Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kung!. Maj:t angående upphörande av den skoldistrikten åliggande skyldighet ad i Postoch Inrikes tidningar kungöra lediga folkskolläraretjånster.

1913-02-27 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 1TU 1913:5, Skrivelse till Kung!. Maj:t angående upphörande av den skoldistrikten åliggande skyldighet ad i Postoch Inrikes tidningar kungöra lediga folkskolläraretjånster.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5. 1

Ni

, w

* t>.

Ankom till Riksdagens kansli den 27 februari 1913 kl. 4 e. m.

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 5, i anledning

av herr Lundgrens i Björna motion, nr 226, om

skrivelse till Kung!. Maj:t angående upphörande av den

skoldistrikten åliggande skyldighet ad i Post- och Inrikes

tidningar kungöra lediga folkskolläraretjånster.

I en inom Andra kammaren av herr Lundgren i Björna avgiven

motion, nr 226, hemställes, att Riksdagen ville i skrivelse till Kungl.

Magt anhålla om utredning, huruvida och under vilka villkor den skoldistrikten

åliggande skyldighet att kungöra lediga folkskolläraretjänster

i Post- och Inrikes tidningar må upphöra samt att Kungl. Magt täcktes

för Riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Beträffande motionärens motivering för sin hemställan tillåter sig

utskottet att hänvisa till motionen.

Utskottet instämmer med motionären däruti, att olägenheter av

flera slag äro förbundna med det sätt, varpå den legala annonseringen

för närvarande äger rum. Tid efter annan ha också försök

gjorts att få dessa olägenheter undanröjda. Inom Riksdagen ha sålunda

yrkanden framkommit i syfte att få nämnda annonsering ordnad på ett

mera tillfredsställande sätt. Senast var denna fråga före vid 1910 års

riksdag i anledning av en av herr Lindhagen väckt motion, i vilken

bland annat framställdes anhållan, att Kungl. Magt måtte taga i övervägande,

huruvida och under vilka villkor Post- och Inrikes tidningar

kunde upphöra samt ersättas med eu statstidning för den legala annonseringen

och meddelanden från regering och riksdag. Motionen av år

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 samt. 1 avd. 5 käft. (Nr 5—6.)

Utskottets

yttrande.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr

1910 var sålunda mera omfattande än den nu i år av herr Lundgren

i Björna avgivna. Andra kammarens femte tillfälliga utskott, som

behandlade denna herr Lindhagens motion, ställde sig i stort sett välvilligt

till motionärens yrkande i dess helhet, under det att Första

kammarens första tillfälliga utskott, som jämväl hade motionen under

förberedande behandling, avstyrkte bifall till den begärda utredningen

i vad den angick den ifrågavarande tidningens ersättande med en statstidning.

Båda kamrarne enade sig dock om en skrivelse, i vilken uttalades

önskvärdheten av att, då tidningen på grund av sin ringa spridning

icke fyllde de krav, som med fog kunde ställas på ett. organ

för den legala annonseringen, man sökte åstadkomma eu särskild upplaga,

som kostnadsfritt utdelades till var och en av rikets kommuner.

Den åtgärd, som Riksdagen sålunda efter en grundlig utredning

i ämnet ansåg sig böra föreslå, ledde emellertid icke till det åsyftade

resultatet. Den kostnadsfritt utdelade upplagan av Post- och Inrikes

tidningar har nämligen, såsom också i den förevarande motionen framhålles,

fått en synnerligen liten spridning.

Även på andra vägar har man sökt att få nämnda olägenheter

undanröjda. Så ha vid upprepade tillfällen förslag förevarit att förvandla

Post- och Inrikes tidningar till ett organ enbart för allmänna kungörelser

och andra legala tillkännagivanden, särskilt i syfte att få dessa

mera spridda och tillgängliga för bättre pris. Eu sådan tidning har

också ansetts vara ett lämpligt organ för regeringens och riksdagens

meddelanden. Dylika förslag ha enligt vad herr Lindhagen i sin förut

nämnda motion angivit, väckts vid riksdagarne 1871, 1877, 1878, 1888

och 1896 utan att dock leda till något resultat.

Med avseende på den nu föreliggande motionen vill utskottet

framhålla, att dess yrkande endast berör en del av den legala annonseringen,

nämligen skoldistriktens kungörelser i Post- och Inrikes tidningar

om lediga folkskolläraretjänster. Frågan om denna i motionen

särskilt framhållna annonsering står dock i ett så nära samband med

frågan om den legala annonseringen i dess helhet, att den knappast

kan lösryckas från densamma och behandlas för sig, då det givetvis

måste anses nödigt, att legala tillkännagivanden av ifrågavarande slag

ske på likartat sätt. Härtill kommer, att Svenska akademien är ägare

av Post- och Inrikes tidningar, och enligt ett privilegiibrev, utfärdat

den 20 december 1791 av konung Gustaf III, vilket brev sedermera

genom särskilda kungl. beslut bekräftats, gör anspråk på, att all

legal annonsering skall äga rum i nämnda tidning. Svenska akademiens

inkomster av Post- och Inrikes tidningar användas oavkortade

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

för akademiens sedan 1880-talet fortgående betydelsefulla arbete med

utgivandet av en ordbok över svenska språket. Ehuru det satts i

fråga, huruvida detta privilegium fortfarande äger giltighet, har dock

i Riksdagen vid upprepade tillfällen den meningen uttalats, att det

icke må rubbas utan att Svenska akademien erhåller skäligt vederlag.

Utskottet är emellertid villigt medgiva, att olägenheterna av det

nuvarande sättet för den legala annonseringen starkast framträda vid

annonsering av de tjänster, som motionären påpekat, men håller

före, att det spörsmål, som är föremål för motionärens framställning,

endast utgör en del av den större frågan huru den legala annonseringen

i dess helhet må kunna bättre ordnas. Att denna sistnämnda

fråga löses, finner utskottet visserligen synnerligen önskvärt, men då

den är långt mera omfattande än det ämne, som i motionen beröres,

kan den nu icke bliva föremål för något särskilt uttalande från utskottets

sida. Utskottet får alltså hemställa,

att herr Lundgrens i Björna förevarande motion

icke måtte till någon Andra kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 27 februari 1913.

På utskottets vägnar:

OSKAR LUNDGREN.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.