Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t angående sådan ändring i folkskolestadgan, att allmänheten må få närvara vid lärareprov.

1913-02-19 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 1TU 1913:2, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående sådan ändring i folkskolestadgan, att allmänheten må få närvara vid lärareprov.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra hammarms första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2. 1

Nr 2.

Ankom till Riksdagens kansli den 19 februari 1913 kl. G e. m.

Andra hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 2, i anledning

av herr Forssells m. fl. motion, nr 156, om skrivelse

till Kungl. Maj:t angående sådan ändring i folkskolestadgan,

att allmänheten må få närvara vid lärareprov.

I en inom Andra kammaren av herr Forssell m. fl. väckt motion,

nr 150, hemställes, »att Riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga sådan ändring i folkskolestadgan,

att allmänheten får närvara vid lärareprov i män av utrymme

och med iakttagande av de föreskrifter, som för upprätthållande av

ordning må vara erforderliga».

Till stöd för sitt yrkande har motionären åberopat följande motivering:
»Den

21 mars 1909 beslöt skolrådet i Västanfors församling i

Västmanlands län i sammanhang med föreläggande av undervisningsprov

för sökande till två nyinrättade lärarebefattningar vid Fagersta folkskola,

att allmänheten skulle äga tillträde till åhörande av dessa läseprov

eller andra läseprov, som förekornme vid folkskolor inom församlingen.

Skolrådets ordförande kyrkoherden P. O. Södergren, som reserverat

sig mot detta beslut, anförde besvär hos domkapitlet i Västerås med

yrkande om beslutets upphävande. Stadgandet i § 19 mom. 5 folkskolestadgan,

att proven skulle avläggas i närvaro av skolrådet eller av

dess ordförande jämte av skolrådet för ändamålet utsedda ombud, hade

tydligen tillkommit för att skydda provande lärare mot störande inflytelse

från allmänhetens sida och måste tolkas så, att inga andra än där

Bihang till Riksdagens ''protokoll 1913. 13 samt. 1 avd. 2 höft. (Nr 2.) 1

Motionen.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

omnämnda personer finge närvara vid proven. Södergren åberopade

motsvarande bestämmelser för de allmänna läroverken, som innehöllo

uttrycklig föreskrift, att allmänbeten ej ägde tillträde till proven.

Skolrådet androg i förklaring, att nämnda föreskrift i § 19 mom. 5

folkskolestadgan avsåge skyldighet för skolrådet att icke undandraga sig

det besvär, som läge i lärareprovens åhörande, men ej innehölle förbud

för andra församlingsmedlemmar att åhöra proven. Då folkskollärare

valdes å kyrkostämma, borde de väljande få närvara vid proven för att

bilda sig ett omdöme om de sökande, allra helst skolrådet ej hade att

avgiva förord för någon av dem, som uppfördes på förslag. Förhållandena

vid de allmänna läroverken, där lärare tillsattes på helt annat

sätt, vore ej tillämpliga på folkskolorna.

Södergren genmälte, att proven ej kunde vara avsedda att tjäna

de väljande till ledning, då ju skolrådet hade i sin hand att bestämma,

huruvida prov skulle hållas eller icke. Varken skolrådets beslut, att

prov ej skulle äga rum, eller underlåtenhet att fullgöra förelagt undervisningsprov

utgjorde hinder för sökande att komma i åtanke vid tjänstens

tillsättande.

Domkapitlet yttrade i utslag den 2 september 1909 följande:

Uppenbart vore, att stadgandet i § 19 mom. 5 folkskolestadgan icke

medgåve den tolkning, att lärareprov finge hållas med obegränsat tillträde

för allmänheten. Genom detta stadgande ville lagen tydligen i första

band bereda ett skydd för den provande läraren. Denne både nämligen

rätt att endast behöva ådagalägga sin undervisningsskicklighet och icke

tillika giva prov på sin förmåga att uthärda de störande inflytelser, som

redan närvaron av ett större antal personer måste medföra, och som

ytterligare kunde försvåras genom kommande och gående, genom viskningar

och miner under lektionen. Stadgandet innebure emellertid ock

ett skydd för skolrådet. Provet vore uteslutande till för att detta skulle

kunna bilda sig en mening om de sökandes förmåga som grundval för

de vitsord, som det hade att offentligen avgiva i känslan av sitt ansvar.

