Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Majd angående ifrågasatt stadgande om förfaringssättet, då kvarstad meddelas å gods av viss beskaffenhet.

1913-02-27 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 1TU 1913:7, Skrivelse till Kungl. Majd angående ifrågasatt stadgande om förfaringssättet, då kvarstad meddelas å gods av viss beskaffenhet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

1

Nr 7.

Ankom till Riksdagens kansli den 1 mars 1913 kl. 1 e. m.

Andra hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 7,

på grund av hammarens återremiss av utskottets utlåtande

nr 1, i anledning av herr Tysks motion nr

227, om skrivelse till Kungl. Majd angående ifrågasatt

stadgande om förfaringssättet, då kvarstad meddelas

å gods av viss beskaffenhet.

I anledning av en inom Andra kammaren av herr Tysk avgiven

motion, nr 227, — med instämmanden av herrar Persson i

Tallberg och Hansson i Bäck — om skrivelse till Kungl. Maj:t

angående ifrågasatt stadgande om förfaringssättet, då kvarstad meddelas

å gods av viss beskaffenhet, hade Andra kammarens första

tillfälliga utskott hemställt, att Riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande,

huruvida icke myndighet, som meddelar kvarstad, bör hava sig ålagt

att, när kvarstad är meddelad å gods, som är underkastat förskämning

eller snar förstörelse eller hastigt fallande i värde eller erfordrar

alltför kostsam vård, låta offentligen försälja det kvarstadsbelagda

godset och förordna om köpeskillingens insättande i bankinrättning.

Enligt utskottet tillhandakommet protokollsutdrag har Andra

kammaren den 19 februari återremitterat detta ärende till utskottet

på grunder, för vilka här nedan i korthet skall redogöras.

Vid frågans behandling i kammaren begärdes ordet av herr

Westman, som med eu kortare motivering yrkade, att utskottets

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 samt. 1 avd. 6 käft. (Nr 7.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

hemställan borde avfattas så, att bestämmelserna i fråga om med

kvarstad belagd egendom komme att stå i paritet med de bestämmelser,

som nu gälla beträffande utmätt egendom, och sålunda erhålla

följande avfattning: att Riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj: t

ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande, huruvida

icke ett motsvarande stadgande till det i 40 § utsökningslagen

förekommande angående försäljning av utmätt lös egendom, vilken

är underkastad förskämning eller snar förstörelse eller hastigt fallande

i värde eller erfordrar alltför kostsam vård, bör i utsökningslagen

införas även beträffande med kvarstad belagd lös egendom

av förenämnda beskaffenhet. Härtill genmälde utskottets ordförande,

att det ju kunde synas önskligt, att ett blivande lagstadgande komme

att stå i överensstämmelse med denna, § 40 i utsökningslagen, men

att utskottet för sin de! icke varit fullt övertygat om, att det skulle

vara gagneligt, att borgenär i vilket fall som helst skulle äga rätt

begära en med kvarstad belagd egendom till försäljning, varför det

av herr Westman angivna syftet lika fullt borde kunna vinnas

genom att i stället för ordet »huruvida.» i utskottets hemställan

infördes orden »huruvida och under vilka villkor». För att emellertid

utskottet skulle bliva i tillfälle att närmare pröva de under

överläggningen gjorda yrkandena, återförvisades frågan på herr vice

talmannens förslag till utskottet.

Vid förnyat övervägande av ärendet har utskottet ansett sig

böra framhålla, att utskottet under sin närmast föregående behandling

av ifrågavarande motion framför allt haft i sikte frågans reella

sida och därför icke inlåtit sig på mera formella detaljer eller på

spörsmålet, huru ett lagstadgande i ämnet borde bäst formuleras.

Då motionären varken i sin motivering eller i sitt slutyrkande berört

frågan om förhållandet mellan det af honom åsyftade lagstadgandet

och bestämmelserna i utsökningslagens § 40, bär det för utskottet

i detta som i andra liknande fall synts lämpligast att avfatta

sin hemställan i så nära överensstämmelse som möjligt med

motionärens. Utskottet har blott i sin motivering såsom ett starkt

skäl för hemställan om bifall till motionen velat påpeka, att en viss

överensstämmelse borde förefinnas mellan förfarandena i de respektive

fallen, men har icke ansett, att en utredning av antydd art

varit direkt påkallad vid detta tillfälle.

Då emellertid mot utskottets utlåtande särskilt gjorts gällande,

att bestämmelserna rörande kvarstad icke borde göras strängare än

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

3

bestämmelserna om utmätning, vill utskottet endast framhålla, att

det så långt ifrån varit utskottets tanke, att bestämmelserna i avseende

på kvarstad i berörda hänseende skulle göras strängare än

bestämmelserna om utmätning i motsvarande fall, att utskottet

tvärtom vågar ifrågasätta, om icke till och med en sådan fullständig

formell överensstämmelse mellan stadgandena i fråga, som under

överläggningen i kammaren förordades, under vissa förhållanden

skulle kunna innebära en obillighet och en alltför stor stränghet mot

den, vars egendom belagts med kvarstad. Utskottet anser sig emellertid

icke behöva närmare utreda denna sak utan förutsätter, att, för

den händelse eu riksdagsskrivelse beslutes i ämnet, såväl denna som

andra härmed sammanhängande detaljfrågor komma att bliva föremål

för Kung! Maj :ts prövning.

Som en sammanfattning vill utskottet framhålla, att intet förebragts,

som kunnat förmå utskottet att i sak ändra ståndpunkt till

ifrågavarande motion, men att utskottet ej har något emot att tillmötesgå

inom kammaren framställda önskningar med hänsyn till

slutyrkandets formulering. Det vill emellertid synas utskottet som

om detta lämpligast skedde genom att till godkännande föreslå den

formulering, som utskottets ordförande under överläggningen i kammaren

framställde. I den mera speciella frågan rörande köpeskillingen

för försålt, med kvarstad belagt gods vill utskottet till sist

uttala, att det förefaller, som om med köpeskillingen bäst borde

förfaras på sätt som med kvarstadsbelagda penningar är stadgat.

Men då motionären ej framlagt denna tanke, och utskottet ej tilltror

sig att fullt bedöma, huru en bestämmelse angående penningarnas

placering bäst bör avfattas, har utskottet funnit lämpligast

att även denna sak hänskötes till prövning av Kungl. Maj:t. För

vinnande av detta mål har utskottet något ändrat sin hemställan

angående förfarandet med köpeskillingen. Utskottet får alltså hemställa,

att Andra kammaren för sin del ville besluta,

att Riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller,

att Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande,

såväl huruvida och under vilka villkor

myndighet, som meddelar kvarstad, må hava sig

ålagt att, när kvarstad är meddelad å gods, som är

underkastat förskämning eller snar förstörelse eller

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

hastigt fallande i värde eller erfordrar alltför kostsam

vård, låta offentligen försälja det kvarstadsbelagda

godset, som ock huru med köpeskillingen

skall förfaras.

Stockholm den 27 februari 1913.

På utskottets vägnar:

OSKAR LUNDGREN.

Stockholm, Oskar Eklunds boktryckeri, 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1913:72 Skrivelse till Konungen, angående ifrågasatt stadgande om förfaringssättet, då kvarstad meddelas å gods av viss beskaffenhet. s. 7 i texten