Skrivelse till Kungl. Maj:t angående sådan ändring i folkskolestadgan, att allmänheten må få närvara vid lärareprov.
1913-02-19 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 1TU 1913:2, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående sådan ändring i folkskolestadgan, att allmänheten må få närvara vid lärareprov.
Dokumentets text
Andra hammarms första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2. 1
Nr 2.
Ankom till Riksdagens kansli den 19 februari 1913 kl. G e. m.
Andra hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 2, i anledning
av herr Forssells m. fl. motion, nr 156, om skrivelse
till Kungl. Maj:t angående sådan ändring i folkskolestadgan,
att allmänheten må få närvara vid lärareprov.
I en inom Andra kammaren av herr Forssell m. fl. väckt motion,
nr 150, hemställes, »att Riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga sådan ändring i folkskolestadgan,
att allmänheten får närvara vid lärareprov i män av utrymme
och med iakttagande av de föreskrifter, som för upprätthållande av
ordning må vara erforderliga».
Till stöd för sitt yrkande har motionären åberopat följande motivering:
»Den
21 mars 1909 beslöt skolrådet i Västanfors församling i
Västmanlands län i sammanhang med föreläggande av undervisningsprov
för sökande till två nyinrättade lärarebefattningar vid Fagersta folkskola,
att allmänheten skulle äga tillträde till åhörande av dessa läseprov
eller andra läseprov, som förekornme vid folkskolor inom församlingen.
Skolrådets ordförande kyrkoherden P. O. Södergren, som reserverat
sig mot detta beslut, anförde besvär hos domkapitlet i Västerås med
yrkande om beslutets upphävande. Stadgandet i § 19 mom. 5 folkskolestadgan,
att proven skulle avläggas i närvaro av skolrådet eller av
dess ordförande jämte av skolrådet för ändamålet utsedda ombud, hade
tydligen tillkommit för att skydda provande lärare mot störande inflytelse
från allmänhetens sida och måste tolkas så, att inga andra än där
Bihang till Riksdagens ''protokoll 1913. 13 samt. 1 avd. 2 höft. (Nr 2.) 1
Motionen.
2 Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.
omnämnda personer finge närvara vid proven. Södergren åberopade
motsvarande bestämmelser för de allmänna läroverken, som innehöllo
uttrycklig föreskrift, att allmänbeten ej ägde tillträde till proven.
Skolrådet androg i förklaring, att nämnda föreskrift i § 19 mom. 5
folkskolestadgan avsåge skyldighet för skolrådet att icke undandraga sig
det besvär, som läge i lärareprovens åhörande, men ej innehölle förbud
för andra församlingsmedlemmar att åhöra proven. Då folkskollärare
valdes å kyrkostämma, borde de väljande få närvara vid proven för att
bilda sig ett omdöme om de sökande, allra helst skolrådet ej hade att
avgiva förord för någon av dem, som uppfördes på förslag. Förhållandena
vid de allmänna läroverken, där lärare tillsattes på helt annat
sätt, vore ej tillämpliga på folkskolorna.
Södergren genmälte, att proven ej kunde vara avsedda att tjäna
de väljande till ledning, då ju skolrådet hade i sin hand att bestämma,
huruvida prov skulle hållas eller icke. Varken skolrådets beslut, att
prov ej skulle äga rum, eller underlåtenhet att fullgöra förelagt undervisningsprov
utgjorde hinder för sökande att komma i åtanke vid tjänstens
tillsättande.
Domkapitlet yttrade i utslag den 2 september 1909 följande:
Uppenbart vore, att stadgandet i § 19 mom. 5 folkskolestadgan icke
medgåve den tolkning, att lärareprov finge hållas med obegränsat tillträde
för allmänheten. Genom detta stadgande ville lagen tydligen i första
band bereda ett skydd för den provande läraren. Denne både nämligen
rätt att endast behöva ådagalägga sin undervisningsskicklighet och icke
tillika giva prov på sin förmåga att uthärda de störande inflytelser, som
redan närvaron av ett större antal personer måste medföra, och som
ytterligare kunde försvåras genom kommande och gående, genom viskningar
och miner under lektionen. Stadgandet innebure emellertid ock
ett skydd för skolrådet. Provet vore uteslutande till för att detta skulle
kunna bilda sig en mening om de sökandes förmåga som grundval för
de vitsord, som det hade att offentligen avgiva i känslan av sitt ansvar.
