Skrivelse till Kung!. Maj:t angående upphörande av den skoldistrikten åliggande skyldighet ad i Postoch Inrikes tidningar kungöra lediga folkskolläraretjånster.
1913-02-27 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 1TU 1913:5, Skrivelse till Kung!. Maj:t angående upphörande av den skoldistrikten åliggande skyldighet ad i Postoch Inrikes tidningar kungöra lediga folkskolläraretjånster.
Dokumentets text
Andra hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5. 1
Ni
, w
* t>.
Ankom till Riksdagens kansli den 27 februari 1913 kl. 4 e. m.
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 5, i anledning
av herr Lundgrens i Björna motion, nr 226, om
skrivelse till Kung!. Maj:t angående upphörande av den
skoldistrikten åliggande skyldighet ad i Post- och Inrikes
tidningar kungöra lediga folkskolläraretjånster.
I en inom Andra kammaren av herr Lundgren i Björna avgiven
motion, nr 226, hemställes, att Riksdagen ville i skrivelse till Kungl.
Magt anhålla om utredning, huruvida och under vilka villkor den skoldistrikten
åliggande skyldighet att kungöra lediga folkskolläraretjänster
i Post- och Inrikes tidningar må upphöra samt att Kungl. Magt täcktes
för Riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kan föranleda.
Beträffande motionärens motivering för sin hemställan tillåter sig
utskottet att hänvisa till motionen.
Utskottet instämmer med motionären däruti, att olägenheter av
flera slag äro förbundna med det sätt, varpå den legala annonseringen
för närvarande äger rum. Tid efter annan ha också försök
gjorts att få dessa olägenheter undanröjda. Inom Riksdagen ha sålunda
yrkanden framkommit i syfte att få nämnda annonsering ordnad på ett
mera tillfredsställande sätt. Senast var denna fråga före vid 1910 års
riksdag i anledning av en av herr Lindhagen väckt motion, i vilken
bland annat framställdes anhållan, att Kungl. Magt måtte taga i övervägande,
huruvida och under vilka villkor Post- och Inrikes tidningar
kunde upphöra samt ersättas med eu statstidning för den legala annonseringen
och meddelanden från regering och riksdag. Motionen av år
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 samt. 1 avd. 5 käft. (Nr 5—6.)
Utskottets
yttrande.
2
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr
1910 var sålunda mera omfattande än den nu i år av herr Lundgren
i Björna avgivna. Andra kammarens femte tillfälliga utskott, som
behandlade denna herr Lindhagens motion, ställde sig i stort sett välvilligt
till motionärens yrkande i dess helhet, under det att Första
kammarens första tillfälliga utskott, som jämväl hade motionen under
förberedande behandling, avstyrkte bifall till den begärda utredningen
i vad den angick den ifrågavarande tidningens ersättande med en statstidning.
Båda kamrarne enade sig dock om en skrivelse, i vilken uttalades
önskvärdheten av att, då tidningen på grund av sin ringa spridning
icke fyllde de krav, som med fog kunde ställas på ett. organ
för den legala annonseringen, man sökte åstadkomma eu särskild upplaga,
som kostnadsfritt utdelades till var och en av rikets kommuner.
Den åtgärd, som Riksdagen sålunda efter en grundlig utredning
i ämnet ansåg sig böra föreslå, ledde emellertid icke till det åsyftade
resultatet. Den kostnadsfritt utdelade upplagan av Post- och Inrikes
tidningar har nämligen, såsom också i den förevarande motionen framhålles,
fått en synnerligen liten spridning.
Även på andra vägar har man sökt att få nämnda olägenheter
undanröjda. Så ha vid upprepade tillfällen förslag förevarit att förvandla
Post- och Inrikes tidningar till ett organ enbart för allmänna kungörelser
och andra legala tillkännagivanden, särskilt i syfte att få dessa
mera spridda och tillgängliga för bättre pris. Eu sådan tidning har
också ansetts vara ett lämpligt organ för regeringens och riksdagens
meddelanden. Dylika förslag ha enligt vad herr Lindhagen i sin förut
nämnda motion angivit, väckts vid riksdagarne 1871, 1877, 1878, 1888
och 1896 utan att dock leda till något resultat.
Med avseende på den nu föreliggande motionen vill utskottet
framhålla, att dess yrkande endast berör en del av den legala annonseringen,
nämligen skoldistriktens kungörelser i Post- och Inrikes tidningar
om lediga folkskolläraretjänster. Frågan om denna i motionen
särskilt framhållna annonsering står dock i ett så nära samband med
frågan om den legala annonseringen i dess helhet, att den knappast
kan lösryckas från densamma och behandlas för sig, då det givetvis
måste anses nödigt, att legala tillkännagivanden av ifrågavarande slag
ske på likartat sätt. Härtill kommer, att Svenska akademien är ägare
av Post- och Inrikes tidningar, och enligt ett privilegiibrev, utfärdat
den 20 december 1791 av konung Gustaf III, vilket brev sedermera
genom särskilda kungl. beslut bekräftats, gör anspråk på, att all
legal annonsering skall äga rum i nämnda tidning. Svenska akademiens
inkomster av Post- och Inrikes tidningar användas oavkortade
3
Andra hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
för akademiens sedan 1880-talet fortgående betydelsefulla arbete med
utgivandet av en ordbok över svenska språket. Ehuru det satts i
fråga, huruvida detta privilegium fortfarande äger giltighet, har dock
i Riksdagen vid upprepade tillfällen den meningen uttalats, att det
icke må rubbas utan att Svenska akademien erhåller skäligt vederlag.
Utskottet är emellertid villigt medgiva, att olägenheterna av det
nuvarande sättet för den legala annonseringen starkast framträda vid
annonsering av de tjänster, som motionären påpekat, men håller
före, att det spörsmål, som är föremål för motionärens framställning,
endast utgör en del av den större frågan huru den legala annonseringen
i dess helhet må kunna bättre ordnas. Att denna sistnämnda
fråga löses, finner utskottet visserligen synnerligen önskvärt, men då
den är långt mera omfattande än det ämne, som i motionen beröres,
kan den nu icke bliva föremål för något särskilt uttalande från utskottets
sida. Utskottet får alltså hemställa,
att herr Lundgrens i Björna förevarande motion
icke måtte till någon Andra kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 27 februari 1913.
På utskottets vägnar:
OSKAR LUNDGREN.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.