Skrivelse till Kungl. Maj:t angående åtgärder för åstadkommande av sakkunnig behandling av s. k. kyrkoärenden.
1913-04-08 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 1TU 1913:13, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående åtgärder för åstadkommande av sakkunnig behandling av s. k. kyrkoärenden.
Dokumentets text
Andra hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
1
Nr 13,
Ankom till Riksdagens kansli den 8 april 1913 kl. 2 e. m
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 13,
i anledning av herr Lundgrens i Björna m. fl. motion,
nr 157, om skrivelse till Kungl. Maj:t angående åtgärder
för åstadkommande av sakkunnig behandling av s. k.
kyrkoärenden.
I eu inom Andra kammaren av herr Lundgren i Björna m. fl. avgiven
motion, nr 157, hemställes, att Riksdagen ville i.skrivelse till
Konungen anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes vid behandlingen av statsdepartementens
omreglering särskilt taga i övervägande, vilka åtgärder, som
kunna anses lämpliga för tillgodoseende av kravet på en sakkunnig behandling
av de s. k. kyrkoärendena.
Beträffande motiveringen tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.
Motionären framhåller, att inom ecklesiastikdepartementet för de s. k.
kyrkoärendenas beredning ingen tillgång finnes till sakkunskap av det
praktiska livets art, och att samma förhållande torde vad kyrkoärendena
angår råda inom justitiedepartementet, till vilket ärenden av kyrkolagsnatur
bliva hänvisade. Han erkänner, att inom dessa departement de
administrativa och juridiska synpunkterna blivit med omsikt och intresse
tillgodosedda, men att initiativet till reformer och utveckling av nationens
religiösa intressen enligt tidens fordringar likväl varit ringa.
Att emellertid bilda sig ett bestämt omdöme om motionens egentliga
syfte faller sig ganska svårt, då motionären icke tydligt angivit arten och omfattningen
av de ecklesiastika ärenden, som han särskilt haft i tankarne.
Dessa ärenden synas icke vara kyrkliga ärenden av juridisk eller administrativ
art utan snarare i första rummet att hänföra till spörsmål av inre religiös
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 samt. lavd. 11 käft. (Nr 13.) 1
Utskottets
yttrande.
2 Andra hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
eller religiöst praktisk natur. Särskilt fäster kan uppmärksamheten vid
sådana ecklesiastika ärenden, som skulle komma att stå i samband med
uppgiften att »nyanordna nationens religiösa angelägenheter», en uppgift
som enligt motionärens åsikt skulle kräva samverkan av de krafter, som
både. kyrkan och friare rörelser inom folket samt ett allmänt intresse för
religiös kultur kunna erbjuda. För att hithörande frågor skulle erhålla
en tillfredsställande behandling inom vederbörande departement, föreslår
motionären, att vid dess sida skulle ställas ett sakkunnigråd, sammansatt
av representanter för olika grupper av det religiösa folklivet, kyrkan, friare
religiösa rörelser samt det religiösa kulturarbetets gynnare och vänner.
Det^ förslag, som beröres i den föreliggande motionen, synes utskottet
i viss man sammanhänga med den framställning om eu friare församlingsbildning
inom svenska statskyrkan, som motionären framställt i sin motion
nr 194, vilken motion dock på förebragta skäl blivit av utskottet avstyrkt.
Motionären synes sålunda ha haft i tankarna ett religiöst liv, som, utmärkande
sig för fördragsamhet mellan olika religiösa meningsriktningar,
skulle leda till samverkan mellan dessa och på sådant sätt nå eu synnerligen
rik utveckling. För sitt fortbestånd och vidmakthållande skulle
detta religiösa liv erfordra en sakkunniginstitution vid sidan av vederbörande
departement.
Utskottet vill dock fästa uppmärksamheten på, att ett sådant samarbete
mellan kyrkliga, frikyrkliga och andra religiösa riktningar, som
motionären avser, ännu icke i någon mera märkbar grad givit sig tillkänna,
varigenom den egentliga förutsättningen saknas för att ett ingripande
från statens sida här skulle kunna komma i fråga, då ju institutioner
i allmänhet och allra minst statsinstitutioner icke böra inrättas,
utan att ett verkligt påvisbart behov av deras inrättande föreligger. Men
även om det såsom önskvärt framhållna samarbetet förefunnes och för sin
utveckling krävde stöd av någon institution, torde starkt kunna ifrågasättas
lämpligheten av att till en statsinstitution, sådan motionären synes
ha tänkt sig den, förlägga prövningen och avgörandet av rent religiösa ärenden,
vilka väl snarare torde böra behandlas av organisationer, som mera
direkt kunna stå i beröring med det religiösa liv, varom det är fråga.
Utskottet finner sig dock slutligen böra tillägga, att motionärens slutyrkande,
betraktat för sig utan sammanställning med motiveringen, kan
giva anledning till tolkningar av olika slag. Han hemställer nämligen om
vidtagande av åtgärder, som kunna anses lämpliga för tillgodoseende av
kravet på en sakkunnig behandling av s. k. kyrkoärender Utskottet
har emellertid icke ansett sig ha anledning att taga ett yrkande av så
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
allmän innebörd under omprövning, för den liändelse därmed skulle menas
något annat än vad i motionen närmare utvecklats. Utskottet har nämligen
av motionärens motivering, som ju bör utgöra ett förtydligande av
slutyrkandets mening, bibragts den uppfattningen, att motionen åsyftat just
det speciella slag av sakkunskap vid kyrkoärendenas handläggning, om
vilket utskottet i sin motivering här ovan yttrat sig. Att de kyrkoärender
som redan nu handläggas i departementen, vid en eventuell omläggning
av dessa senare skulle komma att utredas av fullt sakkunniga personer
är för övrigt något, som enligt vad utskottet förnummit departementalkommittérade
redan tänkt sig. Utskottet får alltså hemställa,
att herr Lundgrens i Björna m. 11. förevarande
motion icke måtte till någon Andra kammarens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 8 april 1913.
På utskottets vägnar:
OSKÄR LUNDGREK.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.