Dessa vitsord skulle ju sedan jämte sökandes övriga meriter bliva bestämmande
vid förslags uppsättande. Den störande inverkan på den
provande, som vore förknippad med allmänhetens närvaro, skulle i och
för sig kunna förhindra en fullt rättvis dom över provet. Därjämte
kunde efteråt sidoinflytelser från oansvarigt håll lätt komma att gorå
sig gällande och influera på betygssättandet. Detta skulle inför församlingen
undergräva den auktoritet, som skolrådets åtgärd borde äga,
och ingalunda lända till gagn för den rättvisa i befordringssättet, som
skolstadgan tydligen avsåge att främja.
3
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.
Talet om att allmänheten skulle bilda sig ett omdöme om de
sökande genom provens åhörande utginge från annan ståndpunkt än
skolstadgan. Ilade detta varit skol stadgans mening, så hade naturligtvis
inte föreskrivits, att skolrådet skulle sätta betyg över provet. Domkapitlet
funne alltså, att skolrådet handlat mot gällande skolstadga
genom det överklagade beslutet och undanröjde således med gillande
av de hos domkapitlet anförda besvären, till all kraft och verkan samma
beslut, så vitt det gällde framtiden.
Domkapitelsledamoten, lektor Mattsson, yttrade: »Ehuru det torde
vara olämpligt att hålla ifrågavarande läroprov för öppna dörrar, anser
jag dock, att de ingivna besvären icke böra till någon domkapitlets
åtgärd föranleda, då skolrådet genom det överklagade beslutet icke överskridit
sin av folkskolestadgan givna befogenhet.»
Skolrådet anförde besvär med yrkande att Kungl. Maj:t måtte giva
den rätta tolkningen av ifrågavarande stadgande i § 19 mom. 5 folkskolestadgan.
Södergren bestred ändring. Målet föredrogs den 3 februari
1910 i regeringsrätten, därvid dess flesta ledamöter (regeringsråden
Ramstedt, Thulin och Rydin) väl ansågo skolrådet hava varit oförhindrat
medgiva, att vid ifrågavarande prov även andra personer finge vara tillstädes
än de i åberopade författningsrummet omförmälda, men då närvaron
av ett större antal åhörare kunde verka störande på proven, samt skolrådets
beslut, att allmänheten skulle äga tillträde till proven, följaktligen
icke kunde anses stå i överensstämmelse med det med proven avsedda
syftet, funno samma ledamöter ej skäl att göra ändring i det beslut,
vartill domkapitlet i målet kommit.
Regeringsrådet Palmgren anförde: »Enligt min mening har skolrådet
icke genom den av domkapitlet åberopade bestämmelsen i folkskolestadgan
eller eljest varit förhindrat att besluta, det allmänheten
skulle äga tillträde vid undervisningsprovs avläggande. Detta beslut
innebär självfallet, att tillträdet må äga rum endast i män av utrymme
och med iakttagande av de föreskrifter, som för upprätthållande av
ordning kunna vara erforderliga. Jag finner därför skäligt att, med
ändring av domkapitlets utslag, ogilla den mot skolrådets beslut förda
talan».
Förbud för allmänheten att närvara vid lärareprov för folkskollararetjänster
skulle således grundas därpå, att det är skolrådet, som dels
äger bestämma, om dessa prov skola föreläggas de sökande eller ej, dels
som har att bedöma proven vid förslags upprättande. Vidare att förbudet
är ett skydd för skolrådet mot sidoinflytelser och för den provande
Ill skottets
yttrande,.
4 Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.
läraren mot störande inflytelser under provet. Men är folkskolläraretjänsten
förenad med klockare- och organistbefattning, så stadgas uttryckligt,
att prov för dessa sistnämnda befattningar »skola fullgöras
under allmän gudstjänst i församlingens kyrka». Nu kan det ju inträffa,
att en god kyrkogångare och skicklig organist kan vara en medelmåttig
lärare och tvärtom. Men allmänheten får blott genom provet i kyrkan
bilda sig en föreställning om läraren.
Under den tid av snart tre år, som förflutit efter ovannämnda
utslag av regeringsrätten, har emellertid, så vitt vi känna, endast få
skolråd tillämpat detta förbud och ej heller liar provande lärare yrkat
på detta skydd för sina prov. Då dessa prov ske på vardagar äro de
i regel litet besökta av allmänheten, och skulle de i något enstaka fall
bli mera besökta, så vore helt visst nog med den inskränkning, som
regeringsrådet Palmgren nämner, nämligen att tillträde till proven må
äga rum endast i män av utrymme och med iakttagande av de föreskrifter,
som för uppehållande av ordning kunna vara erforderliga.»
