhållan om efterskänkande af

kronans rätt till danaarf efter Elisabeth Hammarlund, lärer ansökningen

i denna del ej böra föranleda någon åtgärd, då, på sätt Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Stockholms län och kammaradvokatfiskalsämbetet

anmärkt samt justitiekanslersämbetet vitsordat, kronan ej äger någon

rätt till danaarf efter Elisabeth Hammarlund.

Vidkommande ansökningen i öfrigt synes, för den händelse man

hade att bedöma densamma efter de förhållanden, som rådde, medan

Amalia Hammarlund ännu lefde, allt tala för bifall till ansökningen.

Den omständigheten, att ett testamente till följd af okunnighet om

lagens föreskrifter ej blifvit inom rätt tid bevakadt, jämte testarn en tstagarens

torftiga lefnadsvillkor hafva i många föregående fall ansetts

såsom tillräckliga skäl för ett efterskänkande af kronans rätt till

danaarf.

Genom Amalia Hammarlunds död har visserligen frågan så till vida

ommit i förändradt läge, att hennes rättsinnehafvare till stöd för den

fullföljda ansökningen ej kunna åberopa, att deras ekonomiska ställningvore

mindre god. Den omständigheten att de, efter allt att döma, i

stället lefva under goda ekonomiska villkor, anser jag dock icke i

förevarande fall böra tillmätas någon större vikt. Enligt min mening

synes nämligen hänsyn böra tagas uteslutande därtill, att Amalia

Hammarlund stått i sådan skyldskap till Christiana Hammarlund, att

Amalia Hammarlund, oafsedt testamentet,1 skulle hafva genom arf bekommit

kvarlåtenskapen i fråga, därest erforderlig anteckning om hennes

börd i vederbörande kyrkobok verkställts, samt att icke ens detta villkor

för hennes rätt att göra anspråk på arfvet efter Christiana Hammarlund

skulle hafva förefunnits, därest hennes arfsrätt kunnat bedömas enligt

numera gällande bestämmelser i detta afseende. Därtill kommer, att

därest Amalia Hammarlunds ansökning hunnit pröfvas, innan hon afled,

s. 14 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

14 _ Statsutskottets utlåtande Nr 76.

någon invändning, grundad på hennes ekonomiska ställning, ej kunnat

göras.

Slutligen torde afseende böra fästas jämväl vid det förhållandet,

att delägarna i stärbhuset efter Amalia Hammarlund och deras föräldrar

ej undandragit sig att lämna henne samt hennes moder och moster behöflig

ekonomisk hjälp.

På grund af hvad jag sålunda anfört anser jag fullgoda skäl

föreligga för bifall till den af Amalia Hammarlunds stärbhusdelägare

fullföljda ansökningen, och anser jag dem böra framför Södertälje stad

komma i åtnjutande af ifrågavarande danaarfsmedel.

Jag får alltså i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t

måtte dels förklara Södertelje stadsfullmäktiges förevarande framställning

äfvensom framställningen om efterskänkande af danaarf efter

Elisabeth Hammarlund icke föranleda till någon Kungl. Maj:ts åtgärd

dels ock föreslå Riksdagen medgifva,

att kronans rätt till danaarf efter Christiana Hammarlund må,

efter afdrag till kammaradvokatfiskalen utgående aktoratsprovision, efterskänkas

till förmån för Amalia Magdalena Hammarlunds stärbhusdelägare.

»

Visserligen äro, såvidt af handlingarna i ärendet framgår, sökandena

i den ekonomiska ställning, att ett efterskänkande af kronans rätt

till ifrågavarande danaarf icke är däraf påkalladt. Då emellertid Amalia

Magdalena Hammarlund, från hvilken de lagligen härleda sina nu ifrågavarande

anspråk, var Christiana Hammarlunds dotter och den omständigheten,

att Amalia Magdalena Hammarlund icke blifvit såsom Christiana

Hammarlunds barn i kyrkoböckerna antecknad, så mycket mindre synes

vara af beskaffenhet att från kvarlåtenskapen efter henne utesluta Amalia

Magdalena Hammarlund och därmed hennes lagliga rättsinnehafvare,

som Amalia Magdalena Hammarlund, om nu gällande lag ifråga om

oäkta barns arfsrätt efter moder varit gällande vid tiden för Christiana

Hammarlunds död, skulle varit berättigad att utan testamente på grund

af arf tillträda kvarlåtenskapen efter henne, synes utskottet sådana skäl

tala för ett bifall till framställningen, att utskottet funnit sig böra biträda

Kungl. Maj:ts nu förevarande förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må medgifva, att kronans rätt till

danaarf efter Christiana Hammarlund från Södertälje

må, efter afdrag af till kammaradvokatfiskalen ut
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

15

gående aktoratsprovision, efterskänkas till förmån för

hennes oäkta dotter Amalia Magdalena Hammarlunds

st ärbkus delägare.

Stockholm den 3 maj 1912.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hafva närvarit:

herrar A. G. L. Billing, A. Ekman, grefve E. Wachtmeister, O. Jonsson,

A. N. Halm, grefve P. 0. L. Kling spor, II. I. Lamm, friherre C. H. Falkenberg,

friherre J. G. Beck-Friis, A. C. Lindblad, F. Berglund, G. M. H. Ekelund, A. W.

Lindh, H. Andersson, I. W. Thorsson, P. Olsson, C. Persson, K. W. Rydén, J. A.

Sjö, N. E. Lindberg, E. A. Nilson och A. Ifvarsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1912:165 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Majds proposition till Riksdagen angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter Christiana Hammarlun s. 1 i texten