Dessa vitsord skulle ju sedan jämte sökandes övriga meriter bliva bestämmande

vid förslags uppsättande. Den störande inverkan på den

provande, som vore förknippad med allmänhetens närvaro, skulle i och

för sig kunna förhindra en fullt rättvis dom över provet. Därjämte

kunde efteråt sidoinflytelser från oansvarigt håll lätt komma att gorå

sig gällande och influera på betygssättandet. Detta skulle inför församlingen

undergräva den auktoritet, som skolrådets åtgärd borde äga,

och ingalunda lända till gagn för den rättvisa i befordringssättet, som

skolstadgan tydligen avsåge att främja.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

Talet om att allmänheten skulle bilda sig ett omdöme om de

sökande genom provens åhörande utginge från annan ståndpunkt än

skolstadgan. Ilade detta varit skol stadgans mening, så hade naturligtvis

inte föreskrivits, att skolrådet skulle sätta betyg över provet. Domkapitlet

funne alltså, att skolrådet handlat mot gällande skolstadga

genom det överklagade beslutet och undanröjde således med gillande

av de hos domkapitlet anförda besvären, till all kraft och verkan samma

beslut, så vitt det gällde framtiden.

Domkapitelsledamoten, lektor Mattsson, yttrade: »Ehuru det torde

vara olämpligt att hålla ifrågavarande läroprov för öppna dörrar, anser

jag dock, att de ingivna besvären icke böra till någon domkapitlets

åtgärd föranleda, då skolrådet genom det överklagade beslutet icke överskridit

sin av folkskolestadgan givna befogenhet.»

Skolrådet anförde besvär med yrkande att Kungl. Maj:t måtte giva

den rätta tolkningen av ifrågavarande stadgande i § 19 mom. 5 folkskolestadgan.

Södergren bestred ändring. Målet föredrogs den 3 februari

1910 i regeringsrätten, därvid dess flesta ledamöter (regeringsråden

Ramstedt, Thulin och Rydin) väl ansågo skolrådet hava varit oförhindrat

medgiva, att vid ifrågavarande prov även andra personer finge vara tillstädes

än de i åberopade författningsrummet omförmälda, men då närvaron

av ett större antal åhörare kunde verka störande på proven, samt skolrådets

beslut, att allmänheten skulle äga tillträde till proven, följaktligen

icke kunde anses stå i överensstämmelse med det med proven avsedda

syftet, funno samma ledamöter ej skäl att göra ändring i det beslut,

vartill domkapitlet i målet kommit.

Regeringsrådet Palmgren anförde: »Enligt min mening har skolrådet

icke genom den av domkapitlet åberopade bestämmelsen i folkskolestadgan

eller eljest varit förhindrat att besluta, det allmänheten

skulle äga tillträde vid undervisningsprovs avläggande. Detta beslut

innebär självfallet, att tillträdet må äga rum endast i män av utrymme

och med iakttagande av de föreskrifter, som för upprätthållande av

ordning kunna vara erforderliga. Jag finner därför skäligt att, med

ändring av domkapitlets utslag, ogilla den mot skolrådets beslut förda

talan».

Förbud för allmänheten att närvara vid lärareprov för folkskollararetjänster

skulle således grundas därpå, att det är skolrådet, som dels

äger bestämma, om dessa prov skola föreläggas de sökande eller ej, dels

som har att bedöma proven vid förslags upprättande. Vidare att förbudet

är ett skydd för skolrådet mot sidoinflytelser och för den provande

s. 4 Kontrollera mot PDF

Ill skottets

yttrande,.

4 Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

läraren mot störande inflytelser under provet. Men är folkskolläraretjänsten

förenad med klockare- och organistbefattning, så stadgas uttryckligt,

att prov för dessa sistnämnda befattningar »skola fullgöras

under allmän gudstjänst i församlingens kyrka». Nu kan det ju inträffa,

att en god kyrkogångare och skicklig organist kan vara en medelmåttig

lärare och tvärtom. Men allmänheten får blott genom provet i kyrkan

bilda sig en föreställning om läraren.

Under den tid av snart tre år, som förflutit efter ovannämnda

utslag av regeringsrätten, har emellertid, så vitt vi känna, endast få

skolråd tillämpat detta förbud och ej heller liar provande lärare yrkat

på detta skydd för sina prov. Då dessa prov ske på vardagar äro de

i regel litet besökta av allmänheten, och skulle de i något enstaka fall

bli mera besökta, så vore helt visst nog med den inskränkning, som

regeringsrådet Palmgren nämner, nämligen att tillträde till proven må

äga rum endast i män av utrymme och med iakttagande av de föreskrifter,

som för uppehållande av ordning kunna vara erforderliga.»