Av ovanstående motivering framgår, att domkapitlet i det oberopade
fallet visserligen anfört, att proven icke finge hållas med obegränsat
tillträde för allmänheten (det vill säga andra personer än skolrådet
eller vederbörande ombud) men icke direkt uttalat, att allmänheten
under alla förhållanden vore förbjuden att bevista desamma, vilken
senare åsikt däremot skolrådets ordförande synes velat hävda. Vidare
framgår, att regeringsrättens flertal har ansett skolrådet vara åtminstone
formellt oförhindrat att giva allmänheten detta tillstånd, under det att
reservanten inom regeringsrätten starkare än de övriga betonat skolrådets
befogenhet att besluta, det allmänheten ägde övervara undervisningsproven,
dock enligt hans mening endast i mån av utrymme och
med iakttagande av de föreskrifter, som för upprätthållande av ordningkunde
vara erforderliga.
Då motionärerna av regeringsrättens utslag synas ha dragit den
slutsatsen, att detta innebure förbud för allmänheten att närvara vid
ifrågavarande undervisningsprov, förefaller det utskottet, som om en
sådan uppfattning saknade tillräckligt stöd i de föreliggande handlingarna
i detta mål. Det vill snarare synas, som om nämnda utslag gåve vid
handen, att det ej vore skolråd förmenat att vid lärareprov låta även
andra personer än de i § 19 mom. 5 av folkskolestadgan omnämnda
närvara. Detta är ju för övrigt helt naturligt. Lärareprovens uppgift
torde visserligen i främsta rummet vara att bereda skolrådet, som enligt
gällande stadgar har till uppdrag att vårda skolans angelägenheter,
5
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.
tillfälle att pröva sökandes kompetens för lärarekallet; provet skall alltså
tjäna skolrådet till ledning vid dess uppsättande av förslag till ifrågavarande
tjänster. Skolrådet har därför ock befogenhet att bestämma, om
sådana prov skola hållas eller icke. De röstande få emellertid genom
denna anordning icke anses vara berövade rätten att pröva de sökandes
meriter och på sådant sätt kontrollera skolrådets arbete. Alla ansökningshandlingar
äro ju ock tillgängliga för en var. Men om inga
andra än skolrådets medlemmar finge övervara undervisningsproven, då
sådana avläggas, skulle de röstande ej kunna på annat sätt än genom skolrådet
pröva den viktiga detalj av sökandes möjligheter att meritera sig, som
utgöres av nämnda prov. Det kan icke betraktas annat än som billigt,
att såväl de röstberättigade i allmänhet, vilka ju äga att deltaga i valet
av lärare, som särskilt föräldrarne till de barn, som måhända komma
att stå under den utsedde lärarens ledning, beredas tillfälle att bilda sig
ett så fullständigt omdöme som möjligt om den eller de sökandes kvalifikationer.
Nu finnes emellertid i gällande författning ingen bestämmelse, som
uttryckligen giver allmänheten denna rätt. Praxis torde emellertid ha
varit, att skolråden lämnat ett sådant tillstånd, vilket dock allmänheten
på de flesta ställen synes ha begagnat i skäligen ringa omfattning.
Det har därför synts utskottet väl befogat, att röstägande — och
särskilt barnens föräldrar och målsmän — beredas tillträde till lärareproven.
Om utskottet sålunda finner motionärernas förslag beaktansvärt, är det
endast därför, att genom dess förverkligande allmänhetens berättigade
intressen skulle bliva medelst fullt klara och tydliga bestämmelser tillgodosedda.
Utskottet vill emellertid på samma gång framhålla, att skolrådet
ej i stort sett bör berövas den befogenhet, som nu tillkommer
detsamma.
Då utskottet begagnat sig av det obestämda begreppet »allmänheten»,
som ock förekommer i motionen, har det därmed ingalunda förbisett,
att det är föräldrarnes och barnens målsmäns rätt, som här i främsta
rummet bör beaktas. Men då utskottet håller före, att genom sådana
särskilda ordningsföreskrifter, som omnämnas i skityrkandet, föräldrars
och målsmäns intressen böra kunna behörigen tillvaratagas, har utskottet
ansett sig oförhindrat att här använda nämnda uttryck. I anledning
av den väckta motionen får utskottet sålunda hemställa,
att Andra kammaren för sin del måtte besluta,
det Riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anBihang
till Riksdagens protokoll 1913. 13 samt. 2 höft. (Nr 2.) 2
6
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.
hålla, att Kungl. Maj:t måtte taga i övervägande,
huruvida bestämmelse bör införas i folkskolestadgan
därom, att allmänheten får närvara vid lärareprov i
mån av utrymme och med iakttagande av de föreskrifter,
som för upprätthållande av ordning må vara
erforderliga.
Stockholm den 19 februari 1913.
På utskottets vägnar:
OSKAR LUNDGREN.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1913.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.