Skrivelse till Kungl. Maj:t angående ifrågasatt stadgande om förfaringssättet, då kvarstad meddelas å göds av viss beskaffenhet.
1913-02-11 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 1TU 1913:1, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående ifrågasatt stadgande om förfaringssättet, då kvarstad meddelas å göds av viss beskaffenhet.
Dokumentets text
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1,
1
Nr 1.
Ankom till Riksdagens kansli den 12 februari 1913 kl. 11,30 f. m.
Andra hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 1 i
anledning av herr Tysks motion nr 227, om skrivelse
till Kungl. Maj:t angående ifrågasatt stadgande om förfaringssättet,
då kvarstad meddelas å göds av viss beskaffenhet.
I en inom Andra kammaren av herr Tysk avgiven motion, nr 227,
hemställes, att Riksdagen i skrivelse till Ivungl. Maj:t ville anhålla, att
Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande, huruvida icke myndighet,
som meddelar kvarstad, bör hava sig ålagt, att när kvarstad är meddelad
å gods, som är utsatt för försämring eller värdeminskning, låta offentligen
försälja det kvarstadsbelagda godset och deponera köpeskillingen i bankinrättning.
Beträffande motiveringen tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.
Ifrågavarande motion överensstämmer beträffande motivering och syfte
i huvudsak med en motion, nr 149, som vid förlidet års riksdag avgavs av
herr Eriksson i Grängesberg och som då överlämnades till första tillfälliga utskottet
för förberedande behandling. De båda motionerna skilja sig dock
från varandra med hänsyn till de hemställanden, i vilka de var för sig
utmynna. Herr Eriksson hade nämligen inskränkt yrkandet i sin motion
till att endast omfatta skogsprodukter och i överensstämmelse härmed hemställt,
»att Riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla, att Kungl.
Maj:t måtte taga under övervägande, huruvida icke domstol eller annan
myndighet borde, vid rättegång om bättre rätt till skogsprodukter, ha sig
ålagt att låta offentligen försälja det omtvistade virket och deponera köpeskillingen
i bankinrättning».
Vid behandlingen av herr Erikssons i Grängesberg motion vid förra
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 samt. lavd. 1 käft. (Nr 1.) 1
2
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1.
Riksdagen erinrade utskottet i motiveringens ingress om utsökningslagens
stadgande § 40: »Har lös egendom blivit utmätt, vilken är underkastad
förskämning eller snar förstörelse eller hastigt fallande i värde eller erfordrar
alltför kostsam vård, må överexekutor, om borgenären det äskar och sådant
finnes lämpligt, förordna om egendomens försäljning». Vidare påpekade
utskottet, att när däremot egendom av myndighet belagts med kvarstad,
i gällande lag intet stadgande funnes angivet, som åt denna myndighet
medgåve rätt att försälja egendomen, där den under kvarstadstiden vore
utsatt för betydande försämring eller värdeminskning, detta i motsats till
exempelvis den finska lagen enligt vilken överexekutor även vid meddelande
av kvarstad vore befogad att förordna om försäljning av lös egendom, som
är underkastad förskämning eller snar förstörelse eller hastigt fallande
i värde eller erfordrar alltför kostsam vård.
I anslutning till detta stadgande uttalade utskottet önskvärdheten av,
att sådana bestämmelser meddelades, att med kvarstad belagd egendom,
som vore utsatt för betydande försämring eller värdeminskning, kunde i
tid försäljas, så att den kvarstadssökandes intressen måtte bliva på ett
bättre sätt tillgodosedda. Då emellertid den föreliggande motionen avsåge
ändring i gällande bestämmelser endast beträffande skogsprodukter, men
enligt utskottets mening en blivande lagstiftning i ämnet borde omfatta
även annan egendom än den sålunda ifrågasatta, ansåg sig utskottet icke
kunna förorda bifall till motionärens yrkande i den form, det förelåg. I
överensstämmelse med denna sin uppfattning hemställde utskottet, att herr
Erikssons i Grängesberg motion icke måtte till någon Andra kammarens
åtgärd föranleda. Denna utskottets hemställan blev ock av Andra kammaren
bifallen.
I förevarande av herr Tysk väckta motion har motionären i överensstämmelse
med utskottets nyss berörda uppfattning hemställt, att en
eventuellt blivande lagstiftning i ämnet måtte omfatta icke endast kvarstadsbelagda
skogsprodukter utan även annat kvarstadsbelagt gods. Motionären
har sålunda upptagit den tanke, som i fjol kom till uttryck i utskottets
utlåtande. Under sådana förhållanden finner sig utskottet, som
vidhåller sin förut i frågan uttalade mening, böra tillstyrka bifall till
motionärens yrkande, dock med någon ändring i yrkandets formulering.
Motionären hemställer nämligen, att kvarstadsbelagt gods, som är utsatt
för försämring eller värdeminskning, må på angivet sätt kunna försäljas.
I den ovan berörda utsökningslagen § 40 talas däremot om egendom,
vilken är underkastad förskämning eller snar förstörelse eller hastigt fallande
i värde eller erfordrar alltför kostsam vård. Då utskottet anser dessa se
-
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1. 3
nare, här kursiverade ordalag mera koncist angiva, vad frågan gäller, får
utskottet alltså hemställa,
att ''Riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville
anhålla, att Ivungl. Maj:t måtte taga under övervägande,
huruvida icke myndighet, som meddelar kvarstad, bör
hava sig ålagt, att, när kvarstad är meddelad å gods,
som är underkastat förskämning eller snar förstörelse
eller hastigt fallande i värde eller erfordrar alltför
kostsam vård, låta offentligen försälja det kvarstadsbelagda
godset och förordna om köpeskillingens insättande
i bankinrättning.
Stockholm den 11 februari 1913.
På utskottets vägnar:
OSKAR LUNDGREN.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1913:72 Skrivelse till Konungen, angående ifrågasatt stadgande om förfaringssättet, då kvarstad meddelas å gods av viss beskaffenhet. s. 7 i texten