Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t angående ifrågasatt stadgande om förfaringssättet, då kvarstad meddelas å göds av viss beskaffenhet.

1913-02-11 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 1TU 1913:1, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående ifrågasatt stadgande om förfaringssättet, då kvarstad meddelas å göds av viss beskaffenhet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1,

1

Nr 1.

Ankom till Riksdagens kansli den 12 februari 1913 kl. 11,30 f. m.

Andra hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 1 i

anledning av herr Tysks motion nr 227, om skrivelse

till Kungl. Maj:t angående ifrågasatt stadgande om förfaringssättet,

då kvarstad meddelas å göds av viss beskaffenhet.

I en inom Andra kammaren av herr Tysk avgiven motion, nr 227,

hemställes, att Riksdagen i skrivelse till Ivungl. Maj:t ville anhålla, att

Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande, huruvida icke myndighet,

som meddelar kvarstad, bör hava sig ålagt, att när kvarstad är meddelad

å gods, som är utsatt för försämring eller värdeminskning, låta offentligen

försälja det kvarstadsbelagda godset och deponera köpeskillingen i bankinrättning.

Beträffande motiveringen tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

Ifrågavarande motion överensstämmer beträffande motivering och syfte

i huvudsak med en motion, nr 149, som vid förlidet års riksdag avgavs av

herr Eriksson i Grängesberg och som då överlämnades till första tillfälliga utskottet

för förberedande behandling. De båda motionerna skilja sig dock

från varandra med hänsyn till de hemställanden, i vilka de var för sig

utmynna. Herr Eriksson hade nämligen inskränkt yrkandet i sin motion

till att endast omfatta skogsprodukter och i överensstämmelse härmed hemställt,

»att Riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla, att Kungl.

Maj:t måtte taga under övervägande, huruvida icke domstol eller annan

myndighet borde, vid rättegång om bättre rätt till skogsprodukter, ha sig

ålagt att låta offentligen försälja det omtvistade virket och deponera köpeskillingen

i bankinrättning».

Vid behandlingen av herr Erikssons i Grängesberg motion vid förra

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 samt. lavd. 1 käft. (Nr 1.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1.

Riksdagen erinrade utskottet i motiveringens ingress om utsökningslagens

stadgande § 40: »Har lös egendom blivit utmätt, vilken är underkastad

förskämning eller snar förstörelse eller hastigt fallande i värde eller erfordrar

alltför kostsam vård, må överexekutor, om borgenären det äskar och sådant

finnes lämpligt, förordna om egendomens försäljning». Vidare påpekade

utskottet, att när däremot egendom av myndighet belagts med kvarstad,

i gällande lag intet stadgande funnes angivet, som åt denna myndighet

medgåve rätt att försälja egendomen, där den under kvarstadstiden vore

utsatt för betydande försämring eller värdeminskning, detta i motsats till

exempelvis den finska lagen enligt vilken överexekutor även vid meddelande

av kvarstad vore befogad att förordna om försäljning av lös egendom, som

är underkastad förskämning eller snar förstörelse eller hastigt fallande

i värde eller erfordrar alltför kostsam vård.

I anslutning till detta stadgande uttalade utskottet önskvärdheten av,

att sådana bestämmelser meddelades, att med kvarstad belagd egendom,

som vore utsatt för betydande försämring eller värdeminskning, kunde i

tid försäljas, så att den kvarstadssökandes intressen måtte bliva på ett

bättre sätt tillgodosedda. Då emellertid den föreliggande motionen avsåge

ändring i gällande bestämmelser endast beträffande skogsprodukter, men

enligt utskottets mening en blivande lagstiftning i ämnet borde omfatta

även annan egendom än den sålunda ifrågasatta, ansåg sig utskottet icke

kunna förorda bifall till motionärens yrkande i den form, det förelåg. I

överensstämmelse med denna sin uppfattning hemställde utskottet, att herr

Erikssons i Grängesberg motion icke måtte till någon Andra kammarens

åtgärd föranleda. Denna utskottets hemställan blev ock av Andra kammaren

bifallen.

I förevarande av herr Tysk väckta motion har motionären i överensstämmelse

med utskottets nyss berörda uppfattning hemställt, att en

eventuellt blivande lagstiftning i ämnet måtte omfatta icke endast kvarstadsbelagda

skogsprodukter utan även annat kvarstadsbelagt gods. Motionären

har sålunda upptagit den tanke, som i fjol kom till uttryck i utskottets

utlåtande. Under sådana förhållanden finner sig utskottet, som

vidhåller sin förut i frågan uttalade mening, böra tillstyrka bifall till

motionärens yrkande, dock med någon ändring i yrkandets formulering.

Motionären hemställer nämligen, att kvarstadsbelagt gods, som är utsatt

för försämring eller värdeminskning, må på angivet sätt kunna försäljas.

I den ovan berörda utsökningslagen § 40 talas däremot om egendom,

vilken är underkastad förskämning eller snar förstörelse eller hastigt fallande

i värde eller erfordrar alltför kostsam vård. Då utskottet anser dessa se
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1. 3

nare, här kursiverade ordalag mera koncist angiva, vad frågan gäller, får

utskottet alltså hemställa,

att ''Riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville

anhålla, att Ivungl. Maj:t måtte taga under övervägande,

huruvida icke myndighet, som meddelar kvarstad, bör

hava sig ålagt, att, när kvarstad är meddelad å gods,

som är underkastat förskämning eller snar förstörelse

eller hastigt fallande i värde eller erfordrar alltför

kostsam vård, låta offentligen försälja det kvarstadsbelagda

godset och förordna om köpeskillingens insättande

i bankinrättning.

Stockholm den 11 februari 1913.

På utskottets vägnar:

OSKAR LUNDGREN.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1913:72 Skrivelse till Konungen, angående ifrågasatt stadgande om förfaringssättet, då kvarstad meddelas å gods av viss beskaffenhet. s. 7 i texten