Av ovanstående motivering framgår, att domkapitlet i det oberopade

fallet visserligen anfört, att proven icke finge hållas med obegränsat

tillträde för allmänheten (det vill säga andra personer än skolrådet

eller vederbörande ombud) men icke direkt uttalat, att allmänheten

under alla förhållanden vore förbjuden att bevista desamma, vilken

senare åsikt däremot skolrådets ordförande synes velat hävda. Vidare

framgår, att regeringsrättens flertal har ansett skolrådet vara åtminstone

formellt oförhindrat att giva allmänheten detta tillstånd, under det att

reservanten inom regeringsrätten starkare än de övriga betonat skolrådets

befogenhet att besluta, det allmänheten ägde övervara undervisningsproven,

dock enligt hans mening endast i mån av utrymme och

med iakttagande av de föreskrifter, som för upprätthållande av ordningkunde

vara erforderliga.

Då motionärerna av regeringsrättens utslag synas ha dragit den

slutsatsen, att detta innebure förbud för allmänheten att närvara vid

ifrågavarande undervisningsprov, förefaller det utskottet, som om en

sådan uppfattning saknade tillräckligt stöd i de föreliggande handlingarna

i detta mål. Det vill snarare synas, som om nämnda utslag gåve vid

handen, att det ej vore skolråd förmenat att vid lärareprov låta även

andra personer än de i § 19 mom. 5 av folkskolestadgan omnämnda

närvara. Detta är ju för övrigt helt naturligt. Lärareprovens uppgift

torde visserligen i främsta rummet vara att bereda skolrådet, som enligt

gällande stadgar har till uppdrag att vårda skolans angelägenheter,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

tillfälle att pröva sökandes kompetens för lärarekallet; provet skall alltså

tjäna skolrådet till ledning vid dess uppsättande av förslag till ifrågavarande

tjänster. Skolrådet har därför ock befogenhet att bestämma, om

sådana prov skola hållas eller icke. De röstande få emellertid genom

denna anordning icke anses vara berövade rätten att pröva de sökandes

meriter och på sådant sätt kontrollera skolrådets arbete. Alla ansökningshandlingar

äro ju ock tillgängliga för en var. Men om inga

andra än skolrådets medlemmar finge övervara undervisningsproven, då

sådana avläggas, skulle de röstande ej kunna på annat sätt än genom skolrådet

pröva den viktiga detalj av sökandes möjligheter att meritera sig, som

utgöres av nämnda prov. Det kan icke betraktas annat än som billigt,

att såväl de röstberättigade i allmänhet, vilka ju äga att deltaga i valet

av lärare, som särskilt föräldrarne till de barn, som måhända komma

att stå under den utsedde lärarens ledning, beredas tillfälle att bilda sig

ett så fullständigt omdöme som möjligt om den eller de sökandes kvalifikationer.

Nu finnes emellertid i gällande författning ingen bestämmelse, som

uttryckligen giver allmänheten denna rätt. Praxis torde emellertid ha

varit, att skolråden lämnat ett sådant tillstånd, vilket dock allmänheten

på de flesta ställen synes ha begagnat i skäligen ringa omfattning.

Det har därför synts utskottet väl befogat, att röstägande — och

särskilt barnens föräldrar och målsmän — beredas tillträde till lärareproven.

Om utskottet sålunda finner motionärernas förslag beaktansvärt, är det

endast därför, att genom dess förverkligande allmänhetens berättigade

intressen skulle bliva medelst fullt klara och tydliga bestämmelser tillgodosedda.

Utskottet vill emellertid på samma gång framhålla, att skolrådet

ej i stort sett bör berövas den befogenhet, som nu tillkommer

detsamma.

Då utskottet begagnat sig av det obestämda begreppet »allmänheten»,

som ock förekommer i motionen, har det därmed ingalunda förbisett,

att det är föräldrarnes och barnens målsmäns rätt, som här i främsta

rummet bör beaktas. Men då utskottet håller före, att genom sådana

särskilda ordningsföreskrifter, som omnämnas i skityrkandet, föräldrars

och målsmäns intressen böra kunna behörigen tillvaratagas, har utskottet

ansett sig oförhindrat att här använda nämnda uttryck. I anledning

av den väckta motionen får utskottet sålunda hemställa,

att Andra kammaren för sin del måtte besluta,

det Riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anBihang

till Riksdagens protokoll 1913. 13 samt. 2 höft. (Nr 2.) 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

hålla, att Kungl. Maj:t måtte taga i övervägande,

huruvida bestämmelse bör införas i folkskolestadgan

därom, att allmänheten får närvara vid lärareprov i

mån av utrymme och med iakttagande av de föreskrifter,

som för upprätthållande av ordning må vara

erforderliga.

Stockholm den 19 februari 1913.

På utskottets vägnar:

OSKAR LUNDGREN.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.